Vero.fi har ett serviceavbrott onsdagen den 29 maj kl. 6–9. MinSkatt fungerar normalt.

Skattefria gåvor

Har getts
18.4.2024
Diarienummer
VH/6842/00.01.00/2023
Giltighet
18.4.2024 - Tills vidare
Bemyndigande
2 § 2 mom. i lagen om Skatteförvaltningen (503/2010)

Denna anvisning behandlar definierandet av olika skattefria gåvor i gåvobeskattningen, behandlingen av skattefria gåvor i olika situationer och beskattningsförfarandet i fråga om skattefria gåvor.

1 Förhållande mellan gåvan och en annan rättshandling

1.1 Allmänt

Enligt ArvsskatteL 1 § vare var, som på grund av arv, testamente eller gåva erhåller egendom, skyldig att därför till staten erlägga skatt enligt vad i denna lag stadgas. Enligt ArvsskatteL 18 § 1 mom. skall gåvoskatt betalas då egendom såsom gåva övergår till någon annan

  1. om gåvogivaren eller gåvotagaren vid gåvotillfället var bosatt i Finland, och
  2. för fast egendom i Finland samt för aktier eller andelar i samfund vars tillgångar till mer än 50 procent utgörs av fast egendom i Finland.

Före bedömningen av om en gåva är skattepliktig eller inte gäller det alltid först att bedöma om det är fråga om en gåva som avses i ArvsskatteL 1 § och 18 § eller om någon annan rättshandling. Som utgångspunkt betraktas som gåva i beskattningen en frivillig vederlagsfri överlåtelse av förmögenhet från en person till en annan. En sådan överföring av förmögenhet kan ske på många olika sätt.

Om vederlaget vid köp, byte eller någon annan överlåtelse mot vederlag utgör högst tre fjärdedelar av egendomens gängse värde (”köp av gåvokaraktär”), betraktas skillnaden mellan det gängse värdet och vederlaget som gåva. Om vederlaget överstiger tre fjärdedelar (”köp till underpris”), är den ekonomiska fördelen med underpriset ingen gåva i beskattningen. Vad som nedan i kapitlen 8 och 9 anges om behandling av skattefria gåvor gäller även ekonomiska fördelar vid köp till underpris.

Ibland kan en rättshandlings natur vara någon annan än en gåva. Om en överlåtelse av egendom till exempel handlar om belöning i ett anställningsförhållande eller om en motprestation i syfte att få äganderätt till en viss egendomspost, är det inte fråga om en gåva.

Ibland kan en överlåtelse ha flera parter. Då kan det vara fråga om en gåva mellan vissa parter och om någon annan rättshandling mellan andra. Exempelvis i fråga om så kallade syskonandelar överlåter en förälder vanligen egendom till ett av barnen på villkor att barnet betalar en viss ersättning till sina syskon. I relationen mellan föräldrarna och det barn som betalar en syskonandel är syskonandelen en del av det betalda överlåtelsepriset på egendomen. När föräldrarna styr överförandet av vederlaget till de övriga syskonen genom ett avtal, får syskonen en gåva från sina föräldrar. Arrangemanget leder till samma resultat som en situation där köpesumman som motsvarar syskonandelen hade betalats till föräldrarna och föräldrarna i sin tur hade gett köpesumman som gåva till sina övriga barn.

Även till exempel vid rättshandlingar som ett aktiebolag och dess ägare har vidtagit ska det skilt göras en bedömning av förhållandet mellan bolaget och dess ägare och förhållandet mellan ägarna. I sådana situationer är inte enbart bestämmelserna i gåvobeskattningen av betydelse utan även till exempel bestämmelserna gällande kapitalplaceringar och utbetalning av medel i inkomstskattelagen och bestämmelserna i lagen om överlåtelseskatt. Sådana situationer behandlas närmare i Skatteförvaltningens andra detaljerade anvisningar, till exempel Generationsväxling i ett aktiebolag i beskattningen. Observera att ovannämnda ¾-regel inte tillämpas på rättshandlingar mellan bolag och delägare. Mer information finns i Skatteförvaltningens detaljerade anvisningar Förtäckt dividend och Överlåtelsevinster och -förluster på egendom i en fysisk persons inkomstbeskattning.

En rättshandling kan även vara mer omfattande och höra till samma sakliga helhet av rättshandlingar och bedömas som en del av den helheten. Till exempel vid försäljning av nya bostäder kan byggföretag erbjuda olika förmåner och produkter på köpet för att främja försäljningen. Åtgärder för att främja försäljningen är inte fråga om gåvor vilka avses i lagen om skatt på arv och gåva, utan åtgärdernas eventuella skattepåföljder avgörs i inkomstbeskattningen och överlåtelsebeskattningen.

Även vid till exempel ägararrangemang i föreningar eller stiftelser som är i en intressegemenskap kan det först finnas behov att avgöra om överlåtelsen är en gåva eller om det är fråga om någon annan rättshandling. Först efter att det konstaterats att det är en gåva kan det avgöras om gåvan är skattepliktig.

Om en rättshandling har getts en enligt ArvsskatteL 33 a § natur eller syfte som inte motsvarar verkligheten eller om någon annan åtgärd har vidtagits med uppenbar avsikt att undgå gåvoskatt, ska det vid gåvobeskattningen förfaras enligt sakens egentliga natur eller syfte.

