Skatteförvaltningens anvisning för harmonisering av beskattningen för beskattningen 2008, Dnr 2042/32/2008, 31.12.2008
Innehåll:
4.1 Anskaffningsutgifter för sådana köpta förnödenheter som avlönade eller pensionerade arbetstagare eller avbytare fått såsom naturaförmån
4.2 Från jordbruksinkomsten avdragbara kostnader för användning av bil
4.2.1 Bil som jordbruksinventarier och privatbruk av bil
4.2.2 Om privat bil används i jordbruket
4.2.3 Privat bil som används av beskattningssammanslutningen
4.2.4 Om privat bil används av ett dödsbo som bedriver jordbruk
4.3 Skogs- och jordbruksidkarens ökade levnadskostnader för resa till ett särskilt arbetsställe
4.4 Kostnader för studie- och utbildningsresor
4.5 Resekostnader i skogsbruket
4.6 Företagshälsovård för jordbruksföretagare
4.7 Vattenavgifter
4.8 El- och värmekostnader
4.9 Telefonkostnader och datorer
4.10 Kostnader för snöskoter och s.k. terränghjuling
4.10.1 Jordbruk
4.10.2 Skogsbruk
4.11 Kostnader för motor- och röjningssåg
4.12 Avdrag för arbetsrum i jordbruket
4.13 Verksamhet av hobbynatur
4.13.1 Allmänt
4.13.2 Hästar
4.13.3 Obetydliga odlingar
4.14 Nedläggning av jordbruket
4.14.1 Allmänt
4.14.2 Inkomster och avdragbara kostnader efter nedläggning av jordbruksverksamheten
4.15 Värdet av det virke från egen skog som använts i gårdsbruket
4.16 Leveransarbetets värde och rättelseposten av utgifter för en jordbrukstraktor och dess redskap
4.17 Jordbrukets nettoförmögenhet
4.17.1 Vissa tillgångar
4.17.2 Djurkredit som beviljats av ett slakteri och jordbrukets nettoförmögenhet
4.18 Rätten till samlat gårdsstöd
I denna anvisning ges värderingsgrunder som i brist på annan utredning ska
användas vid värderingen av avdragbara belopp eller sådana icke-avdragbara
poster som inte kan dras av från utgifterna. Utgångspunkten är att man även i
jord- och skogsbruket utreder utgifterna på basis av verifikationer och andra
bevis. Denna värderingsanvisning ska iakttas då det verkliga beloppet är svårt
att utreda.
På motsvarande sätt värderas i fråga om överföringar från en förvärvskälla
till en annan de poster som ska beaktas som intäkt i den ena förvärvskällan och
de poster som ska dras av i den andra förvärvskällan. Såsom överföringsvärden på
jordbruksprodukter (hö, säd, husdjurprodukter) tillämpas lokala
försäljningspriser.
Exempel:
När man överför hö från jordbruket till renskötseln, används följande
värden i brist på annan utredning som post som ska intäktsföras i jordbruket
respektive dras av i renskötseln:
Som värdet på hö vid överföring från en förvärvskälla till en annan
används 14 cent/kg exklusive moms.
Värdet på rundbals- och
plansiloensilage vid överföring från en förvärvskälla till en annan är 4
cent/kg.
När man räknar ut den dagliga konsumtionen kan man för hö
använda koefficient 2 per dag i renfålla och för ensilage koefficient 5.
Exempel:
Pris på hö som används för överföring till en annan
förvärvskälla exklusive moms:
14 cent x antalet renar i renfållan x
antalet dagar i renfållan x 2
Ensilage:
4 cent x antalet renar
i renfållan x antalet dagar i renfållan x 5
De värderade beloppen anges exklusive moms. Kalkylerat momsavdrag kan
inte göras på basis av en uppskattad utgift, eftersom momsavdraget ska grunda
sig på verifikation. Då poster som finns bland avdragbara utgifter beaktas som
intäkt, ska också momsens andel beaktas såsom korrigeringspost i
momskalkylen.
4.1 Anskaffningsutgifter för sådana köpta förnödenheter
som avlönade eller pensionerade arbetstagare eller avbytare fått såsom
naturaförmån
Då en detaljerad utredning saknas kan utgifter uppskattas till 5,20
€/dag. En utredning om utgivna naturaförmåner ska ingå i anteckningarna.
4.2 Från jordbruksinkomsten avdragbara kostnader för
användning av bil
4.2.1 Bil som jordbruksinventarier och privatbruk av
bil
Bilen hör till jordbrukets förvärvskälla om jordbrukets körningar
utgör över 50 % av det totala kilometerantalet. Antalet kilometer som är
avdragbara i jordbruket ska redogöras i en körjournal.
Då en bil hör till jordbrukets förvärvskälla, drar man av vid
beskattningen de faktiska antecknade kostnaderna för användningen av bilen. Om
de faktiska kostnaderna inte har dragits av i anteckningarna och verifikationer
på dessa inte har sparats, kan kostnaderna emellertid dras av enligt en
tillförlitlig utredning som den skattskyldige lagt fram av antalet körkilometer
inom jordbruket. Av kalkylen ska framgå jordbrukskörslornas andel av de
uppskattade bränslekostnaderna, servicekostnaderna och de övriga kostnaderna för
fordonet samt andelen av eventuella avskrivningar och totalantalet kilometer som
körts under skatteåret.
