Hur påverkar Europeiska gemenskapernas domstols (EGD) avgörande tillämpning av den finska bassamfundslagen

Denna anvisning behandlar hur Europeiska gemenskapernas domstols (EGD) avgörande av 12.9.2006 i mål C-196/04 Cadbury Schweppes plc påverkar tillämpningen av lagen om beskattning av delägare i utländska bassamfund 1217/1994 (nedan bassamfundslagen). Anvisningen följs tills de ändringar av bassamfundslagen som är under arbete träder i kraft.
Principer som framgår av EGD:s avgörande

EGD har i sitt avgörande C-196/04 Cadbury Schweppes plc bedömt frågan huruvida Storbritanniens bassamfundslag är förenlig med gemenskapsrätten. I sitt avgörande tog EGD bestämmelserna om den fria etableringsrätten i EG-fördraget (artiklarna 43 EG och 48 EG) som sin utgångspunkt. Även om den nationella bassamfundslagstiftningen kan verka inskränkande förutom på etableringsfriheten även på friheten att tillhandahålla tjänster och den fria rörligheten för kapital, är dessa verkningar enligt EGD:s ståndpunkt framför allt en följd av ett eventuellt hinder för etableringsfriheten. Vid bedömningen av om den nationella bassamfundslagen är förenlig med EG-fördraget ska frågan därför avgöras utgående från etableringsfriheten och inte utgående från friheten att tillhandahålla tjänster eller den fria rörligheten för kapital. EGD ansåg att Storbritanniens nationella bassamfundslagstiftning som sådan utgjorde inskränkning av etableringsfriheten som garanteras i EU-fördraget.

Enligt EGD:s motivering kan etableringsfriheten inskränkas av den nationella lagstiftningen endast i sådana situationer där man med konstlade upplägg försöker undgå skatter som enligt den nationella lagstiftningen skall betalas. Den nationella bassamfundslagstiftningen får alltså inte tillämpas om bassamfundet verkligen har etablerat sig i en annan medlemsstat och verkligen bedriver ekonomisk verksamhet där.

Huruvida den ekonomiska verksamheten som bedrivs i en annan medlemsstat är genuin och faktisk kan bedömas på grundval av bassamfundets lokaler, personal och utrustning i den andra medlemsstaten. Utgångspunkten för bedömningen är alltid den verksamhet som bedrivs i fallet i fråga och de objektiva krav som ställs för den.

Hur tillämpas bassamfundslagen i Finland

Med ett bassamfund avses ett samfund i vilket i Finland allmänt skattskyldiga har bestämmanderätten och för vilket den verkliga nivån på inkomstbeskattningen i samfundets hemviststat är lägre än 3/5 av beskattningsnivån i Finland för ett samfund med hemvist här. Bassamfundslagen tillämpas dock inte om samfundets inkomst mestadels har influtit av industriell produktionsverksamhet, därmed jämförbar annan produktionsverksamhet eller rederiverksamhet som samfundet bedrivit i hemviststaten eller av sådan försäljnings- eller marknadsföringsverksamhet som bedrivits där och som omedelbart tjänar ett samfund som bedriver industriell produktionsverksamhet, annan därmed jämförbar produktionsverksamhet eller rederiverksamhet som huvudsakligen riktar sig till samfundets hemviststats område. Utanför lagens tillämpningsområde lämnas likaså de samfund vars inkomst enligt utredning har influtit från t.ex. dividend- och räntebetalningar erlagda av ett sådant samfund inom en och samma koncern som avses i ABL 8 kap. 12 § vilket har hemvist i samfundets hemviststat och där bedriver sådan verksamhet.
 
Tillämpningen av bassamfundslagen har enligt den gällande lagen begränsats endast inom de ovan nämnda branscherna. Till följd av EGD:s avgörande kan bassamfundslagen inte heller tillämpas inom andra branscher inom EU/EES-området om den verksamhet som bassamfundet bedriver uppfyller kännetecken för genuin och faktisk ekonomisk verksamhet.

Faktisk ekonomisk verksamhet

Huruvida den ekonomiska verksamheten som bassamfundet bedriver är genuin och huruvida den faktiskt har etablerats i hemviststaten bedöms i sin helhet på grundval av konstaterbara objektiva kännetecknen för ekonomisk verksamhet. Utgångspunkten för bedömningen utgörs av för verksamheten nödvändiga lokaler, personal och utrustning i bassamfundets hemviststat.

Lokaler

Ett företag som etablerat sig i en annan medlemsstat skall i sin hemviststat ha för den ekonomiska verksamheten nödvändiga lokaler till sin förfogande. Lokalerna kan utgöras av t.ex. ett kontor, en butik, fabrik, annan byggnad eller en del av en byggnad som bassamfundet använder och besitter för sin verksamhet. Det är arten av bassamfundets verksamhet som avgör de krav som ställs för lokalernas tillräcklighet.

Huruvida lokalerna verkligen existerar bedöms på grundval av t.ex. hyreskostnaderna, hyresavtalet och andra verifikationer och dokument.

