Avdrag av räntor från kapitalinkomsterna

Giltighet
Fr.o.m. 2013−7.1.2015

Ränteutgifterna dras av från kapitalinkomsterna (58.1 § i ISkL). 

Ränteutgifterna dras i sin helhet av från kapitalinkomsterna utan eurobegränsning eller självriskandel. År 2012 var av räntor på bostadsskuld endast 85 procent avdragsgilla. År 2013 är det avdragsgilla maximibeloppet 80 procent. Från och med år 2014 är 75 procent av räntor på bostadsskulder avdragsgilla (58 och 58 b § i ISkL sådana de lyder i lagen 1515/2011). Räntor på skulder för inkomstens förvärvande och studieskulder är också i fortsättningen avdragsgilla i sin helhet.

Ränteavdragets inverkan på beskattningen bestäms enligt kapitalinkomsternas skattesats. Inverkan på beskattningen är således 30 procent i beskattningen för 2012 (32 procent för den del som överstiger 50 000 euro). Också skatteförmånen som fås av räntor på lån för första bostad är 30 procent då den dras av från kapitalinkomsterna, även om underskottsgottgörelsen utgör 32 procent av räntorna på lån för första bostad.

Vilka räntor får dras av

De avdragbara räntorna har definierats i 58.1 § och 58 a § i ISkL. Räntorna är enligt 58.1 § i ISkL avdragbara, om skulden

1) hänför sig till anskaffning eller grundlig reparation av en stadigvarande bostad för den skattskyldige eller hans eller hennes familj (bostadslån)

2) avser av staten eller Ålands landskapsregering garanterad studieskuld eller en av ett offentligt samfund garanterad eller beviljad studieskuld som hör till studiestödssystemet i en annan stat inom Europeiska ekonomiska samarbetsområdet (studielån)

3) hänför sig till förvärvande av skattepliktig inkomst (skuld för inkomstens förvärvande).

Dessutom har borgensmannen eller någon annan som ställt säkerhet enligt 58 a § i ISkL rätt att dra av räntorna på en skuld som han betalt på basis av en förbindelse eller räntorna på en annan skuld som han tagit upp för att betala denna, vilka löpt sedan gäldenären konstaterades vara insolvent. Dessa räntor är dock avdragsgilla endast om den ursprungliga gäldenären hade haft rätt att dra av dem som räntor som hänför sig till näringsverksamhet eller jordbruk. Andra räntor än de som avses i 58 § och 58 a § i ISkL får inte dras av.

Vad är bostadslån?

Bostadslån är en skuld som hänför sig till anskaffning eller grundlig reparation av en stadigvarande bostad för den skattskyldige eller hans eller hennes familj (58.1 1 punkten i ISkL).

Med stadigvarande bostad avses hemmet

Med stadigvarande bostad avses en bostad som används som den skattskyldiges eller hans eller hennes familjs huvudsakliga bostad, dvs. hem. En familj kan i allmänhet endast ha en stadigvarande bostad.  Utanför begreppet stadigvarande bostad faller t.ex. de skattskyldigas fritidsbostäder och övriga s.k. andra bostäder.

Familjen har två stadigvarande bostäder

Det kan i vissa fall finnas två stadigvarande bostäder. T.ex. när ena maken har sin stadigvarande arbetsplats och bostad på en annan ort än där han har sitt gemensamma hem tillsammans med sin familj (HFD 1978 B II 583 och 1979 B II 574).

När en skattskyldig som sin stadigvarande bostad hade en bostad i arbetsförhållande, ansågs inte som hans stadigvarande bostad den bostad han ägde som han vid ofta upprepade arbetsresor och som hans familj annars tillfälligt använde som bostad (HFD 1978 B II 581, se också HFD 1996/449).

En ogift person har två bostäder

En ogift skattskyldig person hade arbetsplats och en 18 m²:s hyresbostad i kommun A. Han anskaffade ett egnahemshus från kommun B, som var belägen på 165 km:s avstånd, och använde huset under veckosluten och semestrarna. Också hela hans bohag fanns där. Räntorna på skulder som hänför sig till anskaffningen av ett egnahemshus betraktades under dessa förhållanden såsom räntor på bostadslån (HFD 1994/3203 jfr HFD 1996/448).

S.k. dubbel bostadsfälla

Även när en skattskyldig köpt en ny bostad och den gamla bostaden är osåld (s.k. dubbel bostadsfälla), kan han ha en bostadsskuld för två bostäder. En skuld som hänför sig till båda bostäderna kan anses vara en bostadsskuld till exempel då den ena bostaden används som den skattskyldiges stadigvarande bostad och man aktivt försöker sälja den andra utan att hyra ut den eller överföra den till annat bruk (HFD 1994/5103, CSN 1993/310).

