Beräkning av beskattningsbar inkomst i personbeskattningen

Har getts
25.8.2014
Diarienummer
A58/200/2014
Giltighet
Tills vidare
Bemyndigande
Lag om Skatteförvaltningen (503/2010) 2 § 2 mom.

Ersätter normerna: 
Beräkning av beskattningsbar inkomst, Giltighet: fr.o.m. 2012−24.8.2014;
Avdrag för inkomstens förvärvande, Giltighet: fr.o.m. 2012−24.8.2014;
Avdrag från förvärvsinkomster, Giltighet: fr.o.m. 2013−24.8.2014;
Vilka är avdragen från nettoförvärvsinkomsten vid statsbeskattningen och kommunalbeskattningen?, Giltighet: fr.o.m. 2013−24.8.2014;
Avdrag från nettoförvärvsinkomsten i statsbeskattningen, Giltighet: fr.om. 2013−24.8.2014;
Avdrag från nettoförvärvsinkomsten vid kommunalbeskattningen, Giltighet: fr.o.m. 2013−24.8.2014;
Underskottsgottgörelse och kapitalinkomstslagets förlust, Giltighet: fr.o.m. 2012−24.8.2014;
Underhållsskyldighetsavdrag, Giltighet: fr.o.m. 2013−24.8.2014

 

I denna anvisning behandlas hur den beskattningsbara inkomsten beräknas i kommunalbeskattningen och statsbeskattningen samt hur den beskattningsbara kapitalinkomsten beräknas. I anvisningen behandlas de utgifter för inkomstens förvärvande, avdrag från nettoinkomsten, avdrag som görs på tjänstens vägnar samt förutsättningar för och belopp av skatteavdrag vilka beaktas vid beräkningen.

1 Allmänt om beräkning av beskattningsbar inkomst

Enligt 29 § i inkomstskattelagen (1535/1992, ISkL) är skattepliktig inkomst, enligt de förutsättningar som anges i lagen och tas upp nedan, den skattskyldiges inkomster i pengar eller förmåner i pengars värde. En fysisk persons och ett dödsbos inkomster indelas i två inkomstslag, dvs. kapitalinkomst och förvärvsinkomst. Enligt 30 § i ISkL beräknas den beskattningsbara förvärvsinkomsten och den beskattningsbara kapitalinkomsten separat för en fysisk person och ett dödsbo.

Den beskattningsbara inkomsten beräknas enligt inkomstkällorna som omfattar näringsverksamhetens förvärvskälla, jordbrukets förvärvskälla och den personliga inkomstens förvärvskälla (förvärvskälla för annan inkomst). Resultatet av näringsverksamhet och jordbruk räknas ut vart för sig och beaktas efter avdrag av tidigare års fastställda förluster såsom företagsinkomst som ska fördelas.

Enligt 30 § i inkomstskattelagen beräknas nettoförvärvsinkomsten genom att från förvärvsinkomsten göra de naturliga avdragen. Vid beräkning av nettoförvärvsinkomsten beaktas även det belopp av resultatet av den skattskyldiges näringsverksamhet som fördelas såsom förvärvsinkomst. Vid beräkning av den förvärvsinkomst som ska fördelas ska de fastställda förlusterna från tidigare år först dras av från näringsinkomsten (HFD 20.12.2011, liggare 3183).

Skatteårets förvärvsinkomst vid statsbeskattningen fastställs genom att från nettoförvärvsinkomsten göra de avdrag som ska göras vid statsbeskattningen. Skatteårets inkomst vid kommunalbeskattningen beräknas genom att från nettoförvärvsinkomsten göra de avdrag som ska göras vid kommunalbeskattningen. Den beskattningsbara förvärvsinkomsten vid statsbeskattningen och den beskattningsbara inkomsten vid kommunalbeskattningen bestäms genom att från skatteårets förvärvsinkomst vid statsbeskattningen och från skatteårets inkomst vid kommunalbeskattningen dra av sådana under tidigare år fastställda förluster som hänför sig till förvärvsinkomstslaget.

Enligt 30 § i inkomstskattelagen beräknas kapitalinkomsten genom att från kapitalinkomsten göra de naturliga avdragen. Skatteårets kapitalinkomst beräknas genom att från den rena kapitalinkomsten dra av räntorna samt den förlust av inkomstkällan som avses i ISkL 59 §. Den beskattningsbara kapitalinkomsten beräknas genom att från skatteårets kapitalinkomst dra av de fastställda förlusterna som hänför sig till kapitalinkomstslaget.

Nedan i denna anvisning behandlas mer ingående beräkningen av den beskattningsbara förvärvsinkomsten (kapitel 2), avdrag från nettoförvärvsinkomsten i stats- och kommunalbeskattningen (kapitlen3–5) samt beräkningen av beskattningsbar kapitalinkomst och avdrag från beskattningsbar kapitalinkomst. I anvisningens sjunde kapitel behandlas skatteavdragen.

2 Beräkning av beskattningsbar inkomst

2.1 Naturliga avdrag

Enligt 29 § i inkomstskattelagen har den skattskyldige rätt att från sin inkomst dra av utgifterna för inkomstens förvärvande eller bibehållande (naturliga avdrag). Lagen innehåller ingen uttömmande förteckning över de naturliga avdragen. ISkL 31 § innehåller en förteckning över exempel på avdrag.

Enligt inkomstskattelagen 95 § 1 mom. 1 punkten får den skattskyldige från sin löneinkomst dra av såsom avdrag för inkomstens förvärvande 620 euro, dock högst löneinkomstens belopp. Avdrag för inkomstens förvärvande görs på tjänstens vägnar.

De naturliga avdragen från löneinkomsten får dras av enbart till den del det totala beloppet av dessa överskrider beloppet av avdraget för inkomstens förvärvande. Arbetsmarknadsorganisationernas medlemsavgifter och arbetslöshetskassaavgifter samt den avdragsgilla delen av resekostnaderna för resor mellan bostaden och den egentliga arbetsplatsen (ISkL 93 §) får dock separat dras av i sin helhet utan begränsning av avdraget för inkomstens förvärvande.

En närmare beskrivning av de naturliga avdragen finns i Skatteförvaltningens anvisning Avdrag för inkomstens förvärvande från förvärvsinkomster.

2.2 Nettoförvärvsinkomst

Nettoförvärvsinkomsten är en rest som fås genom att göra de naturliga avdragen från den beskattningsbara förvärvsinkomsten. Till nettoförvärvsinkomsten räknas även beskattningsbara inkomster från utlandet i Finland. Sjöarbetsinkomst som berättigar till avdraget för sjöarbetsinkomst inräknas också i nettoförvärvsinkomsten. Kapitalinkomsterna inverkar däremot inte på beloppet av nettoförvärvsinkomsten (se även HFD 20.12.2001, liggare 3183).

3 Avdrag från nettoförvärvsinkomsten i stats- och kommunalbeskattningen

3.1 Pensionsförsäkringspremier

3.1.1 Allmänt

En obligatorisk pensionsförsäkring är en försäkring som den försäkrade eller arbetsgivaren är skyldig att teckna genom en bindande bestämmelse i lagen eller ett arbetskollektivavtal eller dylikt. Lagstadgad pensionsförsäkring är ett mera omfattande begrepp. Den lagstadgade pensionsförsäkringen täcker också de pensionsförsäkringar som regleras genom lag och som är frivilliga (till exempel registrerad tilläggspension). Utöver de obligatoriska och lagstadgade försäkringarna finns det dessutom individuella, frivilliga pensionsförsäkringar.

Beskattningen av frivilliga individuella pensionsförsäkringar som den skattskyldige och dennes make tagit har flyttats över till kapitalinkomstbeskattningen (ISkL 772/2004). Försäkringspremierna dras av från kapitalinkomsterna och pensionen beskattas som kapitalinkomst. Pensionen beskattas likväl som kapitalinkomst till den del som dess premier på sin tid dragits av från förvärvsinkomsterna.

En närmare beskrivning av pensionsförsäkringarna i det nya skattesystemet finns i Skatteförvaltningens anvisning Pensionsförsäkringarna i det nya skattesystemet (diarienummer 266/32/2005).

Pensionsförsäkringspremier som betalas av en fysisk person är helt eller delvis avdragsgilla (ISkl 54 d och ISkL 96 §). Vissa försäkringspremier är inte avdragsgilla överhuvudtaget. Dessa omfattar till exempel premier för en pensionsförsäkring med engångspremie.

Förlust fastställs inte på grundval av en pensionsförsäkringspremie, eftersom avdraget i fråga görs från nettoförvärvsinkomsten (ISkL 118 och 30.3 §).

3.1.2 Obligatoriska och lagstadgade försäkringspremier

Enligt 96 § 1 mom. i inkomstskattelagen har den skattskyldige rätt att från sin nettoförvärvsinkomst dra av arbetstagarens lagstadgade pensionspremie, arbetslöshetsförsäkringspremie och sjukförsäkringens dagpenningspremie samt premier för en egen eller makens obligatoriska pensionsförsäkring.

Fullt avdragbara är även försäkringspremierna för en lagstadgad pensionsförsäkring och för tilläggspensionsskyddet i anslutning till en dylik försäkring om det registrerats eller ordnats kollektivt i en pensionsstiftelse eller pensionskassa. Möjligheten till registrerade tilläggspensioner avstängdes i början av 2001. Gällande arrangemang förblir i kraft, men nya försäkrade kan endast i undantagsfall läggas till.

