Anvisning om skattebesvärsförfarandet

Förvaltningsdomstolen leder skattebesvärsprocessen från och med den dag då ett besvärsärende inleds. Högsta förvaltningsdomstolen leder besvärsprocessen inom alla skatteslag. Skatteförvaltningen har utvecklat ett förfarande för behandlingen av skattebesvär i samarbete med justitieministeriet och domstolsväsendet. I denna anvisning behandlas frågor i anslutning till skattebesvärsförfarandena till den del dessa påverkar förvaltningsdomstolarnas och Skatteförvaltningens verksamhets­former och dokumenttrafiken mellan dessa instanser.

Den här anvisningen gäller samtliga skattebesvärsärenden där föremålet för besvären är ett beslut från Skatteförvaltningen. Skatteförvaltningen föreslår att förvaltningsdomstolarna beaktar de synpunkter i anslutning till förfarandet som tas upp i anvisningen i den utsträckning det anses vara påkallat. Skatteförvaltningens enheter, skatterättelsenämnden och Enheten för bevakning av skattetagarens rätt iakttar vid förfarandet med ändringssökande enhetliga förfaringssätt i hela landet.

Frågor som gäller ändringssökandet har även behandlats i andra anvisningar från Skatteförvaltningen, till exempel "Anvisningar om skatterättelsenämndeförfarandet", "Bevakning av skattetagarnas rätt inom skatteförvaltningen" samt "Att göra en ansökan om förhandsavgörande och undantagstillstånd och att meddela beslut i ärendet".

1 Behandling av skatteärenden inom skatteförvaltningen

I 1 § i lagen om Skatteförvaltningen (SFL) anges att för beskattningen finns Skatteförvaltningen som lyder under finansministeriet. Skatteförvaltningens tjänsteområde omfattar hela landet. Skatteförvaltningen är alltså en riksomfattande myndighet. Skatteförvaltningen indelas i enheter om vilka det föreskrivs i lagen om Skatteförvaltningen, i förordningen om Skatteförvaltningens enheter och i lagen om Enheten för utredning av grå ekonomi (SFL 4 §). En del av enheterna har indelats vidare till verksamhetsenheter. Dessutom har Skatteförvaltningen organ (SFL 5 §).

Enheter som fattar beskattningsbeslut inom Skatteförvaltningen är Person­beskattningsenheten, Företagsbeskattningsenheten och Skatteuppbördsenheten. Enheten för bevakning av skattetagarnas rätt för skattetagarnas talan i skatteärenden (SFL 24 §) och den fungerar separat från enheter som verkställer beskattningen. Till Skatteförvaltningens organ hör centralskattenämnden och skatterättelsenämnden som har självständig beslutanderätt i sina uppdrag (SFL 5 §).

Alla beskattningsbeslut fattas i Person- eller Företagsbeskattningsenheten. Personbeskattningsenheten fattar bland annat fysiska personers beskattningsbeslut och dessutom fastighetsbeskattnings- samt arvs- och gåvobeskattningsbeslut för samtliga skattskyldiga. Företagsbeskattningsbeslut fattar bland annat inkomst- och momsbeskattningsbeslut för samfund och samfällda förmåner.

Skatteuppbördsenheten fattar beslut som gäller uppbörd, indrivning och redovisning av skatter samt skattekontouppgifter. Sådana beslut är beslut om förseningsavgift, förseningsränta och återkrav av krediteringar enligt skattekontolagen (SkattekontoL), beslut om skattekvittning, förseningsränta och krediteringsränta, beslut om återbäring och utomstående uppgiftslämnares försummelseavgift som avses i 22 a § i lagen om beskattningsförfarande (BFL) samt beslut om sådan försummelse som avses i 168 § i mervärdesskattelagen (MomsL).

De ovan nämnda beskattningsbesluten som Skatteförvaltningens enheter fattar i första instans fattas i enheternas verksamhetsenheter. Personbeskattningsenhetens beslut fattas på skattebyråerna, Företagsbeskattningsenhetens beslut på företags­skattebyråerna och Skatteuppbördsenhetens beslut i de regionala skatteuppbörds- och indrivningsenheterna. I alla dessa fall är det dock fråga om Skatteförvaltningens beslut.

Ändring i de flesta beskattningsbesluten söks hos skatterättelsenämnden genom omprövningsbegäran. Sådana beslut är till exempel beskattningsbeslut som gäller inkomstbeskattningen, arvs- och gåvobeskattningen samt fastighetsbeskattningen. Ändring i vissa beskattningsärenden söks emellertid hos Skatteförvaltningen (hos enheten i fråga). Sådana är exempelvis omprövningsbegäran enligt lagen om förskottsuppbörd och skattekontolagen. Ändring i vissa ärenden som Skatteförvalt­ningen fattat beslut om söks direkt hos förvaltningsdomstolen. Sådana är exempelvis ärenden som gäller momsbeskattningen.

2 Förfaranden som tillämpas i skattebesvärsärenden

Bestämmelserna som reglerar behandlingen av skattebesvärsärenden är olika inom olika skatteslag. Därför finns det också olika förfaranden som ska tillämpas när man behandlar skattebesvärsärenden. Förfarandena kan indelas i tre huvudgrupper:

1. ärenden med ett obligatoriskt rättelseyrkandeförfarande (nedan omprövningsförfarande),
2. ärenden som Skatteförvaltningen inledningsvis behandlar som ett rättelseärende och sedan överför till förvaltningsdomstolen till den del yrkandet har avslagits (nedan överföringsförfarande) och
3. ärenden där man anför besvär direkt hos förvaltningsdomstolen (nedan förfarandet med ansökningsärenden).

Inom de skatteslag och ärenden som omfattas av omprövningsförfarandet ska den skattskyldige i första hand söka ändring genom att begära omprövning och först det beslut som meddelats i omprövningsbegäran får överklagas hos förvaltnings­domstolen. Omprövningsförfarandet tillämpas inom inkomstbeskattningen, arvs- och gåvobeskattningen, fastighetsbeskattningen samt vid ändringssökande som gäller rundradioskatten. Omprövningsförfarandet tillämpas också på förskottsuppbörds­ärenden, med undantag för fastställandet av förskottsinnehållningsprocent eller påförandet av förskottsbetalning. För dessa ska man först begära ett överklagbart beslut innan man kan anföra besvär hos förvaltningsdomstolen.

Omprövningsförfarandet tillämpas också på beslut enligt lagen om återbäring av punktskatt på vissa energiprodukter som använts inom jordbruket (så kallad återbäring av energiskatt inom jordbruket), på ändringssökande enligt skattekonto­lagen och på skattekvittning enligt lagen om skatteuppbörd. Omprövningsförfarandet tillämpas även på ändringssökande som gäller en utomståendes försummelseavgift och på avgifter enligt lagen om grunderna för avgifter till staten. En omprövningsbegäran avgörs antingen av skatterättelsenämnden eller av Skatteförvaltningen.

Inom de skatteslag som omfattas av överföringsförfarandet ska Skatteförvaltningen inledningsvis behandla den skattskyldiges besvär som ett omprövningsärende. Om Skatteförvaltningen rättar sitt beslut på det sätt som den skattskyldige yrkat på i sin omprövningsbegäran, förfaller besvären. Till den del Skatteförvaltningen anser att den skattskyldiges besvär inte ger upphov till rättelse av beslutet ger Skatteförvaltningen sitt utlåtande i ärendet och överför besvären till förvaltnings­domstolen. Överföringsförfarandet tillämpas i momsbeskattningen, försäkrings­premiebeskattningen, överlåtelsebeskattningen och lotteribeskattningen samt vid sökande av ändring i bankskatten.

Skatteförvaltningens beslut i förfarandet med ansökningsärenden överklagas alltid direkt hos förvaltningsdomstolen. Förfarandet med ansökningsärenden tillämpas på

• allmännyttiga samfunds skattelättnadsbeslut,
• namngivning för donationsavdrag,
• dispens för förlustavdrag,
• förlängning av användningstid för återanskaffningsreserv
• godkännande som tonnageskattskyldig
• beslut i ansökningar om återbetalning av skattetillägg och förseningsränta samt
• med vissa undantag vid sökande av ändring i vissa beslut som avses i lagen om skattelättnad för vissa aktiebolag som hyr ut bostäder.

Förfarandet med ansökningsärenden tillämpas också på besvär som anförts gällande förhandsavgöranden som Skatteförvaltningen meddelat inom olika skatteslag och på överklagbara beslut om förskottsinnehållningsprocent eller påförande av förskottsbetalning.

3 Hörande av skatteförvaltningen i skattebesvärsärenden

3.1 Allmänt om hörande av Skatteförvaltningen

Enligt 2.1 § i lagen om Skatteförvaltningen är en av Skatteförvaltningens uppgifter att bevaka skattetagarnas rätt. Enheten för bevakning av skattetagarnas rätt svarar för rättsbevakningen. Enheten för bevakning av skattetagarnas rätt ska enligt 24.1 § i lagen om Skatteförvaltningen föra skattetagarnas talan såsom part i ärenden som gäller beskattningen på det sätt som föreskrivs i denna lag och någon annanstans i lag.

Parterna i en skattebesvärsprocess är den skattskyldige och rättsbevakningsenheten. Till följd av detta är huvudparten av skattebesvärsärendena sådana att en förvaltningsdomstol inte i besvärsfasen ber om utlåtanden eller på annat sätt hör den enhet eller verksamhetsenhet (dvs. skattebyrån) inom Skatteförvaltningen som fattat det överklagade beslutet. Dessa omfattar ärenden som behandlas i omprövnings­förfarandet och förfarandet med ansökningsärenden. I ärenden som behandlas i överföringsförfarandet kan man dock fortfarande tillämpa ett förfarande där den enhet inom Skatteförvaltningen som fattat det överklagade beslutet ger sitt utlåtande i ärendet till förvaltningsdomstolen.

3.2 Hörande av Enheten för bevakning av skattetagarnas rätt

3.2.1 Ärenden i omprövningsförfarandet

Enligt BLF 69.1 § ska den förvaltningsdomstol som behandlar ett besvärsärende med anledning av besvär som anförts av den skattskyldige bereda rättsbevakningsenheten tillfälle att avge bemötande och vid behov genmäle. Bestämmelsen tillämpas med stöd av hänvisningsbestämmelserna i 50.1 § i lagen om förskottsuppbörd, 26.2 § i fastighetsskattelagen, 32.3 § och 41 § i lagen om skatteuppbörd, 41.2 § i skattekontolagen, 23 b.2 § i BFL samt 4 § i lagen om rundradioskatt också på sådant ändringssökande och sådana ärenden som avses i dessa lagar. En motsvarande bestämmelse ingår också i 46.1 § i lagen om skatt på arv och gåva (ArvsskatteL) och i 12.3 § i lagen om återbäring av punktskatt på vissa energiprodukter.

Enligt Skatteförvaltningens uppfattning är BFL 69.1 § och de övriga ovan nämnda bestämmelserna specialbestämmelser i förhållande till bestämmelsen om hörande i 36 § i förvaltningsprocesslagen (FörvPrL), enligt vilken en förvaltningsdomstol ska inhämta utlåtande från den myndighet som fattat beslut i ärendet. Bestämmelserna i BFL 69.1 § och motsvarande bestämmelser i andra skattelagar är således uttömmande när det gäller hörande av Skatteförvaltningen. Detta har också konstaterats bland annat i regeringspropositionen 76/2012 rd.

Skatteförvaltningen anser att andra enheter inom Skatteförvaltningen än rättsbevakningsenheten i allmänhet inte behöver höras med anledning av den skattskyldiges besvär. Förvaltningsdomstolen kan dock alltid inhämta ett utlåtande från den aktuella enheten inom Skatteförvaltningen om särskilda skäl föreligger (se avsnitt 4.4.1.3).

3.2.2 Ärenden i överföringsförfarandet

Skatteförvaltningen kan med anledning av den skattskyldiges besvär rätta sitt beslut som gäller moms, försäkringspremieskatt, överlåtelseskatt, lotteriskatt och bankskatt. I dessa fall förfaller den skattskyldiges besvär i fråga om de delar som har godkänts. Om besvären inte godkänns till alla delar, ger Skatteförvaltningen ett utlåtande i ärendet och överför besvären och de anknytande beskattningshandlingarna till förvaltningsdomstolen för behandling. I Skatteförvaltningens utlåtande ingår en utredning om de yrkanden den skattskyldige framställt i besvären, de centrala motiveringarna till dessa och Skatteförvaltningens motiverade ställningstaganden till yrkandena. Om det i besvären ingår ett yrkande på verkställighetsförbud, tar Skatteförvaltningen ställning också till detta. Därefter leder förvaltningsdomstolen processen.

Om den som anfört besvär är den skattskyldige, ska förvaltningsdomstolen till följd av besvären och utlåtandet ge rättsbevakningsenheten tillfälle att avge sitt bemötande i ärendet och vid behov den skattskyldige tillfälle att avge genmäle. Skatte­förvaltningen anser att andra enheter inom Skatteförvaltningen än rättsbevaknings­enheten i allmänhet inte behöver höras till följd av att den skattskyldige eventuellt lämnat ny information i sitt genmäle.

Möjligheten att behandla ärendet som ett omprövningsärende gäller inte sådana besvär där ändringssökanden är rättsbevakningsenheten. Rättsbevakningsenheten lämnar besvären och de anknytande beskattningshandlingarna till förvaltnings­domstolen (en kopia i ärenden som gäller moms). Förvaltningsdomstolen ger den skattskyldige tillfälle att avge bemötande och rättsbevakningsenheten tillfälle att avge ett genmäle på bemötandet. Med stöd av 36 § i FörvPrL kan förvaltningsdomstolen, precis som i andra ärenden, be om Skatteförvaltningens utlåtande på besvären.