Stadigvarande bostad under den tid man bor utomlands

En bostad kan anses vara stadigvarande även ifall en skattskyldig har anskaffat en bostad i Finland när han vistas här och sedan tillfälligt flyttar utomlands och inte hyr ut bostaden utan håller den för eget bruk. Att en mindre del av bostaden uthyrs till en släkting mot bolagsvederlag, hindrar inte att bostaden kan betraktas som den stadigvarande bostaden, såvida huvuddelen av bostaden har reserverats för familjens bruk under tiden för utlandsvistelsen (HFD 1987 B 584 jfr HFD 1984/213).

Om en skattskyldig förvärvar en bostad medan han är utomlands, blir skulden ett bostadslån först när man flyttar in i bostaden. Om bostaden förvärvas en kort tid före flyttningen till Finland, kan skulden redan före inflyttningen anses som ett bostadslån.  

Till exempel en finsk medborgare som var bosatt utomlands köpte en bostad i Finland i november 1992 och hyrde inte ut bostaden under mellantiden, utan flyttade sedan in i den med sin familj i maj 1993. Den skuld som tagits för förvärvet av bostaden ansågs vara ett bostadslån redan 1992.

Skatteskyldiges barn bor i bostaden

Om den skattskyldiges barn bor i bostaden, kan bostaden i allmänhet inte anses vara i den skattskyldiges familjs bruk (CSN 1975/421). Högsta förvaltningsdomstolen har dock i utslaget HFD 1980 II 557 ansett att det var fråga om familjens stadigvarande bostad, när familjens i samma hushåll boende fullvuxna döttrar som studerade bodde i den intilliggande men skilda lägenheten. Avgörande var i detta fall att barnen bodde tillsammans med sina föräldrar i samma hushåll. I utslaget HFD 2001:41 ansågs, att bostaden som barnen hade använt på studieorten för sina gymnasiestudier medan de var minderåriga var familjens stadigvarande bostad, eftersom det inte fanns möjlighet till gymnasiestudier på föräldrarnas boningsort (se anvisningen om Överlåtelse av egen bostad).

Skilsmässa påverkar inte räntorna under betänketiden

I 58.1 § i ISkL förutsätts att bostaden varit i den skattskyldiges eller hans familjs bruk. Om den ena maken stadigvarande bor skilt från sin familj, utgör för honom de räntor som hänför sig till den bostad som är i familjens bruk bostadsräntor, tills skilsmässodomen vunnit laga kraft (CSN 1978/198, se likväl HFD 2000/3176).

Sammanboende har gemensamt bostadslån

Som bostadslån betraktas skuld som hänför sig till den skattskyldiges eller hans familjs stadigvarande bostad (se HFD 2000/3300). Personer som vid beskattningen inte behandlas som äkta makar, utgör inte enligt inkomstskattelagen en familj. Som bostadslån på basis av anskaffning av bostad betraktades inte skuld som hänförde sig till bostad som den skattskyldiges sambo ägde (se HFD 1996/1512).

Delvis i bruk som egen bostad

Av en byggnad eller lägenhet kan endast en del användas som bostad medan resten är i något annat bruk, t.ex. i bruk för den skattskyldiges egen näringsverksamhet. Som bostadslån anses då den del av lånet som motsvarar arealen av den del som används som bostad (HFD 1980/1120, jfr överlåtelsevinster).

En del av tiden i bruk som egen bostad

Om en bostad endast en del av skatteåret använts som egen stadigvarande bostad och bostaden under resten av skatteåret varit i något annat bruk, räknas bostadslånets andel ut så att det motsvarar den tidsrymd bostaden använts som stadigvarande bostad (HFD 1982/5411).

Halvfärdig byggnad tas i bruk som stadigvarande bostad

Om ett egnahemshus som byggts under skatteåret genast den blivit färdig tas i bruk som stadigvarande bostad, är de räntor som hänför sig till tiden före den togs i bruk, räntor på bostadslån (HFD 1978 II 582, HFD 1979 II 593).

Att man köper en tomt för senare byggnadsbehov och finansierar köpet med lån, gör inte lånet till ett bostadslån. Om det dock kan påvisas att byggandet försenats på grund av orsaker som inte berott på den skattskyldige, kan skulden betraktas som ett bostadslån (HFD 1985 II 590).  Användningsändamålet för en bostad som förvärvas skall i allmänhet kunna konstateras vid beskattningen.

Läs mera om ränta som en del av köpesumman.

