Om beskattning av masskuldebrevslån enligt inkomstskattelagen

Har getts
29.1.2013
Diarienummer
A9/200/2013
Giltighet
Tills vidare
Bemyndigande
2 § 2 mom. i L om Skatteförvaltningen (503/2010)
Ersätter anvisningen
465/346/2011

Anvisningen har uppdaterats på grund av en ändring i lagen om källskatt på ränteinkomst (778/2012) som trädde i kraft 1.1.2013. Uppdateringen finns i punkt 2.1. i anvisningen. Därtill har Centralskattenämndens förhandsavgörande CSN 69/2012 beaktats. Anvisningen har också kompletterats med uppgift om att den förlust som uppstår från ett masskuldebrev inte är avdragsgill i beskattningen om masskuldebrevet inte var avsett att tecknas av allmänheten.

1 Inledning

Skatteförvaltningen ersätter med den här anvisningen punkt I.3 Masskuldebrevslån i den tidigare anvisningen nr 6590/41/88 som getts 20.6.1988 om beskattningen av värdepapper och övriga investeringar.

2 Masskuldebrevslån

2.1 Allmänt

Masskuldebrevslån är innehavarpapper som emitterats till allmänheten med lång löptid (mer än ett år), där lånets totalbelopp har delats upp i flera små delar som skuldebrev. Flera masskuldebrevslån som emitterats i värdeandelssystemet är enligt lånevillkoren registrerade masskuldebrev. Enligt lånevillkoren har emittenten rätt att få information om sina borgenärer.

Placeringar på penningmarknaden är ränteplaceringar med en löptid på högst ett år. Penningmarknadsinstrument är t.ex. företagscertifikat, bankcertifikat och kommuncertifikat. Penningmarknadsinstrumenten är avsedda för företag och samfund.

Masskuldebrev kan kallas t.ex. bonder (engelska: bond) eller obligationer. I den här anvisningen syftar termen ”lån” på ett omsättningsbart masskuldebrevslån som emitterats till allmänheten.

Masskuldebrevslån kan emitteras av stater och övriga offentliga samfund, stora företag och finansiella institut. Ett masskuldebrev kan ha rörlig, fast eller ingen ränta eller vara bundet till ett index. Om lånet har sämre förmånsrätt än emittentens övriga förpliktelser, kallas lånet ett debenturlån. I konvertibla skuldebrev ingår typiskt rätten att byta lånet mot emittentens aktier i enlighet med lånevillkoren.

En typisk löptid för masskuldebrev är från några år till tio år. Ett masskuldebrevslån kan emitteras i värdeandelsform och finns då i det elektroniska registret för värdepapper där överlåtelser sköts genom överföringar mellan ägarnas värdeandelskonton. Masskuldebrevslån kan vanligtvis säljas och köpas på eftermarknaden. Det innebär att placerare kan sälja och köpa masskuldebrev mitt under lånetiden. Masskuldebrevslån kan hanteras på börsen eller så kan t.ex. banken som emitterar lånet köpa det tillbaka före förfallodagen.

Med emission avses den händelsen då ett masskuldebrevslån för första gången säljs till marknaden. Lånet kan tecknas till sitt nominella värde, varvid emissionskursen är 100. Om placeraren t.ex. tecknar ett masslån på 10 000 euro, betalar han eller hon i så fall 10 000 euro för lånet. Emissionskursen kan avvika från den nominella kursen, dvs. från värdet 100. Om kursen är under 100, betalar placeraren mindre än det nominella värdet när lånet tecknas. Om kursen är över 100, betalar placeraren mer än det nominella värdet när lånet tecknas. Lånets teckningspris är sålunda lånets nominella värde multiplicerat med masslånets emissionskurs.

Det finns bara två bestämmelser i lagen om inkomstsskatt (ISkL) som gäller överlåtelsevinst på masskuldebrev. Båda två gäller beskattningen av optionslån och konvertibla skuldebrev (45 § 2 mom. och 47 § 3 mom. i ISkL). Det finns inga allmänna lagbestämmelser som gäller värdeförändringar för skuldebrev. På överlåtelser av masskuldebrevslån tillämpas i regel allmänna bestämmelser som gäller överlåtelsevinst eller -förlust samt tillgänglig rättspraxis. Som skattepliktig överlåtelse räknas bl.a. försäljning på eftermarknaden eller inlösning (återbetalning av masskuldebrevslån). Som anskaffningshändelse räknas t.ex. tecknande vid emission eller köp på eftermarknaden.

Vid beskattningen är det väsentligt att det pris som betalas för skuldkapitalet hålls isär från räntebetalningarna. På vinst eller förlust som fås på kapitalet tillämpas bestämmelserna om överlåtelsevinster och -förluster och räntan beskattas antingen i enlighet med L om källskatt på ränteinkomst (lagen om källskatt på ränteinkomst, 28.12.1990/1341 jämte senare ändringar) eller som kapitalinkomst i enlighet med 33 § i ISkL (30.12.1992/1535 jämte senare ändringar). Lagen om källskatt på ränteinkomst kan bara tillämpas på allmänt skattskyldiga fysiska personer och dödsbon i Finland och de ränteinkomster dessa fått från Finland (2 § och 3 § i L om källskatt på ränteinkomst). En tilläggsförutsättning är att masskuldebrevslånet är avsett att tecknas av allmänheten.  Källskatt behöver inte betalas om inget prospekt enligt kap 4, 3 § 1 mom. 1–3 punkter i Värdepappersmarknadslagen (746/2012) behöver offentliggöras. Då är det fråga om situationer i vilka masskuldebrevslånet erbjuds till:

  1. uteslutande till kvalificerade investerare,
  2. till färre än 150 investerare som inte är kvalificerade investerare, beräknat per EES-stat, eller
  3. till ett värde av minst 100 000 euro per investerare och erbjudande eller som andelar vars nominella värde eller motvärde är minst 100 000 euro.

På masskuldebrevslån som uppfyller villkoren i 4 kap. 3 § 1 mom. 1–3 punkten i värdepappersmarknadslagen ska inte tillämpas källbeskattning av ränteinkomsten även om ett sådant lån erbjuds som en del av ett emissionsprogram inom ramen för ett  grundprospekt som godkänts av Finansinspektionen eller motsvarande behöriga myndighet i någon annan stat.

