Nyckelord:

Energibeskattning

Giltighet
Tills vidare

Energiskatter tas ut för 

  • Flytande bränslen
    • tung och lätt brännolja
    • motorbränslen
    • biodrivmedel
    • flygbensin och -petroleum
    • flytgas
  • elström
  • stenkol
  • naturgas
  • bränntorv
  • tallolja.

Energibeskattning i EU

Inom EU regleras energibeskattningen genom rådets direktiv 2003/96/EG, dvs. energidirektivet, som trädde i kraft den 1 januari 2004. I direktivet definieras energiprodukterna och bestäms om miniminivåer för punktskatter på bränslen.

Energibeskattning i Finland

I Finland tas energiskatter ut för elström, stenkol, naturgas, bränntorv, tallolja och flytande bränslen.

För att finansiera de utgifter som orsakas staten på grund av säkerhetsupplagring och annat tryggande av försörjningsberedskap måste man dessutom betala försörjningsberedskapsavgift för flytande bränslen, elström, stenkol och naturgas. 

Skattetabell för flytande bränslen 

Skattetabeller för elström och vissa bränslen 

Återbäringsnivåer för bensin, dieselolja och lätt brännolja

Ansökan om återbäring för motorbensin, dieselolja eller lätt brännolja söks enligt återbäringsnivåerna på raderna nedan, om bränslet har anskaffats efter 1.1.2014 och om motorbensinen eller dieseloljan motsvarar kvalitetskraven enligt miljöskyddslagen (86/2000) eller om den lätta brännoljan innehåller högst 7 volymprocent biobrännolja. Därtill ska man kunna påvisa under vilken tidsperiod bränslet har anskaffats, och återbäringsbeloppet anges för varje bränsleparti vid anskaffningstidpunkten på en rad i tabellen nedan.

Ansökan om återbäring för flytgas söks också enligt nedan angiven nivå. Återbäringsnivåerna för ansökningsperioden januari–juni 2016 fastställs i början av augusti 2016 tillsammans med återbäringsnivåerna för övriga bränlens.

Lagen om punktskatt på flytande bränslen

Punktskatt på flytande bränslen tas ut för motorbensin, bensin för små motorer, bioetanol, etrar som används som tillsatsämnen i motorbensin, dvs. MTBE, TAME, ETBE och TAEE, för biobensin, etanoldiesel, dieselolja, paraffinisk dieselolja, biodieselolja, lätt brännolja, biobrännolja, tung brännolja, flytgas, flygbensin, flygpetroleum samt metanol. Punktskattepliktiga är därtill alla produkter som används som motorbränsle (t.ex. motorpetroleum, karburatorsprit eller biodrivmedel). Dessutom är alla kolväten som används för uppvärmning skattepliktiga.

Befriade från punktskatt och försörjningsberedskapsavgift är bränslen som används som energikällor vid oljeraffineringsprocessen, bränslen som används som råvara eller hjälpprodukt vid industriell produktion eller direkt vid första användningen då en vara tillverkas, andra bränslen i fartygstrafik än de som förbrukas på privata nöjesfartyg, bränslen som används vid produktion av el och bränslen som används vid annat än privat nöjesflygning.

Skattskyldiga är godkända upplagshavare samt registrerade och tillfälligt registrerade mottagare. Förutom de ovan nämnda skattskyldiga berör skattskyldigheten också dem som importerar punktskattepliktiga varor från länder utanför EU, samt dem som har skaffat sådana produkter för punktskattefritt syfte utan orsak.

Punktskattepliktiga bränslen

Motorbensin

Med motorbensin avses bensin som hör till varukod 2710 i tulltariffen.

Bensin för små motorer

Med bensin för små motorer avses till varukod 2710 11 41 00 i tulltariffen hänförlig produkt som motsvarar de gränsvärden som finns angivna i 2 § 10 punkten i lagen om punkskatt på flytande bränslen.

Enligt regeringsproposition 147/2010 skiljer sig bensinen för små motorer från vanlig bensin speciellt på grundval av hur dess kolväten är sammansatta. Med den avses bensin som består av mättade, kraftigt förgrenade alkaner och som praktiskt taget inte innehåller några som helst aromater eller olefiner. Den innehåller inte något kolväte som anses vara av de mest skadliga, såsom bensen.