Räntor på lån som tagits för en boenderättsbostad kan dras av

I den gällande inkomstskattelagen från år 1993 (1535/1992) bestäms inte längre att räntor för skulder som hänför sig till förvärvet av en boenderättsbostad jämställs med räntor på bostadslån. Räntorna på en skuld som hänför sig till förvärvet av en boenderättsbostad kan dock betraktas som räntor på bostadslån.

Besittningsrätt kan också berättiga till avdrag av räntor på lån

Även om den skattskyldige inte äger en bostad, kan den skuld som hänför sig till bostaden i vissa situationer vara ett bostadslån. I rättspraxis har ansetts att en person som skänkt sin son en fastighet men för sin och sin makas levnadstid behållit besittnings- och boenderätten till den, kunde som räntor på bostadslån dra av räntorna på det lån som hänförde sig till fastigheten (HFD 1983 II 579, se även HFD 1984 II 592, HFD 1984 II 594 och HFD 1996/1513).

Lån som tagits för grundlig reparation av stadigvarande bostad är bostadslån

Som bostadslån betraktas också en skuld som hänför sig till en grundlig reparation av den stadigvarande bostaden. Däremot är inte en skuld som hänför sig till de årliga reparationerna ett bostadslån, utan en s.k. annan skuld. 

Studielån som staten eller Ålands landskapsregering garanterat

Med studielån avses ett av staten eller Ålands landskapsregering garanterat studielån eller en av ett offentligt samfund garanterat eller beviljat studielån som hör till studiestödssystemet i en annan stat inom Europeiska ekonomiska samarbetsområdet (58.1 § i ISkL, 409/2005).

När får räntor på studielån inte dras av

Räntor som föranleds av andra än ovannämnda studielån är s.k. Räntor på annan skuld. De får inte dras av.

Räntor som betalats som bidrag med statsmedel enligt studiestödslagen eller lagen om militärbidrag är inte heller avdragbara (58.3  § 1 punkten i ISkL).

Om räntorna på en studerandes studielån betalas av någon annan, till exempel av en förälder, får föräldern inte dra av räntorna. Studeranden kan inte heller själv dra av räntorna.

Skuld som tagits för inkomstens förvärvande  

En skuld för inkomstens förvärvande är en skuld som hänför sig till förvärvandet av skattepliktiga inkomster (58.1 § 3 punkten i ISkL). Inkomsten kan vara fortlöpande såsom hyresinkomst, dividendinkomst eller ränteinkomst. Inkomsten kan även basera sig på en värdeförhöjning. Det kan vara frågan om en situation då en skattskyldig t.ex. i placeringssyfte förvärvar en affärsfastighet eller industritomt. Om fastigheten förvärvas för personligt bruk, t.ex. som sommarbostad, är det inte fråga om en skuld för inkomstens förvärvande, även om man kan vänta sig att en försäljning av sommarbostaden ger upphov till överlåtelsevinst (jfr HFD 2000:3).

I avgörandet HFD 2003:25 hade makarna köpt aktierna som berättigade till besittning av en aktielägenhet och hyrt ut bostaden omedelbart till sitt fullvuxna barn mot en hyra som var betydligt högre än bolagsvederlaget och vattenavgiften som betalades för lägenheten, men som var lägre än hälften av bostadens gängse hyra. Det ansågs, att anskaffningen av aktierna och uthyrningen av lägenheten inte hade gjorts i syfte att förvärva inkomster, av vilken anledning makarna inte kunde dra av räntorna på lån som tagits för anskaffning av aktierna såsom räntor på skuld för inkomstförvärv.

Skulder som tagits för förvärvsverksamhet före 1993 är skulder för inkomstens förvärvande

Begreppet skulder för inkomstens förvärvande är mer vidsträckt än begreppet skulder för förvärvsverksamhet i 1989 års inkomstskattelag. De samtliga skulder som tidigare betraktades som skulder för förvärvsverksamhet är från och med 1993 skulder för inkomstens förvärvande. Skulder för inkomstens förvärvande utgörs t.ex. av skulder som hänför sig till en representants förvärv av en bil (jfr HFD 2000:6), till förvärvet av ett instrument, till en avslutad rörelseverksamhet eller till förvärvet av företagsandelar i en rörelse, på så sätt att skulderna motsvarar skulder som i rättspraxis före år 1993 betraktades som skulder för förvärvsverksamhet (se tidigare i texten, Lånekapital som gått förlorat). I fråga om avdragande av räntor som ansluter sig till skadeersättningar, se Högsta förvaltningsdomstolens utslag: Skadeersättning m.m.

