Anvisning om försäkringspremieskatt

Det andra stycket i kapitel 6 har justerats 24.3.2010

1. Allmänt

Om försäkringspremieskatt stadgas i lagen om skatt på vissa försäkringspremier (20.12.1966/664), dvs. försäkringspremieskattelagen. Om betalning av skatten, deklarationsskyldighet, verkställande av beskattningen, representant m.fl. gäller i tillämpliga delar vad mervärdesskattelagen (1501/1993) stadgar om mervärdesskatt (Försäkringspremieskattelagen 7 §).

Försäkringspremieskattskyldighet förutsätter att den skattskyldige uppfyller vissa skyldigheter. Den skattskyldige skall själv anmäla sig som skattskyldig, anmäla om ändringar i grunduppgifterna (räkenskapsperiod, bransch, adress osv.) och till sist även anmäla om nedläggande av verksamheten. Ändringarna görs på antingen etableringsblanketten (dvs. blanketterna Y1/Y2/Y3) eller ändrings- och nedläggningsanmälan (blanketterna Y4/Y5/Y6). Blanketterna fås på Företags- och organisationsdatasystemets hemsidor www.ytj.fi. Försäkringspremieskatten är s.k. skatt som betalas på eget initiativ, m.a.o. den skattskyldige beräknar och betalar skatten varje månad på eget initiativ. Den skattskyldige skall också avge peridoskattedeklaration om försäkringspremieskatten till Skatteförvaltningen.

Nylands företagsskattebyrå handlägger samfundens och Huvudstadsregionens skattebyrå handlägger sammanslutningarnas och näringsidkarnas försäkringspremieskatteärenden. Tilläggsuppgifter om registrering av utlänningar finns i Skatteförvaltningens publication 185 “Registrering av utlänningar som momsskyldiga i Finland”.

2. De som bedriver försäkringsverksamhet i Finland

I Finland kan försäkringsverksamhet bedrivas förutom av finska försäkringsbolag och andra försäkringsanstalter, som pensionsstiftelser och –kassor, även av utländska försäkringsbolag. Deras verksamhet regleras av flera lagar, bl.a. lagen om försäkringsbolag (521/2008) som gäller de finska försäkringsbolagen, lagen om utländska försäkringsbolag (398/1995) som tillämpas på de utländska försäkringsbolagen, lagen om försäkringsmäklare (251/1993) som reglerar mäklarverksamheten samt lagen om försäkringsavtal (543/1994) avsedd för reglering av försäkringsavtalen.

Tillsynsinstansen för de försäkringsbolag, andra försäkringsanstalter och försäkringsmäklare som bedriver verksamhet i Finland är Finansinspektionen. Beslut om bildande och koncessioner av försäkringsbolag fattas i Social- och hälsovårdsministeriet.

2.1. Finländska idkare av försäkringsverksamhet

Enligt lagen om försäkringsbolag (1062/1979) kan ett försäkringsbolag vara antingen ett ömsesidigt försäkringsbolag eller ett försäkringsaktiebolag (kapitel 3., 1 och 2 § försäkringsbolagslagen). Delägare i ett ömsesidigt försäkringsbolag är försäkringstagarna och, i enlighet med vad i bolagsordningen bestäms, garantikapitalets ägare. Delägare i ett försäkringsaktiebolag är aktieägarna. Innan verksamheten inleds skall för det försäkringsbolag som bildas hos social- och hälsovårdsministeriet ansökas om koncession. Om verksamheten av en finsk försäkringsförening stadgas i lagen om försäkringsföreningar (1250/1987).

2.2. Utländskt EES-försäkringsbolag

Om ett utländskt försäkringsbolags rätt att bedriva försäkringsverksamhet i Finland stadgas i lagen om utländska försäkringsbolag (398/1995).

Ett utländskt EES-försäkringsbolag är ett utländskt försäkringsbolag vars hemstat hör till Europeiska ekonomiska samarbetsområdet (L om utländska försäkringsbolag 2 §). Till det europeiska ekonomiska samarbetsområdet hör EU-medlemsstaterna, Norge, Island och Liechtenstein.

Ett utländskt EES-försäkringsbolag kan inrätta en representation i Finland eller bedriva verksamhet utgående från s.k. fritt tillhandahållande av försäkringstjänster. Principen med en koncession i EG:s försäkringsdirektiv gör det möjligt att ett EES-försäkringsbolag inte behöver tillstånd från de finska myndigheterna om det inrättar en representation i Finland eller börjar fritt tillhandahålla försäkringstjänster utgående från ett utländskt driftställe. Både inrättande av en representation och fritt tillhandahållande av försäkringstjänster omfattas av ett anmälningsförfarande som stadgas i lagen om utländska försäkringsbolag. (se 5.3. Utländskt EES-försäkringsbolag).

Finansinspektion som hör till Social- och hälsovårdsministeriets förvaltningsområde för en förteckning över alla de EES-försäkringsbolag som har en representation i Finland eller som anmält att de fritt tillhandahåller försäkringstjänster.

