Rättspraxis för inkomstbeskattningen gällande expertarvoden i samband med anskaffning och överlåtelser av aktier

Har getts
23.2.2015
Diarienummer
A115/200/2014
Giltighet
Tills vidare
Bemyndigande
2 § 2 mom. i L om Skatteförvaltningen (503/2010)

I denna anvisning behandlas avdragbarheten för, allokering och periodisering av expertarvoden i inkomstbeskattningen av offentligt noterade bolag i olika situationer. Anvisningarna har utarbetats huvudsakligen utgående från högsta förvaltningsdomstolens rättspraxis.
 

1 Inledning

I denna anvisning avses med expertarvoden utgifter åt sakkunniga som betalats för juridiska och andra tjänster. Till dessa hör bl. a. kostnader för finansiella tjänster, skatterådgivning och revisorstjänster, arvoden för värdering av aktier och annan egendom samt utgifter för expertarvoden vid företagsomstruktureringar.

Hur expertarvodena ska behandlas i beskattningen har inte särskilt föreskrivits i lag. I sina årsboksavgöranden har högsta förvaltningsdomstolen bedömt avdrag för expertarvoden i beskattningen ur olika synvinklar. Anvisningarna har utarbetats huvudsakligen utgående från högsta förvaltningsdomstolens rättspraxis vilken gås mer detaljerat igenom nedan. I besluten har man tagit ställning till i vilken utsträckning expertarvodena är avdragsgilla då de riktar sig till en skattefri inkomst. Det har även avgjorts huruvida expertarvodena, som uppstår vid anskaffning av aktier eller ett offentligt uppköpserbjudande, ska dras av som årlig kostnad eller om de ska aktiveras som en del av anskaffningsutgiften. Dessutom har man även avgjort vem som kan dra av expertarvodena i beskattningen när det gäller offentligt uppköpserbjudande.

2 Avdragbarhet för expertarvoden vid skattefria överlåtelser av aktier

2.1 Tillämplig lagstiftning

Skattelagstiftningen innehåller inga specialbestämmelser för avdragsrätten av expertarvoden. Således måste denna avdragsrätt bedömas med stöd av den allmänna bestämmelsen om avdrag för utgifter i 7 § näringsskattelagen. Enligt NärSkL 7 § är utgifter för inkomstens förvärvande och bibehållande samt därav härrörande förluster avdragbara inom näringsverksamheten.

NärSkL 16 § 2 punkten utgör ett undantag till den allmänna bestämmelsen om avdragbarheten för utgifter. Det föreskrivs uttryckligen att utgifter som har samband med förvärvet eller bibehållandet av en skattefri inkomst inte är avdragsgilla, bortsett från den andel av utgifterna som överstiger den skattefria inkomsten. Bestämmelsen i NärSkL 16 § 2 punkten tillåter alltså att utgifter som hör till en skattefri inkomst får dras av såvitt dessa överstiger beloppet av den skattefria inkomsten.

I rättspraxis har hittills granskats avdragbarheten för expertarvoden som har samband med en skattefri inkomst. Detta kan vara fallet då man överlåter anläggningstillgångsaktier skattefritt enligt 6b § i NärSkL.

2.2 Rättspraxis

I högsta förvaltningsdomstolens årsboksavgörande HFD:2012:129 togs det ställning till huruvida expertarvoden är avdragsgilla med hänsyn till NärSkL 16 § 2 punkten.

HFD:2012:129
A Abp hade sålt aktiestocken i B Ab för 1 euro. Aktiernas anskaffningsutgift var 1 000 262,37 euro och de sakkunnig- och revisionsarvoden som hänförde sig till försäljningen uppgick till 536 823,17 euro. Aktierna var anläggningstillgångar i A Abp och överlåtelsepriset var skattefri inkomst och anskaffningsutgiften icke-avdragsgill utgift.

