Skattetagarnas rättsbevakning inom skatteförvaltningen

Bevakning av skattetagarnas rätt är fr.o.m. 1.5.2008 Skatteförvaltningens uppgift och den sköts i princip likadant som verkställande av beskattningen, skattekontroll eller uppbörd och indrivning av skatter och avgifter.

Uppgiftens speciella karaktär gör emellertid att skattetagarnas rätt bevakas av en enhet som är oberoende av de övriga enheterna, dvs. Enheten för bevakning av skattetagarnas rätt. Enheten leds av skatteöverombudsmannen. Rättsbevakningsuppgiften sköts av ledande skatteombud och skatteombud som är tjänstemän i enheten.

I denna anvisning behandlas samarbetet mellan Enheten för bevakning av skattetagarnas rätt och de olika enheterna inom Skatteförvaltningen, inklusive skatterättelsenämnder, samt förfaranden som gäller rättsbevakningsuppgiften till den del det är fråga om t.ex. dokumenthanteringen mellan skattebyrån och Enheten för bevakning av skattetagarnas rätt. 

I denna anvisning behandlas inte rättsbevakningens sakinnehåll till övriga delar än vad som behövs för att harmonisera de ovan nämnda förfarandena. I regeringens proposition RP 148/2007 utreds ingående de mål som satts för reformen av skattetagarnas rättsbevakning samt reformens innehåll.

De nya bestämmelserna om besvärsförfarandet träder i kraft i början av 2009. Anvisningar om hur dessa ändringar kommer att påverka förfarandena meddelas särskilt.

Generaldirektör  Mirjami Laitinen

Skatteöverombudsman  Timo Räbinä

1Sätten för skattetagarnas rättsbevakning

Enligt 2 § i lagen om skatteförvaltningen hör bevakningen av skattetagarnas rätt till Skatteförvaltningens uppgifter. Skattetagare är staten, kommunerna, församlingarna, Folkpensionsanstalten, skogsvårdsföreningarna och skogscentralerna.

Från 1.5.2008 finns det tre alternativa sätt att sköta bevakningen av skattetagarnas rätt:

1. rättsbevakning som sköts av Enheten för bevakning av skattetagarnas rätt (VOVA),
2. rättsbevakning som sköts självständigt av kommunen, församlingen eller Folkpensionsanstalten, och
3. rättsbevakning som sköts av skatteombud enligt 17 § i lagen om skatteförvaltningen.

Den primära aktören i bevakningen av skattetagarnas rätt är Enheten för bevakning av skattetagarnas rätt. Meningen är att sätten i punkt 2 och 3 ska användas endast i undantagsfall. Skattetagarna kan dessutom alltid ta initiativ eller annars kontakta enheten i situationer där de anser att det är motiverat att vidta rättsbevakningsåtgärder i beskattningen. 

Bestämmelser om Enheten för bevakning av skattetagarnas rätt och dess uppgifter ingår i 14-16 § i lagen om skatteförvaltningen och i olika skatteförfattningar. Enhetens uppgift är att bevaka statens, kommuners, församlingars, Folkpensionsanstaltens, skogsvårdsföreningars och skogscentralers rätt vid beskattningen och vid sådant ändringssökande som gäller beskattningen. Enheten för skattetagarnas talan i ett beskattningsärende t.ex. genom att söka ändring i skatte- och rättskipningsmyndigheternas beslut och avger bemötanden i besvär som framställts av skatt- och betalningsskyldiga. Enheten är i sin rättsbevakningsuppgift oberoende av den övriga Skatteförvaltningen.

Kommuner, församlingar och Folkpensionsanstalten har fortfarande samma självständiga rätt att söka ändring som de haft enligt de tidigare bestämmelserna uttryckligen i egenskap av skattetagare, t.ex. som kommun. Till övriga delar bevaras de nuvarande förfaranden som gäller ändringssökande.

Rätten att söka ändring hos skattetagarna används förutom av skattetagarna själv, av de skatteombud som enligt 17 § i L om skatteförvaltningen särskilt förordnats i uppdraget i Enheten för bevakning av skattetagarnas rätt. Dessa skatteombud har inte bara den normala ställningen som skatteombud, men också en särskild ställning som är oberoende av enheten. Förordnade skatteombud kan använda sig av kommunens, församlingens och Folkpensionsanstaltens rätt att söka ändring. Då är det alltid fråga om kommuners, församlingars eller Folkpensionsanstaltens ändringssökande, inte Enhetens för bevakning av skattetagarnas rätt eller skatteombudets. Därtill hjälper de förordnade skatteombuden i övrigt skattetagarna att bevaka sin rätt. Finlands Kommunförbund utser dessa skatteombud på förslag av enheten.

2 Enheten för bevakning av skattetagarnas rätt och dess organisation

Enheten för bevakning av skattetagarnas rätt består av skatteöverombudsman, utvecklingschef, fyra ledande skatteombud samt ca 50 skatteombud. Skatteombuden är förlagda i de olika person- och företagsskattebyråerna.

