Företagsomstruktureringar och beskattningen – aktiebyte

Har getts
3.12.2015
Diarienummer
A21/200/2015
Giltighet
3.12.2015–
Bemyndigande
2 § 2 mom. i L om Skatteförvaltningen (503/2010)
Ersätter anvisningen
Företagsomstruktureringar 10.1.1997

Av de egentliga företagsomstruktureringarna behandlar denna anvisning endast aktiebyte.

Denna anvisning ersätter anvisningen Företagsomstruktureringar 10.1.1997.

1 Allmänt om företagsomstruktureringar

Regleringen av fusion, fission, partiell fission, verksamhetsöverlåtelse, aktiebyte, flyttning av säte till en annan medlemsstat i Europeiska unionen (EU) i lagen om beskattning av inkomst av näringsverksamhet (NärSkL) och bestämmelserna om fusion och fission och bestämmelsen om kringgående av skatt vad gäller företagsomstrukturering i inkomstskattelagen (ISkL) grundar sig på Rådets direktiv 2009/133/EG av den 19 oktober 2009 om ett gemensamt beskattningssystem för fusion, fission, partiell fission, överföring av tillgångar och utbyte av aktier eller andelar som berör bolag i olika medlemsstater samt om flyttning av ett europabolags (SE) eller en europeisk kooperativ förenings (SCE) säte från en medlemsstat till en annan (nedan direktivet om företagsomstruktureringar).

Målet med direktivet om företagsomstruktureringar är att undanröja skattemässiga hinder för omstrukturering av företagsverksamhet inom Europeiska unionen. Direktivet tillämpas i medlemsstaterna i Europeiska unionen och därtill i länder som hör till Europeiska ekonomiska samarbetsområdet (EES).  Vid företagsomstruktureringar inom Finland tillåts samma skatteförmåner som direktivet förutsätter vid gränsöverskridande omstruktureringar.

Vad gäller tolkningen av EU-skatterätten har Europeiska gemenskapernas domstol (EGD), från 1.12.2009 Europeiska unionens domstol (EUD), en accentuerad ställning såväl i inhemska som i gränsöverskridande situationer.

Utgångsläget är att företagsomstruktureringar som har gjorts enligt direktivet om företagsomstruktureringar inte ger upphov till direkta inkomstskattepåföljder för de företag som deltar i omstruktureringen och deras ägare. Den grundläggande tanken är kontinuitetsprincipen och att beskattningen av överlåtelsevinst skjuts upp till följande överlåtelse efter omstruktureringen. Vid företagsomstruktureringar bevaras anskaffningsutgifterna oförändrade i beskattningen.

En godtagbar affärsekonomisk grund är en förutsättning för företagsomstrukturering. Orsakerna kan vara till exempel omorganisering av koncernstrukturen, synergifördelar, utökande av företagsstorleken, sättande av företaget i säljbart skick, anpassning till koncernen efter ett företagsförvärv, säkerställande av att företaget får nya delägare, generationsväxling och finansieringsarrangemang.

När företagsomstruktureringar genomförs ska även bolagslagstiftningen, som reglerar ärendet, beaktas. De privaträttsliga bestämmelserna är av betydelse i beskattningen bl.a. på grund av att en fusion eller fission kan ses som en fusion eller fission enligt NärSkL endast om den har genomförts enligt de privaträttsliga bestämmelserna. Å andra sidan är inte alla fusioner och fissioner som uppfyller kraven i aktiebolagslagen (ABL) fusioner eller fissioner enligt NärSkL. Därför kan inte bestämmelserna om fusion och fission i skattelagstiftningen tillämpas i sådana fall. Det finns inte särskilda bestämmelser om verksamhetsöverlåtelse och aktiebyte i bolagsrätten.

1.1 Tillämpningsområdet för företagsomstrukturering

Bestämmelserna i 52–52 f § tillämpas på fusion, fission, verksamhetsöverlåtelse och aktiebyte vad gäller finska aktiebolag. Lagens 52 a–52 e § tillämpas dessutom på fusioner, fissioner och verksamhetsöverlåtelse som gäller andra inhemska samfund enligt 3 § i inkomstskattelagen än aktiebolag. Bestämmelserna om fusion tillämpas dessutom på fusioner av finska näringssammanslutningar.

Motsvarande bestämmelser om företagsomstrukturering, med undantag för verksamhetsöverlåtelse, finns också i inkomstskattelagen (28 § i ISkL). Enligt rättspraxis (HFD:2012:24) tillämpas de principer som framgår av bestämmelserna om verksamhetsöverlåtelse i 52 d § i NärSkL också på bolag som ska beskattas enligt ISkL. Enligt 45 § 5 mom. i ISkL uppkommer inte skattepliktig vinst eller avdragbar förlust på grund av aktiebyte under det skatteår då aktierna har bytts. Vad gäller penningvederlag räknas överlåtelsevinst eller -förlust enligt bestämmelserna om överlåtelsevinst.

Det finns en bestämmelse om kringgående av skatt i 52 h § i NärSkL. Enligt denna tillämpas inte skattebestämmelserna om företagsomstrukturering om det är uppenbart att det enda ändamålet eller ett av de huvudsakliga ändamålen med arrangemangen varit att kringgå eller undgå skatt.

1.2 Internationell företagsomstrukturering

De principer som framgår av direktivet om företagsomstruktureringar tillämpas på omstrukturering av företagsstrukturer där parterna utgörs av samfund med säte i en EU-medlemsstat eller också i en EES-stat. Bestämmelserna i 52 a–52 f § i NärSkL tillämpas under vissa förutsättningar också på gränsöverskridande företagsomstrukturering av samfund med säte inom EES-området och på europabolag (SE) och europeiska kooperativa föreningar (SCE) (se också CSN:38/2007).

Samma principer har också i rättspraxis (HFD 1997 L 2531) tillämpats på fusioner med bolag som finns utanför EES-området, om den fusion som sker utomlands juridiskt sett motsvarar en finsk fusion.

Bestämmelserna om fusion, fission och verksamhetsöverlåtelse i 52 e § i NärSkL tillämpas också då det övertagande samfundet är ett samfund med säte i en annan EES-stat, om de tillgångar som överlåts de facto lämnas kvar hos det fasta driftstället för det övertagande samfundet i Finland. Ett samfund har ett fast driftställe enligt bestämmelsen i Finland om det har ett fast driftställe enligt 13 a § i ISkL och det berörda skatteavtalet. Om tillgångarna inte hänför sig till det fasta driftställe som bildas i Finland eller senare upphör att hänföra sig till detta, ses det sannolika överlåtelsepriset på tillgångarna och reserverna som skattepliktig inkomst. Reserver intäktsförs senast under det skatteår då det fasta driftstället läggs ner.

