Om beskattning av masskuldebrevslån enligt iskl

Har getts
27.9.2011
Diarienummer
465/346/2011
Giltighet
Tills vidare
Bemyndigande
2 § 2 mom. i L om Skatteförvaltningen (237/08)
Ersätter anvisningen
6590/41/88

1. Inledning

Skatteförvaltningen ersätter med den här anvisningen punkt I.3 Masskuldebrevslån i den tidigare anvisningen nr 6590/41/88 som getts 20.6.1988 om beskattningen av värdepapper och övriga investeringar.

2. Masskuldebrevslån

2.1 Allmänt

Masskuldebrevslån är innehavarpapper som emitterats till allmänheten med lång löptid (mer än ett år), där lånets totalbelopp har delats upp i flera små delar som skuldebrev. Flera masskuldebrevslån som emitterats i värdeandelssystemet är enligt lånevillkoren registrerade masskuldebrev. Enligt lånevillkoren har emitteraren rätt att få information om sina borgenärer.

Placeringar på penningmarknaden är ränteplaceringar med en löptid på högst ett år. Penningmarknadsinstrument är t.ex. företagscertifikat, bankcertifikat och kommuncertifikat. Penningmarknadsinstrumenten är avsedda för företag och samfund.

Masskuldebrev kan kallas t.ex. bonder (engelska: bond) eller obligationer. I den här anvisningen syftar termen ”lån” på ett omsättningsbart masskuldebrevslån som emitterats till allmänheten.

Masskuldebrevslån kan emitteras av stater och övriga offentliga samfund, stora företag och finansiella institut. Ett masskuldebrev kan ha rörlig, fast eller ingen ränta eller vara bundet till ett index. Om lånet har sämre förmånsrätt än emitterarens övriga förpliktelser kallas lånet ett debenturlån. I konvertibla skuldebrev ingår typiskt rätten att byta lånet mot emitterarens aktier i enlighet med de villkor som bestämts.

Löptiden för masskuldebrev är typiskt från några till tio år. Ett masskuldebrevslån kan emitteras i värdeandelsform och finns då i det elektroniska registret för värdepapper där överlåtelser sköts genom överföringar mellan ägarnas värdeandelskonton. Masskuldebrevslån kan vanligtvis säljas och köpas på eftermarknaden. Det innebär att placerare kan sälja och köpa masskuldebrev mitt under lånetiden. Masskuldebrevslån kan hanteras på börsen eller så kan t.ex. banken som emitterar lånet köpa det tillbaka före förfallodagen.

Emissionen är händelsen då ett masskuldebrevslån för första gången säljs till marknaden. Lånet kan tecknas till sitt nominella värde, då är emissionskursen 100. Om placeraren t.ex. tecknar ett masslån på 10 000 euro betalar han eller hon i så fall 10 000 euro för lånet. Emissionskursen kan avvika från den nominella kursen eller värdet 100. Om kursen är under 100 betalar placeraren mindre än det nominella värdet när lånet tecknas. Om kursen är över 100 betalar placeraren mer än det nominella värdet när lånet tecknas. Lånets teckningspris är sålunda lånets nominella värde multiplicerat med masslånets emissionskurs.

Det finns bara två bestämmelser som gäller överlåtelsevinst på masskuldebrev. Båda gäller beskattningen av optionslån och konvertibla skuldebrev (45 § 2 mom. och 47 § 3 mom. i Inkomstskattelagen (ISkL)). Det finns inga allmänna lagbestämmelser som gäller värdeförändringar för skuldebrev. På överlåtelser av masskuldebrevslån tillämpas i regel allmänna bestämmelser som gäller överlåtelsevinst eller -förlust samt tillgänglig rättspraxis. Som skattepliktig överlåtelse räknas bl.a. försäljning på eftermarknaden eller inlösning (återbetalning av masskuldebrevslån). Som anskaffningshändelse räknas t.ex. tecknande vid emission eller köp på eftermarknaden.

Vid beskattningen är det väsentligt att det pris som betalas för skuldkapitalet separeras från räntebetalningarna. På vinst eller förlust som fås på kapitalet tillämpas bestämmelserna om överlåtelsevinster och -förluster och räntan beskattas antingen i enlighet med L om källskatt på ränteinkomst (Lagen om källskatt på ränteinkomst, 28.12.1990/1341 jämte senare ändringar) eller som kapitalinkomst i enlighet med 33 § i ISkL (Inkomstskattelagen, 30.12.1992/1535 jämte senare ändringar). Lagen om källskatt på ränteinkomst kan bara tillämpas på allmänt skattskyldiga fysiska personer och dödsbon i Finland och de ränteinkomster dessa fått från Finland (2 § och 3 § i L om källskatt på ränteinkomst). En tilläggsförutsättning är att masskuldebrevslånet är avsett att tecknas av allmänheten och att lånets broschyr ska ges för godkännande till Finansinspektionen eller en annan behörig myndighet i en stat inom Europeiska ekonomiska samarbetsområdet. Båda tilläggsförutsättningarna måste uppfyllas.

Räntor för masskuldebrevslån från utländska emitterare beskattas enligt ISkL, eftersom L om källskatt på ränteinkomst bara kan tillämpas på lån från inhemska emitterare. Ett undantag är en situation då en utländsk emitterare har en filial i Finland som fungerar som emitterare. Då tillämpas också L på källskatt på ränteinkomst (se CSN 87/2003 i avsnitt 2.5 Indexbundna masskuldebrevslån i denna anvisning för ett fall då det inte fanns en filial i Finland. I fallet CSN 72/1998 fanns en filial i Finland.)