Då en jordbruksidkare använder en bil som hör till jordbrukets
förvärvskälla till privata körningar eller sådana körningar som hör till en
annan förvärvskälla, är dessa körningars andel av bilkostnaderna och
avskrivningarna på bilen inte avdragbara från jordbrukets förvärvskälla. De
privata och övriga körningarnas andel räknas ut så att man dividerar
bilkostnadernas totalbelopp och den årliga avskrivningen på bilen med antalet
kilometer som körts med bilen och multiplicerar resultatet med antalet kilometer
som enligt körjournalen har körts privat och för andra ändamål. Om det inte
finns någon pålitlig bokföring över de privata körningarna, måste deras andel
uppskattas. De kostnader som hör till en annan förvärvskälla överförs som
kostnad till förvärvskällan i fråga som avdrag.
Resor mellan bostaden och gårdsbruksenheten är sådana privata
körningar som avses ovan. Jordbruksidkaren och delägaren i en
beskattningssammanslutning som bedriver jordbruk kan i den förhandsifyllda
skattedeklarationen dra av kostnaderna för resorna mellan bostaden och
gårdsbruksenheten från sin förvärvsinkomst inom ramen för 93 § i
inkomstskattelagen.
Rätten att göra avskrivningar på anläggningstillgångar börjar under
det skatteår då nyttigheten har tagits i bruk. Även om bilen hade tagits i bruk
alldeles vid slutet av året, beviljas avskrivningen trots allt till sitt fulla
belopp. Då kan intäktsföringen av privatbruket uppgå till en mycket stor summa
per körd kilometer, eftersom det avskrivningsbelopp som beaktats som avdrag är
så stort.
För att kunna avföra en bil som ingått i jordbruksinventarierna
förutsätts att andelen av körslor i jordbruket har minskat permanent och utgör
nu under hälften av alla körslor.
4.2.2 Om privat bil används i jordbruket
En bil anses höra till de privata tillgångarna såsom avses GårdsSkL
10 e § (kan också vara bil som tillhör en make enligt ISkL 7 §) om de körningar
som inte hör till jordbruket utgör mer än 50 % av alla körningar med bilen.
Andra än jordbrukskörningar är i detta sammanhang privata körningar samt andra
än jordbrukskörningar och körningarna i annan förvärvsverksamhet.
Jordbrukskörningarnas andel av kostnaderna för och avskrivningarna på
en sådan bil som inte hör till jordbruksinventarierna får dras av i
anteckningarna som jordbruksutgift. Enligt GårdsSkL 10 e § får man ytterligare
dra av ett belopp som motsvarar skillnaden mellan maximibeloppet av den
skattefria kilometerersättningen (0,44 €) och de bland anteckningarna bokförda
utgifterna för sådana resor i anslutning till lantbruket som en jordbruksidkare
gör med en bil som hör till hans privata tillgångar (tilläggsavdrag). Om
bilkostnaderna inte har tagits upp i anteckningarna, avdras som kostnad antalet
körkilometer i lantbruket multiplicerat med kilometerersättningsbeloppet 0,44
€/km, (se Skattestyrelsens anvisning av 23.2.2001 dnr 518/349/01).
Bestämmelsen i GårdsSkL 10 e § tillämpas inte på sammanslutningar.
Tilläggsavdrag beviljas t.ex. för sådana körningar inom jordbruket
med en bil som hör till inventarierna i näringsverksamhetens förvärvskälla. Om
mer än hälften av alla körningarna hänför sig till jordbruket och bilen på basis
av detta hör till jordbrukets förvärvskälla och även om näringskaren inte
självmant tar upp bilen som jordbrukets anläggningstillgångar, beviljas
tilläggsavdraget inte på basis av körningarna i jordbruket.
Antalet kilometer för jordbruksändamål ska utredas i en körjournal
eller annan pålitlig utredning. Av körjournalen ska framgå det sammanlagda
antalet kilometer som under skatteåret körts med bilen. Av näringsverksamhetens
och jordbrukets körningar ska även följande uppgifter antecknas i
körjournalen:
-
tidpunkten i början och i slutet av körningen,
-
körningens avfärds- och ankomstplats samt vid behov rutten,
-
körsträckan och
-
ändamålet med körningen.
Om någon körjournal inte har förts, förutsätter tilläggsavdraget även då att
antalet kilometer kan utredas på ett pålitligt sätt. Om jordbruksidkaren under
året har regelbundna resor, t.ex. en gång i veckan, till samma resmål, anges i
fråga om sådana resor antalet kilometer och antalet gånger man kört till
resmålet per år. Därutöver ska man alltid ange det sammanlagda antalet kilometer
som under skatteåret körts med bilen.
Om den skattskyldige inte lagt fram någon pålitlig utredning av att en till
privata tillgångarna hörande bil har använts för jordbrukets tillfälliga
körningar, får tilläggsavdrag inte göras från jordbruksinkomsten och kostnaderna
för en bil som ingår i de privata tillgångarna får inte dras av.
4.2.3 Privat bil som används av beskattningssammanslutningen
4.2.3.1 Om beskattningssammanslutningen har betalat
resekostnadsersättning till delägaren
Om delägare i en sammanslutning använder sin egen bil för sammanslutningens
körningar, kan sammanslutningen betala till honom resekostnadsersättningar
enligt Skattestyrelsens beslut om skattefria resekostnadsersättningar. Då
behandlas kostnaderna som löneutgift i sammanslutningens anteckningar.
Ersättningarna som betalats till delägaren utgör skattefri inkomst.
