Beskattning av egendom som man fått gemensamt som gåva eller gemensamt genom testamente

Diarienummer
A14/200/2014
Giltighet
1.3.2014 - 27.12.2016

Ställningstagandet tillämpas på de fall, där skattskyldigheten har inträtt 1.3.2014 eller senare.

Beskrivning av ärendet

När ska man anse att gemensamt, vederlagsfritt mottagna tillgångar ska behandlas som en gemensam gåva och när anses de vara mottagana gemensamt genom ett testamente?

Ska det i gåvo- eller köpebrevet finnas ett uttryckligt förordnande om den gemensamma gåvan? Blir den gemensamma gåvan ogiltig om det i gåvo- eller köpebrevet finns ett förordnande om mottagarnas respektive kvotdelar? Är det relevant för avgörandet av ärendet om gåvoskattedeklarationen lämnas in tillsammans eller var och en för sig? Är det möjligt att efter att beskattningen verkställts lägga fram nya utredningar om gåvogivarens syfte?

Hur ska detta ställningstagande tillämpas på egendom man mottagit tillsammans genom testamente?

Bakgrund

Lagstiftning

15 § 1 mom. i lagen om skatt på arv och gåva

”Tillfaller egendom på grund av testamente gemensamt två eller flere personer, vilka stå i olika skyldskap till testamentsgivaren, bestämmes skatten enligt skyldskapsförhållandet till den person, som är fjärmast skyld med testamentsgivaren. För äkta makar tillfallande egendom beräknas skatten efter skyldskapsförhållandet till den, som står testamentsgivaren närmare.”

21 § i lagen om skatt på arv och gåva:

”Det som föreskrivs i 9–11 och 15 § om arv och testamente gäller även om gåva.”

Beskattningspraxis

Om tillgångar ges som gåva samtidigt till två eller flera gåvotagare eller tillgångar genom testamente förordnas till två eller flera personer, anses varje förvärv i regel vara separat. Således ska varje gåvotagare beskattas särskilt för sin gåva eller sitt testamentsförvärv.

I gåvobrevet eller testamentet kan dock ingå ett omnämnande om att det är fråga om en gemensam gåva eller ett gemensamt testamente, vilket gör att förvärven i arvs- och gåvobeskattningen ska betraktas som en helhet. Då utgår det en enda skatt på gåvan eller testamentsförvärvet och alla mottagare har solidariskt ansvar för skatten.

Det enda som ett förordnande om en gemensam gåva eller ett gemensamt testamente påverkar är hur arvs- och gåvoskatten ska fastställas. Förordnandet påverkar inte den civilrättsliga samägandeformen.

I anvisningen för ifyllning av gåvoskattedeklarationen uppmanas deklaranten att kryssa för alternativet "Jag har fått gåvan tillsammans med en annan person" i punkt VIII Mottagarna av gemensam gåva om det i gåvobrevet uttryckligen anges att mottagarna har mottagit gåvan gemensamt. I beskattningspraxis har utgångspunkten för tolkningen varit gåvogivarens vilja. Om den inte är känd har man i allmänhet kommit till det avgörande som ur den skattskyldiges synvinkel blir förmånligare. Således, om man inte kunnat bevisa annat ska tillgångar som makarna fått i gåva i regel betraktas som gemensamt mottagna och tillgångar som andra än makar fått ska betraktas som separata gåvor. Rättspraxis har visat sig vara något oenhetlig.

Ställningstagande

Om det i testamentet eller gåvobrevet finns ett uttryckligt omnämnande att det är fråga om ett gemensamt testamente eller en gemensam gåva ska förvärvet beskattas som gemensamt. Också köp av gåvonatur ska beskattas som en gemensam gåva om det i köpebrevet uttryckligen sägs att den eventuella gåvan är avsedd som gemensam. Det uttryckliga förordnandet om det gemensamma förvärvet upphävs då inte i och med att kvotdelar enligt antalet mottagare står antecknade i handlingen.

Enligt anvisningarna deklareras gemensamma gåvor med en enda gåvoskattedeklaration. Att man lämnar in gåvoskattedeklaration tillsammans eller var för sig är inte ensamt avgörande för om förvärven kommer att beskattas som särskilda förvärv eller som en gemensam gåva.

För egendom som mottagits gemensamt genom testamente fastställs en enda arvsskatt. Egendom man mottagit i arv jämställs aldrig i beskattningen med sådan egendom man mottagit gemensamt genom testamente.

Senare tillägg till gåvo- eller köpebrevet tolkas på samma sätt som man i beskattningen i allmänhet tolkar rättelser av gåvo- och köpebrev. Med andra ord, rättelse av fel godkänns om man anser det vara bevisat att gåvo- eller köpebrevet inte motsvarar överlåtarens vilja vid överlåtelsetiden.


Ledande skatteexpert Tero Määttä

Överinspektör Jarmo Salminen