Avdrag från nettoförvärvsinkomsten vid kommunalbeskattningen

Invalidavdrag vid kommunalbeskattningen

Beloppet av invalidavdrag

En fysisk person får i kommunalbeskattningen göra ett invalidavdrag om 440 euro från sina nettoförvärvsinkomster om han genom sjukdom, lyte eller kroppskada åsamkats bestående men på grund av vilket hans invaliditetsgrad enligt en företedd utredning har fastställts till 100 procent. Om procenttalet är lägre men minst 30 procent, beviljas i avdrag en mot procenttalet svarande del av 440 euro. Avdraget beviljas dock högst till beloppet av annan förvärvsinkomst än pensionsinkomst (ISkL 104.1 §).

Invalidavdragets storlek bestäms på basis av annan förvärvsinkomst vid statsbeskattningen än pensionsinkomst, efter att avdrag för inkomstens förvärvande har gjorts(ISkL 104.4 § ISkL).

Invaliditetsavdrag enligt den skattepliktiga pensionsinkomsten för 1982

I ISkL 104.5 § ingår en bestämmelse enligt vilken invalidavdraget vid kommunalbeskattningen under vissa förutsättningar har kunnat göras även från pensionsinkomst. Sålunda får en skattskyldig som 1982 haft skattepliktiga pensionsinkomster i sin kommunalbeskattning göra invalidavdrag till samma belopp som han hade rätt till vid kommunalbeskattningen för 1982, förutsatt att han inte med stöd av gällande bestämmelser är berättigad till ett större invalidavdrag. Invalidavdraget beviljas med stöd av samma bestämmelse även i sådana fall där beviljandet av avdraget år 1982 har byggt på en invaliditetspension som upphört före skatteåret. Om den skattskyldiges invalidavdragsprocent har stigit från år 1982 ska den skattskyldige ha förvärvat andra förvärvsinkomster än pensionsinkomst till ett högre belopp än 1982 års invalidavdrag, annars har den skattskyldige ingen nytta av den förhöjda invalidprocenten.  Bestämmelsen i ISkL 104.5 § tillämpas inte på fall där personen år 1982 mottagit endast skattefri pensionsinkomst, såsom folkpension.

Invalidpension

Har den skattskyldige under skatteåret fått invalidpension som baserar sig på lagstadgat minimipensionsskydd, anses hans invaliditetsgrad utan särskild utredning vara 100 procent om full pension har beviljats honom. Om delpension har beviljats anses invaliditetsgraden vara 50 procent, såvida inte den skattskyldiges invaliditetsgrad på basis av en utredning anses vara högre. Som full pension betraktas alltid sådana invaliditetspensioner som folkpensionsanstalten betalat och sådana individuella förtidspensioner som beviljas på basis av en arbetspensionslag eller folkpensionslagen. Då invalidpensionstagaren börjar få ålderdomspension bibehålls utan särskild utredning även sådana avdragsrätter som grundar sig på invalidpensionen.

För att invalidavdrag ska kunna beviljas ska den skattskyldige lägga fram ett läkarintyg om sjukdom, lyte eller kroppsskada. ISkL förutsätter inte att den nedsatta arbets- och verksamhetsförmågan har berott på att ett organ saknas eller fungerar bristfälligt. Alla sjukdomar kan således tas i beaktande enligt de grunder som social- och hälsovårdsministeriet godkänt (ISkF 5 §). Social- och hälsovårdsministeriet har meddelat föreskrifter om hur invaliditetsgraden kan uppskattas och vilket intyg man ska använda för att invalidavdrag ska kunna beviljas (1649/2009). Som intyg används läkarintyg (B-intyg) som kompletteras med ett omnämnande av sjukdomens omfattning och varaktighet. Sjukdomens omfattning fastställs i allmänhet i procent. Om omfattningen har angetts i skadeklasser, anses en skadeklass motsvara 5 procentenheter. T.ex. skadeklass 7 anses motsvara invaliditetsgrad 35 %. Har personens bestående invaliditetsgrad definierats i enlighet med olycksfallsverkets värderingsgrunder, kan invalidavdraget beviljas även på basis av olycksfallsverkets beslut (ISkF 5 §).

Den skattskyldige behöver inte årligen lägga fram utredningar om sin invaliditet, om invaliditetsgraden är densamma. Har den skattskyldiges invaliditetsgrad stigit under skatteåret, beviljas invalidavdraget enligt den invaliditetsgrad som gäller vid skatteårets utgång. Invalidavdrag kan beviljas i kommunalbeskattningen endast sådana fysiska personer som har bott i Finland största delen av skatteåret (ISkL 107.2 §). Vid ingången av skatteåret 2006 slopades denna begränsning av boendetiden genom lagen 858/2005.