Därför ska alltid först avgöras om det till följd av arrangemanget överhuvudtaget uppstår någon gåva. Först därefter går det att bedöma om gåvan eventuellt är skattefri. Nedan behandlas närmare vanliga situationer där det handlar om gränsdragningen mellan en gåva och en annan rättshandling.

1.2 Underhåll för barn

Lagen om underhåll för barn (704/1975) innehåller bestämmelser om barns rätt till underhåll. Enligt den lagen äger barn rätt till tillräckligt underhåll. Underhåll innebär tillgodoseende av de materiella och andliga behov som motsvarar barnets utvecklingsnivå, den vård och utbildning barnet behöver samt härav föranledda kostnader.

Det är i första hand föräldrarna som är skyldiga att uppfylla underhållsansvaret. Underhållsskyldigheten gäller tills barnet fyller 18 år och i vissa situationer tills barnet har gått en utbildning på andra stadiet (gymnasium eller yrkesskola).

När föräldrar betalar sådana kostnader för ett barn som omfattas av underhållsskyldighet, är det fråga om att uppfylla en lagstadgad skyldighet, inte om en gåva. Underhållsskyldigheten omfattar i princip kostnader för barnets normala liv. Därför blir ett barn i regel skyldig att betala gåvoskatt enbart till följd av handlingar som syftar till att öka barnets egendom.

Om föräldrarnas underhållsförmåga är betydande, kan utgifterna för underhållet av barnen räknat i euro också vara betydande. Stora kostnader för underhåll av barn utgör därför inte enbart en grund för att betrakta underhållet av barn som gåva.

1.3 Underhåll för maka/make

I 46–51 § i äktenskapslagen (234/1929) finns bestämmelser om underhållsskyldighet för makar. Vardera maken ska efter förmåga bidra till familjens gemensamma hushåll och makarnas underhåll. Makarnas underhåll omfattar tillgodoseende av deras gemensamma samt vardera makens personliga behov. Underhållsskyldigheten gäller gifta makar och parter i ett registrerat partnerskap.

En prestation som en maka/make har betalat baserat på underhållsskyldigheten är ingen gåva, utan uppfyllande av en lagstadgad skyldighet. Utgångspunkten är att underhållsskyldigheten omfattar löpande kostnader för familjens normala liv. Mellan makar uppstår gåvoskatteskyldighet främst till följd av mer betydande handlingar som syftar till att överföra egendom från den ena makan/maken till den andra och som inte handlar om att täcka familjens vanliga underhållskostnader. Därför är det till exempel inte fråga om underhåll när en fastighet, en bostad eller en del av en fastighet eller bostad överlåts till makan/maken utan vederlag. Det är inte heller fråga om underhåll när den ena makan/maken betalar den andra makans/makens skuld, såvida skulden inte har tagits för underhåll.

Om makans/makens underhållsförmåga är betydande, kan utgifterna för underhållet av den andra makan/maken räknat i euro också vara betydande. Stora kostnader för underhåll av makan/maken utgör därför inte enbart en grund för att betrakta underhållet som gåva för makan/maken.

Makarna kan uppfylla sitt underhållsansvar på ett flexibelt sätt så att den ena makan/maken betalar vissa utgifter (till exempel amorterar på ett lån som har tagits för att köpa familjens bostad) och den andra betalar andra kostnader (till exempel utgifter för mat och kläder). När sådana kostnader i sin helhet betalas utifrån underhållsförmågan, är de enskilda utgiftsposterna inga gåvor.

Makarna kan disponera över ett gemensamt konto dit de överför pengar utifrån sin respektive underhållsförmåga och vars tillgångar används för att betala familjens underhållskostnader. Ett sådant konto utgör ingen beskattningsbar gåva, utan det handlar om att ordna det ömsesidiga underhållet. Det är inte fråga om en gåva, även om endera av makarna, för att betala underhållskostnader, använder ett större belopp av kontomedlen än vad hen har överfört till kontot. Det är däremot fråga om en gåva, om den ena makans/makens medel på kontot används till fördel för den andra makan/maken till något annat än på basis av underhållsskyldigheten. En sådan situation uppstår till exempel när den ena makan/maken lyfter medlen för eget bruk och förvärvar egendom med medlen.

Ibland kan underhållsskyldigheten gentemot den före detta makan/maken även fortsätta efter äktenskapsskillnaden i enlighet med 48 § 1 mom. i äktenskapslagen. Ett sådant underhållsbidrag utgör inte heller en beskattningsbar gåva.

1.4 Gåvofrågor i samband med lån

Det kan uppstå skuldförhållanden mellan närstående personer, till exempel när en förälder lånar ut pengar till sitt barn eller beviljar tid att betala en köpesumma på en viss egendom. Ett närståendelån utgör ingen beskattningsbar gåva när det är fråga om en verklig skuld som ska betalas tillbaka. Lånebeloppet och den utarbetade amorteringsplanen för lånet ska vara realistiska i förhållande till gäldenärens betalningsförmåga. Dessutom ska amorteringarna kunna verifieras.

