Hur överlåtensevinsten beräknas - aktier och teckningsrätter

Giltighet
Fr.o.m. 2012−25.11.2014

Vid uträkning av vinst eller förlust som uppkommer i samband med överlåtelse av aktier, täckningsrätt och andra värdepapper tillämpas i allmänhet samma principer som i fråga om överlåtelse av övrig egendom.

I samband med överlåtelse av aktier kan problem förorsakas bl.a. av att den skattskyldige har skaffat de överlåtna aktierna mot olika priser under en längre tidsperiod. Antalet aktier som den skattskyldige ursprungligen anskaffat har kunnat öka förutom i samband med emissioner även då aktierna delats i aktier vilkas nominella värde är mindre (sk. split). Förändringar i den skattskyldges aktieägande har också kunnat förorsakas av fusion, fission eller aktiebyte. Aktiens anskaffningsutgift har kunnat efter anskaffningen ha förändrats även på grund av att man har betalt kaptilaåterbäring på aktien.

Anskaffningsutgift

I 47.3 § ISL finns ett specialstadgande om definiering av anskaffningsutgiften. Anskaffningsutgiften för aktier och andelar som den skattskyldige tidigare har ägt skall inte beaktas vid uträkning av anskaffningsutgiften för optionslån, konvertibla skuldebrev som tecknats med stöd av dem eller för förvärv av teckningsrätt som gäller dem.

Bestämmandet av anskaffningsutgiften för en aktie som fåtts i samband med aktieemission och en aktie som utgör grunden för teckning av aktier har ändrats 1.1.2005. Enligt 47.3 § i ISL (728/2004) anskaffningsutgiften för en aktie ller en andel som den skattskyldige tidigare har ägt samt anskaffningsutgiften för en aktie eller en andel som tecknats på basis av den delas i anskaffningsutgift både för aktien eller andelen som ägts tidigare och för aktien eller andelen som, tecknats på basis av den. Om en fondemission och en nyemission skett samtidigt, skall den sammanlagda anskaffningsutgiften för en tidigare ägd aktie och aktier som erhållits med stöd av den i en emission fördelas som anskaffningsutgift för samtliga aktier.De nya bestämmelserna om bestämmandet av anskaffnigsutgiften tillämpas, om förhöjning av aktiekapitalet har registrerats i handelsregistret 1.1.2005 eller senare.

Exempel 1: A har en aktie i B Ab, vars anskaffningsutgift är 120 euro. I samband med fondemissionen år 2010 får delägare i B Ab två nya aktier i B Ab gratis mot en aktie i B Ab.

Efter emissionen fördelas anskaffningsutgiften på A:s aktie 120 euro i anskaffningsutgift för aktien som ägts tidigare och anskaffningsutgift för aktier som fåtts på basis av den. Som anskaffningsutgift för en aktie fås således 40 euro.

Exempel 2: A har en aktie i B Ab, vars anskaffningsutgift är 100 euro. Delägare i B Ab får i samband med nyemission år 2010 med en aktie i B Ab teckna en ny aktie i B Ab mot ett pris om 50 euro. A utnyttjar sin teckningsrätt.

Efter aktieemissionen fördelas det sammanlagda beloppet av anskaffningsutgiften för aktien som A ägt tidigare och teckningspriset som han betalt 150 euro till anskaffningsutgift för den tidigare ägda aktien och aktien som tecknats i samband med aktieemissionen. Anskaffningsutgiften för de båda aktierna blir 75,00 euro.

Exempel 3: A har en aktie i B Ab, vars anskaffningsutgift är 100 euro. B Ab höjer sin aktiekapital år 2010 genom en fondemission och en nyemission som genomförs samtidigt. A får i samband med fondemissionen en ny aktie i B Ab gratis mot en gammal aktie. I nyemisssionen får A med en gammal aktie en ny aktie i B Ab mot ett teckningspris om 50 euro.