Bestämmelserna i 52 e § 4 mom. i NärSkL gäller en situation där ett fast driftställe i Finland för ett samfund med säte i en annan EES-stat blir ett fast driftställe för ett annat bolag till följd av fusion, fission eller verksamhetsöverlåtelse enligt direktivet om företagsomstruktureringar. Via företagsomstruktureringen blir det ett fast driftställe för det nya samfund som har sitt säte antingen i den andra EES-staten eller i en tredje EES-stat. I sådana fall upplöses inte reserver som hänför sig till det fasta driftstället, utan de inräknas i den skattepliktiga inkomsten på samma sätt som de hade inräknats i inkomsten om företagsomstruktureringen inte hade ägt rum. Kontinuitetsprincipen tillämpas på beskattningen av det fasta driftstället.

2 Tillämpningsområdet för bestämmelsen om aktiebyte

2.1 Allmänt

Specialbestämmelsen 52 f § i NärSkL gäller aktiebyte och till denna hänvisas i 45 § 5 mom. ISkL beträffande aktieägare som överlåter aktier.  Enligt 52 f § NärSkL avses med aktiebyte ett arrangemang där ett aktiebolag skaffar en sådan andel av aktierna i ett annat aktiebolag att de aktier det förstnämnda bolaget äger medför mera än hälften av det röstetal som alla aktier i det andra bolaget medför eller, om aktiebolaget redan har mera än hälften av röstetalet, skaffar flera aktier i detta bolag.  Som vederlag till aktieägarna i det andra bolaget ger det bolag som förvärvar aktierna nya aktier som det emitterar eller egna aktier som det innehar.  Som del av vederlaget får också lämnas pengar, dock inte mera än tio procent av det nominella värdet av de aktier som lämnats som vederlag eller, om nominellt värde saknas, av den del av det inbetalade aktiekapitalet som motsvarar aktierna.

Bestämmelsen om aktiebyte är tillämplig även på internationella aktiebyten när bytet sker mellan företag med säte i två eller flera EU-medlemsstater. Bestämmelserna om aktiebyte tillämpades när ett bolag hemmahörande i Holland köpte hela aktiestocken i ett annat bolag hemmahörande i Holland och det finländska bolaget, som var moderbolag för dessa bolag, i vederlag fick aktier i det holländska bolaget som gjorde förvärvet (CSN:303/1996). På grund av principen om fri etableringsrätt i avtalet om Europeiska unionens verksamhet (SEUT) och i EES-avtalet tillämpas bestämmelsen om aktiebyte också när det mottagande bolagets säte finns i ett sådant land i Europeiska ekonomiska samarbetsregionen som inte hör till Europeiska unionens medlemsstater (HFD:2012:93).

Enligt 52 f § 2 mom. i NärSkL betraktas vinst eller förlust vid ett aktiebyte inte som skattepliktig inkomst eller avdragsgill utgift vid beskattningen av en aktieägare som överlåtit aktier. Som anskaffningsutgift för de aktier som mottagits vid bytet betraktas den vid beskattningen oavskrivna delen av anskaffningsutgiften för de överlåtna aktierna. Till den del vederlaget utgörs av pengar betraktas aktiebytet som skattepliktig överlåtelse.

2.2 Aktiebyte i bolagsrätten

Bestämmelserna om aktiebyte tillämpas i enlighet med ordalydelsen när det bolag som skaffar aktierna och målbolaget är aktiebolag. Därmed kan bara aktier i ett aktiebolag vara föremål för bytet, inga andelar i andra samfund. ABL har inga specialbestämmelser om aktiebyte, utan aktiebyte är ett särskilt skatterättsligt begrepp. Ur bolagsrättens synvinkel handlar aktiebyte om en riktad emission som sker på apportvillkor. Eftersom man vid en riktad emission avviker från gamla aktieägares företrädesrätt till teckning, förutsätts att det bolag som genomför den riktade emissionen har vägande ekonomisk grund för detta och en 2/3 majoritetsbeslut på bolagsstämman.

2.3 Parter vid ett aktiebyte och förvärv av bestämmanderätten

Ett aktiebyte involverar tre parter: det bolag som förvärvar aktier, målbolaget vars aktier förvärvas och bolagets delägare (de som överlåter aktierna).

Bestämmelserna tillämpas oberoende av om den överlåtande aktieägaren beskattas enligt ISkL eller NärSkL (45 § 5 mom. ISkL och 52 f § 2 mom. NärSkL). Inkomstskattelagen för gårdsbruk (GårdsSkL) innehåller inga bestämmelser om företagsomstruktureringar, men i rättspraxisen har man ansett att de allmänna bestämmelserna om skattskyldighet i inkomstskattelagen även kan tillämpas på dem som beskattas enligt GårdsSkL (CSN:42/2009, som gällde fission). Även bestämmelsen om aktiebyte kan enligt Skatteförvaltningens uppfattning bli tillämplig om aktierna i målbolaget hör till aktieägarens jordbrukets förvärvskälla.

Överlåtaren kan vara en fysisk person, ett dödsbo, en koncern eller ett samfund. Målbolaget kan vara ett bolag som beskattas antingen enligt NärSkL eller ISkL. Bestämmelsen om aktiebyte kan tillämpas även när det bolag som förvärvar aktierna beskattas enligt inkomstskattelagen (HFD 2006 L 943).

52 f § i NärSkL gäller fall där ett aktiebolag förvärvar majoriteten av rösterna i målbolaget. I rättspraxis har man ansett att det i 52 f § NärSkL med förvärv av majoriteten av röstetalet avses verklig rätt att utöva rösträtt på bolagsstämma med stöd av de förvärvade aktierna (HFD 2001 L 92 och CSN:114/2000). Antalet aktier eller den relativa andelen är därmed inte avgörande om bolagsordningen har en bestämmelse om begränsningen av rösträtten eller om aktierna ger ett olika antal röster. Om bolaget har aktier med olika rösträtt kan majoritet uppnås redan genom förvärv av ett litet antal aktier.

Exempel: B Ab har aktier med olika rösträtt.  A Ab äger 25 % av aktierna och rösträtten i B Ab och förvärvar ytterligare 10 aktier genom byte. Dessa 10 aktier ger 30 % av rösträtten i B Ab, varvid A Ab får majoriteten av röstetalet. Aktierna förvärvas genom att som vederlag använda nya aktier som emitteras av A Ab eller egna aktier som A Ab innehar. Som förvärv genom aktiebyte betraktas därvid 10 aktier, genom vilka A Ab fick majoriteten av röstetalet. På detta förvärv tillämpas bestämmelsen om aktiebyte.