Om ett företag som är allmänt skattskyldigt i Finland emitterar ett masskuldebrevslån endast utomlands, beskattas räntan på de sätt som ovan beskrivits enligt L om källskatt på ränteinkomst om 1) masskuldebrevslånet är avsett att tecknas av allmänheten och 2) lånets broschyr ska ges för godkännande till Finansinspektionen eller en annan behörig myndighet i en stat inom Europeiska ekonomiska samarbetsområdet. I annat fall sker beskattningen enligt ISkL.

CSN 72/1998

En utländsk banks filialverksamhet i Finland emitterade i den finska filialens namn ett masskuldebrevslån i Finlands officiella valuta som bjöds att tecknas av den finska allmänheten. Lånebeloppet var ca 150 miljoner mark och lånetiden 5 år. Tillgångarna från emissionen var medelanskaffning för filialen och användes för filialens verksamhet i Finland. Betalningen av ränta till skuldebrevens innehavare skedde i Finlands officiella valuta i Finland. Räntan som betalades på masskuldebrevslånet utgjorde sådan ränteinkomst som avses i lagen om källskatt på ränteinkomst (1341/90).

Ränteinkomst på masskuldebrevslån, som det betalats källskatt på i enlighet med L om källskatt på ränteinkomst, är inte skattepliktig inkomst i inkomstbeskattningen (3 § 2 mom. i L om källskatt på ränteinkomst).

Ett masskuldebrevslån kan betraktas som ett värdepapper i inkomstbeskattningen. I anskaffningsutgiften för ett masskuldebrev räknas förutom det pris som betalats för kapitalet också övriga utgifter som direkt föranletts av anskaffandet, som tecknings- eller förmedlingsavgifter (CSN 92/2001). Också överpriset som på grund av masskuldebrevslånets värdestegring har betalats på eftermarknaden utgör en del av masskuldebrevslånets anskaffningsutgift (CSN 71/1884).

CSN 71/1994

Den skattskyldige fick inte som utgift för inkomstens förvärvande dra av den värdestegring för skuldebrevet som han betalt för vid anskaffningen av masskuldebrevet. Den skattskyldige fick vid överlåtelsen av skuldebrevet dra av inköpspriset, minskat med den eftermarknadsgottgörelse den skattskyldige betalt, som anskaffningsutgift för skuldebrevet. Skatteåret 1994.

CSN 92/2001

Banken hade emitterat ett masskuldebrevslån. Skuldebrevets emissionsprocent var 130 %. På lånet betalades ingen årlig ränta. På återbetalnngsdagen efter tre år betalade banken till placeraren skuldebrevets nominella värde och en gottgörelse som bestämdes på basis av Dow Jones STOXX 50 SM-indexet. I enlighet med masskuldebrevslånets villkor måste man vid tecknandet av lånet betala ett teckningsarvode vars storlek var 1,5 % av skuldebrevets nominella värde. Teckningspriset som bestämdes på basis av emissionskursen, som var större än skuldebrevets nominella värde, ansågs utgöra skuldebrevets anskaffningsutgift. Då placeraren överlät skuldebrevet eller då banken återbetalade skuldebrevets nominella värde, kunde placeraren från skuldebrevets överlåtelsepris dra av den oavskrivna andelen av skuldebrevets anskaffningsutgift. Om det uppkom en förlust vid överlåtelsen av skuldebrevet fick placeraren dra av överlåtelseförlusten på det sätt som avses i 50 § 1 mom. i ISkL. Placeraren kunde inte dra av teckningspriset som en utgift för kapitalinkomstens anskaffande, utan arvodet var en del av skuldebrevets anskaffningsutgift. Förhandsavgörande för åren 2001–2003.

Eftermarknadsgottgörelsen är den ränta som upplupit till säljaren mellan den sista räntebetalningsdagen och försäljningsdagen. Eftermarknadsgottgörelsen räknas inte som en del av anskaffningsutgiften för köparen av masskuldebrevslånet utan den dras av som en utgift för förvärv av kapitalinkomster i enlighet med den särskilda bestämmelsen 54a § i ISkL. Den eftermarknadsgottgörelse som försäljaren av masskuldebrevslån får är i sin tur kapitalinkomst (32 § i ISkL).

Enligt § 45 1 mom. av ISkL utgör allmänt sett alla vinster som erhållits vid överlåtelse av egendom skattepliktig kapitalinkomst. 50 § av ISkL handlar om avdragbarheten för överlåtelseförluster. Lagrummen tillämpas också på överlåtelsevinster och -förluster från masskuldebrevslån.

Exempel: 

Den skattskyldiga tecknar ett masskuldebrevslån från en inhemsk emitterare med det nominella värdet 10 000 € för det nominella värdet, dvs. 10 000 €. Masskuldebrevets nominella ränta är t.ex. 4 %. Förfallodagen är om 1 år. Emitteraren betalar på förfallodagen åt den skattskyldiga skuldkapitalet 10 000 € och den skatteskyldiga får ingen överlåtelsevinst eller -förlust eftersom inlösningspriset och teckningspriset är lika stora. Emitteraren betalar på förfallodagen också räntan 400 € (= 4% x 10 000 €). Räntan beskattas enligt L om källskatt på ränteinkomst eftersom emitteraren är inhemsk och masskuldebrevet är avsett att tecknas av allmänheten.

