Metoder för att bekämpa skatteparadis: Kontroll av penningflöden

Hör till helheten: Skatteparadis

Artikeln grundar sig på Hannu Kuortis sakkunnigartikel Veroparatiisit - veromuseoon kuuluvia luomuksia vai hyvinvointivaltioiden parasiitteja? som publicerades i tidningen Verotus 4/2012.

Att kontrollera de penningflöden som sker via kreditinstituten är nyckeln till att identifiera tillgångar som överförs till skatteparadis. I Finland är det nuförtiden möjligt att få transaktionsbaserad information om penningöverföringar som gjorts av bankernas kunder. Detta är en förbättring jämfört med den tidigare situationen, men inte på långa håll en lösning av hela problemet. Genom att granska jämförelseuppgifterna kan man inte uppnå en sådan systematisk informationsinsamling och omfattning som en effektiv kontroll förutsätter.

De svenska och norska skatteförvaltningarna har klart effektivare metoder för att övervaka den utländska penningtrafiken. I Sverige är kreditinstituten skyldiga att ge skatteförvaltningen en rapport om alla penningtransaktioner som överskrider 150 000 svenska kronor från Sverige till utlandet eller vice versa.

Den norska skatteförvaltningen har å sin sida tillgång till ett lokalt valutaregister, som innehåller relativt omfattande uppgifter om den utländska penningtrafiken. Det norska valutaregistret innehåller bl.a. följande transaktionsuppgifter:

  1. Alla valutaväxlingstransaktioner som överskrider 5 000 norska kronor.
  2. Information om all utländsk penningtrafik som rapporterats av kreditinstituten.
  3. Transaktioner utomlands som överskrider 25 000 norska kronor och som gjorts med bank- eller kreditkort som beviljats i Norge eller utländska korttransaktioner till ett motsvarande belopp i Norge.

De aktörer som behandlar penningmedel och betalningar i olika former är i nyckelposition i bekämpningen av penningtvätt, och de är skyldiga att meddela misstänkta affärshändelser till den centrala enheten för utredning av penningtvätt.

I Finland är användningen av dessa uppgifter strikt begränsad, och de kan användas endast för att reda ut penningtvättsbrott. Det finns dock större användning för dessa uppgifter, t.ex. för att identifiera och bekämpa skattebrottslighet. Inom ramen för handlingsprogrammet för att minska grå ekonomi och ekonomisk brottslighet ska man reda ut om olika tillsynsmyndigheter kan dela dessa uppgifter i större utsträckning. I många länder har skatteförvaltningen möjlighet att få tillgång till dessa uppgifter, och t.ex. i Irland har man avslöjat ett stort antal skattebrott med dessa uppgifter.

Nya betalningsmedel
När banksekretessen lättats på ett globalt plan och myndigheterna fått större tillgång till skatteparadisbolagens ägar- och förmånstagaruppgifter, har man lagt märke till en utveckling av olika produkter som ett motdrag. I och med att myndigheterna har ännu bättre möjligheter att övervaka penningtrafiken mellan t.ex. kreditinstituten, används andra metoder för att överföra medel.

Några exempel på sådana metoder är olika betalningar som görs via mobiltelefoner, användning av bolag som tillhandahåller penningöverföringstjänster, prepaid-produkter, styrning av betalningar inom e-handeln direkt till skatteparadis (offshore merchant account), molnbankverksamhet osv. Därtill växlas pengar in till guld eller andra värdeföremål, som inte omfattas av lika hård kontroll som betalning med kontanter, via en bank eller med kreditkort.