Verksamhetsområdet för enheten är hela landet. Av detta följer att också verksamhetsområdet för alla skatteombud inledningsvis är hela landet och uppgifterna omfattar alla skatteslag. Skatteombuden utses således inte längre genom kommunvisa förordnanden.

I enhetens arbetsordning förordnas om skatteombudens primära arbetsdelning regionalt och inom olika skatteslag. Den primära arbetsdelningen som fastställts genom arbetsordningen begränsar dock inte i sig skatteombudens behörighet: skatteombudet kan föra enhetens talan också i andra ärenden än vad som förordnats som hans eller hennes primära uppgift. I praktiken följer man den primära arbetsdelningen och enheten organiserar verksamheten enligt den, om inte annat följer av särskilda skäl. 

På APAJA [Verotus > Veronsaajien oikeudenvalvonta > Yksikön tehtäväkohtaisia yhteystietoja]  finns en uppdaterad förteckning över behöriga skatteombud listade enligt skattebyrå. Skatteombuden på listan sköter skattetagarnas rättsbevakningsuppgifter inom tjänsteområdet för skattebyrån i fråga.

Enheten har fördelats till tre riksomfattande grupper: personbeskattnings- och förskottsuppbördsgruppen, företags- och samfundsbeskattningsgruppen samt momsbeskattningsgruppen.

I personbeskattnings- och förskottsuppbördsgruppen behandlas de rättsbevakningsuppgifter som gäller

1. beskattning av fysiska personers personliga inkomster
2. arvs- och gåvobeskattning
3. fastighetsbeskattning
4. överlåtelsebeskattning
5. prestationsbetalarens skyldighet att innehålla förskott och källskatt samt
6. skyldigheten att betala arbetsgivarens socialskyddsavgift.

Sakkunniga i gruppen leds av ett ledande skatteombud.

I företags- och samfundsbeskattningsgruppen behandlas de rättsbevakningsuppgifter som gäller

1. momsskyldiga skogsbruksidkare
2. jordbruksidkare
3. rörelseidkare och yrkesutövare
4. personbolag
5. aktiebolag samt
6. övriga samfund

i frågor som gäller inkomstbeskattningen av personlig inkomst, jord- och skogsbruksinkomst samt förskottsuppbörden som verkställs på basis av inkomst.

Det finns två ledande skatteombud i gruppen och de svarar för sakkunnighandledningen, den ena med samfundsbeskattningen som ansvarsområde och den andra för övrig företagsbeskattning (jordbruks- och näringsidkare samt personbolag).

I momsbeskattningsgruppen behandlas rättsbevakningsfrågor som gäller

1. momsbeskattning och
2. andra rättsbevakningsuppgifter än dem som hör till person- och förskottsuppbördsgruppens eller företags- och samfundsbeskattningsgruppens uppgifter.

Sakkunniga i gruppen leds av ett ledande skatteombud.

Ledande skatteombudet bildar enhetens ståndpunkt i oklara ärenden och för enhetens talan i ärenden som behandlas vid Centralskattenämnden och i samtliga ärenden som behandlas av högsta förvaltningsdomstolen.

Ledande skatteombudet kan inom sitt ansvarsområde meddela föreskrifter om arbetsdelningen eller själv ta ärendet för avgörande då ärendet är vittomfattande eller principiellt viktigt och rättsbevakningens enhetlighet kräver det.

Som stöd för rättsbevakningen i enheten finns det en samarbetsgrupp som behandlar utvecklingstrender och verksamhetslinjer för skattetagarnas rättsbevakning samt samarbetet mellan de olika skattetagarna och enheten i rättsbevakningsarbetet. Samarbetsgruppen består av ordförande och högst sex övriga medlemmar som förordnas av Finansministeriet och av vilka två ska utses av Finlands kommunförbund. Mandatperioden för samarbetsgruppen är fyra år. Medlemmarna i samarbetsgruppen representerar olika skattetagare.

Organisationsschemat för Enheten för bevakning av skattetagarnas rätt finns i en bilaga (1.5.2008).

3 Hörande av enheten

3.1  Hörande då Skatteförvaltningen sätter upp anvisningar

I bevakningen av skattetagarnas rätt införs ett nytt förfarande där de centrala enheter inom Skatteförvaltningen som styr beskattningen – t.ex. Skattestyrelsen och dess verksamhetsenheter samt Skatteuppbördscentralen – kan enligt eget gottfinnande höra Enheten för bevakning av skattetagarnas rätt bl.a. för harmoniseringsanvisningar på samma sätt som när man begär in utlåtanden från intressenter som representerar olika skattebetalare eller beskattningssakkunniga utanför Skatteförvaltningen. På det här sättet kan också skattetagarnas synpunkter iakttas bättre redan då man sätter upp anvisningar. Om enheten konstaterar i sitt utlåtande att ställningstagandet i anvisningen också motsvarar skattetagarnas uppfattning om saken, kommer enheten inte att överklaga sådana preliminära ställningstaganden som meddelats enligt anvisningen eller att söka ändring i en redan verkställd beskattning, förutsatt att ändringar i lagstiftningen, oenhetlig beskattnings- eller rättspraxis eller andra särskilda skäl ger anledning till det.

