Anställningslån

Giltighet
Fr.o.m. 2012 - 25.2.2015

Grunderna för bestämmandet av skattepliktig förmån som uppkommer av anställningslån ändrades vid ingången av år 2009 (ISL 1251/2009, 67 §). Såsom skattepliktig lön- eller pensionsinkomst betraktas förmånen i samband med lån, som erhållits på grundval av anställning, till den del den årliga räntan på lånet är lägre än referensräntan, om räntan är bunden med en refrensränta på lån som allmänt används på marknaden. Om räntan på lånet inte är bunden med referensräntan, utan den är till exempel fast ränta eller räntefri, använder man såsom jämförelseränta 12 månaders euriborränta som var i kraft på årets första dag.

Med referensränta avses till exempel 1, 3, 6 och 12 månaders euribor eller annan bankernas egen referensränta som tillämpas på kundernas krediter (t.ex. prime-räntor). I fråga om personallån som tagits före 1.1.2010 kan referensräntan också vara den grundränta som finansministeriet har fastställt.

Eftersom ifrågavarande stadgande enligt inledningssatsen i 69 § ISL om egentliga personalförmåner tillämpas endast, om det ovannämnda inte leder till annat, bestäms skattepliktigheten för ränteförmånen enbart enligt 67 § ISL. Begreppet sedvanlig rabatt kan således inte utsträckas att gälla t.ex. personallån i bankerna.

Förmån uppkommer, om räntan som arbetsgivaren uppbär är mindre än nämnda referensräntan.

Om räntan på lånet, som beviljats personalen i en bank i allmänhet motsvarar räntan, som kunderna betalat (lånets referensränta + marginalen som banken allmänt uppbär av sina kunder), får personalen inte någon förmån jämförbar med lön, fast räntan skulle vara mindre än ovannämnda ränta.

Räntekompensation

Om arbetsgivaren betalar en del av räntan på ett anställningslån till lånegivaren är kompensationen i sin helhet lön för arbetstagaren (CSN 1991/134).

Arbetsförhållandets upphörande

Villkoren för ett personallån kan bevaras oförändrade efter att arbetsförhållandet upphört. Är räntan på lånet mindre än det, som nämns ovan, är det fortfarande frågan om en skattepliktig förmån, eftersom man på basis av arbetsförhållandet har kommit överens om villkoren för lånet.

Skuldsanering

Nedsätts räntan på ett anställningslån eller efterskänks den i sin helhet på basis av skuldsanering, erhåller löntagaren inte någon skattepliktig förmån. Har domstolen fastställt betalningsplanen, kan nedsättningen eller avlägsnandet av räntan anses bero på insolvensen och det uppstår inte någon skattepliktig förmån. Är det frågan om frivillig skuldsanering, måste insolvensen enligt lagen om skuldsanering utredas särskilt vid varje enskilt fall (CSN 1993/104 ej public.)

Om förutsättningar för skuldsanering se Skuldsanering.

Avdragsrätten för räntor

Den skattskyldige har rätt att inom gränserna för stadgandena om avdragande av räntor göra ränteavdraget också till den del, som ränteförmånen har räknats till hans inkomst.