Av arbetsgivaren anordnad hälsovård

Som skattepliktig löneinkomst anses inte sedvanliga och skäliga förmåner, som ordnats av arbetsgivaren förutom ersättningar, som arbetsgivaren erlagt till arbetstagaren för kostnader, som hänför sig till hälsovård eller sjukdom (69.1 § 1 punkten i ISkL). Skattefriheten omfattar således inte ersättningar för löntagarnas egna sjuk- och hälsovårdskostnader utanför företagshälsovården.

I hälsovården ingår både sjukvården och hälsovården. Arbetsgivaren kan ordna sina företagshälsovårdstjänster själv eller tillsammans med andra arbetsgivare eller anskaffa dem från en i folkhälsolagen avsedd hälsovårdscentral eller annan, som är berättigad till givande av företagshälsovårdstjänster.

Förutsättningarna för företagshälsovårdens skattefrihet

Hälsovården skall vara anordnad av arbetsgivaren för att den skall kunna anses som skattefri. Enligt 11 § i lagen om företagshälsovård (1383/2001) skall arbetsgivaren ha en skriftlig verksamhetsplan för företagshälsovården som skall innehålla de allmänna målen för företagshälsovården samt de behov som grundar sig på förhållandena på arbetsplatsen och de åtgärder som föranleds av dessa. På skattefriheten för förmånen inverkar i detta fall inte, om läkaren fakturerar arbetsgivaren direkt eller om arbetstagaren betalar räkningen själv och uppbär kostnaderna från arbetsgivaren.

Arbetsgivaren kan anordna företagshälsovården antingen i form av tjänster av den egna arbetsplatsläkaren eller genom att ingå ett avtal om hälsovårdstjänster med en privat läkarcentral eller motsvarande inrättning.

Utan förhandsavtal kan man likställa tand- eller annan läkare med arbetsgivarens egen läkare i den situation där arbetstagaren, då han går till läkaren, har arbetsgivarens remiss eller annan utredning av vilken framgår att besöket på läkarmottagningen ansluter sig till hälsovården, som arbetsgivaren anordnat.

Sjukvårdsförsäkring

Arbetsgivaren kan också ordna företagshälsovården genom att ta en sjukvårdsförsäkring för sin personal. Förmån som har fåtts av en sjukvårdsförsäkring som arbetsgivaren har tecknat kan under vissa förutsättningar vara skattefri för arbetstagaren. Inkomstens skatteplikt avgörs enligt bestämmelserna om vidsträckt inkomstbegrepp i 29 § i ISkL och bestämmelserna om skattefria personalförmåner i 69 § i ISkL samt på basis av rätts- och beskattningspraxisen. Förutsättningen för skattefriheten är förts och främst det, att förmånen som den skattskyldige har fått av försäkringen är sedvanlig och skälig.

På grund av HFD:s årsboksavgörande 2011:27 ska man vid uppskattning av sedvanlighet och skälighet av förmånen som fås av en försäkring fästa uppmärksamhet vid de kostnader som försäkringen förorsakar för arbetsgivaren. Enligt HFD kan förmån som skaffats genom en försäkring likväl inte betraktas som sedvalig och skälig endast med beaktande av försäkringspremiernas belopp, utan man ska också ta i beaktandet, vad som ersätts av försäkringen.

Försäkringsskyddets omfattning uppskattas på basis av både arten av förmåner som fås av ersättningar på grund av försäkringen och maximiersättningen som betalas av försäkringen. Väsentligt är således det, vad man kan ersätta av försäkringen och hur stor ersättningen kan maximalt betalas för ett enskilt sjukdomsfall eller för en enskild olycka. Däremot den omständigheten, huruvida en försäkringshändelse förverkligas och man någonsin ersätter något av försäkringen, har ingen betydelse.

Enligt Skatteförvaltningens tidigare anvisningar och rättspraxisen (CSN 2002/43) uppskattades sedvanligheten och skäligheten av förmånen som fås av försäkringen endast på basis av förmåner som fås av försäkringen. Däremot ansågs försäkringspremiens storlek inte ha någon betydelse. HFD:s avgörande 2011:77 ändrar den tidigare rättspraxisen till dessa delar. Sjukförsäkringarnas villkor kan avvika från varandra, av vilken anledning skatteplikten av förmånen som fås av försäkringen ska alltid uppskattas separat från fall till fall. Om försäkringen tas endast för en nyckelperson, utgör försäkringspremien lön (CSN 2002/43).

Om sjukdomskostnadsförsäkringen finns Skatteförvaltningens anvisning, Beskattning av en sjukvårdsförsäkring som arbetsgivaren har tagit (Dnr 555/32/2011, där man har behandlat HFD:s utslag 2011:27.

