Momsbeskattningen av socialvårdstjänster

Anvisningen för momsbeskattningen av socialvårdstjänster har uppdaterats för att motsvara lagen om privat socialservice (922/2011) som träder i kraft 1.10.2011. Registreringen av producenter av privat stödservice inom hemservicen och producenter av privat familjedagvård i tillsynsmyndighetens register är inte längre en förutsättning för att försäljningen av socialservice är momsfri utan tillsynen har ordnats på annat sätt. Dessutom har beviskraven för socialservice som sålts av en privat serviceproducent till en annan ändrats i slutet av kapitel 5 Underleverantörer.

1 Mervärdesskattelagstiftningen

Enligt 37 § i mervärdesskattelagen (1501/1993) betalas moms inte på försäljning av tjänster och varor i form av socialvård. Definitionen av socialvård finns i lagens 38 §. Enligt bestämmelsen avses med socialvård verksamhet som bedrivs av staten eller kommunen samt verksamhet som bedrivs av någon annan producent av socialvårdstjänster under övervakning av socialmyndigheterna, då verksamheten har till syfte att sörja för vården av barn och ungdomar, barndagvården, åldringsvården, omsorgen om utvecklingsstörda, andra tjänster och stödåtgärder för handikappade, missbrukarvården samt annan motsvarande verksamhet.

Enligt regeringens proposition till mervärdesskattelag (PR 88/1993) omfattar den skattefria socialvården utom statens, kommunernas och samkommunernas verksamhet också motsvarande verksamhet som bedrivs privat under länsstyrelsens (numera regionförvaltningsverket) och den kommunala socialnämndens tillsyn. Till de skattefria tjänsterna inom socialvården räknas ordnande av boende och stödåtgärder, fostran samt andra omsorgs- och underhållstjänster. Skattefriheten gäller tjänster och varor som överlåts i form av både anstaltsvård och öppen vård. Skattefria är t.ex. sådana måltids-, städnings-, matuppköps-, bad-, transport-, ledsagar- och snöskottningstjänster som vårdgivaren mot en avgift erbjuder de personer som är berättigade till vård. Enligt regeringspropositionen kommer den noggrannare definitionen av socialvård från socialvårdslagen och de speciallagar som gäller socialvård.

2 Ordnande av socialvård

Det ankommer på kommunen att ordna socialvården. Enligt 4 § i lagen om planering av och statsunderstöd för social- och hälsovården (733/1992) kan en kommun ordna socialvården själv, tillsammans med andra kommuner, genom att vara medlem i ett kommunalförbund som sköter verksamheten, genom att köpa tjänsterna eller genom att ge en servicesedel.

Skyldighet att ordna socialvårdstjänster och -förmåner och anvisande av resurser för socialvården regleras av den allmänna lagstiftningen och speciallagstiftningen om socialvård. Lagstiftningen omfattar bestämmelserna om olika förmåner och tjänster samt om förutsättningarna och förfarandet för att erhålla dem.

Förutom socialvården som ordnas av myndigheter kan klienterna skaffa socialvårdstjänster av tillhandahållare av privata tjänster.

Lagen om klientens ställning och rättigheter inom socialvården (812/2000) anger de centrala rättsliga principer som gäller klienternas medbestämmande inom socialvården, bemötandet av dem samt deras rättsskydd inom socialvårdens olika verksamhetsformer. Lagen tillämpas både på socialvård som ordnas av myndigheter, m.a.o. av staten, en kommun eller en samkommun, och på socialvård som baserar sig på ett avtal mellan den privata klienten och den som lämnar privat socialvård. I regeringens proposition med förslag till lagen (RP 137/1999) konstateras att även socialvård som ordnas på uppdrag av den offentliga socialvården, t.ex. med stöd av ett avtal om köptjänster, betraktas som socialvård som ordnas av en myndighet.

