Nedsättning för småbryggerier i Finland

I denna anvisning behandlas nedsättning av accis på alkohol- och alkoholdrycker vad gäller öl som producerats i ett rättsligt och ekonomiskt oberoende bryggeri (nedan nedsättning för småbryggerier). Det handlar om en möjlighet som getts till medlemsländerna i unionslagstiftningen. Medlemsländerna har möjlighet att inom vissa gränser själva bestämma om genomförandet och villkoren för genomförandet av denna möjlighet. Den nationella lagstiftningen grundar sig i denna utsträckning på artikel 4 i direktiv 92/83/EEG från Europeiska gemenskapernas råd om harmonisering av strukturerna för punktskatter på alkohol och alkoholdrycker.

1 Litet oberoende bryggeri

Enligt 9 § i lagen om accis på alkohol och alkoholdrycker (1471/1994, nedan alkoholaccislagen) avser ett oberoende småbryggeri (nedan småbryggeri) ett bryggeri som

• rättsligt och ekonomiskt är oberoende av andra bryggerier
• fysiskt sett verkar åtskilt från andra bryggerier i separata lokaler
• inte idkar licenstillverkning.

Därtill får bryggeriet under kalenderåret producera högst 15 miljoner liter öl. Accis på alkoholdrycker för ett sådant bryggeri nedsätts enligt 9 § 1 mom. i alkoholaccislagen på följande sätt:

1) 50 procent i den utsträckning som bryggeriets ölproduktion per kalenderår är högst 500 000 liter,
2) 30 procent i den utsträckning som bryggeriets ölproduktion per kalenderår överstiger 500 000 liter, men inte 3 000 000 liter,
3) 20 procent i den utsträckning som bryggeriets ölproduktion per kalenderår överstiger 3 000 000 liter, men inte 5 500 000 liter,
4) 10 procent i den utsträckning som bryggeriets ölproduktion per kalenderår överstiger 5 500 000 liter, men inte 10 000 000 liter.

Enligt 9 § 2 mom. i alkoholaccislagen beaktas förpackning av öl i detaljhandelsförpackningar inte vid beräkningen av de produktionsmängder som avses i 1 mom.

2 Förutsättningar för nedsättning för småbryggerier

2.1 Rättsligt och ekonomiskt oberoende

2.1.1 Ägande

Om ett ägarförhållande råder mellan ett småbryggeri och ett stort bryggeri eller ett annat småbryggeri, kan det handla om ett rättsligt och ekonomiskt beroendeförhållande enligt 9 § 1 mom. i alkoholaccislagen, varför småbryggeriet inte har rätt till nedsättning för småbryggerier.

Till exempel följande ägarförhållanden är ett hinder för nedsättning för småbryggerier:

• ett bryggeri äger direkt ett annat bryggeri antingen helt eller partiellt
• bryggerier äger varandra antingen helt eller partiellt
• två eller flera bryggerier har en gemensam ägare, och bryggerierna är inte direkt varandras ägare helt eller partiellt
• det handlar om indirekt innehav: till exempel förekommer ett eller flera bryggeribolag, såsom ett placeringsbolag, som ägare i ägarkedjan mellan bryggerierna.

Ägandet kan vara fördelat över flera fysiska personer eller juridiska personer, som har en funktionell relation eller förbindelse. I så fall kan ägandet granskas som en helhet.

Samma ägares innehav kan vara fördelat i majoritetsinnehav i ett bryggeri och minoritetsinnehav i ett annat bryggeri. Också i denna situation kan det handla om ett ägarförhållande som utgör hinder för nedsättning för småbryggerier.

När Skatteförvaltningen prövar hur ägarförhållandet inverkar på oberoendet mellan bryggerierna, riktas uppmärksamhet mot bland annat:

• ägarens status (småbryggeri, stort bryggeri)
• omfattningen på innehavet (t.ex. antalet aktier)
• arten på innehavet (t.ex. likvärda eller på något sätt privilegierade aktier)
• bolagsordningen eller motsvarande ägar-, inlösnings-, besluts- och ansvarsbestämmelser.

Skatteförvaltningen avgör från fall till fall vilken innehavsandel, som då den överskrids, leder till att bryggeriet förlorar sitt rättsliga och ekonomiska oberoende. Ett beroendeförhållande uppkommer inte mellan bryggerier, om det handlar om ett ringa innehav och nedan refererade omständigheter som påverkar oberoendet inte anknyter till innehavet eller förekommer i samband med det.