Överföringsförfarandet tillämpas endast på besvär som riktas till förvaltningsdomstolen. Korrigerings- eller rättelseyrkanden eller andra motsvarande skrivelser som riktats till Skatteförvaltningen överförs således inte till förvaltnings­domstolen för behandling, utan dessa behandlas i omprövningsförfarandet. Skatteförvaltningen meddelar ett omprövningsbeslut, som kan innebära att yrkandet bifalls, avslås delvis eller i sin helhet (mervärdesskattelagen (MomsL) 192 §, lagen om överlåtelseskatt 48 §, lotteriskattelagen 12 § och bankskattelagen 16 §). Till omprövningsbeslutet bifogas anvisningar för sökande av ändring.

3.2.3 Ansökningsärenden

Ansökningsärenden överklagas direkt hos förvaltningsdomstolen. Skatteförvaltningen behandlar inte dessa besvär i omprövningsförfarandet eller i övrigt som omprövningsärenden. 

Besvärsförfarandet som ska tillämpas på ärenden som gäller förhandsavgöranden omfattas i de olika skattelagarna av bestämmelser som i viss mån avviker från det som anges i förvaltningsprocesslagen. Med stöd av hänvisningsbestämmelsen tillämpas i fråga om många skatteslag lagen om beskattningsförfarande i ärenden som gäller förhandsavgöranden. På besvär i övriga ansökningsärenden tillämpas däremot endast bestämmelserna i förvaltningsprocesslagen och bestämmelserna om hörande av skattetagare i 69 § i lagen om beskattningsförfarande. I ändringssökningsärenden enligt 11 § i lagen om skattetillägg och förseningsränta tillämpas dock endast det nämnda lagrummet samt bestämmelserna i förvaltningsprocesslagen.

I behandlingen av besvär i ansökningsärenden tillämpas i praktiken samma förfaranden som i behandlingen av besvär som hör till omprövningsförfarandet.

I skattebesvärsärenden som gäller förhandsavgöranden (Skatteförvaltningens och centralskattenämndens) och i ärenden som gäller dispens för förluster har det överenskommits separat att Skatteförvaltningen och förvaltningsdomstolarna tillämpar elektronisk dataöverföring fr.o.m. 1.10.2015.

3.2.4 Skattebesvärsärenden med obetydligt skatteintresse

Den skattskyldiges skattebesvär grundar sig i regel på ett motiverat beslut som fattats av skatterättelsenämnden eller på Skatteförvaltningens omprövningsbegäran. Förvaltningsdomstolen kan med stöd av BFL 69.2 § avgöra besvären som den skattskyldige anfört med anledning av ett beslut i en omprövningsbegäran utan att höra rättsbevakningsenheten, om skatteintresset är under 6 000 euro och ärendet är sådant att det inte lämnar rum för tolkning eller är oklart.

Reglerna för hörande av rättsbevakningsenheten i ärenden med obetydligt skatteintresse är enhetliga i alla situationer där rättsbevakningsenheten är part vid rättegång hos en förvaltningsdomstol: Också inom dessa skatteslag och ärenden ska BFL 69.2 § tillämpas med stöd av hänvisningsbestämmelserna i 50.1 § i lagen om förskottsuppbörd, 26.2 § i fastighetsskattelagen, 41.2 § i skattekontolagen, 32.3 § och 41 § i lagen om skatteuppbörd, 4 § i lagen om rundradioskatt samt 23 b § i BFL. En motsvarande bestämmelse ingår också i 12.3 § i lagen om återbäring av punktskatt på vissa energiprodukter, 194.2 § i MomsL, 47.4 § i lagen om överlåtelseskatt samt 16.4 § i lotteriskattelagen. Gränsen för hörande enligt 46.2 § i ArvsskatteL är 3 000 euro, men Skatteförvaltningen anser att gränsen på 6 000 euro kan tillämpas också på dessa ärenden. Motsvarande princip kan med stöd av 34.2 § i FörvPrL tillämpas även i ett ärende som gäller bankskatten. Parallellt med de övriga skatterna tillämpas reglerna för hörande även på påföljder som Skatteförvaltningen fastställer, till exempel försummelseavgift för en sammandragsdeklaration som avses i 168 a § i MomsL.

Skatteintressets storlek framgår till exempel av om skatterättelsenämnden behandlat omprövningsbegäran i en utvidgad (1 + 4) eller begränsad (1 + 1) sammansättning: i arbetsdelningen mellan sektionerna tillämpas en motsvarande gräns om 6 000 euro för skatteintresset. Om ärendet hör till överföringsförfarandet, framför Skatte­förvaltningen i sin tur i sitt utlåtande sin åsikt om huruvida förvaltningsdomstolen bör höra rättsbevakningsenheten.

Med uttrycket ”lämnar rum för tolkning eller är oklart” avses i de ovan nämnda bestämmelserna det samma som i BFL 26.2 §. Rättsbevakningsenheten behöver således inte höras i fall där den aktuella rättsfrågan är tydlig och riktlinjerna för avgörandet vedertagna, betydande meningsskiljaktighet om bevisning inte föreligger och det ekonomiska intresset är obetydligt. För tillämpningen av bestämmelsen har det med tanke på tillämpningen av bestämmelsen inte någon betydelse huruvida den skattskyldiges besvär bifalls eller avslås.

Om förvaltningsdomstolen inte bereder rättsbevakningsenheten tillfälle att avge sitt bemötande i ärendet, kan förvaltningsdomstolen i sitt beslut i punkten "bemötanden och genmälen" (eller motsvarande punkt) anteckna att rättsbevakningsenheten med stöd av 69.2 § i BFL eller en annan motsvarande bestämmelse inte blivit hörd. Den tillämpade bestämmelsen kan också antecknas i punkten "tillämpade rättsnormer".

3.3 Hörande i övriga ärenden

Rättsbevakningsenheten för talan också i andra sådana ärenden som handlar om fastställande av skatten eller dess belopp, och som behandlas i den ordning som föreskrivs i förvaltningslagen (FL) eller förvaltningsprocesslagen (FörvPrL). Sådana ärenden är exempelvis extraordinärt ändringssökande som avses i 12 kap. i FörvPrL och förvaltningstvistemål som avses i 13 kap. i FörvPrL. Dessa frågor behandlas inte i denna anvisning.

Rättsbevakningsenheten kan söka ändring hos högsta förvaltningsdomstolen i ett sådant beslut från förvaltningsdomstolen som gäller utomståendes skyldighet att lämna uppgifter om den skattskyldige på det sätt som avses i BFL 23 a §. I förhållande till detta är rättsbevakningsenheten den andra parten i rättegången också i det ändringssökningsärende där den uppgiftsskyldige söker ändring hos förvaltningsdomstolen i ett sådant beslut om uppgiftsskyldighet som avses i lagrummet.  

Grundbesvär i anslutning till beskattning anförs i praktiken av den skattskyldige eller den som ansvarar för skatten. Man har ansett i rättspraxis att rättsbevakningsenheten inte har rätt att anföra grundbesvär (HFD 1986 L 2596). Rättsbevakningsenheten är dock den andra rättegångsparten i en besvärsprocess som handlar om grundbesvär. Lagarna som tillämpas på sökande av ändring i grundbesvär är förvaltningsprocess­lagen och lagen om verkställighet av skatter och avgifter. I den här anvisningen behandlas inte ändringssökande i samband med grundbesvär.

Skatteförvaltningen är den andra rättegångsparten i följande slags ärenden:

• ändringssökande i ärenden enligt 11 b § i lagen om grunderna för avgifter till staten och i 8 § i lagen om grunderna för avgifter för vissa förhandsbeslut (exempelvis avgift för förhandsavgörande),
• ändringssökande i beslut som omfattas av lagen om offentlighet och sekretess i fråga om beskattningsuppgifter och
• ändringssökande i ärenden som gäller försummelseavgift som avses i 6 § i lagen om skyldighet att erbjuda kvitto vid kontantförsäljning då Skatteförvaltningen har fastställt en försummelseavgift (7 § i L om skyldighet att erbjuda kvitto).

I dessa ärenden begär förvaltningsdomstolarna bemötande från den enhet eller verksamhetsenhet som fattat beslutet i fråga.

Rättsbevakningsenheten eller Skatteförvaltningen är inte rättegångspart i ärenden enligt FörvPrL 53 a § som gäller administrativ ekonomisk påföljd eller i ärenden som avses i lagen om gottgörelse för dröjsmål vid rättegång. I dessa ärenden kan rättsbevakningsenheten emellertid i sitt bemötande klargöra för varför rättegången har fördröjts. Förvaltningsdomstolen kan också begära Skatteförvaltningens utlåtande i ärendet.

3.4 Instruktioner som ingår i en begäran om bemötande

Bestämmelser om hur ett ärende ska utredas ingår i 33 § i FörvPrL (officialprincipen). Förvaltningsdomstolens processledning gör det möjligt att tillämpa ett förfarande där domstolen i sin begäran om utlåtande till rättsbevakningsenheten som en processledningsåtgärd ber om en utredning eller ett utlåtande om någon omständighet som är av betydelse då ärendet avgörs eller om beskattningspraxis, utländsk rättspraxis eller endast en del av ärendet som behandlas. Det är också möjligt att domstolen ber rättsbevakningsenheten att exempelvis inhämta ett utlåtande om ärendet från Skatteförvaltningens centrala ledning eller någon annan myndighet utanför Skatteförvaltningen, om detta anses vara nödvändigt i ärendet.

Skatteförvaltningen anser att de ovan beskrivna förfarandena främjar uppnåendet av rätt beslut i sak och påskyndar processen då rättsbevakningsenheten i sitt bemötande kan fokusera på omständigheter som har betydelse för avgörandet av ärendet. Skatteförvaltningen föreslår att förvaltningsdomstolarna i enlighet med 33 § i FörvPrL efter behov markerar de punkter i sitt bemötande som i synnerhet kräver ett bemötande eller en utredning.

Om domstolen ber rättsbevakningsenheten inhämta en utredning i ärendet från en tredje part, bör detta tas i beaktande i den tidsfrist som fastställs för bemötandet.

4 Dokumenttrafiken i anknytning till besvär

4.1 Inlämnande av en besvärshandling till Skatteförvaltningen eller förvaltningsdomstolen

Besvär hos förvaltningsdomstolen kan i regel anföras så att handlingarna lämnas in antingen till Skatteförvaltningen eller till förvaltningsdomstolen. Detta förfarande tillämpas i besvärsärenden som hör till omprövningsförfarandet (exklusive de rättelseyrkanden som tas upp separat nedan i detta avsnitt), i överlåtelsebeskattningen och lotteribeskattningen samt i förhandsavgörandeärenden. Samma förfarande gäller för både den skattskyldiges och rättsbevakningsenhetens besvär. I fråga om samtliga skatteslag sänder rättsbevakningsenheten dock besvären praktiskt taget i samtliga fall i elektronisk form till den behöriga förvaltningsdomstolen.

Om den skattskyldige lämnar in en besvärsskrift till Skatteförvaltningen, skickas denna i regel till den skattebyrå som verkställt beskattningen.  Besvären kan likväl inom den lagstadgade tidsfristen lämnas till vilken enhet som helst inom Skatteförvaltningen, eftersom Skatteförvaltningen är en enda myndighet. Om den skattskyldige har lämnat in ett besvär till Skatteförvaltningen, ska den mottagande skattebyrån eller en annan verksamhetsenhet omedelbart registrera uppgifterna om dokumentets inkommande i respektive datasystem eller i registratorssystemet.

En besvärsskrift som gäller momsbeskattningen ska enligt MomsL 193.1 § lämnas till Skatteförvaltningen inom besvärstiden. Om besvärsskriften emellertid har lämnats till förvaltningsdomstolen inom besvärstiden ska besvären inte på denna grund lämnas utan prövning (FörvPrL 26.2 §). Enligt 26.1 § i FörvPrL ska besvärsskriften lämnas inom besvärstiden till besvärsmyndigheten, dvs. förvaltningsdomstolen.

Om en besvärsskrift som gäller momsbeskattningen har lämnats till förvaltningsdomstolen, överför förvaltningsdomstolen besvärsskriften med stöd av 29 § i FörvPrL till Skatteförvaltningen enligt överföringsförfarandet. På motsvarande sätt ska Skatteförvaltningen med stöd av 21 § i förvaltningslagen (FörvL) överföra handlingen till den behöriga förvaltningsdomstolen (med undantag av förhandsavgörande).

Besvär ska anföras hos förvaltningsdomstolen i beslut som gäller en omprövningsbegäran enligt skattekontolagen, i skattekvittningsärenden eller separata beslut om åläggande av ansvar enligt skatteuppbördslagen (40 §), i återbäringsbeslut enligt lagen om skattetillägg och förseningsränta samt i beslut som gäller en utomstående uppgiftslämnares försummelseavgift som avses i 23 b § i BFL (41.2 § i skattekontolagen, 32.3 § och 41 § i skatteuppbördslagen, 11 § i lagen om skattetillägg och förseningsränta, 23 b 2 § i BFL och 26.1 § i FörvPrL). Om den skattskyldige lämnat in en besvärsskrift hos Skatteförvaltningen, överför Skatteförvaltningen med stöd av 21 § i förvaltningslagen besvärsskriften till förvaltningsdomstolen.

En besvärsskrift som gäller ett prejudikatbesvär ska enligt 71 c 1 § i BFL lämnas in hos Skatteförvaltningen. Prejudikatbesvär ska i första hand lämnas in till Norra Österbottens skattebyrå (Personbeskattningsenhetens kunder) och Norra Finlands företagsskattebyrå (Företagsbeskattningsenhetens kunder). Besvärsskriften kan dock lämnas in även till någon annan av Skatteförvaltningens enheter. Om besvärsskriften emellertid har lämnats till högsta förvaltningsdomstolen inom besvärstiden ska besvären inte på denna grund lämnas utan prövning (FörvPrL 26.2 §). Om ett prejudikatbesvär har lämnats in till förvaltningsdomstolen, överför förvaltningsdomstolen med stöd av 29 § i FörvPrL till den koordinerande skattebyrån (se avsnitt 4.7.1).