3 Tillsyn över privat socialservice

Enligt 7 § i lagen om privat socialservice (922/2011, 22.7.2011) ska en privat serviceproducent som tillhandahåller socialservice dygnet runt ha tillstånd från regionförvaltningsverket eller Tillstånds- och tillsynsverket för social och hälsovården (Valvira). Av tillståndet framgår serviceproducentens verksamhetsområde och verksamhetens omfattning. Om verksamheten ändras väsentligt, ska serviceproducenten ansöka om ett nytt tillstånd. Om serviceproducenten meddelar om tjänster som kräver särskild anmälan i sin ansökan om tillstånd, behövs ingen separat anmälan om dessa till kommunen.

Enligt lagens 11 § ska en privat serviceproducent som producerar andra än dygnetrunttjänster innan verksamheten inleds göra en skriftlig anmälan till det organ som ansvarar för socialvården i den kommun där tjänsterna tillhandahålls.  Av anmälan ska framgå bl.a. serviceproducentens verksamhetsområde och verksamhetens typ. Enligt lagen om privat socialservice ska av anmälan även framgå hur tjänsten produceras. Serviceproducenten ska även göra en anmälan, om verksamheten ändras väsentligt eller upphör. Kommunens organ förmedlar denna information självmant till regionförvaltningsverket, som inför serviceproducenten i registret över privata socialserviceproducenter, som är ett riksomfattande datasystem som tillsammans upprätthålls av Valvira och regionförvaltningsverken.

Både serviceproducenter som bedriver verksamhet som kräver tillstånd och serviceproducenter som bedriver verksamhet som ska anmälas förs in i registret över privata serviceproducenter. Vissa aktörer, dvs. producenter av s.k. stödservice inom hemservicen samt producenter av privat familjedagvård, förs inte in i registret över privata socialserviceproducenter. Producenter av dessa tjänster ska dock lämna en anmälan. Verksamheten övervakas och information om hur anmälan ska lämnas ger det organ som ansvarar för socialvården i den kommun inom vilken tjänsterna produceras. Organet ska upprätthålla en förteckning över producenterna av privat barndagvård (28 § i lagen om barndagvård (36/1973)).

4 Förutsättningarna för momsfrihet för socialvårdstjänster

4.1 Allmänt

Socialvård som bedrivs av staten, kommuner och samkommuner (offentliga samfund) är momsfri. Avgifter för socialvård som offentliga samfund tar ut hos sina klienter är alltså momsfria.  Momsfria tjänster är tjänster som offentliga samfund köpt av serviceproducenter som är införda i registret över socialserviceproducenter eller som gjort anmälan till kommunen och som det offentliga samfundet betalar i sin helhet eller delvis. Momsfriheten gäller både den del som betalats av det offentliga samfundet och den del som betalats av klienten.  Om en privat klient köper kvantitativt mer eller andra nyttigheter än vad det offentliga samfundets betalningsförbindelse gäller, är de sålda tjänsterna momsfria, om de nedan i punkterna 4.2 - 4.5 beskrivna förutsättningarna för momsfriheten för de tjänster som serviceproducenten direkt säljer till klienten föreligger.

Privat socialservice är momsfri med följande förutsättningar:

1. Serviceproducenten är införd i registret över privata serviceproducenter eller har lämnat in en anmälan om verksamheten till den kommun inom vilken tjänsterna produceras. Organet som ansvarar för socialvården inom den kommun på vars område tjänsterna produceras övervakar verksamheten och ger information om hur anmälningsskyldigheten uppfylls.
2. Socialvården baserar sig antingen på ett myndighetsbeslut eller på ett skriftligt avtal mellan serviceproducenten och klienten.
3. Serviceproducenten har en serviceplan eller annan motsvarande plan som gjorts upp i samarbete med klienten.
4. Serviceproducenten har en plan för egenkontroll, vars genomförande serviceproducenten följer upp.

4.2 Anmälan till kommunen eller tillstånd från regionförvaltningsverket eller Valvira

Förutsättningen för att tjänster som en privat serviceproducent säljer ska vara skattefria är att serviceproducenten är införd i registret över privata serviceproducenter eller har lämnat in en anmälan om verksamheten till den kommun inom vilken tjänsterna produceras. Momsfriheten gäller endast de tjänster och i den utsträckning för vilka den privata serviceproducenten har införts i registret eller för vilka anmälan har gjorts.