Personal

Företaget skall i sin hemviststat för den ekonomiska verksamheten ha nödvändig och yrkeskunnig personal som även de facto ansvarar för företagets verksamhet. Personalen måste ha tillräckliga befogenheter att ta hand om företagets dagliga verksamhet.

Personalen skall a priori stå i arbetsförhållande eller annat motsvarande anställningsförhållande till bassamfundet. Huruvida bassamfundets ekonomiska verksamhet genuint och faktiskt etablerat sig i hemviststaten bedöms på grundval av t.ex. lönekostnaderna och andra motsvarande debiteringar som åsamkats bassamfundet, ingångna arbets- och tjänstavtal samt andra verifikationer och dokument.

Utrustning

Bedrivandet av ekonomisk verksamhet förutsätter utrusning som står till företagets förfogande i hemviststaten. På samma sätt som i fråga om lokaler och personal bedöms även den för verksamheten tillräckliga utrustningen utgående från verksamhetens art och bransch.

Helhetsbedömning

Huruvida den ekonomiska verksamheten bedrivs i verkligheten och huruvida företaget de facto etablerat sig i hemviststaten bedöms alltid som helhet. I regel skall alla de ovannämnda förutsättningarna föreligga och bassamfundet skall i hemviststaten ha för verksamheten nödvändiga lokaler, personal och utrustning. Det är dock alltid den bedrivna verksamheten som definierar de kännetecken som man vid verksamheten i fråga förutsätter av genuin ekonomisk verksamhet.

Blotta förvaltningen av investeringar och företagets passiva inkomstbildning (t.ex. dividendinkomster) betraktas i regel inte som genuint och faktiskt bedrivande av verksamhet eftersom de objektivt konstaterbara kännetecknen för det faktiska bedrivandet av verksamheten i bassamfundets hemviststat saknas. EGD:s avgörande hindrar inte att bassamfundslagen tillämpas på situationer där verksamheten bedrivs från Finland eller från någon annan stat än bassamfundets hemviststat.

Gränserna för territoriell tillämpning av EGD:s dom

EGD:s avgörande begränsar den finska bassamfundslagens tillämpningsområde i fråga om bassamfund som finns i EU/EES-stater. Det finns några undantag från denna huvudregel. Dessa undantag gäller bl.a. de besittningar som lyder under Förenade kungarikets (Storbritanniens) krona.

Enligt protokoll nr 3 till fördraget om Förenade kungarikets anslutning till EU är inte besittningarna som lyder under den brittiska kronan (crown dependencies) inte medlemmar i EU men de är en del av EU:s tullunion. Besittningarna som lyder under den brittiska kronan är: Guernsey (Bailiwick of Guernsey), Jersey (Bailiwick of Jersey) och Isle of Man. I Guernsey ingår även som separata rättsliga enheter öarna Alderney och Sark. Därutöver ansvarar Guernsey för administrationen av öarna Herm, Jethou och Lihou. Eftersom besittningarna som lyder under Förenade kungarikets krona står beskattningsmässigt utanför gemenskapsrättens tillämpningsområde, kan den finska bassamfundslagstiftningen tillämpas till fullo på sådana bassamfund som etablerat sig i besittningarna som lyder under den brittiska kronan och i vilka i Finland allmänt skattskyldiga har bestämmanderätten.

De grundläggande friheterna i EU-fördraget har genom EES-fördraget utvidgats att gälla medborgarna i EES-staterna och företagen som bildats enligt rättsordningen i dessa stater. EGD:s avgörande begränsar således inte tillämpningen av den finska bassamfundslagen på bassamfunden som etablerat sig utanför EU/EES-området.

Hur tillämpas bassamfundslagen i beskattningsförfaranden och ändringssökande

Enligt 26 § 4 mom. i lagen om beskattningsförfarande skall skattemyndigheten och den skattskyldige i mån av möjlighet delta i utredandet av ärendet. Utredning i ärendet skall läggas fram främst av den part som har bättre förutsättningar att göra detta. Enligt EGD:s ståndpunkt är det ägaren av det utländska bassamfundet som i regel har bättre förutsättningar att lägga fram bevis för att bassamfundet de facto etablerat sig i hemviststaten och att det verkligen bedriver verksamhet. Ägarens utredningsskyldighet blir speciellt viktig i de fall där det mellan Finland och bassamfundets hemviststat inte finns något avtal om utbyte av information mellan myndigheterna.

Eftersom tillämpningen av bassamfundslagen förutsätter att man bedömer om den ekonomiska verksamheten är genuin och om den verkligen etablerat sig i hemviststaten, skall man bereda den skattskyldige tillfälle att i ärendet lägga fram sådan utredning som han anser nödvändig.

Principerna som framgår av EGD:s avgörande tillämpas även i ändringssökande. Ändring kan sökas inom de normala fristerna för ändringssökande.

Biträdande direktör  Anneli Kukkonen

Överinspektör   Ann-Mari Kemell