Låneavtal mellan koncernbolag
I utgångspunkten betraktas som marknadsmässig räntenivå i låneavtal mellan koncernbolag den räntenivå som tillämpas under motsvarande omständigheter i lånearrangemang mellan parter som är oberoende av varandra. Vanligen bedöms det om räntan är marknadsmässig genom att jämföra koncerninterna lånearrangemang med motsvarande lånearrangemang mellan oberoende parter. Den internprissättningsmetod som då ska tillämpas är marknadsprismetoden (comparable uncontrolled price method, CUP).
I marknadsprismetoden kan interna eller externa jämförelseobjekt tillämpas. Om låntagarbolaget eller ett annat bolag inom samma koncern har ett internt jämförelseobjekt, det vill säga ett låneavtal med samma innehåll med en oberoende långivare, kan det utifrån ett sådant avtal bedömas om räntan på lånet mellan koncernbolagen är marknadsmässig. Koncernbolagens kreditvärdighet och deras förmåga att förhandla om lånevillkoren med långivaren kan dock avvika från varandra. Följaktligen kan moderbolagets eller ett annat koncernbolags finansieringsvillkor inte automatiskt tillämpas som villkor för intern finansiering till andra koncernbolag.
Om det inte finns interna jämförelseobjekt, kan bolaget utreda nivån på den marknadsmässiga räntan till exempel med en jämförelsesökning genom att utnyttja kommersiella databaser. I databaserna går det med hjälp av olika sökkriterier att få uppgifter om lån mellan bolag som är oberoende av varandra. I praktiken kan det hända att vissa sökkriterier behöver breddas för att det överhuvudtaget ska gå att identifiera jämförbara lån i databaserna. Som sökkriterier går det att använda olika egenskaper som hänför sig till lånet och låntagarbolaget. Kreditvärdigheten för jämförelseobjekten borde vara samma som för koncernens interna långivare. Dessutom bör de jämförbara lånen ha sådana avtalsvillkor som i så stor utsträckning som möjligt motsvarar avtalsvillkoren för det koncerninterna lån som är föremål för granskning.
Vid överenskommelsen om lånevillkor finns det skäl för parterna att beakta följande omständigheter som påverkar prissättningen:
- lånebelopp,
- lånets maturitet,
- återbetalningsplan,
- lånets karaktär och syfte (till exempel rörelsekapital, inköpsskuld och dylika),
- lånets prioritet i förhållande till annan finansiering,
- låntagarens geografiska position,
- valuta,
- säkerheter,
- eventuella borgensförbindelser och deras karaktär,
- huruvida lånet har fast eller rörlig ränta.
Fastställande av låntagarens kreditvärdighet
Fastställande av låntagarens kreditvärdighet spelar en central roll då en marknadsmässig räntenivå verifieras. Kreditvärdigheten kan fastställas för koncernen, ett separat bolag eller en viss låneemission. Av dessa ska väljas den kreditvärdering som är bäst lämpad för de aktuella omständigheterna.
Vid fastställande av kreditvärdigheten är det möjligt att utnyttja offentligt tillgängliga kreditvärderingar, metoder som tillämpas av kreditvärderingsinstitut eller offentligt tillgängliga kreditvärderingsverktyg. I analyserna är det viktigt att beakta såväl kvalitativa (till exempel bransch eller geografiskt område) som kvantitativa (till exempel bokslutsuppgifter) egenskaper.
Då kreditvärdigheten bedöms är det viktigt att beakta inverkan av koncerntillhörigheten, det vill säga det så kallade implicita stödet (se också HD 2021:66). Med implicit stöd avses i praktiken huruvida en extern finansiär i sin bedömning skulle ge låntagaren en bättre kreditvärdighet om låntagaren hör till en koncern än om låntagaren är ett självständigt bolag. Bolag som är strategiskt viktiga för koncernen kan i regel antas få stöd från andra koncernbolag också utan separat avtal och därför kan ett sådant bolags kreditvärdighet antas ligga närmare hela koncernens kreditvärdighetsnivå.
Jämförelseobjekt och andra prissättningsmetoder
Vid tillämpning av marknadsprismetoden kan låneavtal mellan parter som är oberoende av varandra tillämpas som jämförbara instrument, liksom även till exempel obligationer, insättningar, konvertibla obligationer och företagscertifikat. Relevant är att jämförelseobjekten är jämförbara med det instrument som ska prissättas. Vid behov görs justeringar av jämförelseobjekten, om dessa kan anses förbättra jämförelseobjektets jämförbarhet. Dessutom är det värt att notera att den genomsnittliga räntan på koncernens externa finansiering sannolikt inte uppfyller kraven på jämförbarhet, eftersom hela koncernens behov av extern finansiering och finansieringens form vanligen inte är jämförbara med ett enskilt koncernbolags situation. Låneofferter från banker godtas vanligen inte heller som sådana som bevis på ett marknadsmässigt pris.
Om tillräckligt jämförbara jämförelseobjekt inte kan hittas för tillämpning av marknadsprismetoden, kan också andra metoder som beskrivits i OECD:s riktlinjer om internprissättning tillämpas för att verifiera marknadsmässigheten för beskattningen. Särskilt i en sådan situation finns det skäl att noggrant överväga prissättningslösningarna och bedöma metodernas lämplighet ur en synvinkel som omspänner principen om marknadsmässiga villkor. Då metoder som grundar sig på finansieringskostnaderna tillämpas (Cost of funds) är det viktigt att beakta även låntagarens perspektiv och att finansieringskostnaderna i det koncernbolag som erbjuder finansiering bör ligga på motsvarande nivå som hos andra sådana parter på marknaden som erbjuder finansiering. Skatteförvaltningen för gärna diskussioner i förväg om alternativa metoders lämplighet i olika situationer med koncernintern finansiering.
Läs mer om diskussioner på förhand
Bekanta dig med OECD:s riktlinjer om internprissättning