Beskattning av derivat

Har getts
22.11.2016
Diarienummer
A117/200/2015
Giltighet
Tills vidare
Bemyndigande
Lagen om Skatteförvaltningen (503/2010) 2 § 2 mom.
Ersätter anvisningen
Optioner, terminer och övriga derivatavtal, Giltighet: Från början av 2013 Warranter och certifikat; Giltighet: Från början av 2013

I denna anvisning behandlas beskattning av derivat enligt inkomstskattelagen. Denna anvisning ersätter de tidigare anvisningarna som inte diarieförts, dvs. Optioner, terminer och övriga derivatavtal samt Warranter och certifikat.

1 Allmänt

I denna anvisning behandlas derivatavtal som beskattas enligt inkomstskattelagen (1535/1992, ISkL) och som handlas på en reglerad marknad (Lag om handel med finansiella instrument 748/2012). Reglerade marknader är t.ex. börser eller ett multilateralt handelsförfarande som drivs av en börs eller av en motsvarande marknadsplatsoperatör i någon annan EES-stat.

Derivatavtal som avses ovan är optioner, terminer eller övriga derivatavtal där den underliggande tillgången är t.ex. värdepapper, valutor, räntor, avkastningar, nyttigheter, andra derivatavtal, finansiella index eller andra nyckeltal som kan utnyttjas genom att man överlåter de underliggande tillgångarna eller genom att man redovisar nettovärdet. Derivatavtal för förflyttning av kreditrisker samt prisdifferenskontrakt (CFD) utgör också derivatavtal.

I anvisningen behandlas de vanligaste derivatavtalen (optioner och terminer) och dessutom beskattningen av prisdifferenskontrakt samt beskattning enligt inkomstskattelagen av warranter och certifikat som är derivat i värdepappersform.

Derivatavtal som handlas utanför reglerad marknad utgörs av alla derivatavtal som ingås utanför börsen samt av alla derivatavtal som är föremål för börshandel utanför EES-staterna. Beskattningen av dessa behandlas mycket kortfattat i slutet av anvisningen.

2 Optioner

2.1 Allmänt om optioner

Med en option avses ett avtal som ger optionsinnehavaren rätten att av optionsutställaren köpa (köpoption) eller åt optionsutställaren sälja (säljoption) ett visst antal värdepapper eller andra underliggande tillgångar till ett överenskommet inlösningspris. Överlåtelsen kan enligt avtalet ske antingen vid en viss framtida tidpunkt eller under en viss tidsperiod. Optionsinnehavaren betalar en avgift (premie) för rätten som innehavaren fått.

Säljoptionens innehavare har rätt (men inte skyldighet) att sälja optionens underliggande tillgång till optionsutställaren till ett i förväg avtalat inlösningspris eller har rätt att få en prestation som ett index indikerar. Säljoptionens utställare har mot en avgift (premie) förbundit sig att på optionsinnehavarens yrkande köpa optionens underliggande tillgång till ett avtalat inlösningspris eller att betala motsvarande värde i pengar (den underliggande tillgångens inlösningspris – den underliggande tillgångens marknadspris).

Köpoptionens innehavare har rätt att köpa optionens underliggande tillgång till ett i förväg avtalat inlösningspris eller har rätt att få en prestation som ett index indikerar. Köpoptionens utställare har mot en avgift förbundit sig att på optionsinnehavarens yrkande sälja optionens underliggande tillgång eller att betala motsvarande värde i pengar (den underliggande tillgångens marknadspris – den underliggande tillgångens inlösningspris).

Optionens underliggande tillgång kan bestå av vilken som helst tillgång vars pris varierar med tiden. Optionen kan också bestå av rätten till en prestation som beräknas enligt ett index som beskriver prisförändringarna för en viss grupp av värdepapper, t.ex. en aktiekorg. Detta kallas en indexoption.

Med en standardiserad option avses att optionsavtalet i förväg definierar den underliggande tillgången, optionens löptid och inlösningspriset. Däremot varierar optionens pris enligt tillgång och efterfrågan.