Skuld har tagits för placeringsverksamhet i liten skala

Som en skuld för inkomstens förvärvande kan även anses en skuld som tagits för en placeringsverksamhet i liten skala, såsom förvärv av aktier eller en bostad för uthyrning.

Placeringsverksamheten kan inte förutsättas ge inkomst samma år som skulden tagits och egendomen förvärvats. T.ex. räntorna på en skuld som tagits för förvärv av skog kan anses som räntor på en skuld för inkomstens förvärvande, trots att skogen inte ger någon inkomst samma år eller ens under den tid den ägs av samma ägare.

Skuld för inkomstens förvärvande som hänför sig till förvärvsinkomst

Skulden för inkomstens förvärvande hänför sig vanligen till skattepliktig kapitalinkomst. Den kan emellertid också hänföra sig till skattepliktig förvärvsinkomst. Centralskattenämnden har ansett i sitt beslut CSN 1994/216, att lånet som den skattskyldige hade tagit för att han ville betala skadeersättningen för brytningen av klausulen angående konkurrensförbud, skulle betraktas såsom i 58.1 § 3 punkten i ISkL avsedd skuld för inkomstens förvärvande. Lånet hänförde sig i detta fall till förvärvande av skattepliktig förvärvsinkomst. Räntan dras likväl alltid av från kapitalinkomsten.

Läs mera om kompletteringskostnaderna av lånet.

Användningsändamål avgör om delägarlån får dras av

Delägarlån räknas med stöd av 53 a § i ISkL till låntagarens kapitalinkomst. Trots att delägarlån räknas till inkomst, kan räntan som betalts därpå dock inte ännu med denna grund betraktas som ränta på skuld för inkomstförvärv (58.7 § i ISkL). Avgörande med tanke på avdragbarheten är, på vilket sätt delägarlån används. Om delägarlån används för anskaffning av egen bostad, är räntan avdragbar såsom ränta på bostadsskuld. Om delägarlån till exempel används för anskaffning av en bostad skall hyras ut, är räntan avdragbar utgift för inkomstens förvärvande. Om delägarlån däremot används t.ex. för anskaffning av en sommarbostad, är det fråga om en oavdragbar konsumtionskredit.

Skuld som hänför sig till levnadskostnader är inte skuld för inkomstens förvärvande

Som skulder för inkomstens förvärvande kan inte anses skulder som hänför sig till levnadskostnader eller egendom, som anskaffats för personligt bruk. Sådana skulder är t.ex. skulder som tagits för att finansiera en semesterresa eller förvärvet av en sommarstuga, en bil eller en båt. Såsom skulder för inkomstens förvärvande kan inte heller anses skulder som tagits för att förvärva dyrbara smycken, tavlor eller andra konstföremål, såvida verksamheten inte t.ex. på grund av en tidigare försäljningsverksamhet kan påvisas vara placeringsverksamhet. Såsom en skuld för inkomstens förvärvande kan inte betraktas en borgensskuld, såvida den inte hänför sig till rörelseverksamhet och på den grund kan anses som en skuld för inkomstens förvärvande.

Skuld som bara delvis utgör skuld för inkomstens förvärvande

Egendom som förvärvats på skuld kan delvis vara i eget bruk och delvis i bruk för inkomstens förvärvande. Då ska även räntorna på skulden fördelas enligt användningsändamålet.

Centralskattenämnden har i sitt beslut (CSN 1993/188, ej offentliggjort) ansett att en skattskyldig kunde dra av räntorna som hänförde sig till ett lån som tagits för att förvärva en fritidsfastighet som räntor för skulder för inkomstens förvärvande, till den del räntorna skall anses ansluta sig till den sökandes uthyrningsverksamhet. Till den del som räntorna på en skuld som upptagits för anskaffning av en fritidsfastighet skall anses ansluta sig till den sökandes egen fritidsanvändning, utgör räntorna räntor på annan skuld.

Räntor på lån för skulder som hänför sig till hobbyverksamhet får inte dras av

En skattskyldig kan med lånade medel förvärva t.ex. en häst eller en golfaktie som han använder i sin hobbyverksamhet. Om denna verksamhet ger honom inkomster, utgör dessa skattepliktig inkomst. Räntorna på en sådan skuld betraktas som räntor på annan skuld. De är inte avdragbara.

I vilka fall får räntor på borgensskulder dras av

Enligt 58 a § i ISkL har borgensmannen eller någon annan som ställt säkerhet rätt att dra av räntorna på en skuld som han betalt på basis av en förbindelse eller räntorna på en annan skuld som han tagit upp för att betala denna, vilka löpt sedan gäldenären konstaterades vara insolvent (har t.ex. konstaterats vara medellös vid utsökningen). Bestämmelsen i 58 a § i ISkL om avdragsgillhet för ränta på borgensskuld tillämpades för första gången vid beskattningen för 1999.

