Anvisningar om skatterättelsenämnderna

Skattestyrelsen sänder bifogat uppdaterade anvisningar om skatterättelsenämnds förfarandet för kännedom.

Generaldirektör  Mirjami Laitinen

Överinspektör  Markku Mertala

Anvisningar om skatterättelsenämnderna

1. Inledning

I denna anvisning förklaras förfarandet som ansluter sig till skatterättelsenämndernas verksamhet.

Enligt regeringens proposition med förslag till ändringar i skattelagstiftningens bestämmelser om skatterättelsenämnder (RP 15/98) siktar rättelseförfarandet på ett förbättrat rättsskydd för de skattskyldiga. Enligt propositionen förbättras rättsskyddet genom att utvidga skatterättelsenämndernas verksamhetsförutsättningar, förhöja nivån på nämndemedlemmarnas yrkeskunskap samt öka förtroendet för nämndernas obundenhet och sakkunskap.

Skatterättelsenämnderna finns vid varje skatteverk. Alla regionala skatteverk har sina egna rättelsenämnder, så även Koncernskattecentralen. Utöver de vid skatteverken förlagda nämnderna finns det även en rättelsenämnd vid Ålands skattebyrå som lyder under Sydvästra Finlands skatteverk.

2. Skatterättelsenämnderna

2.1. Sammansättning

Rättelsenämnderna har en eller flera ordföranden samt ett med fyr delbart antal medlemmar. Skattestyrelsen utser ordförandena och medlemmarna på framställning av skatteverket. Antalet ordföranden och medlemmar är beroende av mängden ärenden och deras svårighetsgrad. Rättelsenämnden kan fungera indelad i sektioner. Sektionerna består av en ordförande och 4 medlemmar.

Nämnderna eller deras sektioner kan även fungera i en sammansättning med ordföranden och en medlem som representerar skattebetalarna i ärenden där skattebeloppet kan ändra med högst 2000 euro till följd av rättelseyrkandet ( i regeringens proposition 148/2007 föreslås, att maximibeloppet ska höjas till 3000 euro). Ordföranden och medlemmen skall därtill vara enhälliga i sitt avgörande.

2.2. Bildandet av en rättelsenämnd

2.2.1 Nämndens ordförande

Rättelsenämndernas ordförande utses av Skattestyrelsen på framställning av skatteverket. Om nämnden har fler än en ordförande, bestämmer Skattestyrelsen vem som är ordförande för hela nämnden. Skattestyrelsen bestämmer också vem som av ordföranden skall fungera som suppleant för en ordförande som har hinder. Suppleant kan endast utses bland de övriga ordförandena. Vid förhinder för hela nämndens ordförande fungerar dennes ställföreträdande som hela nämndens ordförande.

Enligt 4 § 5 mom. i lagen om skatteförvaltningen skall ordföranden ha god förtrogenhet med beskattning. Enligt propositionens motiveringar avser man att ordföranden skall sköta sina uppgifter som huvudsyssla.

Enligt 4 § 2 mom. i förordningen om skatteförvaltningen skall ordförandeskapet, innan någon förordnas till det, lediganslås officiellt om inte särskilda skäl föreligger att sköta utnämningen på annat sätt. Ordförandeskapet bör inte lediganslås i det fall att ordföranden endast har som uppgift att vikariera en annan ordförande då denne är förhindrad att sköta sitt värv.

Eftersom ordförandeskapet alltid innehas på viss tid finns det inga skäl att inrätta en ny fast tjänst för ifrågavarande syssla. Skatteverket utnämner den person som Skattestyrelsen utsett till ordförande till ett heltids tjänsteförhållande på viss tid för nämndens hela tjänsteperiod. Om personen ifråga är i tjänst vid skatteförvaltningen beviljas denne tjänstledighet från den egna tjänsten för den tid han fungerar som skatterättelsenämndens ordförande. Vid behov kan skötseln av ordförandeskapet även arrangeras som en deltidstjänst för viss tid, där arbetstiden fastställs enligt vad som arbetsmängden förutsätter.

Skatteverket bör framställa minst två ordförandekandidater, eftersom ordförandens ställföreträdande måste själv vara utnämnd till ordförande. En och samma person kan utses att sköta ordförandeskapet för nämnderna vid fler än ett skatteverk, om skatteverken själva föreslår detta. Eftersom Skattestyrelsen bestämmer vem som skall fungera som hela nämndens ordförande kan den som utsetts till ställföreträdande endast fungera som ordförande för hela nämnden vid förhinder för den egentliga ordföranden.

Om rättelsenämnden har endast fyra medlemmar kan ställföreträdarskapet för ordföranden inte anses bli en heltidssyssla. Ställföreträdarskapet för nämndens ordförande kan då axlas av ordföranden vid ett annat skatteverks rättelsenämnd eller så kan någon av skatteverkets tjänsteinnehavare utses till att sköta sysslan på deltid.

Ifall utförandet av ordförandens arbetsuppgifter endast upptar en del av tjänstens arbetstid, kan tjänsteinnehavaren även åläggas att sköta andra sysslor som inte föranleder jävighet vid skötandet av ordförandeskapet. Exempel på sådana uppgifter är bl.a. utbildning och andra sysslor utan anknytning med den egentliga beskattningen.

Då rättelsenämnden indelas i sektioner kan skatteverket ge en framställning om en eller flera ordföranden för sektionen. Samma ordförande kan fungera som ordförande vid fler än en sektion.

Om skatterättelsenämndens ordförande får ett permanent hinder för sitt tjänsteutövande, avgår från sin tjänst eller entledigas från sina uppgifter, utser Skattestyrelsen på framställan av skatteverket en ny ordförande för den återstående verksamhetsperioden.

2.2.2. Nämndernas medlemmar

Skattestyrelsen utser skatterättelsenämndens medlemmar på framställan av skatteverket. Rättelsenämndernas medlemmar har egna personliga suppleanter som utses av Skattestyrelsen på framställan av skatteverket.

Av kandidaterna till nämndemedlemmar uppställs en fjärdedel av skatteförvaltningen, en fjärdedel av kommunerna och hälften av diverse organisationer som representerar olika skattebetalargrupper. Till Koncernskattecentralens skatterättelsenämnd föreslås kommunernas fjärdedel av Finlands Kommunförbund. Skatteverket kan föreslå sakkunniga personer antingen inom skatteförvaltningen eller t.ex. bland dem som forskar i beskattningsfrågor.

För att bli utsedd till medlem vid skatterättelsenämnden bör den föreslagna personen vara förtrogen med beskattning. Skatteverken skall se till att de endast gör framställningar om personer som uppfyller detta villkor. Rättelsenämndens medlemmar skall också ge sitt samtycke till att bli valda till uppgiften.

Medlemmarna i skatterättelsenämnden vid Ålands skattebyrå förordnas från Åland. Sydvästra Finlands skatteverk skall bereda Ålands landskapsstyrelse tillfälle att bli hörd i ärendet före medlemmarna utses.

Med de ovan nämnda bestämmelserna om nämndernas sammansättning har man eftersträvat en så mångsidig syn på och kännedom om de olika skattebetalargruppernas förhållanden som möjligt.

I praktiken har man betraktat löntagarna, näringsidkarna och jordbruksidkare som egna skattetagargrupper. Dessa grupper företräds av olika organisationer, bl.a. Finlands Näringsliv, Företagarna i Finland, Förbundet för Finsk Handel, Centralhandelskammaren, Jord- och skogbruksproducenternas Centralförbund (MTK) r.f., Svenska Lantbruksproducenternas Centralförbund, Skattebetalarnas Centralförbund r.f., Finlands Fackförbunds Centralorganisation FFC r.f., AKAVA r.f. och Tjänstemannacentralorganisationen FTFC r.f.

Samtliga organisationer som representerar skattebetalargrupperna blir tillsända ett brev av Skattestyrelsen i vilket man ber organisationen lägga fram lämpliga kandidater till rättelsenämnderna. Förslagen skall tillställas skatteverken, vilka bör vid behov, med beaktande av eventuella regionala särdrag, agera på eget initiativ och be om kandidatförslag även av andra skattebetalarorganisationer.
 
Skatteverken skall be om förslag till nämndemedlemmar av alla kommuner inom skatteverkets verksamhetsområde. Kommunerna meddelar härefter sina kandidater till skatteverket och landskapsförbundet. Enligt 4 § 1 mom. i förordningen om skatteförvaltningen skall landskapsförbundet ge ett utlåtande i ärendet till skatteverket. Kommunens kandidatförslag och landskapsförbundets utlåtande skall ges i god tid före nämndens mandatperiod börjar.    