4.2.3.2 Om beskattningssammanslutningen inte har betalat
resekostnadsersättning till delägaren
Om sammanslutningen inte har betalat ersättningar till delägaren för bruk av
egen bil i jordbruket, kan kostnaderna för dessa körningar dras av till deras
faktiska belopp som utgifter som hänför sig till jordbruket. I brist på annan
utredning kan man använda som avdragsbelopp 0,24 €/km (SkatteFb
om storleken av resekostnadsavdrag vid beskattningen för 2008, 705/2008).
4.2.4 Om privat bil används av ett dödsbo som bedriver
jordbruk
4.2.4.1 Om dödsboet har betalat resekostnadsersättning till
delägaren
Ett dödsbo kan betala skattefria kostnadsersättningar enligt
Skatteförvaltningens ovan nämnda beslut om skattefria kostnadsersättningar till
dödsbodelägare för bruk av egen bil i dödsboets jordbruk. Då behandlas
kostnaderna som löneutgift i dödsboets anteckningar. Ersättningarna som betalats
till delägaren utgör skattefri inkomst.
4.2.4.2 Om dödsboet inte har betalat resekostnadsersättning till
delägaren
Om ett dödsbo inte har betalat ersättningar till delägaren för bruk av egen
bil i dödsboets jordbruk, kan kostnaderna för dessa körningar dras av till deras
faktiska belopp som utgifter som hänför sig till dödsboets jordbruk. I brist på
annan utredning är avdragsbeloppet 0,24 €/km (SkatteFb
om storleken av resekostnadsavdrag vid beskattningen för 2008,
705/2008).
Om en till dödsboets privata tillgångar hörande bil används i dödsboets
jordbruk, görs avdraget vid dödsboets beskattning enligt avsnittet ”Om privat
bil används i jordbruket”.
4.2.4.3 Efterlevande make i dödsboet
Enligt GårdsSkL 7 § är avdragbara jordbruksutgifter inte löner, pensioner och
andra förmåner som dödsboet har betalat till efterlevande make. Dödsboet kan
således inte betala sådana skattefria kostnadsersättningar till den efterlevande
maken som skulle vara avdragbara i jordbruksbeskattningen.
Om den efterlevande maken använder en till sina privata tillgångar hörande
bil i dödsboets jordbruk, görs avdraget vid dödsboets beskattning enligt
avsnittet ”Om privat bil används i jordbruket”.
4.3 Skogs- och jordbruksidkarens ökade levnadskostnader för resa
till ett särskilt arbetsställe
Jordbruksidkare kan yrka avdrag av ökade levnadskostnader för resor som han
tillfälligt företar i anslutning till lantbruket utanför sitt ordinarie
verksamhetsområde. Resor mellan olika lägenheter betraktas som sedvanliga
resor.
En jordbruksidkare ska bifoga en utredning av resorna till sina anteckningar.
Om några verifikationer inte har bifogats till anteckningarna men man kan bevisa
att ökade levnadskostnader med sannolikhet har uppstått för en resa till ett
särskilt arbetsställe, beviljas avdraget enligt GårdsSkL 10 e §. En utredning av
avdraget ingår i deklarationsanvisningen Jordbruksbeskattning. Tilläggsavdrag
behandlas i Skattestyrelsens anvisningsbrev av 23.2.2001 dnr
518/349/01.
4.4 Kostnader för studie- och utbildningsresor
Att kunna dra av från jordbruksinkomsten resekostnader för en studie- eller
utbildningsresa förutsätter att man bifogar en utredning av resans och
utbildningens syfte, program och kostnadsbelopp samt av sambandet till
förvärvsverksamheten.
Avdragbar vid beskattningen är den del av kostnaderna som hänför sig till
förvärvsverksamheten. Avdragbara är bl.a. rese-, färd- och logikostnader samt
ökade levnadskostnader. Utgifter för allmänbildande, yrkesinriktad eller
grundutbildning berättigar inte till avdrag.
Avdrag av kostnaderna för en studieresa förutsätter i allmänhet följande:
- syftet och reseprogrammet ska ha ett samband med
lägenhetens produktionsinriktning (t.ex. organiserad av respektive
producentorganisation)
- varje resdag ska inkludera organiserat program för
minst ca 4-5 timmar
- studiernas andel av resan ska vara betydlig (över 20 %) för att
kostnaderna överhuvudtaget ska vara avdragbara vid beskattningen.
Kostnaderna för deltagandet i inhemska lantbruksutställningar betraktas som
avdragbara i sin helhet. Sådana kostnader är t.ex. kostnader för resa, logi,
inträdesbiljett och broschyrer. Ovan nämnda kostnaderna får man dra av hos alla
de personer som har en andel av lägenhetens beskattningsbara inkomst. I
allmänhet är det fråga om företagarmakar samt alla de delägare i
sammanslutningar till vilka inkomst fördelas.
4.5 Resekostnader i skogsbruket
Bilen räknas till skogsbruksinventarier endast i undantagsfall. Som
skogsbruksutgift får dras av den andel av kostnaderna för och avskrivningarna på
en sådan bil som inte hör till jordbruksinventarierna som motsvarar körningarna
i skogsbruket. Antalet kilometer för skogsbruksändamål ska utredas i en
körjournal eller annan pålitlig utredning. Resorna mellan bostaden och skogen
räknas inte som skogsbrukskörningar när man avgör om bilen hör till
skogsbruksinventarierna eller inte.
Om skogsbruksidkaren använder en till sina privata tillgångar hörande bil
till körslor inom skogsbruket, ska han bifoga till anteckningarna en utredning
av grunderna för resekostnadsavdraget.
