Falska meddelanden har skickats ut i Skatteförvaltningens namn. Läs mer om falska meddelanden

Resekostnader i beskattningen – anvisning för löntagaren

Har getts
13.1.2017
Diarienummer
A251/200/2016
Giltighet
- 11.1.2018
Bemyndigande
Lag om Skatteförvaltningen (503/2010) 2 § 2 mom.
Ersätter anvisningen
Resekostnader i beskattningen – anvisning för löntagaren

I denna anvisning behandlas löntagarens rätt att i beskattningen dra av resekostnader som uppstått i arbetet. Avdraget av kostnader som uppstått för löntagaren påverkas av huruvida kostnaderna är utgifter för resor mellan bostaden och arbetsplatsen eller resekostnader som orsakats av arbetsresor. Anvisningen ersätter den anvisning med samma namn som inte har diarieförts.

1 Inledning

I sin beskattning kan löntagare dra av resekostnader som arbetet har gett upphov till. Avdraget påverkas av huruvida kostnaderna är utgifter för resor mellan bostaden och arbetsplatsen eller resekostnader som en arbetsresa gett upphov till.

Föreskrifter om avdrag för resor mellan bostaden och arbetsplatsen i löntagarens beskattning finns i 93 § och 95 § 1 mom. 3 punkten i inkomstskattelagen (ISkL). Löntagaren får dra av resekostnader och andra kostnader som en arbetsresa gett upphov till i form av utgifter för inkomstens förvärvande som avses i ISkL 29 § och ISkL 95 § 1 mom. 4 punkten.

2 Kostnader för resor mellan bostaden och arbetsplatsen

Med resa mellan bostaden och arbetsplatsen avses resor mellan hemmet och den egentliga arbetsplatsen. Den egentliga arbetsplatsen är den plats där löntagaren stadigvarande utför sitt arbete. På grund av rörligt arbete finns det dock inte nödvändigtvis en sådan egentlig arbetsplats. Som egentlig arbetsplats betraktas i detta fall den plats varifrån arbetstagaren tar emot sina arbetsuppdrag eller där hen förvarar kläder, utrustning och material som hen använder i sitt arbete, eller någon annan plats som med tanke på utförandet av arbetet svarar mot denna.

2.1 Dagliga resor mellan bostaden och arbetsplatsen

Enligt 95 § 1 mom. i inkomstskattelagen får en löntagare i sin beskattning dra av kostnader för resor mellan bostaden och arbetsplatsen som utgifter för löneinkomstens förvärvande. Också utgifter för resor mellan en sekundär arbetsplats och ett med tanke på dess placering nödvändigt inkvarteringsställe dras av som kostnader för resor mellan bostaden och arbetsplatsen (se nedan punkt 6).

Resekostnaderna dras av till ett belopp som svarar mot driftkostnaderna för anlitande av det billigaste tillgängliga fortskaffningsmedlet, oavsett vilket fordon den skattskyldige de facto har använt för sin resa. Självriskandelen av löntagarens resekostnader är 750 euro per år. Från resekostnaderna får således endast den andel som överskrider 750 euro dras av. Avdragets maximibelopp är 7 000 euro per år.

Exempel 1: Beräknade enligt kostnaderna för anlitande av det billigaste fortskaffningsmedlet uppgår löntagarens resekostnader till 8 400 euro. Efter avdrag för självriskandelen på 750 euro uppgår hens resekostnader till 7 650 euro. Som kostnader för resor mellan bostaden och arbetsplatsen får hen i sin beskattning dra av endast 7 000 euro.

Om den skattskyldige under skatteåret har fått arbetslöshetsdagpenning, arbetsmarknadsstöd eller dagpenning för tryggande av försörjningen enligt lagen om utkomstskydd för arbetslösa, sänks hens självriskandel med 70 euro för varje full ersättningsmånad. I dessa fall är dock självriskandelen av resekostnaderna alltid minst 140 euro (ISkL 93 § 4 mom.). Till en full ersättningsmånad anses höra ett belopp som motsvarar 21,5 ersättningsdagar.

Kostnader för resor mellan bostaden och arbetsplatsen kan endast dras av för den tid som personen arbetat och enligt de förverkligade resorna. I allmänhet kan avdraget beviljas för 11 arbetsmånader. Avdrag beviljas inte för perioder med distansarbete, semester, alterneringsledighet, arbetskommendering eller andra perioder som avbryter resandet.