Efter aktieemissionen fördelas det sammanlagda beloppet av anskaffningsutgiften för aktien som A ägt tidigare och teckningspriset som han betalt 150 euro jämnt till anskaffningsutgift för den gamla aktien och de hya aktierna. Anskaffningspriset på en aktie blir 50 euro

Tillämpning av ändringen

Om höjning av aktiekapitalet införts i handelsregistret före år 2005, tillämpar man vid bestämmandet av aktiernas anskaffningspris fortfarande de tidigare bestämmelserna. Av andelen av anskaffningsutgiften för den tidigare ägda aktien tas då inte i beaktande vid bestämmandet av anskaffningsutgiften för aktien som på basis av den teckats utan avgift vid fondemission eller mot avgift vid nyemission. Om aktein har fåtts utan avgift vid fondemission, är dess anskaffningsutgift lika med noll. Om en sådan aktie säljs, tillämpar man antagandet om anskaffningsutgift, då överlåtelsevinsten räknas ut. Aktieemission minskar å andra sidan inte anskaffningsutgiften för en tidigare ägd aktie. Om gamla aktier säljs snart efter aktieemissionen, kan överlåtelseförlust uppkomma på grund av schablonmässiga bestämmelser.

Rätten att teckna nya aktier grundar sig i allmänhet på tidigare aktieägande, så att den hade enligt tidigare ISL 47.3§ ingen anskaffningsutgift. Om en sådan teckningsrätt (t.ex. aktiemissiionssedel eller ett intyg) säls separat, tillämpar man antagandet om anskaffningsutgift då överlåtelsevinsten räknas ut. Anskaffningsutgiften för en täckningsrätt som den skattskyldige köpt är lika med priset som han eller hon betalt för den. Om teckningsrätten har fåtts i arv eller som gåva, betraktas som anskaffningsutgift beskattningsvärdet som tillämpas i arvs- och gåvobeskattningen.

Om den skattskyldige har köpt teckningsrätter och tecknat aktier med stöd av dem, inräknas i aktiens anskaffningsutgift även priset som han eller hon betalt för teckningsrätten ökat med kostnader som omedelbart ansluter sig till anskaffningen.

Om den ovan i exempel 1 nämnda aktieemisiionen hade införts i handelsregistret år 2004 och den skattskyldige skulle överlåta aktierna under år 2006, skulle anskaffningsutgiften för den ursprungliga aktien vara 120 euro. Anskaffningsutgiften för aktier som fåtts i samand med fondemissionen skulle vara noll.

Om den skattskyldige har aktier i samma bolag som skaffats mot olika pris, på basis av vilka aktier han får teckna nya aktier i samband med aktieemission, beräknas anskaffningsutgiften för varje aktiepost separat.

Den nya bestämmelsen medför inte förändring i uträkning av anskaffningsutgiften för optionslån, optionsrätt, konvertibla skuldebrev eller teckningsrätt som fåtts på basis av aktieägandet. Såsom anskaffningsutgift för dem räknas inte ens en del av anskaffningsutgiften för aktien eller andelen som utgör grunden för delägarens teckning eller fång. Den nya bestämmelsen inverkar inte heller på uträkning av aktiernas eller andelarnas ägandetid.

Anskaffningstid

47.3 § ISL gäller endast för bestämmandet av den verkliga anskaffningsutgiften. Anskaffningstiden beräknas enligt vedertagen praxis (bl.a. HFD 1988 B 545) från tidpunkten för anskaffningen av aktier som ägts tidigare, om den skattskyldige har tecknat aktier inom ramen för sitt tidigare aktieägande. Anskaffningstiden har betydelse närmast i samband med bestämmandet av storleken av antagen anskaffningsutgift.

Aktier som vid aktieemission tecknats i förhållandet till tidigare aktieägande har likväl i vissa undantagsfall ansetts ha förvärvats genom fång mot vederlag som kan likställas med nyemission. Man har förfarit så här om förhöjning av aktiekapitalet har varit betydande och bolaget har dessförinnan haft ingen verksamhet under en längre tidsperiod (HFD 1976/211 och 1998/2848). I det förstnämnda fallet hade bolagets aktiekapital höjts 25 faldigt i ett bolag som inte hade egentlig verksamhet under senaste 10 år och de enda tillgångarna bestod av ett lån som givits huvudaktionärerna. I det senare fallet hade bolaget enligt motiveringarna inte haft någon verksamhet under minst 10 års tid och dess aktiekapital hade genom nämnda emission höjts mångtusenfaldigt.

