Det kan förekomma tillfälliga störningar i tjänsten mondagen den 22 april kl. 6.30–8.00 på grund av serviceåtgärder.

Försummelseavgift för utomstående uppgiftslämnare om gränsöverskridande betalningar som betaltjänstleverantörer anmäler

Har getts
18.10.2023
Diarienummer
VH/2702/00.01.00/2023
Giltighet
1.1.2024 - Tills vidare
Bemyndigande
2 § 2 mom. i lagen om Skatteförvaltningen (503/2010)

I denna anvisning behandlas grunderna för påförande av försummelseavgift enligt 22 a § i lagen om beskattningsförfarande (1558/1995) i fråga om betaltjänstleverantörers skyldighet att lämna uppgifter om gränsöverskridande betalningar.

Denna anvisning tillämpas på de rapporteringsperioder (kvartal av ett kalenderår) som gått ut under anvisningens giltighetstid. 

1 Uppgiftsskyldighet som grund för att påföra försummelseavgifter

Det huvudsakliga syftet med skyldigheten att lämna uppgifter om gränsöverskridande betalningar är att bekämpa skattebedrägerier i synnerhet i momsbeskattningen. Skyldigheten att lämna uppgifter har ställts för de betaltjänsteleverantörer som nämnts i bestämmelserna, såsom betalningsinstitut, utgivare av elektroniska pengar samt kreditinstitut.

Lagen om betaltjänstleverantörers skyldighet att lämna uppgifter om gränsöverskridande betalningar (659/2023) innehåller bestämmelser om gränsöverskridande betalningar om vilka betaltjänstleverantörer ska lämna uppgifter till Skatteförvaltningen i enlighet med 29 § 7 mom. i lagen om beskattningsförfarandet beträffande skatter som betalas på eget initiativ (768/2016) när det gäller betaltjänster som de tillhandahåller i Finland. Bestämmelser om uppgiftsskyldiga, gränsöverskridande betalningar och uppgifter som ska lämnas om betalningarna, tidpunkten för anmälan, skyldigheten att lagra uppgifter och begränsningar av skyldigheten att lämna uppgifter och lagra uppgifter finns i den lagen.

I praktiken är sådana betaltjänstleverantörer uppgiftsskyldiga som under ett kalenderkvartal i Finland tillhandahåller betaltjänster till en betalningsmottagare motsvarande mer än 25 gränsöverskridande betalningstransaktioner till samma mottagare.

Bestämmelserna om skyldigheten att lämna uppgifter tillämpas för första gången 2024. Uppgiftsskyldiga ska lämna uppgifterna för varje kvartal av kalenderåret före utgången av kalendermånaden som följer efter kvartalet. Skatteförvaltningen ska lämna dessa uppgifter till kommissionens centralregister till vilket medlemsstaternas myndigheter för bedrägeribekämpning kommer att ha åtkomst. 

Lagen innehåller inte bestämmelser om att bevilja anstånd med att lämna uppgifter.

Försummelseavgift kan påföras för försummelse av såväl rapporteringsskyldigheten som aktsamhetsplikten. Försummelseavgiften fastställs separat för varje anmälan och dataflöde.

2 Bestämmelser som ligger till grund för försummelseavgiften

Enligt 29 § 7 mom. i lagen om beskattningsförfarandet beträffande skatter som betalas på eget initiativ ska på försummelse av skyldigheten att lämna uppgifter och lagra uppgifter tillämpas bestämmelserna om försummelseavgift i 22 a § i lagen om beskattningsförfarande.

Enligt 22 a § 1 mom. i lagen om beskattningsförfarande kan den uppgiftsskyldige åläggas att i försummelseavgift betala högst 2 000 euro, om

  1. det finns en smärre bristfällighet eller ett smärre fel i en deklaration, en annan uppgift eller en handling som lämnas eller i ett förfarande som iakttas för fullgörande av uppgiftsskyldigheten eller någon annan skyldighet enligt detta kapitel, och den uppgiftsskyldige inte har följt en bevisligen skickad uppmaning att avhjälpa bristfälligheten eller felet,
  2. den uppgiftsskyldige utan giltig orsak har lämnat en deklaration, uppgift eller handling för sent, eller
  3. den uppgiftsskyldige har lämnat uppgifterna på annat sätt än vad som föreskrivs i lag eller bestäms av Skatteförvaltningen.

