Avdrag från förvärvsinkomster

Giltighet
Fr.o.m. 2013−24.8.2014

Avdragssystemet

I inkomstskattelagens avdragssystem görs avdrag som hänför sig till förvärvsinkomsterna från förvärvsinkomsterna förutom i fråga om ränteinkomsterna. Sedan utgifterna för inkomstens förvärvande och bibehållande dragits av, får man nettoinkomsten, från vilken allmänna och sociala avdrag görs.

Kapitalinkomsterna inverkar inte på de avdrag som görs från förvärvsinkomstens nettobelopp såsom pensionsinkomstavdrag och grundavdrag (se dock avdrag för nedsatt skattebetalningsförmåga).

De avdrag som skall göras från förvärvsinkomsten är i inkomstskattelagen (ISkL) indelade i:

  • utgifterna för inkomstens förvärvande, dvs. naturliga avdrag (31 §, 93−95 a §)
  • de avdrag som görs från förvärvsinkomstens nettobelopp vid stats- och kommunalbeskattningen (96−98 §)
  • de avdrag som görs från förvärvsinkomstens nettobelopp vid statsbeskattningen (100 §)
  • de avdrag som görs från förvärvsinkomstens nettobelopp vid kommunalbeskattningen (101−106 §).

I 126−127 e § i inkomstskattelagen finns dessutom bestämmelser om de avdrag som görs på skatten. Underskottsgottgörelsen dras också från skatten (ISkL 131−134 §).

En del av avdragen är familjens avdrag

Principerna av särbeskattningen inbegriper faktumet att avdragen är skattskyldigvisa. Undantag är de i 96 § inkomstskattelagen avsedda obligatoriska pensionsförsäkringspremierna och hushållsavdraget, för vilkas avdragande hos makar förklaras nedan.

I vilken ordning görs avdragen

Om avdragsordningen stadgas i 30 § 3 mom. i inkomstskattelagen. Beskattningsbar inkomst fås enligt följande:

Förvärvsinkomster
./. naturliga avdrag
 
Förvärvsinkomstens nettobelopp  
kommunalbeskattning statsbeskattning
./. avdrag vid kommunalbeskattningen ./. avdrag vid statsbeskattnignen
skatteårets inkomst vid kb skatteårets inkomst vid sb
./. förluster ./. förluster
beskattningsbar inkomst vid kb beskattningsbar inkomst vid sb

Vad är s.k. naturliga avdrag?

Den skattskyldige har rätt att från sin inkomst dra av utgifterna för inkomstens förvärvande och bibehållande (ISkL 29 § 1 mom.). Avdragen uppräknas inte uttömmande i lagen. Avdraget görs vanligen från inkomsten för det skatteår då den skattskyldige har erlagt betalningen (ISkL 113 §, om avvikelserna se ).

Om kostnaderna för inkomstens förvärvande är större än inkomsterna, för vars förvärvande de erlagts eller har det inte alls funnits dylika inkomster under skatteåret, kan kostnaderna för inkomstens förvärvande avdras från den skattskyldiges övriga förvärvsinkomster (se HFD 1988 B 555).

Naturliga avdrag som förorsakats av förvärvande av sjöarbetsinkomst är inte avdragbara med undantag av det i 95 § 1 punkten inkomstskattelagen nämnda avdraget för inkomstens förvärvande (ISkL 95 § 2 mom.).

Vilka utgifter är inte avdragbara?

Levnadskostnader får inte dras av i beskattningen

Levnadskostnader för den skattskyldige och hans familj får inte avdras som utgifter för inkomstens förvärvande (ISkL 31 § 4 mom.).  Levnadskostnader är bl.a. hyra för bostad samt utgifter för vård av barn och hemmet.

Löneutgifter som hänför sig till vård av barn och hemmet är förutom egentlig avlöning även övriga utgifter som hänför sig till arbetsförhållandet såsom socialskyddsavgifter och försäkringspremier.  T.ex. pensionsförsäkringspremien enligt arbetstagares pensionslag APL (ArPL) som erlagts för ett hembiträde är inte avdragbar (se likväl "hushållsavdrag").

Försäkringspremier betalda för arbetstagare inom förvärvsverksamheten är avdragbara.

Utgifter för förvärvande av skattefri inkomst får inte dras av i beskattningen

Utgifter för förvärvande och bibehållande av skattefri inkomst får inte heller dras av (ISkL 31 § 4 mom.).  Från och med år 2005 är utgifter för förvärvande av dividendinkomst likväl avdragbara, även om dividenden skulle vara skattefri inkomst med stöd av 33 a−33 d § i inkomstskattelagen (ISkL 31 § 4 mom., 716/2004).

Får betalda löner och övriga förmåner dras av i beskattningen?

