Aktiebolagslagens nya finansieringsmetoder i beskattningen

Har getts
4.9.1997
Giltighet
Tills vidare

Meddelande 5/1997, 4.9.1997

En ändring av lagen om aktiebolag (ABL) som trädde i kraft 1.9.1997 har bl.a. ökat aktiebolagens finansie- ringsalternativ. I den nya lagen finns tre nya finan- sieringsmetoder: kapitallån, preferensaktie och optionsrätt.

Skattelagstiftningen innehåller inte, bortsett från anställningsoptioner, några specialstadganden om nya finansieringsmetoder. Avsikten med denna anvisning och anvisningen om förvärvande av egna aktier i beskattningen är att förtydliga inverkningen av ändringarna i ABL på beskattningen.

1. Kapitallån

1.1 Kapitallånets natur

Ett kapitallån är enligt 5 kap. 1 § ABL lån som bl.a. har sämre förmånsrätt än andra skulder då bolaget upplöses eller försätts i konkurs. Kapitalet av ett kapitallån får återbetalas och ränta på det får betalas endast inom ramen för det fria egna kapitalet.

I motiveringarna till ABL har man givit två ändamål för upptagande av kapitallån. För det första ett kapitallån kan användas som en saneringsmetod för att undvika likvidation. Hittills har såsom en saneringsmetod tillämpats sk. stabiliserat lån, vars rättspraxis man nu har genom stadganden om kapitallån försökt förtydliga. Som ett annat användningsändamål nämns förbättring av bolagets soliditet, som kan vid behov lättare genomföras med kapitallån än genom aktiekapitalsplacering. Kapitallån kan således användas också som finansieringsmetod och inte bara som en saneringsmetod då likvidation hotar.

I den nya lagen om aktiebolag har kapitallånet definierats som en post under det egna kapitalet. Enligt 11 kap. 6 § ABL antecknas kapitallånet i mottagande bolagets balansräkning såsom en särskild post bland eget kapital. Naturen av det egna kapitalet betonas av att på ett kapitallån får betalas ränta och annan gottgörelse endast inom ramen för bolagets fritt eget kapital.

När man värderar behandlingen av ett kapitallån i beskattningen skall som utgångspunkt inte tas stadganden i lagen om aktiebolag, så att man kan av ett kapitallåns definition inte direkt dra slutsatser av dess beskattningsmässiga natur. Behandlingen i beskattningen skall avgöras på basis av kapitallånets verkliga natur. Ett kapitallån kan i beskattningen i allmänhet klassificeras som främmande kapital, eftersom ett kapitallån grundar sig på ett skuldförhållande och ger lånegivaren inga delägarrättigheter. Ett kapitallån kan i vissa fall likna eget kapital, men skall trots detta i beskattningen i huvudsak betraktas som främmande kapital.

1.2 Ränta på kapitallån

Ränta och annan gottgörelse på kapitallån kan vara en fast årlig ränta eller vara bunden med allmänt ibrukvarande referensränta. Räntan på ett kapitallån kan också vara bunden med omfattningen eller resultatet av bola- gets verksamhet.

Räntan och annan gottgörelse som betalas på ett kapitallån utgör ränteutgift för låntagaren, då kapitallånet är främmande kapital i beskattningen. Enligt 18 § 1 mom.2 punkten lagen om beskattning av inkomst av näringsverksamhet (NärSkL) är räntan på gäld som härrör av näringsverksamhet avdragbar utgift i beskattningen. Enligt samma lagrum är räntan avdragbar även då den är beroende t.ex. av bolagets resultat.

Ränta och annan gottgörelse på kapitallån utgör ränteinkomst för lånegivaren. Om lånegivaren är en fysisk person, utgör ränteinkomsten kapitalinkomst, på vilken skatt skall betalas enligt den skattesats som fastställts för kapitalinkomsterna.