2.2 Egentlig arbetsplats på annan ort

Löntagarens egentliga arbetsplats och bostad kan finnas på någon annan ort än där hen och hens familj har sin egentliga bostad. Inkomstskattelagen 93 § 1 mom. innehåller ingen definition av vad som betraktas som bostad i detta sammanhang.

Enligt etablerad beskattnings- och rättspraxis anses som resa mellan bostad och arbetsplats även en resa som företas av en skattskyldig som arbetar och bor på någon annan ort för att på veckoslut och andra lediga dagar vara hos sin familj. En löntagare får i form av utgifter för resor mellan bostaden och arbetsplatsen dra av resekostnader som besök hos familjen ger upphov till. En resa som berättigar till avdrag kan i allmänhet göras en gång per vecka. Avdraget beräknas enligt kostnaderna för anlitande av det billigaste fortskaffningsmedlet.

Hur familjeförhållandena påverkar avdraget för resekostnader har i beskattnings- och rättspraxisen bedömts så att endast en person som har familj kan dra av dessa resekostnader. I beskattningen anses en person ha en familj om hen är gift eller lever i registrerat partnerskap eller en person som har en sambo med vilken hen har eller har haft ett gemensamt barn.

Makar kan inte dra av kostnader som orsakats av besök hos maken/makan, om makarna har olika hemvistkommuner. Inte heller en ensamboende person kan dra av kostnader för besök till en bostad som finns på någon annan ort, om hens egentliga arbetsplats och bostad finns på orten där hen jobbar. Enligt rättspraxisen (se till exempel HFD:2016:188) har en frånskild make/maka dock rätt dra av kostnader för resor mellan bostaden och arbetsplatsen på någon annan ort  i det fall att barn som står under de frånskildas gemensamma vårdnad ibland bor i hens bostad. Resorna anses då ha gjorts till en bostad där någondera av de frånskilda personerna bor med sin familj en del av tiden.

2.3 Det billigaste fortskaffningsmedlet

I allmänhet betraktas ett kollektivtrafikmedel som det billigaste. Enligt den etablerade beskattningspraxisen kan avdraget göras från kostnaderna för något annat fortskaffningsmedel än ett kollektivtrafikmedel till exempel i följande fall:

  • Det finns inga kollektivtrafikförbindelser överhuvudtaget.
  • Längden av en promenad i en riktning (till exempel från bostaden till en busshållplats) är minst 3 kilometer.
  • Väntetiden under en tur- och returresa (till exempel byte av kollektivtrafikmedel) är totalt minst 2 timmar.
  • Resan startar eller slutar på natten (mellan 00.00 och 05.00).

Egen bil kan inte betraktas som det billigaste fortskaffningsmedlet på basis av att löntagaren behöver bilen i sitt arbete, samtidigt transporterar barn till dagvård eller att en resa med ett kollektivtrafikmedel tar längre tid än med egen bil.

Kostnaderna för veckoslutsresor dras av enligt kollektivtrafikens taxor. Endast i några undantagsfall kan avdraget beviljas enligt andra fortskattningsmedel än kollektivtrafiken. Sådana undantagsfall är t.ex. situationer där kollektivtrafiken inte alls står till förfogande eller om den skattskyldige inte hinner åka hem med kollektivtrafiken.

2.3.1 Avdrag för kostnader för andra fortskaffningsmedel än kollektivtrafikmedel

Om något annat fortskaffningsmedel anses vara billigare än ett kollektivtrafikmedel, ger Skatteförvaltningen årligen ett beslut (ett så kallat beslut om avdrag för resekostnader) om hur beloppet av avdraget beräknas i denna situation (ISkL 93 § 2mom.).

Skatteförvaltningens beslut om storleken av resekostnadsavdrag vid beskattningen för 2016

År 2016 är avdragsbeloppen följande:

egen bil 0,24 euro per kilometer
naturaförmånsbil 0,19 euro per kilometer
motorcykel eller lätt fyrhjuling 0,15 euro per kilometer
moped  0,09 euro per kilometer
cykel 85,00 euro per år

Om löntagaren för resor mellan bostaden och arbetsplatsen använder något annat fortskaffningsmedel än något av de ovan nämnda, beviljas avdraget på basis av en tillförlitlig utredning om kostnaderna.

2.3.2 Avdrag om en del av resan görs med kollektivtrafikmedel och en del med egen bil

Om ett kollektivtrafikmedel kan användas för endast en del av resan mellan den egna bostaden och arbetsplatsen, kan resekostnaderna delvis dras av beräknade enligt kostnaderna för ett kollektivtrafikmedel och delvis enligt kostnaderna för något annat fortskaffningsmedel än kollektivtrafikmedel.