Exempel: 

Den skattskyldiga tecknar ett masskuldebrevslån med det nominella värdet 10 000 € för det nominella värdet, dvs. 10 000 €, och den nominella räntan är t.ex. 4 %. Den skatteskyldiga säljer masskuldebrevet 6 månader senare för 10 500 € och får på samma gång 200 € eftermarknadsgottgörelse. Överlåtelsevinstens belopp är 500 € (=10 500 € - 10 000 €) och den skattepliktiga eftermarknadsgottgörelsen är 200 €. Eftermarknadsgottgörelsen beskattas som kapitalinkomst.

Vissa överlåtelsevinster är enligt särskilda bestämmelser skattefria och vissa överlåtelseförluster kan inte dras av (48 § 6 mom. i ISkL). Överlåtelsevinsten för ett masskuldebrevslån är skattefri om de sammanlagda överlåtelsepriserna för all överlåten egendom under skatteåret är högst 1 000 euro. På motsvarande sätt kan överlåtelseförlusten för ett masskuldebrevslån inte dras av om de sammanlagda anskaffningspriserna för all överlåten egendom under skatteåret är högst 1 000 euro och de sammanlagda överlåtningspriserna för all överlåten egendom under skatteåret på samma gång är högst 1 000 euro.

Ett masskuldebrevslån kan vara ett lån med engångsamortering (s.k. bullet-lån) eller ett lån med fortlöpande amorteringar. Ett ovanligt undantag är ett s.k. evigt lån eller perpetuallån. I ett s.k. bullet-lån betalas skuldkapitalet tillbaka på en gång. I ett masskuldebrevslån med fortlöpande amorteringar återbetalas skuldkapitalet i flera rater. Då beräknas överlåtelsevinsten eller -förlusten separat för varje rat som betalas tillbaka. Till varje återbetalningsrat hänförs en andel av lånets anskaffningsutgifter som motsvarar det återbetalda skuldkapitalet.

Exempel: 

Den skattskyldiga har tecknat ett masskuldebrev för det nominella värdet 10 000 € och den nominella räntan är 5 %. Masskuldebrevets löptid är 5 år och lånet amorteras med 2 000 € varje år. Den skatteskyldiga betalas 2 500 € det första året. Av det här utgör räntan 500 € (= 10 000 € x 5 %). Överlåtelsevinstens belopp är 0 € (= (1/5 x 10 000 €) - 2 000 €).

Exempel: 

Masskuldebrevets löptid är 5 år och lånekapitalet amorteras med 2 000 € varje år. Räntan betalas årsvis. Masskuldebrevets nominella ränta är 5 %. Den skattskyldiga köper ett masskuldebrevslån med det nominella värdet 10 000 € för 12 000 € före den första förfallodagen och betalar 200 € i eftermarknadsgottgörelse. Den skatteskyldiga betalas 2 500 € det första året. Av det här utgör räntan 500 € (= 10 000 € x 5 %). Överlåtelseförlustens belopp är 400 € (= (1/5 x 10 000 €) - 2 000 €). Eftermarknadsgottgörelsen 200 € dras av i enlighet med §54a i ISkL.

Ett masskuldebrevslån kan helt mista sitt värde p.g.a. gäldenärens konkurs. I så fall kan värdeminskningen anses slutgiltig och skuldebrevets anskaffningsavgift inklusive anskaffningskostnader tolkas i enlighet med 50 § 3 mom. 3 punkten i ISkL som överlåtelseförlust, eftersom det handlar om ett värdepapper.

Masskuldebrevets kapital kan också förloras antingen helt eller delvis p.g.a. ett villkor som nämnts i låneavtalet. I den här situationen handlar det också om en överlåtelseförlust i enlighet med 50 § 3 mom. i ISkL när masskuldebrevslånet är ett värdepapper.

Ränta på en skuld som hänför sig till en ränteinkomst som avses i L om källskatt på ränteinkomst eller hänför sig till en eftermarknadsgottgörelse på ett masskuldebrev i enlighet med L om källskatt på ränteinkomst kan inte dras av (58 § 4 mom. i ISkL).  Lagrummet har i praktiken tolkats så att räntan på en skuld som hänför sig till anskaffningen av ett masskuldebrevslån som lyder under källskatt inte kan dras av överhuvudtaget. Räntan på skuld kan inte heller dras av om ett masskuldebrevslån som lyder under L om källskatt på ränteinkomst säljs under löptiden innan någon ränta betalats till säljaren. Också indexgottgörelsen är en källskattepliktig ränta (3 § 3 mom. i L om källskatt på ränteinkomst) Räntor på skulder som hänför sig till övriga typer av masskuldebrevslån kan dras av.

2.2 Masskuldebrevslån med nollränta

Med ett nollräntelån avses ett lån som emitteras till en fast kurs som är mindre än det nominella värdet. Ingen ränta betalas för lånet under dess löptid utan placeraren får tillbaka pengarna inklusive avkastningen först när lånet eller en del av det faller till betalning. För placeraren består avkastningen av skillnaden mellan emitteringskursen eller en senare anskaffningskurs och inlösningskursen.

För ett masskuldebrevslån med nollränta betalas det alltså ingen nominell ränta. Avkastningen för ett nollräntelån anses inte vara en sådan ränta som avses i L om källskatt på ränteinkomst, eftersom intäkten inte kallas en ränta. I rättspraxisen (HFD 1986 B II 560 och HFD 7.7.1999 L 1821) har man ansett att avkastningen som fås av ett masskuldebrevslån med nollränta på eftermarknaden eller i samband med inlösning i sin helhet utgör en sådan beskattningsbar ränteinkomst som ska beskattas i enlighet med ISkL . I ett nollränteskuldebrev skiljer man i allmänhet inte på ränteavkastning och överlåtelsevinst. Det är i praktiken mycket svårt att skilja på dem.