Också premierna för ett tilläggspensionsskydd som ordnats kollektivt i ett försäkringsbolag är avdragbara i sin helhet förutsatt att förmånerna av det på detta sätt ordnade tilläggspensionsskyddet motsvarar högst det registrerade tilläggspensionsskyddet. Nivån för det registrerade tilläggspensionsskyddet kan fortsättningsvis tillämpas som kriterium trots att nya försäkrade inte tas med i systemet.

Försäkringspremier för lagstadgade pensionsförsäkringar inskränker inte rätten att dra av försäkringspremierna för individuella, frivilliga försäkringar. Om en person exempelvis betalar en del av premierna för en av arbetsgivaren tecknad kollektiv pensionsförsäkring, får han utöver detta dra av även sina egna frivilliga pensionsförsäkringspremier.

3.1.3 Avdrag för makens pensionsförsäkringspremier

Arbetstagarens pensions- och arbetslöshetsförsäkringspremie samt sjukförsäkringens dagpenningspremie är personliga avdrag. Avdragen kan inte överföras till den andra makens beskattning. Premier för obligatoriska pensioner kan överföras på maken.

En ytterligare förutsättning för att den skattskyldiges egna eller makens pensionsförsäkringspremier ska vara avdragsgilla är att premier för samma försäkring inte har dragits av från inkomsten av näringsverksamhet eller av lantbruk (ISkL 96.2 §). Premierna för en obligatorisk pensionsförsäkring dras av från den makes förvärvsinkomst som har yrkat på avdraget. Yrkandet ska framställas innan beskattningen slutförts för det år avdraget gäller. Om avdraget inte kan göras så som makarna yrkat görs det i första hand från den makes inkomster vars nettoinkomster vid statsbeskattningen har varit större (ISkL 96.3 §).

Premier för frivilliga pensionsförsäkringar kan inte överföras till maken för avdrag.

3.1.4 Företagare, jordbruksföretagare, stipendiemottagare och idrottare

En enskild rörelseidkares och yrkesutövares samt jordbruksföretagares obligatoriska och övriga lagstadgade pensionsförsäkringspremier är i sin helhet avdragsgilla. Från inkomst av jordbruk eller näringsverksamhet kan enbart pensionsförsäkringspremierna dras av. Utöver de obligatoriska premierna (som inte har dragits av från näringsinkomsten) kan dessutom de övriga lagstadgade och frivilliga premierna enligt inkomstskattelagen dras av från förvärvsinkomsten. I fråga om olycksfallsförsäkringspremierna kan även de frivilliga premierna dras av från näringsinkomsten. Då det gäller jordbruksföretagare är enbart MATA-premierna för fritidsolycksfallsförsäkringar avdragsgilla.

Från och med 2009 kan även en stipendiemottagare vara försäkrad för sitt stipendiearbete i enlighet med lagen om pension för lantbruksföretagare. Stipendiemottagaren kan dra av de betalda pensionsförsäkringsavgifterna i enlighet md den allmänna bestämmelsen i ISkL 96 §. Premierna för grupplivförsäkringen och olycksfallsförsäkringen i anslutning till stipendiemottagarens LFöPL-försäkring (992/2008) dras av i enlighet med ISkL 96.5 §.

En idrottsutövare som avses i 15 § i lagen om olycksfalls- och pensionsskydd för idrottsutövare (276/2009) har rätt att från sin nettoförvärvsinkomst dra av försäkringspremierna som avses i den aktuella paragrafen.

3.1.5 Kollektivt ordnat tilläggspensionsskydd

Enligt 96 a § i inkomstskattelagen har den skattskyldige rätt att från sin nettoförvärvsinkomst dra av premier som han eller hon betalat för i en pensionsstiftelse, i en pensionskassa eller i ett försäkringsbolag kollektivt ordnat tilläggspensionsskydd upp till ett belopp av 5 procent av den lön som den arbetsgivare som ordnat pensionsskyddet under skatteåret betalat till den skattskyldige, dock högst 5 000 euro om året.

Premierna är inte avdragsgilla till den del deras belopp överstiger det belopp som arbetsgivaren betalat för tilläggspensionsskyddet. En ytterligare förutsättning för att premierna ska vara avdragsgilla är att pension i form av ålderspension börjar betalas tidigast då den försäkrade har uppnått den ålder som enligt lagen om pension för arbetstagare berättigar till uppskjuten ålderspension.

Med kollektivt tilläggspensionsskydd avses ett frivilligt tilläggspensionsskydd som arbetsgivaren ordnar för en av arbetstagare bestående personkrets som bestäms gruppvis enligt arbetsområde eller enligt andra motsvarande grunder så att pensionsskyddet inte i verkligheten gäller namngivna eller annars individuellt bestämda personer. Som kollektivt tilläggspensionsskydd betraktas inte ett arrangemang som är avsett att gälla enbart en person i arbetsgivarens tjänst i taget.

Den personkrets som omfattas av den kollektiva pensionsförsäkringen kan variera under försäkringens giltighetstid. Personer inom gruppen blir pensionerade eller övergår i en annan arbetsgivares tjänst, och nya inträder i stället. I fråga om löntagare som omfattas av samma pensionsarrangemang kan därför den egna premieandelens avdragsrätt vara olika.

Om en arbetstagare omfattades av ett kollektivt pensionsarrangemang före 6.5.2004 och betalar premierna för en kollektiv pensionsförsäkring som tecknats av arbetsgivaren, kan premierna vara avdragsgilla till fullt belopp i arbetstagarens beskattning, om det tilläggspensionsskydd som har ordnats i fråga om förmånerna högst svarar mot det registrerade tilläggspensionsskyddet. Om premierna dras av, minskar inte arbetstagarens övriga rätt till avdrag.

Den rätt till avdrag för löntagarens egen premieandel i en kollektiv pensionsförsäkring är olika i de fall att löntagaren omfattats av pensionsarrangemanget sedan 6.5.2004 eller senare. Löntagaren får från sina förvärvsinkomster dra av premier till högst 5 procent av den lön som utbetalas av den aktuella löntagaren, dock högst 5 000 euro. Premien är inte avdragsgill i den utsträckning den överskrider arbetsgivarens premieandel.

3.2 Sjöarbetsinkomstavdrag

Vid beskattningen av sjöarbetsinkomst beaktas de särskilda förhållandena i sjömansarbetet genom beviljande av ett så kallat sjöarbetsinkomstavdrag från sjöarbetsinkomsten. ISkL 97 § innehåller föreskrifter om sjöarbetsinkomstavdraget. Sjöarbetsinkomstavdraget beviljas en mottagare av sjöarbetsinkomst som avses i ISkL 74 §.

Sjöarbetsinkomstavdraget görs från nettoförvärvsinkomsten. Beloppet av sjöarbetsinkomstavdraget som beviljas i statsbeskattningen är 18 procent av det totala beloppet av sjöarbetsinkomsten, dock högst 6 650 euro. Beloppet av sjöarbetsinkomstavdraget som beviljas i kommunalbeskattningen är 30 procent av det totala beloppet av sjöarbetsinkomsten, dock högst 11 350 euro.

För personer som arbetar inom fjärr- och den så kallade cross trade-trafiken (trafiken mellan tredje länder) beviljas ett förhöjt avdrag i kommunalbeskattningen. Förhöjningen är 170 euro för varje hel kalendermånad då fartyget inte angör en hamn i Finland eller på annat sätt gör ett besök inom Finlands gränser och den skattskyldige arbetar ombord på fartyget (ett så kallat cross trade‑avdrag). Förhöjningen beviljas inte för den kalendermånad då resan har påbörjats, om den inte börjar den första dagen i kalendermånaden. Däremot beviljas förhöjningen för den kalendermånad då resan avslutas, även om resan avslutas mitt i en kalendermånad.

En närmare beskrivning av beskattningen av sjöarbetsinkomst och avdragen från sjöarbetsinkomsten finns i Skatteförvaltningens anvisning Beskattning av sjöarbetsinkomst.

3.3 Avdrag för nedsatt skattebetalningsförmåga

3.3.1 Förutsättningar för och beloppet av avdraget

ISkL 98 § innehåller föreskrifter om avdrag för nedsatt skattebetalningsförmåga. Har en skattskyldigs skattebetalningsförmåga med beaktande av de inkomster och den förmögenhet som står till hans och hans familjs förfogande, av någon särskild orsak, såsom försörjningsplikt, arbetslöshet eller sjukdom, nedgått väsentligt, avdras från nettoförvärvsinkomsten ett skäligt belopp, dock inte mera än 1 400 euro. Avdraget beviljas i hela hundra euro.

Vid beviljande av avdraget beaktas den skattskyldiges och dennes familjs helhetssituation. Först undersöks det huruvida skattebetalningsförmågan av någon särskild anledning som avses i lagen blivit väsentligt nedsatt. Därefter undersöks det huruvida avdraget kan beviljas med hänsyn till den skattskyldiges och dennes familjs skattepliktiga och skattefria inkomster och förmögenhet.

De särskilda avdragsgrunderna är enligt lagen försörjningsplikt, arbetslöshet och sjukdom. Dessa grunder utgör endast exempel, men de har särskild betydelse vid prövningen av huruvida avdraget ska beviljas. I rättspraxisen har även skötsel av ett psykiskt funktionshindrat, CP-skadat eller hörselskadat barn i hemvård betraktats som en särskild avdragsgrund (HFD 1971, liggare 3461, HFD 4.5.1979, liggare 2056). Även i dessa fall bör det undersökas huruvida det är skäligt att bevilja avdraget med tanke på den skattskyldiges inkomster och förmögenhet.

Enligt formuleringen i lagen kan försörjning för ett eget barn eller någon annan under den skattskyldiges vårdnad eller betalning av underhållsbidrag utgöra godtagbara skäl för beviljande av avdraget. En skattskyldig som har rätt till avdrag för försörjningsplikt beviljas dock nedsättningsavdrag på basis av försörjningsplikten endast i exceptionella fall.

