Internprissättning av handel med varor

Vid handel med varor köper ett koncernbolag vanligen produkter av ett annat koncernbolag och säljer dem vidare till utomstående. Internprissättning av handel med varor ska vara marknadsmässig. Det viktigaste målet vid internprissättning av försäljningsverksamhet är att säkerställa att koncernens försäljningsbolag och å andra sidan koncernens tillverkningsbolag får en vinst som motsvarar den vinst som hade flutit in till ett oberoende bolag i en motsvarande situation.

Vid internprissättning av handel med varor ska transaktionsparternas funktioner, tillgångar och risker beaktas

Vid förhandlingar om försäljningspriser och andra avtalsvillkor är det väsentligt att fastställa de olika försäljningsrelaterade funktioner som försäljningsbolaget utför och de försäljningsrelaterade risker bolaget bär. De funktioner som ett självständigt företag utför och de risker som det bär påverkar det förväntade resultatet för företaget. Inverkan av funktionerna och riskerna på försäljningsbolagets resultatnivå kan naturligtvis variera till exempel inom olika branscher och marknadsområden.

Förutom försäljnings- och marknadsföringsfunktioner omfattar försäljningsverksamhet i ofta funktioner som anknyter sig till upphandling, transport och lagring av varor och olika ekonomiförvaltningsfunktioner. Vanliga risker i försäljningsverksamhet utgörs å sin sida av risker förknippade med prissättningen, bestämmande av produktportföljen, lageradministrering och försäljningsfordringar. Då internprissättningen bedöms ur ett försäljningsbolags synvinkel kan det därtill vara nödvändigt att beakta de tillgångar som använts i affärsverksamheten. Sådana tillgångar kan utgöras av till exempel större investeringar än normalt i anläggningstillgångar och immateriella tillgångar som anknyter till verksamheten, såsom försäljningslicenser och varumärken.

Ofta försöker man klassificera försäljningsbolagets verksamhet i olika typer av verksamhetsmodeller i internprissättningen. Sådana typer av affärsverksamhetsmodeller är till exempel agent, kommissionär och försäljningsbolag med full risk. Det är dock viktigare att noggrant definiera bolagets funktioner och till dem förknippade riskerna och tillgångarna än att bestämma till vilken av de ovannämnda kategorier bolaget hör.

Fastställande av ett marknadsmässigt pris på handel med varor

Vid en internprissättningssituation ska en av transaktionsparterna väljas  till den part som testas för att fastställa ett marknadsmässigt pris. I praktiken beslutar man sig oftast för att bedöma prissättningen av koncernintern handel med varor ur försäljningsbolagets synvinkel. I en typisk situation är orsaken till att försäljningsbolaget väljs som den part som granskas att försäljningsverksamhet i allmänhet inte omfattar sådana svårbedömda omständigheter (såsom patenter) som gör det svårare att bedöma till exempel de priser som ska betalas till tillverkaren. Om det är möjligt att visa att de tillämpade villkoren och priset, vad gäller försäljningsbolaget, motsvarar de villkor som oberoende parter hade kommit överens om, är villkoren förenliga med principen om marknadsmässiga villkor också ur koncernens tillverkningsbolags synvinkel. Flera olika metoder är tillgängliga för att kunna visa att internprissättningen är marknadsmässig. Dessa har beskrivits i OECD:s anvisningar om internprissättning. OECD:s anvisningar är en viktig internationellt godkänd tolkningskälla då principen om marknadsmässiga villkor tillämpas.

Ta del av OECD:s anvisningar om internprissättning (www.oecd.org) 

Utgångspunkten är att försäljningsprisernas är marknadsmässighet visas med jämförelsepriser. Med jämförelsepriser avses de priser som hade tillämpats vid handel med varor mellan oberoende aktörer. Denna metod kallas för marknadsprismetoden. Metoden kan tillämpas bäst då ett bolag köper liknande produkter av tredjeparter eller säljer samma produkt såväl till oberoende parter som koncernbolag.