Som avdragbara är löner och andra förmåner som har betalts till personer som arbetat för den skattskyldiges inkomstförvärv (ISkL 31 § 1 mom. 1 punkten).

Lön som erlagts till make eller maka får inte dras av. Lön som erlagts till ett barn är avdragbar, om barnet arbetat vid verksamheten för inkomstens förvärvande och fyllt 14 år före skatteåret.  Den avdragbara lönen får inte överstiga beloppet som man skulle varit tvungen att betala till en person utanför familjen (ISkL 31 § 2 mom.).

Eftersom endast löneutgifterna som hänför sig till förvärvande av inkomst är avdragbara, kan t.ex. löneutgifterna till personer som deltagit i uppförandet av den byggnad där den skattskyldiges bostad är belägen inte avdras.  Inte heller kan en åldring eller handikappad såsom utgift för inkomstens förvärvande avdra den lön som erlagts till dem som vårdar honom (se likväl "hushållsavdrag").

Lönen som erlagts till en vikarie är en avdragbar utgift och på motsvarande sätt som löneinkomst skattepliktig inkomst för vikarien.

Delägares lön får dras av

Lönen som sammanslutning, samfälld förmån eller dödsbo erlagt till sin delägare som arbetat för inkomstförvärv är avdragbar (ISkL 31 § 1 mom. 2 punkten). Avdragbar är emellertid endast sådan lön som kan anses såsom skälig.

Betalda pensioner och underhåll får dras av

Avdragbart är också underhållet som med stöd av 5 § i socialvårdslagen getts till löntagare som arbetat vid den skattskyldiges inkomstförvärv samt pensioner för dem och deras anhöriga.

Facklitteratur och forskningsmaterial får dras av

Utgifterna för anskaffning av facklitteratur samt forskningsmaterial och vetenskaplig litteratur samt andra utgifter för vetenskapligt arbete och annat utövande av konst är avdragbara.  Förutsättningen är att de inte har erlagts med ett i 82 § 1 mom. 1 punkten i inkomstskattelagen avsett stipendium eller bidrag (ISkL 31 § 1 mom. 4 punkten).

Vetenskapsidkare och konstnärer får dra av kostnader för inkomstens förvärvande

Vetenskapsmän och konstnärer (t.ex. konstmålare, musiker och skådespelare) får dra av sådana kostnader som kan anses förorsakade av inkomstens förvärvande och bibehållande.  Hos konstnärer kan sådana kostnader vara bl.a. arbetsredskap (t.ex. instrument hos musiker), materialkostnader, kostnader föranledda av arbetsrum eller övningsutrymmen och kostymer. Utgifter för vetenskapligt arbete kan vara t.ex. utgifter för facklitteratur och andra publikationer, studie- och forskningsresor samt utgifter för utnyttjande av ett laboratorium eller adb. I inkomstskattelagen har tidigare funnits en bestämmelse, enligt vilken avdragbara var sådana utgifter för idkande av vetenskapligt arbete eller konst som bör betraktas rimliga. I den gällande lagen finns inte motsvarande rimlighetsförutsättning.

I avgörandena HFD 2009:106 och HFD 2010:4 ansågs, att avdrag enligt 31 § 1 mom. 4 punkten i inkomstskattelagen kunde även göras från pensionsinkomst.

Kostnader för forskning som finansierats med bidrag

Har den skattskyldige haft kostnader för verksamheten, för vilken han fått ett stipendium eller ett bidrag, avdras kostnaderna från stipendiet eller bidraget.  Har den skattskyldige erhållit bidraget för viss forskning eller visst konstverk, avdras endast utgifterna som hänför sig till det från bidraget.  Kostnaderna som hänför sig till konstnärens yrkesverksamhet har i rättspraxisen inte ansetts hänföra sig till statens konstnärsstipendium som beviljats för tryggandet av förutsättningarna för verksamheten (HFD 1983 II 516). Läs mer om avdragande av kostnader från bidrag.

Kostnader för facklitteratur

Utgifter för anskaffning av böcker och facktidningar som behandlar den skattskyldiges yrkesområde godkänns som avdrag från inkomsten. Förutsättningen är att anskaffandet av facklitteratur är nödvändigt för att upprätthålla den professionella kompetensen och yrkesfärdigheten som personens arbete förutsätter. Avdragbara är t.ex. anskaffningsutgifter för böcker och tidningar som lärare behöver för undervisningen.