Till exempel en bil kan vara det billigaste fortskaffningsmedlet för en resa från hemmet till en järnvägsstation och ett tåg från stationen till arbetsplatsen. I detta fall görs avdraget för resekostnaderna delvis beräknat enligt kostnaderna för den egna bilen och delvis enligt kostnaderna för kollektivtrafikmedlet, om bilen kan parkeras på eller i närheten av stationen. Om det på stället där övergången sker inte finns några parkeringsmöjligheter, får resekostnaderna för hela resan dras av beräknade enligt kostnaderna för kollektivtrafikmedel.

Det bör observeras att kostnader för anslutningsparkering inte utgör sådana avdragsgilla driftkostnader för ett fortskaffningsmedel som avses i 93 § i ISkL. Av denna anledning betraktas dessa inte heller som sådana från lönen avdragbara kostnader för inkomstens förvärvande som avses i 95 § i inkomstskattelagen. Kostnaderna för anslutningsparkering utgör icke-avdragsgilla levnadskostnader för löntagaren.

2.3.3 Avdrag när resan görs i en samåkningsgrupp

I ett avdrag som görs med stöd av 93 § i inkomstskattelagen är det avgörande i fråga om förutsättningen för det billigaste fortskaffningsmedlet också huruvida resan mellan bostaden och arbetsplatsen görs i en så kallad samåkningsgrupp.

Den som erbjuder samåkning får som normalt ett avdrag som beräknas enligt kostnaderna för det billigaste fortskaffningsmedlet. Den eventuella ersättning för skjutsen hen erbjuder leder till att den avdragsgilla kostnaden för resor mellan bostaden och arbetsplatsen sjunker.

Om en samåkare inte betalar något för skjutsen, har det för hen inte i beskattningen uppstått någon avdragsgill kostnad för resorna mellan bostaden och arbetsplatsen. Om en samåkare betalar mindre för skjutsen än för ett tillgängligt kollektivtrafikmedel, är samåkningen det billigaste fortskaffningsmedlet för hen.

Exempel 2: Löntagare A:s billigaste fortskaffningsmedel för resor mellan bostaden och arbetsplatsen är tåg, och biljettaxan för detta är 220 euro per månad. Hen använder dock sin egen bil för att åka till arbetsplatsen. Grannen B som arbetar på samma arbetsplats samåker med A, och betalar för detta 100 euro per månad till A.

A får för resorna mellan bostaden och arbetsplatsen göra ett avdrag som till beloppet svarar mot tågtaxan, dock så att den kostnad som ligger till grund för avdraget är (220 euro-100 euro) 120 euro per månad.

B:s billigaste fortskaffningsmedel är grannens bil till följd av att beloppet hen betalar för skjutsen är lägre än taxan för det billigaste kollektivtrafikmedlet. Grunden för B:s avdrag är således de 100 euro per månad som hen betalar till grannen.

2.4 Personalbiljett

Om en skattskyldig fått en personalbiljett av sin arbetsgivare, får hen som resekostnader dra av endast det belopp hen själv betalat och/eller den andel av personalbiljetten som utgör en skattepliktig förmån. Den skattefria andelen av personbiljetten får inte dras av. Personalbiljetten utgör skattefri inkomst till den del förmånen överstiger 300 euro och till den del förmånen överstiger 750 euro upp till 3 400 euro.

Exempel 3: Det billigaste fortskaffningsmedlet för resor mellan bostaden och arbetsplatsen är kollektivtrafikmedel. Den billigaste biljetten har varit periodbiljetten som kostar 90 euro per månad, dvs. totalt 990 euro för 11 månader.

En arbetstagare får förmånen med en personalbiljett så att arbetsgivaren för köpet av personalbiljetten vederlagsfritt varje månad ger hen en kupong värd 20 euro för arbetsresorna. Arbetsgivaren får således arbetsresekuponger till ett värde på totalt 220 euro. Det belopp som återstår för hen att betala är 70 euro per månad, dvs. totalt 770 euro per år.

Arbetsresekupongerna är skattefria upp till 300 euro per år. Den skattskyldiges avdragsgilla resekostnader är 770 euro. När självriskandelen (750 euro) har beaktats får hen dra av 20 euro.

Mer information om personalbiljetten finns i anvisningen Naturaförmåner i beskattningen.