2.1.2 Ledning

När beroendeförhållandet enligt 9 § 1 mom. i alkoholaccislagen bedöms, beaktas också hur ledningen av bryggerierna ordnats. Mellan bryggerierna finns det ett beroendeförhållande, om samma person eller personer är beslutsfattare i två eller flera bryggerier.

Beslutfattarna utgörs av bland annat

• verkställande direktörer för företag
• andra i ledande ställning
• förtroendevalda som ägarna valt eller utsett, såsom ledamöter av ett bolags styrelse eller motsvarande organ och suppleanter till dessa.

Samma persons roll i beslutsfattandet kan variera i olika bryggerier (verkställande direktör, styrelseledamot, suppleant).

Med tanke på bedömningen är det avgörande om samma person kan påverka beslutsfattandet i två eller flera bryggerier. Det är inte av betydelse om bevisning lagts fram om faktisk påverkan. Vare sig dominerande beslutanderätt eller majoritetsinnehav förutsätts. Bryggeriernas storlek är inte av betydelse (småbryggeri, stort bryggeri, koncern), eftersom det handlar om en möjlighet att påverka två företags verksamhet.

Betydelsen av ledningen har behandlats i EU-domstolens (nedan EUD) dom C-83/08 (Gluckauf Brauerei vs. HzA Erfurt). I domen riktades uppmärksamhet mot möjligheten för samma person att påverka beslutsfattandet i två eller flera bryggerier.

2.1.3 Andra arrangemang

Skatteförvaltningen gör en övergripande bedömning av beroendeförhållandet mellan bryggerierna. I bedömningen beaktas alla kända direkta eller indirekta omständigheter, som eventuellt påverkar det rättsliga eller ekonomiska beroendeförhållandet. Sådana kan vara till exempel

• lån och delägarlån till bryggeribolaget
• inlösningsmöjligheten
• delägaravtal
• villkoren i genomförda eller planerade aktieemissioner och apportvillkor.

Uppmärksamhet riktas också mot skillnader mellan olika bolagsformer (delägare, ansvarig bolagsman, tyst bolagsman, annan). Bolagisering, det vill säga indelning av bryggeriets verksamhet mellan syster- eller dotterbolag, beaktas också då oberoendet bedöms.

Ett bryggeris förutsättningar att få nedsättning för småbryggerier bedöms varje kalenderår. I bedömningen är det möjligt att också beakta tidigare ägarförhållanden och förfarandena för beslutsfattande om de fortfarande påverkar bolagets affärsverksamhet.

Alkohollagens 17 § innehåller bestämmelser om detaljhandelstillstånd för hantverksbryggerier vad gäller försäljningslokaler som finns i anslutning till bryggeriet. Med undantag för den förutsättning som gäller produktionsmängden (högst 500 000 liter öl per år) är förutsättningarna för ett detaljhandelstillstånd de samma som för nedsättning för småbryggerier. Tillstånd beviljas av regionförvaltningsverket. När regionförvaltningsverket behandlar ett ärende som gäller ett detaljhandelstillstånd för ett hantverksbryggeri, avgör det inte förutsättningarna för nedsättning för småbryggerier. Detaljhandelstillståndet för ett hantverksbryggeri och ett småbryggeris rätt till nedsättning för småbryggerier grundar sig på olika lagstiftningar (alkohollagen, lagen om accis på alkohol och alkoholdrycker). De har egna behöriga myndigheter (regionförvaltningsverket, Skatteförvaltningen).

2.2 Fysisk åtskildhet

En förutsättning för nedsättning för småbryggerier är att bryggeriet verkar fysiskt åtskilt från övriga bryggerier. När Skatteförvaltningen prövar åtskildheten, riktar den uppmärksamhet bland annat mot om bryggeriet finns i samma eller en annan byggnad tillsammans med de närmaste bryggerierna. Om två bryggerier finns i olika lokaler och byggnader men på samma tomt, kan de ha samma adress och gemensamma lokaler, såsom kontor, matsal, garage eller lager. I bedömningen riktas därtill uppmärksamhet mot om bryggerierna använder till exempel en gemensam gård, port, ingång eller brygga. I varje situation bedöms det separat hur ovan beskrivna eller motsvarande situationer påverkar kravet på fysisk åtskildhet.