Om en nämndemedlem blir permanent förhindrad att sköta sina åligganden, avgår eller entledigas från sina sysslor, utser Skattestyrelsen på framställan av skatteverket en ny medlem för resten av mandatperioden. Den nya medlemmen skall väljas från samma kvot som den tidigare medlemmen. Om en avgående medlem representerat skattebetalarna, skall man begära förslag till nya medlemmar av de organisationer som representerar skattebetalarna.

Rättelsenämnderna utgör inte sådana i 4a § 1 mom. lagen om jämställdhet mellan kvinnor och män angivna organ i vilka kvinnor och män bör vara representerade till minst 40 procent vardera. Skatteverket bör dock även beakta jämställdheten mellan kvinnor och män då det gör sin framställan om medlemmar till nämnden.

2.3. Sektionernas sammansättning och bildande

Rättelsenämnden kan fungera indelad i sektioner. Indelningen i sektioner påkallas av antalet ärenden, deras svårighetsgrad och eventuella specifikt regionala förhållanden. Rättelsenämnden kan indelas i sektioner t.ex. enligt sakgrupp eller på geografisk grund. Indelningen i sektioner sker enligt vad som bestäms i 4 § 3 mom. i förordningen om skatteförvaltningen.

En sektion består av en eller flera ordföranden och 4 medlemmar. Om nämndens medlemsantal är t.ex. 16, kan nämnden endast indelas i 4 sektioner. Övriga sektionssammansättningar är då inte tillåtna. Nämnden fastställer sektionernas interna arbetsfördelning och utser sektionernas ordförande och medlemmar. Om nämnden vill ändra på sektionernas uppgiftsfördelning och sammansättning mitt under pågående mandatperiod, kan detta göras genom att sammankalla ett nytt möte för hela nämnden.

Om sektionerna, deras ordförande och medlemmar gäller enligt 4 § 7 mom. lagen om skatteförvaltningen i tillämpliga delar vad som bestäms om skatterättelsenämnden, dess ordförande och medlemmar. Av detta skäl skall en av sektionens medlemmar vara föreslagen av skatteverket, en av kommunerna (vid Koncernskattecentralens rättelsenämnd Finlands Kommunförbund) och två av organisationer som representerar olika skattetagargrupper.

Rättelsenämnden kan besluta själv om indelningen i sektioner så att varje medlem kan höra till en sektion. Sektionsmedlemmen kan fungera endast i sin egen sektion. Till varje sektion utnämns en eller flera ordföranden. Nämnden kan bestämma att en ordförande skall fungera som ordförande för fler än en sektion.

2.4. Nämnd med ordförande och en medlem

Skatterättelsenämnden eller dess sektion kan fungera i en sammansättning med en ordförande och endast en medlem om skattebeloppet kan ändra med högst 2 000 euro till följd av rättelseyrkandet. En ytterligare förutsättning för ärendets avgörande i denna sammansättning är att ordföranden och medlemmen är eniga om resultatet. Enligt 4 § 3 mom. i § förordningen om skatteförvaltningen bestämmer rättelsenämnden vem av de av nämndens eller sektionens medlemmar som representerar olika skattebetalargrupper som kan avgöra dylika rättelseärenden tillsammans med ordföranden. I skatterättelsenämnden eller sektionen kan således enligt arbetssituationen bilda också två sammansättningar som består av en ordförande och en medlem. 

Rättelseyrkanden som gjorts till förmån för skattetagarna kan också handläggas i denna sammansättning.

Om ordföranden fungerar som ordförande för flera sektioner, kan han avgöra sådana rättelseyrkanden som skall avgöras tillsammans med en ordförande och en medlem tillsammans med var och en av den ifrågavarande sektionens medlemmar som utsetts till detta uppdrag. Om skatterättelsenämndens båda medlemmar som representerar skattebetalarna har utsetts till att behandla ärenden som skall avgöras av en ordförande och en medlem, kan ordföranden fungera tillsammans med vilkendera medlemmen som helst. Då medlemmen som utsetts till denna uppgift är förhindrad kan ordföranden avgöra ärendet tillsammans med medlemmens personliga suppleant. Om såväl en medlem som suppleanten är förhindrade, överförs ärendet att handläggas av sektionen eller hela nämnden.  
Endast en medlem som representerar skattebetalarna och som utsetts att sköta detta uppdrag vid nämndens konstituerande möte eller dennes personliga suppleant kan avgöra rättelseyrkanden tillsammans med ordföranden.

2.5. Mandatperiod

Skatterättelsenämndens mandatperiod är 5 kalenderår. Mandatperioden för de skatterättelsenämnder som inleder sin mandatperiod i början av januari 2008 utgår 31.12.2012. De nuvarande skatterättelsenämndernas mandatperioder utgår 31.12.2007. Ett rättelseyrkande som inte avgjorts före 1.1.2008 överförs att handläggas av den behöriga skatterättelsenämnden.

3. Skatterättelsenämndernas möten

3.1. Möteskallelse och -plats

Skatterättelsenämndernas möteskallelser och mötesplats regleras inte av några specifika bestämmelser. Ansvaret för sammankallandet av rättelsenämnden, sektionen samt sammansättningen med ordförande och medlem ligger hos respektive ordförande. Antalet sektioner och deras arbetsfördelning bör anpassas så att möten kan hållas regelbundet. Skatterättelsenämnden kan även ha bestämt fasta tider för sina möten. Skatteverkets enheter bär ansvaret för att ordföranden får i god tid kännedom om de ärenden som skall handläggas.

Möteskallelsen skall tillställas medlemmarna skriftligen och i tillräckligt god tid. Man kan även komma överens om datum för följande möte vid respektive sammankomst.

En medlem som är förhindrad att närvara vid ett möte skall självmant kalla sin suppleant till mötet. Hindret skall även anmälas till ordföranden.

Rättelsenämnden väljer som mötesplats den plats som nämnden anser som mest ändamålsenlig. 

3.2. Närvarorätt

Enligt 4 § 2 mom. lagen om skatteförvaltningen skall skatterättelsenämnden ha en ordförande och ett med fyra delbart antal medlemmar. Bestämmelsen innebär att utöver nämndens medlemmar kan endast hela nämndens ordförande eller dennes ställföreträdare delta i beslutsfattandet vid hela rättelsenämndens möten. Övriga ordförandes närvarorätt bestäms av 4 b § lagen om skatteförvaltningen.

Enligt 4 b § lagen om skatteförvaltningen har skatteförvaltningens behöriga tjänstemän rätt att närvara vid nämndens sammanträden och delta i diskussionen. Till behöriga tjänstemän räknas bl.a. personer som förberett ett ärende för behandling vid rättelsenämnden eller till vilkas tjänsteåhavanden det annars hör att närvara vid nämndens sammanträden. Av nämnden inbjudna experter har även rätt att närvara vid möten och delta i diskussionen. Dessa experter är ofta personer utanför skatteförvaltningen som äger sakkunskap om vissa specialförhållanden.

Skatteombudet, den skattskyldige och utomstående får inte närvara vid nämndens möten. Exempel på undantag från denna huvudregel är situationer vid vilka en tredje part ha blivit beviljad närvarorätt för att presentera en muntlig utsaga eller då man verkställer syn.

Det ovan nämnda gäller även sektionsmöten och möten med sammansättningen en ordförande och en medlem. 

3.3. Beslutförhet

3.3.1. Skatterättelsenämndens sammanträden

Enligt 4 a § lagen om skatteförvaltningen är nämnden beslutför då ordföranden och minst hälften av nämndens övriga medlemmar är närvarande. Om nämnden har fyra medlemmar utöver ordföranden, är nämnden beslutför då minst två medlemmar är närvarande utöver ordföranden. Ställföreträdanden för en medlem i skatterättelsenämnden är dennes personliga suppleant som utsetts av Skattestyrelsen. Vid förhinder för ordföranden vikarieras denne av den av rättelsenämndens ordförande som Skattestyrelsen utsett till ställföreträdande ordförande.

3.3.2. Sektionernas sammanträden

För skatterättelsenämndens sektioner, dess ordförande och medlemmar gäller i tillämpliga delar vad som bestäms om skatterättelsenämnden, dess ordförande och medlemmar. Om rättelsenämnden fungerar indelad i sektioner, består varje sektion av den som fungerar som ordföranden och fyra medlemmar.

Rättelsenämndens sektioner skall fungera i den sammansättning rättelsenämnden fastställt vid sitt konstituerande möte. Sektionen är beslutför då minst två medlemmar är närvarande utöver ordföranden. Ställföreträdanden för en sektionsmedlem är dennes personliga suppleant som utsetts av Skattestyrelsen. Vid förhinder för den som fungerar som sektionens ordförande vikarieras denne av den av rättelsenämndens ordförande som Skattestyrelsen utsett till ställföreträdande ordförande. 