2.5 Naturaförmånsbil (tjänstebil)

Resekostnaderna dras av enligt det billigaste fortskaffningsmedlet även i de fall då arbetstagaren har fri bilförmån eller en förmån att använda bil och använder naturaförmånsbilen för resor mellan bostaden och arbetsplatsen. Om naturaförmånsbilen kan betraktas som det billigaste fortskaffningsmedlet, uppgår beloppet av avdraget till 0,19 euro per kilometer (2016).

När beskattningen verkställs kan naturaförmånsvärdet av löntagarens bilförmån höjas, om de privata körningarna som gjorts med bilen (inklusive resorna mellan bostaden och arbetsplatsen) överskrider 18 000 kilometer per år (mer information i Skatteförvaltningens anvisning Naturaförmåner i beskattningen, punkt 7.7).

Avdrag för resor mellan bostaden och arbetsplatsen beviljas enligt kostnaderna för det billigaste fortskaffningsmedlet också i denna situation. När det billigaste fortskaffningsmedlet avgörs betraktas beloppet av det avdrag som beviljas, dvs. 0,19 euro per kilometer, som kostnaden för naturaförmånen.

2.6 Samtransport som ordnas av arbetsgivaren

Om en arbetstagare fått en skattefri samtransport för resorna mellan bostaden och arbetsplatsen, får hen inte något avdrag för dessa resekostnader.

3 Resekostnader för arbetsresor

Enligt 72 § 1 mom. i ISkL avses med arbetsresa en resa som en skattskyldig tillfälligt företar till ett särskilt arbetsställe för att utföra arbetsuppgifter. Med särskilt arbetsställe avses ett ställe där arbetsuppgifter utförs tillfälligt.

Som arbetsresa betraktas inte dagliga resor mellan bostaden och den egentliga arbetsplatsen (se ovan punkt 2.1). Som arbetsresa betraktas inte heller resor mellan en sekundär arbetsplats och ett inkvarteringsställe som är nödvändigt på grund av arbetsplatsens placering (se nedan punkt 6) och inte heller veckoslutsresor eller motsvarande resor mellan bostaden och det särskilda arbetsstället under en arbetskommendering (se nedan punkt 3.3).

Som arbetsresor betraktas enligt 72 § 2 mom. i ISkL en resa till ett arbetsställe också när alla följande förutsättningar uppfylls:

  1. arbetsstället är beläget på någon annan ort än verksamhetsstället för den egna arbetsgivaren eller ett samfund som hör till samma intressesfär som arbetsgivaren,
  2. arbetet är tillfälligt på det sätt som beskrivs nedan,
  3. arbetsstället är beläget på mer än 100 kilometers avstånd från den skattskyldiges bostad, och
  4. den skattskyldiga har på grund av en resa till arbetsstället övernattat i tillfällig inkvartering som är nödvändig till följd av arbetsställets läge.

Som tillfälligt arbete på ett särskilt arbetsställe betraktas arbete på samma arbetsställe i högst två år (TVL 72 a §). Enligt bestämmelsen kan även arbete under en längre tid, upp till tre år, betraktas som tillfälligt. I detta fall krävs det att det är fråga om arbete som pågår under en begränsad tid på ett arbetsobjekt på vilket utförs sådant arbete som till sin natur är tillfälligt arbete och som upphör på arbetsstället när arbetet är slutfört. Dessa arbetsställen omfattar till exempel stora byggplatser. Tidsfristen på tre år kan också tillämpas på exempelvis rivningsarbeten och långvariga installationsarbeten.

För att ett arbete som varar tre år ska kunna betraktas som tillfälligt ska arbetsstället finnas på mer än 100 kilometers avstånd från löntagarens bostad och egentliga arbetsplats. För den tid som överskrider två år får resekostnaderna dras av endast i fråga om de resedygn då löntagaren på grund av en arbetsresa övernattat i tillfällig inkvartering som är nödvändig till följd av det särskilda arbetsställets läge..

Tillfällig inkvartering omfattar till exempel baracker, hotell och saminkvartering. Om man under det tredje året inte har tillfällig inkvartering, avdras resekostnaderna som kostnader för resor mellan bostaden och arbetsplatsen.

Tidsfrister på två och tre år tillämpas, om arbetsstället varit den skattskyldigas huvudsakliga arbetsställe under tidsfristen. Arbetet är huvudsakligt, om löntagaren arbetar på samma arbetsställe mer än hälften av sina arbetsdagar. Vid en bedömning av huvudsakligt arbete beaktas också deltidsarbetsdagar och arbetstimmar som har arbetats in på det aktuella stället. Om arbetstagaren arbetat mer än hälften av sin sammanlagda arbetstid på det aktuella särskilda arbetsstället, kan arbetet betraktas som huvudsakligt på det sätt som avses i 72 a § 4 mom. i ISkL.