Alla serviceproducenter, dvs. producenter av privat familjedagvård och producenter av s.k. stödservice inom hemservicen, förs inte in i ovannämnda register. Dessa serviceproducenter ska ändå göra lämna in en anmälan om sin verksamhet till det organ som ansvarar för socialvården i den kommun på vars område tjänsterna produceras. Med stödservice inom hemservicen avses t.ex. måltids-, klädvårds-, bad-, städ-, transport- eller följeslagarservice och tjänster som främjar socialt umgänge (9 § i socialvårdsförordningen (607/1983)).

4.3 Avtal och ansvarsperson

Enligt § 5 i lagen om privat socialservice ska ordnande av socialservice basera sig på ett myndighetsbeslut eller, då privat socialservice ordnas, på ett skriftligt avtal mellan den som lämnar socialvård och klienten (6 § i lagen om klientens ställning och rättigheter inom socialvården). Den privata serviceproducenten och klienten ska ingå ett uttryckligt skriftligt avtal som definierar villkoren för produktion och ordnande av tjänsten, klientavgifterna samt de skyldigheter och rättigheter som dels serviceproducenten, dels klienten har vid respektive tillfälle.  Detta är av betydelse med tanke på inte bara respekterandet av den enskilda klientens rättigheter utan även tillsynen över den privata socialvården (RP 137/1999).

Producenten för den privata socialservicen ansvarar för att den samlade servicen som ordnas utgående från avtalet, beslutet och planen uppfyller de krav som ställs. Verksamhetsenheten ska ha en ansvarsperson med uppgift att övervaka detta.

4.4 Serviceplan eller annan motsvarande plan

Då en privat serviceproducent säljer socialvårdstjänster, är förutsättningen för momsfriheten att serviceproducenten och klienten ingått ett skriftligt avtal om tjänsterna som säljs samt uppgjort en service-, vård-, rehabiliterings- eller annan motsvarande plan. Planen behöver inte göras upp om det handlar om tillfällig rådgivning och handledning eller om det av annan orsak är uppenbart onödigt att göra upp en plan (6 och 7 § i lagen om klientens ställning och rättigheter inom socialvården).

När socialservicen förverkligas av en privat socialserviceproducent enligt ett kommunalt beslut, ansvarar kommunens socialmyndigheter för att planen görs upp. Om klienten däremot skaffar servicen direkt från en privat serviceproducent baserat på ett skriftligt avtal, ansvarar serviceproducenten för att planen görs upp.

Av avtalet ska framgå bl.a. vilka tjänster och i vilken omfattning de säljs till klienten. Tjänstbehovet kan uppstå t.ex. på grund av nedsatt funktionsförmåga till följd av sjukdom, handikapp eller åldrande samt på grund av orsaker som hänför sig till vård av och omsorg om barn och ungdomar.

Av planen ska framgå

• anledningen till behovet av socialvård
• klientens funktionsförmåga
• vård- och tjänstbehovet
• målen för tjänsterna och för vården
• åtgärderna för uppnåendet av målet
• vid behov också vårdanvisningar.

4.5 Plan för egenkontroll

Enligt 6 § i lagen om privat socialservice ska varje producent av privat socialservice utarbeta en plan för egenkontroll för att garantera att verksamheten är ändamålsenlig. Planen för egenkontroll ska omfatta serviceproducentens alla former av socialservice och den samlade servicen.

Serviceproducenten ska hålla planen för egenkontroll offentligt framlagd och följa hur den förverkligas.

Planen för egenkontroll är en del av socialmyndigheternas tillsyn och på så sätt även en del av servicens kvalitetskontroll och utvecklandet av servicens kvalitet. Enligt 38 § i mervärdesskattelagen är en förutsättning för en momsfri socialservice att servicen övervakas av socialmyndigheterna. Planen för egenkontroll är sålunda en förutsättning för att servicen kan vara momsfri.

5 Underleverantörer

Det faktum att servicen hör till den samlade service som en serviceproducent som förts till registret eller gjort en anmälan erbjuder åt sin klient räcker inte i sig till att underleverantören befrias från moms. För att den service som underleverantören erbjuder ska vara momsfri ska också den service som underleverantören säljer fylla de förutsättningar som ställts ovan i punkterna 4.2 - 4.5.  Underleverantören behöver ändå inte sluta ett serviceavtal med socialservicens mottagare. För underleverantörens del räcker det att producenten för den samlade servicen har gjort upp en serviceplan med klienten. Serviceplanen ska nämna den service som underlevereras och dess behov.