Om två eller flera bryggerier har ett tillverkningstillstånd enligt 14 § i alkohollagen, utifrån vilket bryggerierna kan använda samma lokaler och anordningar, kan användarna av dessa lokaler och anordningar inte ses som bryggerier som fysiskt sett verkar åtskilda från andra bryggerier.

Om bryggeriet inte har egna produktionsanordningar, men det utifrån ett hyresavtal har ett tillverkningstillstånd enligt 14 § i alkohollagen vilket kan användas för ett annat bryggeris anordningar, uppfyller inte bryggeriet kravet på fysisk åtskildhet, eftersom det producerar öl med dessa anordningar. Följaktligen kan inte bryggeriet få nedsättning för småbryggerier.

Kravet på fysisk åtskildhet uppfylls inte heller i de ovan nämnda situationerna av det bryggeri som äger anordningarna. Detta beror på att två (eller flera) bryggerier har tillverkningstillstånd för samma anordningar.

Det är också möjligt att öltillverkningen ordnats på så sätt att ett företag inte har en egen tillverkningsplats och inte heller i alkohollagen och punktskattelagen förutsatta tillstånd för tillverkning av alkohol. Sådana företag är i verkligheten beställare av öltillverkning eller grossisthandlare och de har inte rätt till nedsättning för småbryggerier. Det öl som dessa företag låtit tillverka räknas in i produktionsmängden för de bryggerier som de facto tillverkat ölet. Ölet berättigar till nedsättning för småbryggerier, om den faktiska tillverkaren uppfyller förutsättningarna för nedsättningen för småbryggerier. I denna situation är det inte nödvändigt att pröva kravet på fysisk åtskildhet, eftersom den andra parten i arrangemanget inte är ett bryggeri.

Högsta förvaltningsdomstolen har 27.4.2018 gett ett beslut (HFD 2018:62), enligt vilket ett avtal mellan två bryggerier om produktion av öl fysiskt i samma lokaler och med samma anordningar, stred med kravet på fysisk åtskildhet i 9 § 1 mom. i alkoholaccislagen. Förutsättningar för nedsättning för småbryggerier var inte längre uppfyllda efter att ett sådant samarbete inletts.

2.3 Förbud mot licenstillverkning

Ett bryggeri som idkar licenstillverkning kan inte få nedsättning för småbryggerier.

Licens avser ett tillstånd att använda registrerade firmor, patent, varumärken eller modeller.

Firma avser ett namn som en näringsidkare kan använda i sin verksamhet.

Patent avser en teknikrelaterad uppfinning som kan användas industriellt, såsom ett recept eller tillverkningssätt för en produkt som är avsedd att åtnjutas.

Varumärke avser ett kännetecken (produktnamn), som används för att avskilja varor.

Modell avser den yttre formen på en produkt eller en del av denna (t.ex. vätskeförpackning).

Licenstillverkning har inte definierats i alkoholaccislagen. Det är vanligt att den innehavare som registrerat en licens utifrån ett avtal tar ut hyra, royaltyer eller annan ersättning för användning av en licens. Skatteförvaltningen anser att det faktiska innehållet i ett avtal som berättigar till användning av en licens är av avgörande betydelse. Avtalets namn är inte av betydelse då Skatteförvaltningen prövar förutsättningarna att bevilja nedsättning för småbryggerier.

Förbudet mot licenstillverkning gäller öl som tillverkats antingen med bryggeriets egna anordningar eller med anordningar som en annan aktör äger.

Licenstillverkning av öl anknyter främst till tillverkningsmetoden eller receptet (patent) eller till varumärket (individuellt produktnamn). Licenstillverkning kan ha en koppling till exempelvis en modell via produktens individuella förpackning. En firma kan användas till exempel i marknadsföringen.

Det handlar inte om licenstillverkning då ett annat varumärke än ett ölvarumärke används i tillverkningen av öl. Undantaget från detta utgörs dock av att varumärket är registrerat såväl för öl som för andra alkoholdrycker eller produkter. Trots att ett småbryggeri betalar hyra, royaltyer eller en annan ersättning för att i tillverkningen av öl använda ett varumärke som gäller en annan produkt än öl, handlar det inte om licenstillverkning. Förbudet mot licenstillverkning gäller inte varumärken med koppling enbart till råvaror till öl (t.ex. malt, jäst, humle).

Det anses att det inte handlar om licenstillverkning om man i samband med tillverkning och försäljning av öl använder så kallade egna märkesvaror eller egna varumärken (eng. private label; t.ex. Pirkka, Rainbow). Ett sådant märke anknyter till tillverkning och marknadsföring av produkter som säljs av en viss detaljhandlare eller detaljhandlarkedja och som hör till olika tillverkares flera olika produktgrupper.

