Investeringsfonder och mervärdesskatt

I denna anvisning behandlas frågor om mervärdesskatt relaterade till investeringsfonder.

1 Allmänt

Enligt regeringens proposition (RP 88/1993) avseende mervärdesskattelagen (MomsL) är investeringsfondsverksamhet befriad från mervärdesskatt. Den verksamhet som investeringsfonder bedriver borde främst betraktas som värdepappershandel som avses i 42 § 1 mom. 6 punkten i mervärdesskattelagen.

Enligt artikel 135.1 g i mervärdesskattedirektivet (2006/112/EG) ska medlemsstaterna befria förvaltning av särskilda investeringsfonder från mervärdesskatt.

Begreppet särskild investeringsfond har inte definierats i mervärdesskattelagen eller i mervärdesskattedirektivet. Även om begreppet särskild investeringsfond inte definieras i mervärdesskattedirektivet har unionens domstol (EUD) och de inhemska domstolarna i sin rättspraxis tagit ställning till under vilka förutsättningar en investeringsfond kan anses vara en särskild investeringsfond som avses i mervärdesskattedirektivet. Begreppet särskild investeringsfond behandlas i avsnitt 2.

Vid bedömningen av mervärdesskatt på tjänster som kommer investeringsfonder till godo gäller det alltid att först avgöra om någon aktör bör betraktas som en särskild investeringsfond enligt mervärdesskattedirektivet. Om en aktör bör betraktas som en särskild investeringsfond som avses i mervärdesskattedirektivet gäller det att bedöma vilken karaktär de tjänster som kommer till godo för denna särskilda investeringsfond har. På försäljning av förvaltningstjänster för en särskild investeringsfond betalas ingen mervärdesskatt.

Förvaltningstjänster för särskilda investeringsfonder är befriade från mervärdesskatt när de till sin karaktär bildar en separat samt särskild och väsentlig del av den särskilda investeringsfondens momsfria verksamhet. Förvaltningstjänster för särskilda investeringsfonder behandlas i avsnitt 3.

2 Begreppet särskild investeringsfond

2.1 Investeringsfonder som avses i lagen om placeringsfonder (48/1999)

Enligt lagen om placeringsfonder kan investeringsfonder vara så kallade öppna investeringsfonder, dvs. investeringsfonder vars kapital varierar. I denna anvisning avses med öppna investeringsfonder fonder vars fondandelar kan köpas och säljas. Placerare investerar i investeringsfonden genom att teckna fondandelar i fonden. När placeraren vill avstå från sin andel i investeringsfonden löser fonden in den.

Enligt lagen om placeringsfonder kräver investeringsfondsverksamhet auktorisation. De investeringsfonder som avses i lagen om placeringsfonder är således alltid underställda myndigheternas särskilda kontroll.

2.1.1 EUD:s rättspraxis

I sin rättspraxis har EUD tagit ställning till under vilka förutsättningar en öppen investeringsfond kan betraktas som en särskild investeringsfond som avses i mervärdesskattedirektivet.

I artikel 1.2 i direktivet om företag för kollektiva investeringar i överlåtbara värdepapper (fondföretag) (2009/65/EG) definieras fondföretag. Enligt definitionen är ett fondföretag en investeringsfond som

• investerar i överlåtbara värdepapper och/eller i andra likvida finansiella tillgångar med kapital från allmänheten,
• tillämpar principen om riskspridning, och
• inlöser allmänhetens investeringar med investeringsfondens medel.

Enligt EUD (se t.ex. EUD i ärendet C-424/11 (Wheels Common Investment Fund Trustees Ltd) är investeringsfonder som betraktas som fondföretag alltid särskilda investeringsfonder som avses i mervärdesskattedirektivet. Dessutom ska även andra investeringsfonder betraktas som särskilda investeringsfonder enligt mervärdesskattedirektivet om de påminner om och konkurrerar med fondföretag.