Ett utländskt EES-försäkringsbolag som här i landet fritt tillhandahåller försäkringstjänster från ett utländskt driftsställe och som är här försäkringspremiesskattsskyldig, skall för betalningen av skatten ha en representant med hemort i Finland. (Försäkringspremieskattelagen 2 § 3 mom.). Se kapitel 5.3.1. Representant.

2.2.1. Representation

Som bedrivande av försäkringsverksamhet med stöd av etableringsrätten anses inrättande av en representation i Finland. Innan ett utländskt EES-försäkringsbolag kan bedriva försäkringsrörelse i Finland, skall Finansinspektionen av den myndighet som i försäkringsbolagets hemstat utövar tillsyn över försäkringsverksamheten få en etableringsanmälan med erforderliga bilagorna (Lagen om utländska försäkringsbolag, kap. 2).

Finansinspektionen skall inom två månader från mottagandet av anmälan underrätta myndigheten om de villkor som med hänsyn till allmän fördel gäller för försäkringsrörelse i Finland. En representation kan börja bedriva försäkringsrörelse i Finland när det utländska EES-försäkringsbolaget av den myndighet som i bolagets hemstat utövar tillsyn över försäkringsverksamheten har fått uppgift om de ovannämnda villkoren.

Representationen kan dock börja bedriva verksamhet senast två månader efter att den myndighet som i hemstaten utövar tillsyn över försäkringsverksamheten underrättade försäkringsbolaget om att uppgifterna om inrättande av representationen sänts till Finansinspektionen.

2.2.2. Fritt tillhandahållande av försäkringstjänster

Ett utländskt EES-försäkringsbolag får börja fritt tillhandahålla försäkringstjänster i Finland sedan bolaget av den myndighet som utövar tillsyn över försäkringsverksamheten i bolagets hemstat har underrättats om att myndigheten har sänt anmälan om inledande av fritt tillhandahållande av försäkringstjänster till Finansinspektionen (L om utländska försäkringsbolag 11 §).

Med fritt tillhandahållande av försäkringstjänster avses att ett utländskt EES-försäkringsbolag utgående från ett utländskt driftställe ingår skadeförsäkringsavtal om i Finland befintliga risker eller livförsäkringsavtal med i Finland bosatta fysiska personer och företag som är verksamma här (L om utländska försäkringsbolag 5 §).

Fritt tillhandahållande förutsätter således inte att bolaget aktivt marknadsför sig i Finland utan fritt tillhandahållande omfattar också t.ex. följande situationer:

• en finsk försäkringstagare kan på eget initiativ direkt eller med hjälp av en försäkringsmäklare ta en försäkring i ett utländskt EES-försäkringsbolag.
• ett utländskt EES-försäkringsbolag (t.ex. ett svenskt försäkringsbolag) försäkrar sin kunds (t.ex. ett svenskt företag) egendom eller ansvar som ligger i Finland.

I lagen om utländska försäkringsbolag definieras en risk som är belägen i Finland. Enligt 6 § lagen avses med risk belägen i Finland:

1. egendom som finns i Finland, när försäkringen gäller antingen en fastighet eller en byggnad eller en byggnad och dess lösöre, om lösöret har försäkrats genom samma försäkringsavtal som byggnaden,
2. ett i Finland registrerat fordon, när försäkringsobjektet är ett fordon, eller
3. risk i samband med resa eller semester, om en försäkring avseende den har ingåtts för högst fyra månader och försäkringstagaren har tecknat försäkringen i Finland.
4. I andra fall än de som nämns i 1 - 3 anses risken vara belägen i Finland, om försäkringstagaren är varaktigt bosatt här eller om försäkringstagaren är en juridisk person vars driftställe, som försäkringen hänför sig till, finns i Finland.

Landet där risken är belägen har en avgörande betydelse även med tanke på medlemsstaternas beskattningsrätt. Europeiska rådets tredje skadeförsäkringsdirektiv (92/49/EEG) innehåller bestämmelser om indirekta skatter som tillämpas på försäkringsavtal. Enligt direktivet tillämpas på försäkringsavtalen de indirekta skatterna som hänför sig till försäkringspremierna (bl.a. försäkringspremieskatter) och tilläggsavgifterna av skattenatur av den medlemsstat där risken är belägen.

2.3. Försäkringsbolag utanför EES

Med ett försäkringsbolag utanför EES, dvs. s.k. försäkringsbolag från tredje land avses ett utländskt försäkringsbolag vars hemstat inte hör till Europeiska ekonomiska samarbetsområdet (L om utländska försäkringsbolag 2 §).

Försäkringsbolag från tredje land skall ha koncession från Social- och hälsovårdsministeriet för att kunna bedriva försäkringsverksamhet i Finland. Ett försäkringsbolag från tredje land skall inrätta en representation i Finland för att få koncessionen.