För skuldebrev med nollränta beräknas den skattepliktiga räntans belopp alltid som skillnaden mellan överlåtelse- eller inlösningspriset och emissionspriset eller annan verklig anskaffningsutgift. Den presumtiva anskaffningsutgiften kan inte dras av eftersom det handlar om beskattning av ränteinkomst. Principerna för masskuldebrevslån med nollränta kan också tillämpas på bankcertifikat med nollränta.

Enligt HFD:s beslut 7.7.1999 L 1821 gäller förskottsinnehållningsskyldighet den värdeskillnad som finns mellan den prestation masskuldebrevets ägare får vid överlåtelse- eller inlösningstidpunkten och anskaffningsutgiften. För att kunna verkställa förskottsinnehållningen bör masskuldebrevets anskaffningspris vara känt. Det kan i praktiken vara svårt.

HVD 1986 B II 560

Ett masskuldebrevslån (s.k. lån med nollränta) vars lånetid var 10 år och emissionskurs 55 %, återbetalades så, att det årligen betalades tillbaka 10 % av masskuldebrevslånets nominella värde mot därtill anslutna kuponger. Tecknaren ansågs ha erhållit skattepliktig ränteinkomst till den del som kupongernas inlösningspris överskred deras proportionella andel av skuldebrevens anskaffningsutgift, d.v.s. av emissionspriset. Räntan utgjorde inkomst för det skatteår under vilket kupongen inlöstes. Man kunde på basis av ränteinkomsten göra avdrag för överlåtelse av egendom.

HVD 7.7.1999/1821

Företaget var tvunget att verkställa förskottsinnehållning på ränteinkomstens belopp för innehavarskuldebreven och obligationerna med nollränta då företaget köpte ett nämnt skuldebrev av en fysisk person före lånetiden hade gått ut och då företaget löste in ett skuldebrev av den fysiska person som innehade skuldebrevet då lånetiden gick ut.

Exempel: 

Den skatteskyldiga tecknar ett masskuldebrev med nollränta med emissionskursen 60. Skuldebrevets nominella värde är 100 000 € och priset som betalats för skuldebrevet således 60 000 €. Den skattskyldiga säljer masskuldebrevslånet i mitten av dess löptid till priset 90 000 €. Skillnaden mellan överlåtelse- och anskaffningspriset är 30 000 €
(= 90 000 € - 60 000 €) och är i sin helhet ränteinkomst under ISkL.

Även om man i allmänhet inte separerar räntans och överlåtelsevinstens andel i ett masskuldebrevslån med nollränta kan det dock undantagsvis uppstå överlåtelsevinst eller -förlust för masskuldebrevslån med nollränta. Skatteförvaltningen anser att värdeförändringar i ett intervall under emissionskursen schablonmässigt är överlåtelsevinst eller -förlust, men det lämnar mycket rum för tolkning.  Det finns ingen skyldighet att verkställa förskottsinnehållning för överlåtelsevinstens andel. Högsta förvaltningsdomstolen har inte i sitt beslut 7.7.1999 L 1821 uttryckligen behandlat frågan för överlåtelseförlustens del och Skatteförvaltningen känner inte till annan rättspraxis som gäller fallet.

Exempel: 

Den skattskyldiga 1 tecknar ett masskuldebrevslån med nollränta med det nominella värdet 100 000 € för emissionskursen 60, dvs. betalar 60 000 € för det. Den skattskyldiga 1 säljer senare masskuldebrevslånet till skattskyldig 2 för 50 000 euro. Överlåtelseförlustens belopp för skattskyldig 1 är 10 000 € (= 60 000 € - 50 000 €). Den skattskyldiga 2 säljer masskuldebrevslånet han köpt för 65 000 €. Den skattskyldigas ränteinkomst är 5 000 € (= 65 000 € - 60 000 €). Resten av värdeförändringen är överlåtelsevinst, vars belopp är 10 000 € (= 60 000 € - 50 000 €).

Enligt Skatteförvaltningens uppfattning kan det också uppstå överlåtelseförlust på ett nollräntelån mellan emissionskursen och det nominella värdet om nollräntelånet säljs billigare än det har köpts. Det finns dock utrymme för tolkning och man kan också tänka sig att värdeförändringen i symmetrins namn skulle kunna dras av från kapitalinkomsterna som utgift för inkomstens förvärvande (54 § ISkL) eftersom avkastningen beskattas som en ränteinkomst enligt ISkL.

Exempel: 

Den skattskyldiga 1 köper ett masskuldebrevslån med nollränta med det nominella värdet 100 000 € för 90 000 € på eftermarknaden. Den ursprungliga emissionskursen dvs. teckningspriset har varit 70 000 €. Den skattskyldiga 1 säljer senare masskuldebrevslånet för 80 000 €. Överlåtelseförlustens belopp är 10 000 € (= 90 000 € - 80 000 €).

Enligt Skatteförvaltningens uppfattning dras eventuella förmedlingsavgifter och andra motsvarande rater som betalats i samband med anskaffningen av ett masskuldebrev med nollränta av från kapitalinkomsterna under betalningsåret, eftersom det handlar om erhållande av ränteinkomst även om det är ett värdepapper som anskaffas. Fallet kan dock tolkas på olika sätt.

Enligt inkomstskattelagen periodiseras den beskattningsbara ränteinkomsten enligt kassaprincipen. För vinst som erhållits vid överlåtande av ett nollräntelån handlar det om erhållande av ränteinkomst. Även om det handlar om överlåtelse av värdepapper anser Skatteförvaltningen att ränteinkomsten periodiseras enligt kassaprincipen till en inkomst under betalningsåret. Fallet kan dock tolkas på olika sätt.