Aktierna i det bolag som är föremål för bytet kan förvärvas av flera olika aktieägare under förutsättning att de aktier som byts samtidigt tillsammans ger den behövliga majoriteten av röstetalet (CSN:219/1996).

52 f § i NärSkL kan tillämpas på alla överlåtelser som hör till samma helhet. Bestämmelsen om aktiebyte kan tillämpas till exempel i situationer där giltighetstiden för ett bytesanbud förlängs eller bolaget gör ett nytt bytesanbud som hör till samma helhet (CSN:166/1999).

2.4 Vederlag

I 52 f § i NärSkL, som handlar om aktiebyte, förutsätts att nya aktier som förvärvande bolaget emitterar eller egna aktier som det innehar ska utgöra vederlag. Som vederlag får också lämnas pengar. Vederlaget i form av pengar får utgöra tio procent av det nominella värdet av de aktier som lämnats som vederlag eller, om nominellt värde saknas, av den del av det inbetalade aktiekapitalet som motsvarar aktierna.

Exempel: Det gängse priset för målbolagets aktier är 100 euro och till detta pris kommer aktierna att bokföras av det förvärvande bolaget. Som vederlag lämnas dels nya aktier och dels pengar. Vederlaget i form av pengar kommer att lämnas det maximibelopp enligt lagen. De nya aktierna skall emitteras till det nominella värdet på 1 euro/st. Beloppet av vederlag i form av nya aktier är 91 euro och i form av pengar 10 % av 91 euro alltså 9 euro.

Unionens domstol har behandlat förhållandet mellan en kontant betalning och en motprestation i ett förhandsavgörande (C-321/05 Kofoed). En kontant betalning och en förvärvstransaktion är delar av samma åtgärd. En kontant betalning är en väsentlig del av det vederlag som det förvärvande bolaget betalar till delägarna i målbolaget för att få aktiemajoritet. En kontant betalning är en prestation som har karaktären av ett genuint, bindande vederlag vid förvärvstransaktionen. Vid varje enskilt fall ska man beakta alla omständigheter och kontrollera huruvida den kontanta betalningen har en karaktär av ett bindande vederlag för förvärvet. Unionens domstol konstaterade i detta fall bl.a. att en utdelning som ett förvärvande bolag lämnar till delägarna i det förvärvade bolaget kort efter utbytet av aktierna eller andelarna, som dock inte utgör en integrerad del i det vederlag som det förvärvande bolaget har att betala, inte får tas med vid beräkningen av "kontant betalning" enligt artikel 2 d i direktivet.

I centralskattenämndens förhandsavgörande 49/2008 betraktades utdelning som ett förvärvat aktiebolag betalade till det förvärvande bolaget inte som kontant betalning vid aktiebytet eftersom det i detta fall fanns andra företagsekonomiska orsaker till företagsomstruktureringen.

Inlösningsvederlag eller gottgörelse som hade betalats med stöd av lag till exempel för delägare som inte godkänner det offentliga anbudet om aktiebyte räknades inte med i vederlaget i form av pengar på 10 % (HFD:2003:13). Enligt Skatteförvaltningens uppfattning kan motsvarande princip tillämpas på ett penningvederlag som betalats på basis av det obligatoriska uppköperbjudande som avses i den gällande värdepappersmarknadslagen.

Penningvederlaget räknas inte per aktieslag utan som en helhet (CSN: 115/2001 = HFD 9.1.2003 liggare 14, ingen ändring). Penningvederlag kan inte betalas till den del teckningspriset för vederlagaktier avsätts till fonden för inbetalt fritt eget kapital.

Vid beräkningen av penningvederlagets maximibelopp ska det med beaktande av alla omständigheter granskas vilka prestationer som har en karaktär av bindande vederlag för förvärvet av aktierna i målbolaget. I fallet HFD:2014:151 ansågs byte och köp som en helhet, eftersom de aktieöverlåtelser som makarna gjort hade skett samtidigt och makarna hade tillsammans kommit överens om villkoren för överlåtelserna.

3 Beskattningsprinciper för aktiebyte

3.1 Kontinuitetsprincipen vid beskattningen av delägarna

Kontinuitetsprincipen i 52 f § 2 mom. i NärSkL gäller bara aktieägare som överlåtit aktier på apportvillkor. Vid beskattningen av en aktieägare som överlåtit aktier betraktas vinst eller förlust vid ett aktiebyte inte som skattepliktig inkomst eller avdragsgill utgift under skatteåret. Syftet med bestämmelsen är att lindra beskattningen av överlåtelsevinst vid beskattningen av aktieägarna så att uppskov beviljas till den tidpunkt när de aktier som erhållits vid bytet överlåts vidare. Tidpunkten för anskaffningen av aktierna ändras inte, varav följer att även beräkningsgrunderna för presumtiv anskaffningsutgift är oförändrade. Samma gäller också för beräkning av ägartiden enligt 6 b i NärSkL. Anskaffningstidpunkterna för utbytta aktier överförs till de aktier som erhållits vid bytet. Som anskaffningsutgift för de vid bytet erhållna aktierna betraktas den i beskattningen icke avskrivna anskaffningsutgiften av de överlåtna aktierna.

Exempel: X hade år 2005 köpt 20 st. aktier i A Ab till priset 10 euro/st. och 30 st. aktier år 2010 till priset 20 euro/st. Aktiernas gängse pris vid ett aktiebyte år 2013 var 50 euro/st. Vid aktiebytet får X 25 st. aktier i B Ab till ett värde av 100 euro/st. Av dessa kan man anse att X skaffat 10 stycken år 2005 till priset 20 euro/st. och 15 stycken år 2010 till priset 40 euro/st.

Anskaffningsutgift för aktierna som förvärvades 2005

20/50 st. x 25 st. = 10 st., 200 € :10 st. = 20 €/st.

Anskaffningsutgift för aktierna som förvärvades 2010:

30/50 st. x 25 st. = 15 st., 600 €: 15 st. = 40 €/st.

Bestämmelsen om aktiebyte tillämpas inte i en situation där man grundar ett nytt aktiebolag genom att placera aktier i ett tidigare ägt bolag som apport i det bolag som ska grundas (HFD 2005 L 254). Vederlaget ska bestå av emitterade aktier som är antingen nya aktier eller egna aktier i bolagets besittning.