I EUD:s dom i ärendet C-424/11 (Wheels Common Investment Fund Trustees Ltd. etc.) och ärendet C-464/12 (ATP PensionService A/S) var frågan under vilka förutsättningar en pensionskassa kunde betraktas som en särskild investeringsfond. I domen C-424/11 (Wheels Common Investment Fund Trustees Ltd.) hade avkastningen på de tillgångar som investerats i pensionskassan, dvs. pensionsbeloppet, fastställts på förhand utifrån längden på de anställdas anställningsförhållande och deras lön. De pensionsförsäkrade var således inte exponerade för investeringsrisker och kravet på riskspridning uppfylldes inte. Pensionskassan var därför inte en särskild investeringsfond enligt mervärdesskattedirektivet.

I ärendet C-464/12 (ATP PensionService A/S) betalade arbetsgivaren avgifterna till pensionskassan, men detta ansågs ske i arbetstagarnas namn och för deras räkning. Således handlade det om investering med kapital från arbetstagarna dvs. kollektiv investering. Avkastningen på de tillgångar som investerats i pensionskassan , dvs. pensionsbeloppet, fastställdes utifrån den faktiska avkastningen på det investerade kapitalet. De pensionsförsäkrade var således exponerade för investeringsrisker och kravet på riskspridning uppfylldes. Pensionskassan var därför en särskild investeringsfond enligt mervärdesskattedirektivet.

2.1.2 Inhemsk rättspraxis

För att en investeringsfond ska kunna betraktas som en särskild investeringsfond enligt mervärdesskattedirektivet ska kravet på att tillgångarna investeras kollektivt uppfyllas. Via sina investeringar äger placerarna en viss andel av investeringsfondens tillgångar. I Högsta förvaltningsdomstolen beslut HFD:2014:194 handlade frågan om försäkringsportföljer som bestod av värdepapper och som hade anslutits till försäkringsbolags investeringsbundna försäkringar. Värdet på försäkringskapitalet för de investeringsbundna försäkringarna hade kalkylmässigt bundits till försäkringsportföljens värdeutveckling. Värdepappren i försäkringsportföljerna ägdes av försäkringsbolaget och de försäkrade ägde inga andelar av försäkringsportföljernas investeringar. Försäkringsbolaget gjorde investeringarna i försäkringsportföljerna i eget namn och för egen räkning och inte i försäkringstagarnas namn eller för deras räkning. Därför handlade det inte om investeringar för försäkringstagarnas räkning, dvs. det handlade inte om kollektiv investering. Försäkringsportföljerna var inte särskilda investeringsfonder som avses i mervärdesskattedirektivet.

HFD:2014:194

Ett försäkringsbolag tillhandahöll investeringsbundna liv- och pensionsförsäkringar för sina kunder. Försäkringstagaren betalade försäkringspremier till försäkringsbolaget, och avkastningen på detta försäkringskapital var bundet till värdeutvecklingen för en försäkringsportfölj bestående av försäkringsbolagets investeringsobjekt såsom aktier och andra värdepapper. A Ab hade ingått avtal med försäkringsbolaget om diskretionär kapitalförvaltning, enligt vilket försäkringsbolaget befullmäktigade A Ab att självständigt förvalta försäkringsportföljerna för försäkringsbolagets räkning i enlighet med avtalsvillkoren och den överenskomna investeringsstrategin. Frågan i ärendet var om de tjänster som A Ab hade sålt till försäkringsbolaget borde betraktas som förvaltningstjänster för särskilda investeringsfonder som avses i artikel 135 i mervärdesskattedirektivet 2006/112/EG.

I mervärdesskattelagen finns ingen bestämmelse om skattefrihet avseende förvaltning av särskilda investeringsfonder. Enligt artikel 135.1 g i mervärdesskattedirektivet ska medlemsstaterna undanta skatt från förvaltning av särskilda investeringsfonder som medlemsstaterna fastställt. Enligt EUD:s rättspraxis ska man vid tolkningen av begreppet särskild investeringsfond utgå från fondföretag som avses i rådets direktiv 85/611/EG om fondföretag, men dessutom har begreppet särskild investeringsfond i mervärdesskattedirektivet ansetts omfatta även andra investeringsfonder som till sin karaktär motsvarar fonder som avses i nämnda direktiv om fondföretag.