Avdrag för studiekostnader beror på fallet

Om avdragandet av studiekostnader finns inga separata bestämmelser.  På avdragandet tillämpas den allmänna bestämmelsen i 29 § i inkomstskattelagen, enligt vilken utgifter för inkomstens förvärvande och bibehållande kan dras av. Att studiekostnader dras av förutsätter således att studierna är direkt förknippade med inkomstförvärvet. Vanliga levnadskostnader är inte avdragbara. Såsom icke avdragbara levnadskostnader föranledda av fortsatta studier betraktas t.ex. utgifter för licentiatexamen (HFD 1975-B-II-540). Kostnader för tryckning av en avhandling betraktas i rättspraxisen däremot såsom kostnader för vetenskapligt arbete (HFD 1983 II 565).

Utgifter för grundutbildning och yrkesutbildning är icke avdragbara (HFD 1983 B II 563).  Utgifterna för fortbildning och vinnande av kompetens är inte heller avdragbara, om utbildningen inte är nödvändig i det arbete av den skattskyldige som han haft före utbildningen för upprätthållande av den yrkeskunnighet som behövs i arbetet (t.ex. HFD 1990/1742 och 1743).  Medlemsavgifter till studentkåren får inte dras av från skattepliktig studiepenning (CSN 1992/381).

Såsom avdragbara har i rättspraxisen betraktats sådana utbildningskostnader som föranletts av upprätthållande av yrkeskunskaper som den skattskyldige behöver i sitt arbete. (t.ex. HFD 1991/375, HFD 1996/147, HFD 1997:14, 1997/551 och HFD 1997/1805, HFD 1998/559 och 2002/3454, jfr HFD 1997:70 samt HFD 1997:71, HFD 2002:8 och HFD 2002:9). Närmare uppgifter om saken i anvisningen Utbildningsutgifter i personbeskattningen.

I rättspraxisen betraktas även vissa kursavgifter som avdragbara, t.ex. kursavgifter som folkskollärare vid överflyttning till grundskollärare erlagt för kurser i grundskolepedagogik och för specialkurser.  Som avdragbara betraktas förutom kursavgiften även vissa andra kursutgifter, bl.a. kostnaderna för resor till kursstället, utgifterna för skolböcker samt hyresutgifter på kursstället.

Kostnaderna för studieresor

En studieresa kan anses ha företagits i avsikt att förvärva eller bibehålla inkomst, då resan har varit nödvändig för handhavandet av personens redan existerande arbete eller uppdrag.  Studiernas andel av resan skall vara större än ringa för att kostnaderna ens delvis skall vara avdragbara vid beskattningen. Kostnaderna för en kongressresa kan betraktas som utgifter för vetenskapligt arbete, om den skattskyldige har hållit ett föredrag vid kongressen eller visat att kongressen är viktig för att upprätthålla yrkesskickligheten (bl.a. HFD 1976 II 529).

Såsom kostnader för studie- och forskningsresa kan förutom resekostnader även en av resan föranledd skälig ökning av boende- och övriga levnadskostnader avdras.

Har resan delvis karaktären av en rekreationsresa och delvis av en studieresa, godkänns som avdrag vanligen den del av resekostnaderna som motsvarar den tid som använts till studier.

Kostnader för skötseln av förtroendeuppdrag

Kostnader som direkt har föranletts av skötseln av statliga förtroendeuppdrag betraktas som utgifter för inkomstens förvärvande (ISkL 31 § 1 mom. 5 punkten).

Eftersom endast de kostnader är avdragbara som direkt har föranletts av skötseln av förtroendeuppdrag, är valkostnaderna inte avdragbara. Däremot kan såsom avdragbara utgifter anses s.k. gruppskatt och obligatoriska avgifter till partiet, vilkas erläggande grundar sig på det arvode som erhålls av förtroendeuppdraget. Enligt bestämmelsen kan endast skäliga kostnader för skötandet av ett förtroendeuppdrag avdras. Detta betyder att avdragbara kostnader skall stå i skäligt förhållande till inkomsten av ett förtroendeuppdrag.

För hurdana förtroendeuppdrag kan kostnader dras av

Statliga förtroendeuppdrag är bl.a. riksdagsmans och ministers befattningar samt medlemskap i olika kommittéer och nämnder.

Kostnader föranledda av skötsel av kommunala förtroendeuppdrag, t.ex. förtroendepersonavgift som partierna uppbär från sina partimedlemmar eller ren kommunal partiskatt har inte kunnat dras av (HFD 1977 II 563). Från och med skatteåret 2006 tillämpar man den nya 31 § 1 mom. 5 punkten i inkomstskattelagen, enligt vilken förtroendemannaavgift som har tagits ut på mötesarvoden för kommunala förtroendeuppdrag är en avdragbar utgift. Avdragsrätten gäller för alla sådana förtroendeuppdragsavgifter, som partierna uppbär från personer som valts till kommunala förtroendeuppdrag. Om kommunala förvaltningsorgan stadgas i 17 § i kommunallagen (365/1995) och om förtroendeuppdrag i 32 § i samma lag. Kommunala förtroendeuppdrag är medlemskap i olika kommunala organ, såsom i kommunstyrelsen, -fullmäktige och i nämnderna samt i andra kommunens eller samkommuners samarbetsorgan. Förtroendeuppdragsavgifter som uppburits på basis av arvoden för dessa uppdrag är avdragbara.