L om källskatt på ränteinkomst ska även tillämpas på ränta på masskuldebrevslån när lånet har bjudits ut till allmänheten för teckning och lånet har emitterats av finska staten, Finlands Bank, en finsk kommun eller samkommun eller för vilket finska staten, Finlands Bank, en finsk kommun eller samkommun har ställt proprieborgen (3 § i L om källskatt på ränteinkomst). I dessa fall finns det ingen skyldighet att lämna ett prospekt rörande lånet.

Räntor på masskuldebrevslån från utländska emittenter beskattas enligt inkomstskattelagen, eftersom L om källskatt på ränteinkomst bara kan tillämpas på lån från inhemska emittenter. Ett undantag är en situation där en utländsk emittent har en filial i Finland som fungerar som emittent. Då tillämpas också L på källskatt på ränteinkomst (se CSN 87/2003 i punkt 2.5 Indexbundna masskuldebrevslån i denna anvisning för ett fall då det inte fanns en filial i Finland. I fallet CSN 72/1998 fanns det däremot en filial i Finland.)

Om ett företag som är allmänt skattskyldigt i Finland emitterar ett masskuldebrevslån endast utomlands, beskattas räntan på de sätt som ovan beskrivits enligt L om källskatt på ränteinkomst, om masskuldebrevslånet är avsett att tecknas av allmänheten.Källskatt ska dock inte betalas om för lånet med stöd av 4 kap. 3 § 1 mom. 1–3 punkten i värdepappersmarknadslagen (746/2012) inte behöver upprättas prospekt.

CSN 72/1998
En utländsk banks filialverksamhet i Finland emitterade i den finska filialens namn ett masskuldebrevslån i Finlands officiella valuta som bjöds att tecknas av den finska allmänheten. Lånebeloppet var ca 150 miljoner mark och lånetiden 5 år. Tillgångarna från emissionen var medelanskaffning för filialen och användes för filialens verksamhet i Finland. Betalningen av ränta till skuldebrevens innehavare skedde i Finlands officiella valuta i Finland. Räntan som betalades på masskuldebrevslånet utgjorde sådan ränteinkomst som avses i lagen om källskatt på ränteinkomst (1341/90).

Ränteinkomst på masskuldebrevslån, som det betalats källskatt på i enlighet med L om källskatt på ränteinkomst, är inte skattepliktig inkomst i inkomstbeskattningen (3 § 2 mom. i L om källskatt på ränteinkomst).

På inkomster som beskattas enligt L om källskatt på ränteinkomster tillämpas en fast skatteprocent om 30 % (fr.o.m. 1.1.2012). Skatteprocenten som tillämpas på inkomster som ska beskattas enligt ISkL är 30 %. Om de beskattningsbara inkomsterna enligt ISkL överstiger 50 000 euro under kalenderåret, är skatteprocenten 32 % för den del som överstiger 50 000 euro (fr.o.m. 1.1.2012).

I inkomstbeskattningen kan ett masskuldebrevslån betraktas som ett värdepapper. I anskaffningsutgiften för ett masskuldebrev räknas förutom det pris som betalats för kapitalet också övriga utgifter som direkt föranletts av anskaffandet, som tecknings- eller förmedlingsavgifter (CSN 92/2001). Också överpriset som på grund av masskuldebrevslånets värdestegring har betalats på eftermarknaden utgör en del av masskuldebrevslånets anskaffningsutgift (CSN 71/1884).

CSN 71/1994
Den skattskyldige fick inte som utgift för inkomstens förvärvande dra av den värdestegring för skuldebrevet som han betalt för vid anskaffningen av masskuldebrevet. Den skattskyldige fick vid överlåtelsen av skuldebrevet dra av inköpspriset, minskat med den eftermarknadsgottgörelse den skattskyldige betalt, som anskaffningsutgift för skuldebrevet. Skatteåret 1994

CSN 92/2001
Banken hade emitterat ett masskuldebrevslån. Skuldebrevets emissionsprocent var 130 %. På lånet betalades ingen årlig ränta. På återbetalningsdagen tre år senare betalade banken till placeraren skuldebrevets nominella värde och en gottgörelse som bestämdes på basis av Dow Jones STOXX 50 SM-indexet. I enlighet med masskuldebrevslånets villkor måste man vid tecknandet av lånet betala ett teckningsarvode vars storlek var 1,5 % av skuldebrevets nominella värde. Teckningspriset som bestämdes på basis av emissionskursen, som var större än skuldebrevets nominella värde, ansågs utgöra skuldebrevets anskaffningsutgift. Då placeraren överlät skuldebrevet eller då banken återbetalade skuldebrevets nominella värde, kunde placeraren från skuldebrevets överlåtelsepris dra av den oavskrivna andelen av skuldebrevets anskaffningsutgift. Om det uppkom en förlust vid överlåtelsen av skuldebrevet fick placeraren dra av överlåtelseförlusten på det sätt som avses i ISkL 50 § 1 mom. Placeraren kunde inte dra av teckningsarvodet som en utgift för förvärv av kapitalinkomst, utan arvodet var en del av skuldebrevets anskaffningsutgift. Förhandsavgörande för åren 2001–2003.

Eftermarknadsgottgörelsen är den ränta som influtit till säljaren mellan den sista räntebetalningsdagen och försäljningsdagen. Eftermarknadsgottgörelsen räknas inte som en del av anskaffningsutgiften för köparen av masskuldebrevslånet utan den dras av som en utgift för förvärv av kapitalinkomster i enlighet med den särskilda bestämmelsen ISkL 54a §.  Den eftermarknadsgottgörelse som försäljaren av masskuldebrevslån får är i sin tur kapitalinkomst (ISkL 32 §).

Enligt ISkL 45 § 1 mom. utgör allmänt sett alla vinster som erhållits vid överlåtelse av egendom skattepliktig kapitalinkomst. ISkL 50 § innehåller bestämmelser om avdragbarheten för överlåtelseförluster. Dessa lagrum tillämpas också på överlåtelsevinster och -förluster från masskuldebrevslån.