2.2 Avsluta en position

Optionens innehavare eller utställare kan inte överlåta optionen eller köpa tillbaka optionen under dess löptid. Ett motsvarande resultat uppnås genom att positionen avslutas, vilket innebär att man utför en identisk men motsatt åtgärd. Till exempel optionens innehavare kan avsluta sin position genom att till marknadspris ställa ut en option som är identisk med den option innehavaren köpt. Om premien vid tidpunkten då positionen avslutas avviker från den premie som betalats vid inköpstidpunkten resulterar åtgärden antingen i vinst eller i förlust.

2.3 Lösa in en option

Utnyttjandet av optionen kallas att lösa in den. Om det t.ex. handlar om en aktieoption har köpoptionens innehavare rätt att lösa in aktierna som utgör optionens underliggande tillgång till det inlösningspris som anges i avtalet. Då får innehavaren vinst om den underliggande tillgångens marknadsvärde är högre än inlösningspriset. Om inlösningspriset är högre än tillgångens marknadsvärde har köpoptionen inget reellt värde. Då förfaller optionen och köparen lider en förlust. Förlusten är lika med den betalda premiens storlek.

Optionen kan också utnyttjas genom att man redovisar nettovärdet. Till exempel en indexoption utnyttjas på förfallodagen automatiskt som en redovisning av nettovärdet så att optionens slutindex jämförs med inlösningspriset.

2.4 Beskattning av optioner enligt inkomstskattelagen

I inkomstskattelagen finns inga särskilda bestämmelser om beskattning av optioner. På överlåtelsen av optioner tillämpas dock bestämmelserna i inkomstskattelagen om beskattning av överlåtelsevinst (Centralskattenämnden 1989/231).

Premien som optionsutställaren får utgör utställarens skattepliktiga inkomst under det skatteår då premien har kunnat lyftas av utställaren. Premien som optionsutställaren får räknas som inkomst för överlåtelse av egendom, från vilken den presumtiva anskaffningsutgiften kan dras av (HFD 9.9.1999/2410).

Om en aktieoption utnyttjas genom att de underliggande aktierna löses in är premien som fåtts eller betalats för optionen, inklusive handelskostnaderna, en del av aktiernas anskaffningspris (HFD:2012:69). I fråga om optionsinnehavaren gör man på motsvarande sätt: Som överlåtelsepris på en nyttighet som sålts utifrån en option räknas överlåtelsepriset enligt optionsvillkoren. Av det avdras anskaffningsutgiften för den sålda nyttigheten och premien som betalats för optionen som en del av anskaffningspriset. Alternativt kan den presumtiva anskaffningsutgiften dras av från överlåtelsepriset.

Den positiva prestation som motsvarar inlösningsprisets och marknadsprisets differens som indexoptionens innehavare får beaktas som optionens överlåtelsepris och premien som betalats räknas som anskaffningsutgift när överlåtelsevinsten beräknas. Överlåtelsevinsten räknas som inkomst för optionens redovisningsår.

Bestämmelserna som gäller överlåtelsevinst tillämpas också då en optionsposition avslutas. Då består vinstbeloppet av skillnaden mellan den erhållna och betalda premien.

Ovan nämnda principer gäller inte beskattning av optioner enligt lagen om beskattning av inkomst av näringsverksamhet (360/1968, NärSkL). Om optionsutställaren beskattas enligt näringsskattelagen är premien som optionsutställaren får på vissa villkor skattepliktig inkomst först under det skatteår då optionsavtalet avslutas, utnyttjas eller förfaller. Om optionen utnyttjas genom att anskaffa den underliggande tillgången ska dess anskaffningsutgift i enlighet med bestämmelserna rättas med premiens belopp.

2.5 Förlust som uppstår vid förfall av en option

Överlåtelseförlust kan enligt 50 § i inkomstskattelagen dras av från vinsten på överlåtelse av egendom under skatteåret och de fem följande åren allteftersom vinst uppstår. Med överlåtelseförlust jämställs enligt bestämmelsen också förfall av derivatinstrument som är föremål för handel på en reglerad marknad enligt lagen om handel med finansiella instrument samt förlust som föranletts av detta.

En option som inte löses in under sin löptid förfaller på förfallodagen, dvs. upphör att existera.