2.4. Försäkringsmäklare, dvs. försäkringsförmedlare

Om försäkringsmäklarna stadgas i lagen om försäkringsmäklare (251/1993). Enligt 1 § lagen avses med försäkringsmäklare var och en som yrkesmässigt till sina uppdragsgivare förmedlar försäkringar från flera från varandra fristående försäkringsgivare. Försäkringsmäklaren får inte vara beroende av försäkringsbolaget. Således får en försäkringsmäklare inte fungera som representant av ett utländskt EES-försäkringsbolag i Finland.

Endast en sådan fysisk person eller sammanslutning som har antecknats i Finansinspektionens försäkringsmäklarregister får vara försäkringsmäklare. Också utländska mäklare som fungerar i Finland skall ansöka om registrering för att kunna bedriva verksamhet i Finland.

Lagen om försäkringsmäklare gäller inte de försäkringsombud som representerar försäkringsbolag. Förutsättning för ombudsverksamheten är inte heller samma slags registreringsskyldighet som försäkringsmäklarna har, eftersom försäkringsombuden arbetar under försäkringsbolagets tillsyn och ansvar.

3. På vilka försäkringar skall skatten betalas?

Enligt 1 § försäkringspremieskattelagen skall man på försäkringspremier betala skatt till staten om egendom i Finland eller till här bedriven verksamhet ansluten eller annan härvarande förmån är försäkrad med stöd av försäkringsavtalet. Således betalas försäkringspremieskatten förutom på sakförsäkringar även på andra försäkringar som beviljas av skadeförsäkringsbolag såsom ansvars-, rättsskydds-, avbrotts- och trafikförsäkringar.

Till skadeförsäkringsavtal som beviljas av de EES-försäkringsbolag som fritt tillhandahåller försäkringstjänster ansluter sig också en definition enligt försäkringens giltighetsområde om var risken anses ligga ur försäkringsjuridisk synvinkel. (se punkt 2.2.2. Fritt tillhandahållande av försäkringstjänster)

Försäkringspremieskatt betalas dock inte på försäkringspremier som grundar sig uteslutande på följande försäkringsavtal:

• personförsäkringsavtal (bl.a. olycksfalls-, liv- och pensionsförsäkringar);
• försäkringsavtal enligt patientskadelagen (585/1968);
• kredit- eller återförsäkringsavtal;
• avtal om transportförsäkring av en vara som exporteras, importeras eller transiteras eller
• avtal om försäkring av huvudsakligen i utrikesfart använt sjö- och luftfartyg eller annan rörlig transportmateriel.

4. Försäkringsgivare eller försäkringstagare som försäkringspremieskyldig

Om försäkringsgivarens/-tagarens försäkringspremieskattskyldighet stadgas i 2 § lagen om försäkringspremieskatt. I regel är försäkringsgivare som bedriver försäkringsrörelse i Finland försäkringspremieskattskyldiga, dvs. skyldiga att betala skatt till staten för de skattepliktiga försäkringspremier som de erhåller med stöd av försäkringsavtal. I praktiken är dock försäkringsgivaren inte skattens slutliga betalare utan försäkringsgivaren debiterar både försäkringspremien och skatten hos försäkringstagaren och betalar skatten vidare till staten. Förutom finska försäkringsbolag/-föreningar kan skattskyldiga försäkringsgivare vara också utländska EES-försäkringsbolag (representation i Finland/fritt tillhandahållande av försäkringstjänster) samt s.k. försäkringsbolag från tredje länder som är belägna utanför EES-området (representation i Finland). Ett utländskt EES-försäkringsbolag som fritt tillhandahåller försäkringstjänster i Finland utgående från ett utländskt driftsställe och som är försäkringspremieskattskyldig här, skall förete att bolaget har en representant med hemort i Finland.

I vissa situationer kan försäkringstagaren, antingen en privatperson eller ett företag, vara försäkringspremieskattskyldig. Försäkringstagaren är försäkringspremieskattskyldig om en försäkringspremieskattepliktig försäkringspremie betalas till en försäkringsgivare som inte bedriver försäkringsrörelse i Finland. I praktiken är det fråga om situationer där försäkringsavtalet ingås med ett sådant försäkringsbolag utanför EES som inte bedriver försäkringsverksamhet i Finland, dvs. försäkringsbolaget har ingen representation här. När t.ex. en finsk privatperson försäkrar sin finska egendom i ett sådant försäkringsbolag, skall han registrera sig som försäkringspremieskattskyldig och betala försäkringspremieskatten till staten. En försäkringspremieskattskyldig försäkringstagare kan i motsvarande situationer vara också ett finskt eller ett utländskt samfund, dvs. ett företag, en förening eller en stiftelse. Eftersom antingen försäkringsgivare eller försäkringstagare kan vara försäkringspremieskattskyldiga, kan en försäkringsmäklare som förmedlar försäkringar aldrig vara försäkringspremieskattskyldig.