Exempel: Den skattskyldiga tecknar ett masskuldebrevslån från en inhemsk emittent med det nominella värdet 10 000 euro till det nominella värdet, dvs. 10 000 euro. Masskuldebrevets nominella ränta är t.ex. 4 %. Förfallodagen är om 1 år. Emittenten betalar på förfallodagen åt den skattskyldige skuldkapitalet 10 000 euro och den skatteskyldiga får ingen överlåtelsevinst eller -förlust eftersom inlösningspriset och teckningspriset är lika stora. Emittenten betalar på förfallodagen också räntan 400 € (= 4 % x 10 000 euro). Räntan beskattas enligt L om källskatt på ränteinkomst eftersom emittenten är inhemsk och masskuldebrevet är avsett att tecknas av allmänheten.   
Exempel: Den skattskyldiga tecknar ett masskuldebrevslån från en inhemsk emittent med det nominella värdet 10 000 euro till det nominella värdet, dvs. 10 000 euro, och den nominella räntan är t.ex. 4 %. Den skatteskyldige säljer masskuldebrevet 6 månader senare för 10 500 euro och får på samma gång 200 euro i eftermarknadsgottgörelse. Överlåtelsevinstens belopp är 500 euro (=10 500 euro - 10 000 euro) och den som kapitalinkomst beskattningsbara skattepliktiga eftermarknadsgottgörelsen är 200 euro.

Vissa överlåtelsevinster är enligt särskilda bestämmelser skattefria och vissa överlåtelseförluster får inte dras av (ISkL 48 § 6 mom.). Överlåtelsevinsten för ett masskuldebrevslån är skattefri om de sammanlagda överlåtelsepriserna för all överlåten egendom under skatteåret är högst 1 000 euro. På motsvarande sätt kan överlåtelseförlusten för ett masskuldebrevslån inte dras av om de sammanlagda anskaffningspriserna för all överlåten egendom under skatteåret är högst 1 000 euro och de sammanlagda överlåtningspriserna för all överlåten egendom under skatteåret på samma gång är högst 1 000 euro.

Ett masskuldebrevslån kan vara ett lån med engångsamortering (s.k. bullet-lån) eller ett lån med fortlöpande amorteringar. Ett ovanligt undantag är ett s.k. evigt lån eller perpetuallån. I ett s.k. bullet-lån betalas skuldkapitalet tillbaka på en gång. I ett masskuldebrevslån med fortlöpande amorteringar återbetalas skuldkapitalet i flera rater. Då beräknas överlåtelsevinsten eller -förlusten separat för varje rat som betalas tillbaka. Till varje återbetalningsrat hänförs en andel av lånets anskaffningsutgifter som motsvarar det återbetalda skuldkapitalet.

Exempel: Den skattskyldiga tecknar ett masskuldebrevslån från en inhemsk emittent med det nominella värdet 10 000 euro till det nominella värdet, dvs. 10 000 euro, och den nominella räntan är t.ex. 5 %. Masskuldebrevets löptid är 5 år och lånet amorteras med 2 000 euro varje år.  Den skatteskyldige betalas 2 500 euro det första året. Av det här utgör räntan 500 euro (= 10 000 euro x 5 %). Överlåtelsevinstens belopp är 0 euro (= (1/5 x 10 000 euro) - 2 000 euro).
Exempel: Masskuldebrevets löptid är 5 år och lånekapitalet amorteras med 2 000 euro varje år. Räntan betalas årsvis. Masskuldebrevets nominella ränta är 5 %. Den skattskyldige köper ett masskuldebrevslån med det nominella värdet 10 000 euro för 12 000 euro före den första förfallodagen och betalar 200 euro i eftermarknadsgottgörelse. Den skatteskyldige betalas 2 500 euro det första året. Av det här utgör räntan 500 euro (= 10 000 euro x 5 %). Överlåtelseförlustens belopp är 400 euro (= (1/5 x 12 000 euro) - 2 000 euro). Eftermarknadsgottgörelsen 200 € dras av i enlighet med ISkL 54a §.

Ett masskuldebrevslån kan helt mista sitt värde p.g.a. gäldenärens konkurs. I så fall kan värdeminskningen anses slutgiltig och skuldebrevets anskaffningsavgift inklusive anskaffningskostnader tolkas i enlighet med ISkL 50 § 3 mom. 3 punkten som överlåtelseförlust, eftersom det handlar om ett värdepapper.

Utöver emittentens konkurs kan masskuldebrevets kapital också gå förlorad antingen helt eller delvis p.g.a. ett villkor som nämnts i låneavtalet. I en sådan situation handlar det också om en överlåtelseförlust i enlighet med ISkL 50 § 3 mom. när masskuldebrevslånet är ett värdepapper. Om masskuldebrevet inte var avsett att tecknas av allmänheten, är det inte fråga om ett värdepapper. En sådan värdeminskning av masskuldebrev är inte avdragsgill i beskattning enligt ISkL.

Ränta på en skuld som hänför sig till en ränteinkomst som avses i L om källskatt på ränteinkomst eller hänför sig till en eftermarknadsgottgörelse på ett masskuldebrev i enlighet med L om källskatt på ränteinkomst kan inte dras av (ISkL 58 § 5 mom.). Lagrummet har i praktiken tolkats så att räntan på en skuld som hänför sig till anskaffningen av ett masskuldebrevslån som omfattas av källskatt inte alls kan dras av. Räntan på skuld kan inte heller dras av om ett masskuldebrevslån som omfattas av L om källskatt på ränteinkomst säljs under löptiden innan någon ränta betalats till säljaren.  Också indexgottgörelsen är en källskattepliktig ränta (3 § 3 mom. i L om källskatt på ränteinkomst). Räntor på skulder som hänför sig till övriga typer av masskuldebrevslån kan dras av.

Centralskattenämnden har givit ett avgörande CSN 69/2012 som gäller realiseringen av intäkt från masskuldebrevslån. I sitt avgörande ansåg nämnden att när gamla masskuldebrevslån annulleras och nya skuldebrev ges i stället, realiseras masskuldebrevlånets överlåtelsevinst och -förlust. Också ränteinkomsten ansågs realiseras då ett nytt masskuldebrevslån ersatte den obetalda räntan.

KVL 069/2012
Återbetalbart kapital i den grekiska statens masskuldebrev sänktes 9.3.2012.Sänkningen gjordes genom annullering av lånen, varvid investerarna fick nya ersättande masskuldebrev vars sammanlagda nominella värde var mindre än det gamla skuldebrevets nominella värde. De nya lånen var ”New Bonds” och ”GDP-Linked Securities” som emitterades av den grekiska staten samt ”PSI Notes” och ”Accrued Interest Note” som emitterades av Europeiska finansiella stabiliseringsfaciliteten.

