Det kan förekomma tillfälliga störningar i tjänsten söndagen den 8 December kl. 10.00–16.00 på grund av serviceåtgärder. Vi beklagar besväret som detta medför.
Beskattningsfrågor som gäller faktureringsföretag och deras användare
Nyckelord:
- Har getts
- 29.1.2018
- Diarienummer
- A17/200/2018
- Giltighet
- 29.1.2018 - 9.4.2019
- Bemyndigande
- Lagen om Skatteförvaltningen (503/2010) 2 § 2 mom.
- Ersätter anvisningen
- A248/200/2017
Denna anvisning behandlar olika beskattningsfrågor som hänför sig till faktureringsföretag och deras användare.
Anvisningens punkt 6 Grunden för betalning av arbetsgivarens sjukförsäkringsavgift har preciserats. Dessutom har omnämnandet av sjukvårdstjänster tagits bort från anvisningens punkt 8 på basis av högsta förvaltningsdomstolens beslut HFD 2017:192. Skatteförvaltningen publicerar ett separat meddelande om beslutet i fråga.
1 Inledning
Det finns på marknaden olika företag genom vilka arbetsutförare kan fakturera sina kunder utan att starta ett eget företag. Dessa företag sköter i regel för arbetsutförarens räkning olika lagstadgade skyldigheter relaterade till t.ex. beskattning. Dessa företag har olika benämningar på sina tjänster, till exempel faktureringstjänst, faktureringskanal eller arvodestjänst. I denna anvisning använder vi den generella benämningen faktureringsföretag för dessa företag.
Med ett faktureringsföretag avses i denna anvisning en tjänsteleverantör med vilken arbetsutföraren kommer överens om fakturering till sina egna kunder. Ett faktureringsföretag sköter mot ersättning arbetsutförarens lagstadgade skatt- och övriga skyldigheter och förmedlar den ersättning som kunden betalat för arbetet vidare till arbetsutföraren antingen som lön eller arbetsersättning. Till sin juridiska form är faktureringsföretag i regel aktiebolag eller andelslag. Tjänsteleverantörer som sköter arbetsgivarskyldigheter av och för den kund som har beställt arbetet när kunden och arbetsutföraren har avtalat om ett arbetsförhållande är inte faktureringsföretag som avses i denna anvisning.
I denna anvisning kallar vi den som utför arbetet och använder sig av ett faktureringsföretag för arbetsutförare. Andra etablerade benämningar är egenanställda eller lättföretagare. Med en arbetsutförare avses i denna anvisning personer som antingen har avtalat om ett arbetsförhållande till faktureringsföretaget för att sköta sina skattskyldigheter (nedan kallat ett formellt arbetsförhållande) eller som bedriver förvärvsverksamhet som en fysisk person utan ett FO-nummer.
Olika lagar definierar den arbetsutförare som använder sig av faktureringsföretag på olika sätt, antingen som anställd eller som företagare. Därmed kan personer som använder sig av faktureringsföretag definieras i t.ex. arbetspensionslagstiftningen och beskattningen på olika sätt, antingen som löntagare eller företagare. I arbets- och socialförsäkringslagstiftningen definieras personer som använder sig av faktureringsföretag som företagare, om de förvärvsarbetar utan ett arbetsförhållande i arbetsavtalslagens mening.
I beskattningen kan emellertid faktureringsföretaget och arbetsutföraren avtala om ett arbetsförhållande dem emellan, varvid faktureringsföretaget är arbetsutförarens formella arbetsgivare. Ett sådant arbetsförhållande motsvarar inte ett arbetsförhållande i arbetsavtalslagens mening, eftersom faktureringsföretaget inte t.ex. leder och övervakar arbetsutförarens arbete såsom en arbetsgivare normalt skulle göra. Faktureringsföretaget skaffar inte heller kunder till arbetsutföraren, ingår inte några avtal som hänför sig till arbetet och kommer inte överens om debiteringar för arbetet med arbetsutförarens kunder.
Denna anvisning behandlar olika beskattningsfrågor som kommit upp och som hänför sig till faktureringsföretag och arbetsutförare som använder sig av dem. Faktureringsföretag har även behandlats i Skatteförvaltningens anvisning Skyldighet att lämna uppgifter vid byggande och ställningstagande Resekostnadsersättningar betalda av faktureringsföretag i förskottsuppbörden och inkomstbeskattningen.
