Basinformation för finansinstitutens kunder
Finansinstitut är banker, försäkringsbolag, värdepappersföretag, fondbolag eller andra motsvarande.
Varför ber finansinstitut sina kunder om uppgifter om deras skatterättsliga hemvist?
När en kund t.ex. öppnar ett bankkonto eller tecknar fondandelar i ett fondbolag, ska finansinstitutet be kunden om beskattningsuppgifter för att undersöka och identifiera i vilka länder kunden är skattskyldig. Finansinstituts skyldighet att be om uppgifter grundar sig på lagstiftning och internationella avtal som Finland ingått. Det är frågan om obligatoriska skyldigheter som gäller alla finansinstitut som verkar i Finland. Om kunden inte ger de uppgifter som finansinstitutet frågar efter så kan finansinstitutet inte inleda en kundrelation, öppna ett bankkonto eller teckna fondandelar.
Finansinstitut är även skyldiga att be kunder om uppgifter för att följa lagstiftningen om förhindrande av penningtvätt (AML = anti-money laundering) och kundkännedom (KYC = know your customer). Finansinstitut använder uppgifterna för att fastställa riktigheten av kundens skattestatus.
Finansinstitutets kunder bör beakta att det är uttryckligen frågan om informationsutbyte. Utbyte av finansuppgifter betyder inte att kunden automatiskt kommer att beskattas i staten som tar emot kontouppgifterna. Kunden ska ge de uppgifter som finansinstitutet frågar efter även om kundens inkomst inte är föremål för beskattning i kundens skatterättsliga hemviststat. Hur inkomstens egentliga beskattning verkställs är slutligen ett ärende mellan kunden och hemviststaten. Lagstiftningen förutsätter att nödvändiga uppgifter också ska ges för finanskonton som öppnats tidigare.
Vad är den bakomliggande lagstiftningen?
FATCA-avtalet och tillhörande lagstiftning:
Finland och Förenta staterna har ingått ett FATCA-avtal (Foreign Account Tax Compliance Act) gällande utbyte av skatteuppgifter. Syftet med FATCA-avtalet och informationsutbytet är att förhindra kringgående av skatt. FATCA-avtalet förpliktar finansinstitut att undersöka och identifiera personer som är skattskyldiga i Förenta Staterna samt kontoinformation om deras inkomster och tillgångar i Finland. Finansinstitut är skyldiga att rapportera uppgifterna till Skatteförvaltningen som skickar uppgifterna vidare till myndigheterna i Förenta Staterna. FATCA-avtalets skyldigheter har införts i Finlands skattelagstiftning med speciallagstiftning, beskattningsförförandelagen 17 a § och ikraftträdandeförordningen. Skatteförvaltningen har gett en detaljerad anvisning om tillämpning av FATCA-avtalet.
CRS och DAC2 samt tillhörande lagstiftning:
OECD har skapat den internationella standarden CRS (Common Reporting Standard), för automatiskt utbyte av information om finansiella konton. I Europeiska unionen förverkligas CRS informationsutbytet med den s.k. DAC2-direktivförändringen. Syftet med informationsutbytet är att förhindra internationellt kringgående av skatt. Standarden och direktivet förpliktar finansinstitut att undersöka och identifiera kundernas skatterättsliga hemviststat samt kontoinformation om deras inkomster och tillgångar i Finland. Finansinstitut är skyldiga att rapportera informationen till Skatteförvaltningen. Skatteförvaltningen skickar informationen till skattemyndigheter i berörda länder. Standardens och direktivets krav har införts i Finlands skattelagstiftning med direktivets genomförandelag samt beskattningsförförandelagen 17 b, c och d §. Skatteförvaltningen har gett en detaljerad anvisning om tillämpning av CRS och DAC2.
Hur samlar finansinstitut kundernas uppgifter?