Om avsikten är att inte betala tillbaka en skuld är det fråga om en gåva. Om det är fråga om att skulden är en obetald köpesumma för en egendom, betraktas som gåvans värde den överlåtna egendomens hela gängse värde, oberoende av vilken den avtalade köpesumman är.

Frågan om hur genuint ett skuldförhållande är avgörs alltid utifrån en helhetsbedömning i det aktuella fallet. I gåvobeskattningen bedöms skuldförhållandet utifrån omständigheterna vid tidpunkten för rättshandlingen. Ett lån kan betraktas som en gåva, om det utifrån omständigheterna går att avgöra att avsikten inte ens i början har varit att betala tillbaka lånet. Till exempel ett skuldebrev eller en anteckning om lånet vid en kontoöverföring visar inte enbart att avsikten har varit att betala tillbaka medlen.

Följande ska beaktas vid bedömning av ett skuldförhållande:

  • dokumentation om skuldförhållandet och dess villkor
  • syftet med lånet och lånetiden
  • återbetalningssyfte och återbetalningsförmåga
  • återbetalningsplan och återbetalningstidsplan
  • övriga villkor gällande skuldförhållandet, såsom ränta och säkerhet
  • övriga omständigheter som talar för eller mot att skulden är verklig

Lånet ska amorteras med en penningprestation inom skälig tid. En lång lånetid utan en amorteringstidsplan och gjorda amorteringar innebär alltid en risk för att lånet beskattas som gåva. Det är viktigt att upprätta realistiska villkor för återbetalning av skuld och att följa villkoren. Med beaktande av lånetiden och parternas ålder ska lånet betalas tillbaka till långivaren inom överenskommen tid. Till exempel ett återbetalningsvillkor om att skulden täcks med långivarens kvarlåtenskap är inte godtagbart. Om ett lån upprepade gånger amorteras med av långivaren givna skattefria gåvor som underskrider skatteskalan, kan det vara tecken på att skuldförhållandet inte är verkligt.

Enbart det att skulden är räntefri gör inte att skulden är en gåva och en räntefri skuld blir inte en gåva om skulden i övrigt är verklig. Om ränta ändå ska betalas är det en omständighet som visar på att skuldförhållandet är äkta. Räntan utgör beskattningsbar kapitalinkomst för mottagaren.

Om lånet senare helt eller delvis efterskänks eller om lånevillkoren ändras så att lånet på grund av ändringarna inte längre har ett verkligt återbetalningssyfte, betraktas den återstående skulden som en gåva. I princip betraktas ändringstidpunkten som gåvans datum.

1.5 Fordringar mellan samägare

Det kan även uppstå fordringar mellan makar och samägare av egendom, till exempel när någon ensam betalar kostnader för ombyggnad av en sommarstuga och kostnaderna antingen helt eller delvis skulle ha tillhört den andra makan/maken eller andra samägare. Om en sådan fordran är verklig utgör betalningen av kostnaderna ingen gåva. För att fordran inte ska betraktas som en gåva ska man lägga fram en tillförlitlig redogörelse för grunden för fordran (till exempel vilka kostnader som har gett upphov till fordran) och beloppet på fordran (på vilket sätt kostnaderna har beräknats).

En fordran mellan samägare ändrar inte på ägandet av egendom. Det innebär att kvittering av en fordran mot överlåtelse av en ägarandel behandlas som en överlåtelse mot vederlag och det kan innebära skattepåföljder till följd av överlåtelse mot vederlag.

Exempel 1:

Syskonen A, B, C och D har tillsammans ägt en sommarstuga. Sommarstugan byggs om, vilket orsakar kostnader på 100 000 euro. A har inga kontanta medel med vilka hen kan betala sin andel av kostnaderna, 25 000 euro. Därför betalar B 50 000 euro av kostnaderna och enligt överenskommelse blir 25 000 euro ett lån till A. Arrangemanget är ingen gåva eftersom skuldförhållandet är verkligt.

Förvärv eller ombyggnad av makarnas eller samägarnas egendom kan ofta finansieras med banklån och delvis med ägarnas besparingar. Parterna kan ha olika förmåga att finansiera egendomen med besparingar. En eventuell lånefinansiering kan förutsätta att lånet tas som ett lån med solidariskt ansvar och att egendomen lånet gäller ska ställas som säkerhet för lånet. Då är det möjligt för gäldenärerna att komma överens om betalning av skulden på något annat sätt än att de betalar i lika stora delar. På så sätt går det till exempel att beakta att någon av parterna med egna besparingar har betalat en större andel än de övriga parterna.

Exempel 2:

Samborna A och B köper hälften var av en aktielägenhet till ett pris av 400 000 euro. A har besparingar på 120 000 euro till följd av försäljningen av sin tidigare bostad, medan B inte har några besparingar. A och B tar ett banklån på 280 000 euro för att köpa bostaden och är solidariskt ansvariga för lånet gentemot banken. A och B ingår ett skriftligt avtal om att A betalar 80 000 euro och B 200 000 euro av lånet. Arrangemanget är ingen gåva eftersom skuldförhållandet är verkligt.

När det gäller inbördes skuldansvarsfrågor är det viktigt att noggrant och i tid dokumentera vad parterna har avtalat om. På så sätt är det även möjligt att bestyrka och bedöma omständigheter som talar för och emot skuldförhållandet.