Invaliditetsgrad som är lägre än 30 %

En skattskyldig som enligt de bestämmelser som gällde för år 1975 hade rätt till invalidavdrag på basis av en invaliditetsgrad som är lägre än 30 procent beviljas invalidavdrag enligt den nya ISkL enligt det procenttal som gällde tidigare i beskattningen även i sådana situationer då invaliditetsgraden är lägre än 30 procent (ISkL 143.4 §).

Pensionsinkomstavdraget i kommunalbeskattningen

Från den skattskyldiges nettoförvärvsinkomster dras av enligt 101 § ISkL ett pensionsinkomstavdrag vid kommunalbeskattningen. Vid ingången av skatteåret 2006 slopades denna begränsning av boendetiden genom lagen 858/2005. Pensionsinkomster har behandlats ovan i samband med pensionsinkomstavdraget vid statsbeskattningen.

Så här beräknas pensionsinkomstavdraget

Beloppet av fullt pensionsinkomstavdrag uträknas från 2013 så att det fulla folkpensionsbeloppet multiplicerats med 1,37 och minskas med 1 480 euro och återstoden avrundas till närmaste tio euro. Pensionsinkomstavdraget får likväl inte vara större än beloppet av pensionsinkomst. Om den skattskyldiges nettoförvärvsinkomster är högre än det fulla pensionsinkomstavdraget, minskas pensionsinkomstavdraget med 55 procent av den överstigande delen. Avdragets maximibelopp 2013 är 8 800 euro.

Nettoförvärvsinkomsten vid kommunalbeskattningen är det sammanlagda beloppet av den skattskyldiges förvärvsinkomster efter naturliga avdrag.

Då fullt pensionsinkomstavdrag vid statsbeskattningen räknas ut anses som full folkpension det belopp som under skatteåret har betalats till en ensamstående såsom full folkpension.

Kommunernas dyrortsklassificering slopades år 2008. Då fullt pensionsinkomstavdrag räknas ut anses som full folkpension det belopp som under skatteåret har betalats till en ensamstående såsom full folkpension (1141/2007).

Pensionsinkomstavdrag hos makar slopades 2009

Bestämmelsen om pensionsinkomstavdraget hos makar har upphävts år 2009 (946/2008). Avdragsbeloppet är inte beroende av den skattskyldiges civilstånd, utan det beviljas på samma sätt för makar som för ensamstående personer.

Övergångsbestämmelse

I övergångsbestämmelsen (1126/1996) anges att om inkomstskattelagens bestämmelser om makar tillämpades på den skattskyldige under 1996 och om han i kommunalbeskattningen för år 1996 beviljades ensamstående persons pensionsinkomstavdrag från fortlöpande pensionsinkomst, beräknar man för honom ensamstående persons pensionsinkomstavdrag i kommunalbeskattningen så länge som inkomstskattelagens bestämmelser om makar tillämpas på honom. Bestämmelsen har preciserats (1221/1999) så att en ensamstående persons pensionsinkomstavdrag beräknas även i det fall att den skattskyldige de facto inte på grund av förvärvsinkomsterna under 1996 beviljats pensionsinkomstavdrag. Bestämmelsen tillämpades första gången vid beskattningen för år 1997.

Vid tillämpningen av bestämmelsen betraktas såsom makar sådana makar som avses i ISkL 7 §. Begreppet make är mera omfattande i folkpensionslagen. De personer som inte betraktas såsom makar i beskattningen beviljas pensionsinkomstavdrag på basis av det fulla beloppet av folkpension för ensamstående.

Om den skattskyldiges nettoförvärvsinkomster i kommunalbeskattningen överstiger 8 800 euro, minskas pensionsinkomstavdraget med 55 procent av den överstigande delen.

Pensionsinkomstavdraget vid kommunalbeskattningen beviljas inte överhuvudtaget om nettoförvärvsinkomsten minst uppgår till cirka 25 025 euro (2013).

Avdragets maximibelopp för år 2013 är 8 880 euro, dock högst pensionsbeloppet. Om nettoförvärvsinkomsterna är högre än det fulla folkpensionsavdraget, minskas avdraget med 55 procent av det belopp varmed nettoförvärvsinkomsten överskrider det fulla pensionsinkomstavdraget.