Bytet betraktas som en skattepliktig överlåtelse till den del vederlag erhålls i form av pengar vid bytet. Detta leder till att en skattepliktig överlåtelsevinst eller en överlåtelseförlust kan uppkomma för de delägare i målbolaget som deltagit i bytet. Beskattningen verkställs antingen utifrån ISkL eller NärSkL beroende på till vilken inkomstkälla aktierna har hört medan de ägdes av överlåtaren. Överlåtelsevinsten eller -förlusten beräknas så att man från det erhållna penningvederlaget som anskaffningsutgift drar av samma relativa del av anskaffningsutgiften som motsvarar penningvederlagets relativa andel av hela vederlaget.

Om värdet på någon delägares tillgångar minskar och värdet på andra delägares tillgångar ökar som ett resultat av omstruktureringen ska man bedöma om gåvoskattelagen ska tillämpas.

3.2 Anskaffningsutgiften för aktierna i målbolaget vid beskattningen av det förvärvande bolaget

Bestämmelsen definierar inte direkt hur anskaffningsutgiften för aktierna i målbolaget ska beräknas vid beskattningen av det förvärvande bolaget. Eftersom ett aktiebyte inte är en universalsuccession och det för det bolag som förvärvar aktierna handlar om en emission mot apportegendom kan de förvärvade aktierna i brist på en specialbestämmelse värderas vid beskattningen av bolaget till gängse värde oberoende av vad som antecknas som deras värde i bokföringen (HFD:2002:81). 

3.3 Andra skatteeffekter av aktiebyte

Bestämmelsen om aktiebyte gäller inte beskattningen av det bolag som är föremål för aktiebytet. Till följd av aktiebytet kan både målbolaget och det förvärvande bolaget förlora rätten att dra av gamla förluster. Så sker ifall över hälften av bolagets aktier byter ägare i samband med aktiebytet. Efter aktiebytet är det möjligt att ansöka om dispens för avdrag av förluster, om verksamheten i det förlustbringande bolaget fortsätter som en del av koncernen.

Koncernbidrag förutsätter att koncernförhållandet har pågått hela skatteåret. Ett ägarbyte som sker i anknytning till aktiebytet kan därför också inverka på bolagens möjligheter att ge och ta emot koncernbidrag.

Omstrukturering kan medföra till exempel expertutgifter för målbolaget. Närmare anvisningar om detta ingår i Skatteförvaltningens anvisning Dnr A115/200/2014 Rättspraxis för inkomstbeskattningen gällande expertarvoden i samband med anskaffning och överlåtelser av aktier.

3.4 Överlåtelsebeskattningen

I lagen om överlåtelseskatt finns inga specialbestämmelser om aktiebyte. Eftersom fång som grundar sig på teckning av aktier inte är en sådan överlåtelse som avses i lagen om överlåtelseskatt omfattas den inte av överlåtelseskatt och aktieägaren är inte skyldig att betala överlåtelseskatt vid ett aktiebyte. Om vederlaget betalas med egna aktier som bolaget innehar handlar det om en överlåtelse som överlåtelseskatt ska betalas för.

Det bolag som förvärvar aktierna ska betala skatt på de aktier som överlåtits som apportegendom eller mot annat vederlag.

Frågan har behandlats även vid Unionens domstol med anledning av HFD:s begäran om förhandsavgörande. HFD ansåg i sitt avgörande (HFD:2008:15) i enlighet med Unionens förhandsavgörande att uppbörd av överlåtelseskatt är tillåten när värdepapper överlåts som apportegendom till ett aktiebolag som ger egna nya aktier som vederlag för överlåtelsen.

4 Utflyttningsskatt

I 52 f § 3 och 4 mom. i NärSkL finns det bestämmelser om situationer där en fysisk person som erhållit vederlagsaktier upphör att vara en i Finland bosatt skattskyldig. Uppskovet med beskattningen gäller fortfarande i en situation där en fysisk person som är delägare flyttar inom Europeiska ekonomiska samarbetsområdet. Överlåtelsevinst som uppkommit vid aktiebytet beskattas först när vederlagsaktierna överlåts, ifall överlåtelsen av aktierna sker innan fem år förflutit från utgången av det skatteår under vilket aktiebytet skedde.

Om personen bosätter sig i en stat utanför EES-området, beskattas den överlåtelsevinst som inte beskattats vid aktiebytet i Finland. En tidsgräns på fem år har emellertid fastställts för tillämpningen av bestämmelsen.

Om personen överlåter vederlagsaktierna eller flyttar utanför EES-området först efter att det har gått fem år från utgången av det skatteår under vilket aktiebytet skedde kommer den överlåtelsevins som uppkommit vid aktiebytet inte att beskattas i Finland.

Förlust som uppkommit vid aktiebyte realiseras inte i situationer som avses i 52 f 3 och 4 mom. i NärSkL.

5 Bestämmelse om kringgående av skatt

Med stöd av 52 h § i NärSkL kan man ingripa i en företagsomstrukturering i beskattningen om det är uppenbart att det enda ändamålet eller ett av de huvudsakliga ändamålen med en fusion, fission, verksamhetsöverlåtelse eller ett aktiebyte är att kringgå eller undgå skatt.

Syftet med bestämmelsen om kringgående av skatt är att betona att syftet med bestämmelserna som ger rätt till skatteförmåner ska beaktas vid tolkningen av bestämmelserna. Syftet med bestämmelserna om företagsomstrukturering är att beskattningen inte ska utgöra ett hinder för sådana omstruktureringar som verkställs på företagsekonomiska grunder när det är fråga om till exempel en modifiering av företagsstrukturerna, en omstrukturering eller rationalisering av verksamheten. Syftet med bestämmelsen om kringgående av skatt är inte att hindra en normal skatteplanering, utan att hindra att förmåner beviljas då det enda syftet eller ett av de främsta syftena med hela arrangemanget utgörs av skattemässiga faktorer. Till exempel grundande av olika fiktiva hjälpbolag, flera konsekutiva omstruktureringsåtgärder eller snabb vidareförsäljning av tillgångar eller aktier som erhållits vid verksamhetsöverlåtelse eller aktiebyte kan vara ett tecken på strävan att kringgå skatt. De ovan nämnda situationerna kan vara tecken på avsikt att kringgå skatt, men som sådana innebär de inte att förutsättningarna för att tillämpa 52 h § i NärSkL uppfylls.

I avgörandet C­-28/95 Leur-Bloem konstaterade domstolen bl.a. att medlemsstaterna kan föreskriva om en presumtion som innebär att om affärstransaktioner inte har gjorts av godtagbara skäl, är det fråga om skattebedrägeri eller kringgående av skatt. Begreppet godtagbart ekonomiskt skäl ska enligt EUD tolkas så att man med detta avser något annat än enbart strävan efter att uppnå en skatteförmån, till exempel en horisontal förlustutjämning.  När de nationella myndigheterna övervakar huruvida en planerad transaktion har skattebedrägeri eller kringgående av skatt som enda eller huvudsakliga syfte, bör transaktionen granskas i sin helhet från fall till fall.

