Anvisning Dnr 1721/38/2004, 27.9.2004
Behörighetsstadgande:
L om skatteförvaltningen (1557/95) 2 § 2
mom. |
Datum:
27.09.2004 |
Giltighet:
Tills vidare |
Mottagare:
Skatteverken |
Denna anvisning har ersatts med anvisningen av 23.1.2009 med
samma namn, AD: 1721/38/2004
Allmänt
Ett valbidrag är en frivillig betalning från ett rättssubjekt till ett annat.
Bidraget ges vanligen utan vederlag. Det är alltså av gåvonatur. Ytterligare kan
bidraget ges med ett bestämt användningsändamål. En gåva kännetecknas vanligen
av de tre förstnämnda faktorerna. Av denna anledning anser man alltså att ett
valbidrag vanligen är ett förvärv som avses i lagen om skatt på arv och gåva
(ArvSkL).
Det är dock inte alltid lätt att dra gränsen mellan en gåva och inkomst. När
valbidraget ansluter sig till ett affärs- eller arbetsförhållande, kan bidraget
behandlas i samband med inkomstbeskattningen. I förhållande till
gåvobeskattningen är inkomstbeskattningen den primära beskattningsformen. Om
bidraget behandlas som beskattningsbar inkomst, är det inte möjligt att beskatta
den som en gåva.
Ett valbidrag kan anses som skattepliktig löneinkomst t.ex. då mottagning av
bidraget präglas av kännetecken för ett arbetsförhållande eller om bidraget fås
på basis av ett arbetsförhållande (jfr HFD 1979/5285). På samma sätt kan ett
bidrag utgöra skattepliktig förtäckt dividendutdelning om bidraget fås på basis
av en delägarstatus (HFD 1984/3469).
Om skattepliktigheten av en gåva
Gåvoskatt skall betalas då egendom såsom gåva övergår till någon annan:
1)
om gåvogivaren eller gåvotagaren vid gåvotiIlfället var bosatt i Finland, och
2) för fast egendom i Finland samt för aktier eller andelar i samfund vars
tillgångar till mer än 50 procent utgörs av fast egendom i Finland (ArvSkL 18.1
§).
Gåvoskatt uppbärs dock inte för egendom, som givits åt en ideell förening
eller annan sammanslutning, inrättning eller stiftelse som har ett allmännyttigt
syfte (ArvSkL 2.1 §). Som exempel på allmännyttig verksamhet nämns vetenskaplig
eller konstnärlig verksamhet eller verksamhet som har till ändamål att främja
folkupplysningen, landets försvar eller det inhemska näringslivet eller också
har annat allmännyttigt syftemål. Som annat allmännyttigt syfte betraktas t.ex.
politisk verksamhet. Allmännyttiga samfund, alltså föreningar eller andra
samfund, anstalter eller stiftelser, får inte genom gin verksamhet bereda
ekonomiska fördelar åt de i dem delaktiga.
Gåvoskatt betalas inte på en gåva vars värde understiger 3 400 euro. Om
gåvotagaren dock inom tre år av samma givare får flera gåvor, sammanräknas dessa
gåvors värde och gåvoskatten debiteras på basen av gåvornas sammanlagda värde
(ArvSkL 19 §). Gåvorna värderas separat för varje gåvogivare.
Storleken på gåvoskatten beror på släktskapsförhållandet mellan givaren och
mottagaren samt på värdet av den egendom som överlåts. Då släktskapsförhållandet
inte existerar, påförs gåvoskatten tre gånger större än gåvoskatten på gåvor
mellan nära släktingar.
Valbidrag som betalas till ett politiskt parti
Som allmännyttiga samfund kan enligt inkomstskattelägen anses bland annat i
partiregistret införda partier samt deras medlems-, lokal-, parallell- eller
understödsföreningar. Som allmännyttiga samfund betraktas även andra samfund
vars egentliga syfte är att påverka statliga angelägenheter (ISkL 22 §).
Allmännyttiga samfund är skyldiga att betala skatt på näringsinkomst och vissa
fastighetsinkomster vid inkomstbeskattningen.
I lagen om skatt på arv och gåva definieras inte så noggrant vad man avser
med allmännyttiga samfund. Då man behöver fundera på begreppet allmännyttigt
samfund vid gåvobeskattningen, kan man utnyttja innehållet av det begrepp som
används vid inkomstbeskattningen. Från dessa utgångspunkter kan också i
partiregistret införda partier betraktas som ett allmännyttigt samfund vid
gåvobeskattningen.
Bidrag till partiernas valverksamhet kan ges med ett villkor att bidraget bör
användas till valannonseringen av en bestämd kandidat eller bestämda kandidater.