Medlemskap i ett privaträttsligt samfunds styrelse eller annan förvaltningsorgan, såsom till exempel i ett aktiebolag som kommunen äger, är däremot inte ett sådant i kommunallagstiftningen avsett kommunalt förtroendeuppdrag, för vars vidkommande ett erhållet arvode skulle kunna dras av. Förtroendeuppdragsavgiften betalas i praktiken antingen så att kommunen innehåller avgiften av arvodet och redovisar den till partiet eller så att förtroendepersonen själv betalar avgiften till partiet.

Kostnader för en riksdagsman, medlemmar av statsrådet och ledamöter i Europaparlamentet

Skäliga kostnader som direkt har föranletts av skötseln av en riksdagsmans och europaparlamentsledamots tjänst får avdras endast till den del som de överstiger den kostnadsersättning som stadgas som skattefri i 70 § i inkomstskattelagen.  Skattepliktig inkomst är inte en skälig ersättning som betalas för täckande av särskilda kostnader och den ökning av levnadskostnader som skötseln av ett riksdagsmannauppdrag medför. En dylik skälig ersättning är i lagen om riksdagsmannaarvode (328/47) avsett talmannens och vicetalmannens anslag och riksdagsmannens telekommunikationsersättning och kostnadsersättningen till en riksdagsman.

Skattepliktig inkomst är inte en skälig ersättning som betalas för täckande av särskilda kostnader och den ökning av levnadskostnader som skötseln av ett riksdagsmannauppdrag medför.  Som här avsedd skälig ersättning betraktas allmän kostnadsersättning, fast reseanslag, reseanslag, uppehållsanslag, datakommunikationsanslag och sekreteraranslag eller annan liknande ersättning till ledamöter av Europaparlamentet (227/95).

Till en riksdagsman erläggs enligt 1.§ 2 mom. lagen om riksdagsmannaarvode (528/2000) för de extra utgifter som riksdagsmannauppdraget orsakar en ersättning som uppgår till 30 % av grundlönen i statens avlöningsklass A 27. Till en riksdagsman som valts i någon annan valkrets än Helsingfors stads eller Nylands läns valkrets betalas kostnadsersättningen beräknad enligt 40 %. Om en riksdagsman utöver sin bostad i en annan valkrets än Helsingfors stads eller Nylands läns valkrets för skötseln av sitt riksdagsmannauppdrag har en ägo- eller hyresbostad i Helsingfors, Esbo, Grankulla eller Vanda, betalas kostnadsersättningen beräknad enligt 55 %. Kostnadsersättningen till en riksdagsman som valts i Nylands läns valkrets beräknas likväl enligt 40 % om hans bostad, med användande av allmänna kommunikationer är belägen på längre avstånd än 30 kilometer från riksdagshuset.

Från en riksdagsman som kallats som medlem av statsrådet innehålls hälften av arvodet och kostnadsersättningen som enligt denna lag tillfaller honom. Från en riksdagsman som valts till ledamot av Europaparlamentet innehålls hela arvodet och kostnadsersättningen som enligt denna lag tillfaller honom för den tid under vilken har varit ledamot av Europarlamentet. Från en riksdagsman som såsom värnpliktig inträtt i aktiv tjänst eller civiltjänst, innehålls arvodet och kostnadsersättningen för tiden för nämnda tjänstgöring (1 § 3 mom. i lagen om riksdagsmannaarvode).

Genom beslut av statsrådets kansli ersätts en medlem av statsrådet för sådana skäliga tilläggskostnader som föranletts av skötseln av uppdraget (Lagen om arvoden och ersättningar som betalas till medlemmar av statsrådet 1096/2006).

Riksdagsmannens reseersättningar

Riksdagsmannen får förutom kostnadsersättningen även en fri årsbiljett i första klass på statsjärnvägarnas alla banor. En riksdagsman som vid handhavandet av riksdagsmannauppdraget använder buss eller flygplan i reguljär inrikes linjetrafik ersätts kostnaderna för resebiljetter. Riksdagens kanslikommission kan enligt 1 b § lagen om riksdagsmannaarvode bevilja riksdagsmannen en skälig ersättning för andra än ovan avsedda resekostnader och datakostnader som hänför sig till skötandet av riksdagsmannens uppgifter. Riksdagsmän är på grund av detta berättigade till att med vissa begränsningar t.ex. använda taxi i Helsingfors.