6 Aktiebyte där NärSkL 52 f § inte tillämpas

Om aktiebytet genomförs så att förutsättningarna i 52 f § i NärSkL inte uppfylls tillämpas bestämmelserna om överlåtelse. Även när det handlar om kringgående av skatt så som avses i 52 h § i NärSkL kommer omstruktureringen att ha skattepåföljder.

Bestämmelsen om aktiebyte tillämpas inte om målbolaget eller det förvärvande bolaget har sin hemvist i en stat utanför EU eller EES. Tillämpningen av bestämmelsen förhindras emellertid inte av att även aktieägare som är hemmahörande i stater utanför EU eller EES deltar i aktiebytet. Då tillämpas bestämmelserna i NärSkL och ISkL vid beskattningen av aktieägare som bor i Finland.

Om bestämmelserna om aktiebyte inte kan tillämpas är aktiernas gängse värde skattepliktig inkomst för överlåtare och den icke-avskrivna anskaffningsutgiften för aktierna är avdragsgill utgift, ifall överlåtelsen inte omfattas av skattefrihetsbestämmelserna gällande överlåtelsepriser i 6 § 1 mom. 1 punkten och 6 b § i NärSkL. För en överlåtare som beskattas enligt ISkL realiseras överlåtelsevinst eller –förlust.

7 Rättspraxis

7.1 Nationell rättspraxis

Allmänt om företagsomstrukturering

CSN:310/1996 (= HFD 10.10.1997 liggare 2531, ingen ändring) Aktier i ett kanadensiskt bolag som ägdes av ett finskt bolag byttes vid fusion till aktier i ett nytt kanadensiskt bolag. Trots att de överlåtande bolagen hade sina säten i områden utanför Europeiska unionens medlemsstater tillämpades i beskattningen för den finska aktieägaren i det överlåtande bolaget principen som framgår av bestämmelsen i 52 b § 4 mom. i lagen om beskattning av inkomst av näringsverksamhet. Enligt denna princip anses inte bytet av aktier till det övertagande bolagets aktier som överlåtelse av aktier i beskattningen för aktieägaren i det överlåtande bolaget.

CSN:38/2007 Vid det finska A Ab planerade man en fusion med det isländska moderbolaget som i fråga om sin bolagsform svarade mot ett aktiebolag. Vid fusionen kvarstod A Ab:s samtliga tillgångar och skulder kvar på det fasta verksamhetsställe i Finland som det isländska moderbolaget inrättade. Avsikten var att genomföra fusionen i form av en absorptionsfusion i enlighet med fusionsdirektivet (2005/56/EG). Förutom i Europeiska unionens medlemsländer tillämpas direktivet också i andra länder som hör till Europeiska ekonomiska samarbetsområdet. Enligt lagen om beskattning av inkomst av näringsverksamhet kan bestämmelserna om fusion tillämpas på bolag som har sitt säte i Europeiska unionens medlemsstater. Då hänsyn dock togs till etableringsrätten som föreskrivs i artikel 43 i fördraget om upprättandet av Europeiska ekonomiska gemenskapen och artikel 31 i avtalet om Europeiska ekonomiska samarbetsområdet tillämpades på fusionen den kontinuitetsprincip som avses i 52 a–52 b § i lagen om beskattning av inkomst av näringsverksamhet, trots att det övertagande bolagets säte låg i en annan stat inom det Europeiska ekonomiska samarbetsområdet än en medlemsstat i Europeiska unionen.

HFD:2012:24 Med hänsyn till bestämmelserna i Rådets direktiv 2009/133/EG och unionsdomstolens rättspraxis kunde de principer som framgår av bestämmelsen om överlåtelse av verksamhet i 52 d § i lagen om beskattning av inkomst av näringsverksamhet tillämpas på ett bolag som beskattades enligt inkomstskattelagen.

Tillämpningsområdet för bestämmelsen om aktiebyte

CSN:219/1996 A Ab, B Ab, C Ltd och D AB ingick i samma verksamhetsmässiga helhet. A Ab:s och B Ab:s hade säte i Finland, C Ltd i England och D AB i Sverige. Bolaget hade sammanlagt 27 persondelägare från flera olika stater. X ägde 26,78 % av A Ab, 15,87 % av B Oy och 39 % av C Ltd. År 1996 grundades A-Group Ltd i England i avsikt att göra det till moderbolag för A-koncernen. När X och alla andra delägare i nämnda bolag ingick avtal om aktiebyte samma dag, varvid A-Group Ltd övertog aktiestocken i de bolag som var föremål för aktiebytet, ansågs det att A-Group Ltd, med hemvist i England, förvärvade en sådan andel av A Ab och B Ab, med hemvist i Finland, samt C Ltd hemmahörande i England, att de ägda aktierna ger mer än hälften av röstetalet för alla aktier i dessa bolag. Som vederlag till aktieägarna i nämnda bolag gav A-Group Ltd nyemitterade aktier. Omstruktureringen betraktades som aktiebyte enligt 52 f i NärSkL och bestämmelsen i 45 § 2 mom. ISkL kunde tillämpas på överlåtelserna av X:s aktier.

CSN:303/1996 X Ab är moderbolag i en global koncern. X Ab ägde alla aktier i X C Europe B.V och A B.V, vilka bägge var hemmahörande i Nederländerna. När X C Europe B.V. förvärvade hela A B.V:s aktiestock och som vederlag gav X Ab nyemitterade aktier, och eftersom X C Europe B.V. och A B.V. är ett samfund som avses i artikel 3 punkt a i Rådets direktiv (90/434/EEG) som är skyldigt att betala samfundsskatt betraktades omstruktureringen som ett aktiebyte i enlighet med 52 § 2 mom. och 52 f § i NärSkL. Därmed var överlåtelsen av aktierna i A B.V. inte någon skattepliktig överlåtelse i beskattningen av X Ab.