BFL 66 § ändras genom en lag som träder i kraft vid ingången av 2016 (942/2015) så att besvärsskrifter som gäller inkomstbeskattningen och fastighetsbeskattningen alltid ska lämnas till förvaltningsdomstolen. Detta gäller dock endast de fall där Skatteförvaltningen fattat ett beskattningsbeslut eller meddelat ett förhandsavgörande i första instans angående någon av de ovan nämnda lagar 1.1.2016 eller därefter.

4.2 Överföring av besvärshandlingar från Skatteförvaltningen till förvaltningsdomstolen

Skatteförvaltningen är en enda myndighet som har rikstäckande behörighet (lagen om skatteförvaltning 1 §). De skattskyldigas beskattning har därför kunnat verkställas vid vilken som helst av Skatteförvaltningens verksamhetsenheter. Sedan början av 2013 är också skatterättelsenämnden en av Skatteförvaltningens organ som har rikstäckande behörighet (lagen om Skatteförvaltningen 5 §). Nämnden är uppdelad i sektorer, och vilken som helst av dessa har kunnat fatta beslut om en omprövningsbegäran från en skattskyldig part. Vid Skatteförvaltningen arkiveras den skattskyldiges handlingar i regel hos den skattebyrå där ärendet har behandlats.

Skatteförvaltningen (inklusive skatterättelsenämnden) behandlar de skattskyldigas beskattningsärenden i enlighet med sin rikstäckande behörighet. Av denna orsak beställer förvaltningsdomstolen beskattningshandlingarna från den koordinerande skattebyrå som tas upp i bilaga 1 till denna anvisning. För varje förvaltningsdomstol har en koordinerande skattebyrå för personbeskattningen och en för företagsbeskattningen utsetts (undantag: de koordinerande skattebyråerna för Helsingfors förvaltningsdomstol är Koncernskattecentralen och Nylands företagsskattebyrå). Högsta förvaltningsdomstolens koordinerande skattebyrå i Företagsbeskattningsenhetens ärenden är Nylands företagsskattebyrå och Personbeskattningsenhetens ärenden Huvudstadsregionens skattebyrå.

Dokumenttrafiken mellan förvaltningsdomstolarna och Skatteuppbördsenheten har vid Skatteförvaltningen centraliserats till den koordinerande uppbördsenheten, dvs. Södra Finlands skatteuppbörds- och indrivningsenhet i Tavastehus. Handlingarna som gäller beslut som har meddelats med stöd av skattekontolagen, kvittningsbeslut som meddelats enligt skatteuppbördslagen och beslut som meddelats med stöd av lagen om skattetillägg och förseningsränta samt beslut om försummelseavgift enligt MomsL 168 a § och BFL 22 § inhämtas från den koordinerande uppbördsenheten.

Den utsedda koordinerande skattebyrån eller koordinerande uppbördsenheten svarar för att den skattskyldiges handlingar som gäller samtliga skatteår i besvären sänds till den förvaltningsdomstol som har begärt dem. Behandlingen av besvärshandlingar har i dessa skattebyråer i regel utsetts till vissa kontaktpersoner. Om man i samma besvärsskrift söker ändring i beslut som fattats av flera olika enheter, ska förvaltningsdomstolen inhämta handlingarna från dessa enheter.

Förvaltningsdomstolen kan sända beställningarna av handlingar till den koordinerande skattebyråns eller koordinerande uppbördsenhetens elektroniska brevlåda eller per fax. Meddelandet rubriceras "Beställning av besvärshandlingar", och i meddelandet inkluderas följande uppgifter till den del förvaltningsdomstolen har kännedom om dessa:

• den skatt- eller betalningsskyldiges personbeteckning eller FO-nummer,
• det beslut i vilket ändring söks (skatteslag och/eller skatteärende),
• beskattningskommun,
• de skatteår eller redovisningsperioder som besvären avser,
• datum för anhängiggörande av besvären hos förvaltningsdomstolen samt
• uppgifter om eventuellt yrkande på förbud mot eller avbrytande av verkställigheten.

I beställningen ska det dessutom särskilt anges om förvaltningsdomstolen beställer några andra handlingar än de skatteslagsspecifika handlingar som tas upp i förteckningen i bilagan till denna anvisning.

Förvaltningsdomstolen returnerar handlingarna till den koordinerande skattebyrån eller koordinerande uppbördsenheten omedelbart efter att förvaltningsdomstolen har fattat ett beslut i ärendet. Högsta förvaltningsdomstolen skickar Företagsbeskatt­ningsenhetens handlingar till Nylands företagsskattebyrå och Personbeskattnings­enhetens handlingar till Huvudstadsregionens skattebyrå.

De koordinerande skattebyråer och den koordinerande uppbördsenhet som har utsetts för varje förvaltningsdomstol samt kontaktuppgifterna för dessa finns i bilaga 1 till denna anvisning.

4.3 Beskattningshandlingar som sänds till förvaltningsdomstolen

Till förvaltningsdomstolen sänds samtliga beskattningshandlingar som ligger till grund för ett skattebeslut. Om någon annan skattskyldig parts beskattningshandlingar har använts vid verkställigheten av den skattskyldiges beskattning eller vid behandlingen av omprövningsbegäran, ska även dessa handlingar sändas till förvaltningsdomstolen. Till exempel i det fall att man i en aktieägares beskattning har använt aktiebolagets beskattningsuppgifter, sänds även aktiebolagets beskattnings­handlingar som gäller ärendet till förvaltningsdomstolen för behandlingen av aktieägarens besvär. En annan skattskyldig parts beskattningshandlingar skiljs tydligt åt från de övriga handlingarna som sänds, till exempel genom att placera dem i en egen kapprock.

En del av beskattningshandlingarna finns i dag enbart i elektronisk form hos Skatteförvaltningen. För behandlingen av besvären skrivs de elektroniska handlingarna/uppgifterna ut och fogas till den skattskyldiges besvär. I bilaga 2 till denna anvisning finns en skatteslagsspecifik förteckning över vilka handlingar som ska sändas till förvaltningsdomstolen. Handlingarna ordnas så att den handling som inkommit först läggs underst och de övriga handlingarna i den ordning de har inkommit på den första. Den ordinarie beskattningens handlingar finns i en egen kapprock, om en sådan har använts när beskattningen verkställdes.

Den tjänsteman vid Skatteförvaltningen som sänder handlingarna antecknar alltid sina kontaktuppgifter i försändelsen med beskattningshandlingar.

En skatteslagsspecifik förteckning över de beskattningshandlingar som sänds till förvaltningsdomstolen finns i bilaga 2 till denna anvisning.

4.4 Ärenden i omprövningsförfarandet

4.4.1 Den skattskyldiges besvär

4.4.1.1 Om den skattskyldige anfört besvär hos förvaltningsdomstolen

Förvaltningsdomstolen begär handlingarna från Skatteförvaltningen. Vid Skatte­förvaltningen registreras anhängiggörandet av ett besvär samt sändningen av handlingar till förvaltningsdomstolen i Skatteförvaltningens datasystem eller i registratorssystemet.

Förvaltningsdomstolen kan begära att få samtliga beskattningshandlingar i anslutning till ett besvär från sin koordinerande skattebyrå eller koordinerande uppbördsenhet. När en begäran om handlingar inkommer registreras denna i Skatteförvaltningens datasystem eller i registratorssystemet. Om man inte känner till när besvärsärendet har inletts, kan datumet för beställningen av handlingarna antecknas som datum för inledning av ärendet.

Den koordinerande skattebyrån, den koordinerande uppbördsenheten eller någon annan av Skatteförvaltningens enheter sänder utan dröjsmål handlingarna till förvaltningsdomstolen. Ibland finns de handlingar som krävs för behandlingen av ett ärende hos flera olika skattebyråer. Detta är fallet till exempel i situationer där besvären gäller flera skatteår och den skattskyldiges hemort har ändrats. I dessa fall beställer den koordinerande skattebyrån eller den koordinerande uppbördsenheten handlingarna från de skattebyråer eller uppbördsenheter där beskattnings­handlingarna har arkiverats.

I regel sänder skattebyråerna eller uppbördsenheterna beskattningshandlingarna direkt till den förvaltningsdomstol där ärendet behandlas och antecknar att handlingarna har sänts i Skatteförvaltningens datasystem eller registratorssystemet.

Om pappershandlingar som finns i Skatteförvaltningens arkiv sänds till förvaltningsdomstolen, sätts ett platsmärke som markerar att handlingarna har lånats ut i arkivet.

4.4.1.2 Den skattskyldige har anfört besvär hos Skatteförvaltningen

Skatteförvaltningen förser besvärshandlingarna med en ankomststämpel och antecknar antalet bilagor. Skatteförvaltningen postar besvären och de tillhörande handlingarna samt beskattningshandlingarna (också makens eller makans handlingar) utan dröjsmål till den behöriga förvaltningsdomstolen.

Uppgiften om att besvären har lämnats in och handlingarna skickats till förvaltningsdomstolen ska registreras i Skatteförvaltningens datasystem eller i registratorsystemet.

Om en besvärsskrift som innehåller ett yrkande om förbud mot eller avbrytande av verkställigheten har lämnats till någon annan skattebyrå än den byrå där beskattningshandlingarna förvaras, ska den skattebyrå som tagit emot besvärs­skriften förse handlingarna med en ankomststämpel som visar att ärendet har inletts och skicka besvären direkt till den behöriga förvaltningsdomstolen. I detta fall meddelas förvaltningsdomstolen att en begäran har framställts om att sända besvärshandlingarna direkt till förvaltningsdomstolen från den skattebyrå där beskattningshandlingarna förvaras. Om besvären inte innehåller ett yrkande på förbud mot eller avbrytande av verkställigheten, sänds besvären tillsammans med beskattningshandlingarna direkt till förvaltningsdomstolen.

Den enhet inom Skatteförvaltningen som sänder handlingarna till förvaltnings­domstolen gör i Skatteförvaltningens datasystem eller registratorssystemet anteckningar om hur beskattningshandlingarna överförs.

4.4.1.3 Bemötande från Enheten för bevakning av skattetagarnas rätt

Förvaltningsdomstolarna skickar samtliga förfrågningar om bemötande och genmäle samt övriga förfrågningar om utlåtanden som riktas till rättsbevakningsenheten till Norra Österbottens skattebyrå i Uleåborg där de registreras i Skatteförvaltningens datasystem och vidareförmedlas till skatteombuden för åtgärder. Rättbevaknings­enhetens adress:

Enheten för bevakning av skattetagarnas rätt, PB 57, 90101 ULEÅBORG.

Förvaltningsdomstolen har en 30 dagars tidsfrist för bemötandet. Rättsbevaknings­enheten kan vid behov av motiverade skäl ansöka om förlängd tid för bemötandet. Rättsbevakningsenheten sänder sitt bemötande i elektronisk form till den aktuella förvaltningsdomstolen och sänder handlingarna per post.

Om förvaltningsdomstolen undantagsvis ber om Skatteförvaltningens utlåtande i ett skattebesvärsärende, ska förvaltningsdomstolen skicka sin begäran om utlåtande till den ovan nämnda adressen.

4.4.1.4 Den skattskyldiges genmäle

När rättsbevakningsenheten har avgett sitt bemötande i elektronisk form och lämnat tillbaka handlingarna till förvaltningsdomstolen, skickar förvaltningsdomstolen rättsbevakningsenhetens bemötande till den skattskyldige för genmäle. Förvaltnings­domstolen fastställer en frist för genmälet och ber den skattskyldige skicka sitt genmäle direkt till förvaltningsdomstolen. 

Vid detta hörande kan förvaltningsdomstolen anlita skattebyrån. Förvaltnings­domstolen meddelar då den skattskyldige om att om han eller hon för sitt genmäle vill ta del av handlingarna, sänds dessa till den skattebyrå som den skattskyldige önskar. Då förvaltningsdomstolen skickar handlingarna till skattebyrån ska förvaltnings­domstolen göra en anteckning på följebrevet om att det är fråga om hörande av den skattskyldige och ge namnet på handläggaren hos förvaltningsdomstolen. När skattebyrån får handlingarna informeras den skattskyldige omedelbart om detta. När tidsfristen för hörande har gått ut ska skattebyrån returnera handlingarna till förvaltningsdomstolen.

Uppgiften om att handlingarna kommit in för hörande av den skattskyldige och också att handlingarna har returnerats till förvaltningsdomstolen registreras i Skatteförvaltningens datasystem eller i registratorssystemet.

Det är förvaltningsdomstolen som leder processen, och därför kan skattebyrån inte bevilja längre frist för genmälet. Om den skattskyldige ber om förlängd tid för sitt genmäle, uppmanas denne att kontakta förvaltningsdomstolen. Om den skattskyldige lämnar sitt genmäle till skattebyrån, ska skattebyrån omedelbart skicka det till förvaltningsdomstolen. Uppgiften om att genmälet har skickats till förvaltnings­domstolen registreras i Skatteförvaltningens datasystem eller i registratorssystemet.

4.4.1.5 Hörandets slutskede

Efter att den skattskyldige lämnat sitt genmäle till förvaltningsdomstolen ska förvaltningsdomstolen avgöra om rättsbevakningsenheten bör beredas tillfälle att ge ett tilläggsbemötande i ärendet eller om det räcker att den skattskyldiges genmäle endast delges rättsbevakningsenheten. Om förvaltningsdomstolen väljer så kan den också besluta att inte alls delge rättsbevakningsenheten den skattskyldiges genmäle, varefter hörande av rättegångsparterna slutar och förvaltningsdomstolen avgör ärendet.  

Om förvaltningsdomstolen emellertid beslutar att rättsbevakningsenheten ska få tillfälle att ge sitt tilläggsbemötande är förfarandet likadant som i avsnitt 4.4.1.3. Begäran om tilläggsbemötande skickas alltså till rättsbevakningsenhetens adress.

Om förvaltningsdomstolen beslutar att endast delge rättsbevakningsenheten den skattskyldiges genmäle och inte uttryckligen ber rättsbevakningsenheten om tilläggsbemötande, ska rättsbevakningsenheten inte ge bemötande på eget initiativ. Också i dessa fall skickar förvaltningsdomstolen den skattskyldiges bemötande till rättsbevakningsenhetens adress som nämnts i avsnitt 4.4.1.3.

