Allmänt om självstyrelsen på Åland

Landskapet Åland tillkommer självstyrelse i enlighet med självstyrelselagen för Åland. Den nu gällande självstyrelselagen (FFS 1144/91, ÅFS 71/91) är den tredje i ordningen och den trädde i kraft 1.1.1993. I lagen stadgas bl. a. om åländsk hembygdsrätt, fördelningen av lagstiftningsbehörigheten mellan riket och landskapet, lagstiftningskontrollen, förvaltningsbehörigheten, språk- och kulturärenden samt om landskapets ekonomi.

Självstyrelselagen för Åland kan inte ändras, förklaras eller upphävas annat än genom överensstämmande beslut av riksdagen och lagtinget, inte heller kan avvikelse från den göras på något annat sätt. Besluten skall i riksdagen fattas i den ordning som gäller ändring, eller upphävande av grundlag och i lagtinget med en majoritet om minst två tredjedelar av de avgivna rösterna.

Lagtinget

Lagtinget är det åländska parlamentet i fråga om självstyrelsen. Lagtingets 30 ledamöter väljs genom hemliga och proportionella val vart fjärde år. Rösträtten tillkommer personer med åländsk hembygdsrätt. Lagtinget utser Ålands landskapsstyrelses ledamöter (motsvarar Ålands regering i fråga om självstyrelsen) i enlighet med parlamentarismens principer. Landskapets allmänna styrelse och förvaltning ankommer på Ålands landskapsstyrelse och de myndigheter som lyder under den. Lagtingets huvudsakliga uppgift är att stifta lagar för Åland och att anta landskapets budget. Lagtinget kan genom bemyndigande i lag överlåta åt landskapsstyrelsen att genom förordningar eller beslut utfärda detaljföreskrifter.

Landskapslagar och -förordningar

Lagtinget stiftar lagar, som benämns landskapslagar. Landskapslagarna är regionala lagar med samma rättsverkan som lagar som antagits av riksdagen. Landskapsstyrelsen har därtill rätt att utfärda landskapsförordningar om ärenden som hör under dess behörighet.

Republikens President kan, efter att ha inhämtat Ålandsdelegationens och högsta domstolens utlåtande, förordna att en lag som lagtinget stiftat helt eller delvis skall förfalla (vetorätt) i det fall lagtinget överskridit sin lagstiftningsbehörighet eller om lagen rör rikets inre eller yttre säkerhet. Beslutet skall göras inom fyra månader från att lagen delgivits honom.

Landskapets förvaltning

Landskapets förvaltning sköts av landskapsstyrelsen (Ålands landskapsregering)och myndigheterna under denna. Länsstyrelsen för landskapet Åland och myndigheterna vid statens ämbetshus i Mariehamn sköter de uppgifter som hör till riksmyndigheternas allmänna förvaltning på Åland. Landshövdingen företräder Finlands regering och även Republikens President i vissa ärenden.

Ålandsdelegationen är ett gemensamt organ för landskapet och riket som sköter vissa i självstyrelselagen angivna uppgifter. Delegationen har bl.a. till uppgift att avge utlåtanden till statsrådet, handhar frågor i anslutning till landskapets ekonomi samt kan i vissa fall lösa meningsskiljaktigheter mellan staten och landskapet. Ålandsdelegationens ordförande utgörs av landshövdingen som utnämns av Republikens President efter överenskommelse med lagtingets talman.

Rättstilllämpningen

Rättsskipningen inom landskapet hör i allmänhet till uppgiftsområdet för det vederbörande statliga organet. Domsrätten brukas således av rikets domstolar eller andra riksmyndigheter som blivit beviljade lagskipningsmakt. Detsamma gäller även den förvaltningsrättsliga lagskipningen. Besvär över beslut av myndighet som hör under landskapsstyrelsen anförs i regel hos Ålands förvaltningsdomstol. Landskapsstyrelsens beslut överklagas direkt hos högsta förvaltningsdomstolen. I beslut om skatter och avgifter söker man dock ändring hos skatterättelsenämnden vid Ålands skattebyrå samt den lokala förvaltningsdomstolen. Sista besvärsinstansen i förvaltningsärenden är högsta förvaltningsdomstolen.

Rikets lagstiftningsbehörighet

Utgångsläget i självstyrelselagen är att lagstiftningsmakten i ärenden som gäller det åländska självstyret tillkommer landskapet. I 27 § och 29 § självstyrelselagen för Åland anges på vilka områden rikets lagstiftningen även gäller på Åland. Bland de områden som hör till rikets behörighet kan nämnas utrikesförvaltningen, utrikeshandeln, större delen av civil- straffrätten, domstolarna, kyrkolagstiftningen, bank- och kreditväsendet, luftfarten, samt tull- och myntväsendet.

Enligt självstyrelselagen har riket lagstiftningsbehörighet på skatteområdet med undantag av sådana skatter och avgifter som tillfaller landskapet eller de åländska kommunerna. Av denna orsak uppbärs såväl statsskatten som sjukförsäkringspremien på samma sätt som i övriga delar av landet.

Lagtingets lagstiftningsbehörighet

I självstyrelselagen anges dels på vilka områden landskapet har behörighet att lagstifta och dels på vilka områden riket har behörighet att lagstifta.

Landskapet äger behörighet att stifta landskapslagar om bl.a. undervisning, kultur, hälso- och sjukvård, näringslivets främjande, jakt och fiske, främjande av sysselsättningen, intern trafik, kommunalförvaltning, socialvård, hyra och jordlega, postväsendet, samt radio och television. Landskapets lagstiftningsbehörighet på dessa områden är uteslutande oberoende av om landstinget utnyttjat sin lagstiftningsbehörighet. Lagar som antagits av riksdagengäller inte inom landskapet på de områden som nämns här.

Landskapets lagstiftningsbehörighet på skatteområdet framgår av självstyrelselagens 18 § 5 punkten, enligt vilken landskapet har behörighet att lagstifta avseende landskapet tillkommande tilläggsskatt på inkomst och tillfällig extra inkomstskatt, landskapet tillkommande närings- och nöjesskatter, grunderna för avgifter till landskapet samt kommunerna tillkommande skatter.