Prissättning av koncernintern finansiering

Koncerninterna finansieringstransaktioner är en avsevärd del av internationella företags verksamhet. Ur en internprissättningssynvinkel är det nödvändigt att vid koncerninterna finansieringsarrangemang säkerställa att de tillämpade villkoren motsvarar de villkor som oberoende parter hade kommit överens om och att vinsten koncernbolagen får motsvarar den vinst oberoende bolag under motsvarande omständigheter skulle få.

Finansiären ska få en marknadsmässig avkastning på sin placering

Internprissättningsfrågor som gäller koncernintern finansiering kan omfatta många olika delområden. Till exempel lånearrangemang, säkerhets- och borgenarrangemang, gemensamma kassakontoarrangemang inom en koncern och olika skyddsmekanismer och -instrument är vanliga delområden av koncernintern finansiering.

Vid internprissättning av finansieringstransaktioner är det centrala målet att säkerställa att villkoren för den koncerninterna finansieringen motsvarar de villkor som två oberoende parter hade kommit överens om i en motsvarande situation. Vid koncernintern finansiering är det viktigt att se till att finansiären i alla situationer får en marknadsmässig avkastning på sin placering.

De olika delområdena inom finansiering har sina egna särdrag, som påverkar fastställandet av marknadsmässiga priser. Skuldförhållandet mellan koncernbolagen är den vanligaste internprissättningsfrågan i anslutning till finansiering. I detta samband ligger fokus därför på centrala frågor som gäller fastställande av en marknadsmässig ränta på koncerninterna lån.

Finansarrangemangen ska vara marknadsmässiga

Vid finansieringsarrangemang mellan två oberoende parter kommer parterna överens om finansieringsformen och -villkoren från fall till fall enligt deras mål och behov. Vid avtal om koncerninterna lån ska en motsvarande approach tillämpas. Då det bedöms huruvida räntan på ett koncerninternt lån är marknadsmässig, ska till exempel låntagarbolagets funktioner, tillgångar och risker beaktas. I praktiken kan detta innebära bland annat en närmare granskning av låntagarens kreditvärdighet, betalningsförmåga och framtidsutsikter.

Huvudregeln kan anses vara att ju sämre betalningsförmåga, balansräkning och framtidsutsikter hos låntagarbolaget, desto större risk för långivarbolaget då det beviljar ett lån. På motsvarande sätt kräver långivaren högre ränta och striktare villkor då det tar större risker.

Kreditvärdigheten hos låntagarbolaget kan granskas till exempel utifrån bolagets kassaflöde och tillgångar och den betalningsförmåga som bildas av dessa element. Då kreditvärdigheten bedöms, kan uppmärksamhet riktas mot bland annat följande omständigheter:

  • Är affärsverksamheten vinst- eller förlustbringande?
  • Hur klarar låntagarbolaget av låneamorteringarna och -räntorna efter att ha betalat övriga kostnader som anknyter till affärsverksamheten?
  • Har bolaget förmögenhet som kan ställas som säkerhet för lånet?
  • Hurdana är bolagets framtidsutsikter?
  • Är affärsverksamheten stabil, växande eller till exempel väldigt konjunkturkänslig?

Det är möjligt att närmare reda ut ett bolags kreditvärdighet genom att fastställa en kreditklass för låntagarbolaget. Målet med en kreditklassificering är att mäta sannolikheten att bolaget blir insolvent. Kreditklassificeringen kan göras med olika metoder. I praktiken är den vanligaste lösningen att dra nytta av kommersiella kreditklassificeringsprogram (t.ex. Moody’s eller Standard & Poor’s).

Räntan på ett lån mellan koncernbolag ska fastställas marknadsmässigt

Flera olika metoder är tillgängliga för att kunna visa att internprissättningen är marknadsmässig. Dessa har beskrivits i OECD:s anvisningar om internprissättning. OECD:s anvisningar är en internationellt godkänd tolkningskälla då principen om marknadsmässiga villkor tillämpas.