Socialvårdstjänster som en kommun, en samkommun eller en privat serviceproducent köper av en annan privat serviceproducent och som överlåts vidare till klienten är momsfria om de förutsättningar på skattefrihet som presenterats i punkterna 4.2 - 4.5 uppfylls. Även socialservicetjänster, inklusive stödservice inom hemservicen, som en kommun eller samkommun säljer till en annan kommun eller samkommun som underleverantör är momsfria.

En skriftlig försäkran från serviceproducenten anses vara tillräckligt bevis för att tjänsten som sålts till en annan serviceproducent överlämnas vidare till klienten. Försäkran ska innehålla följande information: serviceproducentens namn, adress och eventuella FO-nummer, underleverantörens namn, adress och eventuella FO-nummer, en referens till avtalet mellan serviceproducenten och klienten (klientens namn och adress samt avtalets datum och eventuella nummer), typen av service underleverantören lämnar, dess behov och startdatum för lämnandet av servicen. Serviceproducenten daterar och undertecknar försäkran. Om kommunen deltar i betalningen av servicen som lämnas till klienten anses en kopia av ett verifikat som visar på deltagandet vara ett tillräckligt bevis.

6 Servicesedel

Servicesedel som en kommun beviljat en klient utgör ett sätt att ordna socialvård.  En klient som fått en servicesedel köper tjänsten av en serviceproducent som kommunen godkänt. Kommunen ska föra en förteckning över de serviceproducenter som den godkänt (4 § i lagen om servicesedlar inom social- och hälsovården (569/2009)). Serviceproducenten debiterar kommunen för servicesedelns värde och klienten för den överskjutande delen. Förutsättningen för momsfriheten för socialvårdstjänster som ordnas med servicesedel är att serviceproducenten uppfyller de förutsättningar som ställts ovan i punkterna 4.2 - 4.5.

Om klienten köper flera eller andra varor och tjänster än vad servicesedeln berättigar till, är det fråga om momsfri socialvård endast om förutsättningarna i punkterna 4.2 - 4.5 uppfylls.

7 Morgon- och eftermiddagsvård av skolelever

Om morgon- och eftermiddagsverksamhet för skolelever föreskrivs i 8 a kap. i lagen om grundläggande utbildning (628/1998). Enligt lagens 48 b § kan kommunen anordna och skaffa morgon- och eftermiddagsverksamhet som avses i lagen om grundläggande utbildning. Anordnandet av verksamheten är frivilligt för kommunen.

Då kommunen beslutar anordna verksamhet, kan den ordna verksamheten själv eller skaffa morgon- och eftermiddagsverksamhetstjänster av någon annan offentlig eller privat serviceproducent. Kommunerna kan skaffa morgon- och eftermiddagsverksamhetstjänster t.ex. av andra kommuner eller samkommuner, av organisationer som arbetar med barn och ungdomar, föreningar och sällskap samt av församlingar. Morgon- och eftermiddagsverksamhet kan enligt kommunens beslut ordnas på skolan, dagvårdsplatsen eller på annan lämplig plats.

Morgon- och eftermiddagsverksamhet som kommunen med stöd av lagen om grundläggande utbildning ordnar utgör i 39 och 40 § i mervärdesskattelagen avsedd momsfri utbildning.  Därför är den avgift som t.ex. en idrottsförening debiterar föräldrarna för verksamheten momsfri.

Annan morgon- och eftermiddagsverksamhet än dylik verksamhet enligt lagen om grundläggande utbildning kan vara momsfri socialvård om förutsättningarna under punkterna 4.2 - 4.5 ovan uppfylls.

8 Ikraftträdande

De i denna anvisning avsedda förutsättningarna för momsfriheten för privat socialservice tillämpas fr.o.m. 1.10.2011.

Överdirektör Pekka Ruuhonen

Ledande skattesakkunnig Päivi Taipalus