Från och med 2016 dras överlåtelseförluster av från alla kapitalinkomster. Ändringen gäller alltså bara förluster som uppkommit 2016 eller senare. I beskattningen för 2015 tillämpas ännu gamla bestämmelser enligt vilka överlåtelseförlusten kan avdras endast från överlåtelsevinsten. Om den skattskyldige inte alls har kapitalinkomster eller om summan av kapitalinkomster är mindre än de överlåtelseförluster som ska dras av, kan den icke-avdragbara förlusten dras av under de fem följande åren. På basis av överlåtelseförlust kan man inte få underskottsgottgörelse i beskattningen av förvärvsinkomster.

3 Terminer

3.1 Allmänt om terminer

Med en termin avses ett kontrakt där den prestation som avtalats vid tiden för upprättande av kontraktet ska betalas vid en viss tidpunkt. Terminer skiljer sig från optioner på så sätt att båda parterna binds att fullfölja avtalet, medan optioner bara förbinder optionens utställare. Futurer är en typ av terminskontrakt.

Terminens underliggande tillgång kan vara vilken tillgång som helst vars pris varierar enligt tillgång och efterfrågan. Även ett index som indikerar prisutvecklingen för en eller flera tillgångar kan vara terminens underliggande tillgång.

Med en standardiserad termin avses att man i terminskontraktet kommer överens om förfallopriset och -dagen.

När ett terminskontrakt ingås utförs inga penningprestationer. Prestationsskyldigheten och motsvarande fordringsrätt uppstår först på terminens förfallodag och beror på den underliggande tillgångens marknadspris på ifrågavarande dag. Terminens köpare får en prestation av säljaren om det överenskomna förfallopriset är lägre än marknadspriset. Om det överenskomna priset är högre än marknadspriset får säljaren en prestation av köparen.

3.2 Beskattning av terminer enligt inkomstskattelagen

Beskattningen av inkomst av terminsavtal bestäms enligt ISkL 45.3 §. Med vinst vid överlåtelse av egendom jämställs enligt bestämmelsen vinst av terminsavtal som är föremål för handel på en reglerad marknad enligt lagen om handel med finansiella instrument. Då överlåtelsevinsten beräknas får man dock inte dra av den presumtiva anskaffningsutgiften som avses i ISkL 46.1 §. Avdragsförbudet baserar sig på att terminskontraktet inte har en anskaffningsutgift.

Vinst från andra terminer än de som avses ovan utgör skattepliktig kapitalinkomst och på den tillämpas inte bestämmelserna som gäller överlåtelsevinst (se HFD 11.4.2005/802).

3.3 Förlust från terminer

Med överlåtelseförlust jämställs enligt 50 § 1 punkten 3 mom. i inkomstskattelagen också förfall av derivatinstrument som är föremål för handel på en reglerad marknad enligt lagen om handel med finansiella instrument samt förlust som föranletts av detta.

Förlust från andra terminer än de som avses ovan utgör icke-avdragbar förlust och på dessa tillämpas inte bestämmelserna som gäller överlåtelseförlust (HFD 1995 B 522). Förlust som uppstått genom redovisning av nettovärdet utgör också en icke-avdragbar utgift.

En förlust som förorsakats av en icke-standardiserad termin som löses in reellt har dock räknats som en avdragbar överlåtelseförlust enligt 50 § i inkomstskattelagen när det handlat om överlåtelse av aktierna som utgjort den underliggande tillgången (HFD:2003:35).

4 Prisdifferenskontrakt (CFD)

4.1 Allmänt om CFD

CFD (Contract for Difference) är ett kontrakt avseende prisdifferens i vilket förändringen i priset motsvarar det underliggande instrumentets kursutveckling. CFD är ett öppet avtal som inte har någon förfallodag eller något på förhand avtalat pris för förfallodagen. Som motpart i handeln med CFD-instrument är förmedlaren, exempelvis banken. Handeln sker inte på den offentligt listade marknaden.

Prisdifferenskontraktets underliggande instrument kan vara aktier, råvaror eller exempelvis index. Vinsten eller förlusten från CFD bestäms på samma sätt som om placeraren skulle äga ett fysiskt underliggande instrument utifrån skillnaden mellan försäljningspriset och inköpspriset. Prisdifferenskontraktets värdeändring följer med instrumentets värdeförändring i förhållande 1:1. Med hjälp av CFD kan placeraren handla med investeringsinstrumentet utan att fysiskt äga föremålet för handeln.

