Rättsfall om naturaförmåner

Har getts
23.2.2009
Giltighet
Tills vidare

Bilaga till Skatteförvaltningens anvisning  Naturaförmånen

HFD 1973/3039

Arbetsgivaren hade för löntagaren betalt hyran för bostaden som arbetatagaren hyrt åt sig i ett sk. hyresaravahus. Enligt arbetsavtalet hörde bostaden i fråga till arbetstagarens lön såsom naturaförmån. Hyran som arbetsgivaren hade betalt ansågs i sin helhet ha utgjort löntagarens beskattningsbara inkomst.

HFD 1976/2462

För att uppfylla denna sin skyldighet hade staden av den skattskyldige hyrt en av honom ägd egnahemsfastighet för gängse 660 marks månadshyra och därefter uthyrt den åter till den skattskyldige mot ett månatligt vederlag på 288 mark, som motsvarade det penningvärde av bostadsförmån som tillämpades vid förskottsuppbörd av skatt.  Skillnaden mellan ovannämnda belopp var i dess helhet den skattskyldiges skattepliktiga löneinkomst, enär det inte var fråga om en i 21 § 4 punkten IFL och 55 § 1 punkten SKomF avsedd naturaförmån och från beloppet inte heller kunde avdras kostnader för fastighetens skötsel. Skatteår 1973.

HFD 1979/4651

För tjänstebostad på en avlägsen gränsbevakningsstation hade man uppburit vederlag i enlighet med statsrådets beslut om grunderna för bestämmandet av hyror i statens tjänstemannabostäder (508/64) Den uppburna hyran, som var lägre än penningvärdet för bostadsförmån som avses i 1 § i Skattestyrelsens beslut 17.12.1976 om de grunder för beräkning av naturaförmåner som ska iakttas i beskattningen för år 1976, betraktades med beaktande av bostadens belägenhet såsom gängse hyra för bostaden. Tjänstebostadens innehavare hade inte fått sådan bostadsförmån som skulle beskattas som inkomst. Skatteår 1976.

HFD 1979/4726

En ogift kvinna B, som fått fri bilförmån hade under 4 månader verkat som läkemedelskonsulent och 8 månader som produktchef. Såsom en del av läkemedels demonstrerarens arbetsrapport hade B för sin arbetsgivare uppgjort en veckorapport om sina ca 200 km långa dagliga tjänsteresor.  I veckorapporten hade antecknats datum, km-mätarens ställningar, resrutten, resornas längd och bränsleanskaffningarna. Utöver arbetskörningarna hade där antecknats de privata körslornas sammanlagda mängd per vecka. Veckorapporten överlämnades till arbetsgivarens transportchef, som godkände den och gav den till lönekontoret för förskottsinnehållning.  Då B var produktchef ifyllde hon varje vecka körrapporter.  B deklarerade som sin inkomst 3 447 mk, som motsvarande av hennes rapporter framgående 6 269 km privata körslor, och fogade kopior av ifrågavarande rapporter till sin deklaration.  Skattenämnden fastställde såsom värde av fri bilförmån 6 600 mk vilket baserats på månatligt värde. Det ansågs utrett, att mängden av B:s privata körslor hade varit 6 269 km såsom hon deklarerat.  Granskningsombudet ansökte om ändring med den grund att veckoanmälningarna och anmälningar om körda kilometer inte uppfyllde sådan utredning som förutsattes av en körjournal och yrkade på att beskattningens som skattenämnden verkställt skulle bringas i kraft. Granskningsombudets besvär förkastades. Skatteår 1976.

HFD 1979/5243

I brandchefs bostad hade på arbetsgivarens försorg installerats telefon. Brandchefen ansvarade för sina privata fjärrsamtal medan arbetsgivaren svarade för övriga utgifter.  Av telefonen uppstod åt brandchefen, som beskattats för ombudsmannainkomster för tidningar till ett belopp av 4 033 mk, beskattningsbar förmån Det av skattenämnden fastställda värdet för telefonförmån 100 mk ansågs inte för högt.  Skatteår 1975.

HFD 1982/444

Arbetstagare ansågs inte ha fått förmån i pengars värde då arbetsgivaren, ett eldistributions- och installationsföretag hade i hans besittning överlåtit en såsom servicebil utrustad paketbil med öppet flak, som arbetstagaren på arbetsgivarens order höll hemma hos sig utanför ordinarie arbetstid för servicekörningar av feldejoureringskaraktär och han därför använde bilen till sina arbetsresor, men som han inte hade tillstånd att använda också till privat bruk. Skatteår 1975.

HFD 1982/1781

Den skattskyldiges arbetsgivare hade utan ersättning levererat den elektriska ström arbetstagaren behövde i sin bostad utan att förmånen anslöt sig till naturaförmånen av bostad. Såsom elektricitetsförmånens penningvärde skulle betraktas förmånens gängse värde enligt 4 § skattestyrelsens beslut om de grunder som skall iakttagas vid beräkningen av naturaförmåner vid beskattningen för år 1978 och förmånens värde bestämdes sålunda inte enligt den rätt till elström i anslutning till bostadsförmån som stadgas i 1 § beslutet. Skatteår 1978.

HFD 1982/4802

Ett bolag hade åt sina arbetstagare ordnat bostäder i hyreshus med statligt bostadslån i sådana fastighetsbolag, där bolaget varit delägare och vilka bolaget stött ekonomiskt så, att den hyra bolagets arbetstagare betalade blivit lägre än den av bostadsstyrelsen fastställda hyra som uppburits för andra lägenheter.  Ansågs, att det var fråga om sådan bostadsförmån erhållen i arbetsförhållande som avses i 20 § 6 punkten lagen om skatt på inkomst och förmögenhet. Bolaget var inte skyldigt att verkställa förskottsinnehållning på det stöd som utbetalades åt fastighetsbolaget, såvida den hyra som arbetstagarna betalade inte underskred den i skattestyrelsens beslut om beräkningsgrunderna för naturaförmåner såsom gängse hyra betraktade hyran Omröstning 6 - 1.