Då den skattskyldige har t.ex. skaffat teckningsrätter genom köp eller på annat sätt kunnat teckna aktier över sin tidigare bolagsandel, bestäms anskaffningstiden enligt den tidpunkt då teckningsrätterna eller de nya aktierna skaffats (bl.a. HFD 1987 B 571). Anskaffnings tiden bestäms enligt den tidpunkt då teckningsrätten skaffades också t.ex. i samband med Helsingfors Telefon Ab:s medlemsemission år 1997, där teckningsrätten gavs, avvikande från aktieägarnas förmånsrätt till teckning, åt registrerade innehavare av Telefonföreningens andelsanslutning. Teckningsrätten hade i detta fallet inte någon verklig anskaffningsutgift.

Split och omvänd split

Indelning av aktier i flera aktier vilkas nominella värde är mindre (sk. split) är inte ett nytt fång. De nya aktier som fåtts i samband med arrangemanget anses ha anskaffats samtidigt med de ursprungliga aktier som utgör grunden för dem. Anskaffningsutgiften för den erhållna aktien fås genom att anskaffningsutgiften för den ursprungliga aktien divideras med antalet av de nya aktier som fåtts på basis av den.

Exempel: A har 10.10.1996 köpt 500 st aktier i B Ab mot 10 000 euro. Aktiens nominella värde har under 1997 nedsätts från 15 euro till 3 euro. Efter arrangemanget är antalet av A:s aktier 2 500. A har under skatteåret sålt alla sina 2 500 aktier i B Ab. Då överlåtelsevinsten beräknas, är aktiernas verkliga anskaffningsutgift samma som inköpspriset av de ursprungliga aktierna, dvs. 10 000 euro

Om A hade sålt endast en del av sina aktier i B Ab, skulle man få anskaffningsutgiften för en ny aktie genom att dividera anskaffningsutgiften för den ursprungliga aktien med antalet av de erhållna aktierna, alltså i detta fallet 20:5 = 4 euro/st.

I samband med sammanslagning av aktier (reverse split) sammanslås aktierna till aktier med större värde än det nominella värdet. Detta kan göras på flera olika sätt. Sammanslagning genom ändring av aktiernas nominella värden betraktas inte som överlåtelse. Aktiernas anskaffningspris är då det sammanräknade värdet av de sammanslagna aktierna. Detta har ingen betydelse med tanke på aktiernas anskaffningstidpunkt. Då sammanslagningen görs genom att från alla aktieägare avgiftsfritt inlöses ägarandelen motsvarande antalet aktier, torde detta inte betraktas som överlåtelse, eftersom aktieägarens ställning inte ändras och bolagets eget kapital återbetalas inte till personen i fråga. Överlåtelsepriset som har fåtts av aktiens bråktal beskattas i enlighet med bestämmelserna om överlåtelsevinster.

Till värdeandelssystemet hänförliga andelar

Till värdeandelssystemet hänförliga andelar av viss egendom anses ha överlåtits i den ordning i vilken de har förvärvats, om inte den skattskyldige visar något annat (47.4 § ISL). Enligt detta anses de aktier som ägts en längre tid ha överlåtits först (sk. fifo-principen).

Den skattskyldige kan i princip redogöra för att han överlåtit sådana aktier i annan ordning. Det är dock svårt att framlägga en sådan utredning, eftersom man inte kan från värdeandelssystemet få uppgifter för specificering av olika värdeandelar HFD 2006/2468. Det kan i praktiken vara möjligt att lägga fram bevis på att man överlåtit andelarna i någon annan ordning än den som givits i lagen, om man använt i verksamheten olika värdeandelskonton. Om den skattskyldige visar att man handlat med värdeandelar som finns på bestämda värdeandelskonton, anses det att man överlåtit först de värdeandelar som är de äldsta på kontot.