Eftersom det är fråga om en vanlig del av anvisningsberedningen, finns det inte några särskilda bestämmelser i lag om hur hörandet ska förverkligas. Av den anledningen kan t.ex. beskattningscentralen, skattegranskningsenheten eller Skatteuppbördscentralen enligt eget gottfinnande höra enheten när de håller på att utarbeta anvisningar om substans eller förfaranden. Begäran om utlåtande befordras till skatteöverombudsmannen.

3.2  Hörande av enheten innan ett ärende avgörs

3.2.1 Hörande enligt 15 § i L om skatteförvaltningen

I 15 § i L om skatteförvaltningen regleras om hörande av Enheten för bevakning av skattetagarnas rätt innan ett ärende avgörs. Enligt bestämmelsen kan en enhet inom Skatteförvaltningen, centralskattenämnden eller en skatterättelsenämnd som behandlar ett ärende som gäller beskattning, förhandsbesked, förhandsavgörande eller rättelseyrkande ge enheten tillfälle att bli hörd innan ärendet avgörs. Bestämmelsen intogs i skatteförvaltningslagen för att den kan tillämpas på alla de delområden av beskattningen där Skatteförvaltningen är en aktiv myndighet.

Med hörande innan ett ärende avgörs avses i detta sammanhang hörande i ett enskilt ärende som är under behandling. Bestämmelsen kan tillämpas framför allt på det skriftliga hörandeförfarandet men den möjliggör i sak och gäller också mindre formbundet muntligt hörande. Bestämmelsen gäller i sig inte förfarandet med delgivning av beslut.

Bestämmelsen definierar till vissa delar enhetens roll som den part som för skattetagarens talan i tvåpartsförhållandet. Hörande kan verkställas i alla beskattningsskeden från registreringen som skatt- eller betalningsskyldig till de beslut som anses höra till beskattningen och som fattas vid skatteuppbörden eller -indrivningen. Enheten kan således höras vid beskattningens verkställande, skattekontroll, ändringsbeskattning, förhandsbesked eller -avgöranden, eller ändringssökande i första instans i rättelseyrkandeförfarandet. Bestämmelser om hörande i besvärsskedet ingår bl.a. i 69 § i lagen om beskattningsförfarande och i 34 § i förvaltningsprocesslagen.

15 § i skatteförvaltningslagen är kompletterande till sin karaktär. Bestämmelser om hörande av skatteombudet och delgivning av beslut finns t.ex. i BFL 26 d § och i 193 b § i mervärdesskattelagen. I dessa bestämmelser anges att skatteombudet hörs och delges beslut så att skatteombudet ges tillfälle att ta del av beskattningshandlingarna, om inte annat bestäms på något annat ställe i skattelagstiftningen. Bestämmelserna har i och för sig möjliggjort att skatteombudet uttryckligen kan höras även skriftligen, t.ex. innan ett beskattnings- eller ändringsbeskattningsbeslut fattas eller då ärendet behandlas av skatterättelsenämnden. Dessa bestämmelser förblir i kraft, dock med sådana ändringar att Enheten för bevakning av skattetagarnas rätt nämns i bestämmelserna i stället för skatteombudet.

Bestämmelsen i 15 § i lagen om skatteförvaltningen medför rätten att bli hörd men hörande är inte förpliktande. Enligt motiveringen i regeringspropositionen möjliggör bestämmelsen ett relativt flexibelt förfarande i samband med hörande av skattetagare. Ärendet behandlas i sin helhet med beaktande av dess karaktär och omfattning. Den enhet inom Skatteförvaltningen som saken gäller, centralskattenämnden eller en skatterättelsenämnd prövar om det är nödvändigt att höra enheten. I prövningen iakttas också rättsbevakningens syfte och innehåll enligt skatteförvaltningslagen, t.ex. 14.2 §. Ett ärende som är föremål för hörande ska således vara juridiskt oklart eller medföra betydande skatteintresse. Enheten kan i princip låta bli att avge utlåtande om ärendet inte är juridiskt oklart eller medför mindre ekonomiskt intresse då skattetagarnas rättsbevakning inte i övrigt förutsätter utlåtande.

Hörandet möjliggör att nämnden eller den som verkställer beskattningen får kännedom om skattetagarnas synpunkter i allt tidigare skede och i mer officiell form. Detta möjliggör för sin del en mångsidigare prövning och ökar således kvaliteten på beskattningsbeslut. Nämnden eller den som verkställer beskattningen fattar naturligtvis ett självständigt beslut och beaktar alla de synpunkter som kommit fram. Hörandet kan också utgöra en impuls för Enheten för bevakning av skattetagarnas rätt i ett ärende som eventuellt bör överklagas.