2 Allmänt om faktureringsföretagens verksamhet
Faktureringsföretag har olika verksamhetsmodeller. Vanligtvis kommer faktureringsföretaget och arbetsutföraren överens om ett formellt arbetsförhållande, varvid faktureringsföretaget förmedlar den ersättning som kunden betalat till arbetsutföraren som lön. Arbetsutföraren och faktureringsföretaget kan också ingå ett faktureringsavtal på basis av vilket faktureringsföretaget förmedlar den ersättning som kunden betalat till arbetsutföraren som arbetsersättning.
Arbetsutföraren ansvarar själv för kundvärvningen och arbetets utförande. Kunderna kan vara fysiska personer, hushåll, företag eller sammanslutningar. Arbetsutföraren och kunden kommer överens om villkoren för uppdraget och arbetsersättningen. Arbetsutföraren fakturerar kunden genom ett faktureringsföretag och kunden betalar ersättningen till faktureringsföretaget, inte till arbetsutföraren. Faktureringsföretaget förmedlar sedan den ersättning som kunden betalat vidare till arbetsutföraren.
I beskattningen utgör den ersättning som faktureringsföretaget förmedlar vidare till arbetsutföraren lön, om faktureringsföretaget och arbetsutföraren har avtalat om ett formellt arbetsförhållande. I dessa fall åligger normala arbetsgivarskyldigheter faktureringsföretaget i beskattningen, såsom verkställande av förskottsinnehållning på lönen, betalning av arbetsgivarens sjukförsäkringsavgift, deklarationer av skatter på eget initiativ och årsanmälningar. Om man inte har avtalat om ett formellt arbetsförhållande, är den ersättning som faktureringsföretaget betalar till arbetsutföraren arbetsersättning.
Utöver den ersättning som betalas som lön eller arbetsersättning kan faktureringsföretag betala olika resekostnadsersättningar till arbetsutföraren, t.ex. kilometerersättningar och dagtraktamenten. Närmare information om dessa finns i Skatteförvaltningens ställningstagande Resekostnadsersättningar betalda av faktureringsföretag i förskottsuppbörden och inkomstbeskattningen.
3 Personliga arvoden
I 13 § 1 mom. 2 punkten i lagen om förskottsuppbörd (1118/1996, FörskUL) finns en förteckning över ersättningar som baserar sig på personligt arbete och som betraktas som lön även om inget arbetsförhållande uppstår mellan betalaren och mottagaren. Sådana ersättningar är mötesarvode, personligt föreläsnings- eller föredragsarvode, arvode för medlemskap i förvaltningsorgan, verkställande direktörs arvode, lön som lyfts av en bolagsman i ett öppet bolag eller ett kommanditbolag samt ersättning för förtroendeuppdrag.
Arbetsgivarskyldigheter relaterade till personliga arvoden kan inte överföras till faktureringsföretaget även om företaget och arbetsutföraren hade avtalat om ett arbetsförhållande dem emellan. Därmed har arbetsutförarens kund en skyldighet att t.ex. verkställa förskottsinnehållningen på ersättningen. Arbetsgivarens sjukförsäkringsavgift behöver emellertid inte betalas för föreläsnings- eller föredragsarvoden,, mötesarvoden och arvoden för medlemskap i förvaltningsorgan om arvodet inte baserar sig på arbetsförhållande och om arbetstagarens pensionsavgift inte behöver betalas enligt de arbetspensionslagar som tillämpas på personen i fråga (lagen om arbetsgivares sjukförsäkringsavgift (771/2016, ArbSocL) 5 § 3 mom. och sjukförsäkringslagen 11 kap. 2 § 4 mom. 8 punkten). Arbetstagarens pensionsavgift behöver inte betalas t.ex. då enskilda arvoden har erhållits utanför ett arbetsförhållande.
4 Att samla in lön och arbetsersättning
En del av faktureringsföretagen erbjuder arbetsutföraren en möjlighet att samla in lönebelopp från flera fakturor. I dessa fall betalas lönen ut först senare vid en av arbetsutföraren önskad tidpunkt.
Enligt 110 § i inkomstskattelagen (1535/1992, ISkL) anses en inkomst hänföra sig till det skatteår under vilket den har lyfts eller antecknats på den skattskyldiges konto eller under vilket den skattskyldige annars har kunnat förfoga över den. Enligt FörskUL 11 § verkställs förskottsinnehållning så att betalaren vid betalningen eller, i fråga om lön som gottskrivs någon, när betalningen införs på konto, från det penningbelopp som ska betalas drar av det belopp som beräknats enligt innehållningsprocenten. Förskottsinnehållning på lön verkställs löneperiodsvis enligt skattekortet. En löneperiod kan vara t.ex. en månad, två veckor, en vecka eller en dag (förordning om förskottsuppbörd 4 §).