Enligt lagen om finansiering av hållbart skogsbruk (1094/1996)
skogsförnyelse, vård av ungskog, byggande av skogsvägar e.d. projekt inom
skogsbruket. Eftersom förmåner som erhållits med stöd av lagen om finansiering
av hållbart skogsbruk är skattefria enligt 34 §, är kostnaderna för finansierade
projekt - inklusive resekostnaderna - avdragbara endast till den del det
sammanlagda beloppet överskrider förmånsbeloppet.
För resekostnader i skogsbruket finns det inga motsvarande bestämmelser som
för jordbruksidkare i GårdsSkL 10e § (tilläggsavdrag). Av den anledningen är en
skogsbruksidkare inte berättigad till tilläggsavdrag av resekostnader. Om någon
utredning av de faktiska kostnaderna för bilen inte kan läggas fram, godkänns
som avdrag 0,24 €/km (Skatteförvaltningens beslut om storleken av resekostnadsavdrag vid
beskattningen för 2008, 705/2008).
Kostnaderna för resor mellan bostad och skog får dras av från skogsbrukets
kapitalinkomst på blankett 2C. Avdraget görs enligt de faktiska kostnaderna. Om
någon utredning av de faktiska kostnaderna för bilen inte kan läggas fram,
godkänns som avdrag 0,24 €/km. Avdragandet av kostnader för resor mellan bostad
och skog omfattas inte av motsvarande begränsningar som kostnaderna mellan
bostad och arbetsplats i 93 § i inkomstskattelagen (HFD 3.8.2005 t.1914).
Om skogsägaren företar en arbetsresa till ett särskilt arbetsställe utanför
sitt skogshemman och det uppstår ökade levnadskostnader för resan, kan han yrka
avdrag av de ökade levnadskostnaderna som utgift för inkomstens förvärvande i
sin egen beskattning. En sådan arbetsresa kan vara t.ex. utbildnings- eller
mässresa. Skogsbruksidkaren får dra av resekostnaderna under samma
förutsättningar som löntagare, se kapitel ”Avdrag i löntagarens beskattning för
en tillfällig arbetsresa”.
I rättspraxis (HFD 1999/1362 och HFD 1999/1362) har man ansett att
skogsägarens resor från boningsorten till sina skogshemman i en annan kommun
inte kunde betraktas som tillfälliga arbetsresor och de s.k. egna
dagtraktamenten, som grundade sig på de ökade levnadskostnaderna, inte kunde
dras av från skogsbrukets kapitalinkomst.
4.6 Företagshälsovård för jordbruksföretagare
Skattestyrelsen har meddelat en särskild anvisning för avdrag av kostnaderna
för företagarens hälsovård i beskattningen (se Skatteförvaltningens anvisningsbrev 28.5.2007, Dnr
697/345/2007).
4.7 Vattenavgifter
Såsom vattenförbrukning i ett privat hushåll kan under normala förhållanden
betraktas ca 40 m³/person/år.
4.8 El- och värmekostnader
Om jordbrukets och det privata hushållets elutgifter inte har mätts separat,
ska fördelningen av utgifterna uppskattas. Elförbrukningen i privathushåll är i
allmänhet lättare att bestämma än jordbrukets. På förbrukningen i privathushåll
inverkar antalet familjemedlemmar, ålder, värmeanordning och elutrustningens
nivå. Elförbrukningen i ett privathushåll utan elvärme varierar i genomsnitt
mellan 3000 - 7000 kWh per år. Se Skattestyrelsens brev 30.1.1991 nr
551/43/91.
I normala förhållanden utan värmning kan hushållets andel av elutgifterna i
allmänhet uppskattas till hälften av kostnaderna upp till 920 €. Då elutgifterna
är större än detta kan hushållets andel i allmänhet uppskattas till 460 € och
resten anses utgöra jordbrukets utgifter. I fråga om korrigeringspost för egen
bostad kan värmens andel i brist på annan utredning uppskattas i genomsnitt till
7,30 €/m²/år.
För värmning av en bostad kan som konsumtion av brännolja i sedvanliga
förhållanden uppskattas till 18 l/m²/år.
4.9 Telefonkostnader och datorer
Då telefonkostnaderna fördelas mellan gårdsbruket och privat bruk ska man
beakta de lägenhetsvisa omständigheterna, liksom lägenhetens storlek,
produktionsinriktning, eventuell deltidsodling och familjens storlek samt
telefonkostnadernas totalbelopp.
Av de totala telefonkostnaderna kan såsom sedvanligt privatbruks andel i
allmänhet betraktas hälften av utgifterna upp till 500 €. Då kostnaderna är
större än detta uppskattas de privata utgifterna i allmänhet till minst 250 €.
Privatbrukets andel i fråga om mobiltelefon värderas enligt samma grunder skilt
för varje telefon. Kostnader för mobiltelefon kan emellertid godkännas som
avdrag endast hos de skattskyldiga som har en andel av lägenhetens
beskattningsbara inkomst.
Mobiltelefoner, radiotelefoner e.d. godkänns bland jordbruksinventarier om
man kan bevisa att bruket huvudsakligen hänför sig till jordbruket.
Anskaffningsutgifterna för datorer, periferienheter och programvara godkänns
i sin helhet bland utgifter för jordbruksinventarier under förutsättning att
dessa har anskaffats för användning i jordbruket. Om datorn används för annan
förvärvsverksamhet eller i privathushållet, godkänns som avdrag en sådan
uppskattad andel av kostnaderna som motsvarar användningen i jordbruket. När man
avgör avdragsrätten för datorer måste man i synnerhet beakta hurdana program som
skaffats och hur dessa hänför sig till verksamheten.