4.2 Beskattning av CFD enligt inkomstskattelagen

I inkomstskattelagen finns inga uttryckliga bestämmelser om CFD. Det finns dock gängse beskattningspraxis som gäller dem. Inkomst från ett sådant kontrakt är kapitalinkomst enligt 32 § i inkomstskattelagen. Utgifter som föranleds av prisdifferenskontrakt räknas varken som utgifter för förvärvande eller bibehållande av inkomst enligt 54 § i inkomstskattelagen eller som avdragsgilla överlåtelseförluster enligt 50 § i inkomstskattelagen eller som någon annan förlust som kan jämställas med överlåtelseförlust (HFD:2010:74).

5 Warranter

5.1 Allmänt om warranter

En warrant är ett värdepapper som emitteras av en bank eller bankirfirma och som kan ha t.ex. en aktie, en valuta eller en råvara som underliggande tillgång. De vanligaste warranttyperna är köpwarranter och säljwarranter. En köpwarrant ger rätten att köpa tillgången (t.ex. en aktie) till ett överenskommet pris på warrantens förfallodag. En säljwarrant ger rätten att sälja tillgången till det pris som överenskommits i warrantens villkor.

I värdepappersmarknadslagen (746/2012, 2:1 §) definieras vilka värdepapper lagen tillämpas på. Warranter nämns inte i bestämmelsen. Warranter torde ändå kunna uppfattas som värdepapper som avses i punkt 3 i bestämmelsen, om de är omsättningsbara och har eller kan noterats på börsen med flera värdepapper av samma slag.

Warrantens värde baserar sig på värdet för den underliggande tillgången. Tillgången kan vara en aktie, ett annat värdepapper eller en förmån. Det går att idka handel på en fondbörs med börsnoterade warranter i värdeandelsformat. Warrantens ägare kan alltså sälja warranten på börsen med antingen vinst eller förlust.

Om warrantens ägare löser in warranten på dess förfallodag (= löptidens sista dag) får ägaren en prestation av warrantens emittent i enlighet med villkoren. Vanligen betalar emittenten warrantens nettovärde som pengar. Om prestationen enligt villkoren skulle vara negativ förfaller warranten som värdelös.

För att warranten ska kunna noteras på börsen måste en bank eller en bankirfirma upprätta ett prospekt. I prospektet (Kommissionens förordning 809/2004, bilaga XII, punkterna 4.1 och 4.2) måste det ingå bland annat

  • rättigheterna och skyldigheterna som gäller emittenten och ägaren av värdepapperet (i detta fall warranten) samt uppgifter om hur dessa rättigheter och skyldigheter förverkligas
  • värdepapperets övriga villkor
  • tillräcklig och relevant information om de grunder enligt vilka värdepapperets värde bestäms. Sådana uppgifter är t.ex. uppgifter om andra värdepapper och deras emittent eller ett index eller annat nyckeltal som påverkar värdepapperets värde.

5.2 Beskattningen av warranter enligt inkomstskattelagen

I inkomstskattelagen finns inga uttryckliga bestämmelser om warranter. Det finns dock gängse beskattningspraxis som gäller dem. I skattelagstiftningen har inte definierats begreppet värdepapper.

På eftermarknadsöverlåtelse av omsättningsbara warranter som noteras på börsen tillämpas enligt vedertagen beskattningspraxis de bestämmelser i inkomstskattelagen som gäller beskattning av överlåtelsevinst. Enligt rättspraxis kan överlåtelsevinst tillämpas även när en överlåtbar warrant kan upptas på en lista för offentlig handel (HFD:2013:117).

5.2.1 Försäljning av warranter på börsen

Som anskaffningsutgift räknas det pris som överlåtaren betalat för warranten och eventuella kostnader som överlåtaren debiterat. Kostnaderna för försäljningen kan dras av som utgifter för vinstens förvärvande. Alternativt går det att dra av den presumtiva anskaffningsutgiften om denna är fördelaktigare för den skattskyldige.

Warranter som ingår i värdeandelssystemet anses ha överlåtits i samma ordning som de anskaffats.