2 Lösöre i hemmet som gåva

När hemlösöre ges som gåva, är gåvan skattefri om gåvans värde är högst 4 000 euro och är avsedd för gåvotagarens eller hens familjs personliga bruk. En sådan gåva kumuleras inte i andra gåvor av lösöre i hemmet och inte heller i andra gåvor. Det innebär att sådana gåvor inte blir skattepliktiga, även om samma person under kumuleringstiden har gett gåvotagaren flera skattefria gåvor av lösöre i hemmet. Om värdet på en gåva som ingår i lösöret i hemmet överstiger 4 000 euro, är hela gåvan skattepliktig.

Gåvoskatt ska emellertid inte betalas förrän värdet av samma gåvotagares gåva ensamt eller tillsammans med andra gåvor som har fåtts från samma gåvogivare under en period av tre år är minst 5 000 euro. Mer information om kumulering av gåvor finns i kapitel 8.

Skattefriheten gäller alla vanliga föremål som ingår i lösöret i hemmet, till exempel kökstillbehör, hushållsmaskiner, textiler, möbler och vanlig hemelektronik. Som lösöre i hemmet betraktas även lösöre som används på gårdsplanen till en bostad, bland annat trädgårdsmöbler, gräsklippare och matlagningsutrustning som används utomhus. När en sådan egendom ges som gåva är gåvan skattefri, när egendomens sammanlagda värde är högst 4 000 euro.

I lösöre i hemmet ingår inte bilar, motorcyklar, fyrhjulingar, båtar, motorkälkar och andra fordon. Som normalt lösöre i hemmet betraktas inte heller värdefulla konstföremål, smycken och samlingar av samlarobjekt. Utgångspunkten är att som skattefritt lösöre i hemmet betraktas föremål som vanligen inte förmedlas eller värderas i den aktuella branschens specialbutiker, på konstauktioner eller vid motsvarande försäljningsförfarande av enskilda föremål.

Skattefriheten för gåvor av lösöre i hemmet gäller endast lös egendom. Därför är till exempel kostnader för byggande eller ombyggnad av fastighet inte gåvor av lösöre i hemmet. Egendomsposter som används för att förvärva inkomster ingår inte heller i normalt lösöre i hemmet, även om egendomen förvaras hemma hos gåvotagaren. Därför är olika arbetsverktyg som används i gåvotagarens jordbruk, företag eller vid yrkesutövning inte skattefria gåvor av lösöre i hemmet.

3 Gåva som har getts för uppfostran, utbildning eller för annans underhåll

3.1 Skattefrihet för uppfostrans-, utbildnings- och underhållsgåvor

Enligt ArvsskatteL 19 § är gåvor som har getts för fostran eller utbildning eller till underhåll skattefria, när gåvotagaren inte har möjlighet att använda beloppet som givits i gåva till andra ändamål.

I lagen stiftas och begränsas inte beloppet på en uppfostrans-, utbildnings- eller underhållsgåva och inte heller vem som kan få en sådan gåva. Därför kan sådana gåvor också ges till andra personer än egna barn. Gåvotagarens ålder inverkar inte heller på om gåvan är skattepliktig. Gåvans värde får också överskrida till exempel den i lagen stiftade gränsen på 4 000 euro för gåvor av lösöre i hemmet eller den nedre gränsen av gåvoskatteskalan.

Mer information om uppfostrans-, utbildnings- och underhållsgåvor finns i kapitlen 3.2–3.4. Skattefriheten förutsätter alltid att gåvotagaren inte har möjlighet att använda gåvan för andra ändamål. Till exempel olika penningprestationer i kontanter eller till gåvotagarens bankkonto uppfyller inte denna förutsättning. Det här ändras inte av att gåvogivaren i gåvobrevet anger att gåvans ändamål är till exempel underhåll.

I praktiken ska en gåva ges så att gåvogivaren kan försäkra sig om gåvans ändamål. I praktiken sker det till exempel så att en specificerad faktura på uppfostrans-, utbildnings- eller levnadskostnader betalas direkt till tjänsteleverantören eller läroanstalten.

3.2 Gåva för uppfostran

Skattefriheten för gåvor som är avsedda för uppfostran har gällt redan innan den gällande lagstiftningen om barns underhållsskyldighet trädde i kraft. Det tidigare syftet med bestämmelserna om skattefria uppfostransgåvor var bland annat att medel som föräldrar använder för uppfostran, underhåll och utbildning av sina barn inte skulle beskattas. Till denna del har lagstiftningen om underhåll för barn gjort skattefriheten onödig, eftersom kostnaderna för uppfostran av barn till sin karaktär inte är gåvor.

Kostnader för uppfostran av barn kan även betalas av andra personer än de underhållsskyldiga föräldrarna, till exempel föräldrarnas makar, mor- eller farföräldrar eller andra närstående personer. Uppfostransgåvor som de ger är också skattefria.

Uppfostransgåvor ges i princip till barn. Vanligtvis är det onödigt att göra skillnad mellan uppfostrans-, underhålls- och utbildningsgåvor till barn, eftersom det i alla fall är fråga om skattefria gåvor.