Hälsovårdstjänster under en arbetsresa

Om den skattskyldige till följd av arbetsresa, sjukdom eller annan motsvarande orsak är förhindrad att utnyttja företagshälsovårdstjänsterna, som arbetsgivaren annars har anordnat för sina arbetstagare, kan de kostnader, som arbetstagaren för motsvarande tjänster betalat till utomstående, anses höra till den ordinarie hälsovården, som arbetsgivaren anordnat.

Obligatorisk och frivillig företagshälsovård

Av hälsoundersökningar och andra åtgärder, som ansluter sig till den obligatoriska företagshälsovården, uppstår det inte någon skattepliktig förmån för arbetstagaren.

En förutsättning för skattefriheten för frivilliga sjukvårds- och hälsovårdstjänster, som arbetsgivaren anordnat enligt lagen om företagshälsovård, är däremot att tjänsterna är sedvanliga och skäliga.

Sedvanlig och skälig ersättning

Som sedvanliga och skäliga kan anses även andra kostnadsersättningar, då arbetsgivaren på ovannämnt sätt ordnat förmånen åt personalen. T.ex. specialläkartjänster samt ersättningar för tandvårdskostnader är skattefria, då arbetsgivaren har ordnat dem.

Som sedvanliga och skäliga betraktas inte t.ex. en i rekreationssyfte arrangerad semesterresa, ej heller kostnader, som arbetsgivaren betalat för vistelse vid hälsobad, såvida det inte är fråga om rehabiliteringsvård, som läkare i anslutning till företagshälsovården ordinerat.

Sedvanligheten och skäligheten förutsätter vanligen att företagshälsovården på samma sätt kan användas av hela personalen. Ett hinder för skattefriheten är emellertid inte att arrangemangen t.ex. för tjänstemännens och arbetstagarnas del är olika eller att förutsättningen för användningen av förmånen är den fastställda minimiarbetstiden.

Ersättning av specialglasögon

Kostnader för glasögon kan anses höra till hälsovården endast till den del det är frågan om av läkare eller optiker ordinerade specialglasögon i anslutning till arbetet jämte de nödvändiga kostnaderna för bågar.

Tandvårdskostnader

Ifall även tandvårdskostnader ersätts enligt reglementet för arbetsgivarens hälsovård, kan förmånen vara skattefri om den uppgår till ett skäligt belopp.

Skattepliktig hälsovård

I allmänhet uppkommer det skattepliktig förmån för arbetstagaren av arrangemang, där arbetsgivaren i andra än ovan avsedda fall ersätter arbetstagarens sjuk- eller hälsovårdskostnader.

Om arbetsgivaren ersätter kostnader, som föranleds av en enskild arbetstagares sjukdom eller dennes hälsovård och som inte omfattas av den ordinarie företagshälsovården, är de betalda ersättningarna skattepliktiga oberoende av om de betalas till arbetstagaren själv eller direkt till ifrågavarande läkare eller inrättning. På samma sätt om arbetsgivaren har förbundit sig att enbart mot verifikat ersätta en viss del av arbetstagarens sjukdoms-, glasögon- eller tandläkarkostnader utan att anordna läkartjänster, anses ersättningen såsom skattepliktig. Ersättningen är skattepliktig även om den skulle ha anordnats inom ramen för hälsovårdsreglementet.

Skattepliktiga är även ersättningar för av andra än ovannämnda arbetsplats- eller därmed jämförbara läkare ordinerade mediciner eller vitaminpreparat liksom även ersättningar för fysikalisk vård, till vilken arbetstagaren har sökt sig utan läkarremiss.

Familjemedlemmarnas sjukdomskostnader

Rätten för arbetstagares familjemedlemmar att utnyttja hälsovårdstjänster, som arbetsgivaren anordnat för sin personal kan i allmänhet inte betraktas som skattefri personalförmån. Ett sådant arrangemang kan emellertid betraktas som sedvanligt och motiverat t.ex. med hänsyn till sedvanlig praxis eller förhållandena på arbetsplatsen (t.ex. under arbetskommendering i utlandet). Såsom sedvanligt och skäligt i fråga om familjemedlemmar kan närmast betraktas besökande av arbetsgivarens egen arbetsplatsläkares mottagning.

Hälsovårdstjänster för pensionstagare

Rätten för personer, som uppbär pension för tidigare anställning hos arbetsgivaren, att utnyttja hälsovårdstjänster, som arbetsgivaren anordnat för sina arbetstagare, skall inte betraktas som skattepliktig förmån. Ersättningar, som betalats till pensionstagare för deras egna sjuk- och hälsovårdskostnader, skall däremot betraktas som skattepliktig pensionsinkomst.

Sjukhuskostnader

Vårddags- och åtgärdsavgifter i sjukhus kan vanligen inte anses ingå i företagshälsovården (HFD 1988 II 584, 1991/461).