A Abp hade rätt att vid beskattningen dra av ovan nämnda sakkunnig- och revisionsarvoden till den del som beloppet av dem översteg det skattefria överlåtelsepriset för aktierna. Skatteåret 2007. Omröstning 3 - 2.

Lagen om beskattning av inkomst av näringsverksamhet 6 § 1 mom. 1 punkten, 6 b § 1 mom., 7 §, 14 § 1 mom. och 16 § 2 mom.

I detta fall såldes anläggningstillgångsaktier åt en utomstående för köpesumman en euro. Överlåtelseförlusten på aktierna bestod av deras anskaffningsutgift samt expert- och revisionsarvoden på 1.537.085,54 euro. Man hade sålt aktierna p.g.a. företagsekonomiska skäl. Domstolen ansåg att expertarvodena vid försäljningen inte utgör en del av anskaffningsutgiften för anläggningstillgångsaktier som kan överlåtas skattefritt, utan till sin natur är de utgifter för förvärv och bibehållande av inkomster enligt NärSkL7 §. Expertarvodena kunde dras av i beskattningen mot den del av som överstiger skattefria överlåtelsepriset på en euro med stöd av NärSkL 16 § 2 punkten.

I högsta förvaltningsdomstolens årsboksavgörande HFD:2012:129 ansågs att den skattefria inkomst som avses i NärSkL 16 § 2 punkten är överlåtelseprisets bruttobelopp, i det här fallet alltså en euro. Detta motiverades med att det i NärSkL 6 b § 1 mom. har föreskrivits om överlåtelseprisets bruttobelopp och aktiernas bruttoanskaffningsutgift i beskattningen. Därmed ska skattefri inkomst som avses i NärSkL 16 § 2 p. på motsvarande sätt beaktas som brutto.

3 Allokering av expertarvoden vid offentligt uppköpserbjudande

3.1 Tillämplig lagstiftning

Enligt NärSkL 7 § är utgifter för inkomstens förvärvande och bibehållande samt därav härrörande förluster avdragbara inom näringsverksamheten. Enligt NärSkL8 § 7 punkten är bl.a. följande avdragbara; utgifter för grundande av ett samfund vars ändamål är att bedriva rörelse, samt för grundande av en rörelse, dess omorganisation och annat dylikt.

Allokeringen av expertarvoden ska bedömas enligt NärSkL 7 § och 8 § 7 p. vid offentliga uppköpserbjudanden och särskilt när bolaget självt är föremål för erbjudandet (målbolag). Då ska man avgöra om expertarvodena till sin natur är utgifter som avses i NärSkL7 § som uppkommit för att generera inkomst i målbolaget eller om utgifterna närmast har betalats i aktieägarnas intresse och därmed hör till dem.

Begreppet offentligt uppköpserbjudande och skyldigheter enligt VPML

Ett offentligt uppköpserbjudande är ett publikt erbjudande från en aktieägare eller en annan fysisk eller juridisk person att köpa ett börsbolags aktier. Erbjudandet kan gälla samtliga eller en del av aktierna på den offentliga marknaden eller andra värdepapper som berättigar till aktier som avses i 11 kap. 1 § i värdepappersmarknadslagen (746/2012, VPML), och vara frivilligt eller obligatoriskt för den som är förpliktad enligt 11 kap. 19 § i VPML.

Till 11 kap. i värdepappersmarknadslagen som gäller uppköpserbjudande har det med lag 442/2006 fogats bestämmelser om skyldigheter för styrelsen p.g.a. erbjudandet. Enligt 11 kap. 13 § i lagen ska styrelsen i ett målbolag offentliggöra sitt yttrande om erbjudandet. Yttrandet ska innehålla en motiverad bedömning av erbjudandet med tanke på målbolaget och innehavarna av de värdepapper som erbjudandet avser och de strategiska planer som budgivaren lagt fram i erbjudandehandlingen och de sannolika effekterna på målbolagets verksamhet och sysselsättning. Bestämmelsen baserar sig på föreskrifterna Rådets och Europaparlamentets direktiv om uppköpserbjudanden (2004/25/EG).

