Begreppen skatteparadisstat och skatteparadisbolag

Hör till helheten: Skatteparadis

Artikeln grundar sig på Hannu Kuortis sakkunnigartikel Veroparatiisit - veromuseoon kuuluvia luomuksia vai hyvinvointivaltioiden parasiitteja? som publicerades i tidningen Verotus 4/2012.

Skatteparadisstat
Det finns inte enbart en korrekt definition av en skatteparadisstat, men vanligen har begreppets innebörd förklarats med följande kännetecken:

  • låg skattebelastning
  • strikt banksekretess
  • inga internationella avtal om utbyte av beskattningsuppgifter med andra stater
  • lagstiftningen garanterar inte transparens vad gäller ägandet av bolag och olika egendomsmassor (såsom stiftelser, truster osv.) då hemvisten för deras ägare och förmånstagare är en annan än registreringsstaten.

Under den senaste tiden har stater som klassats som skatteparadis ingått ett stort antal avtal om informationsutbyte bl.a. vad gäller beskattning, och begreppets innebörd har blivit ännu otydligare delvis till följd av detta. Å andra sidan innebär inte avtalen att den tidigare skatteparadisstatusen har ändrats till en helt annan status. I praktiken behövs alltid en begäran av den andra staten för att information ska utbytas, eftersom skattemyndigheterna i skatteparadisstaten inte vanligen själv innehar sådan information som de ens i teorin spontant kan överlåta till andra länder. Avtalen i sig möjliggör vanligen även ett sådant spontant informationsutbyte. Bristen på automatiskt informationsutbyte har väckt kritik mot dessa avtals faktiska betydelse.

Richard Murphy har gjort en utomordentlig begreppsanalys av skatteparadisstater och offshore center och drar i sina analyser slutsatsen att termen sekretessjurisdiktion (secrecy jurisdiction) bäst beskriver detta fenomen. En sekretessjurisdiktion är inte endast ett fysiskt område, utan lagstiftningen för ett sådant område skapar bolagsstrukturer och andra dylika strukturer som möjliggör verksamhet utanför dess jurisdiktion ("annanstans"). Verksamhet som bedrivs "annanstans" regleras inte av det berörda området, och inte nödvändigtvis av någon annan heller. Bristen på reglering och transparens möjliggör att man med dessa bolag bedriver en stor mängd annan verksamhet än skatteundvikande, och därför är begreppet skatteparadis för snävt enligt Murphy. Regleringens korta räckvidd kan gälla beskattning, men också bolagsrätt, bokföring, bankverksamhet, konkurrensrätt eller straff- och processrätt.

Termen sekretessjurisdiktion är inte etablerad på svenska, och följaktligen används det allmänna begreppet skatteparadis i detta infopaket även för sådana stater och jurisdiktioner som ingått ett avtal om informationsutbyte med Finland. Som exempel på typiska skatteparadisstater kan man nämna Bahamaöarna, Belize, Bermuda, Brittiska Jungfruöarna, Caymanöarna, Gibraltar, Guernsey, Jersey, Hong Kong, Cypern, Isle of Man, Monaco och Panama. Några exempel på länder med strikt banksekretess är Österrike, Liechtenstein, Luxemburg och Schweiz. Vissa anser att USA och London City, inte de som anges ovan, är de värsta skatteparadisen.

Skatteparadisbolag
Det centrala kännetecknet för skatteparadisbolag och förutsättningen för förmånligt skattebemötande är vanligen att bolagets (affärs)verksamhet sker annanstans än i registreringsstaten, om bolaget överhuvudtaget bedriver egentlig (affärs)verksamhet. Detta ligger till grund för benämningen offshorebolag, dvs. att verksamheten bedrivs annanstans än i registreringsstaten. Om bolaget bedriver verksamhet i registreringsstaten (onshore), omfattas det av statens reglering och det är inte föremål för särskilt bemötande vad gäller beskattning eller övrig lagstiftning.

SvarsBanken

Gå till Svarsbanken