I rättspraxisen som kommit till före den omarbetade lagen om aktiebolag ansågs räntan som hade betalts på ett stabiliserat lån och på ett kapitallån motsvarande masskuldebrevslån enligt 18 § 1 mom. 2 punkten NärSkL som avdragbar ränteutgift. I avgörandet HFD 1995 L 3923 var det fråga om ett konvertibelt skuldebrevslån , vars vilkor motsvarade ett kapitallån och som hade nämnts som kapitallån. Likaså hade räntan i avgörandet HFD 1995 L 3933 på ett debenturelån vars villkor motsvarade ett kapitallån och som emitterats på den internationella kapitalmarknaden, en avdragbar utgift såsom ränta som härrör sig från näringsverksamhet. I båda fall hade lånet antecknats under bolagets eget kapital.

Räntan är i beskattningen avdragbar i förvärvskällan för bolagets näringsverksamhet, om kapitalånet upptagits för bolagets näringsverksamhet. Kapitallånet om- fattas av näringsverksamhet, om man med lånet finansierar bolagets investeringar eller annan näringsverksamhet. Kapitallånets natur kan anses ha ändrats om lånet upptagits för annan verksamhet och upptagning av lånet inte är oundvikligt för att finansiera bolagets verksamhet. Räntan avdras då inte enligt NärSkL, utan den hänför sig till inkomstkällan av annan verksamhet som skall beskattas enligt inkomstskattelagen (ISkL). Kapitallånet kan också då hänföra sig till näringsverksam- het, om lånet behövs för förbättring av bolagets soliditet.

1.3 Periodisering av räntan på kapitallån

Om bokföringen av räntan på ett kapitallån finns inte stadganden i ABL. I fråga om beskattningen finns huvudregeln för periodisering av räntan i 23 § NärSkL. Om räntebeloppet bestäms på basis av tiden som förflutit, utgör räntan utgift för det skatteår, för vilket det betalas. I de två ovannämnda HFD:s avgöranden avdrogs räntan som utgift för det skatteår, för vilket den betalades. Räntebeloppet bestämdes i lånevillkoren på basis av tiden som förflutit.

Då räntan periodiseras måste man ändå ta i beaktande de särdrag som ett kapitallån har. Ränta på kapitallån får betalas endast om bolaget har fritt eget kapital. Om bolaget inte har fritt eget kapital, kan räntan betalas först efter det att denna förutsättning uppfylls.

I ansökan om förhandsbesked till centralskattenämndens publicerade avgörande 301/1995 frågade ett bolag, vilket skatteårs utgift man skall betrakta räntan som skall betalas under senare år och som beräknats enligt lånevillkoren på ett optionslån som liknar ett kapitallån, avdragits i resultaträkningen som ränteutgift och framställts som obligatorisk reservering i balansräkningen. Räntan kunde betalas, då den inte överskred det vinstutdelningsbara fria egna kapitalet enligt den senast verkställda koncernbalansräkningen. Räntan ansågs utgöra utgift först för det skatteår, för vilket boks- lutet som skapar skyldigheten till räntebetalning fastställs.

I periodiseringen av räntan på ett kapitallån finns således två olika situationer. Om bolaget har fritt eget kapital, bokförs räntan som utgift enligt huvudregeln enligt tiden som förflutit. Om fritt eget kapital inte finns, utgör räntan utgift först för det skatteår, för vilket den inom ramen för fritt eget kapital kan betalas.

1.4 Kapitallån i nettoförmögenheten

Enligt finansministeriets beslut om grunderna för beskattningsvärdet för affärsaktier beräknas nettoförmögenheten genom att skulderna dras av från bolagets tillgångar. Bl.a. bolagets eget kapital betraktas inte som skuld. Då ett kapitallån betraktas i beskattningen som skuld, skall det också betraktas som skuld då nettoförmögenheten beräknas.

1.5 Ränta på kapitallån och förtäckt dividend

Ränta som betalts på kapitallån som en delägare givit kan uppfylla de särdrag för förtäckt dividendutdelning som avses i 29 § lagen om beskattningsförfarande (BFL). Ränta eller annan gottgörelse är förtäckt dividend, om ett bolag har till förmån för sin delägare eller dennes familjemedlem betalat mera än vad som bör anses vara brukligt.