När det är fråga om ett rättelseyrkande som framställts av den skatt- eller betalningsskyldige – såsom ett rättelseyrkande till skatteverket eller skatterättelsenämnden – ges enheten i regel inte tillfälle att bli hörd innan ärendet avgörs. Beslut om hörande fattas fall för fall och enheten i fråga inom Skatteförvaltningen eller skatterättelsenämnden avgör om rättsbevakningsenheten bör höras i ärendet. Beslutet om hörande fattas av den tjänsteman som behandlar rättelseyrkandet, t.ex. beredaren, föredraganden eller nämnden eller dess ordförande. Bemötandet som enheten avger delges alltid den skatt- eller betalningsskyldige. Om den skatt- eller betalningsskyldige avger genmäle, prövar nämnden eller tjänstemannen som behandlar ärendet om det ger anledning till att enheten ska höras.

Om rättelseyrkandet framställs av enheten, ges den skatt- eller betalningsskyldige naturligtvis alltid tillfälle att bli hörd om yrkandet och enheten ges tillfälle att avge genmäle om den skatt- eller betalningsskyldige avgett bemötande.

3.2.2 Skriftligt hörande

Om enheten hörs skriftligen med stöd av 15 § i lagen om skatteförvaltningen, ska enheten avge ett skriftligt utlåtande. Då ska den skatt- eller betalningsskyldige i allmänhet ges tillfälle att framföra sin egen uppfattning om saken.

Skriftligt hörande av enheten vid beskattningens verkställande med stöd av 15 § i lagen om skatteförvaltningen är i praktiken ett exceptionellt förfarande. Enheten hörs endast av särskilda skäl. Begränsade resurser och strikta tidsfrister gör att skattetagare inte kan höras skriftligen i stor skala innan beslut fattas. Däremot kan nämnderna höra enheten oftare.

Skriftligt hörande innan beskattnings- eller rättelsebeslut fattas kan vara motiverat i synnerhet då ärendet har stor ekonomisk betydelse eller är juridiskt mycket oklart och ärendet med sannolikhet kommer att avgöras till den skattskyldiges fördel.

För att avge ett bemötande eller annat utlåtande bör reserveras en skälig tid, högst två veckor. Tidsfristen kan variera beroende på saken och den ska också anpassas till beskattningens frister.

Om enheten har hörts skriftligen innan ärendet har avgjorts, ska beskattningsbeslutet alltid delges enheten. 

3.2.3 Muntligt hörande

Innan skatteverket avgör ett konkret ärende kan det höra Enheten för bevakning av skattetagarnas rätt även muntligt. Nämnderna kan höra skatteombudet endast skriftligen, förutsatt att det inte är fråga om muntligt hörande vid nämndens sammanträden (37 § i förvaltningslagen). Muntligt hörande innebär i praktiken också att ärendet samtidigt blir delgivet.

Den tjänsteman som behandlar ärendet i någon av Skatteförvaltningens enheter avgör om hörandet behövs i det aktuella fallet. Muntligt hörande är inte formbundet och förfaringssätten beror på ärendets karaktär och omfattning.

I handlingarna (t.ex. elektroniska anteckningar) antecknas att vederbörande skatteombud i enheten har hörts muntligen innan ärendet har avgjorts och att ärendet således har delgetts honom. Om skatteombudets ställningstagande avviker avsevärt till sina slutsatser eller belopp från den skattskyldiges eller skatteverkets uppfattning, ska man göra korta anteckningar om skatteombudets ställningstagande och bifoga dem till handlingarna.

4  Delgivning av beslut till enheten

4.1  Allmänt om delgivning av beslut

Bestämmelser om delgivning av beslut till Enheten för bevakning av skattetagarnas rätt finns t.ex. i BFL 26 d §. Enligt bestämmelsen delges beslut så att enheten ges tillfälle att ta del av beskattningshandlingarna.

Delgivningen görs så att enheten bereds tillfälle att bekanta sig i de handlingar som är centrala med tanke på dess uppgift enligt 14.2 § i lagen om skatteförvaltningen. Nedan i detta kapitel listas de fall där skatteverken delger enheten sina egna beslut eller skatterättelsenämndens beslut jämte handlingarna i ett särskilt förfarande.

Skatteverken behöver inte i fortsättningen tillämpa ett massförfarande genom vilket beslut delges, endast tillämpa något av de nedan beskrivna sätten. Tidigare kunde man exempelvis låta skatteombudet bekanta sig i handlingarna under en viss tid efter att skatteverket godkänt eller skatterättelsenämnden behandlat ärendet, men nu kan man avstå från sådana arrangemang.

Enheten för bevakning av skattetagarnas rätt kan i sig få del av alla beskattningshandlingar och alla uppgifter i beskattningens datasystem och dessutom begära att skatteverket lämnar de uppgifter och handlingar som enheten särskilt begärt. I detta avseende fungerar enheten självständigt enligt enhetliga riktlinjer. 

4.2  Beslut som alltid ska delges enheten

4.2.1 Förhandsavgöranden och handledning

Alla förhandsavgöranden och annan handledning delges vederbörande skatteombud i enheten strax efter att avgörandet har meddelats. Tiden då enheten kan söka ändring i ett förhandsavgörande börjar från beslutet (30 dagar).

Centralskattenämndens avgöranden kan överklagas hos högsta förvaltningsdomstolen. Centralskattenämndens avgöranden delges vederbörande ledande skatteombud i enheten.