Bioetanol

Med bioetanol avses till varukod 2207 i tulltariffen hänförlig produkt framställd av biomassa, om produkten är avsedd att användas som uppvärmnings- eller motorbränsle.

Om t.ex. bensin blandats med bioetanol, ska blandningen i samband med import inte tarifferas enligt varukoden för etanol, 2207, utan enligt varukod 3824. Detta ändrar dock inte beskattningen av bioetanol, om den skattskyldige kan skilja åt andelen etanol i blandningen.

Etrar

Med etrar avses bensinkomponenter hänförliga till varukod 2909 i tulltariffen:

  • MTBE (metanolbaserad bensinkomponent metyl-tert-butyleter)
  • TAME (metanolbaserad bensinkomponent metyl-tert-amyleter)
  • ETBE (etanolbaserad bensinkomponent etyl-tert-butyleter) och
  • TAEE (etanolbaserad bensinkomponent etyl-tert-amyleter).

Biobensin

Med biobensin avses till varukod 2710 i tulltariffen hänförlig, av biomassa framställd kolvätekomponent som ingår i bensin och inte innehåller syre.

Etanoldiesel

Med etanoldiesel avses en produkt som har en etanolhalt på 83–92 volymprocent och en halt av tändförbättrande tillsatser på 5–10 volymprocent.

Dieselolja

Med dieselolja avses dieselolja hänförlig till varukod 2710 i tulltariffen.

Paraffinisk dieselolja

Med paraffinisk dieselolja (dieselolja para) avses en produkt där cetanvärdet är minst 51, tätheten 765–810 gram per liter vid 15°C, halten av polyaromatiska kolväten (PAH) högst 1,1 viktprocent, svavelhalten högst fem milligram per kilogram och som ger minst 95 volymprocent destillat vid 360°C. Om paraffinisk dieselolja blandas med dieselolja, ska dieseloljan före blandningen uppfylla kvalitetskraven för dieselolja.

Biodieselolja

Med biodieselolja avses en produkt som motsvarar dieselolja och är framställd av biomassa.

Flygbensin

Med flygbensin avses till varukod 2710 i tulltariffen hänförligt bränsle som lämpar sig att användas i förbränningsmotorer i flygplan.

Flygpetroleum

Med flygpetroleum avses till varukod 2710 i tulltariffen hänförligt bränsle som lämpar sig att användas i turbin- eller dieselmotorer i flygplan.

Lätt brännolja

Med lätt brännolja avses dieselolja eller gasolja enligt varukod 2710 som lämpar sig att användas vid uppvärmning samt i arbetsmotorer och fast installerade motorer.

Med lätt brännolja avses en produkt som vid destillering enligt EN ISO 3405- eller ASTM 86 metoden ger minst 85 volymprocent destillat (inklusive förluster) vid 350 °C. Dessutom ska lätt brännolja göras identifierbar på det sätt som i lagen om punktskatt på flytande bränslen föreskrivs. Bestämmelser om användningen av lätt brännolja som bränsle i fordon och farkoster finns i bränsleavgiftslagen (1280/2003) och i lagen om bränsleavgift som betalas för privata fritidsbåtar (1307/2007).

Svavelfri lätt brännolja

Med svavelfri lätt brännolja avses lätt brännolja vars svavelhalt är högst 10 milligram per kilogram.

Biobrännolja

Med biobrännolja avses bränsle som är framställt av biomassa och lämpar sig att användas för uppvärmning och i fast installerade dieselmotorer och i arbetsmaskiner med dieselmotor.

Tung brännolja

Med tung brännolja avses till varukod 2710 i tulltariffen hänförliga oljor och oljeprodukter som är avsedda för uppvärmning, med undantag av dieselolja och lätt brännolja.

Med tung brännolja avses produkt som vid destillering enligt EN ISO 3405- eller ASTM D 86-metoden ger mindre än 65 volymprocent destillat (inklusive förluster) vid 250°C eller för vilka volymprocenten inte kan bestämmas genom dessa metoder vid 250°C.