4.4.2 Besvär från Enheten för bevakning av skattetagarnas rätt

4.4.2.1. Besvär som anförs av Enheten för bevakning av skattetagarnas rätt

När rättsbevakningsenheten anför besvär hos förvaltningsdomstolen begär skatteombudet handlingarna från den behöriga verksamhetsenheten inom Skatteförvaltningen som sänder handlingarna till skatteombudet. Ett platsmärke om att handlingarna har lånats ut lämnas i arkivet. I Skatteförvaltningens datasystem eller i registratorssystemet sparas uppgiften om att handlingarna har skickats till rättsbevakningsenheten.

När rättsbevakningsenheten har sammanställt en besvärsskrift, skickar enheten denna i elektronisk form till den behöriga förvaltningsdomstolens e-postlåda och postar handlingarna till förvaltningsdomstolen. Förvaltningsdomstolens e-postlåda ger ett mottagningskvitto som bekräftar att besvärsärendet har inletts.

Rättsbevakningsenheten sänder uppgifterna om besvären till Norra Österbottens skattebyrå som registrerar uppgifterna om besvären och sändningen av handlingarna i det vederbörliga datasystemet eller i registratorssystemet.

4.4.2.2 Den skattskyldiges bemötande

Förvaltningsdomstolen skickar rättsbevakningsenhetens besvär till den skattskyldige för avgivande av ett bemötande. Förvaltningsdomstolen fastställer en tidsfrist för bemötandet och ber den skattskyldige skicka sitt bemötande direkt till förvaltningsdomstolen. 

Vid detta hörande kan förvaltningsdomstolen anlita skattebyrån som hjälp. Förvaltningsdomstolen meddelar då den skattskyldige om att om han eller hon för sitt bemötande vill ta del av handlingarna, sänds dessa till den skattebyrå som den skattskyldige önskar. Om förvaltningsdomstolen skickar handlingarna till skattebyrån, ska förvaltningsdomstolen göra en anteckning på följebrevet om att det är fråga om hörande av den skattskyldige och ge namnet på handläggaren hos förvaltningsdomstolen. När skattebyrån får handlingarna informeras den skattskyldige omedelbart om detta. När tidsfristen för hörande har gått ut ska skattebyrån returnera handlingarna till förvaltningsdomstolen.

Uppgiften om att handlingarna kommit in för hörande av den skattskyldige och också att handlingarna har returnerats till förvaltningsdomstolen registreras i Skatte­förvaltningens datasystem eller i registratorssystemet.

Skattebyrån kan inte bevilja förlängd tidsfrist för genmälet. Om den skattskyldige ber om förlängd tidsfrist för sitt bemötande, uppmanas denne att kontakta förvaltningsdomstolen. Om den skattskyldige lämnar sitt bemötande till skattebyrån, ska skattebyrån omedelbart skicka det till förvaltningsdomstolen. Uppgiften om att bemötandet har skickats till förvaltningsdomstolen registreras i Skatteförvaltningens datasystem eller i registratorssystemet.

4.4.2.3 Genmäle från Enheten för bevakning av skattetagarnas rätt

Förvaltningsdomstolen skickar den skattskyldiges bemötande till rättsbevaknings­enheten för genmäle till adressen Enheten för bevakning av skattetagarnas rätt, PB 57, 90101 ULEÅBORG. Rättsbevakningsenheten skickar genmälet i elektronisk form direkt till den behöriga förvaltningsdomstolen och returnerar handlingarna per post.

Norra Österbottens skattebyrå registrerar i Skatteförvaltningens datasystem eller i registratorssystemet uppgiften om att begäran om genmäle har kommit in och skickats vidare.

4.5 Ärenden i överföringsförfarandet

4.5.1 Den skattskyldiges besvär

4.5.1.1. Den skattskyldige har anfört besvär hos förvaltningsdomstolen

Om ett ärende hör till överföringsförfarandet och den skattskyldige anför besvär hos förvaltningsdomstolen, skickar förvaltningsdomstolen besvärshandlingarna till den skattebyrå där det överklagade beslutet har fattats eller till den koordinerande uppbördsenheten (se bilaga 1). Besvärsärendet inleds inte i det här skedet vid förvaltningsdomstolen, med undantag för besvär som gäller överlåtelsebeskattningen eller eventuella biyrkanden, exempelvis yrkanden om ersättning av rättegångskostnaderna eller om muntlig behandling. Ett besvärsärende som gäller överlåtelseskatt antecknas som inlett i förvaltningsdomstolen och besvären levereras till Skatteförvaltningen för handläggning i enlighet med 47 och 48 § i lagen om överlåtelseskatt. Samma förfarande gäller också biyrkanden.

Därefter behandlar Skatteförvaltningen besvären som ett omprövningsärende. Om beslutet inte rättas till någon del eller det rättas endast delvis, ger Skatteförvaltningen sitt utlåtande i ärendet och skickar besvären jämte beskattningshandlingarna till förvaltningsdomstolen.

Om det överklagade beslutet rättas i sin helhet, anhängiggörs ärendet inte i något skede hos förvaltningsdomstolen, och beslutet eller andra besvärshandlingar sänds således inte heller till förvaltningsdomstolen. Om besvären emellertid gäller ett beslut om överlåtelseskatt och beslutet rättas i sin helhet på Skatteförvaltningen, ska Skatteförvaltningen leverera handlingarna till förvaltningsdomstolen som fattar ett beslut om att ärendet förfaller. Samma förfarande tillämpas om det till yrkandet i huvudsaken hör ett biyrkande som förvaltningsdomstolen måste behandla. I dessa situationer skickas handlingarna alltid till förvaltningsdomstolen för avgörande i biyrkandet. Ett biyrkande kan t.ex. handla om ersättning av rättegångskostnader.

I Skatteförvaltningens arkiv lämnas ett platsmärke om att handlingarna har lånats ut. Uppgiften om att besvären har lämnats in och handlingarna skickats till förvaltningsdomstolen ska registreras i Skatteförvaltningens datasystem eller i registratorssystemet.

4.5.1.2 Den skattskyldige har anfört besvär hos Skatteförvaltningen

Skatteförvaltningen behandlar den skattskyldiges besvär i första hand som ett omprövningsärende. Uppgiften om att besvär som ska behandlas som ett omprövningsärende har inletts ska registreras i Skatteförvaltningens datasystem eller i registratorssystemet. Handlingarna förses med en ankomststämpel som visar när ärendet inletts.

Om beslutet inte rättas till någon del eller det rättas endast delvis, ger Skatteförvaltningen sitt utlåtande i ärendet och skickar besvären jämte beskattnings­handlingarna till förvaltningsdomstolen. Om det överklagade beslutet rättas i sin helhet, förfaller besvärsärendet och då behöver besvären eller de övriga handlingarna inte postas till förvaltningsdomstolen. Även då ska besvärshandlingarna levereras till förvaltningsdomstolen om i besvären ingår sådana biyrkanden som Skatteförvaltningen inte kan avgöra.

I Skatteförvaltningens arkiv lämnas ett platsmärke om att handlingarna har lånats ut. Uppgiften om att besvärsskriften har lämnats in och handlingarna skickats till förvaltningsdomstolen ska registreras i Skatteförvaltningens datasystem eller i registratorssystemet.

Om besvärsskriften har lämnats till någon annan skattebyrå eller uppbördsenhet än den som förvarar beskattningshandlingarna, ska den mottagande skattebyrån eller uppbördsenheten förse handlingarna med en ankomststämpel som visar att ärendet har inletts och skicka besvären direkt till den skattebyrå eller uppbördsenhet som fattat beslutet. Den skattebyrå eller uppbördsenhet som mottagit besvärsskriften registrerar i Skatteförvaltningens datasystem eller i registratorssystemet att besvären har kommit in.

Om den skattskyldige lämnar en handling till Skatteförvaltningen som tolkar den som en omprövnings- och korrigeringsbegäran och inte som besvär till förvaltningsdomstolen, bifogar man till begäran ett beslut som innehåller en besvärs­anvisning till förvaltningsdomstolen. Alla registreringar om detta görs i Skatteförvaltningens datasystem.

4.5.1.3 Bemötande från Enheten för bevakning av skattetagarnas rätt

Förvaltningsdomstolarna skickar samtliga förfrågningar om bemötande och genmäle samt övriga förfrågningar om utlåtanden som riktas till rättsbevakningsenheten till Norra Österbottens skattebyrå i Uleåborg där de registreras i Skatteförvaltningens datasystem och vidareförmedlas till skatteombuden för åtgärder. Rättbevaknings­enhetens adress:

Enheten för bevakning av skattetagarnas rätt, PB 57, 90101 ULEÅBORG.

Förvaltningsdomstolen har en 30 dagars tidsfrist för bemötandet. Rättsbevaknings­enheten kan vid behov av motiverade skäl ansöka om förlängd tid för bemötandet. Rättsbevakningsenheten sänder sitt bemötande i elektronisk form till den aktuella förvaltningsdomstolen och sänder handlingarna per post.

4.5.1.4 Den skattskyldiges genmäle

När rättsbevakningsenheten har avgett sitt bemötande i elektronisk form och returnerat handlingarna till förvaltningsdomstolen, skickar förvaltningsdomstolen Skatteförvaltningens utlåtande och rättsbevakningsenhetens bemötande till den skattskyldige för genmäle. Förvaltningsdomstolen fastställer en tidsfrist för genmälet och ber den skattskyldige skicka sitt genmäle direkt till förvaltningsdomstolen. 

Vid detta hörande kan förvaltningsdomstolen anlita skattebyrån som hjälp. Förvaltningsdomstolen meddelar då den skattskyldige om att om han eller hon för sitt genmäle vill ta del av handlingarna, sänds dessa till den skattebyrå som den skattskyldige önskar. När förvaltningsdomstolen skickar handlingarna till skattebyrån ska förvaltningsdomstolen göra en anteckning på följebrevet om att det är fråga om hörande av den skattskyldige och ge namnet på handläggaren hos förvaltnings­domstolen. När skattebyrån får handlingarna informeras den skattskyldige omedelbart om detta. När tidsfristen för hörande har gått ut ska skattebyrån returnera handlingarna till förvaltningsdomstolen.

Uppgiften om att handlingarna kommit in för hörande av den skattskyldige och också att handlingarna har returnerats till förvaltningsdomstolen registreras i Skatteförvaltningens datasystem eller i registratorssystemet.

Det är förvaltningsdomstolen som leder processen, och därför kan skattebyrån inte bevilja längre frist för genmälet. Om den skattskyldige ber om förlängd tid för sitt genmäle, uppmanas denne att kontakta förvaltningsdomstolen. Om den skattskyldige lämnar sitt genmäle till skattebyrån, ska skattebyrån omedelbart skicka det till förvaltningsdomstolen. Uppgiften om att genmälet har skickats till förvaltnings­domstolen registreras i Skatteförvaltningens datasystem eller i registratorssystemet.

4.5.1.5 Hörandets slutskede

Efter att den skattskyldige lämnat sitt genmäle till förvaltningsdomstolen ska förvaltningsdomstolen avgöra om rättsbevakningsenheten bör beredas tillfälle att ge ett tilläggsbemötande i ärendet eller om det räcker att den skattskyldiges genmäle endast delges rättsbevakningsenheten. Om förvaltningsdomstolen väljer så kan den också besluta att inte alls delge rättsbevakningsenheten den skattskyldiges genmäle, varefter hörande av rättegångsparterna slutar och förvaltningsdomstolen avgör ärendet.  

Om förvaltningsdomstolen emellertid beslutar att rättsbevakningsenheten får tillfälle att ge sitt tilläggsbemötande är förfarandet likadant som i avsnitt 4.4.1.3. Begäran om tilläggsbemötande skickas alltså till rättsbevakningsenhetens adress.

Om förvaltningsdomstolen beslutar endast att delge rättsbevakningsenheten den skattskyldiges genmäle och inte uttryckligen ber rättsbevakningsenheten om tilläggsbemötande, ska rättsbevakningsenheten inte ge bemötande på eget initiativ. Också i dessa fall skickar förvaltningsdomstolen den skattskyldiges bemötande till rättsbevakningsenhetens adress som nämnts i avsnitt 4.4.1.3.

4.5.2 Besvär från Enheten för bevakning av skattetagarnas rätt

4.5.2.1 Besvär som anförs av Enheten för bevakning av skattetagarnas rätt

Då rättsbevakningsenheten anför besvär hos förvaltningsdomstolen ber skatteombudet handlingarna från den behöriga skattebyrån. Skattebyrån skickar handlingarna till skatteombudet och lämnar i arkivet ett platsmärke som markerar att handlingarna har lånats ut. I Skatteförvaltningens datasystem eller i registratorssystemet sparas uppgiften om att handlingarna har skickats till rättsbevakningsenheten.

Efter att rättsbevakningsenheten har sammanställt en besvärsskrift, skickar enheten denna i elektronisk form till den behöriga förvaltningsdomstolens e-postlåda. Förvaltningsdomstolens e-postlåda ger ett mottagningskvitto som bekräftar att besvärsärendet har inletts. Därefter sänder rättsbevakningsenheten handlingarna per post till förvaltningsdomstolen.

Om det handlar om besvär som gäller momsbeskattningen lämnar Enheten för bevakning av skattetagarnas rätt besvären till Skatteförvaltningen, där besvärs­skriften stämplas med ett ankomststämpel. På samma gång skickas en kopia av besvären elektroniskt till förvaltningsdomstolen.

Rättsbevakningsenheten sänder uppgifterna om besvären till Norra Österbottens skattebyrå som registrerar uppgifterna om besvären och sändningen av handlingarna i det vederbörliga datasystemet eller i registratorssystemet.

När besvären har lämnats in leder förvaltningsdomstolen besvärsprocessen och hör parterna i processen.