Innan dessa regler fogades till lagen hade målbolagets styrelse ingen uttrycklig skyldighet enligt lagen att vidta sådana åtgärder. Dock rekommenderades det i praktiken redan då att målbolagets styrelse ska bedöma uppköpserbjudandet och dess förmånlighet för aktieägarna.

3.2 Rättspraxis

I högsta förvaltningsdomstolens årsboksavgörande HFD:2013:27 bedömdes allokeringen av expertutgifter mellan bolag och delägare i samband med ett offentligt uppköpserbjudande.

HFD:2013:27
Det offentligt noterade bolaget A Abp hade år 2002 av B mottagit ett förslag om inledande av samgångsförhandlingar. Vid dessa förhandlingar och de utredningar som föregick förhandlingarna biträddes A Abp av konsultbyråer. Förhandlingarna resulterade i ett förslag till samgångsavtal och ett aktiebytesanbud från B till A Abp:s aktieägare. A Abp:s styrelse beslöt rekommendera sina aktieägare att anta anbudet. Sakkunnigtjänsterna i anslutning till aktiebytet och de förhandlingar som föregick detta förorsakade A Abp kostnader som inte ansågs avdragsgilla vid efterbeskattningen av A Abp.

Högsta förvaltningsdomstolen konstaterade att ett anbud om att få köpa aktierna i ett listat bolag riktas till aktieägarna i målbolaget och att aktiebyte är ett arrangemang som gäller äganderätten till aktierna i målbolaget. Denna omständighet talar för att kostnaderna i saken ska anses hänföra sig till aktieägarnas verksamhet. I ett listat bolag förutsätter jämställdheten mellan aktieägarna dock att anbudet riktas till samtliga aktieägare i bolaget. Det är då naturligt att målbolagets styrelse vidtar åtgärder med tanke på aktieägarna. Till 6 kap. i värdepappersmarknadslagen har med lag 442/2006 fogats bestämmelser om de skyldigheter som styrelsen i ett målbolag har när ett ovan nämnt anbud har riktas till målbolagets aktieägare.

År 2002 var målbolagets styrelse inte enligt någon bestämmelse i värdepappersmarknadslagen skyldig att vidta åtgärder av ovan nämnt slag. Dock hade rekommenderad praxis redan då varit att målbolagets styrelse skulle göra en bedömning av köpanbudet och dess förmånlighet för aktieägarna. Detta följde av styrelsens skyldighet att handla i enlighet med aktieägarnas och bolagets intressen. Fastän åtgärderna formellt hade vidtagits i syfte att se till att aktieägarna fick rätt pris för sina aktier, kunde ett anbud som riktades till samtliga aktieägare i ett offentligt noterat bolag inte utvärderas på annat sätt än så att bolaget utförde värderingen. Utgifterna för kostnaderna var till sin karaktär utgifter för inkomstens förvärvande.

På bland annat dessa grunder ansåg högsta förvaltningsdomstolen att A Abp hade rätt att från sin skattepliktiga inkomst dra av de kostnader för sakkunnigtjänster som anbudet om aktiebyte hade förorsakat målbolaget. Skatteåret 2002.

Lagen om beskattning av inkomst av näringsverksamhet 7 § och 8 § 1 mom. 7 punkten

Högsta förvaltningsdomstolen kom fram till att expertarvoden kan allokeras till målbolaget och inte delägarna även om de åtgårder som gäller uppköpserbjudandet formellt skulle ha gjorts för att trygga överlåtelsepriset för aktieägarna. En bedömning av uppköpserbjudandet för alla aktieägare i ett noterat bolag hade inte varit möjligt annat än på bolagets uppdrag. Dessutom hade det i praktiken varit omöjligt att fakturera alla delägare för utgifterna och det hade medfört att utgifterna inte alls varit avdragsgilla. Högsta förvaltningsdomstolen ansåg att expertarvodena till sin natur var utgifter som har samband med att förvärva och bibehålla inkomst och således avdragsgilla för bolaget.