3.3.3. Sammansättning med ordförande och en medlem

Då skatterättelsenämnden eller dess sektion fungerar i en sammansättning med endast ordföranden och en medlem, är nämnden eller dess sektion beslutför endast då bägge två är närvarande. Ställföreträdanden för medlemmen är dennes personliga suppleant som utsetts av Skattestyrelsen. Vid förhinder för ordföranden vikarieras denne av den av rättelsenämndens ordförande som Skattestyrelsen utsett till ställföreträdande ordförande. 

3.4. Protokoll

Enligt 4 § 4mom. i § förordningen om skatteförvaltningen skall man föra protokoll vid skatterättelsenämndens sammanträden och sektionssammanträden. Protokoll skall också föras då rättelsenämnden eller dess sektion fungerar i sammansättningen med en ordförande och en medlem. Rättelseyrkandet och det beslut som fattats till följd av yrkandet utgör en bilaga till protokollet.

Protokollets innehåll har inte reglerats närmare. Eftersom rättelseyrkandet och det beslut som fattats i ärendet utgör bilaga till protokollet, skall protokollet åtminstone utvisa vilka ärenden man behandlat vid sammanträdet. Varje behandlat ärende antecknas i allmänhet som sin egen paragraf i protokollet. Till protokollet bifogas även en förteckning med alla de uppgifter som behövs för att individualisera den skattskyldige och ärendet. I protokollet antecknas även omröstningarna och deras resultat samt de ärenden som behandlats vid en sektion och överförts till att avgöras av hela rättelsenämnden.

Om rättelsenämnden eller sektionen inte är enhällig i sammansättningen med en ordförande och en medlem, skall ärendet överföras till att handläggas av rättelsenämnden eller dess sektion. Överföringen antecknas i den förteckning som medföljer som protokollbilaga eller i beskattningshandlingarna. Ordförandens och medlemmens reservation skall inte protokollföras.

För att utreda ansvarsfrågorna bör man anteckna i protokollet vilka som varit med om att fatta beslut i ärendet. Om någon av medlemmarna kommer för sent till sammanträdet eller avlägsnar sig före sammanträdet avslutats bör protokollet utvisa vilka ärende denne varit med om att behandla. Därtill bör eventuella jäv också antecknas. Protokollet förs på en därtill tryckt blankett. Omröstningarna antecknas i blanketten, som bifogas till protokollet. Bilageblanketten är obehövlig om man kan förse protokollmarginalen med tillräckligt tydliga anteckningar om omröstningsresultatet. Alla framförda omröstningsförslag skall antecknas i protokollet tillsammans med en anteckning om vem som understött vilket förslag. Slutligen bör även omröstningsresultatet protokollföras.

Protokollföringen ombesörjs av ordföranden, som även undertecknar protokollet. Eftersom innehållet i sammanträdesprotokollet inte reglerats skilt efterföljer man de allmänna principerna om protokollföring. I protokollet antecknas ordföranden, medlemmarna samt övriga närvarande. Härutöver antecknas konstaterande av beslutförhet och namnen på de valda protokolljusterarna, vilka även undertecknar protokollet. Om skatterättelsenämnden eller sektionen fungerar i sammansättningen en ordförande och medlem skall bägge två underteckna protokollet.

4. Handläggningen av ärenden i skatterättelsenämnden

4.1. Allmänt

Förfarandet vid skatterättelsenämnden regleras av 4 a och 4 b § lagen om skatteförvaltningen och bestämmelser i statsrådets förordning om skatteförvaltningen samt även av vissa bestämmelser i färvaltningslagen och lagen om beskattningsförfarande. Fastighetsskattelagen och lagen om skatt på arv och gåva inkluderar också bestämmelser som gäller skatterättelsenämnderna.

Rättelseyrkandena regleras av 61 - 65 § lagen om beskattningsförfarande. Samma lags 72 - 79 § inkluderar de särskilda bestämmelser som gäller ändringar. Lagens 82 § inkluderar därtill en bestämmelse om behörig skatterättelsenämnd i ärenden om beskattning av begränsat skattskyldiga.

Förvaltningslagen är sekundär såsom en allmän föreskrift med hänsyn till speciallagen som avviker från den. Den tillämpas inte om en annan lag innehåller bestämmelser som avviker från förvaltningslagen. Vid rättelseförfarandet är det närmast bestämmelser om jäv och muntlig handläggning i förvaltningslagen. Även beslut på grund av rättelseyrkanden ska i princip uppfylla de krav som i förvaltningslagen har bestämts för motivering av beslut.
 
Ovan nämnda lagar reglerar inte rättelseförfarandet i detalj. Nämnderna måste av denna orsak bestämma till stora delar själva om sina egna arbetssätt. Det är då skäl att söka efter så flexibla och ändamålsenliga lösningar som möjligt, som beaktar antalet anhängiga ärenden och deras svårighetsgrad.

Ordföranden kan i en sammansättning med endast en medlem avgöra rättelseyrkanden som inte ändrar på skattebeloppet med högst 2000 euro. Med skattebeloppet avser man skatten som skall debiteras och en eventuell skatteförhöjning. Om den skattskyldige har framställt rättelseyrkandet för flera år, räknas det ovan nämnda skattebeloppet separat för varje skatteår. Om skattebeloppet inte är entydigt och det föreligger en fara för att nämnda belopp överskrids är det skäl att överföra ärendet att handläggas av en sektion eller hela rättelsenämnden. Principiellt viktiga ärenden vid vilka beloppet på 2000 euro inte överskrids borde också handläggas vid en sektion eller av hela skatterättelsenämnden.

Om den skattskyldiges och dennes makes beskattning ändrar med mer än 2000 euro till följd av rättelseyrkandet kan yrkandet inte handläggas i en sammansättning med ordföranden och en medlem.

Då man överväger huruvida ett ärende kan handläggas av ordföranden och endast en medlem bör man utöver den skattskyldiges rättelseyrkande även beakta hur mycket skatten kan överhuvudtaget ändras enligt de tillämpliga bestämmelserna. Även om den skattskyldige yrkar på att skatten skall ändras med mer än 2000 euro, kan ärendet handläggas i sammansättningen med ordföranden och endast en medlem om de gällande bestämmelserna inte tillåter en skatteändring på mer än 2000 euro. Tillämpningen av beloppsgränsen illustreras i ett exempel nedan.

En skattskyldig, vars beskattningsbara förvärvsinkomster uppgår till 53 000 euro och skatterna sammanlagt 19 815 euro, beviljas under skatteåret 2008 ett avdrag om 4 300 euro för resor mellan bostaden och arbetsplatsen räknat enligt det billigaste färdmedlet, som i detta fall ansågs vara buss. Den skattskyldiges resekostnader har beräknats uppgå till 4 800 euro, från vilket belopp man enligt 93 § 1 mom. ISkL hade subtraherat självriskandelen på 500 euro. 
 
Vid skatterättelsenämnden yrkar den skattskyldige avdrag av resekostnaderna beräknat enligt kostnaderna för bruk av egen bil, dvs. 0,22 euro/km för 35 000 kilometer, vilket utgör 7 700 euro.

Eftersom resekostnadsavdragets maximibelopp är 7 000 euro enligt 93 § 1 mom. ISkL, kan den skattskyldiga bli beviljad högst 2 200 euro i ytterligare avdrag för resekostnader. Den skattskyldige skulle sålunda påföras sammanlagt 18 495 euro i skatt efter beaktande av de resekostnadsavdrag som han yrkat på hos skatterättelsenämnden. Avdragets inverkan på skattebeloppet skulle alltså understiga 2 000 euro, vilket gör att ärendet kan handläggas i en sammansättning med ordföranden och en medlem.

Ett ärende som handläggs vid en sektion skall överföras att bli handlagd av hela skatterättelsenämnden, om hela nämndens ordförande eller ordföranden eller en medlem för ifrågavarande sektion yrkar på detta.

Skatteverket kan fortfarande godkänna den skattskyldiges rättelseyrkande helt eller delvis. Ett ärende som godkänns i sin helhet behandlas inte överhuvudtaget av skatterättelsenämnden.

Det finns inga bestämmelser om ersättning av parternas kostnader vid skatterättelsenämnden. Parterna svarar sålunda själva för sina kostnader. Om den skattskyldige yrkat på ersättning för sina kostnader i sitt rättelseyrkande, bör yrkandet lämnas utan prövning på grund av att ersättningen av kostnader inte hör under skatterättelsenämndens behörighet.