Exempel 4: En elmontör som har en anställning i arbetsförhållande med Elbranschen Ab arbetar tre eller fyra dagar per vecka i en arbetskommendering på samma arbetsställe X mer än två år och två till tre timmar per dag. Resten av tiden arbetar hen på Elbranschen Ab:s egentliga arbetsplats och vid varierande arbetsobjekt. Enligt antalet arbetsdagar arbetar elmontören största delen av tiden under två år på arbetsstället X, men inte enligt arbetstimmarna. I detta fall arbetar elmontören under häften av arbetstiden på stället X, och arbetet är således inte det huvudsakliga.

Tidsfristen beräknas från början, om arbetet har avbrutits för minst sex månader och arbete har utförts på något annat arbetsställe under avbrottet.

3.1 Om arbetsgivaren ersätter kostnaderna för en arbetsresa

Om arbetsgivaren ersätter löntagaren kostnader för en arbetsresa, kan löntagaren inte dra av kostnaderna som utgifter för inkomstens förvärvande i sin beskattning.

Arbetsgivaren kan skattefritt ersätta arbetstagaren för kostnader som orsakats av en arbetsresa enligt de grunder och inom de gränser för dessa som framgår av Skatteförvaltningens beslut om skattefria resekostnadsersättningar (så kallat beslut om resekostnader).

Skatteförvaltningens beslut om skattefria resekostnadsersättningar under 2016

Skatteförvaltningens beslut om skattefria resekostnadsersättningar under 2017

Om löntagarens verkliga kostnader för en arbetsresa överskrider det belopp som skattefritt ersätts av arbetsgivaren, får löntagaren dra av den överskridande delen som en utgift för inkomstens förvärvande som avses i 29 § och 95 § 1 mom. 4 punkten i ISkL.

Närmare information om beskattningen av arbetsresekostnader som ersätts av arbetsgivaren finns i Skatteförvaltningens anvisning Ersättningar för kostnader för arbetsresor.

3.2 Om arbetsgivaren inte ersätter kostnaderna för en arbetsresa

Om arbetsgivaren inte har ersatt kostnaderna för en arbetsresa, får arbetstagaren i sin beskattning dra av kostnaderna som utgifter för inkomstens förvärvande (29 § och 95 § 1 mom. 4 punkten i ISkL).

Rese- och inkvarteringskostnader som en arbetsresa gett upphov till dras av till beloppet av de verkliga kostnaderna utan självriskandel, maximibeloppet eller enligt kravet på billigaste fortskaffningsmedel. Kostnaderna kan dock dras av endast till den del de överskrider beloppet av det schematiska avdraget för inkomstens förvärvande (620 euro 2016, 750 euro från och med 2017, högst till beloppet av löneinkomsterna).

Om arbetsresan har gjorts med något annat fortskaffningsmedel än ett kollektivtrafikmedel eller en naturaförmånsbil, och det inte finns någon redogörelse för beloppet av resekostnaderna, dras kostnaderna av till det belopp (se även ovan punkt 2.3.1) som anges i Skatteförvaltningens årliga beslut om beloppet av resekostnadsavdrag (det så kallade beslutet om resekostnadsavdrag).

Skatteförvaltningens beslut om storleken av resekostnadsavdrag vid beskattningen för 2016

I fråga om en fri bilförmån beviljas inget avdrag för användning av bilen för en tillfällig arbetsresa till följd av att inga avdragsgilla utgifter uppstår för arbetstagaren.

I sin beskattning kan arbetstagaren dra av sådana bränslekostnader som orsakats av en tillfällig arbetsresa med en bruksförmånsbil som hen själv har betalat och som inte ersatts av arbetsgivaren. En löntagare kan dra av högst 0,11 euro/kilometer 2016 och 0,10 euro/kilometer 2017 (se Skatteförvaltningens beslut om skattefria resekostnadsersättningar 2016 och 2017, 9 §). Avdragsbeloppet svarar mot en uppskattning av de kostnader för en bruksförmånsbil som arbetstagaren själv har betalat.

3.3 Särskilt arbetsställe på en annan ort

Om en arbetstagare har ett särskilt arbetsställe på en annan ort och under en tillfällig arbetskommendering gör en resan mellan bostaden och det särskilda arbetsstället, anses denna resa vara en så kallad veckoslutsresa.

