Högsta förvaltningsdomstolens årsboksavgöranden om internprissättning

12.10.2017

Kostnader för ett verksamhetsstyrningssystem

Högsta förvaltningsdomstolen (HFD) har den 13.9.2017 gett årsboksavgörandet 2017:145, som gäller internprissättning av kostnader som hänför sig till utvecklandet av ett verksamhetsstyrningssystem. Koncernen hade valt att genomföra utvecklingen av verksamhetsstyrningssystemet så att koncernbolaget B Ab erbjöd de övriga koncernbolagen tjänster för utvecklandet av verksamhetsstyrningssystemet samt andra tjänster. De övriga koncernbolagen hade till B Ab betalat serviceavgifter som motprestation för tjänsterna. Serviceavgiften betalades med start från när bolagen tog i bruk verksamhetsstyrningssystemet. Serviceavgifterna baserades på kostnaderna för tjänsteproduktionen jämte ett vinstpåslag.

Skatteförvaltningen, skatterättelsenämnden och förvaltningsdomstolen ansåg att villkoren för utvecklingen av verksamhetsstyrningssystemet inte var förenliga med principen om marknadsmässiga villkor och att B Ab borde ha fakturerat de övriga koncernbolagen för kostnaderna som hänförde sig till verksamhetsstyrningssystemet allteftersom sådana uppstod. HFD ansåg däremot att villkoren för genomförandet av projektet, som B Ab och de övriga koncernbolagen hade kommit överens om, inte avvek från vad oberoende parter skulle ha avtalat.

I avgörandet prövade HFD marknadsmässigheten på villkoren i transaktionen med stöd av 31 § i lagen om beskattningsförfarande och konstaterade att villkoren var marknadsmässiga. I den juridiska bedömningen hänvisar HFD till avgörandet HFD 2014:119 som gällde frågan om att åsidosätta och omkarakterisera parternas affärstransaktion. HFD ansåg dock att i fallet inte var frågan om att åsidosätta och omkarakterisera affärstransaktionen. I stället konstaterar domstolen att 31 § i lagen om beskattningsförfarande enligt avgörandet 2014:119 ger möjligheten att pröva huruvida parterna ingått transaktioner på marknadsmässiga villkor – och om villkoren inte är marknadsmässiga, verkställa en motsvarande rättelse i beskattningen.

Kostnader som debiteras för tjänster och det marknadsmässiga vinstpåslaget

HFD gav även ett annat avgörande den 13.9.2017, nämligen 2017:146, vilket gällde debiteringen av kostnader för koncerninterna tjänster samt marknadsmässigt vinstpåslag på dylika tjänster. Koncernens moderbolag A Abp hade ingått avtal om kostnadsfördelning (cost sharing agreement) med sina koncernbolag. Enligt avtalen hade moderbolaget erbjudit koncernbolagen tjänster som hänförde sig till leveranskedjorna, tjänster för administration av marknadsförings- och varumärken samt personalförvaltnings- och adb-tjänster. Moderbolaget debiterade koncernbolagen för kostnaderna för tjänsterna utan att lägga till något vinstpåslag på de debiterade beloppen.

På sammas sätt som skatteförvaltningen, bedömde HFD upplägget på basis av bolagets utredning som en helhet och HFD ansåg därmed att i upplägget inte enbart var frågan att fördela gemensamt förorsakade kostnader mellan koncernbolagen utan HFD ansåg att moderbolaget hade sålt koncerninterna administrativa tjänster till koncernbolagen. För att serviceavgifterna skulle ha blivit marknadsmässiga borde moderbolaget inte enbart ha debiterat koncernbolagen för kostnaderna, utan också för ett vinstpåslag.

HFD ansåg att serviceavgifternas marknadsmässiga vinstpåslag inte kunde fastställas utifrån nivån på utomstående jämförelseföretag på det sätt som Skatteförvaltningen hade gjort, eftersom jämförelseföretagens och A Abp:s tjänster var så olika att servicefunktionernas skillnader avsevärt påverkade vinstpåslagets belopp. I stället ansåg HFD att det marknadsmässiga vinstpåslaget skulle fastställas med beaktande av hur stor nytta koncernbolagen hade haft av de administrativa tjänster som A Abp tillhandahöll. Med beaktande av A Abp:s utredning av de administrativa tjänsternas karaktär konstaterade HFD att serviceavgiften hade varit förenlig med kravet på marknadsmässiga villkor om A hade lagt ett litet vinstpåslag till kostnaderna. Skatteförvaltningen hade till den beskattningsbara inkomsten lagt ett belopp som motsvarar ett vinstpåslag om sju procent på kostnaderna. HFD uppskattade att vinstpåslaget som skulle läggas till den beskattningsbara inkomsten inte under dessa omständigheter skulle uppgå till mer än tre procent.

Slutsatser

Skatteförvaltningen iakttar i fortsättningen de båda betydande ställningstagandena i HFD-årsboksavgörandena behandlade ovan. 

En transaktion som ingåtts i intressegemenskap ska enligt HFD 2017:146 identifieras utgående från transaktionens faktiska karaktär och inte enbart utgående från beskrivningen i avtalstexten. Utredningen över transaktionen ska bedömas som en helhet och detta ska inte basera sig på åsidosättning eller omkarakterisering av transaktionen. Enligt HFD:s avgörande 2017:145 kan marknadsmässigheten av transaktioner mellan koncernbolagen prövas med stöd av 31 § i lagen om beskattningsförfarande.

Vid fastställandet av vinstpåslagens marknadsmässiga storlek kommer Skatteförvaltningen att ändra sin praxis så att den blir enhetlig med HFD:s avgörande. Som marknadsmässigt vinstpåslag på koncerninterna kostnader godkänns ett litet vinstpåslag om högst tre procent, om tjänsterna huvudsakligen är administrativa e.d. tjänster som tillhandahålls i syfte att koordinera och harmonisera koncernbolagens verksamhet. Detta ställningstagande iakttas i fortsättningen på serviceavgifter som inhemska företag debiterar eller betalar. Ställningstagandet tillämpas dock endast på sådana koncerninterna tjänster av ringa mervärde som beskrivis i 7 kap. i OECD:s riktlinjer för internprissättning. När det gäller andra tjänster än sådana som är av ringa mervärde måste vinstpåslaget också i fortsättningen prövas fall för fall. Vi rekommenderar att skattskyldiga kontrollerar att serviceavgifterna från och med det innevarande skatteåret är förenliga med kravet på marknadsmässiga villkor enligt ovan.

Sidan har senast uppdaterats 12.10.2017