På motsvarande sätt kan anskaffningsutgifterna för datorer som skaffats för
användning i skogsbruket dras av som skogsbrukskostnader.
4.10 Kostnader för snöskoter och s.k.
terränghjuling
4.10.1 Jordbruk
Snöskoter och terränghjuling räknas till jordbruksinventarier endast i
undantagsfall. Kostnader för dessa fordon avdras såsom jordbruksutgifter till
den del de används i jordbruket på basis av en utredning som den skattskyldige
har lagt fram om totalkostnaderna och om de olika användningsändamålen. Avdrag
av kostnaderna förutsätter en utredning av hur t.ex. denna typ av snöskoter
lämpar sig för användningsändamålet i fråga.
Om ovan nämnda fordon inte ingår i jordbruksinventarierna men de har använts
i jordbruket, kan kostnaderna i brist på annan utredning uppskattas till 11 €
per användningstimme för snöskoter och 13,50 € per användningstimme för
terränghjuling. Då ska man ha en pålitlig utredning om användningstimmarna och
-ändamålet i jordbruket som vid behov kan begäras till påseende.
4.10.2 Skogsbruk
Snöskoter och terränghjuling har i allmänhet mer användning i
inkomstförvärvet i skogsbruket än i jordbruket. Snöskotern eller
terränghjulingen måste dock vara av sådan typ att den lämpar sig för skogsbruket
och att man har tillgång till släde, släpvagn eller annan motsvarande
extrautrustning som behövs i skogsbruket. Huvudsaklig användning inom
skogsbruket förutsätter av en snöskoter eller terränghjuling dessutom
tillräckligt med maskineffekt som hos terränghjulingar är i allmänhet en
kubikvolym på minst 350 cm3. Terränghjulingar som registrerats för vägtrafik
lämpar sig i allmänhet inte för skogsbruket.
Kostnader för huggning och transport av ved för privathushållet är inte
kostnader som kan dras av från kapitalinkomsterna från skogsbruket. Om en
snöskoter eller terränghjuling används för drivning av ved för privathushållet,
betraktas detta inte som användning inom skogsbruket när man utreder om maskinen
ska räknas som jordbruksinventarier eller inte. Då får driftskostnaderna för
maskinen inte till någon del dras av från kapitalinkomsterna från
skogsbruket.
Om en snöskoter eller terränghjuling inte kan godkännas som
skogsbruksinventarier, kan kostnaderna för användningen inom skogsbruket i brist
på annan utredning uppskattas på samma grunder som i jordbruket (snöskoter 11
€/användningstimme och terränghjuling 13,50 €/användningstimme).
4.11 Kostnader för motor- och röjningssåg
Kostnader för motor- eller röjningssåg avdras som jordbrukets utgifter endast
till den del som motsvarar jordbruksanvändningen och uppskattas högst till 85
€/år. En motsvarande intäktsföring ska göras vid skogsbruksbeskattningen om
sågen hör till skogsbruksinventarierna.
4.12 Avdrag för arbetsrum i jordbruket
Om brukningsenhetens bostadsbyggnad används för jordbruksändamål, avdras
såsom jordbrukets utgifter belysnings-, uppvärmnings- och reparationskostnaderna
av rummet som använts för jordbruket samt avskrivningen på byggnadens
anskaffningsutgift för arbetsrummets del på basis av en tillförlitlig
utredning.
Om någon utredning om de verkliga kostnaderna inte uppvisats eller om
utredningen inte kan betraktas som godtagbar och kostnaderna inte beaktats i
något annat sammanhang, kan man uppskatta även avdraget för arbetsrum. Då
beaktar man brukningsenhetens produktionsinriktning, behovet av arbetsutrymmen
för planering, fakturering, m.m. samt jordbrukets omfattning.
Såsom uppskattad avdragsgrund för användningen av arbetsrummet för
jordbruksändamål kan i brist på annan utredning betraktas 350 €/år, vilket
givits som löntagarens avdrag för arbetsrum.
4.13 Verksamhet av hobbynatur
4.13.1 Allmänt
På sådan verksamhet som på grund av sin hobbynatur inte hör till jordbruket
ska man tillämpa inkomstskattelagens bestämmelser. Verksamheten är av hobbynatur
när den inte bedrivs avsiktligt i förvärvssyfte. Hobbyverksamheten brukar inte
inbringa vinst på lång sikt, utan den är i allmänhet kontinuerligt
förlustbringande. Förluster av hobbyverksamhet kan inte fastställas, utan
förlusterna betraktas såsom utgifter av levnadskostnadsnatur. Utgifter som inte
dragits av beaktas dock under senare år vid beskattningen av inkomster av samma
hobbyverksamhet om inkomsterna har influtit också på grund av dessa
utgifter.
Produktionskostnaderna för sådana produkter från den egna lägenheten son
används för hobbyverksamheten utgör inte jordbrukets avdragbara utgifter.
Detsamma gäller sådan verksamhet som bildar en särskild förvärvskälla.
Man bör göra särskilda anteckningar om utgifter och inkomster i fråga om
verksamhet av hobbynatur. Om verksamheten anses vara bedriven i avsiktligt
förvärvssyfte och den enligt utredning anses höra till jordbruket, läggs
nettoresultatet till jordbrukets resultat och verksamheten beskattas i
jordbrukets förvärvskälla.
