Skattefria personalförmåner

Giltighet
Fr.o.m. 2012

Om beskattningen av sedvanliga personalförmåner stadgas i 69 § ISL. Som skattepliktig inkomst anses enligt den inte, om inte något annat följer av vad som stadgas ovan, sedvanliga och skäliga förmåner, som anställda och personer som får pension för tidigare anställning hos arbetsgivaren erhåller av denne och som utgörs av:

1) hälsovård, som arbetsgivaren ordnar, dock med undantag av sådana ersättningar för kostnader för hälsovård och sjukdom som arbetsgivaren betalar till arbetstagaren

2) personalrabatt på de varor och tjänster, som arbetsgivaren producerar eller saluför

3) gåvor på bemärkelsedagar och andra mindre gåvori annan form än pengar eller därmed jämförbara prestationer.

4) rekreations- eller hobbyverksamhet som arbetsgivaren ordnar (ISL 946/2008)

5)gemensam transport, som arbetsgivaren ordnar mellan bostaden och arbetsplatsen.

Som skattepliktig löne- eller pensionsinkomst betraktas inte heller sådana inom branschen sedvanliga och skäliga förmåner, som skattskyldiga, vilka är anställda hos trafikidkare eller uppbär pension på basis av en sådan anställning får av arbetsgivaren i form av fri- eller rabattbiljetter för resor (69.2 § ISL).

Skattepliktig inkomst uppkommer inte när en arbetsgivare tillfälligt ordnar vård för ett sjukt barn under den tid som arbetstagaren skulle ha rätt till vårdledighet med fulla löneförmåner. Som tillfällig betraktas en vårdperiod på längst fyra dagar på grund av samma sjukdomsfall (ISL 1086/2000 69.3 §).

Skattepliktig inkomst uppkommer inte heller av privat bruk av telekommunikationsförbindelse som ordnats för arbetstagarens arbetsändamål (ISL 561/2004 69.4 §).

Förutsättningar för personalförmåners skattefrihet

Avsikten med stadgandena är att precisera grunderna på vilka skattefria personalförmåner kan åtskiljas från skattepliktiga förmåner. Stadgandena gäller enbart i dem nämnda förmåner, som personalen erhållit från arbetsgivaren. Skattepliktigheten för andra än i stadgandena nämnda förmåner avgörs utgående från rättspraxisen.

Personkrets

69 § ISL gäller förmåner som personalen eller personer, som får pension för tidigare anställning hos arbetsgivaren erhållit. Principerna i stadgandet kan i allmänhet tillämpas även på förmånerna, som personalen i bolag, som står i ett koncernförhållande till varandra, har gett till varandra. Stadgandet tillämpas inte på förmånerna erhållna med annan grund än arbetsförhållandet, varför t.ex. skattepliktigheten av förmåner, som erhållits på basis av kundförhållandet, bestäms tillsvidare med stöd av 29 § ISL. Stadgandet inverkar inte heller på beskattningen av förtäckt dividendutdelning enligt 29 § lagen om beskattningsförfarande. Förmån, som givits till en delägarearbetstagare uppenbarligen på basis av delägarskapet, kan således beaktas vid beskattningen av förtäckt dividend.

Med personal avses förutom arbetstagare och funktionärer även personer som hör till företagsledningen och förvaltningsorgan. Arbets- tagaren kan ha en stadigvarande eller tidsbestämd anställning eller arbeta på hel- eller deltid eller annars sköta sitt arbete som bisyssla. I stadgandet ställs inte några fordringar på antalet anställda, men det kan vara av betydelse vid värdering av om i 69 § ISL avsedda förmåner är sedvanliga eller skäliga.

Ersättande av lön med personalförmåner

I 69 § ISL nämnda förmåner betraktas inte såsom skattepliktig inkomst, om inte något annat följer av lagens 64-68 §. Har förmånen tydligen getts som vederlag för arbete, som utförts av arbetstagaren, t.ex. i stället för lön, kan den inte betraktas såsom skattefri. Som bevis på att förmånen utgör vederlag för utfört arbete och brist på förutsättningar för skattefrihet kan vanligen anses att endast en viss person och persongrupp av personalen kan använda förmånen. Den kan emellertid inte betraktas såsom vederlag enbart på den grund att arbetsgivaren har fastställt bestämmelser för användningsrättigheten, t.ex. så att arbetsavtalet skall ha varit i kraft en viss minimitid (t.ex. personalrabatt till dem som varit anställda under en viss tid).

Sedvanlighet och skälighet

Förutsättningen för skattefriheten för i 69.1 § ISL uppräknade förmåner är att de är sedvanliga och skäliga. Av betydelse vid värdering av sedvanlighet och skälighet är förutom arten och penningvärdet av förmånen även den praxis, som arbetsgivarna allmänt iakttagit, då de gett förmåner till arbetstagare. Sedvanligheten för en i 69.2 § ISL avsedd förmån bestäms emellertid på basis av allmän praxis inom branschen. Olika slags förmåner varierar i fråga om sin art och sitt penningvärde.