4.2. Beredning av ärenden

Det finns inga specialbestämmelser om ärendens beredning för skatterättelsenämndens sammanträden. Skyldigheten att utreda ärendet ankommer enligt 26 § 4 mom. lagen om beskattningsförfarandet (477/98) både på myndigheten och på den skattskyldige. Dessa båda skall i mån av möjlighet delta i utredning av ärendet. Utredningsskyldigheten ankommer på den av parterna som har bättre förutsättningar att utreda ärendet i fråga. För den skattskyldige har i lagen om beskattningsförfarande stadgats en utredningsskyldighet som är vidare än den i 31 § i förvaltningslagen stadgade skyldigheten. Skatteverket skall också i fortsättningen i enlighet med 31 § i förvaltningslagen se till att ärendet utreds. Enligt punkten om specialsituationer ankommer framställningen av utredningar i första hand på den skattskyldige då den andra parten i en rättshandling som den skattskyldige utfört inte bor i Finland eller då denne inte har hemort här och myndigheten kan inte med stöd av internationella avtal få tillräckliga uppgifter av rättshandlingen eller av den andra parten.

I 26 § 3 mom. lagen om beskattningsförfarande stadgas om den skattskyldiges hörande. Den skattskyldige skall enligt stadgandet reserveras möjlighet att bli hörd om man vid verkställande av beskattningen avviker väsentligt från den skattskyldiges deklaration. Om beskattningen ändras genom efterbeskattning eller skatterättelse till den skattskyldiges nackdel, skal den skattskyldige också då reserveras möjlighet att bli hörd. Då den skattskyldige hörs, skall man vid behov reservera tillräcklig tid för bemötande eller gensvar. Man skall beroende av fallet bestämma utsätta en tillräcklig tidsfrist. Då utredningar begärs, måste man alltid i mån av möjlighet nämnda de saker om vilka utredning speciellt borde ges.  I lagen om beskattningsförfarande stadgas dessutom om hörande i beskattningens specialfall.

I 32 och 33 § i förvaltningslagen har stadgats om begäran om utredning och om den frist som ska sättas ut för framläggande av utredning. Stadgandena tillämpas så att det kompletterar lagen om beskattningsförfarande. Då ett utlåtande eller annan utredning begärs,  ska man specificera de särskilda saker om vilka utredning ska framläggas. För framläggande av utredning ska det sättas ut en frist som är tillräcklig med hänsyn till ärendets art.

I skattelagstiftningen ingår inga särskilda bestämmelser om hörande av part i samband med behandling av rättelseyrkanden.  På hörandet tillämpas därför förvaltningslagens bestämmelser om hörande och de bestämmelser i skattelagstiftningen som avser hörande av skatteombud. Utgångspunkten med hörande är att den skattskyldige ska före beslutsfattande höras med anledning av skatteombudets rättelseyrkande såsom skatteombudets motpart, om hörandet till exempel på grund av att ärendet inte tas upp för prövning eller på grund av annan orsak uppenbarligen är onödigt.  Den skattskyldige ska likaså reserveras möjlighet att avge genmäle på grund av skatteombudet eventuella bemötande till den skattskyldiges rättelseyrkande, om detta inte uppenbarligen är onödigt. I fråga om den skattskyldiges rättelseyrkande eller den skattskyldiges bemötande reserveras motsvarigt skatteombudet möjlighet att bli hört. Motsvarande förfarande tillämpas i samband med förfarandet för rättelseyrkanden som avser arvs- och gåvobeskattning samt fastighetsbeskattning. Skatteverket ska sträva till att sörja för hörande av parter redan innan ärendet tas upp för behandling i skatterättelsenämnden.

I 36 § i förvaltningslagen föreskrivs om myndighetens skyldighet att upplysa en part om syftet med hörandet. Ur upplysningen ska framgå den frist som har satts ut för avgivande av förklaring. Ur upplysningen som avser frist ska framgå att försummelse av den utsatta tiden utgör inte hinder för ärendets avgörande. I begäran om hörande ska dessutom vid behov specificeras vilka omständigheter förklaring begärs om. Specifikation om omständigheter om vilka förklaring begärs behövs inte, om förklaringens objekt annars är tydligt.

En part ska enligt stadgandet tillställas handlingarna i de frågor som hörandet gäller i original eller kopior eller på något annat sätt ges tillfälle att ta del av dem. Handlingar som kommit in vid hörande i samband med beskattningen fogas i allmänhet inte till hörandebrevet. Om en part inte tillställs handlingar som är nödiga med tanke på hörande, ska parten reserveras tillfälle att ta del av handlingarna, varvid man i upplysningen ska nämna, var och när parten har möjlighet att ta del av handlingarna.

Ärenden bereds vid den enhet vid skatteverket som fått detta till uppgift i skatteverkets arbetsordning. Oftast torde detta ske vid den skattebyråenhet som fattat beslutet i det ärende som nu önskas bli rättat. Det kan även finnas en särskild enhet vid skatteverket som bereder alla rättelseyrkanden. Inom enheten bereds ärendet av de tjänstemän som utsetts att sköta dessa sysslor. Vid skatterättelsenämndens sammanträde föredrar beredaren, någon annan till denna uppgift utsedd tjänsteman eller ordföranden alla fakta i ärendet tillsammans med de bestämmelser och den rättspraxis som är aktuella i ifrågavarande fall varefter han framför sitt eget motiverade förslag till avgörande.    

Enligt 4 a § 3 mom. lagen om skatteförvaltningen avgörs ärendena vid skatterättelsenämnden utan föredragning. Bestämmelsen innebär närmast att rättelsenämnden behandlar ärenden utan den typ av föredragning som regleras i regeringsformen. Skatterättelsenämnden introduceras med ett föreliggande ärende på nämndens möten. I svårare fall kan man upprätta en promemoria som skickas till medlemmarna i förväg. Om någon av nämndemedlemmarna vill bekanta sig med något ärende i föredragningslistan på förhand, bör skattebyrån bereda möjlighet till detta.

4.3. Partens muntliga yrkanden och utredningar

Rättelseförfarandet vid nämnden är i huvudsak skriftligt. I vissa situationer kan parten dock sköta sitt ärende enklare och grundligare muntligen.  I 37 § i förvaltningslagen har det stadgats om muntliga yrkanden och utredningar. Stadgandet motsvarar i hög grad stadgandet om parternas utsagor i den upphävda lagen om förvaltningsförfarande. Syftet med stadgandet är att ändå ge allt bättre möjligheter till muntliga yrkanden och utredningar. Svårigheterna med att agera enligt de krav det skriftliga förfarandet ställer på parten kan bero på såväl ovana som av att det är i praktiken besvärligt att framföra sitt ärende skriftligen. Om parten då ges möjlighet att framföra sitt ärende muntligen kan även myndigheternas förutsättningar att utreda ärendet bli bättre.

En myndighet ska enligt 37 § 1 mom. i förvaltningslagen på begäran ge en part tillfälle att framföra ett yrkande eller lägga fram utredning muntligen, om det behövs för att ärendet ska kunna utredas och ett skriftligt förfarande skulle bereda parten oskäliga svårigheter. Enligt motiveringarna till förvaltningslagen borde möjlighet till muntlig utsaga inte avböjas åtminstone sådana situationer där myndigheten begär motsvarande uppgifter skriftligen. Om man genom muntlig utsaga kan främja ärendets utredning och skriftligt förfarande bereder oskäliga svårigheter, ska parten reserveras tillfälle till muntligt förfarande. Med oskäliga svårigheter avses närmast praktiska svårigheter att lägga fram ärenden skriftligen, varvid orsaken kan till exempel vara bristfällig läs- eller skrivförmåga, partens kroppsskada eller sjukdom eller ovana att lägga fram ärenden skriftligen. Dessutom har möjlighet till muntligt yrkande eller utredning begränsats i stadgandet så, att tillfälle behöver inte beredas, om  myndigheten anser, att detta inte är nödvändigt för att ärendet skall kunna utredas. Orsaken till vägran kan vara till exempel den, att genom muntligt yrkande eller utredning inte fås någon sådan ny utredning om, vad skriftligen har framförts i ärendet. Uppgifternas betydelse med hänsyn till ärendets utredning prövas av myndigheten. Då förutsättningarna som nämns i 37 § 1 mom. i förvaltningslagen uppfylls, är myndigheten skyldig att ta emot muntliga uppgifter. Skyldighetens förekomst förutsätter även att parten uttryckligen begär om möjlighet till muntligt yrkande eller utredning. Begäran behöver likväl inte vara skriftlig, utan den kan framföras till exempel per telefon.