Den moms som ingår i kostnaderna för verksamhet som betraktas som hobby får
inte dras av. Å andra sidan behöver man inte ta ut moms för inkomsten av sådan
verksamhet som betraktas som hobby.
4.13.2 Hästar
Även en omfattande hästuppfödning anses ingå i jordbruket och den betraktas i
allmänhet inte som en separat rörelse. Ridverksamhet och underhåll av
stallplatser för hästar kan vara verksamhet som ingår i jordbruket. Denna
verksamhet bedrivs ofta i samband med gårdsbruksturism i jordbruket. Om
verksamheten bedrivs organisatoriskt eller annars särskilt från jordbruket och
man inte bedriver någon egentlig jordbruksproduktion, betraktas verksamheten som
en separat rörelse som beskattas i näringsverksamhetens förvärvskälla.
Att ha trav- eller ridhästar enbart i tävlingssyfte utan att bedriva
hästuppfödningsverksamhet om verksamheten är förlustbringande och bedrivs i
liten skala (1-2 hästar), då ska verksamheten i allmänhet betraktas som hobby
som hör till det privata hushållet.
Verksamhet av hobbynatur tenderar att medföra större kostnader än vad den
genererar inkomst. En förlustbringande verksamhet som bedrivs under flera år
betraktas i allmänhet som hobbyverksamhet. Som hobby har i rättspraxis
betraktats även relativt omfattande verksamhet där något förvärvssyfte inte är
påtagligt trots flera verksamhetsår (HFD 1987/706).
(HFD 2.7.93 L2597, opublicerat): gård med fem hästar, inkomsterna varierade
mellan 100 000 -130 000 mk/år, verksamheten var förlustbringande under flera års
tid. HFD ansåg som hobby).
I rättspraxis har förlustbringande travverksamhet i allmänhet inte godkänts
som förvärvsverksamhet i samband med jordbruket (med undantag av det trav i
samband med hästavel som görs för att nå rekordtid), utan som privat
hobbyverksamhet. I dessa fall skulle kostnaderna för travverksamheten (såsom
tävlingsutrustning och -resor, tävlingsavgifter, till utomstående betalda
utgifter för skötsel och träning mm.) avskrivas på jordbruksutgifterna och dras
av enbart från travverksamhetsinkomsten. Dessutom brukar hästar vålla betydande
tillskottsnärings- och veterinärkostnader.
Travverksamhet som bedrivs i stor skala och i avsiktligt förvärvssyfte kan
betraktas som självständig affärsverksamhet utan samband till jordbruket.
Korrigeringsposten av produktionskostnadsutgifterna för jordbruksprodukter
kan för hästars del i brist på annan utredning i allmänhet uppskattas till 920 €
per häst och till 370 € per föl per år.
Till jordbruket hörande travverksamhet (som inte är av hobbynatur) och
hästavel är momspliktig verksamhet. Den moms som ingår i de direkta
tävlingskostnaderna (t.ex. resor, tävlingsutrustning, deltagaravgifter) kan dock
inte dras av eftersom prismedlen är exklusive moms.
4.13.3 Obetydliga odlingar
Obetydliga odlingar i mycket liten skala eller på mycket små åkerarealer (i
allmänhet under 3 ha) och som kontinuerligt är förlustbringande kan betraktas
som hobbyverksamhet. På dylika gårdar är olönsamt även på längre sikt och
verksamheten kan således inte betraktas som verksamhet som bedrivs i
förvärvssyfte. (Se HFD 18.5.1998 L 937: Det ansågs inte att slaktdjurshållning
och biodling samt små ört- och grönsaksodlingar för huvudsakligen
privathushållets behov skulle betraktas som jordbruksidkande). Om verksamheten
bedrivs i avsiktligt förvärvssyfte, utgör den lilla åkerarealen eller de
obetydliga specialodlingarna inte ett hinder för att kostnaderna ska kunna
avdras. En ny typ av verksamhet kan vara förlustbringande under de första
åren.
4.14 Nedläggning av jordbruket
4.14.1 Allmänt
Vid beskattningen anses att jordbruket är nedlagt om verksamheten inom
jordbruket har upphört eller den inte längre kan betraktas som sådan verksamhet
som avsiktligt bedrivs i förvärvssyfte. Om jordbruksidkaren efter att han lagt
ned den egentliga produktionsverksamheten hyr ut åkrarna eller får gårdsstöd för
dem och inkomsten från dessa beskattas som jordbruksinkomst, anses han
emellertid bedriva jordbruk på ett sådant sätt som skattefriheten av
överlåtelsevinst från generationsväxling i lantbruket förutsätter enligt ISkL 48
§.
Alla reserver räknas som skattepliktiga intäkter för nedläggningsåret. Det
framtida bruket av osålda jordbrukstillgångar ska utredas. Av jordbrukets
anläggningstillgångar som jordbruksidkaren överfört till privathushållet räknas
enligt GårdsSkL 4 § 3 mom. som skattepliktig inkomst den ursprungliga
anskaffningsutgiften eller ett lägre sannolikt överlåtelsepris.
Om jordbruksverksamheten anses vara nedlagd och åkrarna inte hyrs ut, kan
utgiftsresten för täckdiken avskrivas i sin helhet, eftersom bruket i ekonomiskt
förvärvssyfte har upphört. Om någon av jordbrukets ekonomibyggnader eller
maskiner inte längre behövs för någonting, kan utgiftsresten för dem avskrivas.