Rättspraxis:

HFD 20.06.2002 l. 1537:
En internationell koncerns utländska moderbolag hade tagit en försäkring hos ett utländskt försäkringsbolag för koncernens olika bolag i olika stater, bl.a. i Finland. Med det här arrangemanget hade man försäkrat förmånerna i anslutning till det finska dotterbolaget A Ab:s verksamhet i Finland. Försäkringsavtalet med det utländska försäkringsbolaget hade ingåtts av koncernens utländska moderbolag som också betalade försäkringspremierna i sin helhet till försäkringsbolaget. För täckande av försäkringsutgifterna betalade det finska dotterbolaget A Ab sin andel av dem till koncernens utländska moderbolag enligt dess fakturor.

Det finska dotterbolaget A Ab som inte var försäkringstagare utan den försäkrade var inte skyldigt att betala försäkringspremieskatt på de med försäkringarna förknippade betalningar som bolaget hade betalat till koncernens utländska moderbolag.

I utslaget tog man ställning till dotterbolagets skyldighet att betala försäkringspremieskatt. Enligt motiveringarna i HFD:s utslag var dotterbolaget inte skyldigt att betala försäkringspremieskatt på de till försäkringen förknippade betalningar som bolaget hade betalat till det utländska moderbolaget, eftersom det finska dotterbolaget inte var försäkringstagare utan den försäkrade. Bolaget betalade inte heller sin andel av försäkringarna till försäkringsgivaren utan till det utländska moderbolaget som var försäkringstagare. Däremot var inte försäkringstagarens, dvs. det utländska moderbolagets, eller det utländska försäkringsbolagets försäkringspremieskattskyldighet i Finland föremål för avgörande.

I det här och de andra motsvarande fallen då man med ett försäkringsavtal har försäkrat egendom i Finland eller till här bedriven verksamhet ansluten eller annan härvarande förmån, skall försäkringspremieskatt dock enligt försäkringspremieskattelagen betalas i Finland. Då skall man utreda om koncernens utländska moderbolag (försäkringstagare) ingått ett försäkringsavtal med ett utländskt EES-försäkringsbolag eller med ett försäkringsbolag utanför EES. Om koncernens utländska moderbolag ingår ett försäkringsavtal med ett utländskt EES-försäkringsbolag, är försäkringsgivaren, dvs. EES-försäkringsbolaget skyldigt att registrera sig som försäkringspremieskattskyldig i Finland. Om det utländska moderbolaget ingår ett försäkringsavtal med ett försäkringsbolag utanför EES, är det utländska moderbolaget skyldigt som försäkringstagare att registrera sig som försäkringspremieskattskyldig i Finland.

I sitt beslut av 14.6.2001 C-191/99 har Europeiska gemenskapens domstol tagit ställning till en medlemsstats beskattningsrätt i följande situation:

Moderbolaget i Förenade kungariket tog i ett försäkringsbolag som bedriver verksamhet i samma stat ansvarsförsäkringar för hela koncernens affärsverksamhet och riksomfattande skadeförsäkringar. Ett av koncernbolagen bedrev verksamhet i Nederländerna. Moderbolaget ägde aktierna av det bolag som ägde 100 % av aktierna i respektive koncernbolaget. Skattemyndigheten i Nederländerna ansåg att lokal skatt på försäkringsavtal skall uppbäras på försäkringarna till den del det gäller försäkringar som täcker risker som är belägna i Nederländerna. Skatten debiterades hos moderbolaget i Förenade konungariket.

I sitt beslut i ärendet konstaterade domstolen följande: Det är enligt artiklarna 2 c, 2 d sista strecksatsen och 3 i rådets andra direktiv 88/357/EEG av den 22 juni 1988 om samordning av lagar och andra författningar som avser annan direkt försäkring än livförsäkring, och med bestämmelser avsedda att göra det lättare att effektivt utöva friheten att tillhandahålla tjänster samt om ändring av direktiv 73/239/EEG, tillåtet för en medlemsstat att av en juridisk person som är etablerad i en annan medlemsstat utta skatt på försäkringspremier som denna juridiska person har betalat till en försäkringsgivare, som likaledes är etablerad i en annan medlemsstat, för att täcka de risker som är förbundna med den verksamhet som utövas i dess direkta eller indirekta dotterbolag som är etablerat i den medlemsstat där beskattningen sker. Detsamma gäller om den juridiska personen som har betalat premierna och den juridiska person vars verksamhetsrisker täcks är två bolag i samma koncern som är knutna till varandra på ett annat sätt än genom ett moder-/dotterbolagsförhållande.

För tolkningen av begreppen försäkringstagare eller medlemsstat där risken är belägen i den mening som avses i artikel 2 d sista strecksatsen i direktiv 88/357, har det inte någon betydelse hur den premie som hänför sig till den försäkrade risken faktureras eller betalas inom bolagskoncernen.