Licenstillverkning har behandlats i EUD:s dom C-285/14 (Brasserie Bouquet SA vs. Dir. Reg. d’Auvergne). I domen riktades uppmärksamhet mot tillverkningsmetoden, receptet och användningen av varumärket.

3 Produktionsmässigt eller verksamhetsmässigt samarbete mellan små-bryggerier

3.1 Allmänt om samarbetet

Det är möjligt att bryggerier sinsemellan utför samarbete. Innan samarbetet börjar lönar det sig att säkerställa att samarbetet inte leder till ett rättsligt och ekonomiskt beroendeförhållande. Detta leder till förlust av nedsättningen för småbryggerier.

I 9 § 3 mom. i alkoholaccislagen finns det bestämmelser om produktions- eller verksamhetsmässigt samarbete, som inte ger upphov till ett rättsligt och ekonomiskt beroendeförhållande mellan bryggerierna. Sådant samarbete utgörs av anskaffning av råvaror och tillbehör som behövs i tillverkning av öl och förpackning, marknadsföring och distribution av öl. En förutsättning är att de bryggerier som samarbetar producerar sammanlagt högst 15 000 000 liter öl under kalenderåret.

Om de inkomster som fås via samarbetet står för en avsevärd del (över 50 % per kalenderår) av omsättningen för det bryggeri som fungerar som samarbetspartner, är det möjligt att ett ekonomiskt beroende uppkommer mellan partnerna. Detta leder till att samarbetspartnerna inte längre kan få nedsättning för småbryggerier.

3.2 Hyrning av anordningar

Hyrning av anordningar avser en situation där ett bryggeri hyr ett annat bryggeris tillverkningsanordningar och tillverkar eget öl med dessa. Till hyrning av anordningar hör att en eller flera personer från det bryggeri som för egen användning hyrt anordningar från ett annat bryggeri deltar i tillverkningen av ölet. Parterna i ett avtal om hyrning av anordningar kan utgöras av olika bryggerier som finns i Finland eller olika bryggerier som finns i Finland och en annan stat.

Högsta förvaltningsdomstolen har i sitt beslut (HFD 2018:62; 27.4.2018) behandlat inverkan av ett avtal om hyrning av anordningar på nedsättningen för småbryggerier. Bakgrunden till beslutet utgjordes av en situation där ett småbryggeri hyrde tillverkningsanordningar för öl av ett annat småbryggeri, för att kunna tillverka eget öl med dessa. Till följd av detta producerade två olika bryggerier öl fysiskt sett i samma lokaler, varvid kravet på fysisk åtskildhet i 9 § 1 mom. i alkoholaccislagen inte var uppfyllt. Utifrån denna grund uppfyllde bryggerierna inte längre förutsättningarna för nedsättning för småbryggerier.

Om ett finländskt småbryggeri hyr anordningar av ett utländskt småbryggeri och med dessa producerar öl utomlands, räknas inte detta öl in i antalet producerade liter för det finländska småbryggeriet, trots att ölet förs till Finland. Det finns inte beskattnings- eller rättspraxis för skattebemötandet i Finland av hyrning av ett utländskt bryggeris anordningar och öl som tillverkats med dessa.

Om bryggerier hyr ut anordningar till varandra för tillverkning av andra produkter än öl, strider detta inte mot kravet på fysisk åtskildhet i 9 § 1 mom. i alkoholaccislagen.

3.3 Avtalstillverkning

Avtalstillverkning har inte nämnts bland förutsättningarna eller hindren för nedsättning för småbryggerier och det finns inte någon definition av avtalstillverkning i lagstiftningen. Avtalstillverkning avser i praktiken situationer där

• ett annat bryggeri, en annan juridisk person eller fysisk person beställer ett parti öl från bryggeriet
• ölet har fastställts närmare i ett avtal
• beställaren deltar inte själv på något sätt i tillverkningen av ölet.

Bakgrunden till avtalstillverkning kan vara kapacitetsproblem, låg nyttjandegrad av produktionsanordningarna e.d. tekniska eller kommersiella orsaker. Det kan också handla om t.ex. tillverkning av en private label-produkt eller beställning av tillverkning av öl för en viss händelse, situation eller ett visst tillfälle. Beställaren kan ställa råvaror eller tillbehör till tillverkarens förfogande.