Förkortningarna i skattetabellen

I skattetabellen för flytande bränslen har man i samband med bränslen angett förkortningar för att skilja åt biodrivmedel på basis av deras miljöegenskaper. Förkortningarna definieras i 2 § 27 punkten i lagen enligt följande:

  • R betyder att biodrivmedlet uppfyller hållbarhetskriterierna enligt direktivet.
  • T betyder att biodrivmedlet uppfyller ovan nämnda hållbarhetskriterier och har producerats av avfall eller rester eller av oätligt cellulosahaltigt material eller lignocellulosa.
  • P avser ovannämnda paraffiniska dieselolja.

Substitutionsprincip

De flytande bränslen som inte har någon skattenivå i skattetabellen ska på basis av sitt användningsändamål beskattas enligt den skattenivå som gäller för motsvarande motor- eller uppvärmningsbränsle i skattetabellen.

Därutöver ska alla andra produkter som används, är avsedda att användas eller säljs som motorbränsle eller som hjälpprodukt eller tillsatsämne för motorbränsle eller såsom ämnen som utökar motorbränslets volym beskattas enligt skattenivån för motsvarande motorbränsle.

Utöver flytande bränslen ska alla kolväten som används eller är avsedda att användas eller säljs för uppvärmning beskattas enligt skattenivån för motsvarande uppvärmningsbränsle.

Bestämmande av skatt och avgift

Punktskatt och försörjningsberedskapsavgift bestäms för produkter vid en temperatur av 15 celsiusgrader. Betalaren är vanligtvis en godkänd upplagshavare, som ska betala punktskatt för den mängd bränsle som han under skatteperioden överlåtit till konsumtion eller använt själv.

Beskattningen av bränslen verkställs sedan den 1 januari 2011 som beskattning av de bränslekomponenter som fastställs i skattetabellen.

Flytande biodrivmedel ska uppfylla de kriterier för hållbar utveckling som föreskrivs i direktiv 2009/28/EG.

Skattefrihet

Befriade från punkskatt och försörjningsberedskapsavgift är:

  • bränslen som går till statens säkerhetsupplag
  • bränslen som används som energikälla vid oljeraffineringsprocessen
  • bränslen som används såsom råvara eller hjälpprodukt vid industriell produktion eller direkt vid första användningen då en vara tillverkas
  • bränslen som används i fartygstrafik som drivmedel för andra fartyg än privata fritidsbåtar
  • bränslen som används vid elproduktion
  • bränslen som används i flygtrafik vid annan än privat nöjesflygning.

Förfaranden för småskaliga tillverkare av biobrännolja

Med biobrännolja avses biobränsle som används för uppvärmning, i fast installerade dieselmotorer och arbetsmaskiner med dieselmotor. Biobrännolja kan framställas av all biomassa.

Småskaliga tillverkare av biobrännolja omfattas av ett förenklat punktskatteförfarande, om tillverkarens produktion understiger 100 000 liter per kalenderår, om bränslet endast förbrukas i Finland och om bränslet inte används som trafikbränsle i Finland. Tillverkaren av biobrännolja ska till Skatteförvaltningen göra en skriftlig anmälan för registrering som skattskyldig.

Om produktionen av biobrännolja överstiger 100 000 liter per kalenderår eller en del av produktionen går till export eller används som trafikbränsle, omfattas biobrännoljan av normala tillståndsförfaranden vid punktbeskattningen.

Flytgas

Med flytgas avses propan, butan eller blandningar av dem. Flytgas definieras i lagen som energiprodukt och omfattas av det övervaknings- och överföringssystem som tillämpas inom punktbeskattningen.

Skattefriheten för flytgas slopades 1.1.2016. Detta innebär att det för skattefri tillverkning, lagring, av‐ sändning och mottagning av flytgas förutsätts sådant tillstånd som avses i punktskattelagen. Aktörer som använder en stor mängd flytgas för skattefritt ändamål kan också beviljas ovan avsedda tillstånd.

På flytgas som är förpackad i en detaljhandelsförpackning om högst 1 000 gram tillämpas i fortsättning‐ en endast bestämmelserna om tillsyn över punktbeskattningen och flyttning av produkter, skatt uppbärs inte på dylika flytgasförpackningar. Vad gäller skattefriheter i övrigt så omfattas flytgas av samma skat‐ tefriheter som andra flytande bränslen (se föregående sida).