Faktureringsföretaget ska verkställa förskottsinnehållning på utbetalda löner. Förskottsinnehållningen ska verkställas då faktureringsföretaget betalar lön till arbetsutföraren. Om arbetsutföraren kan själv bestämma om lön ska betalas omedelbart eller om lön samlas in från flera fakturor, är det fråga om s.k. disponering över lönen. I sådana fall har lönen gottskrivits arbetsutföraren enligt FörskUL 11 § redan då faktureringsföretaget kunde ha betalat lönen. På grund av detta ska faktureringsföretaget verkställa förskottsinnehållningen redan då det skulle vara möjligt att ta ut lönen, även om lönen betalas på arbetsutförarens begäran först senare. Det samma gäller för arbetsersättningar. Faktureringsföretaget ska verkställa förskottsinnehållningen på arbetsersättning redan då det skulle vara möjligt att ta ut ersättningen, om arbetsutföraren inte har förts in i förskottsuppbördsregistret.
Exempel 1: Faktureringsföretaget och arbetsutföraren har kommit överens om en löneutbetalningsperiod på en månad och att lönen utbetalas den 15:e dagen i månaden. Faktureringsföretaget ska verkställa förskottsinnehållningen på lönen då det är möjligt för arbetsutföraren att ta ut lönen, dvs. den 15:e dagen i månaden. Förskottsinnehållningen ska verkställas även om arbetsutföraren önskar senarelägga utbetalningen t.ex. till följande utbetalningsdatum.
5 Avdrag för arvode som debiteras av faktureringsföretaget
En arbetsutförare som använder sig av ett faktureringsföretag kommer överens om ett arbetsförhållande eller ingår ett faktureringsavtal med faktureringsföretaget. I båda fallen ska arbetsutföraren självständigt avtala om sitt eget arvode med sina kunder. Faktureringsföretag i sin tur debiterar för sina tjänster en tjänsteavgift, ett arvode eller motsvarande av arbetsutföraren. Debiteringen kan vara procentbaserad eller anges som ett bestämt belopp i euro (debiteringen kallas nedan för arvode).
Arbetsgivaren ska verkställa förskottsinnehållning på de utbetalda lönerna. På samma sätt ska den som betalar arbetsersättningar verkställa förskottsinnehållningen på arbetsersättningarna, om ersättningsmottagaren inte har förts in i förskottsuppbördsregistret.
Arbetsgivaren kan dra av direkta kostnader som orsakas av arbetet från lönen innan förskottsinnehållningen verkställs (FörskUL 15 §). Sådana kostnader utgörs av utgifter för arbetsredskap, material och förnödenheter, rese- och representationsutgifter samt andra direkta utgifter som uppkommit för löntagaren då arbetet utförts. Arvoden som debiteras av faktureringsföretaget utgör inte sådana direkta arbetsrelaterade kostnader som avses i FörskUL 15 § och kan därmed inte dras av innan förskottsinnehållningen verkställs. FörskUL 15 § gäller också enbart löntagare, varför bestämmelsen inte kan tillämpas till arbetsersättningar.
Enligt 95 § 1 mom. 4 punkten i ISkL får den skattskyldige från sin löneinkomst dra av utgifter för förvärvande eller bibehållande av löneinkomst till den del deras sammanlagda belopp överstiger avdraget för inkomstens förvärvande (750 euro år 2018). En person som erhåller arbetsersättning får också från sin inkomst dra av utgifterna för förvärvande eller bibehållande av inkomsten (ISkL 29 §). Arvoden som faktureringsföretaget debiterar arbetsutföraren för de erhållna tjänsterna är en utgift som hänför sig till arbetsutförarens förvärvande av inkomst och arbetsutföraren kan därmed yrka på att dessa utgifter dras av i hens egen inkomstbeskattning.
6 Grunden för arbetsgivarens sjukförsäkringsavgift
Enligt 5 § i lagen om arbetsgivarens sjukförsäkringsavgift ska arbetsgivaren betala arbetsgivarens sjukförsäkringsavgift på grundval av det sammanlagda beloppet av de löner som betalas till arbetstagarna. Som lön ses bland annat lön som omfattas av förskottsinnehållning enligt FörskUL 13 §. Vid arbetsförhållanden ska arbetsgivaren betala arbetsgivarens sjukförsäkringsavgift med sina egna medel.