Tillsammans med förhandsavgörandet eller handledningen levereras också de handlingar som samlats under beredningen. Skatteombudet återsänder handlingarna strax efter att ha behandlat ärendet.

4.2.2 Beslut om dispens

Beslut om dispens som gäller avdragande av förlust enligt 122 § i inkomstskattelagen, oanvända gottgörelser för bolagsskatt enligt 5 a § i lagen om gottgörelse för bolagsskatt och användning av skatteöverskott meddelas till vederbörande skatteombud i enheten strax efter beslutet. Enheten kan söka ändring i beslutet inom 30 dagar från beslutet.

Tillsammans med beslutet levererar man till skatteombudet också de handlingar som samlats under beredningen. Skatteombudet återsänder handlingarna strax efter att ha behandlat ärendet.

4.2.3 Beslut i frågor som juridiskt lämnar rum för tolkning eller är oklara

Skatteverken och de övriga enheterna inom Skatteförvaltningen delger Enheten för bevakning av skattetagarnas rätt skatteverkets och skatterättelsenämndens beslut i sådana juridiskt oklara ärenden som avgjorts till skattetagarens nackdel.

Det är inte möjligt att entydigt definiera en fråga som juridiskt lämnar rum för tolkning eller är oklar.

Man kan anse att en fråga lämnar rum för tolkning eller är oklar exempelvis om man vid behandlingen

• tolkar ny lagstiftning
• tolkar bestämmelser om beskattningsförfarande eller rättelseförfarande
• upptäcker att lagstiftningen till någon del är bristfällig eller att det finns ”kryphål”
• konstaterar att beskattnings- eller rättspraxis är oharmonisk, dvs. att de olika enheterna inom Skatteförvaltningen har olika praxis eller förvaltningsdomstolar intagit olika uppfattningar om saken
• konstaterar att rättslitteraturen tar upp olika ställningstaganden i frågan
• upptäcker ett nytt ekonomiskt fenomen som inte regleras genom lag, eller
• upptäcker ett annat nytt fenomen som påverkar beskattningen.

Beslut som juridiskt lämnar rum för tolkning eller är oklara enligt ovan ska delges enheten oberoende av ärendets fiskala betydelse. Ofta är det emellertid så att dessa fall också är ekonomiskt viktiga.

Typiska fall som ska delges är exempelvis

• beslut som enligt arbetsordningen i enheten eller vedertagen arbetsfördelning fattas av en sakkunnig eller chef i enheten
• beslut där man tillämpat principen om förtroendeskydd
• ändringsbeskattningsbeslut där man avvikit från skattegranskningsberättelsen av annan orsak än ett uppenbart räknefel eller annat motsvarande fel i skattegranskningsberättelsen, samt
• beslut om vilka skatterättelsenämnden röstat eller i vilka nämnden avvikit från beslutsförslaget av annan orsak än ett uppenbart räknefel eller annat motsvarande fel eller för att man erhållit ytterligare utredningar i saken.

Om enheten har hörts enligt 15 § i lagen om skatteförvaltningen innan beskattningsärendet har avgjorts, ska beskattningsbeslutet alltid delges enheten. Motsvarande muntligt hörande har redan i praktiken inneburit att ärendet har blivit delgivet.

Beslut delges så att man så snabbt som möjligt efter beslutet levererar handlingarna eller meddelar på något annat sätt vederbörande skatteombud i enheten. Man kan också delge beslut genom att använda en elektronisk delgivningsblankett på Apaja Verotus > Veronsaajien oikeudenvalvonta > Päätöksen tiedoksianto oikeudenvalvontayksikölle -lomake. Blanketten är i första hand avsedd för sakkunniga vid skatteverken och övriga enheter inom Skatteförvaltningen. Enheten får ett meddelande i en elektronisk postlåda och enheten får alltid kommentarer om vilka åtgärder som vidtagits till följd av beslutet.

4.2.4 Beslut i ärenden som har exceptionellt stor ekonomisk betydelse för skattetagaren

Skatteverken och de övriga enheterna inom Skatteförvaltningen delger Enheten för bevakning av skattetagarnas rätt skatteverkets och skatterättelsenämndens beslut i sådana ärenden som har exceptionellt stor ekonomisk betydelse för skattetagaren och som avgjorts till skattetagarens nackdel. Här avses fall som juridiskt sett inte till någon del lämnar rum för tolkning eller är oklara, utan att man återbär skatt eller låter bli att beskatta eller debitera ur skattetagarens synvinkel ansenliga summor. Sådana kan vara t.ex. återbäringsbeslut som fattats på basis av den skatt- eller betalningsskyldiges ansökan – såsom beslut om återbäring av moms eller nedsättning av förskottsskatt. 

Det är inte möjligt att entydigt definiera en fråga som har exceptionellt stor ekonomisk betydelse. Om ärendet inte påverkar andra än den skatt- eller betalningsskyldiges egen beskattning, kan man utgå från att ärendet delges enheten endast om det ekonomiska intresset i detta enskilda fall är exceptionellt stort för skattetagaren. Gränsen kan fastställas till cirka en miljon euro i beskattningsbar inkomst. I moms eller andra skatter som återbärs på ansökan kan gränsen anses vara cirka 300 000 euro. Skatteverket kan höja denna gräns enligt överenskommelse med skatteombudet t.ex. hos sådana skatt- eller betalningsskyldiga som får återbäringar regelbundet.