Lånen ”New Bonds” och ”PSI Notes” hade ett nominellt värde som betalades till innehavaren av skuldebrevet på förfallodagen. Dessa skuldebrevs sammanlagda nominella värde var mindre än det ursprungliga skuldebrevets nominella värde. ”GDP-Linked Securities” hade ett teoretiskt nominellt värde som emellertid inte betalades tillbaka till innehavaren av skuldebrevet, utan denna var endast berättigad till en avkastning som följde utvecklingen av Greklands bruttonationalprodukt. ”Accrued Interest Note” var ersättning för den obetalda räntan på det ursprungliga lånet.

Det ursprungliga skuldebrevet ansågs i beskattningen som överlåtet år 2012.Den överlåtelsevinst som eventuellt uppstått genom överlåtelsen utgjorde med stöd av 45–46 § i inkomstskattelagen skattepliktig kapitalinkomst, och den överlåtelseförlust som uppstod genom överlåtelsen drogs av i beskattningen så som 50 § i inkomstskattelagen förutsätter.

Som överlåtelsepris ansågs skuldebrevets gängse värde vid överlåtelsetidpunkten, m.a.o. det sammanlagda nominella återbetalningsvärdet av ”New Bonds” och ”PSI Notes" som togs emot vid utbytet.  Samma belopp utgjorde anskaffningsutgiften för dessa skuldebrev som togs emot vid utbytet. Anskaffningsutgiften delades på ”New Bonds” och ”PSI Notes” i proportion till deras nominella värde. Det gängse värdet och anskaffningsutgiften av ”GDP-Linked Securities” ansågs vara 0 euro under förhållandena vid ansökan.

Förvärv av skuldebrevet ”Accrued Interest Note” var att anse som räntebetalning. Det mottagna skuldebrevets gängse värde ansågs utgöra ränteinkomstens belopp, vilket värde under förhållandena vid ansökan motsvarade det belopp som ska betalas innehavaren av skuldebrevet på förfallodagen 12.9.2012. Om sökanden sålde sitt skuldebrev Accrued Interest Note före dess förfallodag, tillämpades bestämmelserna om överlåtelsevinst eller -förlust på köpet. Då motsvarade det överlåtna värdepapprets anskaffningsutgift det belopp av ränteinkomst som ansågs som sökandens skattepliktiga inkomst. Förhandsavgörande för året 2012.

45 § 1 mom., 46 § 1 mom. och 50 § 1 mom. i inkomstskattelagen

2.2 Masskuldebrevslån med nollränta

Med ett nollräntelån avses ett lån som emitteras till en fast kurs som är mindre än det nominella värdet. Ingen ränta betalas för lånet under dess löptid utan placeraren får tillbaka pengarna inklusive avkastningen först när lånet eller en del av det faller till betalning. För placeraren består avkastningen av skillnaden mellan emitteringskursen eller en senare anskaffningskurs och inlösningskursen.

För ett masskuldebrevslån med nollränta betalas det alltså ingen nominell ränta. Avkastningen för ett nollräntelån anses inte vara en sådan ränta som avses i L om källskatt på ränteinkomst, eftersom intäkten inte kallas en ränta. I rättspraxis (HFD 1986-B-II-560 och HFD 7.7.1999 liggare 1821) har man ansett att avkastningen som fås av ett masskuldebrevslån med nollränta på eftermarknaden eller i samband med inlösning i sin helhet utgör en sådan beskattningsbar ränteinkomst som ska beskattas i enlighet med inkomstskattelagen. I ett nollränteskuldebrev skiljer man i allmänhet inte på ränteavkastning och överlåtelsevinst. Det är i praktiken mycket svårt att skilja på dem.

För skuldebrev med nollränta beräknas den skattepliktiga räntans belopp alltid som skillnaden mellan överlåtelse- eller inlösningspriset och emissionspriset eller annan verklig anskaffningsutgift. Den presumtiva anskaffningsutgiften kan inte dras av eftersom det handlar om beskattning av ränteinkomst. Principerna för masskuldebrevslån med nollränta kan också tillämpas på bankcertifikat med nollränta.

Enligt högsta förvaltningsdomstolens beslut HFD 7.7.1999 liggare 1821 gäller förskottsinnehållningsskyldighet den värdeskillnad som finns mellan den prestation masskuldebrevets ägare får vid överlåtelse- eller inlösningstidpunkten och anskaffningsutgiften. För att kunna verkställa förskottsinnehållningen bör masskuldebrevets anskaffningspris vara känt. Det kan i praktiken vara svårt.

HFD 1986-B-II-560
Ett masskuldebrevslån (s.k. lån med nollränta) vars lånetid var 10 år och emissionskurs 55 %, återbetalades så, att det årligen betalades tillbaka 10 % av masskuldebrevslånets nominella värde mot därtill anslutna kuponger. Tecknaren ansågs ha erhållit skattepliktig ränteinkomst till den del som kupongernas inlösningspris överskred deras proportionella andel av skuldebrevens anskaffningsutgift, d.v.s. av emissionspriset. Räntan utgjorde inkomst för det skatteår under vilket kupongen inlöstes. Man kunde på basis av ränteinkomsten göra avdrag för överlåtelse av egendom.

HFD 7.7.1999 liggare 1821
Företaget var tvunget att verkställa förskottsinnehållning på ränteinkomstens belopp för innehavarskuldebreven och obligationerna med nollränta då företaget köpte ett nämnt skuldebrev av en fysisk person före lånetiden hade gått ut och då företaget löste in ett skuldebrev av den fysiska person som innehade skuldebrevet då lånetiden gick ut.

Exempel: Den skattskyldiga tecknar ett masskuldebrev med nollränta med emissionskursen 60. Skuldebrevets nominella värde är 100 000 euro och priset som betalats för skuldebrevet således 60 000 euro. Den skattskyldiga säljer masskuldebrevslånet i mitten av dess löptid till priset 90 000 euro. Skillnaden mellan överlåtelse- och anskaffningspriset är 30 000 euro (= 90 000 euro - 60 000 euro) och är i sin helhet ränteinkomst som omfattas av inkomstskattelagen.