Enligt 22 a § 2 mom. i lagen om beskattningsförfarande kan den uppgiftsskyldige åläggas att i försummelseavgift betala högst 5 000 euro, om en deklaration, en annan uppgift eller en handling som lämnas eller ett förfarande som iakttas för fullgörande av uppgiftsskyldigheten eller någon annan skyldighet enligt detta kapitel innehåller väsentliga brister eller fel eller om den uppgiftsskyldige lämnat in dem eller fullgjort det först efter en bevisligen sänd uppmaning.

Enligt 22 a § 3 mom. i lagen om beskattningsförfarande kan den uppgiftsskyldige åläggas att i försummelseavgift betala högst 15 000 euro, om den uppgiftsskyldige för fullgörande av uppgiftsskyldigheten uppsåtligen eller av grov vårdslöshet har lämnat en väsentligen oriktig deklaration, annan uppgift eller handling eller inte alls lämnat in någon deklaration eller uppsåtligen eller av grov vårdslöshet har väsentligt försummat någon annan skyldighet enligt detta kapitel delvis eller helt och hållet.

I 22 a § i lagen om beskattningsförfarande föreskrivs det vidare att det vid fastställandet av försummelseavgiften också ska beaktas hur mycket uppgifter den uppgiftsskyldige ska lämna. Försummelseavgiften påförs i hela hundra euro så att den minsta försummelseavgiften är 100 euro.

Fysiska personer och dödsbon åläggs inte att betala försummelseavgift, om det inte är fråga om försummelse av uppgiftsskyldighet i anslutning till näringsverksamhet eller jord- och skogsbruk. Försummelseavgiften är inte en avdragbar utgift i beskattningen.

På en obetald försummelseavgift som påförts och förfallit till betalning påförs även dröjsmålsränta enligt 5 a § i lagen om skattetillägg och förseningsränta. Dröjsmålsräntan beräknas från den dag som följer efter den förfallodag som anges på beslutet till den dag då försummelseavgiften betalas. Förseningsräntan på en obetald försummelseavgift är inte avdragbar i inkomstbeskattningen.

3 Påförande och storleken av försummelseavgift i olika situationer

För försummelse av skyldigheten att lämna uppgifter kan enligt 22 a § i lagen om beskattningsförfarande åläggas en försummelseavgift. En försummelseavgift kan också påföras för försummelse av skyldigheten att lagra uppgifter.

Det är fråga om en helt ny uppgiftsskyldighet. Under det första rapporteringsåret baserar sig påförandet av försummelseavgift på prövning från fall till fall. Vid fastställande av försummelseavgiftens storlek och vid påförande av avgiften överhuvudtaget ska särskilt beaktas att det är fråga om en ny skyldighet. I problemsituationer och oklarheter vid rapporteringen uppmanar vi uppgiftsskyldiga att kontakta Skatteförvaltningen med låg tröskel.

Försummelseavgift fastställs separat för varje anmälan som saknas, är väsentligen oriktig eller lämnas in för sent, eller om Skatteförvaltningen inte fått ett godtagbart svar på sin begäran om utredning.  Då försummelseavgiften fastställs kan man bland annat beakta antalet försummelser och uppgiftslämnarens bristande mottagarspecifikationer, om uppgiftslämnaren har uppmanats att lämna årsanmälan, uppgifternas ekonomiska värde samt den tidpunkt då årsanmälan har kommit in. En försummelseavgift kan också påföras om årsanmälan inte lämnas in på det sätt Skatteförvaltningen har bestämt.

Enligt lagen om betaltjänstleverantörers skyldighet att lämna uppgifter ska uppgifterna lämnas för rapporteringsperioden, det vill säga för varje kvartal av kalenderåret före utgången av kalendermånaden som följer efter kvartalet. Om försummelser upptäcks för flera rapporteringsperioder under samma kalenderår, kan en separat försummelseavgift påföras för varje anmälan som ska lämnas för kvartalet i fråga. För olika slags försummelser kan fastställas separata försummelseavgifter. Detta innebär att en separat försummelseavgift kan påföras för samma rapporteringsperiod till exempel för försummelse av skyldigheten att lagra uppgifter samt för anmälningar som lämnats in för sent.