Trots dessa villkor kan partiet anses vara gåvotagaren om bidraget t.ex. har
införts i partiets bokföring.
Således kan valbidrag som betalas till partierna betraktas som skattefria
gåvor.
Valbidrag som betalats till en väljarförening
Verksamhet för en väljarförening kan jämställas med verksamheten för ett
politiskt parti, eftersom föreningens syfte är att få en kandidat vald till ett
förtroendeuppdrag. Man kan också anse att en väljarförenings egentliga syfte är
att påverka statliga angelägenheter. Då är också en väljarförenings verksamhet
allmännyttig verksamhet. Vid beskattningen spelar det ingen roll hur bestående
väljarföreningen är eller om kandidaten blir vald.
Således kan valbidrag som betalats till väljarföreningar betraktas som
skattefria gåvor.
Valbidrag som betalats till en kandidats stödgrupp
Tillgångar som förvaltas av en stödgrupp som grundats för att få kandidaten
vald kan betraktas som ett för ett särskilt ändamål förbehållen
förmögenhetskomplex. Således kan en stödgrupp betraktas som ett samfund vid
beskattningen (ISkL 3 §). Stödgruppens mål är att få kandidaten vald till ett
förtroendeuppdrag. Därför kan man anse att det egentliga syftet med stödgruppen
är att påverka statliga angelägenheter. Verksamheten av stödgruppen är således
allmännyttig verksamhet. Vid beskattningen spelar det ingen roll hur bestående
stödgruppens verksamhet är eller om kandidaten blir
vald.
Således kan valbidrag som betalats till en kandidats
stödgrupp betraktas som skattefria gåvor.
Valbidrag som betalas till kandidaten
Det finns inte skäl att göra någon principiell skillnad mellan bidrag som
betalas till en stödgrupp eller till kandidaten själv, om givarens syfte är
samma och om pengarna används på samma sätt. I praktiken är det dock kanske inte
möjligt att visa att bidrag som betalats till kandidaten hör till en för
särskilt ändamål förbehållen förmögenhetskomplex som kan betraktas som ett
allmännyttigt samfund.
Således betraktas ett valbidrag som betalas till en kandidat som
kandidatens skattepliktiga gåva om det sammanlagda bidraget från samma givare
under tre års tid uppgår till minst 3 400 euro.
När gåvans värde uppgår till det ovannämnda beloppet, skall gåvotagaren lämna
en gåvoskattedeklaration. För mindre gåvor än ovannämnda belopp behöver
gåvoskattedeklaration inte uppgöras.
Gåvoskattedeklaration lämnas alltså när t.ex en viss person beviljat minst 3
400 euro som understöd för valkampanjfinansieringen. Dessutom är kandidaten
anmälningsskyldig till den kommunala centralvalnämnden om det är fråga om
kommunalval eller till justitieministeriet vid andra val (Lagen om kandidatens
anmälningsskyldighet om valfinansiering 414/2000).
Nytta från ersättande av valutgifterna
Nyttan från valannonseringen av partiets kandidat anses gagna både kandidaten
och partiet. I praktiken är det omöjligt att skilja dessa från varandra. Således
får kandidaten vanligen ingen skattepliktig förmån utav att någon annan än
kandidaten själv har betalat reklamkostnaderna.
I rättspraxisen anser man att kandidaten inte fick någon skattepliktig förmån
av valreklamkostnaderna som betalades för honom, eftersom han inte kunde
kontrollera hur reklamtillgångarna användes (HFD 1981/2236). Principen av detta
avgörande torde man kunna tillämpa också på andra valutgifter som betalats av
annan än kandidaten själv.
Den ovannämnda principen kan dock inte tillämpas på ett valbidrag som
betalats till kandidaten i form av pengar, eftersom tillgångarna då kontrolleras
av kandidaten.
Avdragbarheten av valutgifterna vid kandidatens beskattning
Valutgifterna kan inte anses ansluta sig till kandidatens verksamhet för
inkomstens förvärvande i den mån att valutgifterna kunde dras av från
kandidatens skattepliktiga inkomster. Därför betraktas valutgifterna som icke
avdragsgilla utgifter (HFD 1971/1686).
Om kandidaten finansierar valutgifterna med lån, betraktas räntorna på dessa
lån inte som räntor för inkomstens förvärvande som avses i 58 §
inkomstskattelagen. De är alltså inte alls avdragsgilla.
Avdragbarhet av valutgifterna vid
företagsbeskattningen
Utgifter för stödjande av politisk verksamhet är inte avdragsgilla vid
företagets beskattning, eftersom utgifterna vanligen inte ansluter sig
tillräckligt mycket till företagets näringsverksamhet. Således kan utgifterna
för stödjande av politisk verksamhet vanligen inte dras av vid beskattningen
(t.ex. centralskattenämndens beslut 1977/719).