CSN:166/1999 Svenska X AB lade för finska Y Ab fram ett bytesanbud där alla aktier i Y Ab var föremål för bytet. X AB ägde inga aktier i Y Ab. Den tid som hade reserverats för godkännandet av anbudet om aktiebyte var ungefär två månader. X AB hade förbehållit sig rätten att förlänga giltighetstiden med högst 160 dagar. 1) Om personen A bytte sina aktier i Y Ab till aktier i X AB, och X AB på motsvarande sätt förvärvade aktier i nämnda Y Ab först efter förlängd bytesanbudstid eller i samband förlängning av tiden, skulle bestämmelserna om aktiebyte i 45 § ISkL och 52 f § NärSkL tillämpas eftersom det handlade om samma helhet. Bestämmelserna kunde tillämpas även om X AB skulle ha kommit att äga över 90 % av Y Ab:s aktier och röster i anslutning till det egentliga bytesanbudet och aktieemissionen. 2) X AB hade eventuellt för avsikt att i stället för en förlängning av bytesanbudet göra ett helt nytt anbud som skulle riktas till de återstående aktieägarna, när bolaget redan hade kommit att äga över 90 % av aktierna och rösterna i Y Ab. Bestämmelserna om aktiebyte kunde även tillämpas på detta byte eftersom det handlade om en åtgärd som hörde till samma egna helhet. 

CSN:114/2000 Det sökande bolaget ägde aktier i A Ab. Enligt A Ab:s bolagsordning fick ingen rösta med mer än 1/3 av de på stämman representerade aktierna. Nya A Ab hade gett A Ab:s aktieägare ett anbud om aktiebyte. Nya A Ab:s avsikt var att byta nyemitterade aktier till aktier i A Ab och på det sättet få över 2/3 av rösträtten i det bolag som var föremål för bytesanbudet. Efter att begränsningen av röstetalet hade beaktats skulle aktierna under alla omständigheter ge majoriteten av rösträtten för de på A Ab:s bolagsstämma representerade aktierna. Om det sökande bolaget bytte aktierna i A Ab till Nya A Ab:s nyemitterade aktier, skulle 52 § i lagen om beskattning av inkomst av näringsverksamhet tillämpas vid beskattningen av bolaget.

HFD 22.1.2001 liggare 92 A Ab hade för avsikt att till aktieägarna i X Ab rikta en aktieemission. Enligt betalningsvillkoren var teckning av aktier möjlig endast mot apportegendom. Apportegendomen bestod av aktier i X Ab. A Ab hade för avsikt att genom aktiebyte förvärva en andel på över 50 % av aktiestocken i X Ab. Enligt X Ab:s bolagsordning har varje delägare en röst per innehavda aktie dock så att ingen för egen och annans del får rösta med ett större röstetal än en femtedel av det på stämman representerade röstetalet. På grund av begränsningen av utövandet av röstetalet ansågs det att omstruktureringen inte kan betraktas som ett aktiebyte som är förenligt med 52 § § i lagen om beskattning av inkomst av näringsverksamhet där man förutsätter att aktiebolaget förvärvar en sådan andel av aktierna i ett annat aktiebolag att de aktier det förstnämnda bolaget äger medför mera än hälften av det röstetal som alla aktier i det andra bolaget medför

CSN:115/2001 (= HFD 9.1.2003 liggare 14, ingen ändring) Aktierna i X Ab var fördelade på två serier; A-aktierna berättigade till 20 röster och B-aktierna till en röst. De sökande ägde nästan alla A-aktier och ungefär hälften av B-aktierna. Y Ab hade för avsikt att förvärva hela aktiestocken i X Ab. Y Ab gjorde ett offentligt köpanbud om B-aktierna. Samtidigt hade Y Ab för avsikt att förvärva alla A-aktier i X Ab och som vederlag ge aktieägarna nya aktier som Y Ab emitterat. De omstruktureringar genom vilka Y Ab skulle förvärva aktier i X Ab betraktades som en helhet. Eftersom beloppet av det vederlag i pengar som skulle betalas till sökandena för aktierna i B-serien översteg gränsen på 10 % i 52 f § i NärSkL, skulle förvärvet av aktierna inte ske som ett sådant aktiebyte som avses i 52 f § i NärSkL. Om sökandena bytte sina A-aktier i X Ab till nya aktier som emitteras av Y Ab, skulle aktiebytet betraktas som en överlåtelse vid beskattningen av sökandena.

HFD:2003:13 Om T AB (publ.) med stöd av 6 kap. 6 § värdepappersmarknadslagen och/eller 14 kap. 19 § lagen om aktiebolag hade löst in aktier i S Abp av en aktieägare som inte hade accepterat ett offentligt erbjudande från T AB (publ.) om aktiebyte, ska inlösningsvederlaget eller gottgörelsen som betalas på grundval av 5 mom. i värdepappersmarknadslagens nämnda paragraf inte beaktas vid uträkningen av penningersättning enligt 52 f § lagen om beskattning av näringsinkomst.

CSN:2005/70 (= HFD 21.4.2006 liggare 943, ingen ändring) A Ab, som inte idkade näringsverksamhet, avsåg att förvärva en sådan andel av aktierna i B Ab, att aktieinnehavet ger mer än hälften av det röstetal som samtliga aktier i B Ab ger, och som vederlag till B Ab:s aktieägare ge nyemitterade aktier. Omstruktureringen betraktades som aktiebyte trots att det bolag som förvärvade aktierna inte idkade näringsverksamhet. Vid beskattningen av delägaren i B Ab tillämpades bestämmelsen om aktiebyte i 45 § 2 mom. i ISkL.

CSN:49/2008 X Ab idkade värdepappershandel och placeringsverksamhet. A och ett antal andra privatpersoner ägde 52 procent av aktierna i X Ab. De avsåg att genom ett aktiebyte överlåta sitt aktieinnehav i X Ab till sitt helägda bolag Y Ab. Som vederlag fick de nya aktier som Y Ab emitterade. Därefter hade X Ab för avsikt att dela ut nästan alla utdelningsbara vinstmedel till sina delägare. Omstruktureringen hängde samman med en omorganisering av X Ab:s affärsverksamhet och det fanns företagsekonomiska orsaker till omstruktureringen. Y Ab avsåg att fortsätta placeringsverksamheten och värdepappershandeln med de medel som bolaget erhöll vid utdelningen. Y Ab hade inte för avsikt att vidare överlåta de aktier i X Ab som erhållits vid aktiebytet. Utdelning som X Ab delade ut efter aktiebytet betraktades i under dessa omständigheter inte som vederlag för de aktier i X Ab som överläts till Y Ab vid aktiebytet. Vid beskattningen av A tillämpades 45 § 2 mom. i inkomstskattelagen och bestämmelserna om aktiebyte i 52 f § i näringsskattelagen på aktiebytet.