Om en ekonomibyggnad, inventarier eller maskin överförs till inkomstförvärvet i
en annan förvärvskälla, betraktas som överföringsvärdet den återstående
utgiftsresten.
På försäljningen av den egendom som förblivit i privatbruk tillämpas efter
nedläggningsåret inkomstskattelagens bestämmelser om överlåtelsevinst.
Privatuttag utgör inte något nytt förvärv då man beräknar besittningstiden vid
försäljning av egendomen.
Om tillgångarna inte överförts till privat bruk i beskattningen trots att
jordbruksverksamheten redan lagts ned, tillämpas GårdsSkL på försäljningen av
jordbrukets anläggningstillgångar.
4.14.2 Inkomster och avdragbara kostnader efter nedläggning av
jordbruksverksamheten
Ägaren av en gårdsbruksenhet kan också efter nedläggning av jordbruket ha
inkomster som beskattas enligt GårdsSkL, t.ex. hyresinkomster och understöd.
Utgifterna på dessa inkomster kan dras av. Sådana utgifter är bl.a. utgifter för
underhåll som hänför sig till uthyrd egendom eller som förutsätts genom
underhållsplikten i samband med understödsinkomsterna (HFD 18.5.1998 l. 937).
Avdragbara är också avskrivningarna för maskiner och hushållsbyggnader som
behövs i underhållet.
Om jordbruksverksamheten inte upphört permanent utan bara för en viss tid kan
avskrivningarna på jordbrukstillgångar fortfarande dras av som jordbruksutgifter
(CSN 27/1999). Jordbruksidkaren ska lägga fram en utredning av avbrottet i
verksamheten.
4.15 Värdet av det virke från egen skog som använts i
gårdsbruket
Då man fastställer värdet av det i gårdsbruket använt virke som tagits från
egen skog kan såsom grund användas rotpriserna för olika slag av virke för olika
skogscentralers områden i bilaga 4. Rotprisvärdet på brännflis (slanflis) är
1,68 €/m³ eller 0,67 €/m³ i löst mått.
4.16 Leveransarbetets värde och rättelseposten av utgifter för
en jordbrukstraktor och dess redskap
Vid bestämmandet av leveransarbetets värde och s.k. rättelseposter kan i
brist på annan utredning använda genomsnittsvärdena och enhetstaxorna nedan
(€/m³).
I beräkningen används följande omräkningsfaktorer och koefficienter:
| Ved: |
1 kubikmeter fast mått (m3) |
= 1,7 kubikmeter ramvirke (K3) |
| Slanor: |
1 stam (tall, gran, löv) |
= 0,020 m3 |
| Flis: |
1 kubikmeter fast mått (m3) |
= 2,5 kubikmeter löst mått (i-m3) |
|
1 kubikmeter löst mått |
= 0,4 m3 |
|
1 megawattimme (MWh) |
= 1,25 i-m3 = 0,5 m3 |
| Virkesslag |
Arbetets värde |
Arbetets värde |
Maskinkostnad |
| |
Tillverkning |
Transport |
Transport |
| |
|
|
|
| Tallstockar |
4,58 |
1,94 |
2,91 |
| Tallmassaved |
10,64 |
2,00 |
3,01 |
| Granstockar |
5,93 |
1,96 |
2,94 |
| Granmassaved |
11,14 |
2,13 |
3,19 |
| Björkstockar |
4,38 |
2,22 |
3,34 |
| Björkmassaved |
9,85 |
2,34 |
3,51 |
| Energivirke(okvistat träd) |
6,58 |
3,65 |
5,48 |
| Ved och klabbar |
22,32 |
2,34 |
3,51 |
| Flisning |
3,40 |
|
|
| Flis |
|
2,34 |
3,51 |
Om virkesslaget inte specificerats, använder man såsom rättelsepost för
transport i samband med maskinkostnaderna 3,51 €/m³.
Om jordbrukstraktor används tillsammans med redskap som inte hör till
jordbruksinventarierna kan såsom rättelsepost tillämpas 10,00 €/timme.
De ovan givna värden på arbetet samt enhetskostnaderna (€/m³) baserar sig på
de uppgifter som Skogsforskningsanstalten utrett om det riksomfattande
medeltalet av kostnaderna för att avverka stämplingsposter för leveranser.
Virkets totala framställningskostnader anses bestå till 75 % av kostnaderna för
arbetet inklusive lönebikostnaderna. Av transportkostnaderna utgör arbetets
andel 40 %, medan maskinkostnaderna stått för 60 %.
4.17 Jordbrukets nettoförmögenhet
4.17.1 Vissa tillgångar
De andelar av andelslag som hänför sig till jordbruket värderas vid
beräkningen av nettoförmögenheten upp till de värden som fastställts för
andelarna med stöd av 26 § i lagen om värdering av tillgångar vid beskattningen
(HFD 4.5.2000/813, CSN 45/1994 och Skattestyrelsens meddelande
26.2.1998/4/1998). Vid beräkningen av nettoförmögenhet för ett andelslag beaktas
då, utöver de insatser som redan har betalats, även de obetalda insatserna. I
motsvarande mån beaktas de obetalda insatserna som jordbruksskuld vid
beräkningen av jordbrukarens nettoförmögenhet (HFD 1995 B 528).