Invaliditet som berättigar till avdrag med stöd av andra bestämmelser tas inte upp i lagen som en särskild grund för beviljande av avdrag för nedsatt skattebetalningsförmåga. Den skattskyldiges ålder kan heller inte som sådan anses vara en faktor som nedsätter skattebetalningsförmågan, eftersom syftet med pensionsinkomstavdragssystemet är att trygga situationen bland pensionärer med lägre inkomster. Obetydliga inkomster på grund av studier berättigar i allmänhet inte till ett avdrag för nedsatt skattebetalningsförmåga.

På grund av arbetslöshet kan inte skattebetalningsförmågan anses ha blivit nedsatt så att den arbetslöse enbart till följd av detta ska beviljas ett särskilt avdrag. Om den skattskyldige är långtidsarbetslös, ska hänsyn tas förutom till arbetslösheten även till den arbetslösas vårdnadsplikt, skulder och inkomster samt andra faktorer som påverkar den arbetslösas skattebetalningsförmåga. Det bör även prövas huruvida den skattskyldige ska beviljas avdrag på grund av väsentligt nedsatt skattebetalningsförmåga.

Överskuldsättning som beror på den skattskyldiges egna åtgärder, till exempel att den skattskyldige har skaffat en bostad som är för dyr med tanke på hans eller hennes inkomstnivå, kan i allmänhet inte heller betraktas som en särskild orsak till nedsatt skattebetalningsförmåga. Avdrag beviljas inte heller enbart på grund av att beloppet av räntorna på den skattskyldiges skulder är mycket högt.

Om överskuldsättningen däremot beror på att den skattskyldige har köpt en ny bostad innan den gamla har sålts och trots försök inte fått den gamla bostaden såld inom en rimlig tid, kan detta betraktas som en särskild orsak till nedsatt skattebetalningsförmåga. Även i denna situation ska hänsyn tas till den skattskyldiges och hans familjs disponibla inkomster och förmögenhet vid avdragsprövningen.

Om den skattskyldige i egenskap av borgenär blivit tvungen att betala de skulder han gått i borgen för samt räntorna på dessa, kan den skattskyldige i allmänhet inte heller på basis av detta beviljas avdrag för nedsatt skattebetalningsförmåga. Om borgenärsförbindelsen har lett till en situation där den skattskyldige till exempel blivit tvungen att sälja egendom för att uppfylla borgenärsförpliktelsen, kan detta vara en särskild faktor som nedsätter skattebetalningsförmågan.

Avdrag kan beviljas även om grunden för den nedsatta skattebetalningsförmågan uppstått först under beskattningsåret. Avdraget kan även beviljas dödsboet efter en person som avlidit under skatteåret. Om förutsättningarna för att bevilja ett avdrag på grund av nedsatt skattebetalningsförmåga klart framgår av skattedeklarationen, görs avdraget även utan särskild begäran från den skattskyldige. Avdrag på grund av nedsatt skattebetalningsförmåga kan beviljas båda makarna, om grunder för beviljande av avdraget föreligger.

Avdrag på grund av nedsatt skattebetalningsförmåga kan i allmänhet inte beviljas till fullt belopp, om beloppet av den enskilda skattskyldigas årsinkomst överskrider 17 500 euro eller om beloppet av makarnas sammanlagda årsinkomst överskrider 26 500 euro. Inte heller ett partiellt avdrag beviljas, om beloppet av den ensamstående skattskyldigas årsinkomst överskrider 27 000 euro eller om beloppet av makarnas sammanlagda årsinkomst överskrider 40 000 euro. De ovan nämnda inkomstgränserna höjs med 2 500 euro för varje barn som står under den skattskyldiges vårdnad.

Med årsinkomst avses det totala beloppet av den skattskyldiges nettoförvärvsinkomster och kapitalinkomster.

3.3.2 Avdrag enbart på grund av höga sjukdomskostnader

Enligt 98.2 § i inkomstskattelagen kan den skattskyldiges skattebetalningsförmåga på basis av kostnader som enbart beror på sjukdom anses ha blivit väsentligt nedsatt endast om det totala beloppet av den skattskyldiges och hans familjs sjukdomskostnader under skatteåret uppgår till minst 700 euro och samtidigt utgör minst 10 procent av den skattskyldiges sammanlagda nettokapital- och nettoförvärvsinkomster. Som familjemedlemmar betraktas den skattskyldiges make och minderåriga barn.

Vid en prövning av huruvida den skattskyldiges skattebetalningsförmåga blivit väsentligt nedsatt betraktas exceptionellt höga sjukdomskostnader som en särskild orsak som avses i lagen. Kostnader för diet som diabetes, celiaki eller någon annan sjukdom kräver kan likaså utgöra en grund för att bevilja avdraget (HFD 1979-II-596). Även om förutsättningarna i 98.2 § (700 euro och 10 procent) i ISkL uppfylls, beaktas dock alltid först den skattskyldiges och familjens disponibla gemensamma inkomster samt förmögenhet vid en prövning av avdraget (HFD 1996-B-528).

Avdrag enbart på grund av höga sjukdomskostnader beviljas i allmänhet enligt följande, om förutsättningarna i 98.2 § i ISkL uppfylls och de ovan nämnda inkomstgränserna inte utgör ett hinder för detta:

Totalbeloppet av sjukdomskostnader
euro
årsinkomstbelopp i euro
ensamstående/makarna tillsammans
under 13000/20500 13000-14500/
20600-23000
14600-17500/
23100-26500
17600-21000/
26600-31000
21100-23500/
31100-35000
23600-27000/
35100-40000
700-900 200 0 0 0 0 0
901-1200 300 200 0 0 0 0
1201-1500 500 300 200 0 0 0
1501-1800 700 500 300 200 0 0
1801-2100 900 700 500 300 200 0
2101-2400 1000 900 700 500 300 200
2401-2700 1200 1000 900 700 500 300
2701-3100 1400 1200 1000 900 700 500
3101-3500 1400 1400 1200 1200 900 700
3501- 1400 1400 1400 1200 1200 900

Med årsinkomst avses det totala beloppet av den skattskyldiges nettoförvärvsinkomster och kapitalinkomster. Avsteg kan göras från samtliga inkomstgränser utifrån en prövning och framlagd utredning från fall till fall.

Utöver inkomstgränserna beaktas förmögenheten vid avgörandet av huruvida avdraget ska beviljas. Om den skattskyldiges inkomster överskrider de ovan nämnda övre gränserna (27 000/40 000 euro), ska avdraget för nedsatt skattebetalningsförmåga på grund av sjukdomskostnader prövas från fall till fall.

Om ett psykiskt funktionshindrat minderårigt barn vårdas i familjen och familjens skattepliktiga totalinkomster underskrider 29 000 euro, görs ett avdrag om 1 100 euro för nedsatt skattebetalningsförmåga. Om inkomsterna uppgår till 29 100–57 000 euro, blir avdraget 700 euro. Om inkomsterna överskrider 57 000 euro, beviljas inget avdrag. I särskilda situationer kan avdraget vara högre än det ovan nämnda.

3.4 Donationsavdrag (åren 2009–2012)

ISkL 98 a § innehåller föreskrifter om donationsavdraget. Bestämmelsen var tillfälligt i kraft 2009, 2010, 2011 och 2012. Enligt bestämmelsen fick fysiska personer och dödsbon från sin nettoförvärvsinkomst dra av en penningdonation på minst 850 euro och högst 250 000 euro som gjorts för att främja vetenskap eller konst till ett universitet eller en högskola inom Europeiska ekonomiska samarbetsområdet som får offentlig finansiering eller till en universitetsfond i anknytning till dessa.

En närmare beskrivning av donationsavdraget finns i Skatteförvaltningens anvisning Donationsavdrag vid personbeskattningen.

4 Avdrag från nettoförvärvsinkomsten i statsbeskattningen

4.1 Pensionsinkomstavdrag i statsbeskattningen

Enligt ISkL 100 § görs ett pensionsinkomstavdrag från den skattskyldiges nettoförvärvsinkomst i statsbeskattningen.

En pension utbetalas vanligen på basis av en lagstadgad eller en individuell pensionsförsäkring. En pension kan också grunda sig på någon annan försäkring än pensionsförsäkring. Dessutom kan pensioner grunda sig på privaträttsliga rättshandlingar, såsom köp eller testamente, och i vissa fall även på domstolsbeslut. Med tanke på pensionsinkomstavdraget är det viktigt att skilja pensionsinkomster från övriga försäkringsersättningar och periodiska prestationer.

Pensionsinkomstavdraget beviljas inte till exempel på basis av dagpenningar som erhållits från olika slags försäkringar eller på basis av motsvarande ersättningar för förbigående arbetsoförmåga, eftersom de inte kan betraktas som pensionsinkomster. Ersättning för inkomstbortfall som betalas på grundval av en trafikförsäkring och patientförsäkring har efter ett år från skadedagen ansetts utgöra pension, även om något pensionsbeslut inte har fattats. Ersättningar för inkomstbortfall kan emellertid utgöra pension även före ettårsfristen, om det finns ett beslut om detta. Till pensionstagaren betald rehabiliteringspenning berättigar inte till pensionsinkomstavdrag.

Pensionsinkomstavdrag beviljas inte med beaktande av ändamålet och ordalydelsen i 112.3 § i ISkL om en tidigare utbetald arbetslöshetsdagpenning betraktas retroaktivt som pensionsinkomst så, att pensionsanstalterna betalar pensionsbeloppet retroaktivt till den som tidigare betalat den skattepliktiga arbetslöshetsdagpenningen (HFD 2011:71).