Enligt 37 § 2 mom. i förvaltningslagen kan myndigheten på en parts begäran också i andra situationer än de som avses i 1 mom. ge parten tillfälle att muntligen framföra uppgifter som är nödvändiga för att ärendet skall kunna utredas. Sådan situation kan förekomma till exempel då mottagande av muntligt eller skriftligt yrkande kan både ur partens och ur myndighetens synvinkel anses vara det ändamålsenligaste. Godkännande av begäran beror då överlag på myndighetens prövning. Reservering av tillfälle förutsätter också då partens uttryckliga viljeyttring på ovan nämnt sätt.

I stadgandet har inte utsatts några särskilda krav på förfarandet i samband med mottagande av muntliga yrkanden eller utredningar. Mottagande av muntliga yrkanden eller utredningar utgör inte handläggning enligt det allmänna rättegångsförfarandet, vid vilket myndighetens sammansättning borde vara beslutför. Det kan anses vara tillräckligt att till exempel nämndens ordförande tar emot ett muntligt yrkande eller en muntlig utredning på myndighetens vägnar. Myndigheten ska, innan ärendet avgörs, ta reda på om vad och varför parten vill framlägga ett muntligt yrkande eller en mutlig utredning i ärendet. Ordföranden kan ensamt besluta om mottagande av en utsaga. Om mottagande av en muntlig utsaga inte behövs enligt ordförandens mening, bör beslut om ärendet fattas i skatterättelsenämnden, i sektionen eller i en sammansättning av ordföranden och en medlem. Då ett muntligt yrkande eller en muntlig utredning tas emot bör myndigheten, för att precisera innehållet i yrkandet eller utredningen vid behov ställa frågor till parten om eventuella oklara detaljer. 

I bestämmelsen om muntlig utsaga förutsätts det att samtliga parter skall vara samtidigt närvarande om detta är nödvändigt för att parternas rättigheter eller förmån kan bevakas. En sådan situation föreligger alltid då parternas likställighet råkar i fara. Syftet med stadgandet är framför allt att reservera eventuella övriga parter möjlighet att ge sin förklaring om partens muntliga utsagor eller utredningar. I stadgandet förutsätts inte, att andra parter ska vara närvarande utan det räcker med att de har i tillräcklig god tid blivit inbjudna. Skatteombudet är en part. Ombudet ska inbjudas, om detta inte uppenbarligen är onödigt. I vissa fall kan det vara nödigt att inbjuda även andra parter än skatteombudet, till exempel maken eller sammanslutningens delägare.

Myndigheten ska se till, att parten får uppgift om att mottagande av muntligt yrkande eller utredning har avböjts. Myndigheten ska dessutom instruera parten att skriftligen lägga fram sitt ärende. Myndighetens avgörande till mottagande av muntlig utsaga är en åtgärd som förbereder det slutliga beslutet. Över sådan mellanåtgärd kan besvär anföras först i samband med det slutliga beslutet. Avböjning av en muntlig utsaga ska motiveras i det slutliga beslutet.

Uppgifter om muntligen framförda yrkanden och utredningar som kan inverka på avgörandet i ett ärende ska enligt 42 § i förvaltningslagen antecknas eller registreras på något annat sätt i tillämpliga delar samt bifogas till handlingarna.

4.4. Muntlig bevisföring och syn

Om hörande av vittne på ed eller på försäkran finns bestämmelser i 40 § 1 mom. i förvaltningslagen. Den som inte är medlem i ett trossamfund kan i stället för ed avge försäkran och den som är medlem i ett trossamfund får välja mellan ed och försäkran. Hörande av vittne på ed eller på försäkran och hörande av part under sanningsförsäkran kräver särskilda skäl. Särskilda skäl kan anses föreligga om det inte finns andra tillgängliga medel med vilka man kunde anskaffa de nödvändiga bevisen.  En ytterligare förutsättning är att dessa bevis faktiskt är nödvändiga för att fakta skall kunna klarläggas i målet. Vid prövningen av huruvida särskilda skäl föreligger bör man även lägga märke till ärendets betydelse och rättsskyddsperspektiv.

Ofta framläggs kravet på hörande av vittne på ed och hörande av part under sanningsförsäkran av parterna. Myndigheten kan även på eget initiativ besluta om muntlig bevisföring. Parterna har dock ingen absolut rätt att ty sig till hörande av vittne på ed eller hörande av part under sanningsförsäkran, utan beslutet om hörande fattas i sista hand av den myndighet som handlägger ärendet. Hörandet kan anses vara obehövligt om man inte härigenom kan presentera tilläggsutredning till det som framförts skriftligen. Avvisandet av begäran om hörande på ed är inte ett överklagbart beslut. Beslutet kan överklagas först i samband med det slutliga avgörandet. Motiveringen till avvisandet ska framläggas i det slutliga beslutet.

Vittne eller part kan höras i skatterättelsenämnden eller hörandet kan vid behov göras i form av handräkning hos förvaltningsdomstolen. Då rättelseyrkanden behandlas bör man, för att försäkra snabb behandling, i samband med utnyttjandet av muntliga bevisningsmetoder i allmänhet anlita förvaltningsdomstolens handräckning. Bevisning kan genomföras i myndighetens utrymmen eller i andra utrymmen som är lämpliga för bevisningens genomförande. Handräckning för användande av muntliga bevismedel kan med stöd av 40§ 2 mom. i förvaltningslagen ges av den förvaltningsdomstol vid vilken vittnet eller parten lämpligast kan höras. Förvaltningsdomstolen är med stöd av stadgandet skyldig att lämna handräckning till den myndighet som anhåller om den. Om hörandet görs i form av handräckning hos förvaltningsdomstolen, bör skatterättelsenämnden till förvaltningsdomstolen lämna tillräckliga uppgifter som behövs vid hörandet. Såsom till exempel en förteckning över frågor som ska ställas för den som ska höras. Skatterättelsenämndens ordförande eller medlem kan också vara närvarande vid rätten och be domstolen att vid behov ställa tilläggsfrågor för den som ska höras.

Sådan part, som omedelbart berörs av beslutet i ärendet skall ges tillfälle att vara närvarande då ett vittne eller en part hörs. Part har med stöd av 40 § 1 mom. i förvaltningslagen rätt att ställa frågor till den som hörs samt att uttala sin åsikt om dennes berättelse. Skatterättelsenämnden ska dessutom vid behov om omständigheter som framgår ur protokollet höra de parter, som inte har varit närvarande i förvaltningsdomstolen. Ärenden som kommit fram i samband med hörande av vittne eller part, som kan inverka på avgörandet i ett ärende, ska i enlighet med 42 § i förvaltningslagen antecknas eller registreras på något annat sätt.

Enligt 40 § 3 mom. i förvaltningslagen i fråga om vittnesjäv samt ett vittnes och en parts rätt att vägra vittna gäller förvaltningsprocesslagen.

Enligt 64 § 1 mom. i förvaltningslagen i ett förvaltningsärende svarar envar för sina kostnader. Myndigheten som behandlar ärendet utser vittnen, så att vittnen har rätt till ersättning. Ersättningen betalas i enlighet med 64 § 3 mom. i förvaltningslagen med iakttagande i tillämpliga delar av lagen om bestridande av bevisningskostnader med statens medel (666/1972). Ersättning betalas av medel som står till myndighetens förfogande. Om det finns anledning till det, kan myndigheten förplikta en part att ersätta myndigheten helt eller delvis för de ersättningar som betalas av dessa medel. Då orsakerna prövas, kan motiveringar hämtas från 16 och 17 § i av lagen om bestridande av bevisningskostnader med statens medel.

Enligt 38 § 1 mom. förvaltningslagen en myndighet kan förrätta syn om det behövs för att ett ärende ska kunna utredas. Syftet med syn är att skaffa tilläggsutredning för att ett anhängigt ärende ska kunna avgöras. Myndigheten är inte skyldig att förrätta syn, utan utnyttjandet av det beror på myndighetens tolkning även då det kan på sätt som avses i stadgandet betraktas som behövligt. Syn kan förrättas även då en part motsätter sig det. Myndigheten har likväl inte rätt att ta till tvångsåtgärder för att förrätta syn och syn ska förrättas utan att syneobjektet eller dess innehavare orsakas oskälig olägenhet. Syn får inte förrättas i lokaler som omfattas av hemfriden, om inte något annat bestäms särskilt i lag.

Part ska reserveras tillfälle att vara närvarande vid syn och då framlägga sin åsikt om ärenden som kommer fram. Vid syn ska enligt 38 § 2 mom. i förvaltningslagen upprättas protokoll av vilket myndighetens viktigaste iakttagelser, alltså sådana saker som kan ha betydelse för ärendets avgörande, samt parternas anmärkningar ska framgå. Protokollet ska utan dröjsmål delges parten och andra som har kallats till förrättningen. Protokollet är sekretessbelagt till den del som det innehåller beskattningsuppgifter om en enskild skattskyldig.