Om den uppgiftsskyldige för fullgörande av uppgiftsskyldigheten uppsåtligen eller av grov vårdslöshet har lämnat en väsentligen oriktig deklaration, annan uppgift eller handling eller inte alls lämnat in någon deklaration eller uppsåtligen eller av grov vårdslöshet har väsentligt försummat någon annan skyldighet enligt 3 kap. i lagen om beskattningsförfarande delvis eller helt och hållet, kan den uppgiftsskyldige åläggas att i försummelseavgift betala högst 15 000 euro.            

Exempel på försummelse av uppgiftsskyldigheten flera gånger under samma år: Eftersom rapporteringsskyldigheten för betaltjänsteleverantörer realiseras fyra gånger om året, dvs. för varje kvartal av kalenderåret, ifall samma försummelse upprepas under olika rapporteringsperioder under ett och samma år, kan försummelseavgiften enligt BFL 22 a § påföras fyra gånger om året för dessa upptäckta försummelser av skyldigheten att lämna uppgifter. Detta innebär till exempel att Skatteförvaltningen kan påföra en försummelseavgift på högst 15 000 euro för försummelser som följer av uppsåt eller av grov vårdslöshet fyra gånger om året, det vill säga separat för varje kvartal av kalenderåret.

Av grundad anledning är det möjligt att jämka försummelseavgiften eller helt låta bli att påföra den. Som grundad anledning kan betraktas till exempel att den uppgiftsskyldiges försummelse är obetydlig med tanke på omständigheterna.

Försummelseavgiften kan också höjas. Beloppet av försummelseavgifter höjs till exempel om försummelserna återkommer. En försummelse som gäller betaltjänstleverantörers skyldighet att lämna uppgifter ska anses vara återkommande om det har skett motsvarande försummelser under granskningsperioden av det föregående året. Denna granskningsperiod på ett år är inte bunden till ett kalenderår.

Exempel på återkommande försummelse: Betaltjänstleverantören har försummat sin skyldighet att lämna uppgifter för det tredje kvartalet 2025 och och för detta har betaltjänstleverantören påförts en försummelseavgift. Vi upptäcker att betalningstjänsteleverantören har försummat sin skyldighet att lämna uppgifter på samma sätt också för det tredje kvartalet 2026. Före denna rapporteringstidpunkt har betaltjänstleverantören under ett års tidsförlopp haft en tidigare försummelse. Försummelsen anses vara återkommande och försummelseavgiften för den senare försummelsen kan höjas.

En försummelseavgift som påförs för försummelse av skyldigheten att lagra uppgifter fastställs alltid utifrån en fallspecifik helhetsbedömning. Denna försummelseavgift påförs separat från de försummelser som påförts för anmälningarna per kvartal av kalenderåret. I praktiken förutsätter påförandet av avgiften att vi har upptäckt en försummelse av lagringsskyldigheten, vilket kan till exempel ske vid en skatterevision.

4 Förfarandet för påförande av försummelseavgifter och ändringssökande

Innan vi påför en försummelseavgift ska den som påförs avgiften alltid beredas tillfälle att bli hörd. Den uppgiftsskyldige kan då framställa en redogörelse för den orsak som lett till försummelsen av uppgiftsskyldigheten samt framföra sin uppfattning om påförandet av försummelseavgiften och dess belopp. När Skatteförvaltningen uppmanar den uppgiftsskyldige att rätta en försummelse, ska brevet innehålla information om att en försummelseavgift kommer att påföras. Försummelseavgiften påförs genom ett separat beslut.

I ett beslut av Skatteförvaltningen som gäller försummelseavgift får den uppgiftsskyldige och Enheten för bevakning av skattetagarnas rätt söka ändring hos skatterättelsenämnden genom en skriftlig begäran om omprövning. Den uppgiftsskyldige ska begära omprövning inom 60 dagar från det att den uppgiftsskyldige har fått del av Skatteförvaltningens beslut. För Enheten för bevakning av skattetagarnas rätt är tidsfristen 60 dagar från det att beslutet fattades. Omprövningsbegäran ska lämnas till Skatteförvaltningen inom den utsatta tiden.

 

generaldirektör Markku Heikura

ledande sakkunnig Lauri Luukkonen

Sidan har senast uppdaterats 25.10.2023