Det fulla pensionsinkomstavdraget räknas ut så att beloppet av full folkpension först multipliceras med 3,80. Från det erhållna beloppet subtraheras det lägsta inkomstbeloppet i den progressiva inkomstskatteskalan och resten avrundas till följande hela tio euro. Pensionsinkomstavdraget får dock inte vara högre än pensionsinkomsten. Om den skattskyldiges nettoförvärvsinkomster är högre än det fulla pensionsinkomstavdraget, subtraheras 44 procent av det belopp varmed nettoförvärvsinkomsten överskrider det fulla pensionsinkomstavdraget från pensionsinkomstavdraget.

I statsbeskattningen är nettoförvärvsinkomsten beloppet av den skattskyldiges förvärvsinkomster från vilka de naturliga avdragen har gjorts. Vid beräkning av beloppet av det fulla pensionsinkomstavdraget i statsbeskattningen betraktas det fulla folkpensionsbelopp som under skatteåret utbetalts till en ensamstående person som full folkpension.

I statsbeskattningen uppgick maximibeloppet av pensionsinkomstavdraget 2013 till 12 630 euro och 2014 uppgår det till 12 610 euro.

I statsbeskattningen beviljas inte ens ett partiellt pensionsinkomstavdrag, om den skattskyldiges nettoförvärvsinkomst uppgår till mer än 41 269,10 euro 2014 och mer än 41 335 euro 2013.

Exempel: Den skattskyldige har en pensionsinkomst om 18 000 euro 2013. Han har inga andra förvärvsinkomster, och därför uppgår nettoförvärvsinkomsten till 18 000 euro. I statsbeskattningen räknas pensionsinkomstavdraget ut på följande sätt: Från nettoförvärvsinkomsten subtraheras maximibeloppet av pensionsinkomstavdraget 12 630 (18 000-12.630 = 5 370). Denna del på 5 370 euro som överskrider maximibeloppet av pensionsinkomstavdraget multipliceras med 44 procent vilket ger 2 362,80 i minskning av det fulla pensionsinkomstavdraget.

I detta fall uppgår det pensionsinkomstavdrag som beviljas i statsbeskattningen till 10 267,60 euro (= 12 630–2 362,80).

Beskattningen av pensioner beskrivs närmare i Skatteförvaltningens anvisningar pensioner och beskattning 2014 och Allmänt om beskattning av pensioner.

5 Avdrag från nettoförvärvsinkomsten i kommunalbeskattningen

5.1 Pensionsinkomstavdrag i kommunalbeskattningen

Enligt ISkL 101 § görs ett pensionsinkomstavdrag från en skattskyldig pensionsinkomsttagares nettoförvärvsinkomst i kommunalbeskattningen.

Beloppet av det fulla pensionsinkomstavdraget räknas ut genom att från beloppet av den fulla folkpensionen som multiplicerats med 1,37 subtrahera 1 480 euro och avrunda resten till följande hela tio euro. Pensionsinkomstavdraget får dock inte vara högre än pensionsinkomsten. Om den skattskyldiges nettoförvärvsinkomst överskrider beloppet av det fulla pensionsinkomstavdraget, subtraheras 55 procent av den överskridande delen från pensionsinkomstavdraget.

I kommunalbeskattningen är nettoförvärvsinkomsten beloppet av den skattskyldiges förvärvsinkomster från vilka de naturliga avdragen har gjorts. Vid beräkning av beloppet av det fulla pensionsinkomstavdraget i kommunalbeskattningen betraktas det fulla folkpensionsbelopp som under skatteåret utbetalts till en ensamstående person som full folkpension.

I kommunalbeskattningen uppgick maximibeloppet av pensionsinkomstavdraget 2013 till 8 880 euro och 2014 uppgår det till 8 950 euro.

Inte ens ett partiellt pensionsinkomstavdrag beviljas i kommunalbeskattningen, om nettoförvärvsinkomsten 2014 uppgår till minst cirka 25 223 euro och 2013 till cirka 25 025 euro.

Exempel: Den skattskyldige har en pensionsinkomst om 18 000 euro 2013. Han har inga andra förvärvsinkomster, och därför uppgår nettoförvärvsinkomsten till 18 000 euro. I kommunalbeskattningen räknas pensionsinkomstavdraget ut på följande sätt: Från nettoförvärvsinkomsten subtraheras maximibeloppet av pensionsinkomstavdraget 8 880 euro (18 000- 8 880 = 9 120). Denna del på 9 120 euro som överskrider maximibeloppet av pensionsinkomstavdraget multipliceras med 55 procent vilket ger 5 016 i minskning av det fulla pensionsinkomstavdraget.

I detta fall uppgår det pensionsinkomstavdrag som beviljas i kommunalbeskattningen till 3 864 euro (= 8 880–5 016).

Beskattningen av pensioner beskrivs närmare i Skatteförvaltningens anvisningar pensioner och beskattning 2014 och Allmänt om beskattning av pensioner.

5.2 Invalidavdrag vid kommunalbeskattningen

ISkL 104 § innehåller föreskrifter om invalidavdrag. Enligt bestämmelsen dras 440 euro av från en skattskyldig fysisk persons nettoförvärvsinkomst vid kommunalbeskattningen, om han genom sjukdom, lyte eller kroppsskada åsamkats bestående men på grund av vilket hans invaliditetsgrad enligt lämnade uppgifter är 100 procent. Om procenttalet är lägre, dock minst 30 procent, beviljas i avdrag en mot procenttalet svarande del av 440 euro. Avdraget beviljas dock högst till beloppet av annan nettoförvärvsinkomst än pensionsinkomst.

Vid statsbeskattningen bestäms invalidavdragets belopp på basis av annan förvärvsinkomst än pensionsinkomst, efter att avdrag för inkomstens förvärvande har gjorts (ISkL 104.4 §). Inkomstskattelagen 104.5 § innehåller en bestämmelse enligt vilken kommunalbeskattningens invalidavdrag enligt vissa förutsättningar igen får göras även från pensionsinkomsten. En skattskyldig som 1982 har haft skattepliktig inkomst får således vid kommunalbeskattningen göra invalidavdrag till samma belopp som han hade rätt till vid kommunalbeskattningen för 1982, om han inte med stöd av gällande föreskrifter har rätt till större invalidavdrag.

Med stöd av den ovan nämnda bestämmelsen beviljas invalidavdraget även i de fall då beviljandet av avdraget 1982 grundade sig på en sjukpension som upphörde före skatteåret. Om den skattskyldiges invalidavdragsprocent har höjts efter 1982, ska den skattskyldige ha andra förvärvsinkomster än pensionsinkomst som överstiger beloppet av invalidavdraget 1982 för att kunna dra nytta av den höjda invaliditetsprocenten. Bestämmelsen tillämpas inte i fall där personen 1982 haft enbart skattefri pensionsinkomst, till exempel folkpension.

Exempel: År 1982 var den skattskyldiges invaliditetsgrad 50 %. Han fick då 5 000 euro i skattepliktig arbetspension. Sedan skatteåret 1993 har den skattskyldiges invaliditetsgrad varit 60 %. Under skatteåret har han mottagit 8 500 euro i pensionsinkomst. Den skattskyldige beviljas invalidavdrag till ett belopp av 220 euro vid kommunalbeskattningen (invaliditetsgrad 50 %).

Exempel: Samma som föregående, men den skattskyldige har intjänat 2 000 euro i löneinkomst. Invalidavdragets belopp är 264 euro (60 % x 440 euro).

Exempel: Den skattskyldiges invaliditetsprocent 1982 var 50, och den skattepliktiga arbetspensionen 1982 var 2 000 euro. Sedan skatteåret 1993 har han inte haft någon invaliditetsgrad. Löneinkomsterna för skatteåret uppgår till 8 500 euro. Vid kommunalbeskattningen får den skattskyldige får göra invalidavdrag till ett belopp av 220 euro (invaliditetsgrad 50 %). Den skattskyldige beviljas inte invalidavdrag vid statsbeskattningen.

Har den skattskyldige under skatteåret fått invalidpension som baserar sig på lagstadgat minimipensionsskydd, anses hans invaliditetsgrad utan särskild utredning vara 100 procent, om han beviljats full pension. Om delpension har beviljats anses invaliditetsgraden vara 50 procent, såvida inte den skattskyldiges invaliditetsgrad på basis av en utredning anses vara högre.

Med lagstadgat minimipensionsskydd avses bland annat folkpension, arbets- och tjänstepension, olycksfalls- och trafikförsäkringspension. Som full pension betraktas alltid invaliditetspensioner som folkpensionsanstalten betalat och individuella förtidspensioner som beviljas på basis av en arbetspensionslag eller folkpensionslagen. Då invalidpensionstagaren börjar få ålderdomspension bibehålls utan särskild utredning även de avdragsrättigheter som grundar sig på invalidpensionen.

Enligt inkomstskatteförordningen 5 § ska den skattskyldige lägga fram ett läkarintyg om sjukdom, lyte eller kroppsskada för att få invalidavdraget. Alla sjukdomar kan således tas i beaktande enligt de grunder som närmare godkänts av social- och hälsovårdsministeriet. Social- och hälsovårdsministeriet har meddelat föreskrifter om hur invaliditetsgraden kan uppskattas och vilket intyg man ska använda för att invalidavdrag ska kunna beviljas (1649/2009).