Myndigheten kan enligt 38 § 3 mom. i förvaltningslagen begränsa allmänhetens tillträde till syneförrättningen, om det är påkallat med hänsyn till ärendets art. Eftersom beskattningsfrågorna är sekretessbelagda, ska utomstående inte ges tillträde till syneförrättningen.

Det finns inga bestämmelser om ersättning av de kostnader som föranleds av syn. Samtliga parter svarar därför själva för de kostnader som föranletts dem av deltagandet i förrättningen.

4.5. Jäv

Jävighetsreglerna finns till för att trygga att den som avgör ett ärende inte står i ett sådant förhållande till en part eller ärendet i sig att dennes opartiskhet försätts i fara. Rättelsenämndens ordförande och medlemmar är skyldiga att självmant ta i beaktande sin eventuella jävighet.

Enligt 4 a § 4 mom. lagen om skatteförvaltningen får ordföranden eller en medlem som deltagit i fattandet av skattebeslutet inte behandla ärendet i rättelsenämnden. På jäv för rättelsenämndens ordförande och medlemmar tillämpas dessutom bestämmelserna om jäv i lagen om förvaltningsförfarande.

Enligt 27 § i förvaltningslagen en tjänsteman får inte delta i behandlingen av ett ärende eller vara närvarande vid behandlingen, om tjänstemannen är jävig. Såsom tjänstemans som avses i stadgandet betraktas personer som medverkar i behandling av ärenden hos staten och kommunen samt hos övriga myndigheter oberoende av, om dessa står i tjänste- eller arbetsförhållande eller om de är förtroendepersoner. Begreppet tjänsteman utsträcker sig således till personer som utövar offentlig makt. Enligt 27 § 2 mom. i förvaltningslagen gäller bestämmelserna om jäv för tjänstemän också ledamöter i ett kollegialt organ. Jäv gäller således även medlemmarna i skatterättelsenämnden.

Med behandling av ärenden som avses i lagen avses inte endast avgörande av ärenden, utan även omedelbara förberedande åtgärder, liksom ärendets föredragande och förberedning, inhämtande av utlåtanden, hörande av parter samt anskaffning av utredningar. Närvaroförbudet är av betydelse särskilt i fråga om kollegiala organs sammanträden. Skatterättelsenämndens jäviga medlem får således inte heller medverka i diskussionen som förbereder beslutet.

Om jävsgrunderna bestäms  i 28 § i förvaltningslagen.
En tjänsteman är jävig:

1. om tjänstemannen eller en närstående till honom eller henne är part,
2. om tjänstemannen eller en närstående till honom eller henne biträder eller företräder en part eller den för vilken avgörandet i ärendet kan väntas medföra synnerlig nytta eller skada,
3. om avgörandet i ärendet kan väntas medföra synnerlig nytta eller skada för tjänstemannen eller för en i 2 mom. 1 punkten avsedd närstående till honom eller henne,
4. om tjänstemannen står i anställningsförhållande eller i sådant uppdragsförhållande som har samband med det föreliggande ärendet till en part eller till någon för vilken avgörandet i ärendet kan väntas medföra synnerlig nytta eller skada,
5. om tjänstemannen eller en i 2 mom. 1 punkten avsedd närstående till honom eller henne är medlem av styrelsen, förvaltningsrådet eller något därmed jämförbart organ eller är verkställande direktör eller innehar motsvarande ställning i en sådan sammanslutning eller stiftelse eller sådant statligt affärsverk eller sådan statlig inrättning som är part eller för vilken avgörandet i ärendet kan väntas medföra synnerlig nytta eller skada,
6. om tjänstemannen eller en i 2 mom. 1 punkten avsedd närstående till honom eller henne hör till direktionen för eller något annat därmed jämförbart organ i ett ämbetsverk eller en inrättning och det är fråga om ett ärende som sammanhänger med styrningen eller övervakningen av ämbetsverket eller inrättningen, eller
7. om tilltron till tjänstemannens opartiskhet av något annat särskilt skäl äventyras.

Den krets av närstående som stadgas i jävighetsgrunderna bestäms enligt 28 § 2 mom. i förvaltningslagen. Närstående har indelats i tre grupper. Till den första gruppen hör tjänstemannens närmaste anhöriga , dvs. s.k. familjekretsen. Till den andra gruppen hör släktingar utanför familjekretsen och till den tredje gruppen nära anhöriga till tjänstemannens make. Släktskapsförhållanden på grund av äktenskap eller sammanboende anses vara på samma sätt betydande då jävighet prövas. Med make avses förutom äkta make även sambo eller person i registrerat partnerskap. Såsom närstående betraktas motsvarande halvförändrar. Med närstående avses dessutom också person jämte maken som på annat sätt är särskilt nära för tjänstemannen. Person som är särskilt nära ska enligt motiveringarna till regeringens proposition i allmänhet ha motsvarande ställning som en familjemedlem eller andra i stadgandets 1 punkt uppräknade personer.

Skatterättelsenämndens medlem är jävig till exempel om han eller hon har hjälpt den skattskyldige med att fylla i skattedeklarationen eller om han eller hon eller maken har hjälpt den skattskyldige med att göra upp rättelseyrkandet.

Skatterättelsenämndens ordförande och medlem är jäviga, om de har medverkat i beskattningsbeslutet. Den här i lagen om skatteförvaltningen ingående bestämmelsen kompletteras av 28 § 1 mom. 7 punkten i förvaltningslagen, enligt vilken personen är jävig om tilltron till hans eller hennes opartiskhet av något annat särskilt skäl äventyras. En sådan orsak kan till exempel vara att tjänstemannen har behandlat samma ärende i en lägre myndighet och att ärendets tidigare behandling har ingått något sådant som kan undergräva personens objektivitet och äventyra tilltron till hans eller hennes opartiskhet.  En sådan orsak måste också kunna observeras av utomstående och dess opartiskhet äventyrande inverkan ska vara ungefär lika kraftig som avses i jävighetsgrunderna i punkterna 1 – 6. Stadgandet borde tillämpas så, att medborgarnas tilltron på myndigheternas opartiskhet skyddas. Detta borde likväl inte leda till att tjänstemannen förklarar sig jävig med sådana orsaker som inte är väsentliga med tanke på jävighet.

Exempel på situationer vid vilka en tjänsteman är jävig att handlägga och avgöra ett rättelseyrkande.

1. Tjänstemannen har lagt fram ett tolkningsförslag eller förslag till beskattningsbeslut, i vilket den skattskyldige individualiserats.
2. Tjänstemannen har fattat beskattningsbeslutet.
3. Tjänstemannen har meddelat förhandsbesked i ärendet.

Exempel på situationer vid vilka tjänstemannen inte kan anses vara jävig att avgöra ett rättelseyrkande.

1. Tjänstemannen har gett allmän handledning i den fråga som rättelseyrkandet gäller.
2. Tjänstemannen har meddelat sin opinion i egenskap av sakkunnig vid avgörandet av en beskattningsfråga där den skattskyldige ej blivit individualiserad.

Jävighet prövas alltid från fall till fall. Enligt 29 § i förvaltningslagen om jäv för ledamöter i ett kollegialt organ beslutar organet i fråga. Ett kollegialt organ beslutar också om någon annan som har rätt att närvara är jävig. En jävig person ska anmäla om sin jävighet till skatterättelsenämnden, som fattar beslut om jävighet. En ledamot får delta i behandlingen av en fråga om sitt jäv endast om organet inte är beslutfört utan ledamoten, och en ojävig person inte kan fås i stället för honom eller henne utan avsevärt dröjsmål. Beslut om jävighet ska motiveras och beslutet får inte överklagas. Beslut om jävighet jämte motiveringarna ska antecknas i skatterättelsenämndens protokoll.

Det är viktigt att parterna kan fram över lita på att ärenden handläggs opartiskt. I oklara fall är det därför skäl att ge jävsgrunderna en vidsträckt tolkning. 

4.6. Jäv för beredande tjänsteman

Jävighetsgrunderna i 28 § i förvaltningslagen är också tillämpliga på en tjänsteman som bereder ett ärende för handläggning vid rättelsenämnden eller redogör ärendet för ordföranden och medlemmarna. Den beredande tjänstemannen kan dock inte anses vara jävig på den grund att han deltagit i beskattningsbeslutet. Jävighet skulle utöver ärendets tidigare behandling även förutsätta, att ärendets tidigare behandling skulle ha innehållit något sådant som skulle undergräva tjänstemannens objektivitet och äventyra tilltron till hans eller hennes opartiskhet (se HFD 2004:82). Tjänsteman som föredrar ärenden hos skatterättelsenämnden är inte sådant i 29 § i förvaltningslagen avsett föredragande, om vars jävighet nämnden borde besluta.