5.2.2 Inlösning av warranter när löptiden gått ut

När en warrant löses in kan emittenten betala prestationen antingen genom att leverera warrantens underliggande värdepapper till warrantens ägare eller genom att betala prestationen som pengar. I praktiken har prestationen betalats som pengar vid inlösningen av warranter som noterats på börsen.

Då överlåtelsevinsten räknas avdras det från penningprestationen som fåtts som redovisning av nettovärdet antingen warrantens anskaffningsutgift och utgifterna för vinstens förvärvande eller den presumtiva anskaffningsutgiften, om den är fördelaktigare för den skattskyldige.

Exempel 1: .Den skattskyldige har köpt 1 000 säljwarranter à 0,30 euro och den underliggande tillgången består av X Abp:s aktier. Warrantens koefficient är 0,1 d.v.s. en aktie motsvaras av 10 warranter. Warrantens inlösningspris är 20 euro. På warrantens inlösningsdatum är värdet på X Abp:s aktie 15 euro. Då får den skattskyldige som en positiv redovisning av nettovärdet (20 euro – 15 euro) x 0,1 x 1 000 = 500 euro varefter emittenten drar av inlösningspremien 5 euro. Överlåtelsevinsten är således 500 euro (0,30 euro x 1 000 euro) - 5 euro = 195 euro).

5.2.3 Förlust från warranter

Om en omsättningsbar warrant som noterats på börsen förfaller som värdelös kan detta tolkas som en sådan slutlig värdeminskning på värdepapper som avses i 50 § 3 mom. 2) punkten i ISkL.

Även när en överlåtbar warrant som kunde upptas på en lista för offentlig handel förfaller som värdelös kan det tolkas som en slutlig värdeminskning för värdepapper under förutsättningen att en utredning företes om att warranten kunde upptas på en lista för offentlig handel (HFD:2013:117).

6 Certifikat

6.1 Allmänt om certifikat

Certifikat är vanligtvis börsnoterade derivat i värdepappersformat, för vilka den underliggande tillgången kan vara t.ex. en aktie, en aktiekorg, ett index eller en råvara. Certifikatens giltighetstid, dvs. löptid kan vara antingen begränsad eller obegränsad (Open end). En väsentlig skillnad jämfört med warranter är att certifikatets prisförändring i allmänhet direkt följer prisförändringarna för den underliggande tillgången.

6.2 Beskattning av certifikat enligt inkomstskattelagen

I inkomstskattelagen finns inga uttryckliga bestämmelser som gäller beskattning av certifikat. Det finns inte heller rättspraxis som gäller certifikat.

Skatteförvaltningen anser att anskaffningsutgiften för ett börsnoterat och omsättningsbart certifikat ska bestämmas på samma sätt som för andra värdepapper. När ett sådant certifikat överlåts på eftermarknaden eller när den förfaller när löptiden går ut beskattas vinsterna i enlighet med bestämmelserna som gäller överlåtelsevinster.

6.3 Förlust från certifikat

Om ett sådant börsnoterat certifikat som emitterats till allmänheten förlorar sitt värde slutligt t.ex. vid konkurs kan certifikatets anskaffningsutgift dras av som överlåtelseförlust eftersom det är frågan om värdepapperets slutliga värdeminskning.

Även när ett överlåtbart certifikat som kunde upptas på en lista för offentlig handel förfaller som värdelöst kan det tolkas på samma sätt som i fråga om warranter som en slutlig värdeminskning för värdepapper under förutsättningen att en utredning företes om att certifikatet kunde upptas på en lista för offentlig handel (HFD:2013:117).

7 Övriga derivatavtal

Skattebehandlingen för andra än ovan nämnda derivat är delvis oklar. Det finns inga specialbestämmelser i lag om ärendet. På övriga derivatavtal torde inte bestämmelserna om beskattning av överlåtelsevinst tillämpas. Vinster från dylika övriga derivatinstrument utgör i regel skattepliktig kapitalinkomst men motsvarande förluster får inte dras av i beskattningen.

Till dylika övriga derivatavtal hör till exempel olika slags OTC-derivatinstrument (Over the counter) där den underliggande tillgången kan vara värdepapper, räntor, valutor eller nyttigheter samt derivatinstrument som är föremål för handel och clearing på en marknad utanför EES.

ledande skattesakkunnig Tero Määttä

överinspektör Petri Manninen