Om faktureringsföretaget och arbetsutförarna har avtalat om ett formellt arbetsförhållande, är faktureringsföretaget skyldigt i egenskap av en arbetsgivare att betala arbetsgivarens sjukförsäkringsavgift. Som grund för arbetsgivarens sjukförsäkringsavgift ska man använda det arvode som arbetsutföraren och kunden har kommit överens om, exklusive den mervärdesskatt som faktureringsföretaget har debiterat av kunden. Vid beräkning av grunden för arbetsgivarens sjukförsäkringsavgift kan de avdrag som arbetsutföraren kan göra i sin beskattning inte dras av från det överenskomna arvodet (t.ex. arvodet till faktureringsföretaget).
Exempel 2: Arbetsutföraren och kunden har kommit överens om att kunden utöver ett arvode på 500 euro även betalar ersättning för eventuella resekostnader. Kunden får en faktura med specifikationen arvode 500 euro och tre heldagtraktamenten (à 41 euro, sammanlagt 123 euro). Kunden betalar faktureringsföretaget sammanlagt 623 euro + moms 24 %. Arbetsgivarens sjukförsäkringsavgift beräknas på 500 euro.
Exempel 3: Arbetsutföraren och kunden har kommit överens om en totalkostnad på 500 euro, som även täcker resekostnaderna föranledda av arbetet. Kunden betalar faktureringsföretaget sammanlagt 500 euro + moms 24 %. Arbetsgivarens sjukförsäkringsavgift beräknas på 500 euro.
Arbetsgivarens sjukförsäkringsavgift utgör inte sådana direkta arbetsrelaterade kostnader som avses i FörskUL 15 § och kan därmed inte dras av från det överenskomna arvodet innan förskottsinnehållningen verkställs. Faktureringsföretag drar i regel av arbetsgivarens sjukförsäkringsavgift från den ersättning som betalas till arbetsutföraren. Om faktureringsföretaget vid utbetalning av lön debiterar arbetsutföraren för arbetsgivarens sjukförsäkringsavgift som faktureringsföretaget har betalat, är debiteringen skattepliktig inkomst för faktureringsföretaget. Den avgift som debiterats arbetsutföraren är en avdragbar utgift i hens inkomstbeskattning (ISkL 95 § 1 mom. 4 punkten).
7 Grunden för den försäkrades sjukförsäkringspremie och årsanmälan
Den försäkrades sjukförsäkringspremie utgörs av sjukförsäkringens sjukvårdspremie och sjukförsäkringens dagpenningspremie (sjukförsäkringslagen (1224/2004, SFL) 18 kap. 4 § 2 mom.). Dagpenningspremien är avdragbar i arbetsutförarens inkomstbeskattning, men sjukvårdspremien kan inte dras av.
Sjukförsäkringens sjukvårdspremie fastställs utifrån den försäkrades beskattningsbara inkomst vid kommunalbeskattningen, om inte något annat bestäms i sjukförsäkringslagen (18 kap 14 § i SFL). År 2018 är sjukförsäkringens sjukvårdspremie för den försäkrade 0,00 procent av löne- och arbetsinkomsten.
Sjukförsäkringens dagpenningspremie fastställs utifrån den försäkrades skattepliktiga löneinkomst och arbetsinkomst, om inte något annat bestäms i sjukförsäkringslagen. Grunden för sjukförsäkringens dagpenningspremie utgörs bl.a. av lön som omfattas av förskottsinnehållning enligt FörskUL 13 § (SFL 18 kap. 15 §).
Grunden för sjukförsäkringspremie av arbetsutförare som försäkrats enligt lagen om pension för företagare (FöPL) och lagen om pension för lantbruksföretagare (LFöPL) utgörs av arbetsinkomst som fastställts enligt dessa lagar (SFL 18 kap. 14 § och 15 §).
Arbetsgivaren eller den som betalar prestationen ska lämna en årsanmälan över utbetalda löner, arbetsersättningar och andra prestationer före utgången av januari året efter prestationen utbetalats.
Pensionsförsäkringsbolagen har fr.o.m. 1.5.2017 betraktat arbetsutförare som använder sig av faktureringsföretag som företagare, som ska försäkra sig själva enligt lagen om pension för företagare om de i lagen föreskrivna villkoren uppfylls. Före maj 2017 har faktureringsföretagen i praktiken debiterat en arbetspensionspremie på den lön som betalats till arbetsutförare.