Europeiska rådets tredje skadeförsäkringsdirektiv (92/49/EEG) innehåller bestämmelser om indirekta skatter som tillämpas på försäkringsavtal. Enligt artikel 46 punkt 2 i direktivet tillämpas på varje försäkringsavtal endast de till den medlemsstat där risken är belägen hänförda indirekta skatter och tilläggsavgifter av skattenatur som avses i artikel 2 strecksats d i direktivet 88/357/EEG (andra skadeförsäkringsdirektivet).  Den stat där risken är belägen är således avgörande också med tanke på en medlemsstats beskattningsrätt. Enligt europeiska domstolens dom i ärendet C-191/99 tillämpas principen även i situationer att försäkringstagaren är ett bolag som hör till samma koncern som den försäkrade men som inte är belägen i den medlemsstat där den försäkrade risken är belägen.

5. Registrering som försäkringspremieskattskyldig

Patent- och registerstyrelsen (PRS) och Skatteförvaltningen har ett gemensamt företagsdatasystem (FODS) som gör det möjligt att uppgifterna till båda eller endast en av myndigheterna kan lämnas in på en enda anmälan (etableringsanmälan (Y1-Y3) eller ändrings- och nedläggningsanmälan (Y4-Y6)).

Man anmäler sig som försäkringspremieskattskyldig med etableringsanmälan. Om företaget redan har ett FO-nummer, anmäler företaget sig som försäkringspremieskattskyldig med ändrings- eller nedläggningsanmälan. Det finns en särskild punkt på Y-blanketten som fylls i av den som anmäler sig som försäkringspremieskattskyldig.

Y-blanketter och ifyllnadsanvisningar fås hos Skatteförvaltningen, Patent- och registerstyrelsen, arbetskrafts- och näringscentralerna, magistraterna och på YTJ:s hemsida www.ytj.fi.

5.1. Finländska idkare av försäkringsverksamhet

Försäkringsbolag/-förening eller annan försäkringsanstalt anmäls till Skatteförvaltningens register med etableringsanmälan Y1. Om försäkringsbolaget/-föreningen eller annan försäkringsanstalt redan har ett FO-nummer, anmäls försäkringspremieskattskyldigheten med blankett Y4.

5.2. Försäkringstagare

I vissa situationer är försäkringstagarna försäkringspremieskattskyldiga. Således kan försäkringspremieskattskyldig vara ett finskt eller utländskt samfund eller en privatperson.

När ett annat företag än sådant som bedriver försäkringsverksamhet anmäler sig som försäkringspremieskattskyldigt, används etableringsblanketten avsedd för respektive företagsform. Om företaget redan har ett FO-nummer, används blanketterna Y4/Y5/Y6.

En privatperson anmäler sig som försäkringspremieskattskyldig med etableringsblankett Y3. Om han eller hon redan har ett FO-nummer, anmäls försäkringspremieskattskyldigheten med blankett Y6.

5.3. Utländskt EES-försäkringsbolag

Ett utländskt EES-försäkringsbolag som fritt tillhandahåller försäkringsverksamhet i Finland utgående från ett utländskt driftställe behöver följande dokument för sin anmälan om försäkringspremieskattskyldighet:

1. Etableringsanmälan (blankett Y1/Y2/Y3) samt eventuell fullmakt, om sådan behövs för underskrift.
2. Utländskt utdrag som motsvarar det finländska handelsregisterutdraget och översättning till finska eller svenska. Av utdraget skall framgå företagets namn, hemort, bransch, räkenskapsperiod och vem som har firmateckningsrätt i företaget. 
3. Bolagsordning, bolagsavtal eller andra motsvarande stadgar i original eller en styrkt kopia och översättning till finska eller svenska. Om man till Skatteförvaltningen har lämnat in ett utländskt utdrag som motsvarar det finländska handelsregisterutdraget enligt punkt 2, behöver de här handlingarna inte lämnas in.
4. Den finska representantens förbindelse e.d. att verka som den försäkringspremieskattskyldiges representant om etableringsanmälan är undertecknad av utlänningen.
5. I regelrätt ordning av det utländska samfundet utfärdad uttrycklig fullmakt för representanten att verka som den försäkringspremieskattskyldiges representant och i denna egenskap bl.a. underteckna de försäkringspremieskattedeklarationer som lagen förutsätter samt översättning av fullmakten till finska eller svenska.
6. Representantens namn, FO-nummer samt kontaktinformation. Utredning av förmågan att sköta uppgifterna som representant enligt lagen, om ombudet i sin egen verksamhet verkar inom en annan än bokföringsbranschen.

Ett utländskt EES-försäkringsbolag, som bedriver försäkringsverksamhet i Finland med stöd av etableringsrätten, dvs. inrättar en representation i Finland, skall skicka de handlingar som nämns i punkterna 1-3 till Skatteförvaltningen.

De ovan nämnda handlingarna gällande utländska försäkringsbolag kan lämnas in till ett Skatteförvaltningens kontor, Patent- och registerstyrelsen, ELY-centralerna eller magistraterna eller de kan skickas till adressen:

PRS – Skatteförvaltningen
Företagsdatasystemet
PB 2000
00231 Helsingfors

5.3.1. Representant

Ett utländskt EES- försäkringsbolag som i Finland fritt tillhandahåller försäkringstjänster utgående från ett utländskt driftställe, skall för betalningen av skatten ha en representant, dvs. ombud med hemort i Finland (Försäkringspremieskattelagen 2 §, 3 mom. och MomsL 173a §). En representant skall vara godkänd av det Skatteförvaltningens Nylands kontor som är behörig myndighet i fråga om utlänningarnas försäkringspremieskatteärenden.