4.7. Röstningsförfarande och uppskov

I 74 § lagen om beskattningsförfarande finns bestämmelser om hur man fattar beslut vid fall av oenighet. Lagen om beskattningsförfarande innehåller dock inga stadganden om omröstningsförfarandet. Eftersom de beslut som fattas av rättelsenämnden utgör tillämpning av lag i enskilda fall klassas de som rättsprövning. Förfarandet kan då följa de tillämpliga delarna av bestämmelserna i 23 kapitlet rättegångsbalken. 

Omröstningen sker så att medlemmarna uttalar sig i ärendet turvis. Ordföranden framlägger sin opinion som sista man. Åsikterna skall vara motiverade. En medlem som fogar sig till en tidigare framlagd åsikt är skyldig att motivera sig endast om hans motiv avviker från vad som framförts tidigare.

Ingen kan avhålla sig från omröstning utan varje medlem måste uttala sig i ärendet. Omröstningen sker på en och samma gång. De avvikande åsikterna sätts alltså inte skilt mot varandra. Röstningsförfarandet gör det omöjligt att lämna en s.k. avvikande åsikt i skatterättelsenämndens mötesprotokoll.

Ifall det uppstår oenighet om hur omröstningen skall ske eller vilket som är omröstningsresultatet bör man rösta om detta skilt. Ifall det framförts ett flertal separata yrkanden i ärendet skall man vid behov rösta separat om varje enskilt yrkande.

Om ett ärende avgörs av skatterättelsenämnden, gäller enligt 74 § lagen om beskattningsförfarande såsom beslut den åsikt som flertalet skall anses ha omfattat. Vid lika röstetal avgör den åsikt som är fördelaktigare för den skattskyldige eller, om denna grund inte kan tillämpas, den åsikt som ordföranden har omfattat.

Om två medlemmar sålunda föreslår beskattning enligt uppskattning till ett belopp av 5 000 euro medan två medlemmar stannar för beloppet 7 000 euro, omfattar man beloppet 5 000 euro eftersom denna åsikt är fördelaktigare för den skattskyldige.

Ifall en medlem sätter beloppet till 7 000 euro, två till 5 000 euro och två till 3 500 euro, bör man först utreda vad majoriteten kan anses ha omfattat. Först betraktar man det högsta föreslagna beloppet, eftersom detta förslag måste anses inkludera de lägre förslagen. Enligt detta synsätt stöder den som framlagt det högsta förslaget hellre beloppet 5 000 euro än 3 500 euro. Om rösterna härefter grupperas i två grupper, röstar tre personer på minst 5 000 euro medan två personer håller på beloppet 3 500 euro. Omröstningsbeslutet blir härmed 5 000 euro.

Bägge ovan utredda regler kan bli tillämpliga vid en och samma omröstning, om de två opinioner som kvarstår efter omgruppering är lika starka. Vid situationer där en medlem röstar på 7 000 euro, en på 5 000 euro och två på 3 500 euro, konstaterar man på ovan nämnda sätt att två medlemmar stött förslaget 5 000 euro medan två hållit på 3 500 mark. Då rösterna sålunda faller lika avgörs fallet till förmån för den skattskyldige enligt förslaget 3 500 mark.

Med uttrycket ”fördelaktigare för den skattskyldige” i 74 § lagen om beskattningsförfarande har man enligt fast praxis avsett ett avgörande som är förenlig med den skattskyldiges yrkande eller står möjligast nära detta yrkande.

Då regeln om fördelaktigare avgörande inte kan tillämpas avgörs omröstningen vid lika röstetal av ordförandens röst. En sådan situation föreligger t.ex. då man röstar om indelningen i sektioner.

Det finns inga bestämmelser om uppskov med handläggningen av rättelseyrkande. Ärendet kan uppskjutas t.ex. för skaffande av tilläggsutredning.

4.8. Avgörandets motivering

I 26 b § 1 mom. lagen om beskattningsförfarande stadgas om motivering av beslutet. Beslutet måste alltid motiveras om man avviker från den skattskyldiges deklaration eller om beskattningen ändras till den skattskyldiges nackdel. Om motiveringarnas innehåll har det inte stadgats något. Enligt stadgandets 3 mom. kan motivering av beslutet utelämnas, om motivering är uppenbart onödig.

Förvaltningslagens bestämmelser om motivering tillämpas på beskattningsförfarandet så att de kompletterar bestämmelserna i lagen om beskattningsförfarande. I 44 § i förvaltningslagen bestäms om beslutets innehåll dvs. om det, vad som av beslutet ska framgå.  Enligt stadgandet av beslutet ska tydligt framgå;

1. den myndighet som har fattat beslutet samt tidpunkten för beslutet,
2. de parter som beslutet direkt gäller,
3. motiveringen för beslutet och en specificerad uppgift om vad en part är berättigad eller förpliktad till eller hur ärendet annars har avgjorts, samt
4. namn och kontaktuppgifter för den person av vilken en part vid behov kan begära ytterligare uppgifter om beslutet.

Enligt 45 § 1 mom. förvaltningslagen ett beslut ska motiveras. I motiveringen skall det anges vilka omständigheter och utredningar som har inverkat på avgörandet och vilka bestämmelser som har tillämpats.
 
Motivering av avgöranden är viktigt med tanke på parternas rättsskydd. Parterna måste få veta vilka omständigheter inverkat på avgörandet. Motiveringarna har även betydelse för bruket av besvärsrätten, eftersom en tillräcklig motivering kan minska på benägenheten att söka ändring. Goda motiveringar ökar också parternas tillit till skatterättelsenämnden.

Eftersom kravet på motivering av beslut tvingar beslutsfattaren till en grundlig och konsekvent prövning av ärendet inverkar det således också på själva beslutsprocessen.

Motiveringarna gagnar även besvärsinstanserna som härigenom får reda på vilka omständigheter skatterättelsenämnden beaktat och vilken vikt dessa haft för avgörandet.

I 45 § 2 mom. i förvaltningslagen har nämnts de situationer där motiveringarna kan utelämnas. Av de i stadgandet nämnda situationer torde på skatterättelsenämndsförfarandet tillämpas endast den i punkt 5 nämnda grunden, enligt vilken motiveringen kan utelämnas om motivering av någon annan särskild orsak är uppenbart onödig. Motiveringen kan också utelämnas med stöd av 26 b § 3 mom. i lagen om beskattningsförfarande då motivering är uppenbart onödig. En sådan situation föreligger endast då den skattskyldiges yrkanden godkänns i sin helhet och avgörandet är så självklart att skattetagarens fördel inte kräver motivering av beslutet. Ett avgörande med vilket rättelsenämnden godkänner skatteombudets rättelseyrkande skall alltid motiveras.

De nämndemedlemmar som tagit del i beslutsfattandet svarar för att beslutet motiveras på tillbörligt sätt. Detta gäller även situationer där rättelsenämnden ändrar på ett framfört motiverat förslag till avgörande.

4.9. Arkivering och eftersysslor

Skatterättelsenämndens protokoll bör helst arkiveras centraliserat. Det mest ändamålsenliga arkiveringsstället är den enhet nämndens ordförande tjänstgör vid. Besluten och beskattningshandlingarna borde arkiveras där beskattningen verkställs.

Avsändningen av skatterättelsenämndens beslut ombesörjs tillsammans med eventuella eftersysslor av den skatteverksenhet vid vilken ärendet beretts för handläggning.

5. Ansvaret för skatterättelsenämndens ordförande och medlemmar

Skatterättelsenämndens ordförande och medlemmar ansvarar för de beslut, vilkas avgörande de tagit del i. Om avgjort ett ärende genom omröstning faller ansvaret på dem som röstat för det slutliga avgörandet.

Rättelsenämndens ordförande är tjänstemän på vilka man tillämpar tjänstemannalagen. Medlemmars agerande bedöms dock inte utgående från tjänstemannalagen eftersom medlemmarna sköter ett förtroendeuppdrag i förhållande till staten. Deras rättsställning är dock till vissa delar likställig med tjänstemännens. På skatterättelsenämndernas medlemmar tillämpas enligt 40 kap. 12 § brottslagen (604/2002) bestämmelser om tjänstemän i sagda kapitel, vilket innebär att bestämmelserna om tjänstebrott i strafflagens 40 kapitel är tillämpliga på dem.