4.5.2.2 Den skattskyldiges bemötande

Förvaltningsdomstolen skickar rättsbevakningsenhetens besvär till den skattskyldige för avgivande av ett bemötande. Förvaltningsdomstolen fastställer en tidsfrist för bemötandet och ber den skattskyldige skicka sitt bemötande direkt till förvaltningsdomstolen. 

Vid detta hörande kan förvaltningsdomstolen anlita skattebyrån som hjälp. Förvaltningsdomstolen meddelar då den skattskyldige om att om han eller hon för sitt bemötande vill ta del av handlingarna, sänds dessa till den skattebyrå som den skattskyldige önskar. Om förvaltningsdomstolen skickar handlingarna till skattebyrån, ska förvaltningsdomstolen göra en anteckning på följebrevet om att det är fråga om hörande av den skattskyldige och ge namnet på handläggaren hos förvaltningsdomstolen. När skattebyrån får handlingarna informeras den skattskyldige omedelbart om detta. När tidsfristen för hörande har gått ut ska skattebyrån returnera handlingarna till förvaltningsdomstolen.

Uppgiften om att handlingarna kommit in för hörande av den skattskyldige och också att handlingarna har returnerats till förvaltningsdomstolen registreras i Skatte­förvaltningens datasystem eller i registratorssystemet.

Skattebyrån kan inte bevilja förlängd tidsfrist för genmälet. Om den skattskyldige ber om förlängd tidsfrist för sitt bemötande, uppmanas denne att kontakta förvaltnings­domstolen. Om den skattskyldige lämnar sitt bemötande till skattebyrån, ska skattebyrån omedelbart skicka det till förvaltningsdomstolen. Uppgiften om att bemötandet har skickats till förvaltningsdomstolen registreras i Skatteförvaltningens datasystem eller i registratorssystemet.

4.5.2.3 Genmäle från Enheten för bevakning av skattetagarnas rätt

Förvaltningsdomstolen skickar den skattskyldiges bemötande till rättsbevaknings­enheten för genmäle till adressen Enheten för bevakning av skattetagarnas rätt, PB 57, 90101 ULEÅBORG. Rättsbevakningsenheten skickar genmälet i elektronisk form direkt till den behöriga förvaltningsdomstolen och postar handlingarna.

Norra Österbottens skattebyrå registrerar i Skatteförvaltningens datasystem eller i registratorssystemet uppgiften om att begäran om genmäle har kommit in och skickats vidare.

4.6 Ansökningsärenden

4.6.1 Skatteförvaltningens förhandsavgöranden

Besvär över Skatteförvaltningens förhandsavgöranden kan inom alla skatteslag anföras direkt hos förvaltningsdomstolen. Besvärsskriften kan beroende på skatteslaget lämnas antingen till förvaltningsdomstolen eller till Skatteförvaltningen.

Exempelvis en besvärsskrift som gäller förhandsavgöranden enligt lagen om beskattningsförfarande fastighetsskattelagen kan lämnas endast till förvaltnings­domstolen om förhandsavgörandet har meddelats 1.1.2016 eller därefter. Besvärs­skrifter som gäller förhandsavgörande inom mervärdesbeskattningen ska däremot lämnas till Skatteförvaltningen. Besvärsskrifter som gäller förhandsavgörande inom arvs- och gåvobeskattningen kan lämnas antingen till förvaltningsdomstolen eller till Skatteförvaltningen. Rättsbevakningsenheten skickar alltid besvärsskriften (eller när det gäller mervärdesbeskattningen en kopia av besvärsskriften) i elektronisk form till förvaltningsdomstolen.

Förfarandet för hörande som tillämpas på besvär över förhandsavgöranden och dokumenttrafiken är likadana som i omprövningsförfarandet. Besvärsprocessen är med andra ord likadan som till exempel när man anför besvär över ett beslut som skatterättelsenämnden fattat.

I skattebesvärsärenden som gäller förhandsavgöranden tillämpas fr.o.m. 1.10.2015 ett elektroniskt förfarande som överenskommits särskilt mellan Skatteförvaltningen och förvaltningsdomstolarna.

4.6.2 Övriga ansökningsärenden

Också i andra ansökningsärenden överklagas Skatteförvaltningens beslut direkt till förvaltningsdomstolen. Dessa beslut omfattar

• allmännyttiga samfunds skattelättnadsbeslut,
• namngivning för donationsavdrag,
• dispens för förlustavdrag,
• förlängning av användningstid för återanskaffningsreserv,
• besvär som gäller skattetillägg och dröjsmålsränta samt
• godkännande som tonnageskattskyldig och återkallelse av ett sådant godkännande.

Besvärsskriften ska i dessa ärenden lämnas till förvaltningsdomstolen (FörvPrL 26.1 §). Om besvärsskriften har lämnats till Skatteförvaltningen, ska Skatteförvaltningen med stöd av FörvL 21 § överföra dem till den behöriga förvaltningsdomstolen.

Förfarandet för hörande som tillämpas på besvär över dessa avgöranden och dokumenttrafiken är likadana som i omprövningsförfarandet. Besvärsprocessen är med andra ord likadan som till exempel när man anför besvär över ett beslut som skatterättelsenämnden fattat. Förfarandena (med undantag för beslut om dispens för förluster) har beskrivits i avsnitt 4.4.

I skattebesvärsärenden som gäller dispens för förluster tillämpas fr.o.m. 1.10.2015 ett elektroniskt förfarande som överenskommits särskilt mellan Skatteförvaltningen och förvaltningsdomstolarna.

4.6.3 Centralskattenämndens förhandsavgöranden

Centralskattenämndens avgöranden överklagas hos högsta förvaltningsdomstolen. Besvärshandlingarna lämnas till högsta förvaltningsdomstolen. Högsta förvaltnings­domstolen leder processen från början. På förfarandena tillämpas förvaltnings­processlagen.

Högsta förvaltningsdomstolen sänder samtliga handlingar som är avsedda för rättsbevakningsenheten till adressen: 

Enheten för bevakning av skattetagarnas rätt, PL 57, 90101 ULEÅBORG

Vid Skatteförvaltningen registreras dokumenttrafiken mellan högsta förvaltnings­domstolen och rättsbevakningsenheten av Norra Österbottens skattebyrå. När högsta förvaltningsdomstolen hör den skattskyldige med anledning av rättsbevaknings­enhetens besvär eller bemötande kan högsta förvaltningsdomstolen anlita skattebyrån som hjälp vid hörandet.

I skattebesvärsärenden som gäller centralskattenämndens förhandsavgöranden tillämpas fr.o.m. 1.10.2015 ett elektroniskt förfarande som överenskommits särskilt mellan Skatteförvaltningen och förvaltningsdomstolarna.

4.7 Förfarandet med prejudikatbesvär

4.7.1 Den skattskyldiges prejudikatbesvär

Skatteförvaltningen hänvisar de skattskyldiga att i första hand lämna in ett prejudikatbesvär till Norra Österbottens skattebyrå (PB 27, 90101 ULEÅBORG) eller till företagsskattebyrån (PB 452, 90101 ULEÅBORG). Om den skattskyldige lämnat in prejudikatbesvären till någon annan av Skatteförvaltningens enheter, registreras ärendet som anhängiggjort på detta ställe och besvären överförs till Norra Österbottens skattebyrå eller den koordinerande skattebyrån. Om den skattskyldige har lämnat in ett prejudikatbesvär till en förvaltningsdomstol, överför domstolen ärendet till Skatteförvaltningen genom att sända handlingarna till Norra Österbottens skattebyrå (Personbeskattningsenhetens kund) eller till företagsskattebyrån (Företagsbeskattningsenhetens kund).

Norra Österbottens skattebyrå eller företagsskattebyrå samlar in de nödvändiga handlingarna för behandlingen av ärendet. Efter behov inhämtar skattebyrån handlingar från andra enheter inom Skatteförvaltningen. Till exempel handlingar som gäller behandlingen av ett ärende hos skatterättelsenämnden inhämtas från sektionen på den ort där beslutet har fattats.

Den skattskyldige ska ansöka om besvärstillstånd för prejudikatbesvär inom 60 dagar från det att hen fick del av skatterättelsenämndens beslut. Tidpunkten när den utsatta tiden på 60 dagar börjar framgår av skatterättelsenämndens beslut. Efter att 60 dagar har förflutit begär skattebyrån rättsbevakningsenhetens tillstånd att behandla ärendet i prejudikatbesvärsförfarandet. Samtycke begärs på adressen Enheten för bevakning av skattetagarnas rätt, PB 91, 00052 SKATT. Till begäran om samtycke fogas den skattskyldiges besvärsskrift och anknytande handlingar.

Tidsfristen om 30 dagar för rättsbevakningsenhetens samtycke räknas från den dag då rättsbevakningsenheten anses ha fått del av ärendet. Under denna tid meddelar rättsbevakningsenheten skattebyrån huruvida den ger sitt samtycke till en behandling av ärendet som ett prejudikatbesvärsärende. Efter behov ger den ledande skatteexperten vid Skatteförvaltningens enhet på begäran av rättsbevakningsenheten ett utlåtande som fogas till besvärsskrifterna.

Om rättsbevakningsenheten har gett sitt samtycke, sänder skattebyrån den skattskyldiges besvär och rättsbevakningsenhetens samtycke samt övriga anknytande handlingar till högsta förvaltningsdomstolen efter utgången av tidsfristen om 30 dagar för det ovan nämnda delfåendet. Skattebyrån meddelar detta till den skattskyldige, rättsbevakningsenheten och den förvaltningsdomstol som normalt är behörig i ärendet. Samtidigt sänder skattebyrån besvärsskriften och de anknytande handlingarna för kännedom till den ledande skatteexperten vid den aktuella enheten och till skatterättelsenämndens ledande ordförande. Behandlingen av ärendet (inklusive distributionen av beslutet) fortsätter i högsta förvaltningsdomstolen på samma sätt som i andra besvärsärenden.

Om rättsbevakningsenheten inte ger sitt samtycke inom tidsfristen om 30 dagar räknat från datum för delfåendet, fortsätter behandlingen av ärendet som ett besvär som riktas till förvaltningsdomstolen på det sätt som föreskrivs i 66–69 § i BFL. Norra Österbottens skattebyrå eller företagsskattebyrå postar besvären och de anknytande handlingarna samt beskattningshandlingarna (också makens handlingar) utan dröjsmål till den behöriga förvaltningsdomstolen. Behandlingen av ärendet fortsätter i förvaltningsdomstolen på samma sätt som i andra besvärsärenden.

Uppgifterna om att ett prejudikatbesvär har inkommit, om Skatteförvaltningens interna dokumenttrafik och överföringen av handlingarna till förvaltningsdomstolen registreras i Skatteförvaltningens datasystem eller registratorssystemet.

4.7.2 Prejudikatbesvär från Enheten för bevakning av skattetagarnas rätt

Då rättsbevakningsenheten anför besvär hos högsta förvaltningsdomstolen ber skatteombudet handlingarna från den behöriga verksamhetsenheten inom Skatteförvaltningen. Ett platsmärke om att handlingarna har lånats ut lämnas i arkivet. I Skatteförvaltningens datasystem eller i registratorssystemet sparas uppgiften om att handlingarna har skickats till rättsbevakningsenheten.

Rättsbevakningsenheten sänder prejudikatbesvärsskriften och de anknytande handlingarna till Norra Österbottens skattebyrå (PB 27, 90101 ULEÅBORG) eller företagsskattebyrå (PB 452, 90101 UÖEÅBORG) där ärendet registreras som anhängiggjort. Efter behov ger den ledande skatteexperten vid Skatteförvaltningens enhet på begäran av rättsbevakningsenheten ett utlåtande som fogas till besvärsskrifterna.

Norra Österbottens skattebyrå eller företagsskattebyrå begär den skattskyldiges samtycke till att ärendet behandlas som ett prejudikatbesvärsärende. Till begäran om samtycke fogas rättsbevakningsenhetens besvärsskrift och anknytande handlingar. Begäran om samtycke sänds med mottagarbevis till den skattskyldige.

Efter delfåendet av begäran om samtycke ska den skattskyldige inom 30 dagar ge sitt samtycke till att ärendet behandlas som ett prejudikatbesvärsärende. Om den skattskyldige har gett sitt samtycke, sänder skattebyrån rättsbevakningsenhetens besvär och den skattskyldiges samtycke samt övriga anknytande handlingar till högsta förvaltningsdomstolen efter utgången av tidsfristen om 30 dagar efter det ovan nämnda delfåendet. Skattebyrån meddelar detta till den skattskyldige, rättsbevakningsenheten och den förvaltningsdomstol som normalt är behörig i ärendet. Samtidigt sänder skattebyrån besvärsskriften och de anknytande handlingarna för kännedom till den ledande skatteexperten vid den aktuella enheten och till skatterättelsenämndens ledande ordförande. Behandlingen av ärendet fortsätter i högsta förvaltningsdomstolen på samma sätt som i andra besvärsärenden.

Om den skattskyldige inte ger sitt samtycke inom tidsfristen om 30 dagar räknat från datum för delfåendet, fortsätter behandlingen av ärendet som ett besvär som riktas till förvaltningsdomstolen på det sätt som föreskrivs i 66–69 § i BFL. Norra Österbottens skattebyrå eller företagsskattebyrå postar besvären och de anknytande handlingarna samt beskattningshandlingarna (också makens handlingar) utan dröjsmål till den behöriga förvaltningsdomstolen. Behandlingen av ärendet fortsätter i förvaltnings­domstolen på samma sätt som i andra besvärsärenden.

Uppgifterna om att ett prejudikatbesvär har inkommit, om Skatteförvaltningens interna dokumenttrafik och överföringen av handlingarna till förvaltningsdomstolen registreras i Skatteförvaltningens datasystem eller registratorssystemet.