Investeringsobjekten i försäkringsportföljen ägdes av försäkringsbolaget och försäkringstagaren ägde inga andelar i försäkringsportföljen. Försäkringstagarna hade inte rätt till försäkringsportföljernas avkastning, utan avkastningen på försäkringskapitalet var endast kalkylmässigt bunden till avkastningen på dessa portföljer. Därför ansågs försäkringsbolaget inte investera i försäkringsportföljerna i försäkringstagarnas namn eller för deras räkning på det sätt som avses i EUD:s dom C-464/12, ATP PensionService. När domstolen dessutom beaktade att ingen speciallagstiftning gällde för dessa försäkringsportföljer enligt ansökan om förhandsavgörande, ansågs försäkringsportföljerna inte bilda investeringsfonder separerade från försäkringsverksamheten. Försäkringsportföljerna ansågs inte vara särskilda investeringsfonder som avses i mervärdeskattedirektivet och vars förvaltning är undantagen mervärdesskatt. Således skulle A Ab betala mervärdesskatt på de kapitalförvaltningstjänster som sålts till försäkringsbolaget. Högsta förvaltningsdomstolen ändrade inte centralskattenämndens beslut.

2.2 Alternativa fonder

Alternativa fonder kan vara så kallade stängda alternativa investeringsfonder, dvs. alternativa investeringsfonder med fast kapital, men de kan också vara öppna alternativa investeringsfonder. Med stängda alternativa investeringsfonder med fast kapital avses i denna anvisning alternativa investeringsfonder som har ett bestämt antal fondandelar. En viss mängd investeringar samlas till en stängd alternativ investeringsfond, varefter den stängs.

Till sin juridiska form är stängda alternativa investeringsfonder i allmänhet kommanditbolag. Den alternativa investeringsfondens förvaltningsbolag är kommanditbolagets ansvarige bolagsman. De placerare som investerar i den alternativa investeringsfonden blir tysta bolagsmän i kommanditbolaget. En stängd alternativ investeringsfond kan också ha en annan bolagsform.

De som investerar i stängda alternativa investeringsfonder är i allmänhet professionella placerare såsom pensionsfonder, försäkringsbolag och investmentföretag.

Stängda alternativa investeringsfonder är alternativa fonder som avses i lagen om förvaltare av alternativa investeringsfonder (162/2014). Eftersom det finns olika slags alternativa investeringsfonder, behöver en alternativ fond inte ha samma form som den ovan beskrivna stängda alternativa investeringsfonden. Enligt lagen om förvaltare av alternativa investeringsfonder ska en förvaltare av alternativa investeringsfonder ha auktorisation eller också ska förvaltaren registrera sig i Finansinspektionens offentliga register. Den alternativa investeringsfonden är således alltid underställda myndigheternas särskilda kontroll.

2.2.1 EUD:s rättspraxis

I sin dom i ärendet C-363/05 (JP Morgan Fleming Claverhouse Investment Trust plc och The Association of Investment Trust Companies) ansåg EUD att även stängda investeringsfonder bör betraktas som särskilda investeringsfonder enligt mervärdesskattedirektivet när förutsättningarna uppfylls. Enligt domen ska stängda investeringsfonder behandlas på samma sätt som fondföretag i mervärdesbeskattningen om de konkurrerar med fondföretag.

I domen i ärendet C-595/13 (Fiscale Eenheid X NV cs) preciserade EUD de förutsättningar då även andra investeringsfonder än fondföretag kan betraktas som särskilda investeringsfonder enligt mervärdesskattedirektivet om förutsättningarna uppfylls. Enligt domstolens uppfattning omfattar begreppet särskild investeringsfond som avses i mervärdesskattedirektivet även kravet på att investeringsfonden är underställd myndigheternas särskilda kontroll.

Därför är stängda investeringsfonder särskilda investeringsfonder enligt mervärdesskattedirektivet om de påminner om och konkurrerar med fondföretag. Dessutom ska investeringsfonden vara underställd myndigheternas särskilda kontroll.

2.2.2 Inhemsk rättspraxis

Högsta förvaltningsdomstolen fastställde i sitt beslut HFD:2016:69 att begreppet investeringsfond omfattar ett krav på att investeringsfonden ska stå under tillsyn av myndigheten.