Avtalstillverkning mellan bryggerier ses som verksamhet där två olika bryggerier producerar öl fysiskt i samma lokaler och med samma anordningar. Sådant förfarande leder till förlust av nedsättning för småbryggerier.

Om beställaren av avtalstillverkning inte är ett bryggeri, handlar det inte om produktion av två olika bryggerier i samma fysiska lokaler och med samma anordningar. Den mängd öl som producerats inom ramen för avtalstillverkning läggs till i produktionsmängden för den egentliga öltillverkaren, då nedsättningen för småbryggerier räknas.

Om tillåten avtalstillverkning omfattar eller förutsätter användning av ett registrerat patent (t.ex. ett recept eller en tillverkningsmetod) som gäller tillverkning av öl eller av ett varumärke, handlar det om licenstillverkning.

Avtalstillverkning av en annan produkt eller annan alkohol än öl påverkar inte uppfyllandet av förutsättningarna för nedsättning för småbryggerier.

3.4 Tillåtna samarbetsformer för småbryggerier

De tillåtna samarbetsformerna för småbryggerier är bland annat

• hyrning av lagerlokaler av ett annat bryggeri
• arrangemang som gäller omsättningen (t.ex. betalningsrörelsen, reskontra, bokföring)
• finansieringsarrangemang (t.ex. lån, säkerheter, borgen)
• hyrning av personal
• produktutveckling (t.ex. receptutveckling)
• hyrning och underhåll av serveringsanordningar eller motsvarande anordningar och återanvändbara kärl
• anordnande av gemensamma serveringsevenemang
• samarbete i samband med import och export.

Tidigare har det inte funnits rätts- eller beskattningspraxis för andra former av samarbete än de uttryckliga former som tillåts i 9 § 3 mom. i alkoholaccislagen.

4 Affärsverksamhet mellan ett småbryggeri och ett stort bryggeri

Enligt det som presenterats ovan leder tillverkningssamarbete mellan ett småbryggeri och ett stort bryggeri till förlust av nedsättning för småbryggerier.

Enkom annan affärsverksamhet än verksamhet som anknyter till öltillverkning mellan ett småbryggeri och ett eller flera stora bryggerier leder inte till ett rättsligt och ekonomiskt beroendeförhållande mellan ett småbryggeri och ett stort bryggeri, om affärsverksamheten inte blir huvudsaklig verksamhet för småbryggeriet (över 50 % av volymen på det öl som småbryggeriet tillverkat under kalenderåret). Sådan affärsverksamhet utgörs av

• försäljning eller annan marknadsföring av öl som ett småbryggeri tillverkat för ett eller flera stora bryggerier eller för ett grossistbolag eller motsvarande bolag som ägs av ett stort bryggeri
• distribution av öl som ett småbryggeri tillverkat, då distributören utgörs av ett eller flera stora bryggerier
• hyrning och underhåll av serveringsanordningar eller motsvarande anordningar och återanvändbara kärl.

Därtill kan bryggerierna eller de bolag som de äger av varandra skaffa öl som de tillverkat eller importerar för servering eller detaljförsäljning.

Vad gäller innehav, ledning och andra arrangemang finns det anvisningar i kapitel 2.1 "Rättsligt och ekonomiskt oberoende".

5 Beräkning av nedsättning för småbryggerier

5.1 Öl som producerats i Finland

Nedsättning för småbryggerier räknas för det öl som producerats under kalenderåret. En godkänd upplagshavare är skattskyldig för öl som tillverkats i Finland, om denne själv producerat och tillverkat öl för konsumtion eller skattefritt skaffat småbryggeriöl som producerats i Finland av en annan godkänd upplagshavare.

Ölproducentens tillverkningsbokföring ska redogöra för den skattenedsättningsklass som varje produktionsparti hör till. Ölet antecknas i anmälan om alkoholskatt enligt FIFO-principen, på så sätt att ölet anses att överlåtits för skattepliktig konsumtion eller sålts skattefritt i samma ordning som det producerats.

Om ölproducenten säljer ölet skattefritt till en annan godkänd upplagshavare, ska det i sälj- eller transportdokument tydligt antecknas till vilken nedsättning partiet öl berättigar. Om en godkänd upplagshavare som skattefritt tagit emot småbryggeriöl vidareöverlåter samma öl skattefritt, ska denne göra en motsvarande anteckning om nedsättning i de dokument som överlåts till mottagaren. Med en sådan kan en godkänd upplagshavare som skaffat öl skattefritt anmäla det öl som denne överlåtit för konsumtion under rätt produktgrupp i skattedeklarationen.

