Momsbeskattningen av socialvårdstjänster

Har getts
6.3.2006
Diarienummer
413/40/2006
Giltighet
Tills vidare
Bemyndigande
2 § 2 mom. i L om skatteförvaltningen (1557/95)
Ersätter anvisningen
Meddelande 6/1999 , 17.5.1999 Dnr 1190/40/2005, 21.9.2005

1. Mervärdesskattelagstiftningen

Enligt 37 § i mervärdesskattelagen betalas moms inte på försäljning av tjänster och varor i form av socialvård. Definitionen av socialvård finns i lagens 38 §. Enligt bestämmelsen avses med socialvård verksamhet som bedrivs av staten eller kommunen samt verksamhet som bedrivs av någon annan producent av socialvårdstjänster under övervakning av socialmyndigheterna, då verksamheten har till syfte att sörja för vården om barn och ungdomar, barndagvården, åldringsvården, omsorgen om utvecklingsstörda, andra tjänster och stödåtgärder för handikappade, missbrukarvården samt annan motsvarande verksamhet.

Enligt regeringens proposition med förslag till mervärdesskattelagen (PR 88/1993) omfattar den skattefria socialvården utom statens, kommunernas och samkommunernas verksamhet också motsvarande verksamhet som bedrivs privat under länsstyrelsens och den kommunala socialnämndens tillsyn. Till de skattefria tjänsterna inom socialvården räknas ordnande av boende och stödåtgärder, fostran samt annan omsorg och underhåll. Skattefriheten gäller tjänster och varor som överlåts i form av både anstaltsvård och öppen vård. Skattefria är t.ex. sådana måltids-, städnings-, matuppköps-, bad-, transport-, ledsagar- och snöskottningstjänster som vårdgivaren mot en avgift erbjuder de personer som är berättigade till vård.

2. Ordnande av socialvård

Det ankommer på kommunen att ordna socialvården. Enligt 4 § i lagen om planering av och statsandel för social- och hälsovården (733/1992) kan en kommun ordna socialvården själv, tillsammans med andra kommuner, genom att vara medlem i ett kommunalförbund som sköter verksamheten, genom att köpa tjänsterna eller genom att ge en servicesedel.

Skyldighet att ordna socialvårdstjänster och –förmåner och anvisande av resurser för socialvården regleras av den allmänna lagstiftningen och speciallagstiftningen om socialvård. Lagstiftningen omfattar bestämmelserna om olika förmåner och tjänster samt om förutsättningarna och förfarandet för att erhålla dem.

Förutom socialvården som ordnas av myndigheter kan klienterna skaffa socialvårdstjänster av tillhandahållare av privata tjänster.

Lagen om klientens ställning och rättigheter inom socialvården (812/2000) anger de centrala rättsliga principer som gäller klienternas medbestämmande inom socialvården, bemötandet av dem samt deras rättsskydd inom socialvårdens olika verksamhetsformer. Lagen tillämpas både på socialvård som ordnas av myndigheter, m.a.o. av staten, en kommun eller en samkommun, och på socialvård som baserar sig på ett avtal mellan den privata klienten och den som lämnar privat socialvård. I regeringens proposition med förslag till lagen (RP 137/1999) konstateras att även socialvård som ordnas på uppdrag av den offentliga socialvården, t.ex. med stöd av ett avtal om köptjänster, betraktas som socialvård som ordnas av en myndighet.

Ordnande av socialvård skall basera sig på ett myndighetsbeslut eller, när privat socialvård ordnas, på ett skriftligt avtal mellan den som lämnar socialvård och klienten (6 § i lagen om klientens ställning och rättigheter inom socialvården). Den privata serviceproducenten och klienten skall ingå ett uttryckligt skriftligt avtal som definierar villkoren för produktion och ordnande av tjänsten, klientavgifterna samt de skyldigheter och rättigheter som dels serviceproducenten, dels klienten har vid respektive tillfälle. Detta är av betydelse med tanke på inte bara respekterandet av den enskilda klientens rättigheter utan även tillsynen över den privata socialvården (RP 137/1999).