I ovan avsedda situationer gäller att beslutet i ett ärende som har mycket stor ekonomisk betydelse för skattetagaren prövas en gång till ur skattetagarens synvinkel.

Beslut delges så att man så snabbt som möjligt efter beslutet levererar handlingarna till eller meddelar på något annat sätt vederbörande skatteombud i enheten. Man kan också delge beslut genom att använda en elektronisk delgivningsblankett på Apaja Verotus > Veronsaajien oikeudenvalvonta > Päätöksen tiedoksianto oikeudenvalvontayksikölle -lomake. Blanketten är i första hand avsedd för sakkunniga vid skatteverken och övriga enheter inom Skatteförvaltningen. Enheten får ett meddelande i en elektronisk postlåda och enheten får alltid kommentarer om vilka åtgärder som vidtagits till följd av beslutet.

4.2.5 Beslut där en enhetlig och logisk beskattning kan förutsätta att skattetagaren söker ändring

Skatteverken och de övriga enheterna inom Skatteförvaltningen delger Enheten för bevakning av skattetagarnas rätt sådana upptäckta beslut där samma skattskyldigs beskattningar för olika skatteår har verkställts inkonsekvent eller beskattningen mellan olika skattskyldiga i likadana situationer har varit oenhetlig. Dessa ärenden delges endast om skatteverket inte självmant rättar den verkställda beskattningen.

Det kan exempelvis vara fråga om ett fall där en viss inkomst i den skattskyldiges beskattning har ansetts vara skattefri eller en utgift har godkänts som avdrag, trots att man inte gjort så under tidigare skatteår. På motsvarande sätt kan det vara fråga om ett fall där en inkomst har lämnats obeskattad eller en utgift godkänts som avdrag på ett inkonsekvent sätt i olika skattskyldigas beskattningar. I dylika situationer kan en enhetlig och logisk beskattning förutsätta att enheten söker ändring i beskattningen, trots att ärendet inte är juridiskt oklart eller har stor ekonomisk betydelse. 

Beslut delges så att man så snabbt som möjligt efter beslutet levererar handlingarna till eller meddelar på något annat sätt vederbörande skatteombud i enheten. Man kan också delge beslut genom att använda en elektronisk delgivningsblankett på Apaja Verotus > Veronsaajien oikeudenvalvonta > Päätöksen tiedoksianto oikeudenvalvontayksikölle -lomake. Blanketten är i första hand avsedd för sakkunniga vid skatteverken och övriga enheter inom Skatteförvaltningen. Enheten får ett meddelande i en elektronisk postlåda och enheten får alltid kommentarer om vilka åtgärder som vidtagits till följd av beslutet.

4.3  Förfarandet med förhandsbesked

Ett förhandsbeskedsärende delges vederbörande skatteombud i enheten för eventuellt meddelande eller reservation efter att beslut fattats. Reservationen ska alltid motiveras.

Om ett ärende lämnar rum för tolkning eller är oklart eller om det är fråga om ett ärende med stor ekonomisk betydelse kan vederbörande skatteombud i enheten höras också när man förbereder förhandsbesked genom att ge honom beslutsutkastet eller genom att höra honom enligt 15 § i lagen om skatteförvaltningen redan innan ärendet avgörs antingen muntligt eller skriftligt.

I motiveringen till regeringspropositionen som gäller förfarandet med förhandsbesked (RP 46/1996) konstateras att ett förhandsbesked som omfattar besvärsreservation av skatteombudet inte har någon större betydelse för den skattskyldige. Därtill konstateras det i motiveringen att det inte finns något hinder för att den myndighet som fattar beslutet, innan förhandsbesked meddelas, diskuterar saken samtidigt med den som ansökt om förhandsbesked eller dennes ombud samt skatteombudet.

Att skatteombudet delges beslutsutkastet i förväg kan således också vara till fördel för den skattskyldige. Så är fallet i synnerhet när man måste utreda fakta. Om skatteombudet anser att utredningen inte räcker till och att skattetagarens intresse förutsätter besvärsreservation, har förhandsbeskedet inte sådan rättsskyddsgivande betydelse för den sökande som man velat. Efter att ha fått beslutsutkastet kan skatteombudet framföra en begäran om att skatteverket skaffar in tilläggsutredningar i ärendet och därefter har skatteombudet förutsättningar att framföra sin uppfattning om saken. Besvärsutkastet befordras till skatteombudet i fråga med handlingar. 

Ett undertecknat förhandsbesked delges skatteombudet i fråga. Tillsammans med förhandsbeskedet levererar man till skatteombudet också de handlingar som samlats under beredningen. Skatteombudet återsänder handlingarna strax efter att ha behandlat ärendet.