HFD:2016:69

Högsta förvaltningsdomstolen ansåg att som en sådan placeringsfond som avses i artikel 135.1 g i mervärdesskattedirektivet och vars förvaltning enligt samma stycke i direktivet ska befrias från mervärdesskatt kan betraktas endast en placeringsfond som står under särskild tillsyn av staten. Trots att A Ab var en investeringsfond som till bolagsformen var ett aktiebolag, var bolaget dock inte ett sådant fondföretag som avses i direktivet 85/611/EEG om företag för kollektiva investeringar i överlåtbara värdepapper (fondföretag). A Ab var inte heller ett i lagen om förvaltare av alternativa investeringsfonder avsedd alternativ investeringsfond och den verksamhet som bolaget bedrev omfattades inte heller av någon annan speciallag om investeringsfonder (placeringsfonder). Eftersom A Ab inte kunde betraktas som en sådan särskild investeringsfond som avses i mervärdesskattedirektivet, var de tjänster som A Ab köpte från ett annat medlemsland inte tjänster för förvaltning av en särskild investeringsfond och inte sådana finansiella tjänster som avses i 42 § i mervärdesskattelagen.

I sitt förhandsavgörande CSN:035/2015 ansåg centralskattenämnden att en alternativ fond, som avses i direktiv 2011/61/EU om förvaltare av alternativa investeringsfonder, var en särskild investeringsfond enligt mervärdesskattedirektivet.

CSN:035/2015

X Kb var en kapitalinvesteringsfond med kommanditbolagsform. X Kb var en alternativ fond som avses i direktiv 2011/61/EU om förvaltare av alternativa investeringsfonder. X Kb:s enda ansvarige bolagsman var GP Ab som verkade som investeringsfondens förvaltningsbolag. Eftersom GP Ab inte hade anställda hade företaget lagt ut förvaltningstjänsterna på A Ab. A Ab hade registrerat sig som förvaltare av den alternativa fonden. A Ab hade lagt ut en del av förvaltningstjänsterna på tyska B GmbH. B GmbH sålde en del av de utlagda tjänsterna till A Ab och en del direkt till X Kb.

X Kb var en alternativ fond som avses i direktiv 2011/61/EU om förvaltare av alternativa investeringsfonder. X Kb ansågs i en väsentlig grad ha samma karakteristiska drag som en investeringsfond som avses i direktivet om fondföretag. Därför ansågs X Kb vara en särskild investeringsfond som avses i artikel 135.1 g i mervärdesskattedirektivet.

I högsta förvaltningsdomstolens beslut HFD:2014:193 var det fråga om en stängd investeringsfond med kommanditbolagsform. Investeringsfonden hade endast en placerare, som var tyst bolagsman i placeringsfonden. Det handlade således om att förvalta endast en placerares tillgångar. Kravet på kollektiv investering uppfylldes inte. Investeringsfonden var därför inte en särskild investeringsfond enligt mervärdesskattedirektivet.

HFD:2014:193

A, som var en fond utanför statsbudgeten, skulle ha utövat bestämmande inflytande över den ansvarige bolagsmannen (general partner) GP Ab i ett planerat kommanditbolag som skulle ägna sig åt investeringsverksamhet. A skulle ha varit kommanditbolagets enda tysta bolagsman. Som enda placerare började A investera tillgångar i kommanditbolaget, som skulle investera dem vidare antingen i inhemska eller utländska onoterade företag. Kommanditbolaget eller GP Ab skulle inte ha anställda, utan förvaltningstjänsterna för kommanditbolaget skulle köpas av ett utländskt advisory-företag. Frågan i ärendet var om GP Ab var skyldigt att betala mervärdesskatt på tjänster köpta av advisory-företaget med stöd av den omvända skattskyldigheten.

I mervärdesskattelagen finns ingen bestämmelse om skattefrihet avseende förvaltning av särskilda investeringsfonder. Enligt artikel 135.1.g i mervärdesskattedirektivet 2006/112/EG ska medlemsstaterna undanta skatt från förvaltning av särskilda investeringsfonder som medlemsstaterna fastställt. Enligt EUD:s rättspraxis ska man vid tolkningen av begreppet särskild investeringsfond utgå från fondföretag som avses i rådets direktiv 85/611/EG om fondföretag, men dessutom har begreppet särskild investeringsfond i mervärdesskattedirektivet ansetts omfatta även andra investeringsfonder som till sina karaktärsdrag motsvarar fonder som avses i nämnda direktiv om fondföretag. Enligt EUD:s rättspraxis omfattar särskilda investeringsfonders karakteristiska drag bland annat kollektiv investering. Därför kunde kommanditbolaget i vilket endast A investerade kapital inte betraktas som en särskild investeringsfond som avses i mervärdesskattedirektivet och vars förvaltning är undantagen skatt.