Som intyg används läkarintyg (B-intyg) som kompletteras med ett omnämnande av sjukdomens omfattning och varaktighet. Invaliditetsgradens omfattning fastställs i allmänhet i procent. Om omfattningen har angetts i skadeklasser, anses en skadeklass motsvara 5 procentenheter. Till exempel skadeklass 7 anses motsvara en invaliditetsgrad på 35 procent. Om personens bestående invaliditetsgrad har definierats i enlighet med olycksfallsverkets värderingsgrunder, kan invalidavdraget beviljas även på basis av olycksfallsverkets beslut.

Den skattskyldige behöver inte årligen lägga fram utredningar om sin invaliditet, om invaliditetsgraden förblir oförändrad. Om den skattskyldiges invaliditetsgrad höjts under skatteåret, beviljas invalidavdraget enligt den invaliditetsgrad som gäller vid skatteårets utgång.

En skattskyldig som enligt de gällande bestämmelserna 1975 haft rätt till ett invalidavdrag på basis av en lägre invaliditetsgrad än 30 procent får enligt 143.4 § i inkomstskattelagen invaliditetsavdrag i enlighet med ISkL enligt det procenttal som tidigare konstaterats i beskattningen, även i de fall då invaliditetsprocenten är lägre än 30 procent.

5.3 Studiepenningsavdrag vid kommunalbeskattningen

Studiepenningsavdraget och det nya grundavdraget tryggar skattefriheten av en sådan studiepenning som enligt det nya studiestödssystemet räknats ut för 12 månader, förutsatt att mottagaren inte har andra förvärvsinkomster.

Enligt inkomstskattelagen 105 § ska från en skattskyldigs nettoförvärvsinkomst göras kommunalbeskattningens studiepenningsavdrag, om han har fått i lagen om studiestöd avsedd studiepenning. Avdragets fulla belopp är 2 600 euro, dock högst beloppet av studiepenningen. Avdraget minskas med 50 procent av den del som beloppet av den skattskyldiges nettoförvärvsinkomst överskrider det fulla beloppet av studiepenningsavdraget.

Med den skattskyldiges nettoförvärvsinkomst avses beloppet av förvärvsinkomsterna från vilket de naturliga avdragen har gjorts. Kapitalinkomsterna påverkar inte beloppet av studiepenningsavdraget. Studiepenningsavdrag beviljas inte, om nettoförvärvsinkomsterna uppgår till 7 800 euro eller mer.

En studerande kan i form av en studiestödsförmån ha beviljats studiepenning, studiestödets bostadstillägg och statsgaranti för studielån. De två sist nämnda berättigar dock inte till studiepenningsavdrag på grund av att de är skattefria förmåner.

Exempel: Studiepenningsavdrag i de fall där den skattskyldige inte har andra förvärvsinkomster, endast studiepenning:

studiepenning 2.000 euro
studiepenningsavdrag 2.000 euro, dvs. högst beloppet av studiepenningen

Exempel: Studiepenningsavdrag då förvärvsinkomsterna överstiger beloppet av fullt studiepenningsavdrag:

Löneinkomster 4 120 euro, studiepenning 2 000 euro och naturliga avdrag 620 euro.

Nettoförvärvsinkomsterna är 5 500 euro (4 120 + 2 000 - 620 euro), varför studiepenningsavdraget minskas med hälften av det belopp med vilket nettoförvärvsinkomsterna överstiger det fulla beloppet av studiepenningsavdraget.

Studiepenningsavdraget är 1 150 euro, dvs. 2 600 – (5 500 – 2 600 x 0,5) = 1 150.

5.4 Förvärvsinkomstavdrag vid kommunalbeskattningen

Från den skattskyldiges nettoförvärvsinkomst dras kommunalbeskattningens förvärvsinkomstavdrag av vid kommunalbeskattningen. Avdraget görs före grundavdraget.

Enligt inkomstskattelagen 105 a § beräknas avdraget på basis av den skattskyldiges skattepliktiga löneinkomster, andra förvärvsinkomster av arbete, uppdrag eller tjänst som utförts åt någon annan, bruksersättningar som anses utgöra förvärvsinkomst, dividend som beskattas som förvärvsinkomst, förvärvsinkomstandelen av företagsinkomst som ska fördelas samt en sammanslutningsdelägares förvärvsinkomstandel av näringsverksamhet eller jordbruk. Med dividend som ska beskattas som förvärvsinkomst avses den skattepliktiga delen av förvärvsinkomstdividenden.

Avdragsbeloppet är 51 procent till den del av de ovan nämnda inkomsterna som överskrider 2 500 euro upp till inkomster om 7 230 euro och 28 procent till den del som överskrider detta. Maximibeloppet av avdraget är dock 3 570 euro. Om den skattskyldiges nettoförvärvsinkomster överstiger 14 000 euro, minskar avdragsbeloppet med 4,5 procent i fråga om den del som överskrider 14 000 euro.

Vid kommunalbeskattningen beviljas inte ens ett partiellt förvärvsinkomstavdrag, om beloppet av den skattskyldiges nettoförvärvsinkomst överskrider cirka 93 333 euro.

Exempel:

löneinkomster 17.600,00 euro
resekostnader (- självrisk 600 €) - 1.740,00 euro
avdrag för inkomstens förvärvande - 620,00 euro
nettoförvärvsinkomst 15.840,00 euro

beloppet av förvärvsinkomstavdraget

51 % x (7.230 – 2.500) = 2.412,30 euroa
28 % x (17.600 – 7.230) = 2.903,60 euroa
  sammanlagt 5.315,90 euroa

Maximibeloppet av avdraget är dock 3 570 euro.

Beloppet av nettoförvärvsinkomsten överskrider 14 000 euro, och därför minskas avdragsbeloppet med 4,5 procent till den del som nettoförvärvsinkomsten överskrider 14 000 euro. Avdraget minskas med 4,5 % x (15 840 – 14 000) = 82,80 euro.

Beloppet av förvärvsinkomstavdraget som beviljas blir således 3 570,00 – 82,80 = 3 487,20 euro.

5.5 Grundavdrag vid kommunalbeskattningen

I 106 § i inkomstskattelagen föreskrivs om grundavdraget vid kommunalbeskattningen. Om en skattskyldig fysisk person har en nettoförvärvsinkomst som efter de ovan nämnda avdragen inte överstiger 2 930 euro, ska detta belopp dras av från nettoförvärvsinkomsten. Om nettoförvärvsinkomstens belopp efter de nämnda avdragen överstiger fullt grundavdrag, ska avdraget minskas med 19 procent av den överskridande delen av inkomsten.

År 2013 uppgick maximibeloppet av grundavdraget till 2 880 euro och 2012 till 2 850 euro. Före 2014 sänktes avdraget med 20 procent av den inkomstdel som överskred grundavdraget.

Vid uträkningen av grundavdraget beaktas den skattskyldiges alla skattepliktiga förvärvsinkomster vid kommunalbeskattningen. Också utlandsinkomster beaktas vid beviljande av grundavdrag. Kapitalinkomsterna inverkar däremot inte på grundavdraget. Från inkomsten görs kommunalbeskattningsavdragen som föreskrivs i inkomstskattelagen innan grundavdraget beräknas.

År 2014 beviljas inte ens ett partiellt grundavdrag vid kommunalbeskattningen, om beloppet av den skattskyldiges nettoförvärvsinkomst efter de ovan nämnda avdragen uppgår till cirka 18 351 euro. År 2013 beviljas inte ens ett partiellt grundavdrag vid kommunalbeskattningen, om beloppet av den skattskyldiges nettoförvärvsinkomst efter de ovan nämnda avdragen uppgår till cirka 17 280 euro.

Exempel: År 2013 uppgår pensionen till 14 000 euro och pensionsinkomstavdraget till 6 064 euro.

Alla andra avdrag görs före grundavdraget, i detta exempel pensionsinkomstavdraget. Efter pensionsinkomstavdraget överskrider beloppet av nettoförvärvsinkomsten (14 000,00 – 6 064,00 = 7 936,00 euro) maximibeloppet av grundavdraget, dvs. 2 880 euro. I fråga om den överskridande delen minskas avdraget med 20 procent. Avdraget minskas med 20 % x (7 936,00 – 2 880,00) = 1 011,20 euro

Beloppet av grundavdraget som beviljas blir således 2 880,00 – 1 011,200 = 1 868,80 euro.

6 Beräkning av beskattningsbar kapitalinkomst

6.1 Avdrag från kapitalinkomsten

ISkL 54–60 § innehåller föreskrifter om avdrag som görs från kapitalinkomsten. En skattskyldig har rätt att från sina kapitalinkomster dra av de utgifter som han har haft för att förvärva eller bibehålla dem. När dessa naturliga avdrag har gjorts återstår nettokapitalinkomsten.

Skatteårets kapitalinkomst fås genom att från kapitalinkomsten dra av förlust som under skatteåret uppkommit av näringsverksamhet och jordbruk, förlust som för en delägare i en beskattningssammanslutning uppkommit av sammanslutningens jordbruk, räntor samt premier för en frivillig individuell pensionsförsäkring och avgifter för ett långsiktigt sparavtal.

Enligt inkomstskattelagen 58 § har en skattskyldig rätt att från sina kapitalinkomster dra av räntorna på sina skulder, om skulden hänför sig till förvärvande av skattepliktig inkomst. En skattskyldig har rätt att från kapitalinkomsterna dra av endast en del av räntorna på ett bolån (75 procent 2014). Av räntorna görs först avdrag för räntorna på bostads- och studieskulder samt skulder för inkomstens förvärvande. I fråga om ordningsföljden för avdragen har de sinsemellan samma ställning. Därefter görs avdrag för räntorna på ett bolån som tecknats för köp av den första bostaden.

Ränteavdrag beskrivs närmare i Skatteförvaltningens anvisning Ränteavdrag i personbeskattningen.