5  Bistående av enheten och behandling av handlingarna

5.1 Bistånd av enheten i en muntlig behandling

Såsom anges i enhetens arbetsordning för vederbörande skatteombud i enheten skattetagarens talan vid förvaltningsdomstolar.

Skatteombudet kan på enhetens begäran få bistånd vid förvaltningsdomstolen av tjänstemän från någon annan enhet inom Skatteförvaltningen, t.ex. skatteinspektör eller beskattningssakkunnig. Den arbetstid som man använt för biståndet registreras som rättsbevakning. Om en tjänsteman inom Skatteförvaltningen har varit vittne vid en rättegång, registreras arbetstiden som tjänstemannens normala arbetstid.

5.2 Tilläggsinformation och andra utredningar från den skattskyldige

Om skatteombudet behöver sådana uppgifter från den skattskyldige som inte framgår av skattedeklarationen eller av övriga handlingar som står till skatteverkets förfogande, begär skatteverket dessa uppgifter från den skattskyldige på skatteombudets begäran. 

Enheten i fråga avger på skatteombudets begäran utlåtanden eller andra utredningar t.ex. för den skattskyldiges invändningar.

5.3 Skatteombudets rätt att behandla beskattningsuppgifter och metodanvisningar

Till Skatteförvaltningens uppgifter hör enligt 2 § i lagen om skatteförvaltningen bl.a. bevakningen av skattetagarnas rätt. Uppgifterna av Enheten för bevakning av skattetagarnas rätt regleras genom 14 § i lagen om skatteförvaltningen.

Eftersom bevakningen av skattetagarnas rätt hör till Skatteförvaltningens uppgifter, begränsas skatteombudets rätt att behandla data inte till partsställningen i egenskap av skattetagarens representant. Skatteombudet har rätt att behandla sådana beskattningsuppgifter som är nödvändiga för rättsbevakningsarbetet. På skatteombudets rätt att behandla beskattningsuppgifter tillämpas således samma bestämmelser och principer som på övriga tjänstemän inom skatteförvaltningen.

Det ovan nämnda innebär att skatteombudet kan behandla i rättsbevakningsarbetet också sådana uppgifter som inte har påverkat eller inte har kunnat påverka behandlingen av t.ex. ett överklagat ärende. När skatteombudet framställer ett rättelseyrkande, besvär eller bemötande kan ombudet också behandla andra beskattningsuppgifter om andra än den skatt- eller betalningsskyldige, om av dem framgår t.ex. jämförelseuppgifter som stöder rättelseyrkandet, besvären eller bemötandet.  Sådana jämförelseuppgifter kan vara t.ex. uppgifter om köpeskilling som framgår av överlåtelseskattedeklarationer eller anmälningar om överlåtelse av fastighet. 

Beskattningscentralen på Skattestyrelsen skickar metodanvisningarna till skatteöverombudsmannen för att distribueras vidare till andra tjänstemän i enheten. I Enheten för bevakning av skattetagarnas rätt distribueras anvisningarna vidare till skatteombuden i respektive grupp.

5.4  Kontaktpersoner på skattebyrån och postning av handlingarna

Det kan finnas flera skatteombud inom tjänsteområdet för en skattebyrå så att ombuden är stationerade i olika kontor. Av den anledningen är det viktigt att man i varje person- och företagsskattebyrå utser en särskild kontaktperson och dennes vikarie för att sköta postningen av handlingarna mellan enheten och skattebyrån. Handlingarna postas alltid som 1 klass brev.

Vid behov kan det finnas flera kontaktpersoner, t.ex. om skatteverket består av flera kontor. Kontaktpersonen kan vara t.ex. MUKO-registreraren som också i övrigt gör alla registreringar och lagringar i MUKO för skatteombudet som behövs.

Kontaktpersonerna antecknas i förteckningen över skatteombud skilt för varje skattebyrå. Förteckningen finns på Apaja. 

6  Annat samarbete

6.1 Samarbetet mellan enheten och Skatteuppbördscentralen

Olika skattebyråer har olika praxis om hur uppgifter om rättegångskostnader som förvaltningsdomstolar har påfört ska meddelas till Skatteuppbördscentralen. Vid vissa skatteverk har skatteombuden lämnat dessa uppgifter, men det behövs inte i fortsättningen. Skattebyråerna informerar indrivningsenheten vid Skatteuppbördscentralen om betalning av rättegångskostnaderna efter att förvaltningsdomstolen meddelat beslutet.

Enheten och justitieministeriet bereder tillsammans ett nytt förfarande som innebär att förvaltningsdomstolarna skickar sina beskattningsrelaterade beslut elektroniskt till enhetens elektroniska postlåda. Om reformen förverkligas, lämnar enheten uppgifter om rättegångskostnaderna centraliserat till Skatteuppbördscentralen för utbetalning. Reformen kan realiseras tidigast vid ingången av 2009. 

Skatteuppbördscentralen arrangerar årligen särskilda evenemang för skattetagarna. Enheten för bevakning av skattetagarnas rätt kommer att delta i dem.