Även i högsta förvaltningsdomstolens beslut 11.2.2013/549 konstaterades att utgifterna ska riktas till bolaget fastän det var frågan om en engångsersättning i samband med ett offentligt köpeanbud (i det publicerade avsnittet).

HFD 11.2.2013/549
A Abp och B Ab hade ingått ett avtal 2003 enligt vilket det nya bolag som B Ab grundat gör ett offentligt anbud på hela aktiestocken i A Abp. A Abp meddelade att bolagets styrelse rekommenderar aktieägarna att godkänna B Ab:s erbjudande. Senare meddelade C att det gör ett konkurrerande erbjudande på aktierna i A Abp förutsatt att A Abp häver avtalet med B Ab som ingåtts 12.10.2003. På grund av hävningen betalade A Abp en penningersättning åt B Ab. Därefter rekommenderade styrelsen i A Abp åt sina aktieägare att de skulle godkänna C Ab:s uppköpserbjudande.

Förvaltningsdomstolen ansåg i enlighet med överklagandet av Enheten för skattetagarnas rätt att den betalda ersättningen inte var avdragsgill från inkomsterna i A Abp. Förvaltningsdomstolen ansåg att man beslutat att betala engångsersättningen för att aktieägarna skulle kunna godkänna ett förmånligare anbud. Således ansågs att kostnaden för ersättningen endast varit för aktieägarnas nytta och därmed inte avdragbar utgift inom näringsverksamheten för inkomstens förvärv och bibehållande.

Högsta förvaltningsdomstolen ansåg att ersättningen betalats i samband med bolagets affärsverksamhet för hävning av avtal och för att hindra ett eventuellt ännu större ersättningskrav. Ersättningen hade samband med ett arrangemang som syftade till att säkerställa ett så stort överlåtelsepris som möjligt åt aktieägarna. Detta stödjer förvaltningsrättens ställningstagande.

Det var fråga om ett avtal som bolagets styrelse hade ingått och som kan anses höra till dess uppgifter med betraktande av styrelsens ansvar för ett köpeanbud åt delägarna i ett noterat bolag. Bolaget hade varit avtalspart och ersättningsskyldigheten hade inte kunnat rikta sig direkt mot aktieägarna även om de haft nytta av bolagets agerande. Kostnaderna var till sin natur utgifter för inkomstens förvärv. På grund av detta ansåg högsta förvaltningsdomstolen att engångsersättningen var en avdragsgill utgift för A Abp.

Skatteår 2003.

Lagen om beskattning av inkomst av näringsverksamhet 7 §

I motiveringen konstaterades att bolaget hade varit avtalspart och att ersättningsskyldigheten inte kunnat rikta sig direkt mot aktieägarna även om de haft nytta av bolagets agerande. Engångsersättningen ansågs därför till sin natur vara en utgift för förvärv och bibehållande av inkomster som är avdragsgill i beskattningen.

Praxis enligt högsta förvaltningsdomstolens beslut är att utgifter orsakade av åtgärder p.g.a. ett köperbjudande till sin natur är avdragsgilla utgifter för förvärv och bibehållande av inkomst och avdragbara i målbolagets beskattning. Kravet på jämbördighet mellan aktieägare i noterade bolag förutsätter att erbjudandet riktas till alla delägare varför det är naturligt att målbolagets styrelse handlar för alla aktieägare. Bolagets styrelse är också enligt värdepappersmarknadslagen och aktiebolagslagen skyldigt att ta aktieägarnas intressen i beaktande.