Om det visas att kapitallånet som en delägare givit är oundvikligt för bolaget med tanke på dess finansieringstillstånd, kan såsom en vanlig ränta som betalas till delägaren betraktas samma ränta som man skulle betala på ett lån som tagits i en penninginrättning. I räntebeloppet som skall godkännas i beskattningen skall man även ta i beaktande kapitallånets särdrag. Då förutsättningarna för återbetalning av ett kapitallån är stramare än i fråga om ett vanligt lån och då säkerhet får inte ställas för betalning av kapitalet och räntan av ett kapitallån, kan räntebeloppet, beroende på varje enskilt fall, avvika från det vanliga räntebeloppet.

Om en delägare givit kapitallån åt bolaget och upptagandet av kapitallånet inte är oundvikligt med tanke på bolagets finansieringstillstånd, kan såsom vanlig ränta betraktas en ränta som motsvarar räntenivån i motsvarande placeringsobjekt. Såsom räntenivå för motsvarande placeringsobjekt har man betraktat till exempel den genomsnittliga räntan på långfristiga depositioner. Kapi- tallånets särdrag inverkar då inte på räntan som godkänns i beskattningen.

I fråga om ränta som bundits till omfattningen och resultatet av bolagets verksamhet är det svårare att definiera förtäckt dividendutdelning. Förtäckt dividend kan uppkomma, om räntevillkoren har redan från första början avvikit från det normala.

1.6 Överlåtelseskatt

Ett emitterat kapitallån är enligt 17 § lagen om överlåtelseskatt ett värdepapper, om räntan på det bestäms enligt bolagets resultat eller dividendutdelning. På överlåtelse av äganderätten till kapitallånet (vidare överlåtelse) skall då överlåtelseskatt betalas.

2. Preferensaktie

2.1 Preferensaktiens karaktär

En preferensaktie är enligt 3 kap. 1a § ABL en aktie som medför rösträtt endast i vissa ärenden, som medför särskild ekonomisk förmån vid utbetalning av bolagets medel.

Huvudregeln i ABL är att alla aktier medför lika rätt i bolaget. Man kan dock i bolagsordningen bestämma, att i bolaget finns aktier vilkas rättigheter avviker från varandra. En preferensaktie medför rösträtt endast i begränsade situationer som lagen och bolagsordningen bestämmer. Om särskild ekonomisk förmån skall också bestämmas i bolagsordningen.

Behandlingen av en preferensaktie avgörs på basis av dess grundkaraktär. En preferensaktie hänförs i bes- kattningen till eget kapital, eftersom den grundar sig på delägarens aktieplacering.

2.2 Preferensaktiens särskilda ekonomiska förmån

Till en preferensaktie hänför sig en särskild ekonomisk förmån, som bestäms i bolagsordningen. Förmånen kan ansluta sig till dividend, men den kan också utgöra en andel av tillgångarna till exempel då bolagets aktier inlöses, aktiekapitalet minskas eller bolaget upplöses.

Särskild ekonomisk förmån kan definieras antingen såsom andelslös eller med andel belagd rätt då bolagets medel utbetalas. Andelslös rätt är inte bunden med bolagets vinstutdelning eller med resultatet, utan den är en på förhand bestämd rättighet att för viss tid få gottgörelse. I motiveringarna till ABL finns exempel på andelslös rätt. En andelslös rätt kan vara ett fast markbelopp ("årlig dividend som varje aktie medför är 10 mark") eller vara bunden med en fast årlig ränta ("år- lig dividend är 10 % av aktiens nominella värde) eller vara bunden med utomstående grund ("årlig dividend är en procentenhet större än 12 månaders Helibor-räntan på den dag då räkenskapsperioden utgår").

Med andel belagd rätt kan vid utbetalning av bolagets medel definieras i förhållandet till vinsten som delas ut för räkenskapsperioden. Dividend som delas ut på bolagsstämmans beslut är då större på basis av med andel belagd rätt för en preferensaktie än för övriga aktier. Definitionen kan vara till exempel ("årlig dividend är två procentenheter större än dividenden som betalas på övriga aktier") eller ("årlig dividend är två gånger större än dividenden som betalas på övriga aktier").