Lagen om punktskatt på elström och vissa bränslen

Beskattning av elström

Punktskatten på elström är indelad i två skatteklasser. För elström som används inom industrin eller i datorhallar betalas skatt enligt den lägre skatteklassen (II). För all övrig elanvändning betalas skatt enligt den högre skatteklassen (I). Skatt enligt skatteklass I betalas således för elström som används i privathushåll, vid jord- och skogsbruk, vid byggande inom offentlig förvaltning och i servicefunktioner.

Skattetabeller för elsström oh vissa bränslen

Elström som berättigar till skatt enligt skatteklass II

Skatt enligt skatteklass II betalas för elström som används inom industrin och i datorhallar. Med industri avses industriell tillverkning och förädling av varor; med industri jämställs utövande av sådan till industrin icke hörande stödverksamhet av ringa omfattning som utövas vid det industribedrivande företagets produktionsställe och som huvudsakligen hänför sig till företagets egen industriella produktion. Med industri jämställs även yrkesmässig växthusodling. Som industri betraktas en anläggning eller ett företag vars huvudsakliga näringsgren hör till huvudgruppen C i Statistikcentralens näringsgrensindelning 2008 (TOL 2008). Som industri betraktas också sådan anrikning av malmer och mineraler som sker i anslutning till gruvor och industri. Definitionen av industrins elskatt, skatteklass II, ändras den 1 januari 2017. Från och med den 1 januari 2017 berättigar även verksamhet som hör till huvudgrupp B (Utvinning av mineral) i TOL 2008 till skatteklass II.

Elström som levererats för användningsändamål enligt skatteklass II ska alltid mätas separat. För att elström ska levereras enligt skatteklass II ska användaren ge nätinnehavaren en skriftlig försäkran om att användaren hör till skatteklass II.

Elskatt för datorhallar

Med datorhall avses ett datacenter med en sammanlagd effekt på över 5 MW, där ett företag bedriver informationstjänstverksamhet, informationsbehandling, uthyrning av serverutrymme och därtill hörande tjänster som sin huvudsakliga näringsverksamhet. I effekten inräknas behovet av elström för alla servrar i datorhallen, för de anordningar som är i direkt anslutning till och i samma utrymme som servrarna, för datorhallens kylsystem inklusive pumpar samt för alla belysnings- och säkerhetsanordningar. I datorhallens elektriska effekt inräknas inte elström som förbrukas vid produktion av kyla som sker utanför datorhallen (t.ex. fjärrkyla). Med en datorhalls effekt avses inte heller en datorhalls planerade maximala effekt utan den effekt som de facto används. Den lägre skatteklassen tillämpas inte på sådan datorhallsverksamhet som endast är en stödfunktion för ett företags huvudsakliga affärsverksamhet (t.ex. inom handeln, finansiella tjänster o.d.), även om företagets datorhall har en total effekt på över 5 MW. 11 (17)

Elskattskyldiga

Elskattskyldiga är i regel nätinnehavare och elproducenter. Även den som anskaffat elström enligt skatteklass II anses i regel som vara skattskyldig, om elströmmen trots allt har förbrukats för ändamål som omfattas av skatteklass I. Likaså om någon annan än nätinnehavaren i sin förvärvsverksamhet tar emot elström från ett annat medlemsland eller importerar elström från ett land utanför gemenskapen och denna elström inte går via nätinnehavarens elnät i Finland, är mottagaren av elström skattskyldig för elmängden i fråga.

Den skattskyldige ska skriftligen registrera sig som elskattskyldig hos Skatteförvaltningen separat för varje kraftverk innan kraftverket tas i bruk.

Den skattskyldige ska lämna in en skattedeklaration för elström till Skatteförvaltningen för varje månad senast den 18 dagen påföljande månad och betala skatterna senast den 27 dagen i månaden.

Befriade från skyldigheten att betala elskatt

Befrielsen från skattskyldigheten innebär i praktiken att elproducenterna i fråga skattefritt kan använda den elström de producerat själv eller skattefritt överlåta den till någon annan för förbrukning.

Det bör dock observeras att om producerad elström överförs via ett elnät till förbrukning så överförs skattefriheten inte samtidigt, utan nätinnehavaren som överför elströmmen till förbrukning ska ta ut elskatten för den.