3.3 Gåva för underhåll

Betalningar av olika vanliga löpande levnadskostnader direkt till faktur betraktas som underhållsgåvor. En underhållsgåva är till exempel betalning av matkostnader, sjukdomskostnader och andra liknande kostnader på ett sådant sätt så att gåvotagaren inte har möjlighet att använda medlen för något annat ändamål.

Betalning av följande prestationer kan vanligen betraktas som skattefria underhållsgåvor:

  • Betalning av vanliga löpande boendekostnader kan betraktas som en underhållsgåva. Sådana kostnader är till exempel hyra, uppvärmnings-, vatten- och avfallsavgifter samt skötselvederlag.
  • Betalning av sjukdomskostnader kan betraktas som en underhållsgåva. Det spelar ingen roll vilken sjukdomskostnad eller hälso- och sjukvårdskostnad det är fråga om, huruvida kostnaderna orsakas av privat eller offentlig sjukvård eller huruvida vård ges i Finland eller utomlands.
  • Olika släkt-, trosrelaterade- och kulturtraditioner är förknippade med fester vars omfattning och kostnader många personer, till exempel brudparets föräldrar, kan påverka. I sådana situationer är det vanligtvis inte enbart fråga om levnadskostnader för en viss person, utan det är fråga om gemensamma levnadskostnader för flera personer. Då är det omöjligt att på ett entydigt sätt fördela kostnaderna mellan olika personer. I sådana situationer uppstår därför ingen beskattningsbar gåva för någon, oavsett vem som betalar kostnaderna för festen. Det är dock fråga om en skattepliktig gåva till exempel när brudparets föräldrar ger brudparet pengar som brudparet kan använda för något annat ändamål än till kostnaderna för bröllopet.
  • Vanliga hobbyutgifter såsom medlemsavgifter, säsongsavgifter och andra liknande avgifter är levnadskostnader och betalning av dem är fråga om underhållsgåvor. Skattefria underhållsgåvor får endast ges för hobbyverksamhet som inte utövas i syfte att förvärva inkomst. Mer information om dessa frågor finns i Skatteförvaltningens anvisning Företagsverksamhet, förvärvsverksamhet och hobbyverksamhet i personbeskattningen.
  • Anskaffning av vanlig hobbyutrustning, såsom fotbolls-, ishockey- och slalomutrustning, betraktas som en underhållsgåva. Till exempel hästar, båtar och bilar som har skaffats för hobbyverksamhet betraktas inte som underhållsgåvor och inte heller som gåvor av lösöre i hemmet. 

Försäkringspremier kan vara levnadskostnader till den del de gäller vanliga hemförsäkringar. Olika placeringsförsäkringar och försäkringar för vissa egendomsföremål (till exempel försäkringar för bostadsbyggnader, sommarstugor och bilar) är däremot inga skattefria underhållsgåvor, eftersom de har tecknats för att skydda egendomen.

Som en underhållsgåva betraktas till exempel inte finansiering vid förvärv av egen bostad, sommarstuga, bil eller någon annan egendom. En underhållsgåva är inte heller när man till exempel betalar kostnader för ombyggnad eller finansieringsvederlag för en aktielägenhet. Amortering och betalning av ränta på bostads-, sommarstuge-, konsumtions- och billån och andra liknande lån är inte heller en underhållsgåva, utan de är jämförbara med penninggåvor.

Presentkort kan vara skattefria, om gåvogivaren väljer presentkortets användningsändamål och föremålet ska anskaffas på ett visst ställe och det kan anses ingå i lösöret i hemmet eller presentkortet ska användas för en tjänst som är en del av det normala livet (till exempel hemstädning).

Frågan om huruvida gåvogivarens presentkort anses hänföra sig till vissa produkter eller tjänster, vilket är en förutsättning för att underhållsgåvan ska vara skattefri, bedöms vanligtvis på samma sätt som då en arbetsgivare ger presentkort som en skattefri personalförmån. Mer information om dessa finns i Skatteförvaltningens anvisning Personalförmånerna i beskattningen. En förutsättning för att presentkort ska anses vara skattefria är att korten inte kan omvandlas till pengar och att det är personligt, det vill säga riktat till en viss angiven gåvotagare. Presentkort som berättigar till köp av vilken produkt eller tjänst som helst från det aktuella stället är jämförbara med penninggåvor och är skattepliktiga. Sådana presentkort är till exempel ospecificerade presentkort för inköp från ett varuhus.

3.4 Gåva för utbildning

Vid bedömning av om en utbildningsgåva är skattefri, är det inte avgörande vilken utbildningsnivå (grundskola, andra stadiet, yrkeshögskola eller universitet) det är fråga om, huruvida utbildningen leder till en särskild examen eller behörighet eller huruvida utbildningen sker i Finland eller utomlands.

Med tanke på skattefrihet är det avgörande att kostnaderna verkligen orsakats av utbildningen och att de medel som har fåtts som gåva inte kan användas för något annat ändamål. Skattefriheten kan till exempel gälla termins- och kursavgifter, kostnader för köp av läromaterial eller kostnader för resor till utbildningen. Det finns inget maximibelopp på en utbildningsgåva. Därför kan exempelvis även ett utländskt universitets höga terminsavgifter vara skattefria.