Även om man i allmänhet inte skiljer mellan räntans och överlåtelsevinstens andel i ett masskuldebrevslån med nollränta, kan det dock undantagsvis uppstå överlåtelsevinst eller -förlust. Skatteförvaltningen anser att värdeförändringar i ett intervall under emissionskursen schablonmässigt är överlåtelsevinst eller -förlust, men det lämnar mycket rum för tolkning.  Det finns ingen skyldighet att verkställa förskottsinnehållning på överlåtelsevinstens andel. Högsta förvaltningsdomstolen har i sitt beslut HFD 7.7.1999 liggare 1821 inte uttryckligen behandlat frågan för överlåtelseförlustens del och Skatteförvaltningen känner inte till annan rättspraxis som gäller fallet.

Exempel: Den skattskyldige 1 tecknar ett masskuldebrevslån med nollränta med det nominella värdet 100 000 euro för emissionskursen 60, dvs. betalar 60 000 euro för det. Den skattskyldige 1 säljer masskuldebrevslånet senare till den skattskyldige 2 för 50 000 euro.  Överlåtelseförlustens belopp för den skattskyldige 1 är 10 000 euro (= 60 000 euro - 50 000 euro).  Den skattskyldige 2 säljer det köpta masskuldebrevslånet för 65 000 euro.  Den skattskyldigas ränteinkomst är 5 000 euro (= 65 000 euro - 60 000 euro). Resten av värdeförändringen är överlåtelsevinst, vars belopp är 10 000 euro (= 60 000 euro - 50 000 euro).

Enligt Skatteförvaltningens uppfattning kan det också uppstå överlåtelseförlust på ett nollräntelån mellan emissionskursen och det nominella värdet, om nollräntelånet säljs billigare än det har köpts. Det finns dock utrymme för tolkning och man kan också tänka sig att värdeförändringen i symmetrins namn skulle kunna dras av från kapitalinkomsterna som utgift för inkomstens förvärvande (ISkL 54 §) eftersom avkastningen beskattas som en ränteinkomst enligt inkomstskattelagen.

Exempel: Den skattskyldige 1 köper ett masskuldebrevslån med nollränta med det nominella värdet 100 000 euro för 90 000 euro på eftermarknaden. Den ursprungliga emissionskursen, dvs. teckningspriset, har varit 70 000 euro. Den skattskyldige 1 säljer masskuldebrevslånet för 80 000 euro.  Överlåtelsevinstens belopp är 10 000 euro (= 90 000 euro - 80 000 euro).

Enligt Skatteförvaltningens uppfattning dras eventuella förmedlingsavgifter och andra motsvarande poster som betalats i samband med anskaffningen av ett masskuldebrev med nollränta av från kapitalinkomsterna under betalningsåret, eftersom det handlar om erhållande av ränteinkomst även om det är ett värdepapper som anskaffas. Fallet kan dock tolkas på olika sätt.

Enligt inkomstskattelagen periodiseras den beskattningsbara ränteinkomsten enligt kassaprincipen. För vinst som erhållits vid överlåtande av ett nollräntelån handlar det om erhållande av ränteinkomst. Även om det handlar om överlåtelse av värdepapper, anser Skatteförvaltningen att ränteinkomsten ska periodiseras enligt kassaprincipen till en inkomst under betalningsåret. Fallet kan dock tolkas på olika sätt.

Ett masskuldebrev med nollränta kan mista sitt värde p.g.a. konkurs. I så fall kan värdeminskningen anses slutgiltig och skuldebrevets anskaffningsavgift tolkas i enlighet med ISkL 50 § 3 mom. 3 punkten som överlåtelseförlust, eftersom det handlar om värdeminskning för ett värdepapper. Det har ingen betydelse att avkastningen beskattas som ränteinkomst.

2.3 Övriga masskuldebrev som emitteras till underkurs

Masskuldebrev kan emitteras till underkurs, dvs. en lägre kurs än den nominella kursen, men så att det också betalas en nominell ränta på ett sådant masskuldebrev. För sådana lån till underränta är Skatteförvaltningen av den uppfattningen att de avgöranden som gäller lån med nollränta i rättspraxis (HFD 1986-B-II-560 och HFD 7.7.1999 liggare 1821) inte torde kunna tillämpas på masskuldebrevslån som har en nominell ränta, eftersom de avgöranden som gäller lån med nollränta är undantagsfall. I så fall gäller att om en aldrig så liten nominell ränta betalas på skuldebrevet, tolkas den nominella räntan antingen som en ränta i enlighet med L om källskatt på ränteinkomst eller som ränteinkomst enligt inkomstskattelagen, och bestämmelser som gäller överlåtelsevinst eller -förlust ska tillämpas på skuldebrevets värdestegring och -minskning.

Enligt Skatteförvaltningens uppgifter finns det ingen rättspraxis som gäller beskattningen av andra masskuldebrev som emitterats till underkurs än sådana med nollränta. Enligt Skatteförvaltningens uppfattning räknas hela skillnaden mellan överlåtelsepriset och anskaffningsutgiften för ett vanligt masskuldebrev som tecknats till underpris som överlåtelsevinst. Det här sker eftersom det i praktiken är svårt att skilja räntans andel från värdeförändringen och för masskuldebrev borde man i regel bara beskatta sådana poster såsom ränta som kallas räntor. Fallet kan dock tolkas på olika sätt.

Exempel: Den skattskyldige har tecknat ett masskuldebrevslån med det nominella värdet 10 000 euro till underkursen 90, dvs. har betalat 9 000 euro för det. Det nominella värdet är 5 %, marknadsräntan 8 % och löptiden fyra år. Det handlar om ett masskuldebrevslån som emitterats till underkurs med en nominell ränta som är lägre än marknadsräntan. Den skattskyldiga behåller masskuldebrevslånet till slutet av löptiden och får 2 000 euro (= 10 000 € x 5 % x 4) i ränta, som beskattas antingen enligt ISkL eller L om källskatt på ränteinkomst.  
Överlåtelsevinstens belopp blir 1 000 euro (= 10 000 euro - 9 000 euro).

2.4 Masskuldebrev som emitteras till överkurs

Masskuldebrev kan emitteras till överkurs, dvs. en högre kurs än den nominella kursen. I centralskattenämndens beslut 92/2001 ansågs överkursen för ett indexbundet masskuldebrev med nollränta som emitterats till överkurs vara en anskaffningsutgift och i CSN:s beslut 71/1994 ansågs överpriset som på grund av masskuldebrevslånets värdestegring betalades på eftermarknaden vara en del av masskuldebrevslånets anskaffningsutgift. Enligt Skatteförvaltningens uppfattning ska överkurs enligt samma principer som i dessa beslut anses vara en del av anskaffningsutgiften i beskattningen även för övriga än indexbundna masskuldebrevslån. Fallet kan dock tolkas på olika sätt.