Finanskonton som öppnats den 1.7.2014 eller senare (för CRS:s del, finanskonton som öppnats den 1.1.2016 eller senare):
Finansinstitut ska be att få ett intyg av kunden för att identifiera kundens skatterättsliga hemviststat(er). En förutsättning för att öppna ett nytt konto är att finansinstitutet fått ett tillförlitligt intyg av kunden. Finansinstitut får själva besluta i vilken form de samlar informationen från kunderna, som krävs i självintyget. Finansinstitut får inte öppna konton utan att ha fått ett intyg av kunden som konstaterats tillförlitligt.
Finanskonton som öppnats före den 1.7.2014 (för CRS:s del, finanskonton som öppnats före den 1.1.2016):
Finansinstitut kan även för dessa kontons del be ett intyg av kunden. Alternativt kan finansinstitut undersöka och identifiera konton på basen av uppgifter de har i sin besittning sen tidigare. Om ett finansinstitut inte har tillräcklig information för att fastställa en kunds skatterättsliga hemviststat, ska finansinstitutet be kunden om kompletterande utredningar för att fastställa kundens skatterättsliga hemviststat och kunden ska ge den efterfrågade informationen till finansinstitutet.
Kunden ska alltid informera finansinstitutet om förändringar i omständigheterna. Där till ska kunder ge finansinstitut den information de ber om för att fastställa självintygens tillförlitlighet.
Vad för uppgifter ber finansinstitut att få med självintyget?
På grund av CRS:s förpliktelser gällande informationsutbyte ber finansinstitut att få ett intyg av sina kunder för att fastställa kundens skatterättsliga hemviststat(er). För det ändamålet ber finansinstitut att få bl.a. följande information av sina kunder:
- namn,
- hemadress
- hemviststat(er)
- skattenummer (Taxpayer Identification Number, förkortning TIN) för varje hemviststat
- födelsedatum
På grund av förpliktelserna gällande utbyte av FATCA-information ska finansinstitut be kunder om ett intyg för att fastställa om kunden anses vara en amerikansk person. Finansinstitut ber för det ändamålet att få bl.a. följande uppgifter:
- namn
- adress i hemviststat
- är kontoinnehavaren en specificerad amerikansk person och som en separat fråga, är kontoinnehavaren en amerikansk medborgare
- skatterättslig(a) hemviststat(er) om den är en annan än Förenta staterna
- amerikanskt skattenummer (US TIN)
Vad det gäller information om medborgarskap, behöver finansinstitut pga. förpliktelserna om informationsutbyte endast be kunder om information gällande amerikanskt medborgarskap. För utbyte av CRS- och DA2-information behöver finansinstitut inte få information av sina kunder om deras andra eventuella medborgarskap.
Vad för information skickar Finlands Skatteförvaltning utomlands?
Skatteförvaltningen har, enligt lagstiftningen och de internationella avtal som Finland ingått, en skyldighet att skicka information till kundens hemviststat och/eller de stater, till vilket kunden har indicier enligt finansinstitutens uppgifter. Därför är det mycket viktigt att kunden ger riktig information i intyget om sina omständigheter och meddelar om det sker förändringar i omständigheterna.
Ett finansinstitut ska vidta sådana åtgärder som lagstiftningen förutsätter om finansinstitutet har anledning att misstänka att en kund har inlett förfaranden för att undvika korrekt rapportering. Finansinstitut är skyldiga att rapportera sådana kunder till Skatteförvaltningen.
Kunder bör uppmärksamma att inlämnande av bristfälliga uppgifter kan leda till att informationen rapporteras i onödan eller felaktigt till Skatteförvaltningen. Lämnande av felaktiga uppgifter kan leda till skatte- eller straffrättsliga påföljder.
Vad är ett skattenummer (TIN: Tax Identification Number)?
Med skattenummer avses ett identifieringsnummer beviljat av en stat, med vilket en fysisk person och en juridisk person identifieras, för verkställande av beskattning. Ett finskt skattenummer är för fysiska personer deras personbeteckning och för företag FO-numret. Om en person eller ett företag är skattskyldig också i någon annan stat, ska information om det andra skattenumret ges till finansinstitutet. Vad det gäller andra stater, ger den berörda statens skattemyndighet tilläggsuppgifter angående ansökan om skattenummer. OECD:s portal om automatiskt informationsutbyte innehåller allmän information om skattenummer för varje stat.
