Metoder för att bekämpa skatteparadis: Internationella avtal om informationsutbyte

Hör till helheten: Skatteparadis

Artikeln grundar sig på Hannu Kuortis sakkunnigartikel Veroparatiisit - veromuseoon kuuluvia luomuksia vai hyvinvointivaltioiden parasiitteja? som publicerades i tidningen Verotus 4/2012.

Ett av de centrala kännetecknen för en skatteparadisstat är att den inte har avtal om utbyte av beskattningsuppgifter med andra stater. Attityden mot banksekretessen och hemlighållandet av ägararrangemang började hårdna för cirka tio år sedan, då den globala kampen mot terrorism började under ledning av USA. Skatteparadisens offentliga bild fläckades ner av det efterföljande trycket på att skärpa bestämmelserna om penningtvätt och de korruptionsfall som hänförde sig till skatteparadisen, och ytterligare av finanskrisen som uppkom senare. När man därtill lägger till OECD- och G20-staternas kritik mot den skadliga skattekonkurrensen, var resultatet att man ingick avtal som möjliggjorde utbyte av beskattningsuppgifter.

En motivering till detta var behovet av att strykas från OECD:s s.k. svarta lista, vilket krävde minst 12 avtal om informationsutbyte med andra stater. Under de senaste fyra åren har drygt 800 avtal ingåtts världen runt.

Nordiskt samarbete
De nordiska länderna har fört gemensamma förhandlingar om avtal om informationsutbyte med skatteparadisländerna och hittills ingått 41 (2013) nya avtal. Förhandlingarna har varit samnordiska, men antagandet av avtalen sker bilateralt i den form som konstitutionen kräver.

Av de avtal som Finland ingått har 29 antagits och kan följaktligen tillämpas. Den största effekten av de nya avtalen om informationsutbyte är i praktiken den s.k. preventiva effekten, och om staten också har ett effektivt program för verksam ånger, kan placeringar i skatteparadis som tidigare inte deklarerats beskattas på initiativ av skattebetalarna.

Informationsutbytet sker på begäran och detta är naturligtvis en begränsning för en effektiv tillämpning av avtalen, då man behöver åtminstone preliminära uppgifter om en koppling till ett skatteparadis för att framföra en begäran.

Vikten av informationsutbyte har erkänts
OECD har förstått vikten av automatiskt informationsutbyte och i den rapport som sekretariatet gav ut i juni 2012 står det att:

”Automatic exchange as a tool to counter offshore non-compliance has a number of benefits. It can provide timely information on non-compliance where tax has been evaded either on an investment return or the underlying capital sum. It can help detect cases of non-compliance even where tax administrations have had no previous indications of non-compliance. Other benefits include its deterrent effects, increasing voluntary compliance and encouraging taxpayers to report all relevant information. Automatic exchange may also help educate taxpayers in their reporting obligations, increase tax revenues and thus lead to fairness – ensuring that all taxpayers pay their fair share of tax in the right place at the right time.”

En del undersökningar och utredningar har gjorts om ändringar i den relativa ställningen för stater som aktivt ingått avtal om informationsutbyte jämfört med andra skatteparadisstater. Den allmänna observationen är att de länder som ingått ett stort antal avtal förlorat depositioner till länder som ingått färre avtal.

Enligt en undersökning minskade antalet utländska depositioner i t.ex. Jersey med hela 60 procent mellan januari 2008 och juli 2011 (nedgång på 110 miljarder amerikanska dollar). Som källa användes uppgifter om depositioner i 41 i banker, vilka samlats in av BIS-banken. Av dessa banker finns 19 i ett skatteparadis. Samtidigt ökade omfattningen på de tillgångar som placerades i Hong Kong med 40 procent (uppgång på 65 miljarder amerikanska dollar).  I det stora hela minskade inte omfattningen på de utländska tillgångarna i skatteparadisen anmärkningsvärt under motsvarande tid (2,7 biljoner amerikanska dollar).

Skärpta avtal
USA har beslutat att ta i med hårdhandskarna vad gäller de egna medborgarnas skatteflykt. Från 2014 ska andra länders kreditinstitut följaktligen ge rapporter till USA:s skattemyndighet om amerikanska medborgares placeringsintäkter i det berörda landet. Om ett kreditinstitut inte vill avslöja namnet på en placerare och dennes intäkter, är det alternativt skyldigt att ta ut en källskatt på 30 procent på placeringsintäkterna och betala skatten till USA.

Schweiz har ingått ett avtal med Tyskland och Storbritannien om att från början av 2013 ta ut skatt på depositioner av medborgare i dessa länder. Schweiz betalar skatten till båda länderna utan att avslöja placerarnas identitet. Omfattningen på skatten beror på beloppet och naturen på de intäkter som tillgångarna genererat.

Därtill ska de schweiziska bankerna betala en engångsbetalning som fastställs utifrån de intäkter som förlorats till båda länder innan avtalet trädde i kraft. Dess belopp varierar mellan 21–41 procent beroende på beloppet på de placerade medlen. Skattebetalarna har naturligtvis en möjlighet att klara sig undan med lindrigare påföljder genom att själv frivilligt deklarera sina placeringsintäkter till båda länders skattemyndigheter. De ingångna avtalen kompletterar de skyldigheter som följer av sparandedirektivet.

Avtalen om informationsutbyte fungerar i praktiken
De nya avtalen om informationsutbyte har fungerat väl i praktiken och de nordiska ländernas nätverk för informationsutbyte sammanträder regelbundet och delar information och erfarenheter.

Avtalen avviker en del från varandra vad gäller innehåll, tillämpningsområde och även vad gäller huruvida information kan skaffas redan för tiden innan avtalet trädde i kraft. I regel kan man begära information för beskattningen endast från och med den tidpunkt då avtalet trädde i kraft, men vad gäller misstänkta brott (främst skattebedrägerier) kan information begäras även retroaktivt om avtalet möjliggör detta. Under den senaste tiden har en del av de nya avtalsstaterna dock ifrågasatt retroaktivt överlämnande av information för utredning av misstänkta brott.

SvarsBanken

Gå till Svarsbanken