CSN:042/2009 A Ab, som ägdes av två privata familjer, idkade jordbruk och bolaget hade beskattats i enlighet med inkomstskattelagen för jordbruk. A Ab avsåg att dela de av bolaget ägda markerna, byggnaderna och övriga tillgångarna till hälften på två aktiebolag. Avsikten var att genomföra omstruktureringen som en upplösning av A Ab utan likvidationsförfarande så att bolagets samtliga tillgångar och skulder överförs på två aktiebolag och delägarna i A Ab som vederlag får nyemitterade aktier i bägge övertagande bolagen eller egna aktier som de övertagande bolagen har i sin besittning. När man beaktade 28 § i inkomstskattelagen, som innehåller allmänna bestämmelser och som hänvisar till 52 c § i näringsskattelagen, kunde man på ansökan tillämpa principerna om fission som stadgats i den sistnämnda lagpunkten.

HFD:2012:93 De principer som framgår av 52 f § i lagen om beskattning av inkomst av näringsverksamhet tillämpas på ett aktiebyte, där det finska aktiebolaget A Ab till det norska bolaget B AS överlåter de aktier som A Ab äger i aktiebolaget C Ab mot ett vederlag bestående av nyemitterade aktier i B AS.

HFD:2014:151 Makarna A och B hade samtidigt till D Abp överlåtit hela aktiestocken i fastighetsaktiebolaget C Ab, som de ägde. Makarna hade även med mottagaren kommit överens om villkoren för överlåtelserna. Köpeskillingen för aktiestocken var efter justering sammanlagt 6 300 371,33 euro. Av denna fick A i enlighet med sin ägarandel 80 procent, så att av köpeskillingen 5 040 297,04 euro betalades 5 000 800 euro genom aktiebyte, som genomförde som en till A riktad emission. Återstoden, 39 497,04 euro, betalades i pengar. Till B betalades hela köpeskillingen 1 260 074,29 euro i pengar. Eftersom det vederlag till makarna som betalades i pengar sammanlagt översteg 10 procent av det nominella värdet av de aktier som lämnades i vederlag, tillämpades vid beskattningen av A inte bestämmelsen i 45 § 2 mom. i inkomstskattelagen om aktiebyte.

Beskattningsprinciper för aktiebyte

HFD:2002:81 Som anskaffningsutgift för aktier som ett bolag hade anskaffat genom aktiebyte ansågs aktiernas gängse värde vid tidpunkten för aktiebytet när de senare överläts, trots att aktierna hade tagits upp till ett lägre värde i bolagets balansräkning.

HFD 4.2.2005 liggare 254 A grundade under skatteåret ett bolag, B Ab, och tecknade samtliga aktier i bolaget genom att i bolaget som apport sätta in sina aktier i C Ab. Enligt 52 f § 1 mom. i lagen om beskattning av inkomst av näringsverksamhet avses med aktiebyte, som inte har skattekonsekvenser, ett arrangemang där ett aktiebolag skaffar en sådan andel av aktierna i ett annat aktiebolag att de aktier det förstnämnda bolaget äger medför mera än hälften av det röstetal som alla aktier i det andra bolaget medför, och som vederlag till aktieägarna i det andra bolaget ger nya aktier som det emitterar. När A mot apport fick aktierna i det under bildning varande bolaget B Ab, som inte var infört i handelsregistret, var det inte frågan om att B Ab emitterade sådana nya aktier som avsågs i 52 f § (1733/1995) 1 mom. i lagen om beskattning av inkomst av näringsverksamhet och i ärendet skulle följaktligen inte tillämpas bestämmelsen i paragrafens 2 mom. om aktiebyte eller bestämmelserna om överlåtelse i 45 § 2 mom. (1734/1995) i inkomstskattelagen. Aktieplaceringen skulle därför i beskattningen behandlas som en överlåtelse och den vinst som uppstod vid överlåtelsen skulle betraktas som överlåtelsevinst som avses i 45 § 1 mom. i inkomstskattelagen.

HFD:2008:15 I ett ärende som gällde förhandsavgörande i en överlåtelseskattefråga skulle avgöras om X SA, som hade sitt säte i Luxemburg, med stöd av bestämmelserna i lagen om överlåtelseskatt kunde påföras överlåtelseskatt för de aktier i D Ab som det finska aktiebolaget Y Abp överlåter som apport till X SA och för vilka X SA som vederlag ger Y Abp nya aktier, som X SA själv emitterar.

I det förhandsavgörande som Europeiska gemenskapernas domstol gav på begäran av högsta förvaltningsdomstolen yttrade gemenskapernas domstol att Rådets direktiv 69/335/EEG av den 17 juli 1969 om indirekta skatter på kapitalanskaffning (69/335/EEG) skall tolkas så, att artikel 12.1 c i direktivet inte är tillämplig på den finländska överlåtelseskatten som tas ut när värdepapper överlåts som tillskott till en kapitalassociation vilken lämnar sina egna nyemitterade aktier som vederlag för denna överlåtelse, och att enligt artikel 12.1 a i nämnda direktiv är det tillåtet att ta ut en sådan skatt. Med hänsyn till vad gemenskapernas domstol hade yttrat i sitt förhandsavgörande förkastade högsta förvaltningsdomstolen X SA:s besvär, i vilka yrkades att högsta förvaltningsdomstolen som nytt förhandsavgörande skulle förklara att överlåtelseskatt inte tas ut, eftersom nämnda direktiv 69/335 som en konkretisering av principen om fri rörlighet för kapital och särskilt artikel 12.1 c i direktivet är ett hinder för att ta ut skatten.

HFD:2013:27 Det offentligt noterade bolaget A Abp hade år 2002 av B mottagit ett förslag om inledande av samgångsförhandlingar. Vid dessa förhandlingar och de utredningar som föregick förhandlingarna biträddes A Abp av konsultbyråer. Förhandlingarna resulterade i ett förslag till samgångsavtal och ett därtill fogat aktiebytesanbud från B till A Abp:s aktieägare. A Abp: styrelse beslöt rekommendera sina aktieägare att anta anbudet. Sakkunnigtjänsterna i anslutning till aktiebytet och de förhandlingar som föregick detta förorsakade A Abp kostnader, som inte ansågs avdragsgilla vid efterbeskattningen av A Abp.

Högsta förvaltningsdomstolen konstaterade att ett anbud om att få köpa aktierna i ett listat bolag riktas till aktieägarna i målbolaget och att aktiebyte är ett arrangemang som gäller äganderätten till aktierna i målbolaget. Denna omständighet talar för att kostnaderna i saken ska anses hänföra sig till aktieägarnas verksamhet. I ett listat bolag förutsätter jämställdheten mellan aktieägarna dock att anbudet riktas till samtliga aktieägare i bolaget. Det är då naturligt att målbolagets styrelse vidtar åtgärder med tanke på aktieägarna. Till 6 kap. i värdepappersmarknadslagen, som gäller köpanbud, har med lagen 442/2006 fogats bestämmelser om de skyldigheter som styrelsen i ett målbolag har när ett ovan nämnt anbud har riktats till målbolagets aktieägare.