Om en särskild ekonomisk förmån ansluter sig till dividend, likställs gottgörelsen som betalas på en preferensaktie i beskattningen med dividend. På den tillämpas lagen om gottgörelse för bolagsskatt (GBL). Den omständinget, att man i ABL i samband med särskild ekonomisk förmån använder begreppet gottgörelse i stället för dividend har ingen betydelse på tillämpningen av GBL, eftersom gottgörelsen grundar sig på samma sätt som dividend på en rättighet som dividenden medför.

Om en särskild ekonomisk förmån utgör en andel av bolagets tillgångar då aktier inlöses eller bolaget upplöses beskattas gottgörelsen som betalas på en referensaktie på samma sätt som en med rösträtt belagd akties andel av tillgångarna. På den andel som tillkommer gottgörelsen förvärvare och som beskattas enligt ISkL tillämpas stadganden om överlåtelsevinst.

2.3 Preferensaktiens matematiska värde

Preferensaktiens matematiska värde och beskattningsvärdet bestäms på samma sätt som i fråga om övriga aktier, eftersom i finansministeriets beslut om grunderna för affärsaktiernas beskattningvärden inte finns avvikande bestämmelser om preferensaktierna.

2.4 Överlåtelseskatt

En preferensaktie är ett i 17 § lagen om överlåtelseskatt avsett värdepapper, eftersom den är en aktie. För överlåtelse av äganderätten till en preferensaktie skall överlåtelseskatt betalas. För förvärv som sker i fondbörsen betalas överlåtelseskatt likväl inte.

3. Optionsrätt

Stadganden om optionsrätt ingår i 4 kap. ABL, av vilken anledning den hänför sig bolagsrättsligt till nyemission. Optionsrätt är en rättighet att senare teckna bolagets aktier med villkor som bestämts i förhand. I den omarbetade lagen om aktiebolag har optionsrätt inte längre bundits med lån, vilket hittills alltid varit en förutsättning. I skattelagstiftningen finns ett stadgande om optionsrätt som angår anställningsoption, men i övrigt skattelagstiftningen endast innehåller rättigheten att teckna aktier i anslutning till optionslån.

Av optionsrätt och av användningen av den skall två separata åtgärder skiljas åt: teckning av optionsrätten och nyemission av aktier på basis av optionsrätt.

Teckning av optionsrätt kan ske mot betalning eller den kan vara avgiftsfri. Om optionsrätt tecknas mot betalning, transporteras teckningspriset enligt ABL till bolagets överkursfond. Överkursfonden utgör bolagets bundet eget kapital. Betalning av teckningspriset kan bet- raktas som kapitalplacering, som inte utgör beskattningsbar inkomst för bolaget.

En nyemission av aktier på basis av optionsrätt skall betalas i pengar. Aktieemission kan inte betalas med apportegendom. I beskattningen kan 45 § ISkL och 6 § NärSkL tillämpas analogiskt på en aktieemission. Enligt stadgandenas ordalydelse är det fråga om utnyttjande av teckningsrätten i anslutning till optionslån och inte av separat optionsrätt. Stadganden kan trots detta även tillämpas på optionsrätt enligt den omarbetade lagen om aktiebolag, av vilken anledning användning av optionsrätten för teckning av aktier inte är en överlå- telse som realiserar överlåtelsevinsten i beskattningen.

Om rätten att på basis av arbetsförhållande teckna aktier stadgas i 66 § ISkL. Enligt 66.3 § ISkL är arbetstagarens skattepliktiga inkomst bl.a. förmån att på grundval av optionsrätt erhålla eller förvärva aktier till ett pris som är lägre än det gängse priset. Som värde av förmån som arbetstagaren fått anses aktiens gängse värde vid den tidpunkt när optionen används, minskat med det pris som arbetstagaren har betalt för aktien och optionen. Anskaffning av aktier som utgör föremål för en option betraktas som användning av option.

Optionsrätt är ett i 17 § lagen om överlåtelseskatt avsett värdepapper, för vars överlåtelse överlåtelseskatt skall betalas.