Riksdagsmannen ska förete en utredning om kostnader som ska avdras

Handhavandet av riksdagsmannauppdraget medför vanligen inte större kostnader än den skattefria kostnadsersättningen. Den överstigande delen får avdras enligt företedd utredning. I detta fall företes en utredning om alla kostnader som skall avdras och inte enbart om sådana kostnader som överstiger kostnadsersättningen.

Har riksdagsmannen haft sådana utgifter för inkomstens förvärvande som hänför sig till annan tjänst eller annat uppdrag, får han avdra dem på grundval av företedd utredning.

Medlemsavgifter och arbetslöshetskassaavgifter får dras av i beskattningen

Om medlemsavgifter till arbetsmarknadsorganisationer och avgifter till arbetslöshetskassor bestäms i 31 och 95 § i inkomstskattelagen. De får enligt 31 § 1 mom. 6 punkten i inkomstskattelagen dras av som utgifter för inkomstens förvärvande.

I rättspraxisen har man ansett, att både medlemsavgifter till arbetsmarknadsorganisationer och medlemsavgifter till arbetslöshetskassor kan dras av också från dagpenning enligt förtjänsten, från grunddagpenning samt från sjukdagpenning (HFD 1996/855). Medlemsavgifter till arbetsmarknadsorganisationer och arbetslöshetskassor som hänför sig till sjöarbetsinkomst är likväl inte avdragbara (ISkL 95 § 2 mom.).

Medlemsavgifter till arbetsmarknadsorganisationer och avgifter till arbetslöshetskassor får enligt 95 § i inkomstskattelagen avdras till sina fulla belopp. Avdraget för inkomstens förvärvande som beviljas från löneinkomsten begränsar inte avdragsrätten av dessa avgifter.

Medlemsavgifter till arbetsmarknadsorganisationer

Begreppet arbetsmarknadsorganisation definieras inte i lagstiftningen. Arbetsmarknadsorganisationer är enligt vedertagen uppfattning de intresseorganisationer vilkas huvudsakliga uppgift är att med ömsesidiga förhandlingar komma överens om villkoren som skall iakttas i arbetsavtal eller arbetsförhållanden så att överenskommelsen är bindande för båda parter. Dylika arbetsmarknadsorganisationer är t.ex. Finlands Fackförbunds Centralförbund (FFC), Finlands Tekniska Funktionärsorganisationers Centralförbund (FTFC), Akava, och Näringslivets centralförbund (EK) samt deras medlemsföreningar.

Bevis på betald medlesavgift

Medlemsavgift är en avgift som uppbärs till en organisation eller dess medlemsföreningar. Även extra medlemsavgifter som ifrågavarande organisation i stadgad ordning fastställt betraktas som avdragbara. Däremot är andra prestationer såsom anslutningsavgifter, avgifter till särskilda fonder, frivilliga strejkunderstöd eller uppskovsräntor vilka erläggs på grund av försenad betalning inte avdragbara som medlemsavgifter.

Bevis på betald medlemsavgift kan vara ett löneintyg eller ett separat intyg. Utfärdare av intyget kan i stället för arbetsgivaren vara t.ex. en bank eller en fackförening. Av det särskilda intyget bör framgå arbetsmarknadsorganisationens namn, erlagd medlemsavgift, arbetstagarens namn, den som uppbär avgiften samt betalningsperioden. Om en extra medlemsavgift påyrkas som avdrag, skall av intyget ytterligare framgå, om avgiften har påförts i den ordning som organisationens stadgar föreskriver.

Alla medlemsavgifter får nödvändigtvis inte dras av

Sådana medlemsavgifter som har uppburits enbart i avsikt att stödja föreningens verksamhet är inte avdragsgilla. Avdraget för dem beviljas emellertid, ifall avgifterna är förutsättning för utövande av yrke eller bedrivande av rörelseverksamhet eller om de annars kan anses som kostnader för inkomstens förvärvande.

Som avdrag godkänns i fråga om löntagare vanligen den del av en till en förening erlagd medlemsavgift som är en ersättning för föreningens facktidning som behandlar yrkesfrågor och som föreningens medlemmar erhåller på grund av sitt medlemskap.

Avgifter till arbetslöshetskassor får dras av i beskattningen

Avgifter till arbetslöshetskassor uppbärs vanligen i samband med medlemsavgiften till en fackförening, men den kan även erläggas särskilt. Den skattskyldige har rätt att dra av avgiften till arbetslöshetskassan som naturligt avdrag. Försäkringsinspektionen fastställer medlemsavgifterna till arbetslöshetskassan på basis av kassans utredning (19 § i lagen om arbetslöshetskassor).