Ta del av OECD:s anvisningar om internprissättning (www.oecd.org)

Utgångsläget för fastställandet av en marknadsmässig räntenivå ska vara den räntenivå som används vid lånearrangemang mellan två oberoende parter i motsvarande förhållanden. Vanligen bedöms det om räntan är marknadsmässig genom att jämföra koncerninterna lånearrangemang med motsvarande lånearrangemang mellan oberoende parter. I så fall utgörs den internprissättningsmetod som ska tillämpas av marknadsprismetoden.

Om låntagarbolaget har ett internt jämförelseobjekt, det vill säga ett låneavtal med samma innehåll med en oberoende finansiär, ska det i första hand bedömas om räntan mellan koncernbolagen är marknadsmässig utifrån ett sådant avtal. I allmänhet har en koncerns moderbolag en annan kreditvärdighet och förmåga att förhandla om lånevillkor med en finansiär än ett enskilt koncernbolag. Därför är det inte möjligt att automatiskt använda ett moderbolags finansieringsvillkor för övriga bolag i koncernen. Då ett internt jämförelseobjekt inte finns tillgängligt är det nödvändigt att söka jämförelseuppgifter från kommersiella databaser för att fastställa en marknadsmässig ränta. Det är möjligt att med olika sökkriterier få ur databaserna uppgifter om lån mellan av varandra oberoende bolag.

I regel är att de möjligt att använda olika sökkriterier som gäller lån och låntagarbolag i databaser med låneuppgifter. Jämförbara lån borde omfatta sådana lånevillkor som i så stor utsträckning som möjligt motsvarar avtalsvillkoren för det koncerninterna lån som är föremål för granskning. Det kan anses att de viktigaste sökkriterierna utgörs av till exempel kreditklassificeringen av låntagarbolaget, lånets företräde i förhållande till övriga lån, det datum då låneavtalet undertecknats och lånetidens längd samt uppgifter om beloppet, valutan, säkerheter och marknadsområdet vad gäller lånet. I praktiken måste man ibland vara flexibel med något av sökkriterierna för att överhuvudtaget kunna hitta jämförelselån i databaserna. De jämförbara lån som hittas visar ett variationsintervall för en marknadsmässig lånemarginal och räntan på lån mellan koncernbolag borde fastställas inom denna marginal.

 (på sidan Innehåll i dokumentation av internprissättning)

Annat att beakta vid internprissättning av finansiering

Vid prissättning av finansiering är det viktigt att beakta också följande ärenden:

Principen om separata bolag

Den så kallade principen om separata bolag är utgångspunkten för tillämpning av principen om marknadsmässiga villkor. Principen om separata bolag går ut på att varje koncernbolag bedöms som en självständig, från koncerngemenskapen fristående aktör. Till exempel bedöms ett dotterbolag som en annan aktör än moderbolaget då en marknadsmässig ränta fastställs för ett lån. Bra betalningsförmåga och stora tillgångar hos moderbolaget påverkar inte direkt dotterbolagets betalningsförmåga och säkerheter och följaktligen inte heller det marknadsmässiga räntebelopp som ska tas ut av dotterbolaget.

Insolvens hos låntagaren

Om koncernbolaget i praktiken är insolvent, får det inte i normala fall sedvanlig lånefinansiering av tredjeparter. Finansiering av ett sådant bolag med främmande kapital med koncerninterna lånearrangemang och sedvanliga villkor är inte nödvändigtvis en lösning som är förenlig med principen om marknadsmässiga villkor.

Skriftliga avtal

Vid koncernintern internprissättning finns det skäl att styrka det som överenskommits mellan parterna med skriftliga avtal, som entydigt redogör för avtalsparterna, syftet med avtalet och avtalsparternas rättigheter och skyldigheter. Ett finansieringsavtal ska åtminstone redogöra för lånetidpunkten, beloppet på det kapital som koncernbolaget lånat, det tillämpade räntevillkoret och räntebetalningssättet samt villkor om när lånet förfaller till betalning.

Läs mer om internprissättning

Nyckelord:

SvarsBanken

Gå till Svarsbanken