De minsta elproducenterna, dvs. de som producerar el med ett mikrokraftverk vars nominella effekt är högst 100 kVA, har befriats från alla skyldigheter inom elbeskattningen. Dessa aktörer behöver inte registrera sig som skattskyldiga eller avge skattedeklarationer för sin elproduktion.

Småproducenter av elström med en nominell effekt överstigande 100 kVA men med en årsproduktion på högst 800 000 kWh måste däremot registrera sig som skattskyldiga hos Skatteförvaltningen men behöver avge en skattedeklaration bara en gång om året (i januari för hela det föregående året) för att Skatteförvaltningen ska kunna övervaka att den lagstadgade gränsen för årsproduktion inte överskrids.

Inte heller dessa småproducenter behöver betala elskatt för den elström de själv producerat och använt utan de avger den årliga skattedeklarationen som en s.k. nolldeklaration i vilken de bara uppger mängden av den elström de producerat.

Om en elproducent som registrerat sig som småproducent dock överskrider den årliga produktionsgränsen, ska denne omedelbart under den påföljande månaden efter överskridningen lämna in en skattedeklaration för hela sin produktion från början av året och betala eventuella elskatter som borde ha tagits ut under början av året.

Dessa bestämmelser om skyldigheten att betala elskatt gäller på samma sätt alla former av elproduktion och alla bränslen som används vid produktionen.

I fortsättningen delas elproducenterna in i tre kategorier vad gäller skyldigheten att betala elskatt:

  1. Mikrokraftverk med en nominell effekt på högst 100 kVA, vilka lämnas helt utanför beskattningen.
  2. Småkraftverk med en nominell effekt överstigande 100 kVA men med en årsproduktion på högst 800 000 kWh, vilka registrerar sig som småproducenter av elström och lämnar in en skattedeklaration för hela året för den mängd elström de producerat.
  3. Elproducenter, kraftverk med en nominell effekt överstigande 100 kVA och en årsproduktion överstigande 800 000 kWh. Dessa lämnar in en vanlig skattedeklaration (skattebelagda och skattefria leveranser) varje månad oberoende av om elström överförs till ett elnät eller inte.

Skattskyldiga ska lämna in en anmälan till Skatteförvaltningen för registrering som skattskyldig

Alla elproducenter och ägare till reservkraftmaskiner med en nominell effekt överstigande 100 kVA ska registrera sig som skattskyldiga hos Skatteförvaltningen.

Registreringsstatusen för elproducenter och ägare till reservkraftmaskiner beror på den mängd som maskinen eller kraftverket producerar om året. Småproducenter är t.ex. köpcentrum, logistikterminaler, kontorshus och andra stora fastigheter samt sjukhus och andra stora fastigheters reservkraftenheter.

Om årsproduktionen inte överstiger 800 000 kWh behöver producenten och maskinägaren bara avge en enda s.k. nolldeklaration om året. Men om årsproduktionen överstiger 800 000 kWh om året registreras producenten som normal elskattskyldig, som ska avge en skattedeklaration varje månad.

Det bör observeras att registreringen ska göras skriftligen hos Skatteförvaltningen i fråga om alla kraftverk, generatorer, reservkraftmaskiner och andra elproduktionssystem som hör till denna kategori separat för varje kraftverk. Registreringen gäller också alla reservkraftmaskiner och generatorer vars nominella effekt överstiger 100 kVA och som hittills inte omfattats av beskattningen. Det spelar inte längre någon roll om kraftverket överför elström till ett elnät eller inte.

Grunderna för bestämmande av elskatt

Punktskatt och försörjningsberedskapsavgift för elström påförs för varje skatteperiod för den mängd elström som

  • en nätinnehavare överlåter till förbrukning
  • en elproducent eller småskalig producent producerar och för den mängd som en elproducent eller småskalig producent har anskaffat skattefritt och använder själv eller överlåter för skattepliktig förbrukning
  • anskaffats med skatt enligt skatteklass II och som använts för ett ändamål enligt skatteklass I; skatten fastställs enligt skillnaden mellan skatteklass I och skatteklass II
  • elanvändaren tar emot eller importerar utan att elströmmen går via ett elnät i Finland.