De produktionsrätter som kan överlåtas, såsom referenskvantiteten för
mejerimjölk (mjölkkvot) värderas vid beräkningen av nettoförmögenheten till det
gängse värdet i slutet av året. Som gängse värde av hälften av
referenskvantiteten för mejerimjölk kan betraktas det genomsnittliga
marknadspriset; statistik över detta förs av arbetskrafts- och
näringscentralerna. Som värdet på den andra hälften används det administrativa
priset 0,04 euro/l. Om någon utredning av det genomsnittliga marknadspriset inte
är tillgänglig, kan det administrativa priset användas som gängse värde för hela
referenskvantiteten.
4.17.2 Djurkredit som beviljats av ett slakteri och jordbrukets
nettoförmögenhet
Jordbrukaren kan betala djuranskaffningen enligt en faktura som slakteriet
har gett. Slakteriet kan också förlänga betalningstiden med 60-150 dagar
beroende på djurart och bevilja en s.k. djurkredit. Under den längre
betalningstiden tar man ut ränta till betalningsdagen. Räntans storlek anges i
försäljningsavtalet. Efter den längre betalningstiden tar man också ut
dröjsmålsränta på det obetalda beloppet. Också dröjsmålsräntans storlek anges i
försäljningsavtalet. Med beaktande av att man i jordbrukarens beskattning
tillämpar kontantprincipen kan en djurkredit som beviljas av slakteriet inte
betraktas som sådan skuld som får dras av vid uträkningen av jordbrukets
nettoförmögenhet.
4.18 Rätten till samlat gårdsstöd
Samlat gårdsstöd är en stödform som inte är kopplat till produktion och som
infördes i Finland år 2006. Gårdsstöd betalas på basis av sådana
gårdsstödsrättigheter och stödberättigande hektar som gården innehar.
Stödrättigheterna har fastställts år 2006 på basis av sådana stödberättigande
hektar som jordbrukaren äger eller har i besittning på basis av ett
arrendeavtal. De stödrättigheter som för första gången fastställts för
jordbrukaren administrativt har ingen anskaffningsutgift.
Gårdsstödsrättigheter är lös egendom som kan säljas, arrenderas ut eller
doneras och de kan övergå i arv. Ägande och besittning av en stödrättighet kan
överföras antingen tillsammans eller separat. Gårdsstödsrättigheten utgör lös
egendom också vid överlåtelsebeskattningen.
Då en jordbrukare utan vederlag till arrendegivaren överlåter en
stödrättighet som har fastställts på grundval av stödberättigande jordbruksmark
som arrenderats av jordbrukaren, ska överlåtelsen inte betraktas som gåva enligt
lagen om skatt på arv och gåva och den medför inte några påföljder vid
gåvobeskattningen (L om verkställighet av systemet med samlat gårdsstöd
15.7.2005/557, 10 §). Skattefriheten förutsätter att stödrättigheten överlåts
vid utgången av en arrendeperiod som är i kraft den 28 april 2006, dock senast
den 31 december 2016. Skattefriheten tillämpas endast på det första
arrendeavtalet. Om arrendatorn och utarrenderaren har avtalat om att
ersättningar betalas i samband med överföringen, utgör ersättningen
jordbruksinkomst till mottagaren och jordbruksutgift till betalaren.
I brist på annan utredning betraktas som värdet på en gårdstödsrättighet
värdet på fastställd enhetlig stöddel per åkerhektar under ett års tid. Om
stödrättigheten värderas som flera års inkomst, ska stödrättighetens årliga
värde kapitaliseras på samma sätt som en räntefri fordran enligt 10.1 § i L om
skatt på arv och gåva med en räntesats om 8 procent per varje sådant år då
inkomst genereras.
Gårdsstödet består av en enhetlig regional stöddel, en eventuell
gårdsspecifik och gradvis minskad tilläggsdel samt en rättighet märkt med ett
s.k. klistermärke. Stödrättighetens värde beror på regionen för vilken
stödrättigheten har fastställts samt om den innehåller tillägg. Det enhetliga
stödet är en del av en stödrättighets värde som fastställs enligt stödområdet.
Värdet på enhetligt stöd är under år 2007 - 2010 (Statsrådets förordning
887/2006 och 212/2007, stödregionerna i förordningarna 604/2005 och
225/2006).
- Stödregion A 246,60 euro/ha
- Stödregion B-C1 195,84 euro/ha
- Stödregion C2-C4 152,67 euro/ha
Överlåtelsepriset från försäljning och inkomsten från utarrendering en
stödrättighet utgör skattepliktig inkomst för mottagaren. På motsvarande sätt är
den köpeskilling som köparen betalat och det arrende arrendatorn betalat en
avdragbar utgift vid beskattningen. Köparen kan dra av den betalda
köpeskillingen som årsutgift eller som 10 procents avskrivningar från
utgiftsresten.
Vinsten från överlåtelse av en stödrättighet är skattefri inom ramen för 48 §
i inkomstskattelagen.
De stödrättigheter som beviljats och fastställts för jordbrukaren ingår inte
i jordbrukstillgångarna. som värdet på en stödrättigheten som förvärvats
särskilt betraktas den del av anskaffningsutgiften som vid skatteårets utgång
inte avskrivits i inkomstbeskattningen (L om värdering av tillgångar i
beskattningen 19 och 24 §).
Moms ska betalas på försäljningspriset på eller hyresinkomsten från en
gårdsstödsrättighet om säljaren eller utarrenderaren är momsskyldig. Till
köpeskillingen eller arrendet läggs då en moms på 22 %. Om stödrättigheten säljs
i samband med försäljning av gården eller en bråkdel av den, betalas inte moms
på försäljningen av stödrätten (19 a § i momslagen).
|