År 2002 var målbolagets styrelse inte enligt någon bestämmelse i värdepappersmarknadslagen skyldig att vidta åtgärder av ovan nämnt slag. Dock hade rekommenderad praxis redan då varit att målbolagets styrelse skulle göra en bedömning av köpanbudet och dess förmånlighet för aktieägarna. Detta följde av styrelsens skyldighet att handla i enlighet med aktieägarnas och bolagets intressen. Fastän åtgärderna formellt hade vidtagits i syfte att se till att aktieägarna fick rätt pris för sina aktier, kunde ett anbud som riktades till samtliga aktieägare i ett offentligt noterat bolag inte utvärderas på annat sätt än så att bolaget utförde värderingen. Utgifterna för kostnaderna var till sin karaktär utgifter för inkomstens förvärvande.

På bland annat dessa grunder ansåg högsta förvaltningsdomstolen att A Abp hade rätt att från sin skattepliktiga inkomst dra av de kostnader för sakkunnigtjänster som anbudet om aktiebyte hade förorsakat målbolaget.

7.2 Rättspraxisen vid Europeiska unionens domstol

Sammandrag av beslut i den utsträckning de gäller aktiebyte

C-28/95 Leur-Bloem

Rådets direktiv 90/434/EEG om ett gemensamt beskattningssystem för fusion, fission, överföring av tillgångar och aktiebyte eller andelar som berör bolag i olika medlemsstater ska tolkas så att det gemensamma skattesystem som har införts genom detta och som innehåller olika skattemässiga förmåner, tillämpas urskillningslöst på alla affärstransaktioner där det är fråga om fusion, fission, överföring av tillgångar och utbyte av aktier, oavsett orsakerna till dessa vare sig de är finansiella, ekonomiska eller skattemässiga.

Av detta följer att artikel 2 d i direktivet, vari begreppet fusion genom utbyte av aktier eller andelar definieras, varken kräver att det förvärvande bolaget, enligt artikel 2 h i undermomentet i direktivet, självt driver verksamhet, eller att verksamheterna i båda bolagen varaktigt samlas, i finansiellt och ekonomiskt hänseende, i samma enhet. Det faktum att den fysiska personen som var den enda aktieägaren i och direktör för de förvärvade bolagen blir det förvärvande bolagets enda aktieägare och direktör utgör inget hinder för att betrakta den aktuella affärstransaktionen som en fusion som sker genom aktiebyte.

Artikel 11 i direktiv 90/434/EEG ska tolkas så, att för att undersöka om den planerade transaktionen har skatteflykt eller skatteundandragande som huvudsyfte eller ett av sina huvudsakliga syften, ska de behöriga nationella myndigheterna i varje enskilt fall vidta en övergripande prövning av den nämnda transaktionen. Denna undersökning ska kunna ställas under den tillsyn som utövas av domstolarna.

Begreppet godtagbart ekonomiskt skäl som avses i artikel 11 i direktivet 90/434/EEG ska tolkas så att det innebär något annat än enbart en strävan efter en skattemässig förmån, till exempel en horisontal förlustutjämning.

C-321/05 Kofoed

Rådets direktiv 90/434/EEG om ett gemensamt beskattningssystem för fusion, fission, överföring av tillgångar och aktiebyte eller andelar som berör bolag i olika medlemsstater ska tolkas så att det gemensamma skattesystem som har införts genom detta och som innehåller olika skattemässiga förmåner, tillämpas urskillningslöst på alla affärstransaktioner där det är fråga om fusion, fission, överföring av tillgångar och utbyte av aktier, oavsett orsakerna till dessa vare sig de är finansiella, ekonomiska eller skattemässiga.

I detta avseende ska begreppet "kontant betalning" till delägarna i det förvärvade bolaget inom ramen för ett byte av aktier i den mening som avses i artikel 2 d i detta direktiv avse tillhandahållande av pengar som har karaktären av ett verkligt vederlag för förvärvet, varmed avses tillhandahållanden som avtalats med bindande verkan som ett komplement tillutfärdandet av värdepapper som representerar kapitalet i det förvärvande bolaget, och detta oberoende av eventuella motiv som ligger bakom förfarandet.

Det går inte alltså att klassificera pengar i den mening som ett förvärvande bolag tillhandahåller delägarna i ett förvärvat bolag som "kontant betalning" endast av den anledningen att det finns ett visst tidsmässigt eller annat samband med förvärvsförfarandet eller av den anledningen att syftet med förfarandet är skatteflykt. Med hänsyn till omständigheterna ska det i varje enskilt fall prövas huruvida det ifrågavarande tillhandahållandet har karaktären av bindande vederlag för förvärvet.

Härav följer att en utdelning som ett förvärvande bolag lämnar till delägarna i det förvärvade bolaget kort efter utbytet av aktierna eller andelarna, som dock inte utgör en integrerad del i det vederlag som det förvärvande bolaget har att betala, inte får tas med vid beräkningen av "kontant betalning" enligt artikel 2 d i direktivet.

C-48/11 A Oy

Artikel 31 i avtalet om Europeiska ekonomiska samarbetsområdet av den 2 maj 1992 utgör hinder för en lagstiftning i en medlemsstat som innebär att ett utbyte av aktier eller andelar mellan ett bolag med hemvist i nämnda medlemsstat och ett bolag med hemvist i ett tredjeland som är part i EES-avtalet likställs med en skattepliktig aktieöverlåtelse. Artikeln utgör hinder för lagstiftningen i medlemsstaten även om endast inhemska bolag eller bolag som är etablerade i andra medlemsstater vore parter i omstruktureringen och omstruktureringen därmed skulle vara skattemässigt neutral. Artikeln utgör hinder förutsatt att det mellan medlemsstaten och tredjelandet föreligger en konvention om ömsesidig handräckning i skatteärenden som innehåller bestämmelser om ett utbyte av upplysningar mellan de nationella myndigheterna som är lika effektivt som det utbyte av upplysningar som föreskrivs i rådets direktiv 77/799/EEG av den 19 december 1977 om ömsesidigt bistånd av medlemsstaternas behöriga myndigheter på direktbeskattningens område och i rådets direktiv 2011/16/EU av den 15 februari 2011 om administrativt samarbete i fråga om beskattning och om upphävande av direktiv 77/799, vilket det ankommer på den hänskjutande domstolen att kontrollera.


Jari Salokoski
ledande skattesakkunnig

Leena Nieminen
skattesakkunnig