Högsta förvaltningsdomstolen ändrade inte centralskattenämndens beslut, enligt vilket GP Ab ska betala mervärdesskatt på tjänster köpta av det utländska advisory-företaget.

2.3 Fastighetsinvesteringsfonder

Med fastighetsinvesteringsfond avses en investeringsfond som främst investerar i fastigheter och fastighetsvärdepapper. Till sin juridiska form kan en fastighetsinvesteringsfond vara ett aktiebolag, ett kommanditbolag eller en specialinvesteringsfond. Fastighetsinvesteringsfonder är alternativa investeringsfonder som avses i lagen om förvaltare av alternativa investeringsfonder. Om fastighetsinvesteringsfonder med formen specialinvesteringsfond stadgas utöver i lagen om förvaltare av alternativa investeringsfonder också i lagen om placeringsfonder.

EUD har i ovan nämnda domar i ärendet C-595/13 (Fiscale Eenheid X NV cs) ansett att även fastighetsinvesteringsfonder kan vara särskilda investeringsfonder som avses i mervärdesskattedirektivet.

Också centralskattenämnden har i sitt beslut CSN:012/2014 ansett att en fastighetsinvesteringsfond ska betrakats som en sådan särskild investeringsfond som avses i mervärdesskattedirektivet.

CSN:012/2014

Investeringsfonderna A Kb, B Kb och C Kb var slutna fastighetsinvesteringsfonder. D Kb var tyst bolagsman i A Kb och B Kb. Tre institutionella placerare var tysta bolagsmän i D Kb. A Kb hade ansökt om och B Kb ämnade ansöka om momsskyldighet för överlåtelse av användarrätt till fastighet. C Kb:s tysta bolagsman var E Kb vars tysta bolagsmän var två institutionella placerare.

Enligt Europeiska domstolens dom i ärendet C-363/05 (JP Morgan Fleming Claverhouse Investment Trust plc och The Association of Investment Trust Companies) har en medlemsstat rätt att själv fastställa vilka investeringsfonder som hör till begreppet särskilda investeringsfonder i enlighet med artikel 135.1.g i mervärdesskattedirektivet. Vid definitionen av begreppet särskild investeringsfond ska medlemsstaterna dock se till att investeringsfonder som konkurrerar sinsemellan behandlas på samma sätt i momsbeskattningen. Principen om neutralitet i beskattningen förutsätter att slutna fastighetsinvesteringsfonder behandlas på samma sätt som andra slutna investeringsfonder i beskattningen.

2.3.1 Fastighetsinvesteringsfonder och ansökan om skattskyldighet för mervärdesskatt vid upplåtelse av fastighet

Fastighetsinvesteringsfonder kan bedriva hyresverksamhet genom att hyra ut investeringsobjekt. Fastighetsinvesteringsfonder kan ansöka om skattskyldighet för mervärdesskatt vid upplåtelse av fastighet på samma villkor som andra aktörer inom hyresverksamhet. Förutsättningarna för ansökan om skattskyldighet för mervärdesskatt vid upplåtelse av fastighet har behandlats i Skatteförvaltningens anvisning Ansökan om skattskyldighet för mervärdesskatt vid upplåtelse av fastighet 1962/40/2007, 31.12.2007.

Även specialinvesteringsfonder kan ingå hyresavtal i eget namn. Då agerar de som självständiga rättssubjekt. I sin dom i ärendet C-8/03 (Banque Bruxelles Lambert SA (BBL) ansåg EUD att investeringsfonder som betraktas som fondbolag bedriver affärsverksamhet som omfattas av mervärdesskattedirektivets tillämpningsområde. Även verksamhet som bedrivs av fastighetsinvesteringsfonder är affärsverksamhet som avses i mervärdesskattedirektivet och -lagen. Specialinvesteringsfonder kan, om förutsättningarna uppfylls, ansöka om skattskyldighet för mervärdesskatt vid upplåtelse av fastighet.