CSN 71/1994
Den skattskyldige fick inte som utgift för inkomstens förvärvande dra av den värdestegring för skuldebrevet som han betalt för vid anskaffningen av masskuldebrevet. Den skattskyldige fick vid överlåtelsen av skuldebrevet dra av inköpspriset, minskat med den eftermarknadsgottgörelse den skattskyldige betalt, som anskaffningsutgift för skuldebrevet. Skatteåret 1994

CSN 92/2001
Banken hade emitterat ett masskuldebrevslån. Skuldebrevets emissionsprocent var 130 %. På lånet betalades ingen årlig ränta. På återbetalningsdagen efter tre år betalade banken till placeraren skuldebrevets nominella värde och en gottgörelse som bestämdes på basis av Dow Jones STOXX 50 SM-indexet. I enlighet med masskuldebrevslånets villkor måste man vid tecknandet av lånet betala ett teckningsarvode vars storlek var 1,5 % av skuldebrevets nominella värde. Teckningspriset som bestämdes på basis av emissionskursen, som var större än skuldebrevets nominella värde, ansågs utgöra skuldebrevets anskaffningsutgift. Då placeraren överlät skuldebrevet eller då banken återbetalade skuldebrevets nominella värde, kunde placeraren från skuldebrevets överlåtelsepris dra av den oavskrivna andelen av skuldebrevets anskaffningsutgift. Om det uppkom en förlust vid överlåtelsen av skuldebrevet fick placeraren dra av överlåtelseförlusten på det sätt som avses i ISkL 50 § 1 mom. Placeraren kunde inte dra av teckningspriset som en utgift för kapitalinkomstens anskaffande, utan arvodet var en del av skuldebrevets anskaffningsutgift. Förhandsavgörande för åren 2001–2003.

Exempel: Den skattskyldige har tecknat ett masskuldebrevslån med det nominella värdet 10 000 euro till överkursen 110, dvs. har betalat 11 000 euro för det. Det nominella räntan är 5 % och löptiden fyra år. Räntan betalas när löptiden går ut. Den skattskyldiga behåller masskuldebrevslånet till slutet av löptiden och får 2 000 euro (= 5 % x 4 år x 10 000 euro) i ränta och överlåtelseförlustens belopp blir 1 000 euro (= 10 000 euro - 11 000 euro).

2.5 Indexbundna masskuldebrev

Indexlån är masskuldebrevslån vars avkastning är bundna till värdeutvecklingen på någon underliggande egendom. Avkastningen på ett indexbundet lån är helt eller delvis bundet till värdeutvecklingen på något index, flera index, en aktie eller en aktiekorg i enlighet med vad som står i lånevillkoren. Indexlån kan också marknadsföras som aktieindexlån, råvarulån eller börsobligationer. Oberoende av namnet är grundtanken densamma för olika emittenters lån.

Indexlån kallas också ofta strukturerade produkter. Utöver indexlån kan de strukturerade produkterna vara bl.a. certifikat eller aktiedepositioner, som inte behandlas i denna anvisning.

Indexbundna masskuldebrevslån är vanligen kapitalgaranterade. Kapitalgarantin gäller dock endast på lånets förfallodag. Om man m.a.o. vill sälja indexlånet före förfallodagen, bestäms försäljningspriset utgående från marknadspriset vid tidpunkten för försäljningen.  Detta pris kan vara lägre eller högre än det nominella kapital som investerades vid tidpunkten för köpet. Kapitalgarantin täcker inte heller eventuella överkurser (dvs. det pris som har betalats vid teckningen av lånet som är högre än det nominella lånekapitalet) eller teckningsprovisioner. Ett masskuldebrevslån kan också vara utan kapitalgaranti t.ex. så att tillbakabetalningen av kapitalet delvis eller helt beror på värdeförändringarna i de investeringsobjekt som utgör underliggande egendom. Om masskuldebrevslånets kapital då inte betalas tillbaka och ifrågavarande masslån är ett värdepapper, kan värdeminskningen som förorsakas av det dras av på samma sätt som en överlåtelseförlust såsom en slutgiltig värdeminskning för värdepappret.

Det betalas vanligtvis ingen ränta på ett skuldebrev för ett indexbundet masskuldebrevslån utan placeraren får en eventuell avkastning i enlighet med de villkor som definierats i lånevillkoren. Ett indexbundet masskuldebrevslån består av två delar, i allmänhet av en ränteplacering med låg risk och en derivatdel eller annan motsvarande del med hög risk. Masskuldebrevslånet kan ha en option som om den förverkligas ger placeraren den avkastning som har definierats i lånevillkoren. Avkastningsbetalningsvillkoren kan vara varierande och värdestegringen för den underliggande egendomen kan betalas till placeraren helt, delvis eller mångfaldigt. Juridiskt handlar det om en helhet vars delar inte kan överlåtas separat.

I beskattningen delas inte avkastningen för indexbundna masskuldebrevslån i delar utan de hanteras som en helhet. Ett undantag är en eventuell nominell ränta för ett indexbundet masskuldebrev och den eftermarknadsgottgörelse som betalats på basis av den samt en indexgottgörelse som emittenten betalar i samband med att skuldebrevet löses in. Med eftermarknadsgottgörelse avses endast en gottgörelse som betalats p.g.a. en eventuellt influten kupongränta i en mellanöverlåtelsesituation.

Indexgottgörelsen av ett masskuldebrevslån som tillhandahålls för allmänheten utgör källskattepliktig ränteinkomst eftersom indexgottgörelsen likställs med ränta (3 § 3 mom. i L om källskatt på ränteinkomst). Om emittenten av ett indexlån (gäldenären) är utländsk, handlar det om en ränteavkastning i enlighet med inkomstskattelagen, eftersom L om källskatt på ränteinkomst bara gäller en indexgottgörelse som betalas i enlighet med lånevillkoren för ett lån som en inhemsk emittent eller utländsk filial i Finland emitterar.