Studiepenningavdrag vid kommunalbeskattningen

Studiepenningavdraget och det nya grundavdraget tryggar skattefriheten av en sådan studiepenning som enligt det nya studiestödssystemet räknats ut för 12 månader, förutsatt att mottagaren inte har andra förvärvsinkomster.

Grunder för studiepenningavdraget

Om den skattskyldige har mottagit sådant studiestöd som avses i lagen om studiestöd, får han från sina nettoförvärvsinkomster göra studiepenningavdrag vid kommunalbeskattningen (ISkL 105 §, 409/2005).

Studeranden kan såsom studiestödsförmån beviljas studiepenning, studiestödets bostadstillägg och statsborgen för studielånet. De två sistnämnda berättigar dock inte till studiepenningavdrag.

Studiepenningsavdragets belopp

Avdragets fulla belopp är 2 600 euro, dock högst beloppet av studiepenningen. Avdraget minskas med 50 % av det belopp, med vilket den skattskyldiges nettoförvärvsinkomst överstiger studiepenningavdragets fulla belopp (ISL 105 §, 1141/2007). Med den skattskyldiges nettoförvärvsinkomster avses beloppet av förvärvsinkomster efter naturliga avdrag. Kapitalinkomsterna inverkar inte på studiepenningavdraget.

Studiepenningavdraget beviljas inte om förvärvsinkomsterna uppgår till minst 7 800 euro.

Den skattskyldige kan beviljas studiepenningsavdrag oberoende av om han anses ha bott största delen av året i Finland eller inte. Den tidigare begränsningen av boendetiden slopades vid ingången av skatteåret 2006 (858/2005).

Förvärvsinkomstavdrag vid kommunalbeskattningen

Förvärvsinkomstavdragets förutsättningar och belopp

Från den skattskyldiges nettoförvärvsinkomst dras av i kommunalbeskattningen kommunalbeskattningens förvärvsinkomstavdrag (ISkL 105 a §). Avdraget görs före grundavdraget. Avdraget beräknas på basis av den skattskyldiges skattepliktiga löneinkomster, andra förvärvsinkomster av arbete, uppdrag eller tjänst som utförts åt någon annan, bruksersättningar som anses utgöra förvärvsinkomst (860/2001), dividend som beskattas som förvärvsinkomst (716/2004), förvärvsinkomstandelen av företagsinkomst som ska fördelas samt en sammanslutningsdelägares förvärvsinkomstandel av näringsverksamhet eller jordbruk. Med dividend som ska beskattas som förvärvsinkomst avses den skattepliktiga delen av förvärvsinkomstdividenden (70 % från år 2006).

Från och med skatteåret 2006 beviljas avdraget alla skattskyldiga fysiska personer oberoende av var de bor. Sedan 2007 är även dödsbon berättigade till avdrag (1218/2006).

Avdragsbeloppet för år 2008–2013 är 51 % till den del av inkomsterna som överskrider 2 500 euro upp till inkomster om 7 230 euro och 28 % till den del som överskrider detta. Avdragets maximibelopp är dock alltid 3 570 euro. Då den skattskyldiges nettoförvärvsinkomster överskrider 14 000 euro minskas avdraget med 4,5 procent till den del som överskrider nettoförvärvsinkomsterna om 14 000 euro (1141/2007).

Låga förvärvsinkomster berättigar mottagaren till grundavdrag

Om en skattskyldig fysisk person har en nettoförvärvsinkomst som efter de ovan nämnda avdragen inte överstiger 2 880 euro, (skatteår 2013) ska detta belopp dras av från nettoförvärvsinkomsten vid kommunalbeskattningen (grundavdrag). Om nettoförvärvsinkomstens belopp efter de nämnda avdragen överstiger fullt grundavdrag, ska avdraget minskas med 20 procent av den överskjutande inkomsten (ISkL 106 §).

Beloppet av grundavdraget är lika stort i alla kommuner.

Grundavdraget beviljas båda makarna särskilt. Den förutsättningen att den skattskyldige måste ha bott i Finland under hela skatteåret för att vara berättigad till avdrag har slopats från och med skatteåret 2006 genom lagen 858/2005.

Vid uträkningen av grundavdraget beaktas den skattskyldiges alla skattepliktiga förvärvsinkomster vid kommunalbeskattningen. Också utlandsinkomster beaktas vid beviljande av grundavdrag. Kapitalinkomsterna inverkar däremot inte på grundavdraget. Grundavdraget räknas ut efter att den skattskyldiges alla skattepliktiga förvärvsinkomster vid kommunalbeskattningen har tagits beaktande.

Grundavdragets maximibelopp för skatteåret 2012 är 2 850 euro (1515/2011).