Avdrag för bostad på arbetsorten hör till utgifter för inkomstens förvärvande

Avdrag för bostad på arbetsorten är ett avdrag från förvärvsinkomster som tas ut i form av utgift för inkomstens förvärvande. Avdrag för bostad på arbetsorten kan beviljas en skattskyldig som arbetar långt från sitt hem och som därför hyrt sig en annan bostad (bostad på arbetsorten) på det område där arbetsplatsen finns. För att den skattskyldige ska kunna beviljas avdraget ska vissa villkor för arbetsplatsens och bostadens beskaffenhet och läge uppfyllas. Villkoren för avdraget är delvis olika hos personer med familj och personer utan familj. Avdraget för bostaden på arbetsorten anknyter alltid till arbetet på den egentliga arbetsplatsen. Avdraget beviljas första gången vid beskattningen för 2008 (ISkL 95 a §, 1141/2007).

Avdraget för bostad på arbetsorten beviljas endast för hyresbostad

För att beviljas avdraget för bostad på arbetsorten måste personen samtidigt ha två bostäder som han eller hon använder: en stadigvarande bostad och en bostad på arbetsorten.

En person med familj är berättigad till avdraget för bostad på arbetsorten om han på grund av läget för sin egentliga arbetsplats hyr en annan bostad och om han samtidigt har en stadigvarande bostad där han bor med sin familj.

En person utan familj kan beviljas avdrag för bostad på arbetsorten endast om han (samtidigt) har två egentliga arbetsplatser och två bostäder på grund av läget för arbetsplatserna. Den ena av dessa bostäder utgör då hans stadigvarande bostad och den andra bostaden hans bostad på arbetsorten. Avdraget kan beviljas också om den skattskyldige är tjänstledig från sitt stadigvarande arbete och om han tillfälligt arbetar annanstans.

Den stadigvarande bostadens beskaffenhet och ägarförhållandena påverkar inte avdraget för bostad på arbetsorten. Den stadigvarande bostaden kan exempelvis vara en bostad som den skattskyldige eller hans make äger eller en hyresbostad.

Med bostad på arbetsorten avses den skattskyldiges andra bostad som han hyrt på grund av läget av hans egentliga arbetsplats. Om den andra bostaden anskaffats företrädesvis för någon annan orsak än för arbetet, som t.ex. för den skattskyldiges eller en familjemedlems studier eller fritid, är det inte fråga om en bostad på arbetsorten.

Avdraget för bostad på arbetsorten beviljas endast för hyresbostad. Den skattskyldige ska i hyresförhållandet vara antingen huvudhyresgäst eller underhyresgäst. I princip kan hyresvärden vara vem som helst. Hyresförhållandet ska emellertid vara genuint. Det viktigaste kännetecknet för detta är i allmänhet att det betalas gängse hyra för bostaden. I avsaknad av annan utredning kan man som standardvärde för den gängse hyresnivån på bostaden anse bostadsförmånens beskattningsvärde.

En tjänstebostad som den skattskyldige fått av sin arbetsgivare som naturaförmån på grund av den egentliga arbetsplatsens läge likställs med en hyresbostad. Avdraget för bostad på arbetsorten kan även beviljas för en bostadsrättsbostad och för en delägarbostad så länge den skattskyldige besitter delägarbostaden på basis av hyresavtal.

Hotellinkvartering eller t.ex. inkvartering i en husvagn på en campingplats berättigar inte till avdraget eftersom det inte är fråga om hyra av en bostad.

Avdraget för bostad på arbetsorten beviljas inte för ägarbostad.

Avståndet mellan den stadigvarande bostaden och bostaden på arbetsorten

För att avdraget ska beviljas förutsätts det att den stadigvarande bostaden är belägen över 100 kilometer från bostaden på arbetsorten och den egentliga arbetsplats på grund av vars läge bostaden på arbetsorten har skaffats. Avståndet beräknas enligt den kortaste möjliga rutten längs allmän väg.

Avdraget för bostad på arbetsorten är 250 euro i månaden

Avdraget för bostad på arbetsorten utgör 250 euro för varje sådan hela kalendermånad då den skattskyldige har stadigvarande bostad och bostad på arbetsorten samtidigt. Avdraget kan dock inte vara större än den hyra som den skattskyldige betalat för bostaden på arbetsorten. Avdragsbeloppet räknas alltså separat ut för varje kalendermånad.  Avdraget beviljas inte för sådana kalendermånader som inte är hela.

Avdraget för bostaden på arbetsorten beviljas även för de sedvanliga semesterperioderna om bostaden på arbetsorten inte är i annan användning under en sådan period, t.ex. uthyrd vidare till någon annan person.

