Warranter och certifikat

En warrant är ett värdepapper som emitteras av en bank eller bankirfirma och som kan ha t.ex. en aktie, en valuta eller en råvara som underliggande tillgång. De vanligaste warranttyperna är köpwarranter och säljwarranter. En köpwarrant ger rätten att köpa tillgången (t.ex. en aktie) till ett överenskommet pris på warrantens förfallodag. En säljwarrant ger rätten att sälja tillgången till det pris som överenskommits i warrantens villkor.

I värdepappersmarknadslagen (746/2012, 1:2.1 §) definieras vilka värdepapper lagen tillämpas på. Warranter nämns inte i bestämmelsen. Warranter torde ändå kunna uppfattas som ett värdepapper som avses (i punkt 3) i bestämmelsen, om de är omsättningsbara och har noterats på börsen med flera värdepapper av samma slag.

Warranter kan handlas på börsen

Warrantens värde baserar sig på värdet för den underliggande tillgången. Tillgången kan vara en aktie, ett annat värdepapper eller en förmån. Det går att idka handel på en fondbörs med börsnoterade warranter i värdeandelsformat.

Warrantens ägare kan alltså sälja warranten på börsen med antingen vinst eller förlust.

Om warrantens ägare löser in warranten på dess förfallodag (= löptidens sista dag) får ägaren en prestation av warrantens emittent i enlighet med villkoren. Vanligen betalar emittenten warrantens nettovärde som pengar. Om prestationen enligt villkoren skulle vara negativ förfaller warranten som värdelös.

Beskattningen av warranter enligt inkomstskattelagen

I inkomstskattelagen (ISkL) finns inga särskilda bestämmelser om warranter. Det finns inte heller rättspraxis som gäller beskattningen av warranter.

Försäljning av warranter på börsen

På eftermarknadsöverlåtelse av omsättningsbara warranter som noteras på börsen tillämpas enligt vedertagen beskattningspraxis de bestämmelser i ISkL som gäller beskattning av överlåtelsevinst.

• Som anskaffningsutgift räknas det pris som överlåtaren betalat för warranten och eventuella kostnader som uppburits av överlåtaren. Kostnaderna för försäljningen kan dras av som utgifter för vinstens förvärvande.
• Alternativt går det att dra av den presumtiva anskaffningsutgiften om denna är fördelaktigare för den skattskyldige.
• Warranter som ingår i värdeandelssystemet anses ha överlåtits i samma ordning som de anskaffats.

Inlösning av warranter när löptiden gått ut

När en warrant löses in kan emittenten betala prestationen antingen genom att leverera warrantens underliggande värdepapper till warrantens ägare eller genom att betala prestationen som pengar. I praktiken har prestationen betalats som pengar vid inlösningen av warranter som noterats på börsen.

Det är inte klart om bestämmelserna som gäller beskattning av överlåtelsevinst ska tillämpas på den penningprestation som fås i samband med inlösningen av warranter. Vid tolkningen torde man kunna använda Centralskattenämndens beslut 231/1989 som hjälp. I fallet tillämpades bestämmelserna som gäller beskattning av överlåtelsevinst på en kontant slutavräkning som gjorts på basis av ett standardiserat optionsavtal (se anvisningen Optioner, terminer och övriga derivatavtal). Det torde gå att tillämpa bestämmelserna som gäller beskattning av överlåtelsevinst också på penningprestationer som fås i samband med inlösningen av börsnoterade warranter.

Då överlåtelsevinsten räknas avdras det från penningprestationen som fåtts som redovisning av nettovärdet antingen warrantens anskaffningsutgift och utgifterna för vinstens förvärvande eller den presumtiva anskaffningsutgiften, om den är fördelaktigare för den skattskyldige.

Om en omsättningsbar warrant som noterats på börsen förfaller som värdelös kan detta tolkas som en sådan slutlig värdeminskning på värdepapper som avses i ISkL 50.3 §.

Även när en överlåtbar warrant som kunde upptas på en lista för offentlig handel förfaller som värdelös kan det tolkas som en slutlig värdeminskning för värdepapper under förutsättningen att en utredning företes om att warranten kunde upptas på en lista för offentlig handel (HFD:2013:117).

Warrantens villkor måste antecknas i warrantprospektet

För att warranten ska kunna noteras på börsen måste en bank eller en bankirfirma upprätta ett prospekt. I prospektet (Kommissionens förordning 809/2004, bilaga XII, punkterna 4.1 och 4.2) måste det ingå bland annat

• rättigheterna och skyldigheterna som gäller emittenten och ägaren av värdepapperet (i detta fall warranten) samt uppgifter om hur dessa rättigheter och skyldigheter förverkligas
• värdepapperets övriga villkor
• tillräcklig och relevant information om de grunder enligt vilka värdepapperets värde bestäms. Sådana uppgifter är t.ex. uppgifter om andra värdepapper och deras emittent eller ett index eller annat nyckeltal som påverkar värdepapperets värde.

Skattebestämmelserna som gäller överlåtelsevinster kan också tillämpas på certifikat

Certifikat är vanligtvis börsnoterade derivat i värdepappersformat, för vilka den underliggande tillgången kan vara t.ex. en aktie, en aktiekorg, ett index eller en råvara. Certifikatens giltighetstid eller löptid kan vara antingen begränsad eller obegränsad (open end). En väsentlig skillnad jämfört med warranter är att certifikatets prisförändring i allmänhet direkt följer prisförändringarna för den underliggande tillgången.

I inkomstskattelagen (ISkL) finns inga särskilda bestämmelser som gäller certifikat. Det finns inte heller rättspraxis som gäller certifikat.

Anskaffningsutgiften för ett börsnoterat och omsättningsbart certifikat torde bestämmas på samma sätt som för andra värdepapper. När ett sådant certifikat överlåts på eftermarknaden eller när den förfaller när löptiden går ut torde vinsterna beskattas i enlighet med bestämmelserna som gäller överlåtelsevinster. Om ett sådant börsnoterat certifikat som emitterats till allmänheten förlorar sitt värde slutligt t.ex. vid konkurs torde certifikatets anskaffningsutgift kunna dras av som överlåtelseförlust eftersom det är frågan om värdepapperets slutliga värdeminskning.

Även när ett överlåtbart certifikat som kunde upptas på en lista för offentlig handel förfaller som värdelöst kan det tolkas som en slutlig värdeminskning för värdepapper under förutsättningen att en utredning företes om att certifikatet kunde upptas på en lista för offentlig handel (HFD:2013:117).