6.2 Underskott som hänför sig till kapitalinkomstslaget

Om utgifterna som hänför sig till kapitalinkomsterna överskrider beloppet av kapitalinkomsterna, uppstår det ett underskott. Kapitalinkomstslagets underskott definieras i ISkL 60.1 §. Om summan av en fysisk persons eller ett dödsbos avdragbara utgifter för inkomstens förvärvande samt för ränteutgifter och från kapitalinkomsterna avdragbara förluster avsedda i 59 § ISkL överstiger summan av de skattepliktiga kapitalinkomsterna, utgör skillnaden ett underskott inom kapitalinkomstslaget.

Ett underskott som hänför sig till kapitalinkomstslaget räknas ut på följande sätt:

Kapitalinkomster

– Utgifter för inkomstens förvärvande

– Förlust som hänför sig till inkomstkällan

– Räntor

Underskott (om negativt)

Om den skattskyldige inte har några kapitalinkomster eller andra avdrag från kapitalinkomsterna än räntor, är underskottet det samma som räntebeloppet. I fråga om makar bildas underskottet individuellt för vardera enligt de egna kapitalinkomsterna och avdragen som hänför sig till dessa. Enligt underskottet har den skattskyldige rätt till en underskottsgottgörelse som beviljas på skatterna som fastställs utifrån förvärvsinkomsterna.

När underskottsgottgörelsen som hänför sig till kapitalinkomstslaget fastställs beaktas inte den överlåtelseförlust som avses i ISkL 50 §.

6.3 Underskottsgottgörelse

6.3.1 Underskottsgottgörelsens belopp, barntillägg och maketillägg

Enligt 131.1 § i inkomstskattelagen är underskottsgottgörelsen en mot inkomstskatteprocenten svarande andel av det under skatteåret uppkomna underskottet inom kapitalinkomstslaget. Från och med 2012 är underskottsgottgörelsen 30 procent av kapitalinkomstunderskottet. Före 2012 var det 28 procent. Vid uträkningen av underskottsgottgörelsen beaktas enbart det underskott som hänför sig till kapitalinkomstslaget och som uppkommit under samma skatteår. Från skatten på förvärvsinkomsten kan således inte underskott som hänför sig till kapitalinkomstslaget (förlust) och som uppkommit under tidigare år dras av.

Maximibeloppet av underskottsgottgörelsen är dock högst 1 400 euro. Detta maximibelopp skall ökas med 400 euro om den skattskyldige eller makarna tillsammans har försörjt ett minderårigt barn, och med 800 euro om antalet sådana barn varit två eller flera. Skall bestämmelserna om makar tillämpas på en skattskyldig, höjs maximibeloppet av den makes underskottsgottgörelse vars på förvärvsinkomsterna fastställda inkomstskatt till staten är större, om inte makarna yrkat på något annat.

Makarna kan yrka på att barntillägget delas enligt barnen så att den ena maken får 400 euro och den andra 400 euro. Däremot kan barntillägget inte spjälkas upp till exempel så att den ena maken får 200 euro och den andra 600 euro.

Exempel: A är ensamförsörjare och har ett minderårigt barn. A:s hyresinkomster uppgår till 5 000 euro. A:s bolåneräntor uppgår till 5 000 euro och räntor på skulder för inkomstens förvärvande till 4 000 euro. Av bolåneräntorna är 75 procent avdragsgilla, dvs. 3 750 euro.

  Kapitalinkomst Förvärvsinkomst
+ Hyresinkomster 5 000 euro Löneinkomster 30 000 euro
- Bolåneräntor 3 750 euro  
- Räntor, förv. av inkomster 4 000 euro  
Underskott 2 750 euro  
 
Underskottsgottgörelse:
30 % av 2 750 euro = 825 euro  
Högst 1 400 euro  
Barntillägg + 400 euro  
Totalt 1 800 euro  
 
Skatter som påförts förvärvsinkomsten   12 000 euro
- Underskottsgottgörelse   825 euro
Skatt som debiteras   11 175 euro

I exemplet får den skattskyldige dra av hela underskottsbeloppet i form av en underskottsgottgörelse från den påförda skatten. Det uppstår ingen förlust som hänför sig till kapitalinkomstslaget.

Vid beskattningen av makar är maximibeloppet av underskottsgottgörelsen gemensamt, så att den del av den ena makens maximala underskottsgottgörelse som inte använts överförs på den andra maken. I 131.2 § ISkL framgår att om det är fråga om en skattskyldig på vilken tillämpats stadgandena om make och den mot inkomstskatteprocenten svarande andelen av ett under samma skatteår uppkommet underskott inom ett kapitalinkomstslag överstiger maximibeloppet, skall maximibeloppet av den skattskyldiges underskottsgottgörelse ökas med det belopp varmed makens underskottsgottgörelse underskrider maximibeloppet av hans underskottsgottgörelse.

Om den ena makens underskott och underskottsgottgörelse är 0 euro, ökas den andra makens underskottsgottgörelse med 1 400 euro, varvid maximibeloppet av hans underskottsgottgörelse är högst 2 800 euro.

Exempel: Maken A har räntor på en skuld för inkomstens förvärvande som uppgår till 8 000 euro och maken B bolåneräntor på 2 000 euro. Ingen av makarna har kapitalinkomster. Makarna har inga barn. Av bolåneräntorna är 75 procent avdragsgilla, dvs. 3 750 euro.

  A B
Kapitalinkomster 0 euro 0 euro
Avdragsgilla räntor 8 000 euro 1 500 euro
Underskottsgottgörelse (30%) 2 400 euro 450 euro
Maximibeloppet av underskottsgottgörelsen 1 400 euro 1 400 euro
Oanvänt 0 euro 950 euro
A:s förhöjda maximibelopp 2 350 euro  
A:s underskottsgottgörelse 2 350 euro  

A:s underskottsgottgörelse på 2 400 euro överstiger maximibeloppet av hans underskottsgottgörelse på 1 400 euro. B:s underskottsgottgörelse på 450 euro underskrider maximibeloppet av hennes underskottsgottgörelse på 1 400 euro. På grund av detta höjs maximibeloppet av underskottsgottgörelsen för A:s del med den del av maximibeloppet för underskottsgottgörelsen som för B:s del förblivit oanvänt, dvs 1 400 euro - 450 euro = 950 euro.

Även om B inte har skatter som fastställts på hans förvärvsinkomst och yrkar på att den egna underskottsgottgörelsen skal dras av från A:s skatter, överförs som B:s outnyttjade maximibelopp samma belopp, dvs. 950 euro, på A.

6.3.2 Underskottsgottgörelse för räntor som hänför sig till den första bostaden

Den mot inkomstskatteprocenten svarande andelen av underskottet i fråga om kapitalinkomstslag skall ökas med två procentenheter till den del underskottet härrör från räntor för en bostadsskuld för förvärv av den första bostaden (ISkL 131.3 §). För räntorna för den första bostaden är underskottsgottgörelsen 32 procent av underskottet. Ökningen höjer dock inte maximibeloppet av underskottsgottgörelsen på 1 400 euro.

En bostadskuld kan anses ha tagits för den första bostaden, om

  1. skulden hänför sig till förvärv av byggnad eller lägenhet och den skattskyldige 1.1.1993 eller därefter har förvärvat minst hälften av den eller minst hälften av de aktier eller andelar som berättigar till besittning av den, och
  2. den skattskyldige innan han förvärvade en bostad som avses i 1 punkten inte har ägt minst hälften av den byggnad eller den lägenhet som han använt som stadigvarande bostad eller minst hälften av aktierna eller andelarna som berättigar till besittning av lägenheten.

En höjning av underskottsgottgörelsen på grund av räntan på skuld för anskaffning av den första bostaden beviljas högst för det år då den första bostaden togs i bruk och för de nio följande skatteåren (ISkL 131.5 §). Höjningen gäller dem som skaffar den första bostaden, oavsett ålder. Formuleringen av lagen innebär att förmånen inte går förlorad, även om den skattskyldige byter bostad under den nämnda tidsrymden. I rättspraxisen har man likväl ansett att en försäljning av den första bostaden och ett förvärv av en ny bostad i stället betyder att den förhöjda underskottsgottgörelsen förloras, eftersom skulden efter anskaffningen av den senare bostaden är en vanlig bostadsskuld (HFD 17.9.2003, liggare 2181).

En höjning av underskottsgottgörelsen beviljas endast på basis av räntan på bolånet. Här avses med bolån en skuld som den skattskyldige eller hans familj tar för att skaffa en stadigvarande bostad. En skuld som har tagits för en grundläggande reparation berättigar inte till en höjning av underskottsgottgörelsen. Om minst hälften av en bostad har ägts tidigare, utgör detta ett hinder för förhöjningen endast i det fall att den skattskyldige använt bostaden som sin stadigvarande bostad.

6.3.3 Återbetalning av delägarlån och räntor på skuld för aktieförvärv

Åren 2005–2009 tillämpades inte det maximibelopp av underskottsgottgörelsen som föreskrivs i ISkL 131.1 § på underskott som orsakades av räntor på återbetalning av delägarlån och företagsdelägares skuld för aktieförvärv. Från och med skatteåret 2010 har dessa på nytt beaktats vid beräkningen av underskottsgottgörelsens maximibelopp.

6.3.4 Särskild underskottsgottgörelse

Premier för en frivillig individuell pensionsförsäkring och inbetalningar för ett långsiktigt sparlån dras av från kapitalinkomsten när utgifterna för inkomstens förvärvande samt de förluster och ränteutgifter som avses i ISkL 59 § har dragits av från kapitalinkomsterna. I den utsträckning kapitalinkomsterna inte räcker till för premie- och inbetalningsavdraget beaktas den del som inte dragits av som en så kallad särskild underskottsgottgörelse.