3 Förvaltning av särskilda investeringsfonder

Enligt artikel 135.1 g i mervärdesskattedirektivet (2006/112/EG) ska medlemsstaterna undanta förvaltning av särskilda investeringsfonder från mervärdesskatt. Innan man kan bedöma om sålda tjänster är förvaltningstjänster undantagna från mervärdesskatt gäller det att reda ut för vilken parts räkning tjänsterna tillhandahålls. Om förvaltningstjänsterna tillhandahålls för en särskild investeringsfond enligt mervärdesskattedirektivet betalas inte mervärdesskatt på försäljningen av tjänster om förutsättningarna uppfylls. Om förvaltningstjänsterna tillhandahålls för en aktör som inte kan betraktas som en särskild investeringsfond enligt mervärdesskattedirektivet ska mervärdesskatt betalas på försäljningen av tjänsterna.

Med förvaltningstjänster för särskilda investeringsfonder avses i första hand tjänster relaterade till portföljförvaltning. Utöver tjänster som hör till portföljförvaltning är också följande tjänster förvaltningstjänster för särskilda investeringsfonder.:

Administration

• Lagstadgade och fondförvaltningsrelaterade bokföringstjänster
• Kundförfrågningar
• Fastställande av värde och prissättning (inklusive skattedeklarationer)
• Uppföljning av iakttagande av regelverk
• Administration av andelsägarregister
• Delning av intäkter
• Emission och inlösen av andelar
• Utredning av avtal (inklusive andelsintyg)
• Registrering av uppgifter

Förteckningen är inte uttömmande. Även andra tjänster kan, om förutsättningarna uppfylls, vara förvaltningstjänster för särskilda investeringsfonder befriade från mervärdesskatt.

På försäljning av en särskild investeringsfonds förvaltningstjänster betalas ingen mervärdesskatt. På försäljning av förvaltningstjänster betalas ingen mervärdesskatt när tjänsterna till sin karaktär bildar en separat samt särskild och väsentlig del av en särskild investeringsfonds momsfria verksamhet. Detta har fastställts i högsta förvaltningsdomstolens beslut HFD 2.10.2006 L 2534.

HFD 2.10.2006 L 2534

Bolaget A var ett fondbolag som avses i lagen om placeringsfonder (48/1999) och som bedrev investeringsfondsverksamhet. A förvaltade bland annat en investeringsfond som främst investerade i ryska aktier. Enligt fondstadgarna kunde A i investeringsfondsverksamheten anlita utomstående förvaltnings- och rådgivningstjänster. A:s investeringsrådgivare var B, ett bolag registrerat på Caymanöarna, som inte hade ett fast driftställe i Finland och som inte var momsskyldigt i Finland. B bedrev verksamheten främst på ett verksamhetsställe i Moskva. Eftersom B saknade finansministeriets auktorisation för tillhandahållande av investeringstjänster i Finland kunde B inte självständigt besluta om fondens investeringar, utan alla investeringsbeslut skulle godkännas av A. Men eftersom A saknade den praktiska kompetensen om den ryska investeringsmarknaden och -miljön godkände A i allmänhet alla investeringsförslag av B. Som arvode fick B en del av A:s förvaltningsarvode för fondens tillgångar.

De rådgivningstjänster som B sålde till A handlade inte om depå- och förvaltningstjänster för värdepapper eller sådana kontroll- och revisionsuppgifter som enligt EUD:s dom av 4.5.2006 i ärendet C-169/04 (Abbey National plc och Inscape Investment Fund) är skattebelagda tjänster. De rådgivningstjänster som B sålde till A anknöt till investeringsfondens portföljförvaltning och bildade en till sin karaktär separat samt särskild och väsentlig del av den skattefria investeringsfondsverksamheten. Eftersom de rådgivningstjänster som B sålde till A utgjorde en del av investeringsfondsverksamhet som hör till skattefria finansiella tjänster enligt 42 § i mervärdesskattelagen skulle A inte i egenskap av köpare av tjänsten betala skatt på den med stöd av bestämmelsen om omvänd skattskyldighet i 9 § i mervärdesskattelagen.