Exempel: B har skaffat till värdeandelssystemet hänförliga aktier i A Ab i två rater, först 100 aktier 20euro/st och senare 50 aktier 40 euro/st. Han har under skatteåret börjat sälja sina aktier i A Ab så att ha sålt 50 stycken mot 40 euro per stycke. Det anses att han har överlåtit aktier som förvärvats först, av vilken anledning överlåtelsevinst uppkommer för honom.

Stadgandet i 47.4 § gäller aktier i sådant aktiebolag, som är med i värdeandelssystemet. Om bolaget inte är med i värdeandelssystemet, kan den skattskyldige själv välja, vilka aktier, som skaffats på olika tider, han överlåter. Om bolaget A i exemplet ovan inte skulle vara med i värdeandelssystemet, kunde den skattskyldige överlåta förts de aktier som förvärvats senare. Om man i ett visst fall inte kunde visa, vilka aktier i ett bolag som inte är med i värdeandelssystemet den skattskyldige hade sålt, torde man kunna anse att han hade sålt aktier som proportionellt anskaffats på olika tider (jfr HFD 1984 II 581, om överlåtelse av andel i ett öppet bolag).

Lån av aktier

I ett avtal om lån av aktier överlåter långivaren aktierna (värdeandelarna) till låntagaren, som efter utsatt tid är skyldig att återställa motsvarande värdepapper till långivaren. Låntagaren betalar ersättning för att han får värdepappren i sitt bruk. Innan ändringarna av ISL, NärSkL och vissa andra lagar (1383−1387/1997) trädde i kraft i början av 1998 fanns det i inkomstbeskattningen inga stadganden om avtal om lån av aktier. Undantagsstadgandet om beskattning av överlåtelse av värdepapper som ingår i de nämnda stadgandena tillämpas, om beskattningen verkställs enligt NärSkL. Om långivaren beskattas enligt ISL, betraktas utlåningen som överlåtelse (se CSN 1995/154).

Aktie som fåtts som lön

Förvärv av aktier såsom lön eller annan skattepliktig förmån är ett fång mot vederlag. Såsom anskaffningsutgift betraktas i detta fall förutom det erlagda priset även beloppet som skall beaktas vid inkomstbeskattningen. Om arbetstagaren till exempel säljer vidare aktierna som han skaffat genom anställningsoptioner, räknas till aktiernas anskaffningsutgift förutom priset som han betalt för aktierna och optionsrätten även beloppet som beskattats som lön. Förmånens värde kunde räknas till anskaffningsutgiften, även om förmånen inte var skattepliktig inkomst i enlighet med 77 § ISL (HFD 2003/575).

Till avdragbar anskaffningsutgift har däremot inte räknats rabatten om 10 euro som fåtts av aktiens gängse pris, som enligt 66.1 § i ISL inte var skattepliktig inkomst. Anskaffningspriset bestod av teckningspriset som betalts för aktien och av det förmånsbelopp som hade betraktats soåsom den skattskyldiges förvärvsinkomst (CSN 2004/59, HFD 815/2005 ingen ändring).

Då den skattskyldige har från bolaget, i vilket han är delägare, fått köpa förnödenheten till underpris och då han beskattats för förtäckt dividendutdelning, betraktas även beloppet som beskattats såsom förtäckt dividend såsom anskaffningsutgift (HFD 1988 B 544).

Aktie som fåtts såsom dividend

Ett aktiebolag kan såsom dividend dela ut pengar eller annan egendom, t.ex. ett annat bolags aktier som det äger. Dividend, som ett börsbolag betalade med ett annat börsbolags aktier, har i rättspraxisen (CSN 1999/86 och 87, ej publicerade) ansetts utgöra sådan dividendinkomst som skall betraktas som kapitalinkomst. Erhållna dividender värderades till det gängse värde, som ansågs bestå av den medelkurs som uppstått i börsen den dag då dividenden kunnat lyftas. Frågan om aktiens anskaffningsutgift hade inte upptagits för avgörande i CSN.