5.2 Öl som importerats till Finland

Enligt artikel 4.3 i direktiv 92/83/EEG ska de förutsättningar och begränsningar för nedsättning för småbryggerier vilka tagits i bruk i varje medlemsstat tillämpas också på öl som producerats i andra medlemsstater av Europeiska Unionen och levererats till Finland. I rätts- och beskattningspraxis har man tillämpat bestämmelsen i ovan nämnda direktiv på öl som producerats i ett annat område i unionen eller utanför unionen och levererats till Finland.

Den som importerar eller för konsumtion överlåter öl som producerats i ett annat område i unionen ska dock lägga fram en tillförlitlig utredning över att ölet producerats i ett bryggeri som uppfyller förutsättningarna för tillämpning av nedsättning för småbryggerier i Finland. När öl överförs till Finland i EMCS-systemet, ska ett transportdokument enligt 59 § i punktskattelagen finnas med. Denna handling kan vara

• en pappersutskrift av EMCS:s elektroniska administrativa dokument (e-AD)
• ett kommersiellt dokument som innehåller de uppgifter som avses i punktskattelagens 58 och 59 §.

Avsändaren ska i det elektroniska administrativa dokumentets

• punkt 17 l skriva texten ”Härmed intygas att den nämnda produkten tillverkats i ett litet oberoende bryggeri”
• punkt 17 n skriva öltillverkarens årsproduktion i hektoliter under föregående kalenderår.

Om ölet överlåtits för konsumtion i en annan medlemsstat i unionen redan innan det levererats till Finland, ska motsvarande uppgifter antecknas i punkt 14 i det förenklade ledsagardokumentet (SAAD) enligt punkskattelagens 78 §.

Öl som importerats från områden utanför unionen berättigar till nedsättning för småbryggerier, om ett ovan beskrivet intyg eller en annan bevisning lämnats in vad gäller ölet.

Nedsättning för småbryggerier räknas för det öl som producerats under kalenderåret. Importören ska på begäran kunna lägga fram bevisning på i vilket produktionsparti det öl som förs in i landet tillverkats och till vilken nedsättningsgrupp ölet hör. Om sådan bevisning inte kan läggas fram, avgörs nedsättningsgruppen för ölet utifrån den bevisning som importören lägger fram om öltillverkarens totala produktionsmängd under föregående kalenderår. Ölet placeras i den lägsta nedsättningskategorin till vilken den kan höra utifrån bevisningen. När småbryggeriöl som förts in till Finland säljs skattefritt vidare till en godkänd upplagshavare i Finland, ska säljaren i de handlingar som köparen får inkludera ett omnämnande om skattenedsättningen och uppgifter med vilka partiet öl kan specificeras från importörens bokföring. Om kalenderåret upphört och volymen på årsproduktionen är känd, kan de produktgrupper som antecknats i skattedeklarationen vid behov rättas.

Om ett bryggeri eller ett grossistbolag eller ett motsvarande bolag som det äger importerar småbryggeriöl till landet, kan bolaget få nedsättning för småbryggerier utifrån detta öl. Villkoret är att bryggeriet inte står i ett i 2 kap. i anvisningen avsett rättsligt och ekonomist beroendeförhållande till det bryggeri som tillverkat ölet.

6 Förhandsavgörande och rättelse till den skattskyldiges fördel

I punktskattelagens 104 § finns det bestämmelser om möjligheten att ansöka om förhandsavgörande om den punktskatt som ska betalas på en produkt eller skatteplikten för verksamheten. Ett förhandsavgörande ska med bindande verkan iakttas i punktbeskattningen av sökanden från och med början av den kalendermånad som följer efter den dag då det utfärdats. Det är möjligt att söka ändring i förhandsavgörandet genom att anföra besvär hos Helsingfors förvaltningsdomstol. En ansökan om förhandsavgörande ska behandlas som en brådskande ansökan.

Det är möjligt att få nedsättning för småbryggerier också i efterskott. För detta ska en begäran om omprövning enligt punktskattelagens 107 a § eller tullagens 88 § läggas fram hos den myndighet som fattat beskattnings- eller förtullningsbeslutet.

Mika Jokinen
Ledande skattekunnig

Seppo Raitolahti
Överinspektör