4 Periodisering av expertarvoden vid köp av aktier

4.1 Tillämplig lagstiftning

Enligt NärSkL 14 § 1 mom. anses som anskaffningsutgift för omsättnings-, investerings- och anläggningstillgångar summan av de rörliga utgifterna för anskaffning och framställning av tillgången. Till anskaffningsutgiften räknas dessutom de fasta utgifter och ränteutgifter som med stöd av 4 kap. 5 § i bokföringslagen eller med stöd av de internationella redovisningsstandarder som avses i 7 a kap. 1 § i nämnda lag har räknats in i tillgångens anskaffningsutgift.

Det blir aktuellt att undersöka en aktivering av expertarvoden i enlighet med NärskL 14 § när ett bolag skaffar aktier i ett annat bolag. Då ska man avgöra om expertarvodena kan dras av som årliga kostnader eller om de har ett närmare samband med aktieköpet. Om utgifterna har ett närmare samband med aktieköpet ska de aktiveras såsom en del av aktiernas anskaffningsutgift. Högsta förvaltningsdomstolen har hittills bedömt periodiseringen av expertarvoden i situationer där aktierna har skaffats genom aktiebyte eller offentligt uppköpserbjudande.

4.2 Rättspraxis

Högsta förvaltningsdomstolens årsboksbeslut HFD:2004:93 gäller periodisering av expertarvoden när aktierna har skaffats genom aktiebyte.

HFD:2004:93
De publika aktiebolagen X och Y fusionerades år 1999 till det publika aktiebolaget A genom aktiebyte i enlighet med 52 f § i lagen om beskattning av inkomst av näringsverksamhet, varvid X hade förvärvat aktiestocken i Y och som vederlag givit aktieägarna i bolaget Y nya aktier, som det förstnämnda bolaget hade emitterat. Arvoden som på grund av fusionen hade betalats till utomstående sakkunniga och andra utgifter som orsakades av fusionen kunde inte dras av som årskostnader endast på basis av hur de hade registrerats i bolagets bokföring. Utgifterna ansågs ha hänfört sig till anskaffningen av aktier i det publika aktiebolaget Y, eftersom det publika aktiebolaget A inte hade anfört något annat. Därför skulle utgifterna inräknas i anskaffningsutgiften för aktierna. Skatteåret 1999

I fallet hade bolagen X och Y fusionerats genom aktiebyte i enlighet med 52 f § i lagen om beskattning av inkomst av näringsverksamhet, varvid X hade förvärvat aktiestocken i Y och som vederlag gett aktieägarna i bolaget Y nya aktier som X hade emitterat. Arvoden som på grund av denna fusion betalats till utomstående sakkunniga och andra utgifter som orsakades av fusionen kunde inte dras av som årskostnader endast på basis av hur bolaget hade bokfört dem. Utgifterna ansågs ha samband med anskaffningen av aktier i Y Abp, eftersom A Abp inte hade anfört något annat.

I beslutets motivering konstaterades att då den planerade anskaffningen gjorts kan det förväntas att det åt den skattskyldige uppkommer utgifter som har ett nära samband med anskaffningen av aktierna. Således ska expertarvodena räknas till aktiernas anskaffningsutgift. Centralskattenämndens beslut 063/2010 har liknande innehåll.

Periodisering av expertarvoden har bedömts även i förhållande till offentligt uppköpserbjudande i årsboksavgörandet HFD:2013:68.

HFD:2013:68
Det finska publika aktiebolaget A Abp hade gett aktieägarna i det norska bolaget C ASA ett offentligt uppköpserbjudande. Enligt erbjudandet skulle köpeskillingen betalas dels i pengar och dels i nyemitterade aktier i A Abp. Köpet genomfördes och A Abp bokförde aktierna i C ASA bland sina anläggningstillgångar. För aktieemissionen i anslutning till uppköpserbjudandet hade A Abp haft utgifter till ett belopp av nästan 800 000 euro. I beloppet ingick arvoden till juridiska och ekonomiska rådgivare som anlitats för listningsprospektet, tryckningskostnader samt avgifter som olika myndigheter uppburit i samband med godkännandet av prospektet.