Enligt 4 kapitlet 1 § 1 mom. skadeståndslagen är en arbetstagare ansvarig för skada som han i sitt arbete vållar genom fel eller försummelse, i den mån det med hänsyn till skadans storlek, handlingens beskaffenhet, skadevållarens ställning, den skadelidandes behov och övriga omständigheter prövas skäligt. Har arbetstagaren endast gjort sig skyldig till lindrigt vållande, skall inget skadestånd dömas ut. Om skadan har orsakats uppsåtligen, skall man enligt bestämmelsens 2 mom. döma ut fullt skadestånd om det inte av särskilda skäl prövas skäligt att skadeståndet nedsätts. Nämnda bestämmelse tillämpas enligt lagens 4 kapitel 2 § 1 och 4 mom. även på skatterättelsenämndens ordförande och medlem.

Staten svarar enligt 3 kapitlet 2 § skadeståndslagen primärt för skada som förorsakats av skatterättelsenämndens ordförande och medlem. Statens ansvar förutsätter vållande, dvs. fel eller försummelse. Även lindrigt vållande leder till skadeståndsansvar för staten. Skadeförorsakaren kan förpliktas att ersätta staten det belopp som staten betalat till skadelidande enligt grunderna i lagens 4 kapitel 1 §. Tjänstemannen behöver i allmänhet inte betala full ersättning till staten, utan beloppet jämkas.

Skattestyrelsen kan av särskilda skäl återkalla ordförandens eller nämndemedlemmens förordnande mitt under pågående mandatperiod. Enda tänkbara skälet kunde vara det att ordföranden eller medlemmen försummar skötseln av sina sysslor i väsentlig grad eller gör sig skyldig till sådana straffbara handlingar, vilkas påföljd är avsättning eller som undergräver det förtroende som ordföranden eller medlemmen förutsätts ha i sitt uppdrag.

Om en person utsetts att sköta ordförandeuppdraget i ett tjänsteförhållande på viss tid och förordnandet återkallas på ovan nämnda grunder, skall även tjänsteförhållandet på viss tid sägas upp med samma grunder innan den utsatta tiden går ut och personen ifråga avhållas från tjänsteutövning från och med den tidpunkt förordnandet till ordförandeskapet återkallats. I vissa fall kan man vara tvungen att upplösa tjänsteförhållandet.

6. Sekretessplikt och tystnadsplikt

Om offentlighet av beskattningshandlingar och –uppgifter regleras i lagen om offentlighet och sekretess i fråga om beskattningsuppgifter (1346/99). På beskattningshandlingar och –uppgifter tillämpas dessutom lagen om offentlighet i myndigheternas verksamhet (621/99) och förordningen om offentlighet i myndigheternas verksamhet (1030/99) samt personuppgiftslagen (523/99).

Enligt 4 § lagen om offentlighet och sekretess i fråga om beskattningsuppgifter skall sådana beskattningshandlingar som gäller den skattskyldiges ekonomiska ställning samt andra sådana beskattningshandlingar av vilka framgår uppgifter om en identifierbar skattskyldig vara sekretessbelagda, med de undantag som föreskrivs i 5–9 och 21 §. Offentliga är således de uppgifter som uttryckligen stadgats som offentliga i lagens 5 – 9 § samt de uppgifter som enligt lagens 21 § skall offentliggöras i samband med specialindrivning. Sekretessbelagda är således övriga i lagen avsedda handlingar som gäller en enskild skattskyldigs ekonomiska ställning samt andra handlingar, av vilka identifierbara uppgifter om den skattskyldige framgår.

Om innehållet i sekretessplikten, om tystnadsplikt samt om förbud mot utnyttjande har stadgats i 22 - 23 § i lagen om offentlighet i myndigheternas verksamhet.

Sekretessplikt betyder, att sekretessbelagd myndighetshandling eller en kopia eller utskrift av en sådan handling inte får företes för eller lämnas ut till utomstående eller med hjälp av en teknisk anslutning eller på något annat sätt företes för eller lämnas ut till utomstående. Det är förbjudet att avslöja sekretessbelagt innehåll muntligen eller till exempel genom att lämna en handling med sekretessbelagda uppgifter utomstående till handa.

Tystnadsplikt betyder, att den som är anställd hos en myndighet eller innehar ett förtroendeuppdrag inte får avslöja en handlings sekretessbelagda innehåll eller en uppgift som vore sekretessbelagd om den ingick i en handling, och inte heller någon annan omständighet som han har fått kännedom om i samband med sin verksamhet hos myndigheten och för vilken tystnadsplikt föreskrivs genom lag. Denna tystnadsplikt fortsätter ännu efter det att verksamheten hos myndigheten har upphört eller det uppdrag som utförts för myndighetens räkning har avslutats.

Förbud mot utnyttjande betyder, att sekretessbelagda uppgifter inte får utnyttjas för att skaffa sig eller någon annan person fördel eller skada för en annan person. Förbud mot utnyttjande gäller för alla de som enligt lag är sekretesspliktiga och också denna skyldighet fortsätter efter det att anställningsförhållandet eller förtroendeuppdraget upphört.

Skatterättelsenämndens medlem är sådan i stadgandet avsedd person som i sitt offentliga uppdrag får sekretessbelagda beskattningsuppgifter och för vilken således gäller ovan nämnda  sekretessplikt, tystnadsplikt och förbud mot utnyttjande.

I 23 § lagen om offentlighet och sekretess i fråga om beskattningsuppgifter stadgas om förhandlingssekretess, enligt vilken var och en är skyldig att hemlighålla vad som under handläggningen av ett ärende som har gällt ändringssökande har framförts vid skatterättelsenämnden. Avsikten med denna förhandlingssekretess är att försäkra, att medlemmarna kan fritt komma fram med sina åsikter under handläggning av ett ärende utan att vara rädda för att deras åsikter senare skulle komma till utomståendes eller skattskyldigas kännedom.

Man kan i skatterättelsenämnden behandla också uppgifter om insiderinformation som regleras i 5 kap. i värdepappersmarknadslagen. Skattestyrelsen har givit särskilda anvisningar om insiderinformation.

Om handlingar överförs mellan skatteverkets olika enhets för behandling i skatterättelsenämnden, skall man sörja för att sekretess inte äventyrs.

För brott mot sekretessplikt kan i enlighet med 40 kap. 5 § strafflagen dömas böter eller högst två års fängelse.

Det är viktigt för en person vars beskattningsärende skattemyndigheterna behandlar eller har behandlat att få veta hur hans ärende har avgjorts och vilka saker som inverkat i myndighetens avgörande. En sådan part har således med stöd av 11 § lagen om offentlighet i myndigheternas verksamhet rätt att få ta del av en handling som kan eller har kunnat påverka behandlingen, även om handlingen inte är offentlig. Man kan likväl enligt stadgandet låta bli att till en part lämna ut uppgift om handling som gäller hans egen sak när utlämnande av uppgifter ur handlingen skulle strida mot ett synnerligen viktigt allmänt eller enskilt intresse. Man kan också låta bli att till en part lämna ut uppgift om en föredragningspromemoria och ett förslag till avgörande så länge beslutet för vilket promemorian har upprättats eller förslag till avgörande gjorts har fattats. Avslående av partens rätt att få ta del av uppgifter ska avgöras fall för fall.

Tilläggsuppgifter:

• Skyldighet att iaktta sekretess och integritetsskydd i skatteförvaltningen, Skattestyrelsens anvisning 1935/09/2006
• Bestämmelser för förfarandet: Utlämnande av uppgifter ur beskattningshandlingar, Skattestyrelsens anvisning 785/09/2005
• Skattestyrelsens anvisning om behandling av insiderinformation

7. Arvoden och kostnadsersättningar til skatterättelsenämndens ordföranden, medlemmar och sakkunniga

7.1. Ordföranden

Vederbörande skatteverk är behörigt att fatta beslut om avlöningen av skatterättelsenämndens ordförande. Avlöningen skall till sin nivå motsvara vad som inom skatteförvaltningen betalas för sysslor med liknande krav.

Person som utsetts till ordförande utnämns till tjänsteförhållande på viss tid med tjänstebenämningen ordförande och bör erhålla en personlig månadslön fastställd till ett visst eurobelopp. Chef för en enhet inom skatteverket kan anses utgöra en syssla på motsvarande kravnivå. 

Ordförandena får normala resekostnadsersättningar för sina tjänsteresor enligt resestadgan för statliga tjänstemän.

7.2. Medlemmar och sakkunniga

Nämndemedlemmar, suppleanter, sakkunniga och ordföranden i bisyssla som deltar i skatterättelsenämndens sammanträden får mötesarvoden för varje sammanträdesdag enligt beslutet om arvoden för skatteförvaltningens förtroendevalda.

Till dem som deltar vid ett sammanträde betalas resekostnadsersättningar enligt resestadgan för statliga tjänstemän.