Såsom den mängd elström som överlåtits till förbrukning eller förbrukats anses den mängd för vilken nätinnehavaren direkt eller via ett försäljningsbolag debiterar elanvändaren i samband med överföringen.

Elnätsinnehavaren och elproducenten har rätt att i sin skattedeklaration dra av punktskatt på elström och försörjningsberedskapsavgift som uppgetts och betalats utan grund. Till exempel i situationer där elström med punktskatt enligt skatteklass I har överförts till förbrukning som berättigar till skatteklass II, kan elnätsinnehavaren eller elnätsproducenten själv rätta till felet genom at dra av den överbetalda skatten i sin skattedeklaration. Avdraget ska göras inom tre år räknat från ingången av det år som följer på den skatteperiod då skatten uppgavs utan grund. Avdraget får vara högst lika stort som den punktskatt och försörjningsberedskapsavgift som hänför sig till skatteperioden.

Skattefri elström

Fri från punktskatt och försörjningsberedskapsavgift är elström som

  • överförs mellan elnät (dvs. från en nätinnehavare till en annan)
  • överlåts till ett elnät av en elproducent, en småskalig producent eller en mikroproducent
  • överlåts till ett område utanför gemenskapen eller levereras till förbrukning i något annat område inom gemenskapen än Finland
  • levereras direkt för att användas inom den eldrivna spårbundna trafiken
  • förbrukas vid produktion av el eller vid kombinerad produktion av el och värme i ett kraftverks apparater för egen förbrukning (HIM:s förordning 309/2003) samt
  • överlåts till ett kraftverksnät
  • har producerats av en småskalig producent och som inte överlåts till ett elnät.

Beskattning av kombinerad produktion av el och värme

En av de mest centrala principerna inom energiskattelagstiftningen är att de bränslen som förbrukats inom elproduktion är skattefria och att de bränslen som förbrukats inom värmeproduktion är skattepliktiga. För situationer då samma kraftverk kan producera både el och värme finns det beräkningsanvisningar för hur de bränslen som kraftverket använt bör anses ha förbrukats till värmeproduktion respektive elproduktion.

Med kombinerad produktion av el och värme avses att kraftverket under samma skatteperiod producerar både el och värme för nyttobruk, antingen samtidigt eller separat. Detta betyder att ett och samma kraftverk under olika skatteperioder skattemässigt kan tolkas som kombinerad produktion, separat produktion av el eller separat produktion av värme. Det som är avgörande skattemässigt är alltså vad kraftverket producerar under skatteperioden, inte vilken typ av kraftverk kraftverket tekniskt sätt anses vara.

De bränslen som används för värmeproduktion vid ett kraftverk med kombinerad produktion fastställs på basis av värme som överlåtits till förbrukning med användning av effektiva värmevärden. Med värme som överlåtits till förbrukning avses den värmemängd som överlåtits från ett kraftverk till ett fjärrvärme- eller processångnät och motsvarande vidare utnyttjande.

Punktskatterna på bränslen som används för värmeproduktion vid kombinerad produktion bestäms enligt den mängd värme som fås genom att multiplicera mängden nyttovärme som överlåtits till förbrukning med koefficienten 0,9. Den resulterande mängden värme delas upp på de använda bränslena i den proportion som bränsle har förbrukats.

Nedsatt koldioxidskatt vid kombinerad produktion

Enligt 4 § 2 mom. i lagen om punktskatt på flytande bränslen och 4 § 3 mom. i lagen om punktskatt på elström och vissa bränslen är koldioxidskatten på stenkol, naturgas, lätt brännolja, tung brännolja eller biobrännolja hälften av skatten enligt skattetabellen, om dessa produkter används vid kombinerad produktion av el och värme.

Godkända upplagshavare kan direkt ange den nedsatta koldioxidskatten i sin skattedeklaration men övriga bränsleanvändare måste ansöka om skatteåterbäring för att få nedsättning.

Skattepliktiga bränslen och skattefritt bruk

Punktskatt på stenkol

För stenkol ska punktskatt och försörjningsberedskapsavgift betalas. Skattskyldiga är i regel godkända upplagshavare samt registrerade och tillfälligt registrerade mottagare. Stenkol som vid industriell produktion används som råvara eller hjälpprodukt eller direkt vid första användningen då en vara tillverkas är befriat från punktskatt och försörjningsberedskapsavgift.