Vid emissionen räknas hela emissionspriset och eventuella teckningsprovisioner som anskaffningsutgifter och det pris som betalats på eftermarknaden, med undantag för eftermarknadsgottgörelsen, räknas som skuldebrevets anskaffningsutgift. Prestationer som fåtts från ett indexbundet skuldebrev räknas som överlåtelsepris med undantag av en eventuell kupongränta, eftermarknadsgottgörelse som betalats för en eventuell kupongränta och indexgottgörelse som emittenten betalar vid inlösning. Vid inlösning realiseras en överlåtelsevinst eller -förlust för skuldebrevet om skuldebrevets anskaffningsutgift skiljer sig från det nominella värdet som betalas tillbaka.

Även om ett indexbaserat skuldebrev baserar sig på ett skuldebrev med nollränta räknas inte skillnaden mellan skuldebrevets nominella värde och emissionspriset eller annan anskaffningsutgift som ränta utan som överlåtelsevinst eller -förlust (CSN 92/2001). Det samma gäller indexbundna masskuldebrev som tecknats till underkurs. I rättspraxis (CSN 87/2003) har det ansetts att när ett indexlån med nollränta säljs, ska överlåtelsen vad gäller de normala bestämmelserna om beskattning av överlåtelsevinst behandlas utan att separera den beräknade avkastningen till en indexgottgörelse. Centralskattenämndens avgörande baserar sig på det faktumet att ingen ränta betalas på ett indexbundet lån med nollränta. Först när lånet faller till betalning, betalas en eventuell indexgottgörelse. Om det däremot betalas en kupongränta på masskuldebrevslånet, behandlas den gottgörelse som betalats på eftermarknaden som en eftermarknadsgottgörelse.

CSN 92/2001
Banken hade emitterat ett masskuldebrevslån. Skuldebrevets emissionsprocent var 130 %. På lånet betalades ingen årlig ränta. På återbetalningsdagen efter tre år betalade banken till placeraren skuldebrevets nominella värde och en gottgörelse som bestämdes på basis av Dow Jones STOXX 50 SM-indexet. I enlighet med masskuldebrevslånets villkor måste man vid tecknandet av lånet betala ett teckningsarvode vars storlek var 1,5 % av skuldebrevets nominella värde. Teckningspriset som bestämdes på basis av emissionskursen, som var större än skuldebrevets nominella värde, ansågs utgöra skuldebrevets anskaffningsutgift. Då placeraren överlät skuldebrevet eller då banken återbetalade skuldebrevets nominella värde, kunde placeraren från skuldebrevets överlåtelsepris dra av den oavskrivna andelen av skuldebrevets anskaffningsutgift. Om det uppkom en förlust vid överlåtelsen av skuldebrevet fick placeraren dra av överlåtelseförlusten på det sätt som avses i ISkL 50 § 1 mom. Placeraren kunde inte dra av teckningspriset som en utgift för kapitalinkomstens anskaffande, utan arvodet var en del av skuldebrevets anskaffningsutgift. Förhandsavgörande för åren 2001–2003.

CSN 87/2003
En utländsk bank som inte hade filial eller annat fast driftställe i Finland ämnade emittera ett aktiebundet masskuldebrevslån. Lånets emissionskurs motsvarare lånets nominella värde. Ingen kupongränta betalades för lånet, utan skuldebrevets innehavare fick i samband med lånets återbetalning förutom kapitalåterbäringen även en tilläggsavkastning så att lånets inlösningspris var högst 175 % och minst 100 % av det nominella värdet. Avkastningen minskade med 5 % för varje aktie som hade definierats i lånevillkoren om aktiens börskurs vid lånets återbetalningstidpunkt underskred aktiens marknadspris vid lånets emitteringstidpunkt. I Finland marknadsfördes lånet och togs inköpsförbindelserna emot av ett finskt företag som tillhandahåller placeringstjänster. I samband med inlösningsprocessen anlitades en finsk bank som betalaragent. A, som var allmänt skattskyldig i Finland, ämnade teckna ett skuldebrev. Avkastningen som ingick i inlösningspriset vid lånets återbetalning ansågs kunna jämställas med en indexgottgörelse och avkastningen som A hade fått skulle i beskattningen behandlas som skattepliktig kapitalinkomst i enlighet med 33 § 1 mom. i inkomstskattelagen. Eftersom lånets emittent var utländsk, ansågs avkastningen inte vara från Finland på det sätt som förutsätts i lagen om källskatt på ränteinkomster och därför kunde ingen källskatt uppbäras på avkastningen. Om masskuldebrevslånet såldes under löptidens lopp, hanterades överlåtelsen i beskattningen i enlighet med bestämmelserna om överlåtelsevinst utan att separera en andel som motsvarar den beräknade avkastningen som eftermarknadsgottgörelse. Förhandsavgörande för året 2003.

Exempel: Den skattskyldige har tecknat ett indexbaserat masskuldebrevslån till kursen 100,90 och teckningsprovisionen har varit 500 euro. Den nominella räntan är 0.Masskuldebrevets nominella värde är 100 000 euro. Då är skuldebrevets anskaffningsutgift 101 400 euro (= 100 900 euro + 500 euro). Skuldebrevets kapital och 50 % av indexutvecklingen mellan skuldebrevets emitteringsdag och förfallodagen betalas till skuldebrevets innehavare på förfallodagen. När skuldebrevet faller till betalning får personen skuldebrevets nominella värde 100 000 euro, 4 000 euro som källskattpliktig indexgottgörelse och 2 000 euro som källskattpliktig ränta. Överlåtelseförlustens belopp är 1 400 euro (= 101 400 euro - 100 000 euro).
Exempel: Den skattskyldige har tecknat ett indexbaserat masskuldebrevslån till kursen 100,00 och teckningsprovisionen har varit 500 euro. Den nominella räntan är 2 %. Masskuldebrevets nominella värde är 100 000 euro. Då är skuldebrevets anskaffningsutgift 101 400 euro (= 100 900 euro + 500 euro). Skuldebrevets kapital, räntan 2 000 euro (= 2 % x 100 000 euro) och 50 % av indexutvecklingen mellan skuldebrevets emitteringsdag och förfallodagen betalas till skuldebrevets innehavare på förfallodagen ett år senare. När skuldebrevet faller till betalning får personen skuldebrevets nominella värde 100 000 euro, 4 000 euro som källskattpliktig indexgottgörelse och 2 000 euro som källskattpliktig ränta. Överlåtelseförlustens belopp är 1 400 euro (= 101 400 euro - 100 000 euro).