Eftersom arbetsutförares ställning definieras på olika sätt i beskattningen och i socialförsäkringslagstiftningen, är det viktigt att ange den ersättning som betalats till arbetsutföraren korrekt i årsanmälan så att sjukförsäkringspremien fastställs på rätt sätt. Med en korrekt årsanmälan försäkrar man sig om att en arbetsutförare som försäkrats enligt FöPL/LFöPL inte debiteras sjukförsäkringspremier på basis av både lön och den fastställda arbetsinkomsten. Under 2017 har det varit möjligt att ett faktureringsföretag har i början av året försäkrat arbetsutföraren enligt lagen om pension för arbetstagare (ArPL) och fr.o.m. 1.5.2017 enligt FöPL eller LFöPL. I dessa fall ska faktureringsföretaget lämna in två årsanmälningar med olika prestationsslag.
- Om faktureringsföretaget har av arbetsutförarens lön debiterat arbetstagarens pensionsförsäkringspremier under tiden 1.1.2017–30.4.2017, ska faktureringsföretaget lämna in årsanmälan antingen med prestationsslag P (lön av huvudsyssla) eller 1 (lön av bisyssla).
- När arbetsutföraren har försäkrat sig själv enligt lagen om pension för företagare, ska faktureringsföretaget lämna in årsanmälan antingen med prestationsslag PY (företagarens lön av huvudsyssla, mottagaren är försäkrad enligt FöPL eller LFöPL) eller 1Y (företagarens lön av bisyssla, mottagaren är försäkrad enligt FöPL eller LFöPL).
Om arbetsutföraren inte är försäkrad enligt lagen om pension för företagare, ska faktureringsföretaget lämna in årsanmälan för de utbetalda lönerna för hela året antingen med prestationsslag P (lön av huvudsyssla) eller 1 (lön av bisyssla).
Exempel 4: Ett faktureringsföretag har betalat lön till en arbetsutförare och debiterat arbetstagarens pensionsförsäkringspremier under tiden 1.3–30.4.2017. Därefter har faktureringsföretaget fortsatt att betala lön till arbetsutföraren under tiden 30.4.2017–31.12.2017, men inte längre debiterat arbetstagarens pensionsförsäkringspremier på lönen. Arbetsutförare har försäkrat sig själv enligt lagen om pension för företagare fr.o.m. 1.8.2017. Faktureringsföretaget lämnar in årsanmälan för tiden 1.3–31.7.2017 med prestationsslag 1 och för tiden 1.8–31.12.2017 med prestationsslag 1Y. Sjukförsäkringens dagpenningspremie för den försäkrade beräknas på basis av löneinkomsten för tiden 1.3–31.7.2017 och på basis av arbetsinkomsten för tiden 1.8.–31.12.2017.
Exempel 5: Ett faktureringsföretag har betalat lön till en arbetsutförare under tiden 1.1.2017–31.12.2017. Faktureringsföretaget har debiterat arbetstagarens pensionsförsäkringspremier på lönen för tiden 1.1–30.4.2017. Arbetsutföraren är inte försäkrad enligt lagen om pension för företagare. Faktureringsföretaget ska lämna in årsanmälan för hela året antingen med prestationsslag P eller 1.
Faktureringsföretaget ska lämna in årsanmälan för de utbetalda arbetsersättningarna och förskottsinnehållningarna med prestationsslag H (arbetsersättning), om företaget har betalat arbetsersättningar till en arbetsutförare som inte är införd i förskottsuppbördsregistret. Om arbetsutföraren är försäkrad enligt FöPL/LFöPL, ska sjukförsäkringspremien beräknas på basis av beloppet av en företagares arbetsinkomst. Om arbetsutföraren inte har försäkrat sig själv enligt FöPL/LFöPL, ska sjukförsäkringspremien beräknas på basis av beloppet av arbetsersättningen.
Om faktureringsföretaget och arbetsutföraren har avtalat om ett formellt arbetsförhållande och de ingår senare ett faktureringsavtal, ska faktureringsföretaget lämna in årsanmälan för både lönen och arbetsersättningen.
8 Arbetstagarens arbetspensionspremie och den försäkrades sjukförsäkringspremie på skattekortet
För utbetalning av lön behöver en löntagare ett skattekort för löneinkomst. En mottagare av arbetsersättningar behöver ett skattekort för arbetsersättning endast om hen inte är införd i förskottsuppbördsregistret.