Fri från punktskatt och försörjningsberedskapsavgift är också stenkol

  • som används såsom råvara eller hjälpprodukt vid industriell produktion eller direkt vid första användningen då en vara tillverkas.
  • som en godkänd upplagshavare levererar för att överlåtas till förbrukning i något annat område inom gemenskapen än Finland.
  • som används vid elproduktion.
  • som används i fartygstrafik som drivmedel för andra fartyg än privata fritidsbåtar.

Punktskatt på tallolja

Skyldig att betala skatt på tallolja är den som idkar industriell produktionsverksamhet för den tallolja som han använt för uppvärmningsändamål. Med uppvärmning avses användning av bränsle i förbränningssyfte.

Punktskatt på naturgas

För naturgas ska punktskatt betalas när naturgas frisläpps för konsumtion i Finland. Skattskyldiga för naturgas är naturgasnätsinnehavare, godkända upplagshavare, skattskyldiga enligt punktskattelagen samt registrerade användare som anskaffat naturgas skattefritt men använt den för skattepliktigt ändamål. Punktskatten på naturgas gäller både naturgas i gasform och kondenserad naturgas.

Med naturgasnätsinnehavare avses verksamhetsidkare som idkar sådan naturgasnätsverksamhet som avses i 3 § 6 punkten i naturgasmarknadslagen. Naturgasnätsinnehavaren ska skriftligen registrera sig som skattskyldig hos Skatteförvaltningen.

Om naturgas lagras kan lagerhavaren skaffa tillstånd att verka som godkänd upplagshavare.

Naturgasanvändare som använder naturgas för skattefritt ändamål och anskaffar naturgas direkt från ett överföringsnät för naturgas kan registrera sig som registrerad användare av naturgas. Registrerade användare ska registrera sig separat för varje verksamhetsställe och naturgas ska användas skattefritt på alla ställen som registreras. Registrerade användare ska återkalla registreringen om den skattefria användningen enligt 21 § 1 mom. i lagen om punktskatt på elström och vissa bränslen upphör.

Registrerade användare av naturgas får inte skattefritt överlåta naturgas vidare. Naturgas kan säljas till en registrerad användare av andra än naturgasnätsinnehavare eller godkända upplagshavare, om naturgasen överförs till användaren direkt från naturgasöverföringsnätet eller skatteupplaget. Enligt 21 § 1 mom. i lagen om punktskatt på elström och vissa bränslen är fri från punktskatt och försörjningsberedskapsavgift naturgas som används

  • såsom råvara eller hjälpprodukt vid industriell produktion eller direkt vid första användningen då en vara tillverkas.
  • som energikälla vid oljeraffineringsprocessen.
  • vid elproduktion och vid idriftsättning, urdrifttagning eller upprätthållande av produktionsberedskap för separat elproduktion.
  • i fartygstrafik som drivmedel för andra fartyg än privata fritidsbåtar.

Enligt 21 § 2 mom. i lagen om punktskatt på elström och vissa bränslen kan en naturgasnätsinnehavare och en godkänd upplagshavare överlåta all naturgas skattefritt, om mottagaren är en registrerad användare.

Om andra användare av naturgas än godkända upplagshavare eller registrerade användare använder naturgas skattefritt, genomförs skattefriheten så att skatten återbetalas på ansökan direkt till naturgasanvändaren. Återbäring kan sökas antingen i två delar för januari-juni resp. juli-december eller på en gång för hela kalenderåret. Återbäring ska senast sökas inom 3 år efter ansökningsperiodens slut.

Punktskatt på bränntorv

När bränntorv används vid värmeproduktion ska användaren betala punkskatt enligt skattetabellen för den torv som använts. Om mindre än 5 000 MWh bränntorv används vid värmeproduktion per år, är användaren inte skattskyldig för den använda torven.