Veckoslutsresor under en arbetskommendering likställs med resor mellan bostaden och arbetsplatsen. Kostnaderna som resorna ger upphov till får dras av enligt kostnaderna för anlitande av det billigaste fortskaffningsmedlet. Som billigaste fortskaffningsmedel betraktas kollektivtrafikmedel, i det fall att löntagaren, om hen anlitar dessa, hinner besöka hemmet under veckoslut. Den årliga självriskandelen på 750 euro och det årliga maximibeloppet på 7 000 euro gäller också avdrag av kostnader för veckoslutsresor.

Arbetsgivaren har inte rätt att skattefritt ersätta kostnaderna för veckoslutsresor under en arbetskommendering. Om arbetsgivaren ersätter kostnaderna för denna typ av resa, utgör ersättningen skattepliktig inkomst för arbetstagaren. Också i detta fall har dock arbetstagaren rätt att dra av resekostnaderna för besök till hemmet beräknade enligt kostnaderna för anlitande av det billigaste fortskaffningsmedlet.

Däremot är en veckoslutsresa mellan bostaden och det särskilda arbetsstället en arbetsresa, om den görs på grund av ett avbrott i arbetskommenderingen. En arbetskommendering avbryts till exempel på grund av helger, semester och sjukledighet samt i det fall att arbetsgivaren inte har ordnat inkvartering under ett veckoslut. En resa som görs när en kommendering inleds, avslutas eller för att förflytta sig från ett arbetsställe till ett annat likställs också med en arbetsresa. Kostnaderna som dessa resor ger upphov till kan dras av på samma sätt som kostnaderna för andra arbetsresor, dvs. till beloppet av de verkliga kostnaderna utan självriskandel, maximibeloppet eller enligt kravet på billigaste fortskaffningsmedel.

Arbetstagarens familjeförhållanden påverkar inte rätten att dra av kostnaderna för veckoslutsresor mellan bostaden och det särskilda arbetsstället på en annan ort. En person som inte har någon familj kan således dra av kostnaderna för dessa veckoslutsresor.

4 Resekostnader för arbetsresor inom specialbranscher

Med så kallade specialbranscher avses branscher där arbetstagaren ofta måste byta arbetsställe på grund av att det för branschen typiska arbetet är kortvarigt och den skattskyldige i allmänhet inte har någon egentlig arbetsplats (71 § 2 mom. i ISkL). Byggnads-, markbyggnads- och skogsbranscherna är exempel på specialbranscher.

Också de dagliga resorna mellan bostaden och ett särskilt arbetsställe ska betraktas som arbetsresa, under förutsättning att den skattskyldige inte har någon egentlig arbetsplats. (72 § 3 mom. i ISkL). Kostnaderna för resorna mellan bostaden och det särskilda arbetsstället kan dras av som utgifter för inkomstens förvärvande till verkligt belopp utan självriskandel, maximibeloppet eller enligt kravet på det billigaste fortskaffningsmedlet, om arbetsgivaren inte har betalat kilometerersättning för dessa.

Om det inte finns någon annan redogörelse, kan endast det belopp i enlighet med Skatteförvaltningens beslut om beloppet av resekostandsavdraget dras av som resekostnader. Till exempel om resan görs med egen bil, uppgår beloppet av avdraget 2016 till 0,24 euro per kilometer.

Ersättningen för och avdraget av resekostnader för arbetstagare inom specialbranscher har behandlats närmare i Skatteförvaltningens anvisningar Ersättningar för kostnader för arbetsresor och Hur påverkar högsta förvaltningsdomstolen årsboksavgörande HFD:2012:85 beskattningen av arbetstagare i specialbranscher?.

5 Avdrag för ökade levnadskostnader

Om arbetsgivaren inte till löntagaren utbetalat skattefria kostnadsersättningar för ökade levnadskostnader som orsakats av en tillfällig arbetsresa till ett särskilt arbetsställe, kan löntagaren i sin beskattning yrka på avdrag i form av avdrag för inkomstens förvärvande. Ökade levnadskostnader omfattar till exempel av arbetsresan orsakade rimliga extra måltidskostnader, extra utgifter för att hålla kontakt med hemmet och extra kostnader för klädvård och annat motsvarande.

5.1 Arbetstagare inom specialbranscher

En löntagare som arbetar inom så kallade specialbranscher (byggnads-, markbyggnads- och skogsbranscherna) och som inte arbetar på någon egentlig arbetsplats kan göra avdrag för ökade levnadskostnader som orsakats av en resa mellan bostaden och det särskilda arbetsstället i form av utgifter för inkomstens förvärvande som avses i 95 § i inkomstskattelagen, om arbetsgivaren inte har utbetalat någon skattefri ersättning för dessa.