För att bli godkänd skall representanten ha tillräckliga färdigheter och sakkunskaper för uppgiften. En representant måste i regel vara infört i handelsregistret. Privatperson godkänns som representant endast i undantagsfall.

Representanten svarar för att de administrativa skyldigheter en utländsk skattskyldig har mot de finska myndigheterna fullgörs. En förutsättning för att bli godkänd som representant är vanligen att representanten själv kommer att sköta den skattskyldiges bokföringsuppgifter e.d. uppgifter. Representanten skall föra sådan bok över den skattskyldigas affärsverksamhet att alla omständigheter med betydelse för fastställandet av skatten på ett tillförlitligt sätt framgår av den. Bokföringsmaterialet skall bevaras i Finland under den tid som reglerats i bokföringslagen.

Utlänningen är själv skyldig att se till att deklarationsskyldigheten fullgörs. Om utlänningen har en representant i Finland, gäller skyldigheten även representanten. Representanten måste på uppmaning av skattemyndigheten visa upp huvudmannens bokföringsmaterial för granskning. Representanten svarar inte för betalningen av skatt som har påförts en utlänning.

Den representant som avses här är inte samma som ombud enligt 52 § lagen om beskattningsförfarande (1558/1995).

5.3.2.  Byte av representant

Representanten kan bytas genom att man skickar en förhandsanmälan. Ett samfund lämnar handlingarna som nämns ovan i kapitel 5.3 ’Ett utländskt EES-försäkringsbolag’ punkterna 4-6 om den nya representanten till  Nylands företagsskattebyrå samt sammanslutningarna och näringsidkarna till Huvudstadsregionens skattebyrå. Också den nya representanten skall vara godkänd av den förutnämnda behöriga skattebyrån. Om utlänningen eller representanten själv har meddelat skattebyrån att han eller hon slutar som representant, men utlänningen trots uppmaning inte utsett en ny representant som skattebyrån godkänner, anses hans skattskyldighet vara avslutad och utlänningen avförs ur registret över skatteskyldiga.

5.4. Ett försäkringsbolag utanför EES

Ett utländskt försäkringsbolag utanför EES behöver följande dokument för sin anmälan om försäkringspremieskattskyldighet:

1. Etableringsanmälan (blankett Y1/Y2/Y3) samt eventuell fullmakt, om sådan behövs för underskrift.
2. Utländskt utdrag som motsvarar det finländska handelsregisterutdraget och översättning till finska eller svenska. Av utdraget skall framgå företagets namn, hemort, bransch, räkenskapsperiod och vem som har firmateckningsrätt i företaget. 
3. Bolagsordning, bolagsavtal eller andra motsvarande stadgar i original eller en styrkt kopia och översättning till finska eller svenska. Om man lämnat in ett utländskt utdrag som motsvarar det finländska handelsregisterutdraget enligt punkt 2, behöver de här handlingarna inte lämnas in.
4. Bolagets koncession som beviljats av Social- och hälsovårdsministeriet.

De ovan nämnda handlingarna gällande utländska försäkringsbolag kan lämnas in till Skatteförvaltningens kontor, Patent- och registerstyrelsen, ELY-centralerna eller magistraterna eller de kan skickas till adressen:

PRS – Skatteförvaltningen
Företagsdatasystemet
PB 2000
00231 Helsingfors

6. Skattegrund och skattebelopp

Försäkringspremieskatten utgör 22 % och den beräknas på basis av antingen de premier som influtit eller de som betalats (Försäkringspremieskattelagen 3 och 4 §). I fråga om brandförsäkringar räknas till skattegrunden även brandskyddsavgiften på 3 %.

Försäkringspremieskattesatsen stiger den 1.7.2010 till 23 %. Den nya skattesatsen tillämpas på en sådan föraäkringsprestation, som betalas för försäkringsperioden som börjar den dag då lagen träder i kraft eller senare.

Försäkringsgivaren beräknar skatten på basis av de försäkringspremier som influtit under månaden. T.ex. i november erhåller försäkringsbolaget försäkringspremier och försäkringspremieskatter som uppburits hos försäkringstagarna i 12 300 euro (10 000 + 2 300). Försäkringsbolaget betalar försäkringspremieskatten  2 200 euro vidare till staten. I fråga om en brandförsäkring utgör försäkringspremieskatten 2 269 euro (10 000 + 3 % x
10 000) x 23 %.

Om försäkringstagaren är försäkringspremieskattskyldig, beräknar försäkringstagaren skatten på basis av de försäkringspremier som han betalat under månaden. T.ex. i november har försäkringstagaren betalat försäkringsgivaren 100 euro i försäkringspremier. Försäkringstagaren betalar skatten 23 euro direkt till staten. Försäkringstagaren ska då anmäla sig som försäkringspremieskattskyldig, se punkt 5.2.

