Vilka arrangemang ska rapporteras?

Nej, det behövs inte. Om den första fasen i ett arrangemang har genomförts före 25.6.2018, behöver senare faser inom samma arrangemang inte rapporteras.

Nya åtgärder ska emellertid rapporteras om de i sig uppfyller något kännetecken för ett rapporteringspliktigt arrangemang när de bedöms vara en fristående helhet från de tidigare åtgärderna.

Ja, om landet är på svarta listan under arrangemanget.

Betalningar mellan företag i intressegemenskap till länder på svarta listan är rapporteringspliktiga arrangemang. Återkommande betalningar behöver emellertid inte rapporteras flera gånger utan betalningar som har en likadan grund och som riktar sig till ett land kan rapporteras på en gång. I beskrivningen av arrangemanget ska grunden för betalningarna och orsaken till att de är återkommande anges.

En enskild betalning ska rapporteras separat om det sker en väsentlig förändring i betalningsgrunden eller omständigheterna som gör att betalningen ska betraktas som ett nytt arrangemang.

Finansiella instituts sedvanliga produkter är till exempel

• bolån
• placeringsprodukter som bottnar i lagstiftningen, som placeringsförsäkringar, fonder, aktiesparkontot och aktieplaceringar
• pensionsarrangemang som är förenliga med lag, som lagstadgade och frivilliga pensionsprodukter
• liv- och skadeförsäkringsprodukter som grundar sig på lagstiftningen

Utgångspunkten är att man inte behöver rapportera.

Utifrån kännetecknet som hänför sig till automatiskt utbyte av upplysningar ska ett arrangemang rapporteras om det förknippas med undvikande eller kringgående av finansiella instituts skyldighet att lämna upplysningar om finansiella konton.

• Om en betalning innebär att medel överförs bortom betalarens förmögenhet, som till exempel när en faktura betalas, handlar transaktionen inte om ett rapporteringspliktigt finansiellt konto.
• Om betalningen däremot överför medel för placering till exempel i en placeringsfond, blir medlen kvar inom betalarens förmögenhet. Då handlar det om ett rapporteringspliktigt arrangemang, under förutsättning att medlen inte längre omfattas av skyldigheten att lämna upplysningar om finansiella konton.

Nej. Ett finskt kommanditbolag är en självständig juridisk person som är skattskyldig enligt inkomstskattelagen och som i Finlands skatteavtal betraktas som en i Finland bosatt person. Finland är den skatterättsliga hemviststaten för ett sådant kommanditbolag. Om betalningens mottagare är ett finskt kommanditbolag, har mottagaren således en skatterättslig hemviststat och kännetecknet för ett rapporteringspliktigt arrangemang uppfylls inte enbart på den grunden.

Ja. Utifrån beskrivningen tillämpas allmänna bestämmelser om intern prissättning inte på arrangemanget, utan ensidiga bestämmelser i en stat eller jurisdiktion (så kallade safe harbour-bestämmelser).

Om bolagen kan påvisa att produkterna prissätts på marknadsvillkor på det sätt som beskrivs i OECD:s anvisningar om intern prissättning behöver arrangemanget inte rapporteras. Enbart en möjlighet eller ett antagande eliminerar dock inte rapporteringsplikten. Det räcker alltså inte med att det kan hända att prissättningen sker på marknadsvillkor även på det sätt som avses i OECD:s anvisningar om intern prissättning.

Exempelvis i följande situationer behöver ett arrangemang inte rapporteras:

Ett koncernbolag med hemvist i utlandet har för avsikt att överföra en unik och värdefull immateriell tillgång till moderbolaget i Finland. Det utländska bolaget förvärvades en gång i tiden genom ett företagsköp och bolaget har därefter drivit verksamheten självständigt. Bolaget har redan länge haft verksamhet på en etablerad och stabil marknad. Den immateriella tillgångens pris på marknadsvillkor bestäms så att man tillämpar sedvanliga kassaflödesbaserade värdebestämningsmetoder. Kassaflödesprognoserna upprättas för tidpunkten för överföringen utifrån ledningens prognoser. Prognoserna kan betraktas som tillförlitliga med hänsyn till branschen. Diskonteringsräntan bestäms omsorgsfullt och den grundar sig på jämförelsematerialet. Bestämningen av diskonteringsräntan förknippas inte med särskilt osäkra antaganden.

Även om föremålet för överföringen i exemplet är en unik och värdefull immateriell tillgång – som det inte finns tillförlitliga jämförelseuppgifter för – kan priset fastställas tillförlitligt med hjälp av värdebestämningsmetoderna. Eftersom de kassaflödesprognoser och övriga antaganden som använts vid värdebestämningen inte är särskilt osäkra, handlar det i princip inte heller om en svårvärderbar immateriell tillgång.

Ja. Vid överföringar av koncerninterna, gränsöverskridande funktioner, risker eller medel är en förutsättning för rapporteringen att det så kallade EBIT-testet uppfylls, dvs. den överförande enhetens EBIT ska under de 3 följande åren vara under 50 procent av vad det skulle ha varit utan överföringen av medel.

I situationen som beskrivs i frågan överförs immateriella tillgångar från en filial i utlandet till ett bolag i Finland. Eftersom filialen lägger ned verksamheten är det sannolikt att det EBIT-test som är förutsättning för rapporteringen uppfylls. Då ska arrangemanget rapporteras även om värdet av de immateriella tillgångarna (till exempel avtal, kundrelationer och kundregister) vore litet.