Ett masskuldebrev med nollränta kan mista sitt värde p.g.a. konkurs. I så fall kan värdeminskningen anses slutgiltig och skuldebrevets anskaffningsavgift tolkas i enlighet med 50 § 3 mom. 3 punkten i ISkL som överlåtelseförlust, eftersom det handlar om värdeminskning för ett värdepapper. Det har ingen betydelse att avkastningen beskattas som ränteinkomst.

2.3 Övriga masskuldebrev som emitteras till underkurs

Masskuldebrev kan emitteras till underkurs, dvs. en lägre kurs än den nominella kursen, men så att det också betalas en nominell ränta på ett sådant masskuldebrev. För sådana lån till underränta har Skatteförvaltningen den uppfattningen att de lösningar som gäller lån med nollränta i rättspraxisen (HFD 1986 B II 560 och HFD 7.7.1999 L 1821) inte torde kunna tillämpas på masskuldebrevslån som har en nominell ränta, eftersom lösningar som gäller lån med nollränta är undantagsfall. I så fall gäller att om en aldrig så liten nominell ränta betalas på skuldebrevet tolkas den nominella räntan antingen som en ränta i enlighet med L om källskatt på ränteinkomst eller som ränteinkomst enligt ISkL och på skuldebrevets värdestegring och -minskning tillämpas bestämmelser som gäller överlåtelsevinst eller -förlust.

Enligt Skatteförvaltningens uppgifter finns ingen rättspraxis som gäller beskattningen av andra masskuldebrev som emitterats till underkurs än sådana med nollränta. Enligt Skatteförvaltningens uppfattning räknas hela skillnaden mellan överlåtelsepriset och anskaffningsutgiften för ett vanligt masskuldebrev som tecknats till underpris som överlåtelsevinst. Det här sker eftersom det i praktiken är svårt att skilja räntans andel från värdeförändringen och för masskuldebrev borde man i regel bara beskatta sådana rater som ränta som kallas räntor. Fallet kan dock tolkas på olika sätt.

Exempel: 

Den skattskyldiga har tecknat ett masskuldebrevslån med det nominella värdet 10 000 € till underkursen 90, dvs. har betalat 9 000 € för det. Det nominella värdet är 5 %, marknadsräntan 8 % och löptiden fyra år. Det handlar om ett masskuldebrevslån som emitterats till underkurs med en nominell ränta som är lägre än marknadsräntan. Den skattskyldiga behåller masskuldebrevslånet till slutet av löptiden och får 2 000 €
(= 10 000 € x 5 % x 4) ränta, som beskattas antingen enligt ISkL eller L om källskatt på ränteinkomst, och överlåtelsevinstens belopp blir 1 000 € (= 10 000 € - 9 000 €).

2.4 Masskuldebrev som emitteras till överkurs

Masskuldebrev kan emitteras till överkurs, dvs. en högre kurs än den nominella kursen. I CSN:s beslut 92/2001 ansågs överkursen för ett indexbundet masskuldebrev med nollränta som emitterats till överkurs vara en anskaffningsutgift och i CSN:s beslut 71/1994 ansågs överpriset som på grund av masskuldebrevslånets värdestegring betalades på eftermarknaden vara en del av masskuldebrevslånets anskaffningsutgift. Enligt Skatteförvaltningens uppfattning ska överkurs enligt samma principer som i fallen ovanför anses vara en del av anskaffningsutgiften i beskattningen även för övriga än indexbundna masskuldebrevslån. Fallen kan dock tolkas på olika sätt.

CSN 71/1994

Den skattskyldige fick inte som utgift för inkomstens förvärvande dra av den värdestegring för skuldebrevet som han betalt för vid anskaffningen av masskuldebrevet. Den skattskyldige kunde dra av inköpspriset för skuldebrevet, minskat med den eftermarknadsgottgörelse som den skattskyldige betalat, som skuldebrevets anskaffningsutgift i samband med överlåtelsen av skuldebrevet. Skatteåret 1994.

CSN 92/2001

Banken hade emitterat ett masskuldebrevslån. Skuldebrevets emissionskurs var 130 %. På lånet betalades ingen årlig ränta. På återbetalningsdagen tre år senare betalade banken till placeraren skuldebrevets nominella värde och en gottgörelse som bestämdes på basis av Dow Jones STOXX 50 SM-indexet. Enligt villkoren för masskuldebrevslånet skulle man vid betalning av lånet betala ett teckningsarvode, vars storlek var 1,5 % av skuldebrevets nominella värde. Teckningspriset som bestämdes på basis av emissionskursen, som var större än skuldebrevets nominella värde, ansågs utgöra skuldebrevets anskaffningsutgift. Då placeraren överlät skuldebrevet eller då banken återbetalade skuldebrevets nominella värde, kunde placeraren från skuldebrevets överlåtelsepris dra av den oavskrivna andelen av skuldebrevets anskaffningsutgift. Om det uppkom en förlust vid överlåtelsen av skuldebrevet fick placeraren dra av överlåtelseförlusten på det sätt som avses i 50 § 1 mom. i ISkL. Placeraren kunde inte dra av teckningspriset som en utgift för kapitalinkomstens förvärvande, utan arvodet var en del av skuldebrevets anskaffningsutgift. Förhandsavgörande för åren 2001-2003.