Försäkringspremieskatt betalas inte på försäkringsmäklarens, dvs. försäkringsförmedlarens, arvode som uppbärs hos kunden. I praktiken gör man dock ofta så att det försäkringsbolag med vilket mäklaren har ingått ett avtal, debiterar mäklararvodet tillsammans med försäkringspremierna hos kunden och redovisar arvodets andel separat till mäklaren. Om försäkringsbolaget debiterar försäkringsmäklarens arvode som en del av försäkringspremie, räknas också arvodet till försäkringsskattegrunden.

7. Rådgivning

Skatteförvaltningen ger skriftlig eller muntlig handledning i ärenden som gäller försäkringspremiebeskattningen. Information om lämnande av periodskattedeklaration och att betala skatten finns på Internetsidan www.skatt.fi/skattekontoinfo. Ett avgiftsbelagt förhandsavgörande kan sökas hos antingen Skatteförvaltningen eller centralskattenämnden (Försäkringspremieskattelagen 7 §, MomsL 189 – 190a §)

7.1. Handledning

Skatteförvaltningen ger muntlig eller skriftlig handledning i ärenden som gäller förfarande. Den skriftliga handledningen är avgiftsfri. Man kan inte söka ändring i den genom besvär.

Skatteförvaltningens riksomfattande servicetelefon 020 697 015 ger råd i ärenden som gäller försäkringspremiebeskattningen.

7.2. Förhandsavgörande

Skatteförvaltningen meddelar på ansökan ett förhandsavgörande om hur lagen skall tillämpas på sökandens enskilda affärstransaktion. Förutsättning för förhandsavgörandet är att ärendet är viktigt för sökanden. Ansökan om förhandsavgörande skall utarbetas skriftligt.

Också centralskattenämnden kan på ansökan meddela ett förhandsavgörande som gäller försäkringspremiebeskattningen. Förutsättning för förhandsavgörandet är att det är viktigt att få ärendet avgjort med tanke på lagens tillämpning i likadana fall eller med hänsyn till enhetligheten i beskattningspraxis eller om det finns något annat synnerligen vägande skäl att avgöra ärendet. Sökanden skall i sin skriftliga ansökan individualisera den fråga i vilken förhandsavgörande söks och framlägga den utredning som behövs för avgörande av ärendet.

Både centralskattenämndens och Skatteförvaltningens förhandsavgöranden är avgiftsbelagda. Förhandsavgörandet meddelas på viss tid, dock högst till utgången av det kalenderår som följer på det år då förhandsavgörandet meddelades. Ett lagakraftvunnet förhandsavgörande skall på yrkande av den som meddelats avgörandet iakktas med bindande verkan under den tid för vilken det meddelas. Förhandsavgörandet är bindande endast när uppgifterna som framställts i ansökan om förhandsavgörande motsvarar verkligheten.

8. Ändringsökande

Ändring i skatteverkets beslut söks genom besvär hos Helsingfors förvaltningsdomstol. I förvaltningsdomstolens beslut kan besvär anföras hos högsta förvaltningsdomstolen av både den skattskyldige och Enheten för bevakning av skattetagarnas rätt, om högsta förvaltningsdomstolen beviljar besvärstillstånd. (Försäkringspremieskattelagen 7 §, MomsL kapitel 21. Rättelse och ändringssökande)

8.1. Ändringssökande

Den försäkringspremieskattskyldige kan söka ändring genom besvär i ett beslut som meddelats om en registreringsåtgärd, i ett förhandsavgörande, i ett debiterings-, återbärings-, efterbeskattnings- eller rättelsebeslut som fattats på basis av övervakning samt i ett beslut om ny behandling. Ändring kan även sökas förutom i debiterade skatter också i skattetillägg och skatteförhöjning.

8.2. Rättelse

Skatteförvaltningen behandlar alla skattskyldigas ändringsyrkanden först som rättelseärenden. Om skatteförvaltningen konstaterar att beslutet var fel, rättas beslutet och den skattskyldiges besvär förfaller. Om Skatteförvaltningen godkänner ändringsyrkandet endast delvis, skickar Skatteförvaltningen besvären till Helsingfors förvaltningsdomstol till den del besvären förkastades.

Skatteförvaltningen ska rätta beslutet på eget initiativ om beslutet är felaktigt till den skattskyldiges nackdel. Den skattskyldige behöver inte anföra något yrkande, utan Skatteförvaltningen ska rätta även beslut som upptäckts vara felaktiga på något annat sätt, t.ex. i samband med skatterevision.

Skatteförvaltningen kan rätta beslutet inom tre år från utgången av räkenskapsperioden eller på yrkande som den skattskyldige har framställt inom nämnda tid.