Dessa räntor är dock avdragsgilla endast om den ursprungliga gäldenären hade haft rätt att dra av dem som räntor som hänför sig till näringsverksamhet eller jordbruk.

Den som ställt sin egendom som säkerhet kan också ha rätt att dra av räntor

Borgensmannen och sådan person, som ställt sin egendom såsom säkerhet för en annan persons skuld har rätt att dra av räntorna. Till exempel ägaren till egendomen som getts som pant är berättigad att av beloppet som fåtts i samband med realisering av panten dra av den andel som motsvarar räntan som betalts för skulden.

Räntor på skulder som hänför sig till näringsverksamhet eller jordbruket får dras av

Endast de räntor som hos den ursprungliga gäldenären hänför sig till näringsverksamhet eller jordbruk är avdragbara för borgensmannen eller någon annan som ställt säkerhet. Således är de räntor, som hos den ursprungliga gäldenären hänför sig till exempel till anskaffning av egen bostad eller en lägenhet som skall hyras ut inte avdragbara för borgensmannen eller den som ställt säkerhet.

Personbeskattningens bestämmelser tillämpas på borgensmannens räntor

Borgensmannens räntor dras av enligt de allmänna bestämmelser om ränteutgifter som tillämpas inom personbeskattningen.

Ursprunglig gäldenär har betalt gottgörelse

Om den ursprungliga gäldenären har med stöd av sitt ansvar betalt gottgörelse till borgensmannen eller annan säkerhetsutställare, är han med stöd av bestämmelserna om räntor berättigad att dra av däri ingående andel som motsvarar räntan på gäld. Till exempel om staten betalar ett studielån som staten garanterat, får den ursprungliga gäldenären dra av den andel av räntan som ingår i betalningen till staten som ränta på studielån.

Vilka räntor får inte dras av

Räntorna på s.k. andra skulder får inte dras av

I 58.1 § och 58 a § i ISkL uppräknas de räntor som är avdragsgilla. Förteckningen är uttömmande. Andra räntor är inte avdragsgilla (räntor på s.k. annan skuld). Till exempel räntor på konsumtionskrediter är inte avdragsgilla. Konsumtionskrediter är skulder som tagits för levnadskostnader och andra personliga utgifter.

Räntorna på skattefria inkomster får inte dras av

Endast räntor som hänför sig till förvärvande av skattepliktiga inkomster är avdragbara (58.1 § 3 punkten i ISkL). Därför är en ränta som hänför sig till en skattefri inkomst inte avdragbar. Exempelvis räntan på en skuld som tagits för att göra en skattefri deposition är inte avdragbar.

Från och med år 2005 kan en dividend vara skattefri. Räntan på skulden som hänför sig till anskaffning av sådan skattefri dividendinkomst har separat bestämts som skattefri (58.1 § 3 punkten i ISkL, 716/2004).

Ränteinkomster enligt lagen om källskatt på ränteinkomst får inte dras av

En ränta som hänför sig till en sådan ränteinkomst som avses i lagen om källskatt på ränteinkomst är inte avdragbar (se CSN.1998/142, i punkten om skuld för inkomstens förvärvande). Den skattskyldige har inte heller rätt att avdra räntan, som hänför sig till en i samband med överlåtelsen av ett masskuldebrevslån erhållen enligt lagen om källskatt på ränteinkomst (58.4 § 1 punkten i ISkL).

Räntor som hänför sig till pensionssparande får inte dras av

Den skattskyldige har inte rätt att dra av räntor på sådana lån, som hänför sig till en frivillig individuell pensionsförsäkring eller till ett av tal om långsiktigt sparande (58.4 § 2 punkten i ISkL).

I förskott betalda räntor får inte dras av

Räntor som betalats före den tid för vilken de har räknats ut, är avdragbara endast till den del de hänför sig till skatteåret och det följande året (58.2 § i ISkL).

Räntor på understöd i enlighet med lagen om studiestöd får inte dras av

En skattskyldig har inte rätt att dra av räntor som har betalats med statsmedel som bidrag enligt studiestödslagen eller lagen om militärbidrag (58.3 § 1 punkten i ISkL).

Räntor på aravalån får inte dras av

Icke avdragbara är även räntor som betalats på aravalån som beviljats med stöd av 7.1 § 1−4 punkterna i aravalagen eller på lån som med stöd av 6.1 § 5 eller 6 punkten i lagen om bostadsproduktion beviljats den 1 januari 1991 eller efter detta (58.3 § 2 punkten i ISkL).