Exempel: 

Den skattskyldiga har tecknat ett masskuldebrevslån med det nominella värdet 10 000 € till överkursen 110, dvs. har betalat 11 000 € för det. Det nominella värdet är 5 % och löptiden fyra år. Räntan betalas när löptiden går ut. Den skattskyldiga behåller masskuldebrevslånet till slutet av löptiden och får 2 000 € (= 5 % x 4 år x 10 000 €) ränta och överlåtelseförlustens belopp blir 1 000 € (= 10 000 € - 11 000 €).

2.5 Indexbundna masskuldebrev

Indexlån är masskuldebrevslån vars avkastning är bundna till värdeutvecklingen på någon underliggande egendom. Avkastningen på ett indexbundet lån är helt eller delvis bundet till värdeutvecklingen på något index, flera index, en aktie eller en aktiekorg i enlighet med vad som står i lånevillkoren. Indexlån kan också marknadsföras som aktieindexlån, råvarulån eller börsobligationer. Oberoende av namnet är grundtanken samma för olika emitterares lån.

Indexlån kallas också ofta strukturerade produkter. Utöver indexlån kan de strukturerade produkterna vara bl.a. certifikat eller aktiedepositioner, som inte behandlas i denna anvisning.

Indexbundna masskuldebrevslån är vanligen kapitalgaranterade. Kapitalgarantin gäller dock endast på lånets förfallodag, dvs. om man vill sälja indexlånet före förfallodagen bestäms försäljningspriset utgående från marknadspriset vid tidpunkten för försäljningen. Detta pris kan vara lägre eller högre än det nominella kapital som investerades vid tidpunkten för köpet. Kapitalgarantin täcker inte heller eventuella överkurser (dvs. det pris som har betalats vid teckningen av lånet som är högre än det nominella lånekapitalet) eller teckningsprovisioner. Ett masskuldebrevslån kan också vara utan kapitalgaranti t.ex. så att tillbakabetalningen av kapitalet delvis eller helt beror på värdeförändringarna i de investeringsobjekt som är underliggande egendom. Om masskuldebrevslånets kapital inte då betalas tillbaka och ifrågavarande masslån är ett värdepapper kan värdeminskningen som förorsakas av det dras av på samma sätt som en överlåtelseförlust som en slutgiltig värdeminskning för värdepappret.

Vanligtvis betalas ingen ränta på ett skuldebrev för ett indexbundet masskuldebrevslån utan placeraren får en eventuell avkastning i enlighet med de villkor som definierats i lånevillkoren. Ett indexbundet masskuldebrevslån består av två delar, i allmänhet av en ränteplacering med låg risk och en derivatdel eller annan motsvarande del med hög risk. Masskuldebrevslånet kan ha en option som om den förverkligas ger placeraren den avkastning som har definierats i lånevillkoren. Avkastningsbetalningsvillkoren kan vara varierande och värdestegringen för den underliggande egendomen kan betalas till placeraren helt, delvis eller mångfaldigt. Juridiskt handlar det om en helhet vars delar inte kan överlämnas separat. I beskattningen delas inte avkastningen för indexbundna masskuldebrevslån i delar utan de hanteras som en helhet. Ett undantag är en eventuell nominell ränta för ett indexbundet masskuldebrev och den eftermarknadsgottgörelse som betalats på basis av den samt en indexgottgörelse som emitteraren betalar i samband med att skuldebrevet löses in. Med eftermarknadsgottgörelse avses endast en gottgörelse som betalats p.g.a. en eventuellt influten kupongränta i en mellanöverlåtelsesituation.

Indexgottgörelsen av ett masskuldebrevslån som tillhandahålls för allmänheten utgör källskattepliktig ränteinkomst, eftersom indexgottgörelsen likställs med ränta (L om källskatt på ränteinkomst 3.3 §). Om emitteraren av ett indexlån (gäldenären) är utländsk, handlar det om en ränteavkastning i enlighet med ISkL, eftersom L om källskatt på ränteinkomst bara gäller en indexgottgörelse som betalas i enlighet med lånevillkoren för ett lån som en inhemsk emitterare eller utländsk filial i Finland emitterar.

Vid emissionen räknas hela emissionspriset och eventuella teckningsprovisioner som anskaffningsutgifter och det pris som betalats på eftermarknaden, med undantag för eftermarknadsgottgörelsen, räknas som skuldebrevets anskaffningsutgift. Prestationer som fåtts från ett indexbundet skuldebrev räknas som överlåtelsepris med undantag av en eventuell kupongränta, eftermarknadsgottgörelse som betalats för en eventuell kupongränta och indexgottgörelse som emitteraren betalar vid inlösning. Vid inlösning realiseras en överlåtelsevinst eller -förlust för skuldebrevet om skuldebrevets anskaffningsutgift skiljer sig från det nominella värdet som betalas tillbaka.

Även om ett indexbaserat skuldebrev baserar sig på ett skuldebrev med nollränta räknas inte skillnaden mellan skuldebrevets nominella värde och emissionspriset eller annan anskaffningsutgift som ränta utan som överlåtelsevinst eller -förlust (CSN 92/2001). Det samma gäller indexbundna masskuldebrev som tecknats till underkurs. I rättspraxisen (CSN 87/2003) har det ansetts att när ett indexlån med nollränta säljs ska överlåtelsen vad gäller de normala bestämmelserna om beskattning av överlåtelsevinst behandlas utan att separera den beräknade avkastningen till en indexgottgörelse. CSN:s beslut baserar sig på det faktum att ingen ränta betalas på ett indexbundet lån med nollränta. Först när lånet faller till betalning betalas en eventuell indexgottgörelse. Om det däremot betalas en kupongränta på masskuldebrevslånet behandlas den gottgörelse som betalats på eftermarknaden som en eftermarknadsgottgörelse.

