Skadestånd

Enligt de skadeståndsrättsliga principerna kan ersättningsskyldigheten grunda sig på avtalsansvar eller deliktansvar, om vilket stadgas i skadeståndslagen (472/74). Skador som ersätts enligt skadeståndslagen är bl.a. personskada, sakskada samt annan ekonomisk skada som t.ex. kan ha vållats av en grundlös tidningsnotis.

Skadeståndslagen gäller ersättande av skada som vållats såväl genom ett brott som genom en annan gärning, såvida inte annat har stadgats eller avtalats. För att trygga förverkligandet av rätten till skadestånd har stadgats en brottsskadelag (1204/05), med stöd av vilken den som lidit skada erhåller ersättning för person- eller sakskador, såvida inte dessa ersätts på basis av en annan lag eller en eventuell försäkring.

Skatteplikten för även dessa ersättningar bestäms i enlighet med stadgandena om skadestånd. Endast ett sådant skadestånd är således skattepliktigt, som erhållits i stället för skattepliktig inkomst eller annars som ersättning för försämrad utkomst. I praktiken erläggs skadeståndet vanligtvis av ansvarsförsäkringen.

Ansvarsförsäkringar

En ansvarsförsäkring ger skydd i händelse av en sådan skadeståndsskyldighet som skadevållaren eller någon annan ansvarig kan bli föremål för på grund av skada som förorsakats annan.

Ansvarsförsäkringar har utvecklats för olika ändamål. Ansvarsförsäkringen kan vara en ansvarsförsäkring för t.ex. en privatperson eller en fastighet. Med stöd av den sistnämnda ersätts bl.a. snö- och isras från ett tak samt fall som förorsakas av hala trottoarer. Vanliga ansvarsförsäkringar är även läroinrättningarnas ansvarsförsäkringar, yrkesutövarnas ansvarsförsäkringar (t.ex. advokater), ansvarsförsäk ringar för tävlings- och rekreationsverksamhet samt ansvarsförsäkringar som utvecklats för industriell verksamhet.

En ansvarsförsäkring ingår ofta i olika kombinationsförsäkringar, såsom hemförsäkringar och reseförsäkringar.

Skattepliktiga skadestånd

Den allmänna principen för skadestånd ingår i 78 § ISL. Enligt denna är skadestånd och därmed jämförbara ersättningar endast skattepliktiga om de erhållits i stället för en skattepliktig inkomst eller som ersättning för minskade inkomster eller försämrad utkomst. Stadgandet gäller alla skadestånd, vare sig ersättningen baserar sig på avtalsansvar, direkt på skadeståndslagen eller på en obligatorisk eller frivillig ansvarsförsäkring.

Ett skadestånd som ersätter en icke erhållen inkomst är en skattepliktig förvärvsinkomst. Skattepliktig inkomst är bl.a. ersättningar för förlorad förvärvsinkomst på grund av personskada. Skattepliktig inkomst är även en som skadestånd erhållen invalidpension, vars bestämningsgrund har varit förlusten av förvärvsinkomster. Skattepliktig är likaså ersättning för inkomst som icke erhållits på grund av att den som lidit skada inte kunnat använda sina arbetsredskap.

Skattepliktiga ersättningar för inkomstbortfall betalas också med stöd av brottskadelagen (1204/2005) och lagen om ersättning av statens medel åt oskyldigt häktad eller dömd (422/1974). Med stöd av dessa lagar betalas också skattefria ersättningar för sveda och verk och lidande.

Som skattepliktig inkomst har i rättspraxis ansetts en ersättning som ett försäkringsbolag som ersättning för inkomstbortfall under en övergående arbetsoförmåga utbetalde till en person som halkat på en trottoar (HFD 1980 II 567).

Skattepliktig var också ersättningen som betalts av revisionsbyråns ansvarsförsäkring, vars grund hade varit revisionsbyråns fel.Revisionsbyrån hade räknat fel dividendbeloppet som skulle beskattas som kapitalinkomst. Kunden lyfte dividender i enlighet med denna kalkyl och en betydande del av dividenderna beskattades som förvärvsinkomst (HFD 2002/2346).