HFD 1983/1680

Taxiförare, som på grund av invaliditet inte själv kunde delta i körningarna hade i sin tjänst två chaufförer. Trafiktillståndet hade beviljats för X stads område, där den ena av chaufförerna var bosatt. Den andra chauffören bodde i grannstaden. Chaufförerna förvarade bilarna på gården till sina hem.  Den arbetstagare, som bodde utanför trafiktillståndsområdet ansågs erhålla fri bilförmån, som skulle beaktas vid förskottsinnehållningen till den del han utnyttjade arbetsgivarens bil för sina arbetsresor mellan hemmet och gränsen för trafiktillståndsområdet. I fråga om den chaufför som bodde inom trafiktillståndsområdet var ärendet inte anhängiggjort i HFD. Omröstning 3 - 1. Skatteår 1982.

HFD 1986/2652

Vid förskottsinspektion hade konstaterats att arbetsgivaren och arbetstagaren i samband med arbetsavtalet hade kommit överens om en viss totallön. I de fall där arbetsgivaren hade hyrt en bostad åt arbetstagaren, hade från totallönen avdragits de faktiska kostnader som arbetsgivaren förorsakats av bostaden. Till denna skillnad hade fogats bostadens naturaförmånsvärde enligt skattestyrelsens beslut och den verkställda förskottsinnehållningen. Förskottsinspektören hade framställt att förskottsinnehållning skulle verkställas och arbetsgivares socialskyddsavgift betalas på lönen, från vilken hyran hade avdragits.  Debiteringen verkställdes i enlighet med förskottsinspektörens framställning. HFD ansåg att bolaget hade avtalat med sina arbetstagare om att lönen skulle erläggas dels i form av bostadsförmån, dels i pengar, varför förskottsinnehållning skulle verkställas och arbetsgivares socialskyddsavgift betalas på grundval av totalbeloppet av det av skattestyrelsens fastställda värdet av bostadsförmånen och penninglönen. Omröstning 4 - 1.

HFD 1990/2010

Det hörde till arbetsuppgifterna för personalen på sjukhus och andra vårdanstalter inom ett sinnessjukvårdsdistrikt att bl.a. inta sina måltider tillsammans med patienter.  Måltiderna med patienten kunde ingå i den vårdplan som läkaren godkänt beträffande patienten. Kostförmånen som vårdpersonalen på detta sätt erhållit skulle anses som mottagarens skattepliktiga naturaförmån, vars värde avgjordes i enlighet med 10 § skattestyrelsens beslut om de grunder som skall iakttas vid beräkning av naturaförmåner vid förskottsinnehållning år 1989 (950/88), dvs. kostförmånen skulle anses som kostförmån som erhållits i samband med anstaltsmåltid.

HFD 1991/810

Kyrkoherden och kaplanen hade sina arbetsrum i samband av sina ämbetsbostäder. Dessa arbetsrum ansågs vara i 7 § lönelag för den evangelisk-lutherska kyrkan avsedda tjänsterum. När utredningar om belägenheten och användningen av rummen beaktades, ansågs kyrkoherden och kaplanen inte till tjänsterummens del ha fått en sådan skattepliktig naturaförmån, på värdet av vilken sammanslutningen församling borde ha verkställt förskottsinnehållning och erlagt arbetsgivares socialskyddsavgift. Lönebetalningsårena 1984-1988.

HFD 1993/3165

En stad hade ordnat måltidsservicen vid sin hälsovårdscentrals sjukhus så att maten köptes från kommunalförbundets kretssjukhus.  Arbetstagarna vid hälsovårdscentralens sjukhus hade rätt till arbetsplatsmåltider så att de av staden köpte lunchkuponger till ett nominellt värde av 16 mark.  Trots att måltiderna levererades från kretssjukhuset var det fråga om kostförmån som de anställda vid hälsovårdscentralen fick i samband med anstaltsmåltider.
Lunchkupongens pris översteg penningvärdet av kostförmån i samband med anstaltsmåltid, vilket vid förskottsinnehållningen 1989 var 12 mark per måltid. Således fick de anställda inte någon förmån som skulle räknas som skattepliktig inkomst, även om de kostnader som staden åsamkades för en måltid skulle ha överstigit 16 mark. År 1989.

HFD 2003/2755

Då arbetsgivaren bekostar en hands-free -utrustning som monteras i en tjänstebil, betraktas kostnaderna som föranleds av utrustningen och monteringen vid fastställandet av fri bilförmån sådana i 20 § Skattestyrelsens beslut om grunderna för beräkning av värdet av naturaförmåner avsedda kostnader för bilens tilläggsutrustning och inte som kostnader för mobiltelefonens tilläggsutrustning. Skatteåret 2003

CSN 1995/164

Bolag A inom elektronikbranschen tillhandahöll en mobiltelefon för alla sina funktionärer. Det ansågs att om A lät en anställd använda en mobiltelefon som A ägde och betalade engångsavgiften för anslutningen och den månatligt fakturerade grundavgiften och av den anställda uppbar samtalsavgifterna för privatsamtal eller den anställda betalade samtalsavgifterna för sina privatsamtal direkt till operatorn, så uppstod det ingen sådan förmån för den anställda för vilken A skulle ha varit skyldig att verkställa förskottsinnehållning. Förmån uppstod inte heller då en anställd betalade hela telefonräkningen och fakturerade arbetsgivaren för arbetssamtalens del enligt specifikation. Förskottsuppbörden under tiden 1.1.1995-31.12.1996.