Skatteuppbördscentralen kan vid behov be enheten att avge ett utlåtande när den har att avgöra ett skattelättnadsärende eller annat ärende som gäller skatteuppbörden eller indrivningen.

6.2 Skatteombud som utbildare och medlem i arbetsgrupper

Skatteombudet kan i egenskap av sakkunnig delta som medlem i en arbetsgrupp som Skatteförvaltningen eller dess enhet har tillsatt och där man förbereder allmänna beskattningsanvisningar eller tar ställning till substansfrågor eller skatterättsliga tolkningar.

Skatteombudet deltar inte i sådant beslutsfattande där Skatteförvaltningen eller dess enhet inom sina befogenheter fastställer en harmoniseringsanvisning eller annan anvisning.  

Skatteombudet kan fungera som sakkunnig eller inledare på Skatteförvaltningens kurser eller motsvarande evenemang. Skatteombudet kan presentera i sitt anförande eller i kursmaterialet enhetens eller sin egen uppfattning t.ex. om hurdana omständigheter man ska iaktta när man avgör oklara rättsfrågor och om alternativa lösningar till avgörande, men ombudet ska inte ge handledning eller råd i enskilda fall. Av kursmaterialet ska framgå att materialet i fråga har utarbetats av en tjänsteman i Enheten för bevakning av skattetagarnas rätt .

6.3 Sakkunnigsamarbete på lokal nivå

Skatteombudet kan i sin sakkunnigroll delta i sådana sakkunnigdiskussioner och möten på skatteverket eller -byrån där man behandlar sådana allmänna frågor om substans eller förfaranden eller skatterättsliga tolkningsproblem som har kommit fram vid beskattningen.

Typiska sådana diskussioner är sådana regelbundna månads- eller andra möten för sakkunniga som ordnas vid skattebyråerna. Det är motiverat att kalla skatteombuden till dessa möten.

Skatteombudet får inte ge anvisningar eller råd på dessa möten eller i övrigt till den som verkställer beskattningen eller annars fattar ett beslut om hur ett enskilt beskattningsärende ska avgöras. Den som verkställer beskattningen iakttar de synpunkter som skattetagarna har framfört i partställning och fattar självständiga beslut.     

6.4 Informerande

 Ett lyckat samarbete förutsätter att skatteombuden i enheten läggs till Skatteförvaltningens och dess enheters elektroniska distributionslistor för sakkunniga och dylika i sin egen grupp (personbeskattning, företagsbeskattning, momsbeskattning). Det kan finnas skattebyråns eller skatteverkets egna listor eller riksomfattande listor.

Skatteförvaltningens sakkunniga kan också vid behov informera enheten eller dess grupper med hjälp av följande elektroniska distributionslistor:

• enhetens e-adress: vova@vero.fi,
• distributionslistan för hela personalen i enheten: JL_VOVA,
• distributionslistan för personbeskattnings- och förskottsuppbördsgruppen: JL_VOVA Heve,
• distributionslistan för företags- och samfundsbeskattningsgruppen: JL_VOVA Yve, och
• distributionslistan för momsbeskattningsgruppen: JL_VOVA Alvi.

6.5 Utbildning, utrymmen, arbetsredskap och evenemang i arbetsenheten

Skatteombuden kan delta som elev i riksomfattande, regionala eller lokala kurser som Skatteförvaltningen eller någon av dess enheter har arrangerat. Enheten och skatteombuden bör informeras om dessa evenemang på samma sätt som övriga anställda.

Syftet är att alla skatteombud stegvis stationeras i de av skattebyråernas huvudsakliga verksamhetsställen som har ansvaret för respektive verksamhetsgrupp. För att garantera ett fungerande samarbete har man som mål att skatteombuden har sina arbetsrum så nära som möjligt de sakkunnigas arbetsrum på skattebyråerna. Detta bör iakttas när man planerar utrymmen och lösningarna bör diskuteras med enheten och skatteombuden. 

Ett skatteombud ska ha all den kontorsutrustning och sådana datoranläggningar som behövs i arbetet. Dessa skaffas av den enhet där ombudet har sitt arbetsrum. Denna enhet ger också vid behov användarstöd och utbildning för datorn på samma sätt som till de övriga tjänstemännen i enheten.

Skatteombudet deltar i alla sådana tillställningar på arbetsplatsen som arrangerats för hela personalen. Enheten för bevakning av skattetagarnas rätt betalar skatteombudets kostnader.

Till övriga delar ska skatteombuden hållas à jour med de lokala angelägenheterna såsom ett naturligt samarbete förutsätter. Skatteombudet ska t.ex. höra till de elektroniska distributionslistorna på arbetsplatsen på samma sätt som de övriga anställda (t.ex. distributionslistan för alla anställda på skattebyrån). Skatteombuden ska också iakttas när man arrangerar säkerhets-, dataskydds- och arbetarskyddsfrågor på arbetsplatsen, om möjligt på motsvarande sätt som den övriga personalen på arbetsplatsen. I de olika administrativa ärenden bör man förfara så flexibelt som möjligt.

BILAGA. Organisationsschemat för Enheten för bevakning av skattetagarnas rätt 1.5.2008  (pdf)