Beloppet av avdraget är det samma som beloppet av den skattefria måltidsersättningen (10,00 euro per arbetsdag 2016 och 10,25 euro per arbetsdag 2017), om löntagaren inte har lagt fram någon redogörelse för verkliga ökade levnadskostnader som är högre än detta. Om arbetsgivaren utbetalat en måltidsersättning till ett mindre belopp än detta, minskas beloppet av avdraget med beloppet av arbetsgivarens ersättningar för samma resa (HFD:2001:31). Löntagaren kan få ett avdrag som svarar mot måltidsersättningen oavsett avståndet mellan det särskilda arbetsstället och löntagarens bostad eller arbetsresans längd.

Ett avdrag som svarar mot måltidsersättningen kan dock inte göras, om arbetsgivaren ordnat med arbetsplatsmåltider på det särskilda arbetsstället eller i dess omedelbara närhet. Arbetsgivaren anses också ha ordnat med måltider när arbetstagaren haft möjlighet att få eller köpa måltidskuponger (till exempel lunchkuponger eller ett lunchkort) av arbetsgivaren eller om arbetsgivaren ordnat med matsäcks- eller termosmåltider. Arbetstagaren får inget avdrag, även om han betalar gängse pris för maten.

Det var inte fråga om en arbetsplatsmåltid på ett särskilt arbetsställe eller i dess omedelbara närhet när arbetsgivaren inte hade något avtal med byggherrebolaget om att arbetstagarna fick inta måltider i byggherrebolagets arbetsplatsrestaurang (HFD 7.10.2005 liggare 2538).

För att få avdraget ska löntagaren alltid lägga fram en redogörelse för arbetet inom specialbranschen, arbetsgivaren, arbetstiden, arbetsplatsens läge och antalet arbetsdagar samt om att det inte funnits tillgång till arbetsplatsmåltider ordnade av arbetsgivaren.

Exempel 5: ”Jag är byggarbetare och har arbetat i Oy Ab:s tjänst 01.03–05.05.2016 på en byggarbetsplats i K by i N kommun. Jag har arbetat på den aktuella byggarbetsplatsen 30 arbetsdagar, och arbetsgivaren har inte ordnat med arbetsplatsmåltider på byggarbetsplatsen eller i närheten av denna.”

Som ökade levnadskostnader kan avdrag göras för ett belopp som svarar mot en dubbel måltidsersättning, om längden av arbetsdagen med beaktande av måltidspauserna (2 x halv timme) varit längre än 11 timmar. Restiden beaktas inte vid beräkningen av arbetsdagens längd.

5.2 Arbetstagare inom andra branscher

Andra löntagare än de som arbetar inom specialbranscher kan från kostnaderna för en tillfällig arbetsresa till ett särskilt arbetsställe dra av höjda levnadskostnader som orsakats av denna resa, om arbetsgivaren inte utbetalat någon skattefri ersättning för denna. Förutsättningen för avdraget är att löntagarens särskilda arbetsställe finns på minst 15 kilometers avstånd från bostaden eller den egentliga arbetsplatsen, beroende på från vilken plats resan påbörjas. Dessutom ska avståndet vara mer än 5 kilometer från både löntagarens bostad och den egentliga arbetsplatsen.

Avdraget beviljas primärt till beloppet av de verkliga ökade levnadskostnaderna som löntagaren yrkar på och som framgår av kvitton eller andra verifikat.

Om löntagaren inte exakt kan redogöra för eurobeloppet av de verkliga ökade levnadskostnaderna, avdras som ett uppskattat belopp av utgifterna högst 14 euro per dygn för en resa som tagit över 6 timmar och 26 euro per dygn för en resa som tagit över 10 timmar (så kallat dagpenningsavdrag) skatteåret 2016. Avdraget kan också beviljas till ett lägre belopp, om förutsättningarna för detta uppfylls. En redogörelse från den skattskyldiga om arbetsgivaren, destinationerna för arbetsresorna och avståndet mellan dessa och den egentliga arbetsplatsen eller bostaden, arbetsresans längd samt den orsak till de ökade levnadskostnaderna som ligger till grund för att avdragsyrkandet har uppstått, kan betraktas som ett tillräckligt bevis på uppkomsten av ökade levnadskostnader.

