Finländska lagstiftningslösningar i bekämpningen av skatteparadis

Hör till helheten: Skatteparadis

Artikeln grundar sig på Hannu Kuortis sakkunnigartikel Veroparatiisit - veromuseoon kuuluvia luomuksia vai hyvinvointivaltioiden parasiitteja? som publicerades i tidningen Verotus 4/2012.

Bassamfundslagstiftningen
Lagen om beskattning av delägare i utländska bassamfund (nedan bassamfundslagen), som trädde i kraft 1.1.1995, planerades som ett specialvapen för att bekämpa den användning av skatteparadisbolag som hade upptäckts i skattekontrollen vid den tidsperioden. Med anledning av det s.k. Cadbury Schweppes-fallet tvingades även Finland ändra sin bassamfundslag, och ändringen trädde i kraft 1.1.2009.

Även om ändringen avsevärt minskade möjligheterna att tillämpa bassamfundslagen i EU- och EES-länderna, är lagen i princip fortfarande effektiv i bekämpningen av artificiella arrangemang som omfattar skatteparadis. I det praktiska kontrollarbetet är det centrala problemet dock att lagens syfte inte uppfylls om ägandet av ett bassamfund hemlighålls och intäkter av verksamhet som bedrivs t.ex. på den internationella placeringsmarknaden inte tas hem till Finland.

Det ser dock ut som om lagens största betydelse har varit den s.k. preventiva effekten på ärliga skattebetalare som vill sköta sina skyldigheter gentemot samhället på ett korrekt sätt.

Andra beskattningsbestämmelser
Vid sidan om bassamfundslagen omfattar beskattningslagstiftningen en bestämmelse som en gång i tiden utarbetades med tanke på bl.a. arrangemang som omfattar skatteparadis. Det handlar om 26 § 4 mom. i lagen om beskattningsförfarande, som gäller skyldigheten att reda ut ärenden. Bestämmelsen har använts i stort utsträckning och förvaltningsdomstolarna har också hänvisat till denna i sina avgöranden, då det handlat om de faktiska grunderna för betalningar till skatteparadisbolag. De nya avtalen om informationsutbyte kommer att minska möjligheterna att tillämpa denna bestämmelse en aning i framtiden.

I Finland gäller principen om gängse värde i fråga om såväl finländska som utländska rättshandlingar inom en intressegemenskap (31 § i BFL). Vad gäller ogrundad fakturering av skatteparadisbolag tillämpas vanligen 7 § i NärSkL, som handlar om möjligheten att dra av en utgift i näringsbeskattningen. I vissa fall har man också använt bestämmelsen om förbudet att dra av mutor (16 § 8 punkten i NärSkL).

Om det anses att ett fast driftställe uppkommit för ett skatteparadisbolag i Finland tillämpas 13 § i ISkL, om det undantagsvis inte handlar om en skatteavtalsstat, då det berörda skatteavtalet fastställer om ett fast driftställe uppkommit eller ej.

Därtill har man använt den allmänna skatteflyktsparagrafen (28 § i BFL) eller bestämmelsen om förtäckt utdelning (29 § i BFL) i olika typer av skatteflyktssituationer.

Allmänt taget fungerar beskattningsbestämmelserna relativt bra med tanke på bekämpningen av skatteparadis. Det är en större utmaning att hitta fall på vilka bestämmelserna ska tillämpas.

Granskning av jämförelseuppgifter hos kreditinstituten
En möjlighet att reda ut medel som flyttas från Finland till skatteparadis eller vice versa är att följa upp kontotransaktioner. Från början av 2011 har det varit möjligt att göra granskningar av jämförelseuppgifter hos kreditinstituten.

Granskningarna har visat sig vara relativt långvariga, och man har inte ännu desto större erfarenheter av effekten av denna nya kontrollmetod. De preliminära observationerna har dock varit i linje med förväntningarna, dvs. att transaktioner som tidigare låg utom räckhåll för skattekontrollen har upptäckts och utredningar i anknytning till dessa har startats.

SvarsBanken

Gå till Svarsbanken