4.8 Yrkande på förbud mot och avbrytande av verkställigheten

Om den skattskyldige i sitt besvär har yrkat på att verkställigheten förbjuds eller avbryts, meddelar förvaltningsdomstolen ett beslut om detta. Skatteförvaltningen ska sända handlingar som anknyter till ett ärende av denna typ i brådskande ordning till förvaltningsdomstolen så att denna kan meddela ett beslut gällande yrkandet på förbud mot eller avbrytande av verkställigheten så snart som möjligt. Ett undantag från det ovan nämnda utgör de ärenden som omfattas av överföringsförfarandet och som i fråga om yrkande på förbud mot eller avbrytande av verkställigheten i första hand avgörs av Skatteförvaltningen.

För behandlingen av yrkandet på förbud mot eller avbrytande av verkställigheten kan förvaltningsdomstolen behöva uppgifter om skattebeloppet och debiteringsraterna i det ärende som överklagas. Förvaltningsdomstolen kan även begära att ett skatteskuldsintyg fogas till beskattningshandlingarna i samband med beställningen av dessa från den koordinerande skattebyrån och senare från Skatteuppbördsenheten. Intyget ska innehålla anteckningar om raterna som gäller ärendet som överklagas. Kontaktuppgifter för Skatteuppbördsenheten i detta ärende:

telefon: 029 497 028,
fax: 029 512 6124
e-post: YHT.HAOTPK@vero.fi

5 Datumet för rättegångens början i beskattnings- och besvärshandlingarna

5.1 Allmänt om uppföljningen av den totala behandlingstiden för rättegång

Den skattskyldige har rätt att på behörigt sätt och utan ogrundat dröjsmål få sin sak behandlad av en domstol eller någon annan myndighet. Syftet att få ärenden behandlade utan dröjsmål effektiviseras genom en gottgörelse enligt lagen om gottgörelse för dröjsmål vid rättegång (gottgörelselagen). Lagen kräver att myndig­heten följer upp rättegångens totala längd vid behandlingen av skattebesvär.

För att följa upp rättegångens totala längd antecknar Skatteförvaltningen i besvärshandlingarna datumet då rättegången inleddes enligt följande. Förvaltnings­domstolen kan utnyttja uppgiften när den registrerar besvären i förvaltnings­domstolens ärendehanteringssystem.

Den skattskyldige kan samtidigt ha flera ärenden under behandling, exempelvis kan hen ha anfört besvär hos en förvaltningsdomstol och samtidigt kan Skatte­förvaltningen behandla samma ärende som omprövningsbegäran eller rättelse av beskattningen men så att ärendet gäller en annan skatteperiod. För att en eventuell rättegång inte i detta skede ska försenas ogrundat bör skatterättelsenämnden eller Skatteförvaltningen i regel inte vänta tills förvaltningsdomstolen fattat sitt beslut. I dessa fall frågar Skatteförvaltningen förvaltningsdomstolen i vilken fas den behandlar det först inledda ärendet. Om förvaltningsdomstolen kommer att meddela ett beslut i ärendet inom kort bör Skatteförvaltningen vänta på beslutet. I annat fall bör skatterättelsenämnden eller Skatteförvaltningen avgöra ärendet innan förvaltnings­domstolen meddelar sitt beslut.

5.2 Tidpunkt då rättegången börjar: huvudregler och typiska undantagsfall

5.2.1 Ärenden i omprövningsförfarandet

I ärenden som omfattas av omprövningsförfarandets tillämpningsområde anses rättegången ha börjat den tidpunkt då en begäran om omprövning som den skattskyldige eller Enheten för bevakning av skattetagarnas rätt har framställt har anhängiggjorts (5.2 § i gottgörelselagen). Omprövningsbegäran inleds således den dag då den skattskyldiges omprövningsbegäran har kommit in till Skatteförvaltningen. Om den skattskyldige lämnar in en omprövningsbegäran till Skatteförvaltningen innan beskattningen för skatteåret har slutförts, inleds omprövningsbegäran den följande dagen efter att beskattningen har slutförts.

5.2.2 Ärenden i överföringsförfarande och ansökningsärenden

Behandlingen av ärenden och ansökningsärenden som gäller överföringsförfarandet anses ha börjat vid den tidpunkt då besvärshandlingen har inlämnats till förvaltningsdomstolen eller Skatteförvaltningen (5.2 § i gottgörelselagen).

5.2.3 Ärenden som gäller skatteförhöjning eller annan administrativ påföljd

Enligt 2 a § 2 punkten i gottgörelselagen avses med administrativ påföljd bl.a. skatteförhöjning. Dessutom anses som administrativ påföljd förseningsavgifter på skattekonton och försummelseavgifter som avses i lagen om beskattningsförfarande och mervärdesskattelagen. Räntor anses inte vara administrativa påföljder (RP 85/2012 rd s. 26).

I ett ärende som gäller bestämmande av en administrativ påföljd börjar den tid som ska beaktas i rättegångens längd när myndigheten har inlett ett förfarande som leder till en påföljd och har delgivit parten detta (5.3 § i gottgörelselagen). Som inledningstidpunkt för rättegången ska anses den tidpunkt när en part har fått vetskap om att myndighetsförfarandet i fråga om en administrativ påföljd har inletts (RP 85/2012 rd s. 29).

I ärenden som gäller skatteförhöjningar som grundar sig på en skatterevisions­berättelse anses rättegången ha börjat när den slutliga skatterevisionsberättelsen har delgetts den skattskyldige (RP 85/2012 rd, s. 30). Om beskattningen har rättats till den skattskyldiges nackdel på annat sätt än med anledning av en skatterevisions­berättelse och i detta sammanhang har påförts en skatteförhöjning, anses rätte­gången ha börjat när den skattskyldige har fått del av det brev om hörande där skatteförhöjningen har påförts. När det gäller den ordinarie beskattningen anses en rättegång i fråga om en administrativ påföljd ha börjat när den skattskyldige har fått del av det brev om hörande där påföljden har nämnts (RP 85/2012 rd, s. 30). I Skatteförvaltningens datasystem registreras dock som tidpunkten då rättegången inletts den dag då brevet om hörande har skickats.

När beskattningen rättas eller skatten påförs till den skattskyldiges nackdel behöver den skattskyldige inte alltid påföras skatteförhöjning eller andra administrativa sanktioner. Så kan vara fallet exempelvis när beskattningen rättas till den skatt­skyldiges nackdel på det sätt som avses i 56.2 § eller 56.3 § i lagen om beskattningsförfarande (s.k. ettårs- eller tvåårsrättelse). Beskattning enligt uppskattning eller efterbeskattning enligt olika skattelagar anses inte vara administrativa påföljder enligt förarbetena till lagen om ändring av gottgörelselagen (RP 85/2012 rd, s. 25). Tidpunkten för rättegångens början avgörs då enligt huvudregeln i 5.2 § i gottgörelselagen. Rättegången anses sålunda ha börjat den tidpunkt då den skattskyldiges omprövningsbegäran som gäller rättelse av beskattningen till hens nackdel eller besvär över ett sådant beslut inleds.

5.3 Besvärsärenden som gäller inkomstskatt och fastighetsskatt

Datumet för rättegångens början registreras i programmen MUKO och KMUKO i fönstret ”Registrering vid t.handl.fr.o.m.”. En uppgift som sparas i detta fält framgår av det omslag för handlingarna som fogas till besvärshandlingarna (nedan kapprocken).

När besvärsskriften har lämnats till Skatteförvaltningen ska den mottagande skattebyrån omedelbart registrera mottagningsuppgifterna antingen i programmet MUKO eller KMUKO. Handlingarna skickas till förvaltningsdomstolen inlagda i en kapprock. Om besvärsskriften lämnas till förvaltningsdomstolen ska skattebyrån registrera motsvarande identifieringsuppgifter i den ovan nämnda tillämpningen, om identifieringsuppgifterna i fallet framgår av förvaltningsdomstolens begäran om handlingar. Då skickas handlingarna till förvaltningsdomstolen inlagda i en kapprock. Om det inte framgår av förvaltningsdomstolens dokumentbeställning vilket fall det är fråga om, kan registreringar inte göras. I detta fall skickas endast beskattnings­handlingarna till förvaltningsdomstolen.

5.4 Besvärsärenden som gäller skatter i överföringsförfarandet och andra skatteslag

I fråga om utlåtanden som skattebyrån gett i ärenden i överföringsförfarandet görs på första sidan av utlåtandet en särskild anteckning om när rättegången har börjat

I besvärsärenden som gäller andra skatteslag antecknar rättsbevakningsenheten på första sidan av samtliga handlingar (bemötande, rättelseyrkande, besvär, genmäle) som lämnats till förvaltningsdomstolen i punkten "Beslut i vilket ändring söks" följande:

Datum för rättegångens början (lag 362/2009): dd.mm.åååå

Rättsbevakningsenhetens förfarande gäller samtliga skatteslag, dvs. utöver ovan nämnda skatteslag även besvär som gäller till exempel arvs- och gåvobeskattning samt förskottsuppbörd.

6 Muntlig förhandling vid förvaltningsdomstolar

6.1 Grunderna för och syftet med muntlig förhandling

I detta avsnitt behandlas Skatteförvaltningens olika enheters och skattetjänstemäns ställning vid muntlig förhandling av ett skattebesvärsärende vid en förvaltningsdomstol. Dessutom tas upp frågor som gäller förfarandet vid muntlig förhandling mellan förvaltningsdomstolen och Skatteförvaltningen. Förfarandena som beskrivs i avsnittet kan i tillämpliga delar följas också på syn som förrättas av förvaltningsdomstolar (FörvPrL 41 §).

Muntlig förhandling utgör en del av handläggningen av ett skattebesvärsärende vid en förvaltningsdomstol. Bestämmelser om verkställandet av muntlig förhandling finns i FörvPrL 37 och 38 §. Om förfarandet föreskrivs närmare i 8 kapitlet. Med stöd av hänvisningsbestämmelserna i FörvPrL tillämpas på den muntliga förhandlingen även flera bestämmelser i rättegångsbalken (RB) som reglerar allmänna domstolar.

Muntlig förhandling hålls för att utreda ett ärende (FörvPrL 37.1 §). Muntlig förhandling kan vara nödvändig också för att garantera en rättvis rättegång. Vid sidan om skriftliga utredningar är muntlig förhandling ett sätt som en förvaltningsdomstol kan anlita för att få information om ett ärende. Vid muntlig förhandling får förvaltnings­domstolen en muntlig redogörelse om fallet. Förvaltningsdomstolen beslutar om en muntlig förhandling ska hållas och den också leder förhandlingen.

Parterna i beskattningsprocessen kan begära att förvaltningsdomstolen ska verkställa en muntlig förhandling. Förvaltningsdomstolen ska hålla muntlig förhandling om en enskild part begär det (FörvPrL 38.1 §). Med andra ord, om den skattskyldige yrkar att en muntlig förhandling ska hållas, ska förvaltningsdomstolen i princip förrätta en muntlig förhandling. En parts begäran om muntlig förhandling kan avslås, om yrkandet lämnas utan prövning eller omedelbart avslås eller om muntlig förhandling med hänsyn till ärendets art eller av någon annan orsak är uppenbart onödig. Skattebesvärsärenden är ofta till sin karaktär sådana att de kan handläggas skriftligen från början till slut.

Muntlig förhandling begärs i allmänhet av en enskild part. Det kan också vara myndighetsparten som begär muntlig förhandling, om myndigheten anser att det är nödvändigt för att ett ärende ska kunna utredas.

Domstolen avgör ärendet på basis av såväl muntliga som skriftliga utredningar. Muntlig förhandling i skatteärenden hålls i allmänhet bakom lyckta dörrar, eftersom uppgifterna som behandlas är sekretessbelagda (11 § i lagen om offentlighet vid rättegång i förvaltningsdomstolar).

6.2 Parterna och övriga deltagare vid muntlig förhandling

I den muntliga förhandligen vid en förhandlingsdomstol kan delta parter, parternas ombud, sakkunniga, vittnen och övriga personer som domstolen åberopat. Parterna i en skattebesvärsrättegång är dels den skattskyldige och dels Enheten för bevakning av skattetagarnas rätt. 

Enheten för bevakning av skattetagarnas rätt har en liknande ställning vid muntlig förhandling som när ärendet handläggs skriftligen. Övriga enheter inom Skatteförvaltningen kallas i allmänhet inte till muntlig förhandling (se 2 och 24 § i L om Skatteförvaltningen, BFL 69 § och 36 § i FörvPrL). Tjänstemän i övriga enheter kan delta i den muntliga förhandlingen i egenskap av biträde, vittne eller sakkunnig på det sätt som beskrivs nedan.

6.3 Laga hinder vid muntlig förhandlig

En part som har kallats in för muntlig förhandling ska meddela omedelbart om hen får laga hinder (FörvPrL 78.1 §). Med laga hinder avses sjukdom eller avbrott i den allmänna samfärdseln (RB 12:28–29). Om den som har kallats in anmäler något annat hinder, ska domstolen pröva om detta kan godkännas som laga hinder. Om hindret godkänns som laga hinder, ska förvaltningsdomstolen sätta ut en ny behandlingsdag för den muntliga förhandlingen eller besluta att den ställs in (RB 12:30).

6.4 Kallelse till muntlig förhandling: olika förfaringssätt

Efter att förvaltningsdomstolen beslutat ordna en muntlig förhandling ska den också kalla till förhandlingen en representant för Enheten för bevakning av skattetagarnas rätt. Förvaltningsdomstolen skickar kallelsen till följande adress på samma sätt som begäran om skriftligt bemötande:

Enheten för bevakning av skattetagarnas rätt, PB 57, 90101 ULEÅBORG.

Om förvaltningsdomstolen undantagsvis kallar också andra enheters representanter till muntlig förhandling, ska också dessa kallelser skickas till rättsbevakningsenheten till den ovan nämnda adressen. Rättsbevakningsenheten ser till att kallelsen delges den enhet inom Skatteförvaltningen som avses.

För att rättsbevakningsenheten ska kunna förbereda sig ändamålsenligt bör tidpunkten för muntlig förhandling delges rättsbevakningsenheten omedelbart efter att beslutet har fattats och i mån av möjlighet minst cirka fyra veckor före den muntliga förhandlingen. Innan förvaltningsdomstolen beslutar när en muntlig förhandlig ska hållas kan domstolen kontakta rättsbevakningsenhetens byråchef (i Uleåborg).