Användaren av bränntorv ska registrera sig som skattskyldig hos Skatteförvaltningen på sin hemort. Om användaren inte är säker på om gränsen på 5 000 MWh för skattskyldighet överskrids under året, behö- ver användaren inte registrera sig genast i början av året. Användaren ska dock registrera sig genast under året när gränsen för skattskyldighet överskrids. Då ska man också genast i den första skattedeklarationen deklarera och betala för all bränntorv som dittills använts skattebelagt under året.

Som bränntorv betraktas all den torv som används vid värmeproduktion, även torvpellets och torvbriketter.

Skatten på bränntorv påförs för varje skatteperiod enligt de bestämmelser som gällde den dag då bränntorven användes för värmeproduktion.

Användaren av bränntorv ska avge en skattedeklaration till Skatteförvaltningen separat för varje kraftverk. Skatteperioden anses vara en kalendermånad.

Skatteåterbäring för energiintensiva företag

När de punktskatter som ett företag under en räkenskapsperiod betalat för elström, stenkol, naturgas, tallolja, lätt och tung brännolja och biobrännolja samt de punktskatter som ingått i anskaffningspriset på dessa produkter som företaget skaffat under nämnda period utgör mer än 0,5 % av företagets förädlingsvärde, har företaget rätt att beträffande den överskjutande delen ansöka om att 85 % av de punktskatter som betalats för produkterna eller ingått i deras anskaffningspris återbärs. Av detta återbäringsbelopp utbetalas dock endast den andel som överskrider 50 000 euro. Då företaget beräknar det betalade skattebeloppet kan företaget beakta de skatter som ingår i priset på köpt fjärrvärme och processånga.

Ansökan om skatteåterbäring ska lämnas till Skatteförvaltningen inom 6 månader från utgången av räkenskapsperioden.

Inverkan av reglerna om statligt stöd på skatteklass II för elström, skatteåterbä- ringen till energiintensiva företag och nedsättningen av koldioxidskatt vid kombinerad produktion

Den lägre skatteklassen II för elström, skatteåterbäringen till energiintensiv industri samt halveringen av koldioxidskatten på bränslen som används i kombinerad el- och värmeproduktion är statsstöd som baserar sig på kommissionens förordning (EG) nr 651/2014 (allmänna gruppundantagsförordningen). Dessa skattestöd kan inte tillämpas på företag som har ekonomiska svårigheter på det sätt som avses i artikel 1.4 c i allmänna gruppundantagsförordningen eller som har i artikel 1.4 b avsedda återbetalningskrav till följd av ett tidigare kommissionsbeslut som förklarat stödet olagligt och oförenligt med den gemensamma marknaden.

Skatteåterbäringar

Bränslen kan anskaffas punktskattefritt i de fall där en punktskattefri överlåtelse av dem är möjlig enligt energilagstiftningen. Det har föreskrivits att t.ex. överlåtelsen av flygpetroleum för att användas i luftfart och av lätt och tung brännolja till vissa fartygstyper är skattefri. Därtill kan företag som verkar som godkända upplagshavare anskaffa och lagra bränsle skattefritt också för sitt eget bruk.

När man har anskaffat punktskattepliktigt bränsle men använt det för ett punktskattefritt ändamål, genomförs skattefriheten i form av återbäring som i efterhand på ansökan betalas till den som använt bränslet. Återbäring kan på en gång sökas för det bränsle som använts under hela kalenderåret eller halvårsvis för bränsle som använts under januari-juni respektive juli-december.

Återbäring söks hos Skatteförvaltningen. Återbäring kan sökas med samma ansökan för alla bränslen men en separat ansökan skall upprättas för varje produktionsanläggning. För bränsle som använts i fartygstrafik eller i lufttrafik ska återbäring också sökas hos Skatteförvaltningen. Ansökan ska senast lämnas in inom 3 år efter ansökningsperiodens slut. Ingen återbäring betalas ut om återbäringsbeloppet understiger 330 euro. Denna undre gräns tillämpas dock inte på fiskefartyg.

Skattedeklarationsblanketter

Ansökningar om stöd och återbäring

Mera information:

Skatteåterbäring för energiintensiva företag

Punktskattefrihet för bränslen på fartyg

Punktskattefrihet för bränslen som används i luftfart

Skatteplikt och bränsleavgift för bränslen som används i fritidsbåtar

Punktskatterådgivning för företag: tfn 029 497 155 (9–16.15)