Den del av premierna eller inbetalningarna som är i enlighet med skattesatsen för kapitalinkomsterna och inte dragits av från kapitalinkomsterna dras av från skatten på förvärvsinkomsten (ISkL 131 a §). Utifrån premierna och inbetalningarna fastställs inte kapitalinkomstslagets förlust (ISkL 60.3 §).

6.3.5 Avdrag av underskottsgottgörelser

I första hand dras underskottsgottgörelsen av från den inkomstskatt på den skattskyldiges förvärvsinkomst som ska betalas till staten. Innan underskottsgottgörelsen dras av från statsskatten görs invalidavdraget vid statsbeskattningen (ISkL 126 §), underhållsskyldighetsavdraget vid statsbeskattningen (ISkL 127 §) samt hushållsavdraget (ISkL 127 c §). Beloppet av statens inkomstskatt på enbart förvärvsinkomsten uppgår dock till högst 3/4 av hela underskottsgottgörelsebeloppet.

Resten ska dras av från inkomstskatten till staten och från kommunalskatten, från sjukförsäkringens sjukvårdspremie och från kyrkoskatten. Gottgörelsen skall i så fall efter att avdrag enligt 132 § har gjorts fördelas mellan respektive skatter i förhållande till dessas belopp (ISkL 133 §, 996/96).

Har en skattskyldig inte för sin beskattningsbara förvärvsinkomst påförts inkomstskatt till staten eller förslår dessa inte till avdrag av underskottsgottgörelsen, skall gottgörelsen eller det icke avdragna beloppet av den, om den skattskyldige yrkar på det, dras av från skatten på makens förvärvsinkomst (ISkL 134 §).

Yrkandet på avdrag av underskottsgottgörelse ska framställas innan beskattningen slutförs. I fråga om maken dras underskottsgottgörelsen av på samma sätt som om den hade dragits av från skatter som påförts den skattskyldige. Den del av underskottsgottgörelsen som inte ens från makens skatt har dragits av i form av en underskottsgottgörelse fastställs för den skattskyldige som en förlust som hänför sig till kapitalinkomstslaget.

Exempel: Makarna A och B har inga kapitalinkomster, de avdragsgilla bolåneräntorna uppgår till 3 000 euro och skatterna som påförts förvärvsinkomsterna till 650 euro. B har inte heller några kapitalinkomster, räntorna på skulden för inkomstens förvärvande uppgår till 4 000 euro och skatterna som påförts förvärvsinkomsterna till 9 300 euro. A har yrkat på avdrag av underskottsgottgörelse från makens skatt till den del denna inte kan dras av från hans egna skatter.

Make A

  Kapitalinkomst Förvärvsinkomst
+ Kapitalinkomster 0 euro  
- Bolåneräntor 3 000 euro  
Underskott 3 000 euro  
 
Underskottsgottgörelse:
30 % av 3 000 euro = 900 euro  
Högst 1 400 euro  
 
Skatter som påförts förvärvsinkomsterna   650 euro
- Underskottsgottgörelse   900 euro
Skatt som debiteras   0 euro
Oavdraget belopp   250 euro

Make B

+ Kapitalinkomster 0 euro  
- Räntor på skuld för inkomstens förvärvande 4 000 euro  
Underskott 4 000 euro  
 
Underskottsgottgörelse:
30 % av 4 000 euro = 1 200 euro  
Högst 1 400 euro  
     
Skatter som påförts förvärvsinkomsten   9 300 euro
- B:s egen underskottsgottgörelse   1 200 euro
- A:s underskottsgottgörelse som inte dragits av   250 euro
Skatt som debiteras   7 850 euro

I fråga om den del som överskrider maximibeloppet av underskottsgottgörelsen går inte avdragsgiltigheten slutgiltigt förlorad. Den fastställs som kapitalinkomstslagets förlust.

En särskild underskottsgottgörelse dras i enlighet med ISkL 132.2 § av efter underskottsgottgörelsen, och därför påverkar den inte beaktandet av underskottsgottgörelsen.

En särskild gottgörelse eller en oavdragen del av denna överförs på maken, om den skattskyldiges egna skatter inte räcker till för den särskilda underskottsgottgörelsen. Den särskilda underskottsgottgörelsen dras utan separat yrkande av från makens skatt (ISkL 134.2 §). På en särskild underskottsgottgörelse tillämpas inte några maximibelopp, utan maximibeloppet bildas utifrån de avdragsgilla betalningarna.

6.4 Kapitalinkomstslagets förlust

Till den del underskottet inte har beaktats som ett avdrag från skatten skall det fastställas som en till kapitalinkomstslaget hänförlig förlust (ISkL 60.2 §). På basis av en särskild underskottsgottgörelse fastställs dock inte en förlust som hänför sig till kapitalinkomstslaget.

En förlust som hänför sig till kapitalinkomstslaget kan uppstå till följd av att ett underskott inte i sin helhet kan dras av från en skatt som påförts förvärvsinkomsten på grund av maximibeloppet av underskottsgottgörelsen. En förlust som hänför sig till kapitalinkomstslaget kan även uppkomma till följd av att skatterna som påförts förvärvsinkomsten inte räcker till för ett avdrag av underskottsgottgörelsen.

En förlust som hänför sig till kapitalinkomstslaget beräknas på följande sätt:

Kapitalinkomstslagets förlust =

underskott – (100/30 x underskottsgottgörelse som dragits av från skatten)

Om det är fråga om ett underskott som uppkommit på grund av ränta på lån för den första bostaden, används koefficienten 100:32. Den motsvarar en skattesats på 32 %.

Förlust inom kapitalinkomstslaget dras av från kapitalinkomsten för de följande tio skatteåren i den mån kapitalinkomst uppkommer (ISkL 118.3 §). Under senare år är det inte längre möjligt att få underskottsgottgörelse för skatt som har påförts förvärvsinkomster utifrån en förlust inom kapitalinkomstslaget.

Exempel: Den skattskyldige har räntor på en skuld för inkomstens förvärvande om 17 000 euro. Han har inga kapitalinkomster eller andra avdrag från kapitalinkomsterna. Skatterna och avgifterna som påförts förvärvsinkomsten uppgår till 770 euro.

  Kapitalinkomst Förvärvsinkomst
+ Kapitalinkomster 0 euro  
- Räntor på skuld för inkomstens förvärvande 17 000 euro  
Underskott 17 000 euro  
     
Underskottsgottgörelse:    
30 % av 17 000 euro = 5 100 euro  
Högst 1 400 euro  
     
Skatter som påförts förvärvsinkomsten   770 euro
- Underskottsgottgörelse   1 400 euro
Skatt som debiteras   0 euro
Oavdraget belopp   630 euro

Kapitalinkomstslagets förlust beräknas genom att från underskottet dra av 100/30 x underskottsgottgörelsen som dragits av från skatten: 17 000 euro - (100/30 x 770 euro) = 14 433 euro.

7 Skatteavdrag

7.1 Skattens belopp

Fysiska personer och dödsbon ska på sina skattepliktiga förvärvsinkomster betala inkomstskatt till staten enligt en progressiv skatteskala, och på sina skattepliktiga kapitalinkomster enligt inkomstskatteprocenten. På sin pensionsinkomst ska en fysisk person dessutom betala en tilläggsskatt om 6 procent till staten till den del pensionsinkomsten med avdrag för beloppet av pensionsinkomstavdraget överskrider 45 000 euro.

Fysiska personer och dödsbon ska på den skattepliktiga inkomsten i kommunalbeskattningen betala inkomstskatt till kommunen enligt den inkomstskattesats som fastställts i enlighet med kommunlagen (365/1995) 66 §.

På kapitalinkomst betalas en inkomstskatt på 30 procent (inkomstskattesats för kapitalinkomst). Till den del beloppet av den skattskyldiges skattepliktiga kapitalinkomst överskrider 40 000 euro (50 000 euro 2013) ska 32 procent skatt betalas på kapitalinkomsten (den höjda inkomstskattesatsen för kapitalinkomst).

7.2 Arbetsinkomstavdrag

Enligt inkomstskattelagen 125 § görs ett arbetsinkomstavdrag från den inkomstskatt på förvärvsinkomster som ska betalas till staten. Till den del avdragsbeloppet överstiger beloppet av inkomstskatten till staten, dras den överstigande delen av från kommunalskatten, sjukförsäkringens sjukvårdspremie och kyrkoskatten enligt förhållandet mellan dessa skatter. Arbetsinkomstavdraget görs före de övriga avdragen från inkomstskatten.

Avdraget beräknas på basis av den skattskyldiges skattepliktiga löneinkomster, andra förvärvsinkomster av arbete, uppdrag eller tjänst som utförts åt någon annan, bruksersättningar som anses utgöra förvärvsinkomst, dividend som beskattas som förvärvsinkomst, förvärvsinkomstandelen av företagsinkomst som ska fördelas samt en sammanslutningsdelägares förvärvsinkomstandel av näringsverksamhet eller jordbruk.

Sedan början av 2014 är avdraget 7,4 procent i fråga om den del som överskrider de ovan nämnda inkomsterna med 2 500 euro. Maximibeloppet av avdraget är dock 1 010 euro. Om den skattskyldiges nettoförvärvsinkomst överskrider 33 000 euro, minskar avdragsbeloppet med 1,15 procent till den del som överskrider nettoförvärvsinkomsten på 33 000 euro.

