Nyckelord:

Distributionsskyldighet gällande biodrivmedel

Giltighet
Tills vidare

Allmänt

Lagen om främjande av användningen av biodrivmedel (446/2007) trädde i kraft i början av år 2008. Syftet med lagen är, i enlighet med biodrivmedelsdirektivet, att främja användningen av biodrivmedel för att motorbensin och dieselolja ska kunna ersättas i trafiken. Detta har genomförts genom att föreskriva om skyldigheten för drivmedelsdistributörer att till konsumtion årligen leverera en minimiandel biodrivmedel.

Skatteförvaltninges ska sörja för verkställigheten av lagen och utöva tillsyn över fullgörandet av skyldigheten. Tillsynen grundar sig på den anmälan som distributörerna årligen lämnar till Skatteförvaltningen. I anmälan anges, per produkt, energiinnehållet i de mängder motorbensin, dieselolja och biodrivmedel som levererats till konsumtion under kalenderåret. Anmälan ska lämnas in senast i slutet av mars månad året efter det år som anmälan avser. 

I början av år 2011 trädde i kraft lagändringar gällande procentandelen av den årliga skyldigheten; storleken av bioandelen för vissa drivmedelskomponenter; hållbarhetskriterierna enligt RES-direktivet, som de biodrivmedel som omfattas av skyldigheten ska uppfylla; dubbelt beaktande av vissa biodrivmedel vid fullgörande av skyldigheten och beaktande av andelen som överstiger skyldigheten vid fullgörande av skyldigheten följande år.

Distributionsskyldigheten i procent

Distributionsskyldigheten gällande biodrivmedel av det totala energiinnehållet i de transportdrivmedel som levererats till konsumtion är:

  • 10 procent år 2016
  • 12 procent år 2017
  • 15 procent år 2018
  • 18 procent år 2019
  • 20 procent år 2020 och framåt.

Energiinnehållet i drivmedel

Med energiinnehåll avses ett drivmedels nedre värmevärde. I 2 § 6 punkten i lagen anges värmevärdena för de vanligaste drivmedlen och biodrivmedlen. Dessa värden ska användas vid anmälning av hur skyldigheten har fullgjorts. Om ett biodrivmedel som anmälaren har använt inte har angetts i denna punkt, ska anmälaren själv reda ut det nedre värmevärdet för biodrivmedlet och ange den standard enligt vilken värmevärdet bestämts.

Man ska ge en fritt formulerad redogörelse för värmevärdet för det biodrivmedel som inte angetts på listan och för den standard som använts. Man ska bifoga redogörelsen till anmälan om distributionsskyldighet.

Biokomponenter

Enligt 5 § i lagen är distributörer skyldiga att leverera en i lagen fastställd andel biodrivmedel till konsumtion, räknad av det totala energiinnehållet i den mängd motorbensin, dieselolja och biodrivmedel som distributören levererat till konsumtion under ifrågavarande år. Med leverans till konsumtion avses enligt 2 § 5 punkten i lagen frisläppande av motorbensin, dieselolja och biodrivmedel för konsumtion från ett uppskovsförfarande som avses i punktskattelagen.

Fullgörande av distributionsskyldigheten ska räknas från den faktiska mängden biodrivmedel som levererats till konsumtion som transportdrivmedel. Utgångspunkten i lagen är dock att drivsmedelsdistributören genom bokföring ska följa att denna skyldighet fullgörs. Av distributörens bokföring ska, enligt 8 § i lagen, framgå de mängder motorbensin, dieselolja och biodrivmedel som levererats till konsumtion liksom biodrivmedlens energiinnehåll och övriga uppgifter som är nödvändiga vid tillsynen enligt denna lag. Av bokföringen ska också framgå bl.a. mängderna biokomponenter som har tillsatts i drivmedel samt deras energiinnehåll, om energiinnehållen inte har fastställts i 2 § i lagen.

Beaktande av biodiesel som levererats till konsumtion från en gemensam cistern för diesel och motorbrännolja

Om biokomponenten tillsätts i en gemensam cistern från vilken drivmedel levereras för att användas som både brännolja och dieselolja, kan endast mängden biodiesel som levererats till konsumtion med diesel beaktas vid fullgörande av skyldigheten. Biobrännolja som blandats in i motorbrännolja godkänns inte vid fullgörande av distributionsskyldigheten.

Redan från början av år 2011 har det förutsatts, att man vid beskattningen kan skilja åt mängderna biodiesel och biobrännolja som levereras till konsumtion från en gemensam cistern, och detta har kunnat tolkas redan på basis av tidigare anvisningar. Eftersom detta dock har förblivit oklart för aktörer, preciseras tolkningen också i den här anvisningen.

Leverans av biogas för transportändamål

Enligt 2 § 1 punkten i lagen avses med biodrivmedel vätskeformiga eller gasformiga bränslen som framställts av biomassa och som används för transportändamål. Med biomassa avses den biologiskt nedbrytbara delen av produkter, avfall och restprodukter av biologiskt ursprung från jordbruk (inklusive material av vegetabiliskt och animaliskt ursprung), skogsbruk och därmed förknippad industri, liksom den biologiskt nedbrytbara delen av industriavfall och kommunalt avfall.