Som avdragsgilla kan man dock beakta t.ex. sådana reklamkostnader som
betalats till en partipolitisk tidning med förutsättning att företaget har fått
faktisk synlig reklam. Kostnaderna får inte vara högre än de sedvanliga
annonskostnaderna. Har man betalat för högt pris för annonserna är överpriset
icke-avdragsgiltigt. En viktig utgångspunkt är att fastän mindre reklam- och
affärsgåvor normalt är avdragsgilla i beskattningen är motsvarande gåvor som
tjänar ett politiskt syfte inte det.
Om företaget stöder politisk verksamhet så att det överlåter prestationer och
tjänster till underpris kan företagets skattepliktiga inkomst justeras på grund
av för låg prissättning (HFD 1985/4008 och 4137).
Rättsfall
HFD 1971/1686:
Valutgifter som en riksdagsledamot hade kunde inte dras av
från riksdagsledamots inkomst såsom utgifter för inkomstens förvärvande och
bibehållande. Skatteåret 1966.
CSN 1977/719:
Bolaget anskaffade varor och redskap som behövdes i
industriverksamhet. Paasikivi-samfundet erbjöd bolaget att köpa 10 st. kopior av
konstföremål med ett värde på 2.500 mk/st. Paasikivi-samfundet försökte
finansiera presidentvalkampanjen genom att det sålde dessa konstföremål. Det
fanns sammanlagt 5 000 stycken av kopiorna som man försökte sälja till olika
industriföretag och verkställande direktörer i de största företagen.
Sökandebolagets vd-huvuddelägare hörde till bakgrundsgruppen av ett visst
politiskt parti. Bolaget fick inte avdra utgifter för anskaffning av
konstföremålen.
HFD 1979/5285:
En skattskyldig som undervisade som en evangelist för ett
religionssamfund hade fått understöd från samfundet i form av ett stipendium som
under skatteåret utgjorde sammanlagt 2.460 mark, ytterligare för utdelning av
litteratur fick han under skatteåret sammanlagt 221 mark. Därutöver hade han
fått mat och kläder som understöd av andra samfundsmedlemmar. Grunden för
understödet ansågs vara huvudsakligen arbetet som evangelist, betraktades de som
skattepliktig inkomst från arbetet som evangelist. Från penningvärdet dras av
utgifterna för undervisningsarbetet. Skatteåret 1976.
HFD 1981/2236:
Bolaget hade betalat en valannons om
riksdagsmannakandidaten som publicerades i en tidning. Man ansåg att kandidaten
inte fick skattepliktig inkomst eller skattepliktig gåva vid
kommunalbeskattningen. Skatteåret 1972.
HFD 1984/3469:
Aktiebolaget betalade utgifterna för en
minoritetsdelägarens valreklam. Utgifterna lades till delägarens skattepliktiga
inkomster. Skatteåret 1972. Omröstning 6-1.
HFD 1985/4008:
Bolaget hade beviljat en betydligt större rabatt än de
s.k. tabellmässiga rabatterna för annonseringen av vissa samfund,
riksdagsmannakandidater och deras väljarföreningar med avsikt att ge stöd till
en bestämd politisk ideologi samt kandidater som står för denna ideologi.
Beloppen som motsvarar de beviljade rabatterna till den del beloppen överskred
anskaffningsutgifterna som betalats av bolaget utgjorde bolagets skattepliktiga
inkomst med stöd av 51 § 3 mom. lagen om beskattning av inkomst av
näringsverksamhet. Skatteåret 1975.
HFD 1985/4137:
En lokalförening av ett i partiregistret infört parti
publicerade en tidning som kunde prenumereras allmänt. Föreningen publicerade i
samband med valet i sin tidning närmast antingen föreningens eller dess
medlemsorganisationers valannonser utan att bokföra beloppen som motsvarade
anskaffningsutgifterna eller utan att uppbära ersättning för publiceringen.
Föreningen försökte främja föreningens och tidningens politiska ideologi samt ge
stöd till kandidaterna. Beloppen som motsvarar de ursprungliga
anskaffningsutgifterna av de förmåner som föreningen tog i form av tjänster
skall med stöd av 51 § 3 mom. lagen om beskattning av näringsinkomst betraktas
som föreningens skattepliktiga inkomst. Skatteåret 1976. Skatteåret 1977.
Skatteåret 1979. Skatteåret 1980.
Biträdande direktör Anneli Kukkonen
Byråinspektör Tuire Syrjänotko
|