En skattefri utbildningsgåva ska ges så att gåvan inte kan användas för något annat ändamål. I praktiken kan detta ordnas så att de aktuella utgifterna betalas direkt till läroanstalten eller tjänsteleverantören. Skattefriheten gäller inte penninggåvor som gåvotagaren kommer att förfoga över och som inte direkt i samband med gåvan används för utbildningsutgifter.

Ibland kan utländska universitet för att garantera sina egna inkomster kräva särskilda säkerhets- eller insättningsarrangemang för att se till att de får sina fordringar indrivna av utländska studerande. Ett sådant förfarande som ett universitet kräver utgör inget hinder för att betrakta en säkerhet eller en insättning som en utbildningsgåva, förutsatt att gåvotagaren inte i verkligheten har möjlighet att använda medlen för något annat ändamål.

Det lagstadgade studielånesystemet täcker levnadskostnader under studietiden. Maximibeloppet av studielån har dimensionerats för att täcka utbildningen och levnadskostnaderna under studietiden. För att få lyfta studielån krävs att studierna framskrider tillräckligt fort, vilket Folkpensionsanstalten följer upp. I beskattningen är ett sådant lån alltid ett studielån och lånets användningsändamål ändras inte till exempel till ett lån för inkomstens förvärvande. Med beaktande av dessa omständigheter kan utgifterna för studielånet i sin helhet anses ha använts för utbildningskostnader på ett sådant sätt att gåvotagaren inte har haft möjlighet att använda medlen till något annat ändamål. Därför kan amorteringen på ett studielån betraktas som en utbildningsgåva. Vid bedömningen av om en amortering på ett studielån kan ses som en utbildningsgåva förutsätter ingen noggrann redogörelse för hur de medel som har lyfts som studielån har använts.

4 Möjlighet att använda föremål samt förmåner på livstid eller för viss tid

Ibland lämnas till exempel en bostad eller en bil till en närstående för användning utan vederlag eller mot ett vederlag som understiger den gängse hyran. En förmån som uppstår till följd av en sådan användningsmöjlighet till underpris är ingen beskattningsbar gåva. Det spelar ingen roll om ägaren av föremålet även själv använder föremålet eller inte.

Den inkomst som föremålet ger (till exempel hyran eller dividenden) kan däremot inte överföras till en annan person utan att det handlar om en beskattningsbar gåva. Ägaren kan därför inte bli befriad från inkomstskatt på egendomens avkastning genom att överlåta avkastningen till en annan person. Avkastningen beskattas som ägarens inkomst och mottagaren av avkastningen beskattas för en gåva som hen har fått av ägaren (HFD 1986-B-II-547, HFD 25.10.1990 liggare 3642 och HFD 1979 B-II-505).

Vid överlåtelse av egendom kan överlåtaren ge en annan person besittningsrätt till egendomen som är föremål för överlåtelse. En sådan besittningsrätt betraktas inte som en beskattningsbar gåva. Mer information om besittningsrätt finns i Skatteförvaltningens anvisning Beskattning av besittningsrätt vid överlåtelse av egendom.

5 Utländsk gåva

Enligt ArvsskatteL 18 § kan Finlands rätt att beskatta gåvor uppstå på tre grunder:

  1. Gåvotagaren är bosatt i Finland vid gåvotillfället.
  2. Gåvogivaren är bosatt i Finland vid gåvotillfället.
  3. Föremålet för gåvan utgörs av fast egendom i Finland eller aktier eller andelar i samfund vars tillgångar till mer än 50 procent utgörs av fast egendom i Finland.

Om ingen av förutsättningarna för Finlands beskattningsrätt uppfylls, är gåvan skattefri. Mer information om bestämmande av beskattningsrätt finns i Skatteförvaltningens anvisning Arvs- och gåvobeskattning i internationella situationer.

Gåvor som Finland inte har rätt att beskatta beaktas också som skattefria gåvor vid kumulering av gåvor, som beskrivs i kapitel 8, och vid arvsbeskattning, som beskrivs i kapitel 9.

6 Gåva som har ett allmännyttigt syfte

ArvsskatteL 2 § innehåller bestämmelser om skattefrihet för gåvor som har getts till offentliga samfund och religiösa samfund samt för allmännyttiga syften. Gåvor som har getts för allmännyttiga syften är skattefria, när de har getts åt en ideell förening eller en annan sammanslutning, inrättning eller stiftelse, som inte bereder ekonomiska fördelar åt de i dem delaktiga, verkar i vetenskapligt eller konstnärligt syfte eller har till ändamål att främja folkupplysningen, landets försvar eller det inhemska näringslivet eller har något annat allmännyttigt syfte.

Även i sådana situationer avgörs först om det överhuvudtaget är fråga om en gåva. ArvsskatteL 2 § innehåller en separat bestämmelse om situationer som behandlas i gåvobeskattningen, där en förenings verksamhet upphört och medlen enligt föreningens stadgar har övergått till en annan förening som fortsätter med verksamheten. I lagen om skatt på arv och gåva saknas en noggrannare definition av begreppet gåva och därför bedöms rättshandlingen utifrån sin verkliga karaktär. Utgångspunkten är att en gåva i beskattningen är  en frivillig vederlagsfri överlåtelse av förmögenhet från en person till en annan. En gåva kan till exempel uppstå när medel överförs till ett samfund som är fristående från gåvogivaren, där gåvogivaren inte utövar bestämmande inflytande och av vilket gåvogivaren inte får någon ekonomisk fördel. 