Kontroll av biodrivmedelshalter

Andelen biodrivmedel i cisterner kan granskas bokföringsmässigt, då man räknar den ändring som varje ny tillsatt komponent medför i hela cisternen. Det är dock skäl att kontrollera bioandelen i drivmedlet i drivmedelsdistributörers lagercisterner genom provanalyser minst 2–3 gånger per år. Efter analysen ska bioandelarna enligt resultaten användas som värden för cisternen, tills en ny komponent tillsätts i cisternen.

När bioandelen från provet avviker väsentligt från det beräknade värdet ska distributören reda ut vad avvikelsen beror på och om den har någon inverkan på bioandelarna i de bränslen som tidigare levererats till konsumtion.

Korrigeringar som sker inom ett år behöver inte anges separat i samband med anmälan om distributionsskyldighet. Det är dock skäl att spara korrigeringsuppgifterna, så att de kan granskas vid framtida företagsgranskningar.

Hållbarhetskriterierna för biodrivmedel

Från och med början av år 2011 ska de biodrivmedel som godkänns för fullgörande av skyldigheten samt deras råvaror uppfylla hållbarhetskriterierna enligt Europaparlamentets och rådets direktiv 2009/28/EG om främjande av användningen av energi från förnybara energikällor.

Distributören ska vid övervakning av kriterierna använda sig av metoderna enligt direktivet. Distributören ska också ha ett system med vilket man på basis av massbalansförfarandet säkerställer att råvaruproduktionen och växthusgasutsläppsminskningen stämmer överens med kraven.

Dubbelt räknade biodrivmedel

Om ett biodrivmedel har framställts av avfall, restprodukter, cellulosa från icke-livsmedel eller material som innehåller både cellulosa och lignin, beräknas dess energiinnehåll fullgöra distributionsskyldigheten dubbelt.

Dubbelt räknade biodrivmedel ska också uppfylla hållbarhetskriterierna för biodrivmedel. Avfall och restprodukter från annat än jordbruk, vattenbruk, fiske och skogsbruk behöver endast uppfylla hållbarhetskriteriet för minskning av växthusgasutsläpp.

Överskridande av distributionsskyldigheten

Om distributören under kalenderåret har levererat mer biodrivmedel till konsumtion än skyldigheten förutsätter, får distributören beakta den överskridande delen vid fullgörande av distributionsskyldigheten för följande kalenderår. Den överskridande delen beaktas alltid bara för följande års skyldighet, dvs. den del som överskrider även följande års skyldighet beaktas inte året därefter.

Den överskridna skyldigheten för föregående år kan också användas för att fullgöra skyldigheten på ett annat bolags vägnar. I ett sådant fall kan en eventuellt kvarvarande del av den överskridna skyldigheten inte längre beaktas följande år.

Drivmedel som levererats till konsumtion på Åland

I regeringens proposition 231/2006 nämns det i fråga om Åland, att genomförandet av direktivet på Åland faller inom landskapsregeringens behörighet. På Åland har man inte för närvarande något motsvarande distributionsskyldighet gällande biodrivmedel, och således får motorbensin, dieselolja och biodrivmedel som levererats till Åland till konsumtion inte inkluderas i anmälan om distributionsskyldighet gällande drivmedel som levererats till konsumtion i övriga Finland. Biodrivmedel som levererats till Åland kan inte heller anses fullgöra den skyldighet att använda biodrivmedel som uppkommit i övriga Finland.

Drivmedel som levererats till Åland utgör ingen distributionsskyldighet gällande drivmedel i Finland, och biodrivmedel som levererats dit fullgör inte en distributionsskyldighet som uppkommit i Finland, oavsett om drivmedlen levereras till Åland som skattefria eller skattebelagda leveranser.

Avtal mellan distributörer

För att fullgöra sin distributionsskyldighet kan en distributör avtala om att helt eller delvis överföra skyldigheten till en annan distributör. Vid avtalstvist eller om distributionsskyldigheten av någon annan orsak som anknyter till avtalet inte fullgörs, ansvarar varje distributör för fullgörandet av sin egen distributionsskyldighet och för påföljderna. En kopia av avtalet ska lämnas till Skatteförvaltningen i samband med anmälan om distributionsskyldighet.

Sanktioner

Om en drivmedelsdistributör försummat sin deklarations- eller bokföringsskyldighet eller sin skyldighet att lämna uppgifter kan skatteförvaltningen påföra en felavgift på minst 500 euro och högst 5 000 euro.

Om en drivmedelsdistributör inte har levererat biodrivmedel till konsumtion i sådan mängd som skyldigheten förutsätter, påförs distributören en påföljdsavgift, som är 0,04 euro/MJ.

Allmän information

Blanketten för anmälan om distributionsskyldighet och ifyllningsanvisningen kan skrivas ut från Skatteförvaltningens webbplats.

Frågor gällande distributionsskyldighet:

Punktskatterådgivning för företag tfn: 029 497 155 (9-16.15) / Energi- och avfallsskatter