År 2013 var avdraget 7,3 procent då de ovan nämnda inkomsterna om 2 500 euro och minimibeloppet av avdraget uppgick till 970 euro. Om den skattskyldiges nettoförvärvsinkomst överskred 33 000 euro, minskade avdragsbeloppet med 1,1 procent till den del nettoförvärvsinkomsten överskred 33 000 euro.

Exempel: Löneinkomst 45 000 euro, resekostnader efter självrisk 1 140 euro och avdrag för inkomstens förvärvande 620 euro. Nettoförvärvsinkomsten blir således 43 240 euro.

Beloppet av förvärvsinkomstavdraget: 7,3 % x (45 000 – 2 500) = 3 102,50 euro.

Avdragets maximibelopp är dock 970 euro.

Beloppet av nettoförvärvsinkomsten överskrider 33 000 euro, och därför minskas avdragsbeloppet med 1,1 procent till den del nettoförvärvsinkomsten överskrider 33 000 euro. Avdraget minskas med 1,1 % x (43 240 – 33 000) = 112,64 euro.

Beloppet av arbetsinkomstavdraget som beviljas uppgår till 970,00 – 112,64 = 857,36 euro.

För att få avdraget krävs det att den skattskyldiges nettoförvärvsinkomst inte överskrider cirka 120 826 euro 2014 och cirka 121 181 euro 2013.

7.3 Invalidavdrag i statsbeskattningen

Invalidavdrag beviljas på olika sätt i stats- och kommunalbeskattningen. Invalidavdraget i kommunalbeskattningen behandlas ovan i punkt 5.2. I statsbeskattningen görs avdraget från inkomstskatten på förvärvsinkomsten som betalas till staten i enlighet med ISkL 126 §.

Enligt bestämmelsen dras 115 euro av från den inkomstskatt på den skattskyldiges förvärvsinkomst som betalas till staten, om han genom sjukdom, lyte eller kroppsskada åsamkats bestående men på grund av vilket hans invaliditetsgrad enligt lämnade uppgifter är 100 procent, eller om procenten är lägre, men dock minst 30 procent, den andel som procenten visar av 115 euro. Om ingen inkomstskatt har påförts eller om skatten inte räcker till för ett invalidavdrag i statsbeskattningen, överförs avdraget eller det oavdragna beloppet av detta på tjänstens vägnar från inkomstskatten för avdrag.

En närmare beskrivning av sjukpensionens effekter och förutsättningarna för avdraget finns ovan i denna anvisning i punkt 5.2.

7.4 Underhållsskyldighetsavdrag vid statsbeskattningen

Inkomstskattelagen 127 § innehåller föreskrifter om underhållsskyldighetsavdraget. I bestämmelsen föreskrivs följande: Från inkomstskatten till staten på förvärvsinkomst för en skattskyldig som under skatteåret har betalt underhållsbidrag som fastställts genom avtal eller dom enligt lagstiftningen om underhåll för barn, avdras en åttondedel av det underhållsbidrag som han betalt under skatteåret, dock högst 80 euro per minderårigt barn. Avdraget görs enbart från den persons skatt som har betalt underhållsbidrag (avdraget kan inte överföras för avdrag från en skattskyldig makes skatt).

Den förälder som under skatteåret har betalt underhåll för sitt barn kan således få underhållsskyldighetsavdraget. Förutsättningen är att underhållsbidragen grundar sig på ett avtal i enlighet med lagstiftningen om underhåll för barn. Enligt lagen om underhåll för barn (704/1975) ska ett avtal om underhållsbidrag ingås skriftligen och sändas till socialnämnden för fastställelse. Enligt 4 § i lagen kan det fastställas att underhållsbidrag skall betalas till barnet, om en förälder inte på annat sätt sörjer för barnets underhåll eller om barnet inte varaktigt bor tillsammans med föräldern.

Avdraget beviljas enbart på basis av ett underhållsbidrag som betalts för ett minderårigt barn. Med ett minderårigt barn avses i inkomskattelagen ett barn som i början av skatteåret (1.1) är under 17 år. Till exempel i den beskattning som verkställs för 2013 är de barn som har fötts 1996–2013 minderåriga.

Om det på en skattskyldig tillämpas bestämmelser som gäller makar, har den skattskyldige inte i fråga om de gemensamma barnen rätt till underhållsskyldighetsavdrag. Det är fråga om denna situation till exempel i de fall att ett samboende par som har ett gemensamt barn fortlöpande bor i ett gemensamt hushåll.

Socialnämnden har kunnat besluta att en förälder betalar underhållsbidraget i form av en engångsbetalning, om det är nödvändigt för att säkerställa barnets underhåll i framtiden. Förutsättningen är att engångsbetalningen är skälig med tanke betalningsförmågan hos den som betalar underhållsbidraget. Om en förälder betalar underhållsbidraget i form av en engångsbetalning, beviljas underhållsskyldighetsavdraget enbart för det skatteår då engångsbetalningen har gjorts.

7.5 Hushållsavdrag

Enligt 127 a § i inkomstskattelagen får en skattskyldig från skatten dra av en del av de belopp som han eller hon har betalat för arbete som utförts i en bostad eller fritidsbostad som han eller hon använder. Detta hushållsavdrag omfattar normalt hushålls-, omsorgs- och vårdarbete samt arbete som innebär underhåll eller ombyggnad av en bostad eller fritidsbostad. Maximibeloppet av avdraget uppgår 2014 till 2 400 euro och till 2 000 euro 2013. Avdraget beviljas till den del som den avdragbara delen av kostnaderna överstiger självrisken 100 euro.

En närmare beskrivning av hushållsavdraget finns i Skatteförvaltningens anvisning Hushållsavdrag (diarienummer A218/200/2013).

7.6 Studielånsavdrag

Föreskrifter om studielånsavdraget finns i studiestödslagen (65/1994) 16 c–16 f § och ISkL 127 d och 127 e § samt i lagen om beskattningsförfarande (BFL, 1558/1995) 16 och 65 §. Då det gäller nya studeranden ersätts studielånsavdraget av studielånsgottgörelsen som i ISkL 92 § 1 mom. 14 punkten föreskrivs som en skattefri socialförmån.

Studielånsavdrag beviljas, om den skattskyldige för första gången tagit emot en studieplats vid en högskola och anmält sig som närvarande 1.8.2005 eller senare, men före 1.8.2014, och om den skattskyldige enligt studiestödslagen är berättigad till studielånsavdraget.

För att få avdraget krävs det att den skattskyldige har avlagt en högre högskole- eller yrkeshögskoleexamen. En lägre högskoleexamen berättigar till studielånsavdrag bara om den skattskyldige har antagits för att avlägga enbart en lägre högskoleexamen. Förutsättningen för avdraget är att den tid som använts för att avlägga en högre högskoleexamen inte har överskridit den rekommenderade tiden med mer än två läsår. I fråga om en lägre högskoleexamen eller en yrkeshögskoleexamen får tiden överskrida den rekommenderade tiden med högst ett år. Vid beviljandet av avdraget beaktas studielån som den skattskyldige har lyft för studier som inletts 1.8.2005 eller senare.

Om förutsättningarna uppfylls, får den skattskyldige från sina skatter dra av det belopp som han under ett år betalat i amorteringar på sitt studielån. Maximibeloppet av studielånsbidragen som årligen beviljas är dock 30 procent av det studielånsbelopp som överskrider 2 500 euro under högskolestudierna. Skatteförvaltningen beviljar avdraget årligen utifrån de studielånsamorteringar som den skattskyldige som har rätt till studielånsavdrag betalt under de följande tio åren efter att examen har avlagts.

Studielånsavdraget görs i första hand från inkomstskatten till staten. Avdraget görs från skatten på förvärvsinkomsten och skatten på kapitalinkomsten enligt förhållandet mellan dessa skattebelopp. Till den del avdragsbeloppet överstiger beloppet av inkomstskatten till staten, dras den överstigande delen av från kommunalskatten, sjukförsäkringens sjukvårdspremie och kyrkoskatten enligt förhållandet mellan dessa skatter. Avdraget görs efter att de övriga avdragen från inkomstskatten samt de underskottsgottgörelser som avses i 131 och 131 a § i inkomstskattelagen har gjorts.

Om beloppet av studielånsavdraget är högre än den skatt som påförts den skattskyldige under skatteåret, uppstår ett skatteunderskott i studielånsavdraget och detta dras av från skatterna som påförs under de följande åren högst under tio år enligt hur skatt påförs. Ett skatteunderskott i studielånsavdraget dras dock av högst under 15 år efter året då examen har avlagts.

Exempel: Ett studielån som berättigar till avdrag uppgår till 10 000 euro. Studielånsavdragets maximibelopp är 2 250 euro [30 % x (10 000– 500 €)]. Under skatteåret amorteras studielånet med 1 000 euro. Det oanvända avdraget på 1 250 euro överförs till kommande år (2 250–1 000 €).

Låneamorteringen om 1 000 euro dras av från den skatt som ska betalas. I exemplet uppgår skatten till 750 euro, dvs. det återstår ingen skatt att betala för skatteåret. Skatten räcker inte till för att dra av hela beloppet, utan det uppstår ett skatteunderskott på studielånsavdraget om 250 euro. Underskottet dras av från skatterna under de följande tio åren, fram till att underskottet har använts.

Folkpensionsanstalten avgör huruvida den skattskyldige har rätt till studielånsavdrag och maximibeloppet av studielånsavdraget. Skatteförvaltningen får de nödvändiga uppgifterna för studielånsavdraget från FPA. Utifrån FPA:s uppgifter beviljas avdraget årligen av Skatteförvaltningen, och du behöver inte särskilt yrka på detta.
 

ledande skattesakkunnig Tero Määttä

ledande skattesakkunnig Mervi Hakkarainen