När socialvård lämnas, skall en service-, vård-, rehabiliterings- eller någon annan motsvarande plan utarbetas, om det inte är fråga om tillfällig rådgivning och handledning eller om det inte i övrigt är uppenbart onödigt att utarbeta en plan (7 § i lagen om klientens ställning och rättigheter inom socialvården).

3. Tillsyn över privata socialvårdstjänster

Enligt 5 § i lagen om tillsyn över privat socialservice (603/1996) skall en privat serviceproducent som tillhandahåller socialservice dygnet runt ha länsstyrelsens tillstånd. Av tillståndet framgår serviceproducentens verksamhetsområde och verksamhetens omfattning. Om verksamheten ändras väsentligt, skall serviceproducenten ansöka om ett nytt tillstånd.

Enligt lagens 6 § skall en privat serviceproducent som producerar andra än dygnetrunttjänster innan verksamheten inleds göra en skriftlig anmälan till det organ som ansvarar för socialvården i den kommun där tjänsterna tillhandahålls. Av anmälan skall framgå serviceproducentens verksamhetsområde och verksamhetens omfattning. Serviceproducenten skall även göra en anmälan, om verksamheten ändras väsentligt eller upphör.

Både serviceproducenter som bedriver verksamhet som kräver tillstånd och serviceproducenter som bedriver verksamhet som skall anmälas förs in i registret över privata serviceproducenter. Detta register utgör ett riksomfattande informationssystem som drivs av Rättsskyddscentralen för hälsovården och länsstyrelserna tillsammans. I informationssystemet ingår som separata delar ett register över privata socialserviceproducenter samt ett register över privata producenter av hälso- och sjukvårdstjänster och över självständiga yrkesutövare inom hälso- och sjukvården.

4. Förutsättningarna för momsfrihet för socialvårdstjänster

Socialvård som bedrivs av staten, kommuner och samkommuner (offentliga samfund) är momsfri. Avgifter för socialvård som offentliga samfund tar ut hos sina klienter är alltså momsfria.

Förutsättningen för att socialvården som en privat serviceproducent bedriver är momsfri är alltid att serviceproducenten har införts i registret över privata serviceproducenter. Momsfriheten gäller endast de tjänster och i den omfattning för vars bedrivande den privata serviceproducenten blivit införd i registret.

Momsfria tjänster är tjänster som offentliga samfund köpt av i registret införda serviceproducenter och som det offentliga samfundet betalar i sin helhet eller delvis. Momsfriheten gäller både den del som betalats av det offentliga samfundet och den del som betalats av klienten. Om en privat klient köper kvantitativt mer eller andra nyttigheter än vad det offentliga samfundets betalningsförbindelse gäller, är de sålda tjänsterna momsfria, om de nedan beskrivna förutsättningarna för momsfriheten för de tjänster som serviceproducenten direkt säljer till klienten föreligger.

Då en privat serviceproducent säljer socialvårdstjänster direkt till en klient, är förutsättningen för momsfriheten att säljaren och köparen ingått ett skriftligt avtal om tjänsterna som säljs samt uppgjort en service-, vård-, rehabiliterings- eller annan motsvarande plan (6 och 7 § i lagen om klientens ställning och rättigheter inom socialvården). Av avtalet skall framgå bl.a. vilka tjänster och i vilken omfattning de säljs till kunden. Tjänstbehovet kan uppstå t.ex. på grund av nedsatt funktionsförmåga till följd av sjukdom, handikapp eller åldrande samt på grund av orsaker som hänför sig till vård av och omsorg om barn och ungdomar.

Enligt Skattestyrelsens uppfattning skall följande uppgifter framgå av planen

  • anledningen till behovet av socialvård,
  • klientens funktionsförmåga,
  • vård- och tjänstbehovet,
  • målen för tjänsterna och för vården samt
  • åtgärderna för uppnåendet av målet.