Ofta kan inte ett jämförbart pris mellan oberoende parter påvisas. I regel är produktpriser inte heller tillgängliga från offentliga databaser. I så fall är det möjligt att visa att internprissättningen är marknadsmässig till exempel genom att jämföra försäljningsbidragen för det bolag som testas och ett jämförbart oberoende bolag. Denna metod kallas för återförsäljningsmetoden. Försäljningsbidragen är dock sällan jämförbara, eftersom företagens bokföringspraxis varierar. Därför beslutar man sig ofta för att bedöma rörelsevinstnivåerna, det vill säga man tillämpar nettomarginalmetoden. Jämförelse av rörelsevinstnivåerna är en etablerad internationell praxis. 

Det är möjligt att försöka reda ut rörelsevinstnivåerna för oberoende företag med kommersiella databaser (t.ex. databasen Amadeus av Bureau van Dijk). Det är viktigt att fastställa sökkriterierna i databasen omsorgsfullt för att de bolag som väljs ska vara jämförbara vad gäller funktioner, risker och till exempel utnyttjande av värdefull immateriella tillgångar. Därtill ska jämförbarheten för enskilda jämförelseobjekt bedömas omsorgsfullt i förhållande till det bolag som är föremål för jämförelse.

 (på sidan Innehållet i dokumentation av internprissättning)

Annat att beakta vad gäller internprissättning av handel med varor

Vad gäller internprissättning av handel med varor är det viktigt att beakta också följande omständigheter:

Mervärdet av immateriella tillgångar

Ett försäljningsbolags funktioner kan omfatta aktiv marknadsföring av ett varumärke. Trots att försäljningsbolaget inte själv äger en immateriell tillgång, kan dess marknadsföringsverksamhet ha en avsevärd inverkan på värdet på varumärket. Det är viktigt att identifiera också dessa situationer vid internprissättning. Att unika immateriella tillgångar utnyttjas i verksamheten kan leda till att bolaget i fråga inte kan väljas som testpart, eftersom det inte är möjligt att hitta jämförbara transaktioner mellan oberoende parter eller oberoende bolag.

Kontinuerliga förluster

På samma sätt som självständiga bolag kan försäljningsbolag klara av kontinuerliga förluster under vissa förhållanden. Orsaken till kontinuerliga förluster kan vara affärsstrategin, till exempel om koncernen expanderar till nya marknader. Lönsamheten för ett nytt bolags verksamhet kan i så fall vara dålig eller så kan verksamheten vara helt och hållet förlustbringande. Detta kan bero till exempel på höga kostnader i förhållande till verksamhetsvolymen, låga bidrag på grund av att företaget förvärvat/utökat en marknadsandel eller ineffektiv verksamhet. I så fall ska det bedömas om ett oberoende företag vore berett att fortsätta verksamheten på samma villkor och hur länge.

På motsvarande sätt kan ett försäljningsbolag fortsätta en förlustbringande verksamhet om den verksamhet som bedrivs är till nytta för koncernen ur ett helhetsperspektiv. Ett självständigt bolag skulle i en sådan situation fortsätta sin verksamhet enbart om den fick en lämplig ersättning i förhållande till den nytta som det genererar och de funktioner som det utför.

Ändring av koncernens verksamhetsmodell

Då en koncerns verksamhetsmodell ändras är det möjligt att en del av försäljningsbolagets funktioner och risker överförs till ett annat koncernbolag. För försäljningsbolaget kan ändringen innebära till exempel att det övergår från återförsäljningsmodellen till agentmodellen. Överföring av ett försäljningsbolags funktioner och risker innebär att de förväntade inkomsterna ändras, vilket ska beaktas i bolagets internprissättningsmodell. Om ett försäljningsbolags funktioner och risker ändras ska det bedömas om försäljningsbolaget ska få en separat ersättning för de överförda funktionerna.

Läs mer om förändring av affärsverksamhetsmodellen 

Läs mer om internprissättning 

Nyckelord:

SvarsBanken

Gå till Svarsbanken