CSN 92/2001

Banken hade emitterat ett masskuldebrevslån. Skuldebrevets emissionskurs var 130 %. På lånet betalades ingen årlig ränta. På återbetalningsdagen tre år senare betalade banken till placeraren skuldebrevets nominella värde och en gottgörelse som bestämdes på basis av Dow Jones STOXX 50 SM-indexet. I enlighet med masskuldebrevslånets villkor måste man vid tecknandet av lånet betala ett teckningsarvode vars storlek var 1,5 % av skuldebrevets nominella värde. Teckningspriset som bestämdes på basis av emissionskursen, som var större än skuldebrevets nominella värde, ansågs utgöra skuldebrevets anskaffningsutgift. Då placeraren överlät skuldebrevet eller då banken återbetalade skuldebrevets nominella värde, kunde placeraren från skuldebrevets överlåtelsepris dra av den oavskrivna andelen av skuldebrevets anskaffningsutgift. Om det uppkom en förlust vid överlåtelsen av skuldebrevet fick placeraren dra av överlåtelseförlusten på det sätt som avses i 50 § 1 mom. i ISkL. Placeraren kunde inte dra av teckningspriset som en utgift för kapitalinkomstens förvärvande, utan arvodet var en del av skuldebrevets anskaffningsutgift. Förhandsavgörande för åren 2001-2003.

CSN 87/2003

En utländsk bank, som inte hade filial eller annat fast driftställe i Finland ämnade emittera ett aktiebundet masskuldebrevslån. Lånets emissionskurs motsvarare lånets nominella värde. Ingen kupongränta betalades för lånet, utan skuldebrevets innehavare fick i samband med lånets återbetalning förutom kapitalåterbäringen även en tilläggsavkastning så, att lånets inlösningspris var högst 175 % och minst 100 % av det nominella värdet. Avkastningen minskade med 5 % för varje aktie som hade definierats i lånevillkoren om aktiens börskurs vid lånets återbetalningstidpunkt underskred aktiens marknadspris vid lånets emitteringstidpunkt. I Finland marknadsfördes lånet och togs inköpsförbindelserna emot av ett finskt företag som tillhandahåller placeringstjänster. I samband med inlösningsprocessen anlitades en finsk bank som betalaragent. A, som var allmänt skattskyldig i Finland, ämnade teckna ett skuldebrev. Avkastningen som ingick i inlösningspriset vid lånets återbetalning ansågs kunna jämställas med en indexgottgörelse och avkastningen som A hade fått skulle i beskattningen behandlas som skattepliktig kapitalinkomst i enlighet med 33 § 1 mom. i inkomstskattelagen. Eftersom lånets emitterare var utländsk, ansågs inte avkastningen vara från Finland på det sätt som förutsätts i lagen om källskatt på ränteinkomster och därför kunde ingen källskatt uppbäras på avkastningen. Om masskuldebrevslånet såldes under löptidens lopp hanterades överlåtelsen i beskattningen i enlighet med bestämmelserna om överlåtelsevinst utan att separera en andel som motsvarar den beräknade avkastningen som eftermarknadsgottgörelse. Förhandsavgörande för året 2003.

Exempel: 

Den skattskyldiga har tecknat ett indexbaserat masskuldebrevslån till kursen 100,90 och teckningsprovisionen har varit 500 €. Den nominella räntan är 0. Masskuldebrevets nominella värde är 100 000 €. Då är skuldebrevets anskaffningsutgift 101 400 € (= 100 900 € + 500 €). Skuldebrevets kapital och 50 % av indexutvecklingen mellan skuldebrevets emitteringsdag och förfallodagen betalas till skuldebrevets innehavare på förfallodagen. När skuldebrevet faller till betalning får personen skuldebrevets nominella värde 100 000 € och 4 000 € som källskattpliktig indexgottgörelse. Överlåtelseförlustens belopp är 1 400 € (= 101 400 € - 100 000 €).

Exempel: 

Den skattskyldiga har tecknat ett indexbaserat masskuldebrevslån till kursen 100,00 och teckningsprovisionen har varit 500 €. Den nominella räntan är 2 %. Masskuldebrevets nominella värde är 100 000 €. Då är skuldebrevets anskaffningsutgift 100 500 € (= 100 000 € + 500 €). Skuldebrevets kapital, räntan 2 000 € (= 2 % x 100 000 €) och 50 % av indexutvecklingen mellan skuldebrevets emitteringsdag och förfallodagen betalas till skuldebrevets innehavare på förfallodagen ett år senare. När skuldebrevet faller till betalning får personen skuldebrevets nominella värde 100 000 €, 4 000 € som källskattpliktig indexgottgörelse och 2 000 € som källskattpliktig ränta. Överlåtelseförlustens belopp är 500 €
(= 100 500 € - 100 000 €).

2.6Omvända konvertibla skuldebrev

Ett omvänt konvertibelt skuldebrev kan betraktas som en av underarterna till indexbundna masskuldebrev, i vilka placeraren är optionens utställare. Skuldebrevets emitterare beslutar om han betalar tillbaka skuldkapitalet då lånet förfaller till betalning eller de aktier som definierats i lånevillkoren eller pengar till ett belopp som motsvarar dessa aktiers värde (kontant slutavräkning). På ett omvänt konvertibelt skuldebrev betalas i allmänhet en ränta som är betydligt högre än marknadsräntan p.g.a. den ekonomiska risken som placeraren tar.