Såsom anskaffningsutgift för aktier som fåtts som dividend kan betraktas aktiens gängse värde, vilket värde motsvarande belopp räknas till mottagarens inkomst såsom dividendinkomst. Såsom dividendtagarens inkomst betraktas dessutom den gottgörelse för bolagsskatt som enligt 4.2 § lagen om gottgörelse för bolagsskatt skall räknas till godo. Lagen om gottgörelse för bolagsskatt är en speciallag som gäller beskattning av dividender och man kan inte dra slutsatser av den i fråga om anskaffningsutgiften för förnödenheter som fåtts såsom dividend. I beslutet CSN 1997/72 om beskattning av dividend utdelande bolag har det varit fråga om bl.a. värdet av aktier som delats ut som dividend. I beslutet ansågs med stöd av 4 § NärSkL att det gängse värdet av aktier som skulle överlåtas såsom dividend utgör inkomst då bolagets skattepliktiga inkomst beräknades. Principen som framgår ur beslutet kan motsvarigt tillämpas då man fastställer anskaffningsutgiften för aktier som fåtts såsom dividend. Gottgörelse för bolagsskatt, som i enlighet med specialbestämmelser om beskattning av dividender betraktas som dividendtagarens inkomst, räknas således inte med i anskaffningsutgiften.

Den del av dividenden som är skattefri med stöd av 33a § ISL utgör utgift för anskaffning av aktien (se CSN 2005/20, HFD 2765/2005, ingen ändring).

Bonusaktie

Sk. bonusaktier har i praktiken förekommit i sådana fall där staten har till placerare sålt sina aktier i ett aktiebolag. Till exempel då staten sålde år 1999 sina aktier i X Ab, erbjöd staten privatpersoner i samband med publik försäljning en bonusförmån så, att köparen får efter ett års ägandetid mot varje tio aktier en extra aktie vederlagsfritt. I fråga om ett sådant arrangemang hänför sig villkorlig rätt till erhållande av extra aktie till köp av aktier. Aktien som erhålls som bonusförmån fås från aktiernas försäljare och inte från bolaget vars aktier det är fråga om.

Enligt Skattestyrelsens mening kan en ovan avsedd bonusaktie som hänför sig till köp av aktier anses ha anskaffats mot vederlag samtidigt då de aktier som ursprungligen fåtts i samband med köpet tecknades. Samma princip kan tillämpas också i fråga om andra motsvarande arrangemang. Man skall dock lägga märke till, att arrangemang kan avvika från varandra, av vilken anledning den beskattningsmässiga behandlingen måste avgöras separat för varje arrangemang.

En bonusaktie som i samband med aktieköp fåtts vederlagsfritt minskar anskaffningspriset på de aktier på basis av vilka denna aktie fåtts. I fråga om ovan avsedd arrangemang kan anskaffningsutgiften för en aktie beräknas så, att priset som betalts för tio aktier divideras med elva, dvs. med det sammanlagda antalet aktier som fåtts på basis av köpet.Anskaffningsutgiften som beräknats så här tillämpas i beräkningen av överlåtelsevinsten eller -förlusten som uppkommer i samband med överlåtelse av både ursprungliga aktier och bonusaktier. Antagandet om anskaffningsutgift tillämpas om det är större än aktiens verkliga anskaffningsutgift.

I samband med ifrågavarande arrangemang får aktiernas köpare bonusaktien på basis av avtalet om aktieköp sedan den utsatta ägartiden utgått. ISL 47.3 §, enligt vilken anskaffningsutgiften för aktier som den skattskyldige tidigare har ägt skall inte beaktas vid uträkning av anskaffningsutgiften för aktier som tecknats med stöd av dem, kan således inte tillämpas.

Outokumpu Oy:s pensionsarrangemang

Enligt lagen om beskattning i samband med aktiebolaget Outokumpu Oy:s pensionsarrangemang (422/88) anses i samband med detta arrangemang erhållen aktie vara förvärvad genom fång mot vederlag men utan anskaffningsutgift. Pensionsarrangemanget berodde på att pensionsförmåner vilka förutsattes i arbetsavtalet hade minskats, då pensionsstiftelsernas stadgar ändrats. Vid beräkning av dylika aktiers överlåtelsevinst skall antagandet om anskaffningsutgiften tillämpas. Besittningstiden för aktier räknas från teckningen av dem.