Förvaltaren av särskilda investeringsfonden betalar inte mervärdesskatt på förvaltningstjänster för särskilda investeringsfonder. Förvaltaren av särskilda investeringsfonden kan producera dessa tjänster själv eller köpa dem av tredje part. Enligt EUD:s dom i ärendet C-169/04 (Abbey National plc och Inscape Investment Fund) är också dessa tjänster som köpts av tredje part befriade från mervärdesskatt, om de bildar en separat helhet och är särskilda och väsentliga för förvaltningen av investeringsfonden.

I sin dom i ärendet C-275/11 (GfBk) ansåg EUD att de rådgivnings- och informationstjänster som investeringsfonden köpte av förvaltningsbolaget GfBk var förvaltningstjänster för investeringsfonden som var undantagna mervärdesskatt. GfBk var rådgivare för förvaltningsbolaget i förvaltningen av investeringsfondens fondtillgångar och kom med rekommendationer för köp och försäljning av fondandelar. De tjänster som GfBk sålde bildade en separat helhet och var särskilda och väsentliga för förvaltningen av investeringsfonden.

Även förvaltningstjänster för fastighetsinvesteringsfonder är befriade från mervärdesskatt. Mervärdesskatt betalas inte på försäljning av tjänster som hör till fastighetsinvesteringsfonders portföljförvaltning. Tjänster för förvaltning och uthyrning av fastigheter och fastighetsaktiebolag som utgör investeringsobjekt för fastighetsinvesteringsfonden är inte tjänster för portföljförvaltning. Mervärdeskatt ska betalas på försäljning av sådana tjänster (se EUD i ärendet C-595/13 (Fiscale Eenheid X NV cs).

CSN:012/2014

Investeringsfonderna A Kb, B Kb och C Kb var slutna fastighetsinvesteringsfonder. Investeringsfonderna eller investeringsfondernas ansvariga bolagsmän hade ingen egen personal, och därför köpte de ansvariga bolagsmännen samtliga tjänster som behövdes för investeringsfondernas verksamhet från X Ab och Y Ab. De köpta tjänsterna var tjänster som anknöt till organiseringen av hyresverksamheten, förvaltningen av fastigheterna och fastighetsbolagen samt rapporteringen. Dessutom köpte de ansvariga bolagsmännen tjänster som anknöt till inrättandet av investeringsfonderna samt tjänster som gällde den ansvariga bolagsmannens uppgifter och ansvar.

Tjänsterna som anknyter till inrättandet av investeringsfonden samt tjänsterna som gäller den ansvariga bolagsmannens uppgifter och ansvar var tjänster som ingick i portföljförvaltningen av fastighetsinvesteringsfonden. Till sin natur var tjänsterna funktioner som enligt egenskaperna hör till förvaltningen av investeringsfonden. Med tanke på investeringsfondens verksamhet bildade tjänsterna en separat helhet som var en särskild och väsentlig del av den momsfria verksamheten som bedrevs av investeringsfonden. Tjänsterna var således förvaltningstjänster för en särskild investeringsfond som avses i artikel 135.1 g i momsdirektivet och momsfria finansieringstjänster i enlighet med 42 § i mervärdesskattelagen. På grund av neutralitetsprincipen i beskattningen hade det ingen betydelse för skattefriheten i förvaltningen av fastighetsinvesteringsfonderna huruvida momsfriheten i försäljningen av aktierna i fastighetsaktiebolagen grundade sig på 43 § och 27 § i mervärdesskattelagen eller 42 § i mervärdesskattelagen.

Tjänsterna som anknöt till organiseringen av hyresverksamheten, förvaltningen av fastigheterna och fastighetsaktiebolagen samt rapporteringen var momsbelagda tjänster.

Om uppgifter i anknytning till förvaring av medel i placeringsfonder föreskrivs i 5 kap. 31 a § i lagen om placeringsfonder. Dessa tjänster som gäller förvaring av medel i en placeringsfond utgör inte momsfria förvaltningstjänster för placeringsfonder. Det ska betalas moms på försäljning av förvaringstjänster. (Se HFD 2.10.2006 L 2534 och EUD i mål C-169/04 (Abbey National plc och Inscape Investment Fund.)

Mika Jokinen
ledande skattesakkunnig

Kati Tamminen
ledande skattesakkunnig