Som hyra för en bostadsrättsbostad betraktas det betalda bruksvederlaget. Avdraget i fråga om en delägarbostad räknas ut på grundval av den betalda hyran. Avdraget i fråga om en tjänstebostad räknas ut på grundval av bostadens naturaförmånsvärde eller den betalda hyran.

Till hyran räknas de prestationer som hyresgästen på basis av hyresförhållandet betalar till hyresvärden eller för hyresvärdens räkning. De räkningar som hyresgästen betalat till tredje part och för vars betalning hyresvärden inte är ansvarig betraktas inte som hyra. Till exempel elräkningar som hyresgästen betalar till elverket på basis av ett elavtal som hyresgästen ingått direkt med elverket betraktas inte som hyra som betalats för bostaden på arbetsorten.

Andra avdrag och skattefria stöd kan påverka avdraget för bostad på arbetsorten

Eventuella andra avdrag som den skattskyldige är berättigad till på grund av användningen av bostaden i fråga minskar beloppet på avdraget för bostad på arbetsorten. Undantaget är dock hushållsavdraget, som inte påverkar beloppet på avdraget för bostad på arbetsorten.

Av löneinkomst beviljas alla ett schablonmässigt avdrag om 620 euro för inkomstens förvärvande (dock högst lika mycket som löneinkomsten). Om avdraget för bostad på arbetsorten anknyter till löneinkomsten, är avdraget för bostad på arbetsorten och andra utgifter för löneinkomstens förvärvande (var för sig) avdragbara endast till den del deras sammanlagda belopp överstiger beloppet på det schablonmässiga avdraget för inkomstens förvärvande.

Avdraget för bostad på arbetsorten beviljas inte om den skattskyldige under skatteåret beviljats skattefria ersättningar eller förmåner med anledning av boende på annan ort. Till exempel skattefritt bostadsstöd eller riksdagsmans skattefria kostnadsersättning som beviljats för bostaden på arbetsorten är sådana förmåner. Förmånens eller ersättningens belopp har ingen betydelse. Även en liten ersättning eller förmån för bostaden på arbetsorten under skatteåret hindrar beviljandet av avdraget för bostad på arbetsorten helt och hållet under skatteåret i fråga. En skattepliktig ersättning som beviljats med anledning av att den skattskyldige bor i bostaden på arbetsorten utgör däremot inget hinder för beviljandet av avdraget för bostad på arbetsorten.

Skattefria stöd eller ersättningar som beviljats för annat än för bostaden på arbetsorten påverkar inte avdraget för bostad på arbetsorten. Till exempel bostadsstöd som beviljats för den stadigvarande bostaden eller kostnadsersättning för resor till det särskilda arbetsstället hindrar inte beviljandet av avdraget för bostad på arbetsorten.

Endast den ena av makarna ka få avdraget för bostad på arbetsorten

Avdraget för bostad på arbetsorten kan beviljas endast den ena av makarna. Denna begränsning tillämpas månadsvis (HFD:s beslut 2012:109). Om vardera maken yrkar på avdraget för en och samma månad, beviljas avdraget den av makarna som haft större inkomster under skatteåret.

Den av makarna som har större inkomster är den make vars nettoförvärvsinkomst under skatteåret före avdraget för bostad på arbetsorten är större. Avdraget för bostad på arbetsorten räknas alltid ut enligt avdragsgrunderna av den som beviljats avdraget. Den hyra som den andra maken betalat för sin bostad på arbetsorten beaktas inte när man beräknar avdraget för bostad på arbetsorten för den make som är berättigad till avdraget.

Exempel: Makan A har under hela året haft en bostad på arbetsorten och hon har för bostaden betalat 200 euro i månaden i hyra. Även make B har under hela året haft en bostad på arbetsorten och han har för bostaden betalat 300 euro i månaden i hyra. Bägge makarna yrkar på avdrag för bostad på arbetsorten. Nettoförvärvsinkomsten före avdraget för bostad på arbetsorten är 40 000 euro hos A och 30 000 euro hos B. A har alltså större förvärvsinkomst och avdrag för bostad på arbetsorten beviljas henne. Beviljat avdrag för A för bostad på arbetsorten: 12 x 200 euro = 2  400 euro.

Om makarna haft en bostad på arbetsorten under olika tider och de har yrkat på avdraget för bostad på arbetsorten för olika tider, kan vardera maken få avdraget för bostad på arbetsorten för samma skatteår. För samma månad kan dock endast den ena av makarna få avdraget för bostad på arbetsorten. Om bägge makarna har yrkar på avdraget för en och samma månad, beviljas avdraget den av makarna som haft större inkomster under skatteåret.