Rättsbevakningsenheten bör så snart som möjligt men senast inom den utsatta tid som anges i förvaltningsdomstolens kallelse meddela till exempel med e-post vilka skatteombud som ska delta i förhandlingen, deras biträden och vittnen som rättsbevakningsenheten har kallat in. Om förvaltningsdomstolen har kallat till förhandlingen en person som ska representera någon annan enhet inom Skatteförvaltningen, ska rättsbevakningsenheten anmäla även denne.

6.5 Muntlig förhandling

6.5.1 Faserna av muntlig förhandling

Den muntliga förhandlingens innehåll och omfattning beror på ärendet. Ibland kan muntlig förhandling bestå av en enskild vittnesutsaga som tas emot för att utreda enskilda fakta, ibland kan en part ges tillfälle att yttra sig muntligt i ärendet. Å andra sidan kan en muntlig förhandling vara mer omfattande.

En omfattande muntlig förhandling kan bestå olika faser, till exempel förberedande muntlig förhandling, första partsutsagor, hörande av vittnen och sakkunniga, hörande av parterna samt avslutande partsutsagor.

6.5.2 Beredande muntlig förhandling

En muntlig förhandling kan begränsas så att den gäller endast en del av ärendet, så att endast parternas uppfattningar utreds eller så att endast muntlig bevisning tas emot, eller på något annat motsvarande sätt (FörvPrL 37.2 §).

Den muntliga förhandlingen vid en förvaltningsdomstol (förberedelsesammanträde) är ett sammanträde där domstolen kallar in åtminstone parterna. I förberedelse­sammanträdet kan man diskutera t.ex. om vilka personer som bör höras som vittne eller sakkunnig vid den muntliga förhandlingen. Det är också möjligt att begränsa vilka frågor som behandlas under den egentliga muntliga förhandlingen.

I omfattande ärenden ordnas ofta ett förberedelsesammanträde. Då kan det vara nödvändigt att innan den muntliga förhandlingen kartlägga huvudteman i processen, föremålet i tvistemålet samt behovet av muntlig bevisning och dess omfattning.

6.5.3 Hörande av parter

Den som är part i målet eller dennes lagliga företrädare får inte höras som vittne (FörvPrL 39 a §). Skatteombud är den lagliga företrädaren för Enheten för bevakning av skattetagarnas rätt (Skatteförvaltningen). Skatteombudet får således inte höras som vittne. Som vittne får inte heller höras en sådan tjänsteman inom Skatte­förvaltningen som för samma rättegång skrivit ett skriftligt utlåtande för domstolen på Skatteförvaltningens vägnar. En tjänsteman som varit med om att fatta beskattnings­beslutet får således vittna i målet, förutsatt att hen inte under rättegången avgett ett utlåtande till domstolen.

Vid behov kan parter emellertid höras muntligt i syfte att utreda ärendet. Parterna ska i regel närvara under hela den muntliga förhandlingen, så att de kan kommentera, argumentera och diskutera ärendet. Förvaltningsdomstolen leder utredningar som ges.

6.5.4 Hörande av vittnen

Under den muntliga förhandlingen kan man även höra vittnen. Om en skriftlig vittnesberättelse av privat natur åberopas i ärendet, ska vittnet höras muntligen endast om detta behövs för att utreda ärendet (FörvPrL 39.1 §). Närmare bestämmelser om hörande av vittnen ingår i FörvPrL 39 a–f §.

Förvaltningsdomstolen beslutar vilka vittnen som ska höras i den muntliga förhandlingen. Parterna kan åberopa sina egna vittnen, men ingendera parten har en kategorisk rätt att höra ett visst vittne. I skattebesvärsfrågor får dels den skattskyldige och dels Enheten för bevakning av skattetagarnas rätt åberopa vittnen. Förvaltningsdomstolen kan också på eget initiativ besluta att en person ska höras som vittne.

Vittnena är inne i rättssalen endast under sin egen bevisning. Vittnesförhöret inleds av den part som har åberopat vittnet, om inte domstolen bestämmer något annat.

Vittnet ska avge sin berättelse självmant och vid behov med stöd av frågor avge sin berättelse i ett sammanhang. Om vittnet vägrar att besvara en fråga, ska hen också nämna grunderna för sin vägran. Bestämmelser om vittnets tystnadsrätt ingår i FörvPrL 39 b § (nära släktskap, affärs- och yrkeshemlighet) samt bestämmelser om vittnets skyldighet att vägra vittna i FörvPrL 39 c § (anonym bevisning, statens säkerhet, medlare e.d.).

I FörvPrL 39 d § bestäms bland annat om hur en annan lagstadgad tystnadsplikt inverkar på hörandet av vittnen. En sådan tystnadsplikt är till exempel sekretess enligt lagen om offentlighet och sekretess i fråga om beskattningsuppgifter. Enligt FörvPrL 39 § får ett vittne höras om en omständighet som omfattas av en sådan tystnadsplikt endast om 1) hörandet är nödvändigt för att utreda ärendet, eller 2) den i vars intresse tystnadsplikten har föreskrivits samtycker till att vittnet vittnar.

Om en tjänsteman inom Skatteförvaltningen har åberopats som vittne, är hen skyldig att yppa de omständigheter som hen vet och som kan påverka avgörandet. När man tolkar FörvPrL 39 d § ska man dessutom iaktta att den skattskyldige har rätt att som part ta del av en myndighetshandling som kan eller har kunnat påverka behandlingen av ärendet, även om handlingen inte är offentlig (11 § i L om offentlighet i myndigheternas verksamhet och 9 § i L om offentlighet vid rättegång i förvaltningsdomstolar). Dessutom ska man observera att en muntlig förhandling i beskattningsfrågor hålls inom lyckta dörrar (11 § i L om offentlighet vid rättegång i förvaltningsdomstolar).

De ovan nämnda principerna betyder i praktiken följande: Om en utomstående skattskyldigs beskattningsuppgifter kan påverka det ärende som är under behandling, är skattetjänstemannen som hörs som vittne skyldig att i den muntliga förhandlingen yppa de omständigheter som hen vet. I sista hand beslutar förvaltningsdomstolen om tjänstemannen måste besvara en fråga om någon annan skattskyldig än den som är part i rättegången. I oklara fall kan den som hörs som vittne fråga ordföranden om hen kan besvara frågan utan att bryta mot sin tystnadsplikt.

6.5.5 Hörande av sakkunniga

I den muntliga förhandlingen kan även sakkunniga höras (FörvPrL 37.1 och 40 §). Domstolen kan använda detta utredningssätt efter eget övervägande. Parterna – med andra ord, den skattskyldige eller Enheten för bevakning av skattetagarnas rätt – kan begära att en sakkunnig ska höras. Om en part åberopar en sakkunnig, tillämpas på denne samma bestämmelser som på vittnen.

Förvaltningsdomstolen kan också självmant inhämta utlåtande av en enskild sakkunnig om frågan kräver särskild sakkunskap. Detta är dock sällsynt i beskattningsfrågor.

6.6 Protokollföring och ljudupptagning vid muntlig förhandling

Bestämmelser om protokollföring och ljudupptagning eller annan inspelning vid muntlig förhandling finns i FörvPrL 45–47 §. Vid en muntlig förhandling förs protokoll. I protokollet ska antecknas de personer som deltagit i förhandlingen, ärendet och andra uppgifter samt yrkanden som har framställts under förhandlingen, beslut som har fattats och en redogörelse för förhandlingens övriga förlopp.

I praktiken spelar man in den muntliga förhandlingen i sin helhet. Om det inte är möjligt att göra en ljudupptagning eller annan inspelning ska det i protokollet tillräckligt exakt antecknas vad som har berättats i ärendet.

6.7 Skatteförvaltningens tjänstemän och deras ställning i den muntliga förhandlingen

6.7.1 Skatteombud och övriga tjänstemän vid Skatteförvaltningen

Ett skatteombud som utsetts att sköta en muntlig förhandling är på basis av sin ställningsfullmakt den lagliga företrädaren av Enheten för bevakning av skattetagarnas rätt. I den muntliga förhandlingen kan samtidigt delta flera skatteombud. Så är fallet till exempel när det ingår flera skatteslag i samma ärende eller om ärendet är exceptionellt omfattande. Ibland är det så att ett eller flera skatteombud biträder det skatteombud som i första hand för enhetens talan. Om meningen är att fler än två skatteombud deltar i den muntliga förhandlingen bör man i förväg diskutera om detta med domstolen. Alla skatteombud som deltar i den muntliga förhandlingen är alltid rättsbevakningsenhetens lagliga företrädare.

Övriga förvaltningstjänstemän som deltar i muntlig förhandling – t.ex. skatterevisorer, ombudsmän eller skattesakkunniga – kan närvara i egenskap av biträde, vittne eller sakkunnig. Även den skattskyldige kan åberopa en förvaltningstjänsteman till vittne för sina iakttagelser exempelvis vid en skatterevision. I sådana fall kan tjänstemannen som utsetts som vittne delta i den muntliga förhandlingen enbart i egenskap av vittne. Dessutom kan förvaltningsdomstolen på basis av sin processledningsmakt kalla till muntlig förhandling t.ex. den tjänsteman inom Skatteförvaltningen som fattade beskattningsbeslutet.

Då en skattetjänsteman deltar i muntlig förhandling på basis av sin tjänsteställning är hen skyldig att hålla sig till sanningen under tjänsteansvar. I detta avseende har det ingen betydelse vilken roll tjänstemannen har i förhandlingen. 

En tjänsteman som deltar i muntlig förhandling i egenskap av biträde, vittne eller sakkunnig antingen på förvaltningsdomstolens eller rättsbevakningsenhetens begäran handlar alltså på basis av sin tjänsteställning och sköter ett tjänsteuppdrag. Det är fråga om tjänsteuppdrag även om den skattskyldige åberopar en tjänsteman inom Skatteförvaltningen till vittne eller sakkunnig.

6.7.2 Biträde

Skatteförvaltningens tjänstemän kan biträda skatteombud vid muntliga förhandlingar. Enheten för bevakning av skattetagarnas rätt utser sina egna biträden. Biträden som deltar i muntlig förhandling har vanligen i uppgift att ta hand om skattebesvärs­handlingarna, söka information ur dem och sköta övriga biträdesuppgifter. Biträdet kan också komplettera rättsbevakningsenhetens talan genom att ställa eller besvara preciserande frågor under den muntliga förhandlingen.  

Muntlig förhandling ordnas ofta i situationer där man söker ändring i ett beskattnings­beslut som grundar sig på en skatterevision. Den som verkställt skatterevisionen är i allmänhet bäst insatt i de omständigheter som behandlats i skatterevisions­berättelsen samt i alla bevisningsfrågor och utredningar som getts. Det primära syftet med muntlig förhandling är att få ärendet utrett. För att nå syftet med muntlig förhandling är det ofta ändamålsenligt att skatterevisorn biträder rättsbevaknings­enheten (skatteombudet). Om man under en muntlig förhandling vid en förvaltnings­domstol behandlar ett ärende som också har inletts som brottsmål vid en allmän domstol, kan biträdet vid sidan om eller i stället för skatteombudet vara den som är ombudsman i brottmålet. 

Rättsbevakningsenheten anmäler sina biträden till förvaltningsdomstolen så snart som möjligt efter att beslutet om att verkställa muntlig förhandling har fattats. Biträdena ska dock alltid åberopas senast inom den tidfrist som förvaltnings­domstolen eventuellt nämnt i kallelsen.

6.7.3 Vittnen

Skatteförvaltningens tjänstemän kan också vara vittne inför en förvaltningsdomstol. Då är det i allmänhet fråga om bevisningsfrågor som måste utredas till förvaltnings­domstolen. Utredningen kan gälla en eller flera enskilda fakta eller omständigheter.

Förvaltningsdomstolen beslutar vilka omständigheter och fakta som kräver ytterligare utredning, dvs. fastställer bevisningsteman (begränsar bevisningen). Den som har åberopats till vittne ska bekanta sig med bevisningstemat och återkalla alla relevanta fakta i minnet. I den muntliga förhandlingen kan vittnet använda anteckningar, men själva vittnesutsagan ges muntligen och fritt formulerat genom att besvara frågor. 

Förvaltningsdomstolen, den skattskyldige eller Enheten för bevakning av skattetagarnas rätt kallar den person som de åberopat som vittne till muntlig förhandling. Förvaltningsdomstolen ska nämna i sin kallelse i vilket ärende vittnet kommer att höras, vem som åberopat hen som vittne, skyldigheten att närvara (laga hinder, konsekvenserna av utevaro) samt hur kostnaderna kommer att ersättas. Kallelsen skickas mot mottagningsbevis eller genom stämningsdelgivning. Om rättsbevakningsenheten åberopar som vittne en tjänsteman inom Skatteförvaltningen, är det rättsbevakningsenheten som kallar in vittnet.

6.7.4 Sakkunniga

En tjänsteman inom Skatteförvaltningen kan kallas till muntlig förhandling vid en förvaltningsdomstol även som sakkunnig i en specialfråga. Sakkunniga hörs enligt samma principer som vittnen. 

6.8 Ersättning av kostnader

En part är skyldig att ersätta en annan parts rättegångskostnader helt eller delvis, om det särskilt med beaktande av avgörandet i ärendet är oskäligt att denne själv får bära sina rättegångskostnader (FörvPrL 74 §). Enheten för bevakning av skatte­tagarnas rätt kräver i allmänhet inte utan särskilda skäl att motparten ska ersätta Skatteförvaltningens kostnader för muntlig förhandling.