Exempel : En klient köper tre timmar hemtjänster i veckan av ett företag som införts i registret över privata serviceproducenter. Kommunen betalar en del av två timmars hemtjänster till den privata serviceproducenten. Försäljningen av tjänsterna är momsfri för företaget då det gäller de två timmar av vilka kommunen betalar en del. Då det gäller de hemtjänster av vilka kommunen inte betalar en enda del, är förut-sättningen för momsfriheten att företaget kan uppvisa att företaget med klienten har ingått ett skriftligt avtal och uppgjort en plan, varav de ovannämnda uppgifterna framgår.

Socialvårdstjänster som en privat serviceproducent köper av en annan privat serviceproducent och som överlåts vidare till klienten är momsfria. För momsfriheten har det ingen betydelse om de vidareöverlåtna tjänsterna är självständiga eller om de ingår som en del i en helhetsservice.

Exempel 1 : En privat serviceproducent driver en enhet bestående av ett servicehus och ettdaghem. Serviceproducenten köper daghemstjänsterna av en annan serviceproducent. Försäljningen från den serviceproducent som säljer daghemstjänster till den serviceproducent som driver verksamhetsenheten är momsfri.

Exempel 2: En privat serviceproducent säljer hemtjänster till klienter. Kommunen betalar en del av klienternas kostnader. Företaget som producerar hemtjänster köper badtjänsterna av ett företag som införts i registret över privata serviceproducenter. Försäljningen av badtjänsterna är momsfri.

5. Servicesedel

Servicesedel som en kommun beviljat en klient utgör ett sätt att ordna socialvård. En klient som fått en servicesedel köper tjänsten av en serviceproducent som kommunen godkänt. Serviceproducenten debiterar kommunen för servicesedelns värde och kunden för den överskjutande delen. Förutsättningen för momsfriheten för socialvårdstjänster som ordnas med servicesedel är att serviceproducenten har införts i registret över privata serviceproducenter.

Exempel: En servicesedel som kommunen beviljat ger klienten rätt att köpa två timmar städningstjänster. Kommunen bestämmer servicesedelns värde. Klienten betalar skillnaden mellan servicesedeln och priset på tjänsten som självriskandel. Serviceproducenten debiterar kommunen för servicesedelns värde. Det är fråga om momsfri socialvård både då det gäller den del som kommunen betalat och den del som klienten betalat.

Om klienten köper flera eller andra varor och tjänster än vad servicesedeln berättigar till, är det fråga om momsfri socialvård endast om de ovan beskrivna förutsättningarna för registrering, avtal osv. föreligger.

6. Morgon- och eftermiddagsvård av skolelever

Om morgon- och eftermiddagsverksamhet för skolelever föreskrivs i 8 a kap. i lagen om grundläggande utbildning (628/1998). Enligt lagens 48 b § kan kommunen anordna och skaffa morgon- och eftermiddagsverksamhet som avses i lagen om grundläggande utbildning. Anordnandet av verksamheten är frivilligt för kommunen.

Då kommunen beslutar anordna verksamhet, kan den ordna verksamheten själv eller skaffa morgon- och eftermiddagsverksamhetstjänster av någon annan offentlig eller privat serviceproducent. Kommunerna kan skaffa morgon- och eftermiddagsverksamhetstjänster t.ex. av andra kommuner eller samkommuner, av organisationer som arbetar med barn och ungdomar, föreningar och sällskap samt av församlingar. Morgon- och eftermiddagsverksamhet kan enligt kommunens beslut ordnas på skolan, dagvårdsplatsen eller på annan lämplig plats.

Morgon- och eftermiddagsverksamhet som kommunen med stöd av lagen om grundläggande utbildning ordnar utgör enligt Skattestyrelsens uppfattning i 39 och 40 § i mervärdesskattelagen avsedd momsfri utbildning. Därför är den avgift som t.ex. en idrottsförening debiterat föräldrarna för verksamheten momsfri.

Annan morgon- och eftermiddagsverksamhet än dylik verksamhet enligt lagen om grundläggande utbildning kan vara momsfri socialvård om förutsättningarna under punkt 4 ovan föreligger.

7. Ikraftträdande

De i denna anvisning avsedda förutsättningarna för momsfriheten för privat socialvård tillämpas fr.o.m. 1.7.2006.

 

Biträdande direktör  Anneli Kukkonen

Överinspektör   Soili Sinisalo