Exempel: Maken A har under skatteåret haft en bostad på arbetsorten 1.1–31.7. och han har för bostaden betalat 200 euro i månaden i hyra. Makan B har under hela året haft en bostad på arbetsorten och hon har för bostaden betalat 240 euro i månaden i hyra. Bägge makarna yrkar på avdrag för bostad på arbetsorten i beskattningen. Nettoförvärvsinkomsten före avdraget för bostad på arbetsorten är 40 000 euro hos A och 30 000 euro hos B. A är alltså den make som har större inkomster.

A beviljas 1 400 euro i avdrag för bostad på arbetsorten för perioden 1.1–31.7. B beviljas 1 200 euro i avdrag för bostad på arbetsorten för perioden 1.8–31.12.

Om bägge makarna har haft en bostad på arbetsorten samtidigt, kan makarna sinsemellan komma överens om vem av dem som ska yrka på avdraget för bostad på arbetsorten.

Exempel: Maken A har under hela året haft en bostad på arbetsorten och han har för bostaden betalat 200 euro i månaden i hyra. Även makan B har under hela året haft en bostad på arbetsorten och hon har för bostaden betalat 240 euro i månaden i hyra.

Nettoförvärvsinkomsten före avdraget för bostad på arbetsorten är 40 000 euro hos A och 30 000 euro hos B.
Endast makan B yrkar på avdrag för bostad på arbetsorten.

Makan B beviljas avdraget för bostad på arbetsorten 12 x 240 euro = 2 880 euro.

Exempel: Maken A har under hela året haft en bostad på arbetsorten och han har för bostaden betalat 200 euro i månaden i hyra. Även makan B har under hela året haft en bostad på arbetsorten och hon har för bostaden betalat 240 euro i månaden i hyra.  Nettoförvärvsinkomsten före avdraget för bostad på arbetsorten är 40 000 euro hos A och 30 000 euro hos B. Makarna kommer sinsemellan överens om hur de ska yrka på avdraget för bostad på arbetsorten.  Maken A yrkar på avdraget för 1.1–30.6 och makan B för 1.7–31.12.2012. Maken A beviljas avdraget för bostad på arbetsorten 6 x 200 euro = 1 200 euro. Makan B beviljas avdraget för bostad på arbetsorten 6 x 240 euro = 1 440 euro.

Högsta förvaltningsdomstolens beslut (2012:109)  ändrar beskattningspraxis till den skattskyldiges fördel. I beskattningspraxis har avdraget för bostad på arbetsorten beviljats endast den ena av makarna. Den skattskyldige kan söka ändring i sin beskattning om han eller hon inte har beviljats avdraget i sådana omständigheter som stämmer överens med högsta förvaltningsdomstolens beslut. Rättelseyrkandet ska framställas till Skatteförvaltningen inom fem år räknat från ingången av året efter det år då den ifrågavarande beskattningen slutfördes.

Andra utgifter för inkomstens förvärvande

Om löntagaren själv har anskaffat och hållit i skick de verktyg som behövs för arbetet får kunden från löneinkomsterna dra av de kostnader som dessa verktyg förorsakar. Avdraget har beviljats t.ex. följande arbetstagargrupper: plåtslagare, modellsnidare, snickare, timmermän, handsvarvare, cementarbetare, plattläggare, murare och brukslagare.

I rättspraxisen har man ansett (HFD 1997:33) att en skattskyldig som med förlust sålde anställningsoptionerna som han förvärvat eller lät sina anställningsoptioner förfalla som värdelösa, fick dra av överlåtelseförlusten eller inkomstbortfallet såsom utgift av förvärvande och bibehållande av löneinkomst.

Arbetstagaren skaffar en dator

Kostnaderna för anskaffning av datorer har under de senaste åren blivit vanligare som kostnader för inkomstens förvärvande. Högsta förvaltningsdomstolen samlade fem fall för att avgöras tillsammans. I vart och ett av fallen kom man fram till ett individuellt avdrag som avskrivning på anskaffningsutgiften enligt hur mycket den skattskyldige använt dator i sitt arbete och hur nödvändig den varit (HFD 1991/5009-5013).

Avdrag för underhållskostnader och anskaffningspriset av anläggningar

Underhållskostnader och anskaffningspriset av mindre arbetsredskap och anläggningar avdras under året då de betalats. Anskaffningspriset av större maskiner och anläggningar vilkas sannolika användningstid är över tre år, avdras med högst 25 % avskrivningar från det oavskrivna anskaffningspriset av föremålet.

Skäliga årliga underhållskostnader för specialutrustning som är nödvändiga i arbetet samt värdeminskningar av dem är avdragbara Det är närmast militärpersoner som är tvungna att anskaffa dylika specialredskap, medan arbetsgivaren bekostar bl.a. specialutrustningen för poliser och järnvägsmän.