Överlåtelse av ett omvänt konvertibelt skuldebrev behandlas på samma sätt som överlåtelser av övriga till option bundna masskuldebrev. Hela värdeförändringen utgör överlåtelsevinst eller -förlust och räntebetalningarna separeras inte från den. Överlåtelsevinsten eller -förlusten är lika med skillnaden mellan överlåtelse- eller inlösningspriset för skuldebrevet och skuldebrevets anskaffningsutgift. Kupongräntan som betalas på skuldebrevet utgör sådan ränteinkomst som avses i L om källskatt på ränteinkomster eller i ISL. Gottgörelsen som eventuellt på eftermarknaden betalas för kupongräntan behandlas som eftermarknadsgottgörelse.

Om det omvänt konvertibla skuldebrevet löses in genom en realleverans av aktier, uppstår det en överlåtelsevinst eller -förlust vid överlåtelsen av skuldebreven (CSN 145/1998). Det görs ingen skillnad till premier för säljoptioner som placeraren utfärdat. Om gängse värdet för aktierna som fåtts via inlösning på den inlösningsdag som nämns i lånevillkoren är större än anskaffningsutgiften för skuldebrevet, handlar det om en överlåtelsevinst. Överlåtelseförlusten är skuldebrevets anskaffningsutgift minskat med värdet för de aktier som fåtts vid inlösningen på inlösningsdagen. Anskaffningsutgiften för de aktier som mottagits är på motsvarande sätt deras gängse värde på den inlösningsdag som nämns i lånevillkoren.

CSN 145/1998

Banken emitterade ett masskuldebrevslån, för vilket banken vid återbetalningen i enlighet med lånevillkoren kan besluta om den betalar ut skuldebrevets nominella värde åt masskuldebrevets innehavare i pengar eller som aktier i ett separat överenskommet bolag på Helsingfors Aktiebörs. Om person A tecknade ett masskuldebrevslån och en förlust realiserades för A då masskuldebrevslånet förföll till betalning därför att banken i enlighet med lånevillkoren betalade mindre än på lånets teckningsdag, fick A dra av denna förlust i enlighet med 50 § 1 mom. i ISkL från vinst som fåtts från överlåtelse av egendom. Vid tillämpningen av bestämmelsen 50 § 1 mom. i ISkL för hur förlust vid överlåtelse kan dras av hade det ingen betydelse om A i stället för aktierna fick motsvarande summa pengar. Om A överlät de aktier som fåtts på basis av masskuldebrevslånet genom en transaktion mot ett vederlag, ansågs anskaffningsutgiften för aktierna vara den notering på Helsingfors aktiebörs som i enlighet med lånevillkoren fastställts på förfallodagen då beloppet för överlåtelsevinsten enligt 46 § i ISkL eller överlåtelseförlusten enligt 50 § i ISkL beräknades. Om X Ab tecknade masskuldebrevslån och banken i enlighet med lånevillkoren på förfallodagen åt tecknaren som betalning för lånet betalade aktier i det bolag som nämnts i lånevillkoren, var X Ab:s skattepliktiga näringsinkomst för det skatteår som masskuldebrevets förfallodag bestämmer värdet för de aktier som betalats för masskuldebrevslånet, där värdet bestämdes enligt dagens notering på Helsingfors aktiebörs och lånevillkoren, och masskuldebrevens teckningspris var en avdragbar utgift. Anskaffningsutgiften för de bolagsaktier som X Ab fick var det värde som bestämdes enligt noteringen på Helsingfors aktiebörs på förfallodagen och som i enlighet med lånevillkoren fastställts på förfallodagen. Skatteåren 1998-2000.

2.7Perpetuallån

För ett evigt lån eller perpetuallån finns det ingen återbetalningsdag på kapitalet i lånevillkoren, men lånet kan innehålla villkor som, om de förverkligas, gör att kapitalet betalas tillbaka till långivaren. Tecknaren har inga aktieägarrättigheter i förhållande till bolaget och inte heller rätt att byta skuldebrevet till aktier. Det betalas ränta för lånet på normalt sätt. Ett omsättningsbart perpetuallån som emitterats till allmänheten hanteras i beskattningen i allmänhet på samma sätt som övriga masskuldebrevslån med kupongränta. Se punkt 2.1 Allmänt för noggrannare anvisningar gällande det. Enligt CSN:s beslut 57/2009 hade emitteraren rätt att dra av den ränta som betalts för lånet.

CSN 57/2009

A Ab hade för avsikt att emittera ett masskuldebrev utan förfallodag för att förstärka bolagets kapitalstruktur. Emitteraren hade dock rätt att lösa in lånet inom en viss tid från emissionsdagen. Masskuldebreven bjöds ut för teckning åt instutitionella placerare och privatpersoner. I enlighet med masskuldebrevets villkor fick tecknarna inga rättigheter till bolaget och skuldebrevet kunde inte heller bytas ut mot bolagets aktier. Marknadsräntan som betalades på skulden var en fast årsränta på lånekapitalet. I enlighet med skuldebrevets villkor hade emitteraren rätt att flytta på betalningen av den ränta som uppkommit. Räntan som A Ab betalade på masskuldebrevslånet ansågs vara en avdragbar ränta i enlighet med 18 § 1 mom. 2 punkten i lagen om beskattning av inkomst av näringsverksamhet. Räntan var i enlighet med 23 § i nämnda lag en utgift för det skatteår för vilket det betalades.
Förhandsavgörande för åren 2009–2010.

Erkki Laanterä
Direktör

Petri Manninen
Överinspektör