8.3. Besvär hos Helsingfors förvaltningsdomstol

I ett beslut som gäller försäkringspremiebeskattningen söks ändring genom skriftliga besvären hos Helsingfors förvaltningsdomstol. Besvärsskriften adresseras till Helsingfors förvaltningsdomstol, men skickas till Skatteförvaltningens kontor. Till den del ändringsyrkandet inte kan rättas, behandlas ärendet som besvär och Skatteförvaltningen överför ärendet till Helsingfors förvaltningsdomstol.

På statens vägnar har Enheten för bevakning av skattetagarnas rätt besvärsrätt. Han skall anföra besvär inom 30 dagar från det beslutet fattades. Den skattskyldige skall anföra besvär inom tre år från utgången av räkenskapsperioden. Besvärstiden är dock alltid minst 60 dagar från delfåendet. I ett beslut som gäller registrering och förhandsavgörande är besvärstiden 30 dagar från delfåendet. I centralskattenämndens förhandsavgörande söks ändring hös högsta förvaltningsdomstolen inom 30 dagar från delfåendet.

I besvärsskriften skall anges:

• ändringssökandens namn,
• beslut i vilket ändring söks och vilken månad och räkenskapsperiod det gäller,
• specifikation av de punkter till vilka delar ändring söks och vilken slags ändring man kräver,
• samt grunderna för ändringsyrkandet.

Besvärsskriften skall egenhändigt undertecknas av ändringssökanden eller den som utarbetade skriften. Ytterligare skall anges ändringssökandens yrke, namn, boningskommun och postadress Samma uppgifter skall anges också av den som avfattat skriften. Till besvärsskriften fogas det beslut i vilket ändring söks antingen i original eller i officiellt bestyrkt kopia. Till besvärsskriften ska också fogas ett bevis på när ändringssökanden fått del av beslutet.

8.4. Fortsatta besvär hos högsta förvaltningsdomstolen (HFD)

I beslutet av Helsingfors förvaltningsdomstol kan man söka ändring hos högsta förvaltningsdomstolen om högsta förvaltningsdomstolen beviljar besvärstillstånd.

Besvärstillstånd kan beviljas bara om:

1. det för lagens tillämpning i andra liknande fall eller för en enhetlig rättspraxis är av vikt att ärendet avgörs av högsta förvaltningsdomstolen,
2. det finns särskilda skäl för högsta förvaltningsdomstolen att avgöra ärendet på grund av att i ärendet skett ett uppenbart fel, eller om
3. det finns vägande ekonomiska eller andra skäl för att bevilja besvärstillstånd.

Besvärstillstånd kan beviljas även så att det gäller endast en del av det överklagade beslutet av Helsingfors förvaltningsdomstol. Besvären skall anföras inom 60 dagar från delfåendet av Helsingfors förvaltningsdomstolens utslag. Besvärsskriften, i vilken ansökan om besvärstillstånd skall ingå, skall inom besvärstiden tillställas högsta förvaltningsdomstolen eller Helsingfors förvaltningsdomstol. Besvär får på statens vägnar anföras hos högsta förvaltningsdomstolen av Enheten för bevakning av skattetagarnas rätt och besvärstiden är den samma som ovan.

9. Försäkringstjänster och moms

Försäljning av försäkringstjänster är momsfri (MomsL 44 §). I momslagen avses med försäkringstjänster förutom den försäkringsverksamhet som försäkringsbolagen bedriver också bl.a. den försäkringsverksamhet som bedrivs av försäkringsföreningar, försäkringskassor, arbetslöshetskassor och pensionsstiftelser. Också återförsäkringsverksamhet och förmedling av försäkringar är momsfria.

Moms skall således inte betalas på försäljningen av försäkringstjänster, dvs. försäkringspremier som uppbärs med stöd av ett försäkringsavtal.

Enligt momslagen anses som momsfria försäkringstjänster även vissa s.k. försäkringstekniska tjänster såsom behandlingen av försäkringsansökningar, tjänster för direkt skötsel av försäkringar under dess giltighetstid, försäkringsekonomiska tjänster, tjänster för uppgörelse, beräkning och beslut av pensioner och försäkringsersättningar, tjänster i samband med betalning och statistikföring av pensioner och försäkringsersättningar, tjänster för fastställandet av pensionsansvar och prognostiserandet av pensionsutgifter samt skadeinspektionstjänster i samband med försäkringsverksamhet. Andra försäkringstjänster än de som nämns i momslagen är med stöd av de allmänna bestämmelserna i momslagen momspliktiga.

De som bedriver momspliktig verksamhet kan inte dra av den försäkringspremieskatt som ingår i försäkringspremierna i sin momsbeskattning. Även om man till många delar tillämpar momsbestämmelserna i försäkringspremiebeskattningen, tillämpas momsbeskattningens avdragssystem inte på den. Således beräknar och betalar försäkringspremieskattskyldiga försäkringspremieskatten direkt antingen på basis av de influtna eller betalda försäkringspremierna.

 

Biträdande direktör  Anneli Kukkonen

Överinspektör   Elina Hartikainen