Ett vittne har rätt att få skälig ersättning för nödvändiga kostnader för resa och uppehälle samt för ekonomisk förlust (FörvPrL 49 §). Ersättning betalas av statens medel till ett vittne som besvärsmyndigheten självmant har kallat in liksom även till ett vittne som åberopats av staten i dess egenskap av part. En part ska betala ersättning till ett vittne som parten har åberopat. Till ett vittne som har åberopats av parten kan ersättning betalas av statens medel, om vittnesmålet har behövts för utredningen av ärendet. (FörvPrL 49.3 §). Närmare bestämmelser om ersättning av vittneskostnader av statens medel finns i lagen och förordningen om bestridande av bevisningskostnader med statens medel. Till en sakkunnig betalas av statens medel skäligt arvode för arbete samt ersättning för nödvändiga kostnader (FörvPrL 50.1 §).

I beskattningsärenden kan den skattskyldige beviljas rättshjälp av särskilt vägande skäl (6.2 § i rättshjälpslagen). Ersättningarna till ett vittne som har åberopats av en part som beviljats rättshjälp betalas av statens medel (4.2 § och 18.4 § i rättshjälps­lagen samt L om bestridande av bevisningskostnader med statens medel).

De ovan nämnda bestämmelserna betyder i praktiken följande: Skatteförvaltningen betalar resekostnadsersättningar till sådana biträden, vittnen eller sakkunniga som åberopats av Enheten för bevakning av skattetagarnas rätt. Kostnadsersättningarna betalas enligt tjänstekollektivavtalet. Ersättningarna betalas av den enhet inom Skatteförvaltningen där tjänstemannen arbetar. Enheten för bevakning av skattetagarnas rätt betalar resekostnaderna för skatteombuden. Deltagande i muntliga förhandlingar hör till tjänsteuppdragen av den som rättsbevakningsenheten åberopat som biträde, vittne eller sakkunnig. Av den anledningen behöver denne i allmänhet inte ersätta andra kostnader.

Det är fråga om tjänsteuppdrag även om den skattskyldige åberopar en tjänsteman inom Skatteförvaltningen till vittne eller sakkunnig. I sista hand är det förvaltnings­domstolen som beslutar vilka vittnen eller sakkunniga som ska höras under förhandlingen. Huvudregeln är att parten (i detta sammanhang den skattskyldige) bör med stöd av FörvPrL 49.3 § betala ersättning till ett vittne eller en sakkunnig som hen åberopat. Ersättningen kan dock betalas av statens medel om vittnesmålet har behövts för utredningen av ärendet.

Även om det är den skattskyldige som åberopat en tjänsteman inom Skatteförvaltningen till vittne eller sakkunnig är det fråga om tjänstemannens tjänsteuppdrag. Därför är det ofta ändamålsenligt också i dessa fall att Skatteförvaltningen ersätter tjänstemannens sedvanliga resekostnader enligt tjänstekollektivavtalet. Kostnadsersättningarna betalas av den enhet inom Skatte­förvaltningen där tjänstemannen arbetar. Om kostnaderna uppgår till ovanligt höga belopp eller det finns andra skäl, följer man huvudregeln. Då ska den skattskyldige ersätta kostnaderna till det vittne eller den sakkunnig som hen åberopat. I dessa fall kan också bli tillämpliga den ovan nämnda undantagsbestämmelsen i FörvPrL 49.3 § samt också bestämmelserna i rättshjälpslagen och i lagen om bestridande av bevisningskostnader med statens medel. 

7 Återlämnande av besvärshandlingar och delgivning av beslut till skatteförvaltningen

7.1 Inlämnande av beslut och besvärshandlingar till Skatteförvaltningen

Enligt 10 § i förordningen om beskattningsförfarande ska förvaltningsdomstolen skicka handlingar som anknyter till ett besvärsärende till Skatteförvaltningen omedelbart efter att förvaltningsdomstolen har fattat ett beslut i besvärsärendet. Även om beslutet formellt gäller endast sådana ärenden som omfattas av lagen om beskattningsförfarande anser Skatteförvaltningen att förfarandet kan tillämpas på samtliga skattebesvärsärenden.

Förvaltningsdomstolen returnerar beskattningshandlingarna till den koordinerande skattebyrån eller den koordinerande uppbördsenheten för eventuella beskattnings­åtgärder och arkivering. Högsta förvaltningsdomstolen returnerar Företags­beskattningsenhetens handlingar till Nylands företagsskattebyrå, Personbeskatt­ningsenhetens handlingar till Huvudstadsregionens skattebyrå och Skatteuppbörds­enhetens handlingar till den koordinerande uppbördsenheten.

För att distributionen av högsta förvaltningsdomstolens och förvaltningsdomstolarnas beslut ska bli enhetlig rekommenderar Skatteförvaltningen att distributionen av förvaltningsdomstolarnas beslut antecknas på följande sätt:

• Förvaltningsdomstolens koordinerande skattebyrå eller koordinerande uppbördsenhet (1 st. på papper)
• Skatteuppbördsenheten (om förbud mot/avbrytande av verkställigheten har föreskrivits i ärendet),
• Skatterättelsenämnden (om ärendet har behandlats i nämnden), och
• Enheten för bevakning av skattetagarnas rätt.

Förvaltningsdomstolen skickar Skatteförvaltningens exemplar tillsammans med handlingarna till den koordinerande skattebyrån eller koordinerande uppbörds­enheten. Skatterättelsenämnden, Skatteuppbördsenheten och rättsbevaknings­enheten får del av beslutet i elektronisk form på det sätt som beskrivs i avsnitt 5.2.

7.2 Delgivning av beslut till Enheten för bevakning av skattetagarnas rätt

Alla förvaltningsdomstolar och högsta förvaltningsdomstolen delger rättsbevaknings­enheten sina beskattningsbeslut via ett elektroniskt dataöverföringssystem. Rättsbevakningsenhetens besvärstid anses börja från en inkommen elektronisk mottagningsbekräftelse.

Skatteförvaltningen föreslår att förvaltningsdomstolarna och högsta förvaltnings­domstolen antecknar följande uppgifter i beslutets distribution då rättsbevaknings­enheten har lämnat ett bemötande eller anfört besvär:

Enheten för bevakning av skattetagarnas rätt/skatteombud XX.

Som skatteombud anges det skatteombud som har avgett bemötandet. I högsta förvaltningsdomstolens beslut antecknas det ledande skatteombud eller det skatteöverombud som undertecknat rättsbevakningsenhetens handling som skatteombud.

Om ett utlåtande överhuvudtaget inte har begärts från rättsbevakningsenheten på grund av att skatteintresset är litet eller av någon annan orsak, föreslår Skatteförvaltningen att domstolen antecknar endast följande uppgifter i distributionen:

Enheten för bevakning av skattetagarnas rätt

I dessa situationer framgår det redan av punkterna "bemötanden och genmälen" samt "tillämpade rättsnormer" att rättsbevakningsenhetens utlåtande inte har begärts med stöd av 69.2 § i lagen om beskattningsförfarande eller med stöd av någon annan motsvarande bestämmelse.

Norra Österbottens skattebyrå administrerar mottagningen av elektroniskt inkomna beslut inom Skatteförvaltningen. Norra Österbottens skattebyrå delger skatterättelse­nämnden förvaltningsdomstolarnas beslut då det är skatterättelsenämndens beslut som har överklagats.

Beslut som gäller avbrytande av verkställigheten behöver inte delges rättsbevakningsenheten.

7.3 Beslut om förbud mot eller avbrytande av verkställighet

Förvaltningsdomstolarna och högsta förvaltningsdomstolen sänder besluten som gäller avbrytande av verkställigheten i elektronisk form till Skatteförvaltningen. Skatteuppbördsenheten sparar beslutsuppgifterna i indrivningssystemet varifrån det förmedlas till utsökningen.

Om högsta förvaltningsdomstolen eller förvaltningsdomstolen tidigare har föreskrivit ett avbrytande av verkställigheten i ett ärende, delger förvaltningsdomstolen elektroniskt sitt beslut om skattebesvären till Skatteuppbördsenheten. På motsvarande sätt sänder förvaltningsdomstolen i elektronisk form sitt beslut om skattebesvären, om förvaltningsdomstolen själv inte tidigare har fattat ett beslut om avbrytande av verkställigheten, utan ett beslut om avbrytande från Skatteförvaltningen är i kraft. I dessa situationer innehåller förvaltningsdomstolens beslut om skattebesvären ett avgörande gällande verkställigheten.

8 Förfrågningar om rättsbevakningsenhetens ändrings­sökande

8.1 Allmänt

Den skattskyldige kan behöva uppgiften om rättsbevakningsenheten har sökt ändring i ett förhandsavgörande, beskattningsbeslut i första instans, beslut som meddelats i en omprövningsbegäran eller i förvaltningsdomstolens beslut. Den här uppgiften ges av omprövningsmyndigheten. Observera dock att registreringarna kan dröja ett par dagar till följd av postgången eller annan motsvarande orsak.

8.2 Omprövningsbegäran

Man får uppgiften om huruvida rättsbevakningsenheten har begärt omprövning av ett beskattningsbeslut i första instans (till exempel inkomstbeskattningen eller förskottsuppbörden) i första hand genom att kontakta skattebyrån efter att tidsfristen för rättsbevakningsenhetens ändringssökande har gått ut (skattebyråns registreringar för ändringsbeskattningen). I andra hand kan förfrågningar om ärendet riktas till vilken skattebyrå som helst, eftersom dessa uppgifter registreras i de riksomfattande ärendehanteringssystemen.

På den skattskyldiges begäran kan hen meddelas också skriftligen om rätts­bevakningsenheten har sökt ändring i beslutet.

8.3 Besvär till förvaltningsdomstolen

Rättsbevakningsenheten sänder alltid besvärsskriften i elektronisk form till förvaltningsdomstolen inom besvärstiden. Information om huruvida rättsbevakningsenheten anfört besvär om ett förhandsavgörande, beskattningsbeslut i första instans (till exempel överlåtelse- eller momsbeskattningen) eller om ett beslut som meddelats i en omprövningsbegäran (till exempel inkomstbeskattningen) till förvaltningsdomstolen lämnas av den behöriga förvaltningsdomstolen (förvaltningsdomstolens registrator). Slutlig säkerhet i detta ärende fås dock först efter utgången av den föreskrivna besvärstiden för rättsbevakningsenheten. 

Under vissa förutsättningar kan förvaltningsdomstolen ge ett skriftligt intyg om att beslutet har vunnit laga kraft (s.k. lagakraftsbevis). Skatteförvaltningen kan inte ge ett sådant intyg.

8.4 Besvär till högsta förvaltningsdomstolen

Rättsbevakningsenheten sänder alltid besvärsskriften i elektronisk form till högsta förvaltningsdomstolen inom besvärstiden. Information om huruvida rättsbevaknings­enheten anfört besvär gällande förvaltningsdomstolens beslut hos högsta förvaltningsdomstolen lämnas av högsta förvaltningsdomstolen efter utgången av den föreskrivna besvärstiden för rättsbevakningsenheten (högsta förvaltningsdomstolens registrator).

Rättsbevakningsenheten får förvaltningsdomstolens beslut för kännedom i elektronisk form. Delgivningen av ett beslut sker dagen efter att beslutet har meddelats. Tidpunkten för utgången av rättsbevakningsenhetens ändringssökande bestäms utifrån detta.

Under vissa förutsättningar kan högsta förvaltningsdomstolen ge ett skriftligt intyg om att beslutet har vunnit laga kraft (s.k. lagakraftsbevis). Skatteförvaltningen kan inte ge ett sådant intyg.

9 Rättegångskostnader och rättegångsavgift

9.1 Rättegångskostnader

Bestämmelser om ersättningar för rättegångskostnader ingår i 74–75 § i FörvPrL. Om en förvaltningsdomstol med stöd av dessa bestämmelser dömer skattetagaren att ersätta rättegångskostnader för den skatt- eller betalningsskyldige, är det Skatteförvaltningen som blir skyldig att betala ersättningen.

Rättsbevakningsenheten meddelar Skatteuppbördsenheten om betalningsskyldig­heten strax efter att enheten fått del av förvaltningsdomstolens beslut. Rättsbevakningsenheten skickar en elektronisk kopia av beslutet till Södra Finlands skatteuppbörds- och indrivningsenhet inom Skatteuppbördsenheten som ser till att rättegångsersättningarna blir betalda.

I 49 och 50 § i FörvPrL föreskrivs om ersättningar för vittneskostnader och övriga bevisningskostnader.

9.2 Rättegångsavgift

Vid ingången av 2016 trädde i kraft en ny lag om domstolsavgifter. Rättegångsavgiften är 250 euro vid förvaltningsdomstolar och 500 euro vid högsta förvaltningsdomstolen (2 § i lagen om domstolsavgifter). Rättegångsavgifter tas inte ut om förvaltningsdomstolen eller högsta förvaltningsdomstolen ändrar ett överklagat beslut till förmån för ändringssökanden. Den skattskyldige kan också befrias från avgifter på de grunder som anges i 7 §. Vid ändringssökande som gäller ett förhandsavgörande som meddelats i ett skatteärende tas en avgift dock ut oberoende av utgången (9 § 3 punkten).

Förvaltningsdomstolen fastställer avgiften (10 §). Bestämmelser om ändringssökande ingår i 11 §. Skatteförvaltningen är inte part vid fastställande av avgiften eller vid ändringssökande av avgiften.

10 Anteckning om publicering av beslut

Om förvaltningsdomstolen publicerar sitt beslut på webbplatsen Finlex, kan beslutet ha en särskild styrande inverkan även på Skatteförvaltningens avgörandepraxis. I dessa fall ska även rättsbevakningsenheten extra noggrant överväga om det finns skäl att ansöka om besvärstillstånd hos högsta förvaltningsdomstolen.

Skatteförvaltningen föreslår att förvaltningsdomstolarna antecknar ”Finlex” i de beslut som kommer att publiceras.

generaldirektör Pekka Ruuhonen

överinspektör Janne Myllymäki

Bilaga Lista yhdysverotoimistoista ja yhdyskantoyksiköstä (pdf, på finska)

Bilaga Luettelo hallinto-oikeudelle lähetettävistä verotusasiakirjoista (pdf, på finska)