I 22 § i inkomstskattelagen finns bestämmelser om allmännyttiga samfund i inkomstbeskattningen.  Om förutsättningarna för att ett samfund ska betraktas som allmännyttigt i inkomstbeskattningen finns i Skatteförvaltningens anvisning Beskattningsanvisning för allmännyttiga samfund. Ordalydelsen i inkomstskattelagen skiljer sig från ordalydelsen i lagen om skatt på arv och gåva. När förutsättningarna för skattefrihet i 22 § i inkomstskattelagen uppfylls, uppfylls även förutsättningarna för skattefrihet för gåvor i ArvsskatteL 2 §. Det är onödigt att ansöka om förhandsavgörande i gåvobeskattningen, när rättshandlingens karaktär uppenbart är gåva och ett förhandsavgörande i inkomstbeskattningen har getts för en förening eller en stiftelse som ska grundas och samfundet enligt förhandsavgörandet är ett sådant allmännyttigt samfund som avses 22 § i inkomstskattelagen.

7 Gåva som underskrider skatteskalan

Gåvoskatteskalan börjar från 5 000 euro. Därför påförs ingen gåvoskatt på gåvor som understiger 5 000 euro, även om ingen av de förutsättningar för skattefrihet från gåvoskatt som beskrivs i denna anvisning uppfylls. Då är det dock inte fråga om en skattefri gåva. Gåvan är skattepliktig, men gåvoskatt påförs inte på gåvan när beloppet på gåvan underskrider den nedre gränsen av skatteskalan.

En bostadsaktielägenhet eller en fastighet kan endast ges som gåva i sin helhet eller som en bråkdel (till exempel en fjärdedel). Det är inte möjligt att ge en del av en bostadsaktielägenhet eller en fastighet som ett visst eurobelopp (till exempel 4 999 euro).

I gåvobeskattningen kumuleras gåvor som underskrider den nedre gränsen av skatteskalan med övriga gåvor och beaktas även i arvsbeskattningen på samma sätt som gåvor som överskrider den nedre gränsen av skatteskalan. Gåvor som har behandlats i detta kapitel omfattas inte av bestämmelserna om behandling av skattefria gåvor vid kumulering och arvsbeskattning av gåvor, som behandlas nedan i kapitlen 8 och 9.

8 Kumulering av gåvor

Om en gåvogivare ger flera gåvor till en gåvotagare, beaktas även de tidigare gåvorna i beskattningen av de senare givna gåvorna på det sätt som stadgats i ArvsskatteL 19–20 §. Detta kallas kumulering av gåvor. Vid kumulering av gåvor räknas de gåvor som har getts i olika etapper samman. Sedan påförs gåvoskatt på summan och den betalda skatten på den tidigare gåvan dras av från gåvoskatten. Mer om förfarandet finns i Skatteförvaltningens anvisning Kumulering av gåvor.

Vid kumulering av gåvor beaktas inte gåvor och ekonomiska fördelar som inte är skattepliktiga gåvor och som beskrivs i kapitlen 3–6 i denna anvisning. Vid kumulering beaktas däremot gåvor som behandlas i kapitel 7.

9 Skattefri gåva i arvsbeskattningen

Med stöd av ArvsskatteL 16 § kan en gåva även beaktas i arvsbeskattningen. Gåvor som behandlats som förskott på arv vid arvskiftet och andra gåvor som en arvlåtare har gett till en arvtagare under de tre år som föregått arvlåtarens bortgång kan beaktas vid arvsbeskattningen. Gåvoskatten på gåvor som beaktas i arvsbeskattningen avdras från arvsskatten.

En prestation som har getts som förskott på arv kan vara skattefri i gåvobeskattningen enligt de grunder som anges i kapitlen 2–5. Vid arvskiftet kan prestationen ändå vara en gåva som ska beaktas som förskott på arv och tas i beaktande vid bestämmande av rättigheterna till boets tillgångar. En i gåvobeskattningen skattefri gåva beskattas inte heller i arvsbeskattningen, eftersom skattefriheten för gåvan då skulle förloras.

Exempel 3:

Den avlidna har två barn, A och B. Den avlidna har gett A en skattefri utbildningsgåva på 25 000 euro och en fastighet värd 25 000 euro som gåva och har ansett att gåvorna är förskott på arv. Den behållning av den avlidnas egendom som ärvs är 150 000 euro. Förskotten på arv beaktas vid ett kalkylerat arvskifte som verkställs i arvsbeskattningen. På så sätt uppgår den avlidnas korrigerade behållning till 200 000 euro (=150 000 + 25 000 + 25 000), av vilket båda arvingarnas respektive kalkylmässiga andel är 100 000 euro.

För B beräknas arvsskatten på arvet om 100 000 euro. I A:s beskattningsbara arvsandel beaktas inte det förskott på arv som A har fått som skattefri gåva. Därför beskattas A enbart för hens andel av den avlidnas tillgångar, det vill säga 50 000 euro, och för den fastighet som hen har fått som förskott på arv. A påförs arvsskatt på arvet om 75 000 euro. Gåvoskatten på fastighetsgåvan dras av från arvsskatten. Den skattefria utbildningsgåvan är inte en del av de beskattningsbara tillgångarna, och utifrån den dras ingenting av från arvsskatten.