Exempel 6: ”Jag är konsulent i X Ab:s tjänst. Min egentliga arbetsplats finns på min arbetsgivares kontor på adressen Konsulentgatan 10. Mitt arbete omfattar att täta besök hos mina kunder inom mitt arbetsområde i Mellersta Finland. Arbetsgivaren betalar varken dagpenning eller måltidsersättningar till mig. Här följer en lista över mina arbetsobjekt 2016:

Arbetsobjekt Datum Avstånd från arbetsstället/ från bostaden km Resans längd i tid
A 15.1. 55 7 h 15 min
B 20.1. 100 12 h
C 5.2. 88 8 h 10 min
osv. ...    

Mina levnadskostnader har ökat på grund av att jag under mina arbetsresor intagit måltider på lokala restauranger (till exempel Restaurang D). Jag har inga kvitton på måltiderna, och därför anhåller jag om avdrag för höjda levnadskostnader 25 dgr x 14 euro och 30 dgr x 25 euro, sammanlagt 1 130 euro.”

Också en löntagare som inom en specialbransch arbetar på ett särskilt arbetsställe kan yrka på avdrag för ökade levnadskostnader som orsakats av en arbetsresa till ett särskilt arbetsställe på det sätt som konstateras i denna punkt.

Exempel 7: Byggmästare A:s egentliga arbetsplats finns i byggföretag B Ab:s lokaler i staden X. Under ett år har hen besökt B Ab:s byggarbetsplatser i städerna C och D sammanlagt 21 dagar. Byggarbetsplatserna finns på mer än 15 kilometers avstånd från A:s bostad och egentliga arbetsplats. B Ab har för arbetsresorna utbetalat kilometerersättning till A, men inte dagpenning eller måltidsersättningar. A kan i sin beskattning yrka på avdrag för ökade levnadskostnader på grund av en arbetsresa på basis av antingen de verkliga utgifterna eller någon annan redogörelse för utgifterna.

Om arbetsgivaren har utbetalat kostnadsersättningar på grund av ökade levnadskostnader som orsakats av en tillfällig arbetsresa till ett särskilt arbetsställe, men kostnaderna varit högre än ersättningsbeloppet, kan arbetstagaren yrka på avdrag till den del arbetsgivaren inte har ersatt utgifterna. I detta fall ska löntagaren lämna en redogörelse för att höjningen av levnadskostnaderna har varit större än ersättningsbeloppet (se HFD:2003:81 och HFD 27.10.2003 liggare 2634, där skillnaden mellan beloppet av dagpenningen och den utgiftsersättning som betalades av arbetsgivaren inte på grund av brist på bevisning godkändes som avdrag).

6 Resor till sekundär arbetsplats

Med sekundär arbetsplats avses ett verksamhetsställe där en löntagare förutom på den egentliga arbetsplatsen arbetar regelbundet. Den sekundära arbetsplatsen måste vara belägen på en annan ort eller i ett annat land än den arbetsplats som anses vara arbetstagarens primära, egentliga arbetsplats. Den sekundära arbetsplatsen kan vara antingen arbetsgivarens permanenta verksamhetsställe eller verksamhetsstället för ett samfund som hör till samma intressesfär. Bland annat företag i samma koncern hör till arbetsgivarens intressesfär.

Kostnaderna för resorna från löntagarens bostad till den sekundära arbetsplatsen dras av som utgifter för inkomstens förvärvande till beloppet av de verkliga kostnaderna utan självriskandel, maximibeloppet eller enligt kravet på det billigaste fortskaffningsmedlet. Avdraget beviljas dock enbart till den del arbetsgivaren inte har ersatt utgifterna skattefritt.

Om resan görs med något annat fortskaffningsmedel än ett kollektivtrafikmedel, beviljas avdraget i enlighet med Skatteförvaltningens beslut om resekostnadsavdrag:

Skatteförvaltningens beslut om storleken av resekostnadsavdrag vid beskattningen för 2016

Kostnader för resor mellan den sekundära arbetsplatsen och det inkvarteringsställe som är nödvändigt med tanke på arbetsplatsen läge avdras dock på samma sätt som resor mellan bostaden och den egentliga arbetsplatsen (se ovan punkt 2).

En resa till en sekundär arbetsplats berättigar inte till skattefri dagpenning, nattresepenning eller måltidsersättning. Löntagaren kan inte heller dra av ökade levnadskostnader i sin beskattning. Rimliga inkvarteringskostnader får dras av, om inte arbetsgivaren ersatt dem skattefritt.

Sekundär arbetsplats har behandlats utförligare i Skatteförvaltningens anvisning Ersättningar för kostnader för arbetsresor.


ledande skattesakkunnig Tero Määttä

skattesakkunnig Raili Knuutinen

Sidan har senast uppdaterats 20.4.2017