För löntagare ingår den försäkrades sjukförsäkringspremie i skatteprocenten på skattekortet, och premien debiteras inte separat från lönen. Däremot uppbärs arbetspensionspremien och arbetslöshetsförsäkringspremier från lönen utöver förskottsinnehållningen. På skattekortet har dessa premier beaktats i skatteprocenten som avdrag från förvärvsinkomsten.
Eftersom pensionsförsäkringsbolagen betraktar arbetsutförare som använder sig av faktureringsföretag som företagare, debiterar faktureringsföretagen inte arbetspensionspremier från lönen. Om arbetspensions- och arbetslöshetsförsäkringspremierna emellertid har beaktats på skattekortet som avdrag, kan skatteprocenten bli för låg. Arbetsutföraren kan vid ansökan om skattekort be om att arbetspensions- och arbetslöshetsförsäkringspremierna tas bort eller ta bort dem själv i tjänsten Skattekort på nätet (t.ex. genom att kryssa av punkten "Arbetspensions- och arbetslöshetsförsäkringspremier tas ut från lönen", varvid premierna tas bort från alla löner).
Det är även motiverat att ta bort en eventuell dubbel sjukförsäkringspremie från beräkningen av förskottsinnehållningsprocenten på skattekortet, om arbetsutföraren är försäkrad enligt FöPL/LFöPL:
a) En arbetsutförare i ett arbetsförhållande kan för sitt skattekort ange beloppet av sin FöPL/LFöPL-arbetsinkomst och som avdrag från förvärvsinkomsten beloppet av de FöPL/LFöPL-försäkringspremier som hen betalat. Arbetsutföraren ska även ange lönebeloppet från ett faktureringsföretag antingen under punkt Lön av huvudsyssla eller Lön av bisyssla samt under punkten Lön av FöPL/LFöPL-försäkrad verksamhet.
b) Om arbetsutföraren är försäkrad enligt FöPL/LFöPL och den utbetalda ersättningen är arbetsersättning, kan arbetsutföraren för sitt skattekort ange beloppet av sin FöPL/LFöPL-arbetsinkomst och som avdrag från förvärvsinkomsten beloppet av de FöPL/LFöPL-försäkringspremier som hen betalat.
Om den utbetalda ersättningen är arbetsersättning men arbetsutföraren inte är försäkrad enligt FöPL/LFöPL, beräknas sjukförsäkringspremien på basis av beloppet för arbetsersättningarna.
Utbetald ersättning | FöPL/LFöPL-försäkrad | Grund för sjukförsäkringspremien |
---|---|---|
Lön | Ja | Beloppet för arbetsinkomsten |
Lön | Nej | Lönebeloppet |
Arbetsersättning (utan FO-nummer) | Ja | Beloppet för arbetsinkomsten |
Arbetsersättning (utan FO-nummer) | Nej | Beloppet för arbetsersättningar |
9 Mervärdesbeskattning
Enligt 1 § 1 mom. 1 punkten i mervärdesskattelagen (1501/1993, MomsL) ska mervärdesskatt enligt mervärdesskattelagen betalas till staten på rörelsemässig försäljning av varor och tjänster i Finland. Enligt 1 § 4 mom. i mervärdesskattelagen anses försäljningen inte vara rörelsemässig, om vederlaget för försäljningen är lön som avses i 13 § lagen om förskottsuppbörd.
Om faktureringsföretaget och arbetsutföraren har avtalat om ett formellt arbetsförhållande och faktureringsföretaget säljer en momspliktig tjänst till en slutkund, ska faktureringsföretaget betala mervärdesskatt till staten. Om faktureringsföretaget och arbetsutföraren har avtalat om att faktureringsföretaget endast sköter faktureringen för arbetsutförarans räkning utan ett arbetsförhållande, är det arbetsutföraren som är försäljaren i förhållande till kunden.
Slutkunden ska få en faktura där det framgår vem som är försäljaren. Närmare information om skyldigheten att utfärda fakturor och uppgifterna på fakturor finns i Skatteförvaltningens anvisning Faktureringskraven vid mervärdesbeskattningen.
10 Ikraftträdande och tillämpning av anvisningen
Kapitel 7 om årsanmälan i denna anvisning tillämpas från och med skatteåret 2017. Anvisningen tillämpas i övrigt från och med skatteåret 2018.
ledande skattesakkunnig Tero Määttä
överinspektör Minna Palomäki