Vad är ett amerikanskt skattenummer (US TIN)?
På grund av FATCA-avtalet och lagstiftningen ska finansinstitut rapportera finanskontouppgifter till Skatteförvaltningen för alla kunder vars skatterättsliga hemvist är i Förenta staterna. Kontot ska rapporteras om kontoinnehavaren är en amerikansk medborgare eller om den skatterättsliga hemvisten är i Förenta staterna. En amerikansk medborgare anses ha sin skatterättsliga hemvist i Förenta staterna trots att personen är allmänt skattskyldig i Finland. Ett finansinstitut kan enligt FATCA-avtalet behandla en kund som rapporteringspliktig även på basen av andra amerikanska indicier t.ex. en ikraftvarande adress i Förenta staterna, om finansinstitutet inte har fått ett intyg som konstaterats vara tillförlitligt, som visar att det inte är frågan om ett rapporteringsskyldigt konto. Amerikanska indicier behandlas mera ingående i Skatteförvaltningens detaljerade anvisning om tillämpningen av FATCA-avtalet.
När en kund är rapporteringspliktig enligt FATCA-avtalet, ska kundens amerikanska skattenummer (US TIN) också i alla situationer rapporteras till Skatteförvaltningen om kunden har konton som ska rapporteras. Kunden ska ge information om sitt amerikanska skattenummer till finansinstitutet när finansinstitutet ber om informationen. Skatteförvaltningen är inte en behörig myndighet i ärenden relaterade till ansökan om amerikanska skattenummer. Kunden ska själv sköta ärenden relaterade till ansökan om ett amerikanskt skattenummer med skattemyndigheterna i Förenta staterna. Mera information om amerikanska skattenummer finns på IRS:s sida.
Aktsamhetsprocedurerna som gäller företagskunder
Finansinstitut ska göra en klassificering av innehavare av enhetskonton. Granskningen görs utifrån informationen som lämnats i självintyget. När ett företag öppnar ett finanskonto ska finansinstitutet granska enhetskontot avseende:
1) Är enheten en rapporteringspliktig person eller en specificerad amerikansk person?
I praktiken ska företag lämna styrkande dokumentation till finansinstitut huruvida det är ett finskt eller utländskt företag. Om det är fråga är om ett utländskt företags konto ska finansinstitutet rapportera det till Skatteförvaltningen.
2) Är enheten en passiv icke-finansiell enhet, var en eller flera rapporteringspliktiga personer eller en specificerad amerikansk fysisk person?
I praktiken ska företag lämna styrkande dokumentation till finansinstitut huruvida det är en passiv icke-finansiell enhet (Passive NFE, passive non financial entity). Om det är en passiv icke-finansiell enhet ska företaget lämna styrkande dokumentation huruvida en eller flera personer med bestämmande inflytande är skattskyldiga utomlands.
Begreppet passiv icke-finansiell enhet avser i allmänhet företag där merparten av inkomsterna härrör från investeringsverksamhet (passiv avser här inte till exempel vilande företag). Om det råder oklarhet om enheten är passiv eller aktiv, ska företaget behandlas som passivt.
Med person med bestämmande inflytande avses verklig förmånstagare enligt lagen om förhindrande och utredning av penningtvätt och av finansiering av terrorism. Det räcker att endast en av personerna med bestämmande inflytande i en passiv icke-finansiell enhet är skattskyldig utomlands, så ska finansinstitutet rapportera kontot till Skatteförvaltningen, trots att företaget är finskt.
Mera information finns i Skatteförvaltningens detaljerade anvisning om tillämpningen av CRS, speciellt punkterna 2.5 - 2.8 och Skatteförvaltningens detaljerade anvisning om tillämpningen av FATCA-avtalet, speciellt punkterna 5.12 - 5.13.
Har du frågor?
Ta kontakt via fatca(a)vero.fi