I sin bokföring hade bolaget behandlat nämnda utgifter som finansieringsutgifter, som får dras av som utgifter som hänför sig till skatteåret. Vid verkställandet av beskattningen hade de på detta sätt av A Abp deklarerade utgifterna ansetts utgöra en del av bolagets anskaffningsutgift för aktierna i C ASA, och A Abp:s inkomster hade ökats med motsvarande belopp. Sina direkta anskaffningsutgifterna för aktierna i C ASA, vilka det inte nu var frågan om, hade bolaget aktiverat som en del av sin anskaffningsutgift för nämnda aktier.

Enligt 2 kap. 3 § i värdepappersmarknadslagen medförde emitteringen av aktierna skyldighet att sätta upp ett prospekt för listningen. De utgifter som detta medförde skulle anses hänföra sig närmare till emitteringen av de nya aktierna än till förvärvet av de aktier som genom företagsköpet hade övergått till A Abp, trots att de emitterade nya aktierna användes som delbetalning av köpeskillingen för aktieköpet. A Abp fick vid beskattningen som utgift för skatteåret dra av de kostnader som bolaget haft för uppsättandet av prospektet. Skatteåret 2007.

Lagen om beskattning av inkomst av näringsverksamhet 7 § och 8 § 1 mom. 7 punkten
Värdepappersmarknadslagen 2 kap. 3 § 1 mom.

Beslutet avviker från årsboksavgörandet om aktiebyte eftersom expertarvodena har sin grund i en skyldighet att enligt lag upprätta ett listningsprospekt. Det uppstod utgifter åt bolaget för att anordna en emission som hörde till uppköpserbjudandet. Utgifterna bestod av arvoden för juridisk och ekonomisk rådgivning för prospektet. Bolaget var skyldigt att utarbeta ett prospekt enligt värdepappersmarknadslagen. Bolaget hade behandlat utgifterna som föranletts av emissionen separat från de övriga utgifterna för företagsköpet.

Högsta förvaltningsdomstolen ansåg att utgifterna som detta medförde skulle anses ha ett närmare samband med emitteringen av de nya aktierna än med anskaffning av de aktier som i företagsköpet hade övergått till A Abp, oberoende av att de emitterade nya aktierna användes som delbetalning av köpeskillingen för aktierna. A Abp fick dra av utgifterna för att utarbeta ett prospekt.

Utgående från högsta förvaltningsdomstolens rättspraxis anses expertarvoden i samband med aktieköp och aktiebyte huvudsakligen höra till aktiernas anskaffningsutgift om inget annat tillförlitligt visas. Sådana expertarvoden hade inte uppkommit utan köp av aktierna. Då den planerade anskaffningen gjorts kan det förväntas att det åt den skattskyldige uppstår utgifter som har ett nära samband med anskaffningen av aktierna. Expertarvoden kan inte godkännas i beskattningen såsom årlig utgift enbart på basis av hur de har bokförts.

Det är ibland svårt att dra en gräns mellan årlig kostnad och aktivering då det handlar om lagstadgade skyldigheter och om utgifter på grund av kapitalanskaffning. I årsboksavgörandet HFD:2013:68 ansågs det att utgifterna har ett närmare samband med förvärvet av inkomst eller en omorganisering som avses i NärskL 7 § o. 8 § 7 p. än med anskaffning av aktierna.

Den skattskyldige kan i oklara fall och vid behov av rättstolkning ansöka om förhandsavgörande av Skatteförvaltningen för en specifik fråga.  Förhandsavgörandena är bindande beslut om hur Skatteförvaltningen går tillväga i beskattningen av ett enskilt skatteärende.

 

Jari Salokoski
ledande skattesakkunnig

Iida-Marja Iltanen
skattesakkunnig