Olaglig uppsägning

Som skattepliktig löneinkomst anses den ersättning en arbetstagare vid uppsägning utan saklig grund erhållit (HFD 1969 I 52 och 53) samt ersättning till en arbetstagare som enligt 20 § lagen om förfarande vid uppsägning av arbetsavtal betalas på grundval av ett avtal mellan arbetstagaren och arbetsgivaren (HFD 1986 II 585). Som motivering framför HFD att skadeståndet har berott på arbetsförhållandet. En förutsättning är inte att uppsägningen skulle ha förorsakat ekonomisk skada. Ersättning för även immateriell skada varom man hade kommit överens vid uppsägningen utgjorde lön (HFD 2009:96).

Dröjsmålsränta som har fåtts på ersättning för uppsägning utgör skattepliktig kapitalinkomst.

Advokatarvoden som har betalts för att erhålla en skattepliktig ersättning och andra motsvarande rättegångskostnader är avdragsgilla. De är avdragsgilla också då rättegången inte har lett till eftersträvat resultat, dvs. den påyrkade skattepliktiga ersättningen inte har fåtts. Rättegångskostnaderna är inte avdragsgilla till den del som man har fått ersättning för dem från motparten eller av en försäkring. Om den skattskyldige har på grund av rättgång fått olika ersättningar, liksom ersättning för uppsägning som ska beskattas som förvärvsinkomst och dröjsmålsränta som ska beskattas som kapitalinkomst, hänförs rättegångskostnaderna som ska dras av till de olika prestationerna i förhållandet till deras storlekar

Med stöd av jämställdhetslagen och lagen om likabehandling betalda gottgörelser

I rättspraxis ansågs inte en gottgörelse för diskriminering på grundval av kön, som betalts med stöd av 11 § lagen om jämställdhet mellan kvinnor och män, som en skattepliktig inkomst. (HFD 1993/2258). Som motivering framfördes att ersättningen inte erhållits i stället för en skattepliktig inkomst och inte heller annars som ersättning för minskade inkomster eller försämrad utkomst. Mottagaren av gottgörelsen stod redan i ett arbetsförhållande till betalaren av denna.

1.2.2004 trädde i kraft en lag om likabehandling (21/2004). enligt lagen får diskrimineras på grund av ålder, etniskt eller nationellt ursprung, nationalitet, språk, religion, övertygelse, åsikt, hälsotillstånd, funktionshinder eller sexuell läggning. Det ovan anförda kan tillämpas även på gottgörelser som betalts med stöd av lagen om likabehandling.

Det är inte heller en förutsättning för en gottgörelse enligt lagen om jämställdhet och lagen om likabehandling mellan kvinnor och män att diskrimineringen förorsakar arbetstagaren ekonomisk skada.

Ersättning enligt statstjänstemannalagen

Enligt 56 § i statstjänstemannalagen, en tjänsteman som har utnämnts för viss tid utan någon sådan grund som stadgas i 9 § statstjänstemannalagen har rätt att få en ersättning då tjänsteförhållandet slutar. Ersättningen ska motsvara minst sex månaders lön. Då ett universitet ålades genom tjänstemannanämndens beslut att till sin före detta tjänsteman betala en ersättning motsvarande 10 månaders lön, HFD ansåg att ersättningen utgjorde lön (HFD 2005:40). Såsom motivering konstaterades, att ersättningen har anslutit sig till tjänsteförhållandet. Det var frågan om en gottgörelse som bestämdes på basis av lönenivån, som med beaktande av bestämmelsernas syfte inte kunde betraktas som sådan skattefri ersättning för immateriell skada som avses i 78 § ISL, utan såsom sådan i 61.2 § ISL avsedd inkomst som fåtts på basis av ett arbetsförhållande.

På basis av försäkring erhållen engångsersättning

I ISL ingår inte längre något stadgande med stöd av vilket en som en engångsersättning erhållen olycksfalls- eller trafikförsäkringspension eller en engångsersätttning som betalts på basis av annan sjukdom eller skada skulle vara skattefri. Således är en ersättning som baserar sig på ett försäkringsfall som inträffat efter 1.1.1989 enligt 78 § ISL en skattepliktig förvärvsinkomst för mottagaren, till den del den erhållits i stället för skattepliktig inkomst eller som ersättning för försämrad utkomst.

Kränkning av patenträtt

Som skattepliktig inkomst har ansetts skadestånd som patentinnehavare erhållit för kränkning av patenträtten (HFD 1970 II 510).

Förseningsräntor

På skadestånd och andra prestationer som hänför sig till dessa (rättegångskostnader mm) betald ränta är mottagarens skattepliktiga kapitalinkomst. Räntan är även skattepliktig när skadeståndet är skattefritt (t.ex. HFD 1993/2258).