Övriga gåvor och ekonomiska fördelar än de som enligt kapitlen 2–5 i anvisningen har getts som förskott på arv och som inte betraktas som skattepliktiga gåvor läggs inte till arvsandelen i arvsbeskattningen, även om de har fåtts under de tre år som föregått arvlåtarens bortgång.

Den skattebehandling som har behandlats i detta kapitel gäller inte förskott på arv och gåvor som har getts under tre år före bortgången och som i sig är skattepliktiga, men vars värde har underskridit den nedre gränsen av skatteskalan och som det därför inte betalats gåvoskatt för. De är inga skattefria gåvor, och de beaktas i arvsbeskattningen på samma sätt som liknande gåvor som har överskridit den nedre gränsen av skatteskalan.

10 Gåvoskattedeklarationsförfarande

En gåvoskattedeklaration behöver inte lämnas in för skattefria gåvor. Därför behöver en gåvoskattedeklaration till exempel inte lämnas in vid vanliga gåvor av lösöre i hemmet.

Ibland kan dock en gåvotagare vara osäker på huruvida gåvan är skattefri. Om en skattepliktig gåva inte deklareras leder det till exempel till en skatteförhöjning, eftersom deklarationsskyldigheten inte har uppfyllts. För att undvika en sådan påföljd är det möjligt att ge en gåvoskattedeklaration där gåvotagaren redogör för varför gåvan är skattefri. På så sätt kan frågan om gåvans skattepliktighet överlämnas till Skatteförvaltningen för avgörande utan rädsla för försummelse av deklarationsskyldigheten.

Enligt ArvsskatteL 27 § behöver en gåvoskattedeklaration lämnas först när det sammanlagda värdet av gåvan och de gåvor som kumuleras i gåvan uppgår till 4 000 euro, om den inte begärs särskilt. Eftersom den nedre gränsen av gåvoskatteskalan höjdes till 5 000 euro efter att bestämmelsen ovan hade utfärdats, förutsätter Skatteförvaltningen trots bestämmelsen i ArvsskatteL 27 § en gåvoskattedeklaration först när det sammanlagda värdet av gåvan och de gåvor som kumuleras i gåvan är minst 5 000 euro. Därför behöver till exempel en penninggåva på 4 500 euro inte deklareras, om man inte tidigare har fått gåvor som är minst 500 euro och som kumuleras i gåvan.

Även om deklarationsskyldighet inte föreligger på grund av gåvans låga värde, kan en gåvoskattedeklaration lämnas in. Skatteförvaltningen kan fatta ett gåvoskattebeslut om en gåva vars värde underskrider den nedre gränsen av skatteskalan och i beslutet fastställa ett värde för den aktuella egendomsposten i enlighet med 47 § i inkomstskattelagen. Med tanke på överlåtelse av egendom i framtiden kan det vara ändamålsenligt att lämna in en gåvoskattedeklaration i ovannämnda situation, eftersom ett fastställt gåvobeskattningsvärde kan användas som anskaffningsutgift. Mer information om hur gåvobeskattningsvärdet påverkar beskattningen av överlåtelsevinst finns i kapitel 11.1 i Skatteförvaltningens anvisning Överlåtelsevinster och -förluster på egendom i en fysisk persons inkomstbeskattning.

Ett värde som används i arvs- och gåvobeskattningen fastställs endast för gåvor som är skattepliktiga i arvs- och gåvobeskattningen i Finland. Om Skatteförvaltningen slår fast att det inte är fråga om en skattepliktig gåva som avses i lagen om skatt på arv och gåva och som Finland har rätt att beskatta, fastställer Skatteförvaltningen inte heller ett värde för egendomsposten. Trots detta kan det i inkomstbeskattningen bildas en anskaffningsutgift som motsvarar det gängse värdet vid den tidpunkt då egendomen har förvärvats (HFD: 2021:120). I inkomstbeskattningen avgörs storleken på anskaffningsutgiften när det har betydelse till exempel i samband med beräkningen av en överlåtelsevinst.

Om det i samband med bouppteckningen är oklart om en gåva är skattefri eller inte, kan man i bouppteckningen ange förskotten på arv eller de gåvor som har getts under en period av tre år och redogöra för varför de har varit skattefria. Även om det är fråga om en skattefri gåva (till exempel med anledning av fördelningen av den internationella beskattningsrätten), kan det vara fråga om ett förskott på arv som ska beaktas vid en kalkylerad avvittring och ett kalkylerat arvskifte. Då ska man i bouppteckningen specificera vilket värdegåvan kommer att värderas till vid arvskiftet. Förskott på arv och gåvor som har getts inom tre år och som är skattepliktiga, men gällande vilka man inte har behövt lämna in en gåvoskattedeklaration på grund av deras låga värde, ska alltid anges i bouppteckningen.


ledande skattesakkunnig Tero Määttä

överinspektör Krista Mastomäki-Elonen

Sidan har senast uppdaterats 19.4.2024