2.6 Omvända konvertibla skuldebrev

Ett omvänt konvertibelt skuldebrev kan betraktas som en av underarterna till indexbundna masskuldebrev, i vilka placeraren är optionens utställare. Skuldebrevets emittent beslutar om han betalar tillbaka skuldkapitalet då lånet förfaller till betalning eller de aktier som definierats i lånevillkoren eller pengar till ett belopp som motsvarar dessa aktiers värde (kontant slutavräkning). På ett omvänt konvertibelt skuldebrev betalas i allmänhet en ränta som är betydligt högre än marknadsräntan p.g.a. den ekonomiska risken som placeraren tar.

Överlåtelse av ett omvänt konvertibelt skuldebrev behandlas på samma sätt som överlåtelser av övriga till option bundna masskuldebrev. Hela värdeförändringen utgör överlåtelsevinst eller -förlust och räntebetalningarna separeras inte från den. Överlåtelsevinsten eller -förlusten är lika med skillnaden mellan överlåtelse- eller inlösningspriset för skuldebrevet och skuldebrevets anskaffningsutgift. Kupongräntan som betalas på skuldebrevet utgör sådan ränteinkomst som avses i L om källskatt på ränteinkomster eller i inkomstskattelagen. Gottgörelsen som eventuellt på eftermarknaden betalas för kupongräntan behandlas som eftermarknadsgottgörelse.

Om det omvänt konvertibla skuldebrevet löses in genom en realleverans av aktier, uppstår det en överlåtelsevinst eller -förlust vid överlåtelsen av skuldebreven (CSN 145/1998). Det görs ingen skillnad till premier för säljoptioner som placeraren utfärdat. Om det gängse värdet för aktierna som fåtts via inlösning på den inlösningsdag som nämns i lånevillkoren är större än anskaffningsutgiften för skuldebrevet, handlar det om en överlåtelsevinst. Överlåtelseförlusten är skuldebrevets anskaffningsutgift minskat med värdet för de aktier som fåtts vid inlösningen på inlösningsdagen. Anskaffningsutgiften för de aktier som mottagits är på motsvarande sätt deras gängse värde på den inlösningsdag som nämns i lånevillkoren.

CSN 145/1998
Banken emitterade ett masskuldebrevslån, för vilket banken vid återbetalningen i enlighet med lånevillkoren kan besluta om den betalar ut skuldebrevets nominella värde åt masskuldebrevets innehavare i pengar eller som aktier i ett separat överenskommet bolag på Helsingfors Aktiebörs. Om personen A tecknade ett masskuldebrevslån och en förlust realiserades för A då masskuldebrevslånet förföll till betalning därför att banken i enlighet med lånevillkoren betalade mindre än på lånets teckningsdag, fick A dra av denna förlust i enlighet med ISkL 50 § 1 mom. från vinst som fåtts från överlåtelse av egendom. Vid tillämpningen av bestämmelsen ISkL 50 § 1 mom. för hur förlust vid överlåtelse kan dras av hade det ingen betydelse om A i stället för aktierna fick motsvarande summa pengar. Om A överlät de aktier som fåtts på basis av masskuldebrevslånet genom en transaktion mot ett vederlag, ansågs anskaffningsutgiften för aktierna vara den notering på Helsingfors Aktiebörs som i enlighet med lånevillkoren fastställts på förfallodagen då beloppet för överlåtelsevinsten enligt ISkL 46 § eller överlåtelseförlusten enligt ISkL 50 § beräknades. Om X Ab tecknade masskuldebrevslån och banken i enlighet med lånevillkoren på förfallodagen åt tecknaren som betalning för lånet betalade aktier i det bolag som nämnts i lånevillkoren, var X Ab:s skattepliktiga näringsinkomst för det skatteår som masskuldebrevets förfallodag bestämmer värdet för de aktier som betalats för masskuldebrevslånet, där värdet bestämdes enligt dagens notering på Helsingfors Aktiebörs och lånevillkoren, och masskuldebrevens teckningspris var en avdragbar utgift. Anskaffningsutgiften för de bolagsaktier som X Ab fick var det värde som bestämdes enligt noteringen på Helsingfors Aktiebörs på förfallodagen och som i enlighet med lånevillkoren fastställts på förfallodagen. Skatteåren 1998–2000.

2.7 Perpetuallån

För ett evigt lån, dvs. perpetuallån, finns ingen återbetalningsdag på kapitalet i lånevillkoren, men lånet kan innehålla villkor som, om de förverkligas, gör att kapitalet betalas tillbaka till långivaren. Tecknaren har inga aktieägarrättigheter i förhållande till bolaget och inte heller rätt att byta skuldebrevet till aktier. Det betalas ränta för lånet på normalt sätt. Ett omsättningsbart perpetuallån som emitterats till allmänheten hanteras i beskattningen i allmänhet på samma sätt som övriga masskuldebrevslån med kupongränta. Se närmare ovan punkt 2.1 Allmänt. Enligt centralskattenämndens avgörande 57/2009 hade emittenten rätt att dra av den ränta som betalts för lånet.

CSN 57/2009
A Ab hade för avsikt att emittera ett masskuldebrev utan förfallodag för att förstärka bolagets kapitalstruktur. Emittenten hade dock rätt att lösa in lånet inom en viss tid från emissionsdagen. Masskuldebreven bjöds ut för teckning åt institutionella placerare och privatpersoner. I enlighet med masskuldebrevets villkor fick tecknarna inga rättigheter till bolaget och skuldebrevet kunde inte heller bytas ut mot bolagets aktier. Marknadsräntan som betalades på skulden var en fast årsränta på lånekapitalet. I enlighet med skuldebrevets villkor hade emittenten rätt att flytta på betalningen av den ränta som uppkommit. Räntan som A Ab betalade på masskuldebrevslånet ansågs vara en avdragbar ränta i enlighet med 18 § 1 mom. 2 punkten i lagen om beskattning av inkomst av näringsverksamhet. Räntan var i enlighet med 23 § i nämnda lag en utgift för det skatteår för vilket den betalades. Förhandsavgörande för åren 2009–2010. 2009–2010.

Tero Määttä
ledande skattesakkunnig

Petri Manninen
överinspektör